Nattvargar slank in i Schengen och är nu i Sverige?

Efter att Polen satt stopp och inte släppt in Putins MC-gäng Nattvargarna vände dom norrut och nu rapporterar finländska medier att minst två Nattvargar som haft giltiga resehandlingar passerat den finsk-ryska gränsen. En av dessa uppges ha tagit Viking eller Silja från Helsingfors till Stockholm.

Eftersom den alternativa resvägen till Berlin, som är slutmålet, är via Baltikum och Polen är den enda logiska vägen via Sverige. Därför är det högst sannolikt att Nattvargarna som tagit sig in i Finland kommer att fortsätta genom Sverige.

Nattvargarna kan beskrivas som en blandning av orthodoxa nationalister och stalinnostalgiker som stödjer Putin. Gänget uppges ha ca 5000 medlemmar och det fanns nattvargar som spelade en roll i övertagandet av Krim och som sedan slagits på ryska sidan i Donbass. Syftet med resan till Berlin är att fira segern i andra världskriget, medan man från till exempel Polens sida ser MC-gängets resa som en ren provokation.

UPPDATERAT: Die Welt rapporterar om att en grupp Nattvargar nu är Wien och under söndagen väntas passera in i Tyskland. Gruppen uppges bestå av två ryska medborgare och ett 20-tal sympatisörer från Slovakien och Tjeckien. Tillsammans med ryske ambassadören i Wien lade Nattvargarna ned en krans vid Röda arméns hjältemonument.

Tyskland har vägrat ge visum till Nattvargarna som grupp och åtminstone tre personer har blivit nekade inpassering via flygplatsen i Berlin vilket ryska myndigheter protesterat emot.

(PO)

Löfström lämnar Torvalds för Riksdagen

Skärmavbild 2015-04-19 kl. 20.50.21

Skärmdump från YleFem

UPPDATERAT: Har skrivit en längre text om valet i Finland som finns på HelaHälsingland & Gefle Dagblad.

Mats Löfström lämnar sitt uppdrag som medarbetare till europaparlamentariker Nils Torvalds för att bli riksdagsledamot i Helsingfors. Valet var historiskt enligt statsvetaren Göran Djupsund i Yles valvaka, första gången som en sittande åländsk riksdagsledamot blir slagen av en utmanare. Löfström slog Elisabeth Nauclér med 5 121 röster mot 4 509 röster.

Löfström har varit förbundssekreterare i Svensk Ungdom, Svenska Folkpartiets ungdomsförbund och medarbetare till Carl Haglund när denne var i Bryssel. När Haglund hämtades till försvarsministerposten och ersattes av NIls Torvalds stannade Löfström kvar. I valet kandiderade Löfström för Centern som blev Finlands stora valvinnare. Två andra centerpartister kan komma att lämna sina uppdrag som europaparlamentariker. Förra centerledaren Paavo Väyränen blev invald men har sagt om han inte får en tung ministerpost återvänder han till uppdraget som europaparlamentariker. Olli Rehn blev också invald och väntas mer säkert få en plats i regeringen.

En annan europaparlamentariker som också blev invald i riksdagen var Sampo Terho från Sannfinländarna.

Centerpartiets ledaren Juha Sipilä kommer att bilda regering. Den nya regeringens Europapolitik kommer att avgöras av vilka partier som ingår i regeringen. Tidigare har EU-skeptikerna Sannfinländarna sagt att de har ambitionen att sitta i regeringen. Det är mycket jämnt mellan Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinländarna om platserna två, tre och fyra i skrivande stund och det återstår att se hur platserna faller ut.

Traditionen i Finland är att största partiet bildar en majoritetsregeringen, av tradition brukar även Svenska Folkpartiet återfinnas i regeringskonstellationen även om det finns tveksamheter om en regering med både SFP och Sannfinländare kan bildas.

Några punkter att spana in i den kommande finländska regeringsförhandlingarna med EU-ögon:

*Grekland. Att Finland är ett av de tuffaste länderna i synen på grekisk skuldlättnad är ingen överdrift. Här kan regeringsalternativen närmast beskrivas som hård eller stenhård.

*Flyktingmottagande/invandring. Med 700 döda idag på Medelhavet ökar trycket på fler länder att ta emot fler flyktingar. Finland tillhör de länder som tar emot få flyktingar. Samtidigt har Finland ekonomiska problem och vikande befolkning, vilket gör att landet behöver fler invandrare. Frågan om fler flyktingar eller arbetskraftsinvandrare kommer att vara en fråga där till exempel språkkrav varit uppe i valdebatten.

*Rysslandspolitiken. Här blev till exempel debatten i valrörelsen het om Carl Haglunds debattartikel med andra försvarsministrar i Norden. Här finns en spännvidd mellan Nato-orienterade (Samlingspartiet och SFP) mot partier (C & SDP) som vill ha en mjukare ”traditionell” linje. ”Björnen talar man bäst med len honungsröst” så att säga.

Ska tilläggas att twittervänner berättar att de mest honungslena har gått dåligt i valet. Ordförande i sällskapet Finland-Ryssland, förra ministern Paula Lehtomäki har inte blivit omvald till Riksdagen. Förra ministern Juha Korkeaoja misslyckades också bli invald.

(PO)

 

Nytt kapitel i det grekiska dramat men goda exempel finns

Dimas fick inte 180 röster. Nyvalet ett faktum. Skärmdump från skai.gr

Dimas fick inte 180 röster. Nyvalet ett faktum. Skärmdump från skai.gr

Valkampanjen är slut, nu återstår för grekerna att välja väg. Vad som än händer kommer det att bli ett nytt kapitel som skrivs när grekernas röster räknats efter söndagens val. Mycket talar för att Syriza vinner och med det också ånyo ett spel med Svarte Petter som kan leda både till grekisk statsbankrutt och till ny eurokris.

Syriza har byggt upp förväntningar hos grekiska folket om att leverera mindre svångrem, och risken är stor för besvikelse om partiet väl vid makten blir pragmatiskt. Samtidigt kan priset bli högt om man inte blir pragmatiskt. Både Tyskland och Finland har visat sig rätt kallsinniga till stora skuldavskrivningar eftersom synsättet är att grekerna själva behöver städa upp efter krisen.

Samtidigt har många flyttat undan stora belopp från grekiska banker under senaste tiden för att förbereda sig för smällen.

På många sätt är det beklagligt för Grekland att hamna i valurnorna redan nu, ett år för tidigt. Jag har skrivit längre blogginlägg både inför nyvalskrisen (medverkar i DT &GD om grekiskt chickenrace ), om bakgrunden (farlig inblandning av Juncker i grekiskt chickenrace) och när den var ett faktum (Greklands parlament öppnar för ny Eurokris).

Valet kommer i en tid när siffrorna för Grekland började peka åt rätt håll även om effekterna tar tid. Det finns också konkreta positiva exempel att lyfta fram i den annars ganska mörka rapporteringen, SVD skriver om ett läkemedelsföretag och IT-sektorn har fått flera uppstartföretag. Här är även EU-kommissionen inblandad genom Task force for Greece som hjälper Grekland att implementera sitt reformprogram.

Business Insider har uppmärksammat IT-företagen i ”Greece is becoming huge start up incubator despite economic crisis” och listar flera företagsexempel.

Digitaliseringen av det grekiska samhället bidrar också till att effektivisera den grekiska byråkratin och möjligheten att beskatta. Tillit och öppenhet är också förbättringsområden för den grekiska administrationen. Svensk-greken Dimitris Dimitriadis som jobbar i Task force for Greece skriver om det i gästinlägg hos dåvarande kommissionären Neelie Kroes och lyfter fram ett exempel:

Skärmavbild 2014-12-19 kl. 12.07.57

Att det grekiska parlamentet inte blev enig om att välja Dimas till president orsakade nyvalet. Foto (C) European Union – EP

Cl@rity (”Diavgeia” in Greek) is an initiative that makes it mandatory for all public agencies to publish any decision – financial or otherwise – on the internet. Citizens gain immediate knowledge of how much their agencies spend and can make comparisons, while the entire public administration becomes more transparent and decision-makers more accountable.

Som sagt var Grekland rör på sig, åt rätt håll, om än långsamt. Frågan är vad som händer efter söndagen. Spänn fast säkerhetsbältet, för det lär blir kunna bli en gropig färd vidare.

(PO)

Finlands president: ”Hybridförsvar för EU” samtidigt som Ryssland stoppar EU-besök

Talmannen I Europaparlamentet välkomnade i veckan Niinistö, som nu vill se ett EU-hybridförsvar Foto (C) European Union - EP 2015

Talmannen I Europaparlamentet välkomnade i veckan Niinistö, som nu vill se ett EU-hybridförsvar Foto (C) European Union – EP 2015

Finlands president Sauli Niinistö lanserar nu idén om att EU borde ta ett kraftigt steg mot ett försvarssamarbete för att möta hybridkrigföring. På en pressträff i Helsingfors som HBL refererar till konstaterar Niinistö att modern hybridkrigföring kräver mer komplicerat försvar:

– Finansiellt beroende kan exempel leda till att det blir ett vapen. Hybridkrig är ett nytt fenomen där det inte finns en gemensam struktur i EU, och inte i Nato som inte är konstruerat för det. Man borde se på om EU kan bygga upp hybridförsvar, säger Niinistö enligt HBL.

Hybridförsvarstanken kommer efter att Ryssland agerar kraftfullt offensivt på många olika sätt mot sina grannländer, där invasionen av Ukraina (men utan krigsförklaring) är det tydligaste exemplet. Utspelet kommer också mitt i den svenska försvarsdebatten där Niinistö legat både ett och tre steg längre fram än svenska politiker. I sitt nyårstal vek Niinistö stor del av talet åt säkerhetspolitiska läget och sade bland annat:

”Finland har, som ett av få europeiska länder, även efter kalla kriget sett en militär konflikt som en möjlig hotbild och bevarat den försvarsförmåga som detta kräver. Detta har varit en hållbar lösning.”

Samtidigt inträffar idag ny utveckling i EU:s relation till Ryssland. Det lär knappast få Doomsday Clock att vridas tillbaka…

Ryssland stoppar alla officiella EU-besök från Europaparlamentet rapporterar EUobserver, efter senaste resolutionen om Ukraina. Bland annat stoppas en litauisk MEP från att besöka Ryssland. Däremot har EUbloggen svårt att tro att inreseförbudet gäller alla Europaparlamentariker, i alla fall inte de från det brunrödsvarta gänget som varit valövervakare på Krim och i Donetsk/Luhansk.

(PO)

EUbloggen citerad av Iltalehti

Skärmavbild 2015-01-07 kl. 09.31.26

Klicka på bilden för att läsa artikeln.

Finlands tredje största tidning Iltalehti, en kvällstidning som ges ut i Helsingfors, citerar nu EUbloggens intervju med den finländske MEP:en Jussi Halla-aho om hur partiet har röstat i Europaparlamentet med anledning av Rysslands-indexet.

Iltalehti kan du läsa här.

Nordic Battle Group – should I stay or should I go?

Det har väl inte undgått någon som har ett försvars- och säkerhetspolitiskt intresse i vårt avlånga land att Sverige från och med årsskiftet leder Nordic Battlegroup. 1900 svenskar ingår i styrkan som totalt omfattar ca 2500 personer från Lettland, Litauen, Estland, Finland, Norge och Irland.

Styrkan ska med tio dagars varsel under första halvåret i år kunna börja vara på plats i ett insatsområde. Beslutet måste fattas enhälligt av EU-länderna. Ett sådant beslut har aldrig fattats tidigare. Jag har sedan en tid tillbaka hört snack om att Sverige trycker på rätt hårt att försöka få enighet att skicka styrkan – någonstans, varstans som helst, bara det blir skarpt. Ställena jag hört talas om är Mali (där Sverige i januari kommer att ha 250 man i en FN-insats), östra Kongo och Sydsudan. På twitter har Carl Bildt även spekulerat om Libyen. nbg

Och innan ni undrar om NBG15 inte skulle kunna användas som fredsbevarare i Östra Ukraina så låt mig bara säga att det är en politisk omöjlighet utan Rysslands godkännande och engagemang. Just nu finns det inte på kartan att Ryssland skulle vilja se en EU-styrka i Ukraina nära ryska gränsen.

Och det är fler än jag som märkt av ett svenskt intresse att få använda trupperna skarpt. Enligt Irish Independent så är den svenska lobbyingen kraftfull:

However, Sweden, which will act as the lead country in this battlegroup, is exerting huge pressure at political level for deployment.

”Huge pressure” är en anmärkningsvärd stark formulering vilket säger en del om hur det uppfattas från irländskt håll. Det finns flera samverkande politiska skäl till att Sverige trycker på. Det handlar om att positionera Sverige så att man plockar poäng till omröstningen om en plats i FN:s säkerhetsråd 2017-2018 där Sverige konkurrerar med Nederländerna och Italien om två EU-platser. Det finns en bred uppslutning i svensk politik att sikta på att få en sådan plats.

Från de som vill se ett mer aktivt EU-samarbete i KUSP-frågorna (Utrikes- och säkerhetspolitik) så är det också önskvärt att EU efter sju långa år använder sig av sina militära resurser. Det är en efterlängtad milstolpe som anhängarna hoppas ska svetsa samman unionen mer och bidra till värdefulla erfarenheter att bygga vidare på. ”Om vi nu har stridsgrupper så ska de väl användas för att förbättra säkerheten i världen” är det grundläggande argumentet.

Samtidigt finns det motstånd att skicka iväg styrkan. Margot Wallströms motpol i regeringen uppges vara försvarsminister Peter Hultqvist som inte vill använda sig av styrkan.

Jag kan bara spekulera i varför, om nu ryktena stämmer, och att det i sådana fall handlar om försvarets anstränga ekonomi och att i ett osäkert läge i Östersjöområdet skicka iväg en Nordisk Stridsgrupp till Afrika är att spela bort ett av få spelkort som finns vid en plötsligt upptrappning som också involverat ett av EU:s medlemsländer.

Det är ingen hemlighet direkt att Ryssland utövar starkt tryck på våra baltiska grannar (som går att läsa om i en FOI-rapport). I händelseutvecklingen finns bland annat att FSB kidnappnat den estniske säkerhetsofficeren Eston Kohver (som nu är fängslad i Moskva), att Ryssland krävt att litauiska desertörer från sovjetarmén ska utelämnas till Ryssland och lagföras,  spionage mot Natobaser avslöjats samtidigt som Lettland nu är ordförandeland för hela EU och är värd för ett Östligt Partnerskapstoppmöte i maj där bland annat Ukraina och Moldavien hoppas på att få visumfrihet.

Det var ju Ukrainas önskan om söka samarbete och närmande gentemot EU som utlyste den ryska aggressionen med annekteringen av Krim och invasionen i östra delarna av landet. Krisen med Ryssland kommer att uppta stor del av EU:s utrikesfokus under 2015. EUbloggen förutspådde redan i september en lång och kall vinter.

Utifrån det perspektivet är det inte konstigt att mer försiktiga politiker i Östersjöområdet kommer att vara motsträviga att skicka iväg NBG15. Satt jag som försvarsminister i Estland, Lettland och Litauen så skulle i alla fall jag varit väldigt tveksam. Hur den dragkampen kommer att sluta är ovisst.

Stridsgrupperna har funnits sedan 2007 och besluten om gemensam militär krishanteringskapacitet går tillbaka till 1999 och toppmötet i Helsingfors. Stridsgruppen är utbildad på att under en begränsad tid kunna agera längs hela konfliktskalan, från humanitär hjälp till väpnad strid. Jag har tidigare skrivit om hur ett medlemsland som Sverige skulle få militär hjälp genom EU:s strukturer. 

Fakta om styrkan: En kärna av arméförband, förband för logistik, sjukvård och spaning samt ett flygförband med 8 st JAS 39 Gripen, 7 st helikoptrar (för akutsjukvård och trupptransport) och två transportflygplan. Styrkan ska kunna operera i 30 dagar i insatsområdet, och med försörjning vara på plats i upp till 120 dagar.

Läs merNBG15:s hemsida, du kan också följa NBG på twitter och instagram.

Skärmavbild 2015-01-03 kl. 09.14.59

(PO)

Tillägg 1: Inlägget har uppdaterats och förtydligats efter påpekande av Reservofficer på twitter, som också följt upp med ett blogginlägg där en eventuell utstationering analyseras ur mer militärt perspektiv. Läs det här

Tillägg 2: Carl Bildt har nu utvecklat sina tankar kring NBG15 och varnar för att det kan bli den sista. Läs blogginlägget här.

Tillägg 3: Debatten om NBG15 har gått rätt het efter att inlägget postades. Även Johan Wiktorin har bloggat om det och argumenterar för att NBG15 inte ska skickas iväg, och många har diskuterat styrkan på twitter, här ett urval av tweets:

Sverigedemokraternas säkerhetspolitik är farlig för Sverige

Mitt blogginlägg efter diskussionen på twitter med Lantvärnet, Sverigedemokraternas försvars- och säkerhetspolitiska råd, har fått stor uppmärksamhet. Det har citerats på Expressens ledarsida och fått många reaktioner på sociala medier. 

Om jag lämnar trollreaktioner som anklagar mig för att vara ryssfobiker, skriva rännstenspamfletter, bara har besökare på bloggen från nigerianska robotar, att man skriver ”ljug” om SD bara för att få följare på twitter och annat trams, så är den intressantaste reaktionen och kritiken från Sverigedemokraternas riksdagsledamot Martin Kinnunen som också fortfarande är partiets presschef.

Om jag enkelt ska sammanfatta det tycker han nog att jag är dum i hela huvudet, där jag också fått höra från riksdagsledamoten att jag sprider halvsanningar med direkta lögner vilket är en milstolpe som aldrig tidigare inträffat under de snart 20 år har bevakat politik på i Sveriges fyra olika politiska nivåer.

Jag ska försöka bena i Sverigedemokraternas reaktioner på ett sätt som är logiskt och kanske begripligt för er som är nya i diskussionen. Dels så ska jag försöka besvara Martin Kinnunens invändningar och kritik och dels som ett parallellt spår som flätas in i Kinnunens argumentation och som utspelat sig på Expressen där en rad Sverigedemokrater går till motattack. 

Sverigedemokraterna är inte riktigt som andra partier att föra en diskussion med i sakfrågor. Det är svårt att få SD att svara och diskutera utan att frågeställningarna hoppar omkring i diskussionen i en enda röra där högt och lågt blandas av SD. Att under den här diskussionsdansen klara av att behålla en resonerande, intellektuell och ömsesidigt respektfull ton även om man särskiljer sig i sak eller analys är sällsynt. Det ska sägas att den/de som twittrar bakom SD:s Lantvärnet på ett positivt sätt utgör ett undantag.

Men det Kinnunen tillsammans med flera andra Sverigedemokrater inte verkar förstå, och som Lantvärnet antydde på twitter att man förstått och där flaggat för svängning, är att man med dagens säkerhetspolitiska läge inte kan stycka upp politiken i små segment utan att man måste ha en helhetssyn och se den större bilden. Den helhetssynen har inte Sverigedemokraterna idag i Sveriges två lagstiftande kamrar. Och när det gäller signalerna från Lantvärnet blev det tyvärr steg bakåt i debattartikeln i Expressen, en artikel som jag uppfattar som tillbaka ned i skyttegraven. 

Och för att bli tydlig, den större bilden för svensk säkerhetspolitiskt vidkommande är ett auktoritärt och revanschlystet styre i Ryssland som är beredd att använda hela verktygslådan, från betalda nättroll till regelrätt invasion, för att uppnå sina mål. I Kremls målbild är inte gränser i Europa heliga och okränkbara.

En rad länder har undan för undan sökt orientering västerut av oro för Rysslands agerande, självständiga stater som vill tillhöra en större och säkrare politisk gruppering. Denna grupp kan vara EU, Nato eller både och. Några har hunnit in i en västlig gemenskap som de baltiska staterna, andra befinner sig på fel sida av staketet och ber om hjälp – som Georgien, Moldavien och Ukraina.

Låt oss i detta definiera Sveriges nationella intresse. Enligt de flestas uppfattning är det att folkrätten ska gälla, nationernas självbestämmande att själv välja väg, att aggression inte ska löna sig och solidaritet i att stödja en demokratisk fredlig utveckling i EU:s närområde. Eftersom Sverige idag inte har ett försvar som kan värna territoriell integritet vid en konflikt är det av yttersta vikt att fortsätta säkerställa kollektiva säkerhetslösningar (som finns i EU:s solidaritetsklausul). Att undergräva en kollektiv säkerhetslösning är i nuläget att vara nyttig idiot eller ha hybris.

Ser man inte denna större bild faller man i nyttig idiotfällan.  En del Sverigedemokrater är dessutom fast i Kremls världsbild som ”Putinister” eller ”Putinversteher”. För den som vill fördjupa sig i ”Putinister” och den diskussionen kan läsa Stefan Olssons blogg.

Kinnunens paradargument har varit att man är emot associationsavtalen med Ukraina, Georgien och Moldavien för att man inte vill utvidga EU och hänvisar till riksdagskollegan Pavel Gamovs argumentering. På Sverigedemokraterna låter det som att detta EU-inträde skulle vara nära förestående. Så är inte fallet.

Vad är då ett associationsavtal?

– Ett associationsavtal är ett avtal mellan EU och andra länder om ett ramverk för samarbete. Ett sådant avtal är grunden till ett nära samarbete och kan senare leda till EU-medlemskap. Man kan säga att att associationsavtal är ett försteg till att så småningom göra en ansökan om att bli kandidatland.

Är medlemskap i EU nära för Ukraina, Georgien och Moldavien?

– Nej, det är väldigt långt borta. Oerhört långt borta om ens någonsin. Jean-Claude Juncker, kommissionens ordförande, har sagt att förutsättningen att EU utvidgas under den här mandatperioden (fram till 2019) inte finns. Det finns också en rad länder som redan ligger i ansökningskön som Albanien, Makedonien, Montenegro, Serbien och Turkiet.

– I fallet Ukraina hoppas president Porosjenko på att kunna lämna in en ansökan om att bli kandidatland 2020. Tittar vi på det realistiskt med erfarenhet från andra länder i kön så kan det ta flera år innan kandidatlandsstatusen godkänns och därefter år innan förhandlingar inleds och ännu längre tid om de slutförs, om någonsin. Min bästa gissning är att Ukraina inte kommer att bli konkret fråga om medlemskap på den här sidan av 2030. Detsamma torde gälla för Moldavien och Georgien.

Varför sade då Gamov det i riksdagsdebatten?sd

– Min tolkning av det Gamov anförde är att egentligen ligger inte Sverigedemokraternas främsta motstånd mot Georgien, Ukraina och Moldavien i att de någon gång om 20-30 år kanske blir medlemmar i EU. Sverigedemokraternas motstånd ligger framför allt i att de anser att dessa länder, mot sin vilja, ska befinna sig i Moskvas intressesfär. Det är en uppfattning som Gamov är öppen med:

”Sverigedemokraterna motsätter sig därför en ytterligare utvidgning av EU, och vi motsätter oss den utvidgning av EU:s inflytelsesfär som delar av associeringsavtalen innebär. Ukraina, Moldavien och Georgien har helt enkelt en alldeles för lång väg att gå innan dessa länders samhällssektorer på ett realistiskt sätt ska kunna harmoniseras med övriga Europa. Det senare gäller alltifrån korruptionsbekämpning och ekonomisk utveckling till grundläggande territoriell integritet.”

– Smaka ”inflytelsesfär” och sedan på ”grundläggande territoriell integritet”. I Sverigedemokraternas värld har Ryssland veto eftersom Moskva i samtliga tre fall skapat frusna konflikter inom ländernas gränser eller annekterat landområden (Krim). Även om SD kritiserat annekteringen av Krim så ska Ukraina inte få välja väg.

Fanns Ryssland i debatten som Kinnunen hänvisade till?

– Ja och nej. Övriga partier tog upp den ryska dimensionen, att rysk aggression är ett skäl att stödja dessa länders vilja att närma sig väst. Det var ett argument Gamov inte ville erkänna i debatten. Ryssland finns inte Sverigedemokraternas världsbild när frågan diskuteras. Istället gör Gamov kopplingen till att det bara handlar om att släppa in länderna i EU (vilket inte som sagt var är aktuellt under överskådlig politisk framtid) och göra populistisk koppling till att det är Sverige som kommer att betala kalaset. Här kommer två citat från Gamov i debatten:

”Sedan, herr talman, betackar jag mig för halmgubbar i form av hänvisningar till ryska federationens president. Det är inte vad den här debatten handlar om. Debatten handlar om att samtliga övriga sjuklöverpartier vill göda fattiga, korrupta länder och vill se till att de stora svenska behov som vi har i den svenska välfärden inte tillgodoses utan att vi skänker bort skattepengar och vår demokrati till de här länderna.”

”Den här debatten handlar inte om Ryssland, Ryska federationen, utan den handlar om Moldavien, Ukraina och Georgien. Det är tre länder, varav ett inte ens ligger i Europa, som är mycket fattiga och korrupta och som Kerstin Lundgren och övriga partier i sjuklövern vill ska ingå i Europeiska unionen. Detta kommer att få katastrofala konsekvenser för svensk demokrati, men kanske framför allt för svensk ekonomi där vi redan i dag är den största nettobidragsgivaren till unionen. Vi skänker bort ungefär 30 miljarder utan att få någonting tillbaka. Det är en mycket allvarlig utveckling. Jag konstaterar att Kerstin Lundgren vill spä på den utvecklingen, och jag är återigen mycket tacksam att man är så uppriktig med detta.”

Ok, men Sverigedemokraterna är för handelsavtal med de här länderna i alla fall, eller hur?

– Ja och nej, så här sade Gamov i EU-nämndens debatt (vilket upprepades i olika former flera gånger):  ”Däremot anser vi i Sverigedemokraterna att vi kan upprätta frihandelsavtal med dessa länder för att genom ett utbyte på lika villkor låta såväl EU:s som dessa länders ekonomier utvecklas. Samarbeten byggda på en verklig samsyn, ett ekonomiskt utbyte och handel har genom historien byggt Sverige och Europa starkt. Det är någonting helt annat än att i förlängningen knyta till sig dessa länder som medlemsländer i Europeiska unionen.”

– Men när frågan om att slopa tullar i handel med Ukraina så röstade Gamovs partikamrater Winberg och Lundgren nej i Europaparlamentet. Så det som är ord i Stockholm är motsatt handling i Strasbourg.

Men SD har ju varit en stark röst mot Ryssland, så skriver ju Björn Söder, Julia Kronlid och Mikael Jansson på Expressens debattsida, bland annat om röstning i Europaparlamentet – ”Hade det bara rört sig om resolutioner för att kritisera Ryssland hade vi naturligtvis röstat ja till dessa.”

– Det finns två alternativ till att Söder, Kronlid & Jansson skriver som de gör. Antingen har de själva inte koll eller kunskap om hur deras partikamrater röstar i Sveriges andra lagstiftande församling, eller så ljuger de medvetet och räknar iskallt med att ingen läsare ska kunna syna bluffen. Sverigedemokraterna röstar inte ens ja när det finns en resolution som kritiserar Ryssland som inte berör associationsavtalen. Jag säger det igen. Putins bästa svenska vänner i Europaparlamentet är Sverigedemokraterna. Tittar vi på röstningsprotokollet kan vi ta det ett steg till, Sverigedemokraterna är Putins bästa nordiska vänner i Europaparparlamentet. Både Sannfinländarna och Dansk Folkeparti röstar annorlunda än Sverigedemokraterna. Röstningsprotokoll ljuger inte.

Men är du inte orättvis, SD har ju i riksdagen stött sanktionerna mot Ryssland. Man förordar inte sanktioner mot någon man tycker är snäll, som SD skriver i Expressen.

– Sverigedemokraterna försöker sitta på två stolar samtidigt. Med ena handen säger man att Ukraina tillhör Moskvas inflytelsesfär och visar det i praktisk handling, vilket är politik i linje med partiets Putinister, och sedan på den mer publika hemmaplanen så säger man ajabaja, inte roffa land vilket tillfredsställer partiets Nykaroliner. Snyggt manövrerat.

Vad har Riksdagen & Europaparlamentet för roller i det här?

– I fråga om Ryssland är den gemensamma politiken inom ramen för EU (för Sveriges del) den viktiga politiska arenan. Europaparlamentet har här en viktigare roll än Riksdagen, bland genom att  associationsavtal och handelsavtal ska godkännas av parlamentet. Riksdagen spelar en roll som givare av mandat till regeringen inför rådsförhandlingarna. Som politisk arena väger alltså Europaparlamentet tyngre. Det är också lättare där se hur ett parti agerar i jämförelse med andra partier, både i samma partigrupp och i närliggande partigrupper.

Du tycks anse att Sverigedemokraterna inte trovärdiga och inte värnar Sveriges nationella intresse, stämmer det?

– Ja, det stämmer. Förutom att röstningsprotokollen visar partiets inställning i Europaparlamentet så har inte Sverigedemokraterna något som helst svar på hur partiet de närmaste tio åren ska kunna värna Sveriges rätt till territoriell integritet som man säger sig stå för. Även om Sverige igår hade beslutat att fördubbla försvarsanslagen skulle det ta den tiden (minst om ens någonsin) att få till ett stånd ett försvar som i en väpnad konflikt gör att Sverige kan klara sig utan hjälp utifrån.

– Sverigedemokraterna har uteslutit Natomedlemskap och gör sitt bästa för att undergräva EU och få Sverige att gå ur så snabbt som möjligt. Jag citerar valmanifestet: ”En ny folkomröstning om det svenska EU-medlemskapet med målet att Sverige snarast möjligt skall lämna den överstatliga unionen och återgå till ett mellanstatligt europeiskt samarbete.” 

– Hur detta mellanstatliga samarbete ska se ut kan vi spekulera massor i, men när SD i Expressenartikeln likställer EU och Ryssland med orden ”vi värnar Sveriges rätt till territoriell integritet, suveränitet och självbestämmande gentemot såväl EU som Ryssland” så är det en signal att på allvar bli oroad över. En inte alltför långsökt reflektion är att Sverigedemokraterna tänker då i praktiken lämna till exempel EU-medlemmarna i Baltikum åt sitt öde vid en konflikt med Ryssland. Att dessutom tro att Finland skulle vara intresserad av den försvarsunion som SD vill få till, om Sverige inte är med i EU eller Nato tillsammans med Finland, är inget annat än luftslott.

– Min slutsats kvarstår, det finns spänningar inom Sverigedemokraterna mellan ”Nykaroliner” och ”Putinister” (min ovetenskapliga etikett för att beskriva hur jag uppfattar olika företrädare i SD) och troligen har partiets mittfåra svårt att hänga (liksom många andra) i det snabba vindomslag som nu sker. Gamla sanningar som präglat olika partiers politiska bedömningar när det gäller försvarspolitik och säkerhetspolitik har snabbt visat sig vara föråldrade.

– Att rösta emot resolutioner som kritiserar Ryssland och genom att kämpa emot associeringsavtalen för Georgien, Moldavien och Ukraina, självständiga staters vägval, är att i praktiken lämna över dessa länder till Moskvas eget gottfinnande. Det är precis vad Putin vill.

– Om Sverigedemokraterna hade gjort den större analysen om vad som ligger i konungariket Sveriges nationella intressen kunde man ha röstat för Rysslandsresolutionen, lagt ned sina röster i associationsavtalet och röstat för resolutionen om att fördöma Rysslands stängning av Sakharovpristagaren Memorial. Jag trodde att det var den analysen som Lantvärnet signalerade om och att man var på väg att göra om och göra rätt.

– Nu har Sverigedemokraterna fler chanser, redan i veckan, att fortsätta vara Putins bästa vänner i Norden:

  • Under tisdagen röstar Europaparlamentet om associationsavtalet med Georgien. (TILLÄGG – omröstningen är flyttad till onsdagen).
  • På torsdag röstar parlamentet om en resolution om utvecklingen Abchazien och Sydossetien och om relationerna med Ryssland.

Slutsummering:

– Att Sverigedemokraterna reagerat starkt på att EUbloggen redogjort för hur partiet i praktisk politisk handling har agerat beror på att många av partiets väljare som har försvaret som en viktig fråga nog hellre skulle hugga av sin högra hand än att bli sedda på Rysslands sida.

– För mig är det tydligt när jag granskar Sverigedemokraternas röstning och argumentation kring sin röstning är att partiet är på Rysslands sida i Poltava. När nu temperaturen stiger i Baltikum återstår att se vilken sida som Sverigedemokraterna tar vid Narva.

(PO)

Tillägg: Efter att jag postade det här inlägget dök på tisdagen ett debattinlägg från SD, som jag länge väntade på men till sist inte gav mig tålamod att vänta in, upp på Aftonbladet där man klargör att man ser Ryssland som ett hot mot freden. Texten är skriven av Mikael Jansson och Björn Söder och där man också klargör på ett tydligt sätt att man inte delar Nationella Fronten och UKIP:s syn på Ryssland. Det är första gången, förutom på twitter, jag ser ett sådant officiellt avståndstagande.

Däremot innehåller inte artikeln något svar på hur man lever upp till att undvika slutklämmen ”Säkerhetspolitiskt har man inte råd att vara naiv.” Artikeln är dock i mina ögon en första positionsförflyttning och ett klargörande i linje med twitterdiskussionen med Lantvärnet. Nu återstår att se om det blir något genomslag i praktisk politik, till exempel i voteringarna i Europaparlamentet. Fortsättning följer.

Tillägg 2: Efter frågor om vad som avses har ett stycke förtydligats i inledningen jämfört med första postningen. Sakinnehållet har inte ändrats, men nu är det förhoppningsvis fullständiga meningar och mer begriplig svenska.

Fotnot: Notera att jag har skapat etiketterna ”Nykaroliner” för Sverigedemokrater som vill rusta upp försvaret och ha en tuff hållning mot Ryssland och ”Putinister” för Sverigedemokrater som i Ryssland ser en vän och en förebild eftersom det är deras fiendes (EU, NATO, Väst (fyll i lämplig entitet) fiende (och detta fiendeskap är skapat i Moskva och inte i Väst). Etiketterna är inte vetenskapliga utan ett sätt att åskådliggöra grupperingarna. Begreppet Putinversteher är däremot etablerat.

Nyttig idiot är en term som beskriver någon som går annans ärende utan att förstå det. 

HELA LISTAN: Nordiska meppar gillar industri och rättsliga frågor mest

FINLAND: Alexander Stubb vann

Finland har redan hunnit kora de personkryssade i en prognos när en majoritet av rösterna är räknade. Här utnämns sittande Europaminister Alexander Stubb (Saml) som den stora röstkungen.

Samlingspartiet (EPP): 3 mandat

Centerpartiet (ALDE): 3 mandat

Sannfinländarna (EFD): 2 mandat

Socialdemokraterna (PSE): 2 mandat

De Gröna (De Gröna): 1 mandat

Vänsterförbundet (De Gröna el GUE/NGL): 1 mandat

Svenska Folkpartiet (ALDE): 1 mandat

(PO)

FOTNOT: Rättelse, i en tidigare version av det här inlägget skrev jag att det var en Exitpoll som låg bakom siffrorna. Jag drog en felaktig slutsats utifrån vilken tidpunkt de kom vid. Korrekt är alltså det var en prognos. Tack Adam för rättelsen.