Nordstream upp på toppmötet

Planerna på fler gasledningar på Östersjöns botten blir nu en toppmötesfråga. Jag har tidigare på HelaHälsingland skrivit om projektet och de kraftiga svenska reaktioner (dock har frågan uppmärksammats sorgligt lite i svenska medier) som det fått från båda sidor blockgränserna i både riksdag och Europaparlament. 

Nu rapporterar Euractiv att frågan kommer upp på toppmötet. Motståndet är formerat kring sju länder i öst- och centraleuropa som Polen, Slovakien, Ungern, Lettland, Litauen, Estland och Rumänien vars energiministrar skrivit till EU-kommissionen. Här saknas Sveriges energiminister Ibrahim Baylan trots att hans regeringsvänner i Miljöpartiet är djupt kritiska.

När frågan diskuteras i rådet kommer det att handla om ett inre marknadsärende skriver Euractiv som också spår att diskussionen kommer att bli kort eftersom synen på hur EU-lagstiftningen ska användas i det här fallet går isär. En kommissionstjänsteman citeras av Euractiv: ”Olika EU-länder, olika EU-institutioner och olika experter har olika åsikter”.

Det stämmer överens med den bild som EUbloggen har av ärendet, att det är komplext, och att man från svensk sida ogärna ger sig in och petar i det juridiska. Här borde dock för svensk del föras även politisk diskussion och förhoppningsvis blir det ett EU-nämndsärende, det borde Peter Eriksson och Niclas Malmberg ta upp med sin partikamrat Carl Schlyter som är nämndens ordförande.

Den polske Europaparlamentariken Jacek Saryusz-Wolski har också ställt frågor till EU-kommissionen i frågan.

Vill du läsa mer om varför Nordstreams utbyggnad är en mindre bra idé rekommenderar jag ledaren på HelaHälsingland. 

Annonser

Kraftigt politiskt motstånd mot Nordstream 3 & 4

I två ledarartiklar på HelaHälsingland.se skriver jag om Gazproms planer att bygga Nordstream 3 och 4. I den första går jag igenom argumenten emot nya ledningar samt intervjuar Anke Schmidt Felzmann på Utrikespolitiska institutet.

Läs den här.

I en uppföljande text redovisar jag starka politiska reaktioner från riksdagsledamöter såväl som MEP:ar. Läs reaktionerna från Peter Eriksson (MP), Niclas Malmberg (MP), Jasenko Selimovic (FP), Gunnar Hökmark (M), Maria Weimer (FP), Cecilia Wikström (FP), Fredrick Federley (C) och Bodil Valero (MP).

Efter artiklarna har det även kommit twitterreax:

//platform.twitter.com/widgets.js

//platform.twitter.com/widgets.js

Riskerar att bli en kall vinter

På den här tiden rådde det lite fredagsmys mellan Putin & EU... FOTO © European Union 2000 - EP

TOPPMÖTET 2000. På den här tiden rådde det lite fredagsmys mellan Putin & EU… FOTO © European Union 2000 – EP

KALASJNIKOV, ZJIRINOVSKIJ & GAZPROM: EU kom idag med ännu fler sanktioner mot Ryssland pga landets krig i Ukraina, bland annat mot oljejättar och välkända firmor som Kalasjnikov och den ökände nationalisten Zjirinovski som fram till 2011 ville återföra Finland in under det Ryska Imperiets spira. Bland annat slår EU mot bolagens möjlighet att finansiera sig i EU och listan på personer utökas bland annat med tolv Duma-ledamöter som högljutt stött Rysslands krig i Ukraina.

Avgående rådsordföranden Herman Van Rompuy konstaterar att EU kommer att utvärdera i slutet av månaden om den bräckliga vapenvilan håller i Ukraina eller inte, och det avgör om EU rullar tillbaka sanktioner eller inte.

Det finns flera tecken på att den kollektiva säkerheten inom EU kommer att testas ytterligare av Ryssland denna höst och vinter, som riskerar att bli riktigt kall.

Redan nu har Ryssland strypt gasleveranser till Polen med nästan hälften, något som förnekas av Gazprom. Men det är uppenbart att polskt stöd till Ukraina, bland annat med vidare export av gas, och landets hökaktiga hållning påverkar.

Ryssland väntas också slå tillbaka mot EU där det gör som ondast. Europeiska flygbolag riskerar att stoppas att flyga över Ryssland, vilket innebär kostnader och intäktsbortfall för många redan skakiga flygbolag. Det talas om importstopp av bilar från EU, vilket slår mot bilindustrin. Här är det många europeiska bilföretag som inte mår riktigt bra. Att hålla ögonen på är reaktionen i länder som visat sig vara tveksamma till sanktioner mot Ryssland och som även har en utsatt bilindustri. Särskilt intressant blir det att följa Italien.

Det finns också andra saker som oroar:

1) Kränkningen av EU:s yttre gräns Schengen när den estniska säkerhetspolis Estor Kohver som undersökte gränsöverskridande brott lockades i en fälla kort efter att USA:s president Barack Obama varit på besök. Ryska säkerhetstjänsten FSB använde sig av rökgranater och elektronisk störning och plockade säkerhetspolisen innan dennes back up hann reagera. Estlands förhoppning om att undvika göra storpolitik av det har grusats av att Kohver nu sitter i det ökända Lefortovofängelset där han inte fått träffa estniska diplomater. EU har nu krävt att Ryssland ska släppa Kohver, men risken är uppenbar att han nu är bara en liten bricka i det större söndra och härskaspelet. Det ska tilläggas att Ryssland och Estland träter om på vilken sida av gränsen som Kohver stod. Estland har en stor ryskspråkig minoritet, framför allt i gränstrakterna.

2) Lettland, även det ett land med stor ryskspråkig minoritet, går till val i oktober och det finns ryskspråkiga letter som slåss på separatisternas sida i Ukraina. Lettlands säkerhetspolis har precis gjort ett större tillslag i landet och bland annat funnit vapen. Det finns alltså risk för att det blir oroligheter i samband med valet. Situationen i Estland och Lettland är extra bekymmersam pga den nya ryska doktrinen om att beskydda etniska ryssar över allt, vilket kan användas som en ursäkt.

3) Litauiska medborgare som deserterade från Sovjetunionens väpnade styrkor när landet förklarade sig självständigt bör inte resa till länder som har utlämningsavtal med Ryssland. Ryssland vill nu ställa den första inför rätta. Det påstådda brottet är alltså över 20 år gammalt mot ett land som inte längre finns.

4) Ryssland vinner mediekriget eftersom vi inte har verktygen att dissekera propagandan. Det här blogginlägget från en fd redaktör på Kyiv Post beskriver det som den mest sofistikerade propagandamaskinen som världen har sett:

”…one that attacks, undermines and emasculates a key source of information that you may rely on: the Western media.”

Det sker genom att underminera trovärdigheten i de medier som är verksamma i demokratier (ryska medier är i regimens kontroll numera även om de i formen försöker framställa sig som likvärdiga med oberoende demokratiska medier). De ryska medierna spelar i samma lag som ryska staten och med statens mål för ögonen, vilket inte västmedia gör. Journalister i väst vill inte göra fel, är försiktiga och vill ha saker verifierade av alla parter innan man slår fast en absolut sanning. Även om det är jakt på att nyheten ska komma först, så vill man inte göra ett fel som kommer att jaga en. Eftersom de ryska soldaterna på Krim inte hade ryska uniformer eller bekräftade att de var ryska soldater så avstod de flesta västmedier från att rapportera att det nu dykt upp ryska soldater på Krim även om man visste att det var sant.

”Absurd though it seems, these are the reasons I cannot tell you on the radio tonight some things that I know personally to be true: There never was a rebellion in Ukraine: it was fomented by Russian intelligence operatives – most people in eastern Ukraine never supported the separatists. The reason the Ukrainian army has suffered reverses in the last two weeks is because Russia sent in massive quantities of men and materiel to stop the ”rebels” from losing. MH17 was almost certainly shot down by a BUK anti-aircraft missile, operated by Russians. And the ”ceasefire” is almost certainly a ruse to wrong foot the West and the Ukrainian government into lowering its guard ahead of further Russian intervention in Ukraine, and then further afield.

I can’t tell you all that because the Kremlin propagandists will assault my every claim with obfuscation, confusion and denial, and their account will be broadcast in the Western media, who ”seek the other side of the story,” and give it equal airtime, as if this other side of the story is not the outright lies and propaganda that it actually is.”

Till det kommer att Kreml är skicklig på att utnyttja den grundläggande sunda antiauktoritära skepticismen som finns i fungerande demokratier, den som gör att man ifrågarsätter det som sägs och rapporteras. Alex Voronov skriver i Eskilstuna-Kuriren om Putins nättroll.

Det man kan lägga till sedan Voronov skrivit det är att tecknen hopar sig att de ryska nättrollen flyttat in på svenska på twitter. Anonyma twitterkonton som sår tvivel och förvirring, och som serverar sanningar anpassade efter mottagaren.

Gentemot ”Hökar” hån och indirekta hot i syfte att få dom att tystna eller sänka sin profil och gentemot duvor en servil vänskap och matande med länkar och information från den ryska propagandan för att bygga på relativistiska resonemang om den ena sidan och den andra sidan och i förlängningen att skapa förståelse för Rysslands agerande. Det sker, här och just nu.

TILLÄGG: Efter att blogginlägget skrevs har Finlands försvarsminister Carl Haglund gått ut och pratat offentligt om Rysslands ”trollfarmar” och propagandan i sociala medier. Läs mer här.

TILLÄGG 2: Finska public service-företaget YLE rapporterar: ”Cyber Security Pro: Finland under hybrid warfare attack”.

Ryssland har sedan länge kunskapen om hur man klär lögn till sanning. Den ryske trubaduren Vysotskij (1938-1980) fångar det Kreml nu gör på ett väldigt elegant sätt.

För EU innebär Rysslands fortsatta agerande en utmaning att klara av söndra och härskaspelet. EU med sina 28 medlemsländer har varit stegen efter för att möta hoten på ett sådant sätt att upptrappningen från Rysslands sida inte fortsätter. EU-långsamheten är  inte så konstigt eftersom det är svårt att få konsensus i ett stort rum om vad som ska göras, och att man är betydligt nervösare ju närmare man är oroshärden.

För Sveriges del är det beklagligt att vårens dramatiska vindkantring i säkerhetspolitiken inte upptagit mer plats i valrörelsen. Frågorna man skulle vilja få höra de sista dagarna i valrörelsen är bland annat: Hur ser partierna i dag på den svenska ensidiga solidaritetsförklaringen där vi ska ge hjälp till våra grannar (och ta emot hjälp om så behövs). Försvarsberedningens formulering:

”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vi ska därför förbereda oss för att efter egna nationella beslut kunna ge och ta emot stöd, som också kan vara militärt.”

Gäller den eller inte? Det här är frågor som i värsta fall blir konkreta under mandatperioden och som hamnar på den sittande regeringens bord:

Vad säger partierna om Estlands president Ilves ringer och ber om att tio JAS-plan ska stationeras i Tallinn för att freda estniskt luftrum och svenska fartyg och soldater ska skickas som förstärkning för att stoppa ”små gröna män” i Narva?  Ja eller nej?

Eller vapenexportfråga, i samma scenario men Ilves ber om omedelbar leverans av vapen, kan Sverige exportera vapen till länder i krig? Ja eller nej?

Men det är också intressant att få svar på hur Sverige och EU egentligen ska agera? Har vi förmågan att hantera ”asymmetriska hot” som att det kommer ”små vänliga gröna män som kastar varpa på Gotland”? Jag säger inte att det kommer att hända, men att det är frågor som vi behöver ställa oss idag.

Slutligen, hur Vladimir Putin och Ryssland kommer att agera framöver är omöjligt att säga. Moder Ryssland är heligt för Putin, problemet är bara att Moskva inte är enig med resten av världen var gränserna för denna moder går. Det gör att det kan bli en kall vinter.

(PO)

Dagen gick till gasmotståndarna

Det pågår ett hårt lobby- och opinionskrig runt Nord Streams gasledning i Östersjön. På ena sidan finns resursstarka ryska Gazprom samt tyska jättarna BASF och Eon, uppbackade av respektive lands regeringar, på den andra sidan en brokig skara av små länder som de baltiska och Sverige samt ryskt-tyskt skeptiska Polen (inte utan historiska orsaker om man säger som så) samt diverse miljöintressen.

I dag togs dagen hem av det sistnämnda laget när frågan var upp i Europaparlamentet. Låt mig först tydligt säga att vad parlamentet tycker i frågan har ingen praktisk betydelse, utan ska ses som opinionsbildning. Med rösterna 542 mot 60 uppmanar parlamentet att kommissionen ska göra en ny miljögranskning. Flera svenska parlamentariker deltog i debatten.

För tio månader sedan var jag i Europaparlamentet och träffade då bland andra utrikesutskottets nuvarande ordförande och den föregående. Det var två herrar med skilda åsikter, polacken Jacek Sayusz-Wolski underkände argumentet att EU förbundit sig att genomföra gasledningen bara för att det fanns med på en prioriteringslista – något som Nordstreams styrelseordförande (tillika förre förbundskanslern) Gerhard Schröder har hävdat. Sayusz-Wolskis företrädare på posten, tysken Elmar Brok höll inte med. Gasledningen följer väldigt mycket nationslinjen.

Av en slump sprang jag på representanter från Nord Stream som var i Strasbourg för att lobba och fick också en intervju med Sebastian Sass från bolaget. På vägen från Strasbourg fick jag i bilen mitt livs första samtal från en pr-firma efter en intervju. PR-firman ringde från Sverige och presenterade sig som uppdragstagare åt Nord Stream och ville veta när, var och hur intervjuerna skulle sändas. Det var inget jag hade problem med att berätta, men det är en tydlig fingervisare hur avancerat och tufft opinionsspelet i den här frågan är och hur mycket resurser som Nord Stream lägger på det. Vad som antagligen hade hänt var att Nord Streams representant meddelade sitt huvudkontor om intervjun, som ringde sin landsansvariga PR-firma som skulle skaffa sig koll för att rapportera tillbaka.

Samtidigt är satsningen på PR-firmor småpengar i sammanhanget. Gasledningen beräknas kosta 120 miljarder kronor.

TILLÄGG: Läser just i Resume att förre statssekreteraren Ulrika Schenström ska lockas till Nord Stream som lobbyist. Idag inleds också Nord Streams flört med svenska opinionen i Almedalen. Som sagt var, pr-kriget är viktigt och Nord Stream ligger under. Ett lag som går dåligt, men som har pengar försöker alltid köpa sig ur krisen genom att värva nya spelare…

(PO)