Skärmdump från SVT. Klicka på bilden för att se inslaget!
EUbloggen har genom twitter hittat den yngling som i SVT:s Rapport visade sin stora glädje över JA-resultatet i Folkomröstningen 1994. Yngling, och yngling förresten. Idag är folkpartisten Johan Sandberg 44 år, bor på Kungsholmen i Stockholm och verksam både som skottkärrefabrikör (driver det lilla egna företaget Loadbarrow) och som privatekonom på SEB.
Fram till valet i höstas var Sandberg politisk sakkunig och under en period tf statssekreterare för EU-ministern. Dessförinnan var Sandberg chef för EU-budgetenheten på Finansdepartementet. EUbloggen har mejlintervjuat Sandberg om bilden och tv-inslaget, minnen från kampanjen och om EU:s framtid.
Hur reagerade du när inslaget och bilden på dig dök upp igen efter 20-år?
– Det är roligt att igen se den glädjen som kom sig av att jag hade lagt ner väldigt mycket arbete (som gjorde att jag sumpade en termins studier på universitetet…;-) ) och en stor ovisshet in i det sista. Jag var då, och är fortfarande, en väldigt engagerad europé som förälskade mig i kontinenten och dess städer genom interrailkortet.
Vem var du 1994? 
– Jag var ordförande i Studenter för Europa i Stockholm under hösten 1994. Jag hade just kommit hem från Rotterdam där jag varit Erasmusstudent. Jag ledde också liberala studenter på Stockholms universitet. Under hösten 1994 studerade jag statsvetenskap och nationalekonomi vid Stockholms universitet. Studierna fick dock stå tillbaka något för kampanjandet…
Vad är dina starkaste minnen från Ja-kampanjen?
– När polisen kom farande med sirenerna på för att vi glömt att söka demonstrationstillstånd för att sätta upp en ny tull mellan Uppland och Sörmland på Riksbron. Avgående statsministern Carl Bildt hade då just fastnat i vår tullkontroll. Han bad poliserna vänta ett par minuter så att Aftonbladet fick sina bilder… Själv hamnade jag dock i mitt livs enda polisförhör:-)
Om du ser tillbaka till 20 år av svenskt medlemskap, hur har utfallet blivit jämfört med dina förväntningar i november 1994?
– Jag tycker att det mentalt för svenskarna blivit minst så bra som jag hoppades. Svenskar uppfattar sig helt självklart som européer. Ryanair har betytt mycket – mer än exempelvis strukturfonderna – för denna utveckling. Även för näringslivet och miljön har den gemensamma lagstiftningen betytt mycket. Jag hade mitt första jobb på Miljödepartementet 1996. Det handlade om att skissa på en kemikaliestrategi för EU – det blev ett decennium senare grunden för Reach.
Tyvärr har oförmågan att göra snabba och verkningsfulla reformer i många medlemsländer de senaste sju åren varit förödande för EU. Resultatet av oförmågan har lett till en långdragen ekonomiska kris som nu övergått i en värderingskris med växande populistpartier.
Om du tittar 20 år ytterligare framåt i tiden – vad är EU då?
– Jag tror att några länder har hoppat av unionen och några tillkommit. Jag tror att vi fått en djupare kris en period som lett till att länder verkligen förändrat sig – så som vi själva gjorde på nittiotalet och Tyskland i början av 00-talet. Om 20 år tror jag att EU kan vara verkligen blomstrande igen. Inte ett museum som asiater besöker utan en kontinent med bra jobb, ekonomi, historia och kultur som folk över hela världen vill flytta till.
EUbloggen 