Dagen efter Tusk-Mogherini

EU fick igår som väntat Polens premiärminister Donald Tusk som Rådsordförande och Italiens utrikesminister Federica Mogherini som utrikeschef. Uppgörelsen var en klassisk EU-uppgörelse, en balanserad kompromiss som inte var riktigt väntad innan den blev verklighet – men då och andra sidan känns den ganska naturlig dagen efter.

Så här dagen efter kan kan dela upp reaktionerna i de tre delar, de som uttrycker att de är nöjda över helheten, de som dissar Tusk men hissar Mogherini, och de som dissar Mogherini och hissar Tusk. Bland de som hissar Mogherini finns Åsa Westlund, tidigare socialdemokratisk EU-parlamentariker och möjlig S-minister (i EUbloggens ögon kandidat till EU-minister eller om Wallström får posten Vice statsminister & EU-minister kan Westlund vara möjlig minister inom miljö/klimat/konsumentfrågor) skriver  frispråkigt på Facebook och twitter om valet:

– Att Federica Mogherini nu blev EU:s ”utrikesminister” känns overkligt men otroligt roligt! Har suttit på otaliga möten med denna fantastiska och kompetenta kvinna. Känns som att världen just blev lite bättre! Så glad! Men Donald Tusk som ordförande i rådet är direkt omuntert. Vad händer nu med EU:s redan otillräckliga klimatarbete..!?

Överlag är det väldigt få svenska kommentarer till gårdagens stora EU-nyhet, en avspegling av det obefintliga EU i svenska valrörelsen måhända. Ingen svensk partiledare som finns på Twitter har tweetat om det i skrivande stund, endast en enda Europaparlamentariker har skrivit om det på twitter. Centerpartiets Federley konstaterar diplomatiskt att det är intressanta val:

– Ska bli spännande att se hela uppsättningen sammantaget.

Nog är det ytterst märkligt och anmärkningsvärt att svensk politik är så ointresserade av gårdagens toppmöte i Bryssel, att så få tycker så lite i en valrörelse.

De som hyllar Tusk ser framför allt en EU-engagerad regeringschef som har hållit en hård linje mot Ryssland (Polen tillhör hökarna) och de som dissar Mogherini pekar gärna på kort erfarenhet som utrikesminister och Italiens mjuka linje mot Ryssland (läs gärna Henrik Brors analys inför mötet). Statsminister Fredrik Reinfeldts uttalande för Aftonbladet pekar på kompromissandet att Mogherini var S-regeringschefernas val och nog summerar hans uttalande den bild kritikerna talar om, att Mogherini i sig är en svag kandidat och att hon får mer rollen av härold än som beslutsfattare:

-Vi vill med den här utrikeschefen uttrycka att det finns en gemensam tyngd som hon nu får i uppgift att föra fram.

Om det sen blir verklighet eller inte återstår att se. Men nu börjar pusselbitarna för EU:s ledarskap ska se ut de kommande fem åren falla på plats. Nästa etapp är Junckers fördelning av kommissionsportföljerna, räkna med att det tar ca 10-14 dagar innan det är helt klart.

Tillägg: Litauen lade ned sin röst i omröstningen av Mogherini.

Några reax på twitter: 

#eupol

 

 



 



 



 


 

 


Annonser

Junckers dilemma 1: Malmströms möjliga portföljer

Foto (C) Europeiska Unionen 2014 - EP

Foto (C) Europeiska Unionen 2014 – EP

En rad inlägg kommer att handla om Junckers olika dilemman kring kommissionens portföljer. Det här första inlägget handlar om vilken portfölj som Cecilia Malmström kan få.

KONKURRENSEN

Konkurrensen är på många sätt stenhård. Aldrig tidigare har en kommission haft så många gamla regeringschefer, finansministrar och utrikesministrar som alla anser att just de är kompetenta för en rejäl portfölj. Det är också en avspegling av hur mycket många länder nu prioriterar EU-arbetet och ett tecken på att kommissionen håller på att transformeras från ”byråkratprofil” till ”politisk”. De ”tiotaggare” som Juncker (själv både regeringschef och finansminister) har att placera ut är följande:

Fd regeringschefer: Valdis Dombrovskis (Lettland), Andrus Ansip (Estland), Jyrki Katainen (Finland), Alenka Bratušek (Slovenien*)

Sittande utrikesministrar: Radek Sikorski (Polen), Federica Mogherini (Italien), Karl Erjavec (Slovenien*) och Tibor Navracsics (Ungern**).

Fd finansminister: Pierre Moscovici (Frankrike)

Utöver dessa kan vi lägga till att Tyskland av storlek och vikt är att betraktas som tiotaggare oavsett vem som Tyskland skickar (här får energikommissionären Oettinger förnya förtroende).

Två länder (Belgien och Bulgarien) uppges inte ha levererat några namn inom ramen för deadline. Tre länder har inte officiellt tillkännagivit sina kandidater, från Nederländerna är finansminister Jeroen Dijsselbloem den som nämns som möjlig kandidat

KOMPETENSEN

Cecilia Malmström har en lång erfarenhet, både som Europaparlamentariker och svensk EU-minister. Dessutom har Malmström en doktorshatt i statsvetenskap, internationella studier och språkkunskaper (sex av EU-språken). Av många internationella journalister är Malmström uppskattad, vilket inte minst märktes i twitterreaktionerna efter utnämningen. I fem år har Malmström haft den utmanande portföljen för Migration & Säkerhet. Malmströms politiska profil ligger i utrikes-, rättighets- och konstitutionella frågor även om hon även satt i IMCO, inre marknadsutskottet, som ersättare under sin parlamentstid.

GRUNDPUSSLET

Det vanliga är att posterna i kommissionen roteras så räkna med viss förändring. Samtidigt i spekulationen ska vi komma ihåg några saker; dels att Juncker kan välja att dela upp frågorna på ett annat sätt vad hans företrädare Barroso har gjort för att ge meningsfulla uppdrag till alla de 27 andra och dels att det finns en debatt om att bygga kluster med en överordnad kommissionär som jobbar i team med underordnade kommissionärer.***

En annan sak som är en osäkerhetsfaktor, jag har inte sett någonstans där det tydligt framgår vilka poster Sverige har siktat in sig på. Juncker har också ont om kvinnor (det är ett annat av Junckers dilemman) och han sitter också väntar in stats- och regeringschefernas beslut i framför allt vem som blir EU:s utrikeschef. Utrikeschefen är också kommissionär och vice ordförande i EU-kommissionen, och denne behöver utses först innan Juncker gör den sista fördelningen av portföljer och tillkännager vem som får vad. I pusslet kan det också ha betydelse vem som blir EU:s Rådsordförande (ej en kommissionspost) som leder Rådets arbete.

PORTFÖLJERNA

Här kommer en genomgång på vad portföljläget är utifrån Malmströms perspektiv.

Det här får INTE Malmström:

Ekonomiska frågor. Dels går troligen ekonomiportföljen till Frankrikes Moscovici (han uppger om att han har blivit lovad det) och det är också huggning kring övriga portföljer som kan knytas till ekonomi. Här finns flera stora länder samt flera tidigare regeringschefer, varav åtminstone Jyrki Katainen ska ha blivit lovat en tung portfölj, som står i kö för uppdragen. Malmström har inte ekonomiska frågor i sin politiska profil vilket gör att jag bedömer att vi kan stryka det ur spekulationerna och samtidigt stryka konkurrensfrågor, inre marknad, skatter, energi, industri och budget av bara farten.

Portföljer med det stora ekonomiska transaktioner som till exempel jordbruk och regionalstöd (även om doktor Malmström skrev sin avhandling om regionala partier) lär inte det heller hamna på Malmströms bord, troligen går dessa uppdrag till länder med den gemensamma valutan och som har profilmässigt bättre lämpade kandidater. Malmström har heller ingen profil i området fiske, miljö & klimat, turism och hälsa. Vi stryker det också.

Det här är MÖJLIGT:

Europaparlamentarikern Olle Schmidt skriver på sin Facebooksida att han hoppas att Malmström får handelsfrågorna på sitt bord, där man under mandatperioden bland annat ska ro i land TTIP med USA. Sverige är av tradition ett frihandelsvänligt land och det skulle också vara en statusmässig uppgradering att få ta hand om de viktiga handelsfrågorna. Frihandel är ju också en klassisk liberal paradgren.

En annan post som Malmström skulle kunna komma ifråga för är digitala frågor, framtidsfrågorna väntas bli en stor fråga under mandatperioden. Om Katainen inte skulle få en tung ekonomiportfölj kan han möjligtvis vara en konkurrent här. Konsumentfrågor skulle väl teoretiskt vara möjligt men i jämförelse med handel- och digitala frågor är det en nitlott.

Att Malmström som drivit One Seat-kampanjen (sluta åka till Strasbourg med Europaparlamentet) skulle få ta hand om inter-institutionella frågor kanske är för magstarkt för fransmännen, men portföljen får ändå hamna i den här kategorin.  Andra som jag inte kan utesluta men som jag inte tror på är forskningsfrågor samt utbildning/kultur.

Stefan Löfven har också varit ute och sagt att han vill att Sverige ska ha arbetsmarknadsportföljen (inte heller det en tung EU-portfölj och i jämförelse med handel och digitala frågor får det betraktas som ett sämre val) och om Reinfeldt fört Löfvens önskemål vidare till Juncker kan väl allt hända…

Det här är TROLIGT:

Cecila Malmström har ju sin tyngd inom utrikes- & säkerhet men även i rättighetsfrågor. Portföljer som passar det är: Biståndsfrågor, internationellt samarbete – och krishantering samt Utvidgning och grannskapspolitik. Vinstlotten i sammanhanget vore portföljen som Vivianne Reding har idag: Rättsliga frågor, grundläggande rättigheter och medborgarskap.  

Samtidigt har EU-minister Birgitta Ohlsson varit ute och sagt att EU borde inrätta en renodlad portfölj för mänskliga rättigheter, alltså bryta ut den frågan ur Redings nuvarande portfölj.  Om Juncker lyssnar på det örat kan det mycket väl bli så att Malmström får den, det blir en portfölj som är  ganska lätt om den blir verklighet eftersom den torde inte få särskilt mycket lagstiftning utan mer bli en EU-övervakare. Självklart kan portföljen kombineras med andra frågor, återstår att se hur Juncker tumlar gränsdragningarna mellan uppdragen.

Skalad mänsklig rättighetsportfölj och kanske ett påhäng som vice ordförande i EU-kommissionen påminner väldigt mycket om Wallströms andra period. Den blev jämfört med den första (miljökommissionär) en ökenvandring. Som kommunikationskommissionär och vice ordförande var hon utan lagstiftningsfrågor och fick stora problem med att nå resultat i opinionsbildandet. Utan lagstiftningsfrågor blir en kommissionär ganska avlövad på makt och inflytande.

Det här är JACKPOT som kan gå in:

Det finns ett jackpotscenario som inte kan uteslutas: Cecilia Malmström blir kompromisskandidaten som ror hem Utrikeschefstrofén. Jag har nämnt det tidigare på bloggen men utvecklingen senaste tiden spelar upp låsningarna från toppmötet för öppen ridå.

Vid julimötet blockerades Federica Mogherini av bland annat av länder som Litauen. Frågan låste sig mellan hökar och duvor i Rysslandsfrågan, där Mogherini är för mycket duva för att kunna smältas av hökarna. Men trots nobben på toppmötet så fortsätter italiens premiärminister att satsa på Mogherini och slänger in henne som Italiens kandidat. Polen svarade med att kontra genom att nominera  höken Sikorski (som nämnts tidigare men som efter en polsk avlyssningsskandal räknats bort).  Det troliga scenariot är att Mogherini och Sikorskis kandidaturer förgör varandra (läs gärna Henrik Brors längre analys om dragkampen)  och att toppmötet 30 augusti måste landa i en kompromisskandidat. Om Socialdemokraterna tar rådsordförandeposten så borde även liberalerna få ett tröstpris för att man är med i den stora koalitionen, och det är på den vägen som Cecilia Malmström träder in i bilden.

Sverige är tillräckligt hökaktig för Polen, Malmström är inte profilerad i Rysslandsfrågor och kan då vara acceptabel för Italien. Det är inte ett huvudspår, men det är ett jackpotscenario som så här lite en månad innan toppmötet inte kan uteslutas som orimlig eller omöjlig. Kvalifikationerna i utrikes- och säkerhetsfrågor, kombinerat med språkkunskaper och hög personlig likability liksom låsningen i frågan talar för Malmström. Räkna med att Malmström kommer att bäsa frågan, som när TT ställde den i veckan, och hänvisa till att det finns en massa utrikesministrar som är sugna…

”Jag tror att man söker i de förra utrikesministerkretsarna.”
Cecilia Malmström till TT 31/7

(PO)

*Notera att Slovenien har nominerat flera personer som Juncker kan välja mellan, Slovenien är enda landet som hörsammade Junckers önskan om att få alternativ. Det behöver alltså inte ens bli någon av de två jag listar.

**Det här är ett annat av Junckers dilemma. Bli inte förvånad om Ungern tvingas byta…

***Personligen ser jag problem med den konstruktionen, framför allt politiskt. Om inte ett stort land får en ”super”-post blir det liv, det blir liv också om de små ländernas kommissionärer ska cementeras i en underordnad roll.

 

 

Det indirekta ministerrådsvalet igång

DSC_0086

EPP & ALDE står bakom Fredrik Reinfeldt. EFDD (röda stugan längs till höger) gör inte det.

Den 31:a juli var första dagen som utlandssvenskar hade möjlighet att rösta i det andra valet i det svenska EU-supervalåret. Först röstade vi i direkta val, tillsammans med övriga Europa, i Europaparlamentsvalet som är den direktvalda lagstiftande församlingen.

Den 14 september är det dags igen. Då är det vi svenskar som röstar på vilka som ska representera konungariket Sverige i Rådet, den andra lagstiftande församlingen inom EU som väljs indirekt utifrån hur vi lägger våra röster i valet (jfr med amerikanska elektorsröstsystemet).

I valet den 14:e september lägger du din röst på ett parti i din valkrets som skickar lokala representanter till det forum som ska vara med och rösta fram vem som blir Sveriges statsminister, och med vilket regeringsunderlag som den har för sitt uppdrag.

Det är statsministern, tillsammans med eventuella koalitionsparter, som utser Sveriges representanter till de olika ministerrådsmötena. Sammanlagt finns det 10 olika typer av rådsmöten där Sverige kan ha olika specialiserade ledamöter på ett och samma möte. Till exempel på Utrikesrådet så kan det både vara frågor som berör utrikespolitik såväl som bistånd.

Utöver det finns det ett toppmöte som kallas för Europeiska Rådet och som sammanträder i regel fyra gånger per år. På det mötet dras de stora linjerna upp i politiken.

EU:s lagstiftningsprocess går ut på att det direktvalda Europaparlamentet och det indirekt valda rådet ska komma överens innan det blir en lag. Enklast är att tänka på exempelvis USA:s representanthus och senat för att snabbt förstå ungefär hur det fungerar, men med den skillnaden att EU:s senat, ministerrådet, inte har direktval.

De två huvudkandidaterna i svenska valet (jag räknar bort hypotetiska möjligheter) för svensk representant i Europeiska Rådet är Fredrik Reinfeldt som suttit i åtta år som Sveriges representant. Han företräder ett EPP-parti (Moderaterna), vilket innebär att en röst på en M-valsedel (eller indirekt även de partier som stödjer honom vilket är uttalat det andra EPP-partiet Kristdemokraterna och de två ALDE-partierna Folkpartiet och Centerpartiet). Den andre kandidaten är ännu oprövad i de Europeiska institutionerna, men har viss internationell erfarenhet från suppleantpost i Europeiska Metallarbetarefederationen. Kandidaten är Stefan Löfven från S&D-gruppen. Hans Socialdemokratiska parti kan, även om det inte är helt klart, räkna med stöd från det andra S&D-partiet Feministiskt Initiativ men även från GUE/NGL och De Gröna. Ett parti står helt utanför uppgörelser kring Sveriges representanter, det är EFDD som inte kommer att aktivt medverka till att Reinfeldt eller Löfven får åka till Bryssel på möten.

EUbloggen kommer så klart att notera det här indirekta valet i några inlägg även om det jämfört med det större direkta valet i maj säkerligen kommer att ha ett lägre medieintresse och allmänt intresse.

(PO)

OBS Detta inlägg innehåller spår av ironi.

V, S, MP, Fi & PP

S&D, De Gröna & GUE/NGL väntas stötta Stefan Löfven.

Fem år till för Malmström

Fredrik Reinfeldt har nu bestämt sig. Det blir fortsatta fem år för Cecilia Malmström som EU-kommissionär. Malmström är den andra kvinnan som nomineras till Juncker-kommissionen, tidigare även den tjeckiska liberalen Vera Jourova nominerats.

”Jag är naturligtvis väldigt hedrad och glad över förtroendet att nomineras till kommissionär i fem år till. Europa står inför många avgörande vägskäl just nu, med krig och konflikter i vårt närområde och en ekonomisk kris som vi efter svåra år har börjat ta oss ur. Främlingsfientliga och isolationistiska krafter har vunnit mark över hela Europa. Jag är övertygad om att vi behöver starka liberala röster i den nya EU-kommissionen för att verka för ett öppet, enat och utåtblickande EU.”, säger Cecilia Malmström i en skriftlig kommentar.

Juncker kommer inte att släppa portföljfördelningen förrän Utrikeschefen (som även är vice ordförande i kommissionen) har utsetts av stats- och regeringscheferna den 30:e augusti.

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Det finns tre skäl som talar för att Malmström skulle kunna få en lika tung eller tyngre portfölj i Juncker-kommissionen.

…Hon är erfaren och beprövad och har suttit fem år som kommissionär. Hon nämns också av vissa som en möjlig kompromisskandidat till utrikeschefsjobbet om liberalerna ska få en av EU:s tunga poster.

…Hon är liberal, i det europeiska spelet är fördelning av poster mellan olika kraftfält en sak att beakta och hittills är det ont om liberaler i den tillträdande Juncker-kommissionen.

…Hon är kvinna, hittills har bara Tjeckien (Vera Jourova, idag  regional utvecklingsminister) nominerat en kvinna.

Läs tidigare blogginlägg om Cecilia Malmström, om hennes arbete med bl a Schengen m.m.

Läs mer om Europaparlamentets hot att stoppa EU-kommissionen om för få kvinnor nomineras.

Besök Malmströms hemsida hos EU-kommissionen och läs mer om hennes portfölj migration & säkerhet samt vad som skett under hennes mandatperiod.

Twitterreax på Malmström:

 


 


 

 

 


 


 


 


 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Notera att jag har fortfarande efter en timme haft svårt att hitta reaktioner från Socialdemokraterna. Möjligtvis är det en indikation på att Malmström inte har förankrats hos Socialdemokraterna av Regeringskansliet, något RK inte heller gjorde när Juncker var uppe i EU-nämnden.

 

Tillägg: Jag har fått påpekat att Göran Persson vid utnämnande av Wallström bröt ensidigt mot gemensam uppgörelse om samråd, oklart om överenskommelse är återupprättad efter det. Kanske någon läsare kan bidra med mer?

(PO)

DETTA INLÄGG KAN KOMMA ATT UPPDATERAS MED FLER KOMMENTARER

15-1: Juncker svettas nog

Det börjar bli lite småjobbigt, pinsamt och politiskt bekymmersamt det här med EU-medlemsländernas nomineringar. Jag förstår om Juncker sitter och muttrar ”hur svårt ska det vara”, ge mig för tusan lite fler kvinnor. Den officiella statistiken är nu 15-1. Japp, ni läste rätt. 15 män har nominerats och 1 enda kvinna.

Senast ut var Frankrike som skickar en fd finansminister  & Ungern som har valt sin utrikesminister. Kvar återstår tolv länder, av dessa behöver nio nominera en kvinna för att man ska nå målet på tio. Med tanke på att förhandsspekulationerna i Cypern, Spanien och Rumänien inte innehåller någon kvinna så är sannolikheten  låg att målet nås.

Europaparlamentets socialdemokratiske talman Martin Schulz har hotat att stoppa en kommission som är för mansdominerad, sen att Schulz skulle kunna visa både handlingskraft och genuint patos i jämställdhetsfrågor genom att göra skillnad i Europaparlamentet men väljer att låta bli är en annan historia. Utspelet handlar om institutionell makt och att parlamentet vill markera att man numera ska betraktas som topdog. Så räkna med att förutom portföljdragkamp i kommssionen, spel kring EU:s utrikeschef och rådsordförande så blir det rysare om Europaparlamentet gör verklighet av hotet att rösta nej, och frågan är då också vad som sker i nästa steg. Det väntas alltså fortsatt med politiskt rafflande saker.

För Sveriges del väntar vi på besked från regeringen vem som är Sveriges kandidat, statsminister Fredrik Reinfeldt är tillbaka från semestern och är med på regeringssammanträdet i morgon. Någon kommissionärskandidatur finns inte med på den offentliggjorda ärendeförteckningen.

(PO)

Starka reaktioner på Orbans uttalande

Många EU-politiker har reagerat förut på Viktor Orbans Ungern, men frågan är om han inte gick för långt när han målade upp målet att skrota den liberala demokratin till förmån för en auktoritär stat för att i nästa andetag peka ut Kina, Turkiet och Ryssland som förebilder.

Många har reagerat på uttalandet, starkt:


 

 

 


EU-kommissionären Neelie Kroes som har IT-frågor/Digital Agenda i sin portfölj attackerar Orbans senaste drag, en medieskatt som snedvrider konkurrensen till ”illojala” mediers nackdel:

”Fair and unbiased coverage is a principal function of a free and plural media.  Undermining that, and attempting to silence dynamic debate, is an attack on Hungarian democracy. For the sake of that democracy, and of the Hungarian people who have fought so hard to enjoy its benefits, we cannot stand by as idle spectators.”

Problem med Orban är att han är som sin förebild Putin, en politiker där inte ord påverkar honom. Så frågan återstår, vad gör EU nu…

(PO)

Tillägg: Även statsminister Fredrik Reinfeldt (M) uttalade sig senare om Orbans tal. Till Dagens Nyheter sade han bl a:

– Det är provocerande att man gör Ryssland till förebild.

Tiden rinner ut för Sverige

Tomt i Fredriks Reinfeldts officiella kalender den här veckan.

Tomt i Fredriks Reinfeldts officiella kalender den här veckan.

Torsdag 31 juli löper den deadline som Jean-Claude Juncker angett till medlemsländerna om att då måste nomineringarna till EU-kommissionär vara gjord. Datumet anges av flera olika medier, jag har själv inte verifierat den utan tidigare förlitat mig på en äldre kalender att nomineringarna senast ska ske i augusti. Men det verkar nu som om Juncker har tajtat till tidsramarna för att få ihop sitt lag i god tid innan de planerande parlamentsutfrågningarna och att 31:a juli är det som gäller.

Det som komplicerat nomineringsspelet är att de länder som nominerat har framför allt nominerat män. Läget måndag vid lunchtid var som ni kan se i grafiken intill är att 14 länder har sina namn klara och bara en är kvinna, och samtidigt hotar Europaparlamentets talman Martin Schulz med att stoppa en kommission som innehåller för få kvinnor. Juncker behöver alltså få in väldigt många kvinnor på sluttampen. Av de fjorton som återstår skulle alltså Juncker behöva få 9 kvinnor! Med bara dagar kvar är det många pusselbitar som ska falla på plats vilket gör mig tveksam till om deadlinen kommer att hållas av alla.

Läget just nu (C) Europe Decide, Burston Marsteller. Klicka på bilden för att lösa mer.

Läget just nu (C) Europe Decide, Burston Marsteller. Klicka på bilden för att läsa mer.

Jag har också på bloggen flera gånger skrivit om tystnaden och spekulerat i varför Reinfeldt ännu inte tillkännagivet Sveriges EU-kommissionär när Cecilia Malmström (FP) skulle kunna fortsätta.

Jag har försökt genom samtal med flera olika personer med olika perspektiv och kunskap och kontaktnät försökt komma närmare ett svar den senaste utan att riktigt lyckas. Men jag kan konstatera att tiden rinner ut för Reinfeldt och Sverige.

Några reflektioner:

  • Det finns inget i Reinfeldts kalendarium som antyder annat än fortsatt semester. Så händer det någon den här veckan, räkna med en snabbt utlyst presskonferens.
  • Regeringskansliet håller frågan om namn tajt i en liten krets. Det är locket på och inga läckor. I praktiken ligger det på partiledarnivå och eventuella berörda kandidater. ”Och då kommer det inte ut”, som en person uttrycker det.
  • Det sägs att Sverige vill veta vilken portfölj (både officiellt som här och inofficiellt) det blir innan man tillkännager kandidat. Det rimmar lite motsägelsefullt (men är väl i praktiken ett realtidskohandlande) att Juncker har sagt att länder som ger honom kvinnliga kandidater kan räkna med bättre portföljer som morot.
  • Diskussionerna kring portfölj mellan Sverige och Juncker var inte avslutad i förra veckan.
  • Att Malmström inte är presenterad ännu säger en beror på att just portföljen inte är klar. ”Det kan finnas uppdrag som Malmström sagt att hon inte är intresserad av men som förekommer i diskussionerna”, gissar en person.
  • Socialdemokraterna var i februari ute och tyckte att Sverige skulle försöka få arbetsmarknadsportföljen (vilket måste ses ur perspektivet svensk inrikespolitik). Socialdemokraterna var också irriterade på Regeringskansliet i samband med EU-nämnden när Juncker skulle väljas pga bristande samordning. Eventuellt spökar det i kontakterna nu med Socialdemokraterna som gör att det drar ut i tid. Att det blir en spelbricka i valrörelsen verkar vara svårt att undvika.
  • Att regeringsledamöter kör separata race och argumenterar emot varandra om vilka kommissionsposter som ska finnas över huvud taget i den tillträdande kommissionen är också intressant att notera.

Vi får se om Fredrik Reinfeldt med kort varsel under onsdagen eller torsdagen (tror inte det sker i morgon) eller möjligtvis fredagen kallar till presskonferens. Jag är minst sagt nyfiken på vad det är som kokar i grytor vi andra inte får se…

(PO)

Det är hög tid att nominera Sveriges kommissionär

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Blir Cecilia nominerad när Fredrik är tillbaka från semestern är frågan som EU-nördar som EUbloggen ställer sig… Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Vi EU-nördar går i väntans tider – vi väntar på nedkomsten av en svensk kandidat till EU-kommission och den som följt EUbloggen vet att vi gjort det ett tag. Flera länder har redan lämnat besked men regeringen Reinfeldt dröjer.

Finns gör Cecilia Malmström som suttit i EU-kommissionen i fem år med en tung portfölj av inrikesärenden, bland annat migrationsfrågor. Malmström har på en svår post gjort ett stabilt jobb, vad jag har sett har ingen större kritik riktats mot hennes sätt att sköta jobbet. Cecilia Malmström satt också i Europaparlamentet för Folkpartiet, var EU-minister, har doktorerat i Stasvetenskap och har ett gediget politiskt nätverk i Europa med erfarenheter från alla tre maktcentra i EU (kommissionen-rådet-parlamentet). Jag har inte heller sett någon uppgift som gör gällande att Malmström INTE skulle vara redo att axla ansvaret i fem ytterligare år.

Det finns tre skäl som talar för att Malmström skulle kunna få en lika tung eller tyngre portfölj i Juncker-kommissionen.

…Hon är erfaren och beprövad och har suttit fem år som kommissionär. Hon nämns också av vissa som en möjlig kompromisskandidat till utrikeschefsjobbet om liberalerna ska få en av EU:s tunga poster.

…Hon är liberal, i det europeiska spelet är fördelning av poster mellan olika kraftfält en sak att beakta och hittills är det ont om liberaler i den tillträdande Juncker-kommissionen.

…Hon är kvinna, hittills har bara Tjeckien (Vera Jourova, idag  regional utvecklingsminister) nominerat en kvinna– och varningens finger höjs mot att Juncker-kommissionen kan få färre kvinnor än avgående Barroso II, vilket leder till politiska problem (mer om den fäktningen i ett senare inlägg).

Den officiella tidtabellen är att senast under augusti ska medlemsländerna tillkännage sina nomineringar till kommissionen för att i september frågas ut av Europaparlamentet och för att sedan under sessionen 20-23 oktober godkännas i sin helhet av Europaparlamentet för att tillträda sitt uppdrag 1:a november (utrikeschefen börjar en månad senare). Innan de frågas ut av Europaparlamentet ska dessutom Juncker fördelat portföljerna så att kandidaterna kan läsa på inför parlamentsförhöret.

Varför dröjer då Regeringen Reinfeldt med att tillkännage Cecilia Malmström?

Tittar vi på den politiska kartan är den komplex. I Sverige har vi ett val mellan det att Sverige ska nominera kommissionär och kommissionären tillträder. Utfrågningen kommer att ske mitt i spurten av valrörelsen eller direkt efter valet (det görs av det utskott som är politiskt relevant för kommissionärens portfölj).

Det gör att rimligtvis borde Sveriges kandidat vara förankrad med det största oppositionspartiet Socialdemokraterna. Jag har inte sett några invändningar mot Malmström från socialdemokratin.

Regeringen Reinfeldt är en koalitionsregeringen bestående av fyra partier. Officiellt har jag inte sett några invändningar mot Malmström, men hört rykten om att Gunilla Carlsson (M) och Lena Ek (C) skulle kunna vara alternativ. Carlsson & Ek har liksom Malmström både parlaments- och rådserfarenheter vilket gör dem kvalificerade. Resonemanget i det scenariot skulle vara att Folkpartiet har haft posten i fem år och det är dags att något annat parti får det. Många tror ju också att det är den sista maktposten på ett tag som en borglig regering kan tillsätta vilket gör frågan lite extra laddad. Det som talar emot är att peta Malmström knappast gör Folkpartiet glada och öppnar upp för en massa gliringar om alliansens splittring i valrörelsen. Det blir stökigt med andra ord.

En annan förklaring skulle vara att Reinfeldt spelar kortspel med jokrar. På senaste toppmötet misslyckades stats- och regeringscheferna med att utse Rådets ordförande (har inte med kommissionärsposterna att göra men är en spelbricka) och EU:s utrikeschef (som också är vice ordförande i EU-kommissionen och som utses lite annorlunda än de övriga kommissionärerna). Istället sköt man upp det till det hela 30:e augusti för att försöka nå enighet. I europeisk press nämns Carl Bildt som kandidat till utrikeschef, men bästa sättet att bli bortskjuten ur fältet är att flagga sitt intresse för tidigt och för öppet. Det har både Polens Sikorski och Italiens Mogherini fått erfara. Att hålla på Sveriges nominering in i det sista skulle i det här scenariot vara för att Reinfeldt vill kunna spela kortet Carl Bildt under en sen nattmangling när alla andra alternativ är sönderkörda och i ett paket där någon kvinnlig socialist (läs Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt som backas öppet av allt fler) får ta över rådet allt för att få ihop en kompromiss.

Problemet med det scenariot är att jag inte tror att små gamla Östersjöländer kan få två tunga positioner. Dessutom verkar det som om huvudspåret är att det ska bli en kvinnlig socialdemokrat som ska bli utrikeschef (och plötsligt ser man med svenskt perspektiv hur Margot Wallström eller Mona Sahlin plötsligt skulle kunna bli en jokrarnas joker så där på småtimmarna när ögonen går i kors hos Merkel, Hollande och alla de andra) men det kan som sagt var ändras när hela havet stormar, det kan i pusslandet lika gärna bli en socialist som rådets ordförande och öppna dörren för en från EPP som utrikeschef.

Skulle inte Sverige kunna nominera Malmström i förväg men dra tillbaka det om det ändå skulle kunna bli Bildt den 30:e augusti? Jo, visst skulle man kunna tänka sig det, men samtidigt – snacka om dolkstötsdebatt och liv från Folkpartiet, Feministiskt Initiativ (man tar kvinnas plats, vilket gör att även V & MP skulle haka på av jämställdhetsskäl och av anti-Bildtska skäl) och även om Socialdemokraternas ledning var uppgörelsemässigt med på noterna skulle valrörelsens dynamik göra att andra mer perifera partikamrater säkert skulle rasa i kapp. Att det är just Carl Bildt skulle få några debattörer att få lite extra indignerat darr på stämman. Men Reinfeldt vill inte ha fler orosmoment i valrörelsen än de som redan finns, därför tror jag inte på det heller.

EU-nämndens Désirée Pethrus (KD) har på twitter varit inne på kompromisslösning att Sverige ska nominera både Malmström och Bildt.

Juncker har ju öppet sagt att han egentligen vill att länderna ska nominera flera kandidater (män och kvinnor) så att han kan pussla ihop ett bättre lag. Låter logiskt och bra, men ge Juncker och parlamentet mer makt är maktstarkt för de flesta stats- och regeringschefer, därför har ingen gjort det ännu. Det som också talar emot en nominering är att jag inte tror att Carl Bildt vill utsätta sig för nesan att bli dissad av Juncker (som kommer att välja Malmström (om Bildt inte blev utrikeschef) för att rädda jämställdheten av i kommissionen som helhet).

Den sista teoretiska (notera nu ordet teoretiska och att spår av ironi kan förekomma i EUbloggen) förklaringen är att Reinfeldt genuint brottas med den svenska jämställdhetsaspekten. Ingen svensk man har ännu fått krossa glastaket och blivit betrodd sköta Sveriges tyngsta EU-jobb i EU-kommissionen. Att nominera en man efter att i 20 år haft kvinnor på posten (Anita Gradin, Margot Wallström och Cecilia Malmström) borde väl vara självklart i ett av världens mest jämställda länder, för visst ska alla uppdrag och jobb vara öppna för båda könen…inte kan väl Sverige offra sin jämställdhet för att andra europeiska länder ska få vara ojämställda?

Vad blir slutsatsen?

Reinfeldt borde rimligtvis när han är tillbaka från sin semester, solbränd och utvilad, kickstarta valrörelsen med att hålla en presskonferens tillsammans med Cecilia Malmström där han tillkännager att Malmström är Sveriges kandidat till EU-kommissionen, och att Sverige nu lägger all kraft bakom att få Malmström som kompromisskandidaten till EU:s utrikeschefsjobb. På så sätt får Reinfeldt minst inrikespolitiska problem och kan plocka poänger på att Sverige tar för sig. Dessutom blir Juncker glad som får en beprövad, kunnig och erfaren kvinna som är liberal till sin kommissionsmix, och även om hon inte når Utrikesjobbet (som många tror nu tillfaller en socialist, och gärna en annan kvinna) borde det finnas ett schysst tröstpris i Junckers portfölj att dra fram till Malmström.

Så Fredrik, när slutar din semester?

(PO)

Medan jag suttit på en fjälltopp…

IMG_2263

Kvällsutsikt från Storulvåns fjällstation. 33 grader i solen uppmättes på ett vindstilla fjäll utan skugga.

…så har inte Europeiska Unionen stått stilla. Under min semester kan bland annat följande noteras:

FÖR DET FÖRSTA: Jean-Claude Juncker valdes som väntat till EU-kommissionens ordförande. Röstsiffrorna blev 422 för, 250 emot och 47 som avstod. 10 röster var ogiltiga och 22 saknades vid röstningen. 422 var bekvämt över gränsen 376 som Juncker behövde, även om det inte var överväldigande. Officiellt röstade EPP, S&D och ALDE för. Omröstningen är hemlig, så med reservation för att jag kan ha fått något om bakfoten så röstade svenskarna så här:
För: Federley (C), Wikström (FP), Paulsen (FP), Post (Fi), Adaktusson (KD), Hökmark (M), Fjellner (M), Corraza Bildt (M).

Avstod: Ulvskog (S), Ludvigsson (S), Hedh (S), Guteland (S), Nilsson (S), Eriksson (MP), Ceballos (MP), Lövin (MP)

Emot: Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD), Andersson (MP)

Den Gröna Gruppen, trots en riktig påhejare till Spitzenkandidatenupplägget var splittrad vilket också avspeglar sig i Miljöpartiets röstning. Läs mer om MP & Juncker, notera särskilt att det var Max Andersson som röstade nej som svarade på mina twitterfrågor.

 Socialdemokraternas partigrupp var för Juncker och betraktade valet som en seger, både för Junckers löften men också för maktöverföringen till parlamentet. Här gick de svenska S-ledamöterna mot partilinjen och avstod att rösta. Däremot följde Post (Fi) partilinjen vilket hon fått kritik för i bloggar, sociala medier och av Fi:s förra MEP Maria Robsahm. Svenskarna i S-gruppens agerande får betraktas som ett utslag för hela den svenska kluvenheten inför Spitzenkandidaten och dynamiken med dubbla partilojaliteter (mot europeisk partigrupp och svensk debatt).

Vänsterpartiet hamnade på nejsidan tillsammans med det enda svenska parti som stod utanför Spitzenkandidaten – Sverigedemokraterna. Läs mer om V & Juncker. Jag har också på väg ned från fjället twitterdiskuterat detta även med Lars Ohly och tydligen är jag helt obegriplig när jag konstaterar att Vänsterpartiet har ätit kakan (haft en kandidat med i Spitzenkandidaten-racet som sagt att största partigruppens kandidat måste väljas) och sedan vill ha den kvar (att rösta emot Juncker).

FÖR DET ANDRA: Jag förlorade vadet om en lunch.

Jag lovar att återkomma med en uppdatering och redovisning att jag betalat min skuld här på bloggen.

FÖR DET TREDJE: Att spekulationerna kring om, hur, och vilka som väljs till Rådets ordförande och EU:s utrikeschef i kväll. Jag har sen långt tidigare gjort min lista på vilka jag tror på. I ärlighetens namn tror jag att en har fallit ifrån – Dalia Grybauskaitè har varit alldeles för kritisk mot Ryssland och tagit strid mot den italienska kandidaten för utrikesposten (pga för mjuk mot Ryssland) för att få stöd…

Hur går det då? Leta efter en kombination som innehåller en, men inte två socialdemokrater, minst en kvinna, en från ett nytt medlemsland. Men det troliga är att det inte blir några besked i natt alls.

FÖR DET FJÄRDE: Att den bleke, matte, svettige och trötte Juncker gjorde ett helt annat intryck i kammaren i Strasbourg än under kampanjen. Läs Ronny Patz analys om Junckers nyvunna energi.

FÖR DET FEMTE: Cameron överraskade och utsåg Lord Hill till kommissionär från Storbritannien. Därmed sidsteppade han favoriten Andrew Lansley. Läs även Guardians analys (tack till Ralf Grahn för länken). EUobserver går så långt att Lorden kallas för obskyr

Till sist noterar jag att Reinfeldt ännu inte gjort sitt drag om den svenska kommissionärsposten. Kanske avvaktar han utfallet av den långa natten med stats- och regeringscheferna för att ha en teoretisk chans att ge Carl Bildt utrikesjobbet (jo, Bildt har nämnts i internationella medier) eller kanske, kanske få uppdraget själv som rådets ordförande. Nu tror jag inte att det blir så, men jag kan inte se något annat skäl till att dröja med beskedet för svensk vidkommande.

(PO)

IMG_2356

Bloggaren gör en #fjällfie från Ulvåtjärnsstugan.

 

Vänsterpartiet vill stoppa Juncker

Före valet var jag kritisk mot de flesta partier som på europeisk nivå slöt upp bakom sin #Spitzenkandidaten talade så tyst om det på hemmaplan i valrörelsen. Vänsterpartiet var inget undantag, partiet stod bakom Alex Tsipras som tillsammans med de andra kandidaterna målade upp svek-kris-katastrofscenarior om regeringscheferna skulle ha mage att nobba kandidaten från största partigruppen (vilket jag i ärlighetens namn trodde att de skulle göra för att man inte vill flytta mer makt från medlemsländerna till Europaparlamentet).

Dagens EU-nämnd där Fredrik Reinfeldt fick mandat inför toppmötet (där vinnaren Juncker väntas föreslås) blev stormigt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet, trots att de i sina europeiska partigrupper stått bakom Spitzenkandidatenupplägget under valrörelsen (med det moraliska åtaganden att rösta ja i parlamentet till vinnaren) samt att man även gett rådets ordförande beskedet att man säger ja till Juncker om han nomineras, sade trots det nej till Jean-Claude Juncker i EU-nämnden. Socialdemokraterna vobblade omkring i frågeställningen och lade ned sina röster till sist.

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt har själv lång erfarenhet i Europaparlamentet (och är den enda partiledare i Sverige som varit MEP) kommenterade det hela på twitter. Det blev en lång diskussion där även riksdagsledamoten Jens Holm, även han tidigare Europaparlamentariker, och Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg deltog. Sjöstedt ska ha heder av att ha tagit diskussionen som så många andra undvikit, både i Sverige och i andra länder. Här har jag försökt få ihop kärnan i tråden (skärmdumparna är från olika tillfällen därav olika tider – men kronologin ska stämma):

Skärmavbild 2014-06-25 kl. 19.43.04Skärmavbild 2014-06-25 kl. 20.16.23

Jag har ställt samma grundfrågeställning till Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och MEP:arna på twitter, samt frågan till Socialdemokraterna om de i parlamentsomröstningen tänker lägga ned sina röster. Återstår att se om de svarar.

(PO)

För mer läsning om toppmötet:

Hermans inbjudan: – Vi tar det jobbigaste sist

Det blir Juncker

No Merry Men in tights

A true modest proposal