Nej Le Pen, dödsstraff är emot EU:s fördrag

Far och dotter Le Pen PHOTO © European Union 2014

”The death penalty is cruel and inhuman, and has not been shown in any way to act as a deterrent to crime. The European Union regards abolition as essential for the protection of human dignity, as well as for the progressive development of human rights.”

Citatet ovan är hämtat från EU:s utrikesservice. I svallvågorna efter terrordådet mot Charlie Hebdo finns olika politiska utspel. Ett av de tydligaste och mer populistiska är att Nationella Frontens ledare Marine Le Pen nu kräver en folkomröstning om att återinföra dödsstraffet. Politiskt är utspelet en win-win för henne (sedan kan man tycka vad man vill om det osmakliga i utspelet).

Eftersom dödsstraff är emot EU:s fördrag kan inte Frankrike genomföra en lagstiftning om dödsstraff utan mycket allvarliga konsekvenser. Eftersom Le Pens uttalade mål är att förstöra hela EU (någon annan gång kommer jag gå in på konsekvenserna av en sådan utveckling, låt mig bara säga att jag är helt övertygad om att det kommer att sluta väldigt illa både för europeisk ekonomi, för fred och säkerhetsläget i vårt närområde) så ligger konsekvenserna i hennes intresse (för att inte tala om andra regionala aktörer).

Nu ska jag understryka att jag inte är jurist utan analyserar politik, det finns säkert läsare som kan bidra med mer här, så ha det i åtanke när du läser inlägget.

Men min bedömning är att Frankrike skulle behöva skrota både Europakonventionen för mänskliga rättigheter (samtliga EU-medlemmar har ratificerat det sjätte protokollet) och lämna EU, vilket med tanke på historien är ett likhetstecken att EU upphör att existera som vi känner det.

Enda gången som Europakonventionen godkänner dödsstraff är en krigssituation. Så här svarade EU-kommissionen på en fråga kring dödsstraffet från Ashley Mote (UKIP) 2008 (vad jag vet lär inte rättsläget ha ändrats):

”In relation to Article 2 of the Charter, ‘Right to life’, the explanations quote in particular Article 2(2) of the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR), which states that ‘Deprivation of life shall not be regarded as inflicted in contravention of this article when it results from the use of force which is no more than absolutely necessary: (a) in defence of any person from unlawful violence; (b) in order to effect a lawful arrest or to prevent the escape of a person lawfully detained; (c) in action lawfully taken for the purpose of quelling a riot or insurrection’.

They also quote Article 2 of Protocol No 6 to the ECHR, according to which ‘A State may make provision in its law for the death penalty in respect of acts committed in time of war or of imminent threat of war; such penalty shall be applied only in the instances laid down in the law and in accordance with its provisions’.

Neither these references to the Charter nor even Article 2 itself have the effect of allowing the death penalty to be reintroduced in Europe.

It is worth noting that Protocol No 13 to the ECHR is in fact intended to abolish the death penalty in all circumstances, even in time of war or of imminent threat of war.”

EU har också en högprofilerad politisk agenda att arbeta emot dödsstraff i världen. EU:s utrikesservice skriver på sin hemsida:

”The European Union holds a strong and principled position against the death penalty; its abolition is a key objective for the Union’s human rights policy. Abolition is, of course, also a pre-condition for entry into the Union.

Indeed, the EU is the leading institutional actor and largest donor to the fight against the death penalty.”

Och blir det inte en folkomröstning så kan Le Pen skylla på att EU satt stopp. En Win-Win.

Så när du läser om Le Pens utspel, ha då i åtanke att målet är inte att få till den primitiva hämnden öga-för-öga gentemot förrövarna utan att faktiskt rasera Europa som vi känner det.

(PO)

Irländarna säger nej till att rösta igen

Sju av tio irländarna vill inte folkomrösta igen om Lissabonfördraget, det visar en opinionsundersökning som citeras i flera internationella medier. Det är företaget Red C som gjort det på uppdrag av EU-kritiska tankesmedjan Open Europe i London. Undersökningen gjordes kort efter Sarkozys irlandsbesök (som i flera medier beskrivs som en väldigt lyckad charmoffensiv).

Undersökningen visar också att 67 procent av de tillfrågade höll med om påståendet ”politiker i Europa respekterar inte Irlands nejröst” samt 61 procent höll inte med om påståendet att ”om alla andra 26 länder skriver på fördraget i sina parlamentet så kommer Irland behöva ändra sig och stödja fördraget.”

(PO)

Sarko i Strasbourg

Det har varit smått kaotiskt idag i Europaparlamentet när Frankrikes president Sarkozy var på besök.

Sarkozy är ju en vandrande mediecirkus när han drar omkring med utspel och energi så att det gnistrar och brinner till här och där. Och dagens framträdande i Europaparlamentet blev precis så odiplomatiskt som de som fruktar för det franska ordförandeskapet oroade sig över.

Först kom MEP:arna höll knappt på att komma in i parlamentet pga allt säkerhetspådrag. Sedan retade presidenten gallfebern på parlamentets polacker, EU-kritiker och Lissabonmotståndare genom gå hårt åt Polens president som tvekar att skriva under efter Irlands nej och genom att småtackla Irland för att säga nej.

Utvidgningsvännerna blev inte gladare över att Sarko uteslöt fler medlemmar, som Kroatien, om inte fördraget kommer på plats.

Sedan upprörde flera neutrala staters ledamöter genom att prata om försvarssamarbete och därefter vänster- och liberaler genom att driva på immigrationsfrågorna. 

På sina 30 minuter hann Sarko också med att ge sig på ECB, försvara bönderna inom EU och göra ett utspel för att fotbollen (varför just den???) ska få ha undantag från inre marknadsregler.

(PO)

Bredd eller djup, svaret är smörgåsbord

DN:s ledarsida målar upp EU:s problem att man har svårt att välja mellan bredd eller djup, med bredd menas fler medlemsstater etc, och med djup syftas på starkare politiskt samarbete som går allt längre med majoritetsbeslut.

En sak som den signerade kolumnen av Lotta Fogde (dock välskriven och läsvärd) inte tar upp är att svaret redan delvis har blivit ett EU i olika hastigheter. Det hörs också allt mer i debatten som en lösning när olika länder trillskas. Det är ett EU som ett lapptäcke med fördrag och överenskommelser som en del är med på och andra inte. Ta bara frågan om medlemskap i EU, Schengensamarbetet och Euron som exempel.

Norge är inte med i EU, men genom Efta implementerar man EU-lagstiftning och har tillgång till marknaden, således har man inte Euron som valuta, men man är med i Schengensamarbetet vilket gör att det går att resa passfritt.

Tyskland är med i EU, med i Schengen och har Euron som valuta.

Sverige är med i EU, med i Schengen men har inte Euron som valuta.

Storbritannien är med i EU, inte med i Schengen och har inte Euron som valuta.

Fyra olika länder som alltså valt att vara med/stå utanför på helt olika punkter. Det fungerar alltså tämligen väl att ha ett EU-smörgåsbord. Att man är med på vissa bitar men låter andra rätter vara helt och hållet. Det blir dock litet knixigare om det blir fördragstexter som man är med på eller inte – här krävs det nämligen enighet om att lägga ett gammalt fördrag åt sidan, men den politiska ingenjörskonsten i Berlaymont och rådsbyggnaden har tidigare visat sig vara tämligen god, så det går säkert att snickra ihop något.

Ambitionen att få alla med i båten är lovvärd, men ju fler man är desto svårare blir det – och ju svårare det blir desto oftare kommer olika EU-ledare att använda ordet olika hastigheter.

(PO)

Lissabonpropositionen är lagd

Igår klubbade regeringen Lissabonpropositionen och har nu skickat den till behandling i riksdagen. I höst, preliminärt 20 november, kommer riksdagen att klubba den. Enbart Vänsterpartiet och Miljöpartiet är emot. Läs hela proppen här.

(PO)