Europarådet behöll status quo i fråga om Rysslands rösträtt

Skärmavbild 2015-01-28 kl. 20.41.53

Efter en stormig inledning med ett förslag om att Europarådet (läs gårdagens inlägg för bakgrund) skulle ge tillbaka den ryska delegationens rösträtt, trots brott bl a mot Minsköverenskommelsen, så blev det till sist ett klart ja för Status Quo. Ryssland fortsätter att sakna rösträtt, kan inte företräda församlingen, ha uppdrag som valövervakare m.m. Däremot är yttranderätt och närvarorätt kvar. Frågan ska prövas igen i aprilsessionen. Svensk delegationsledare Jonas Gunnarsson beskriver att det varit tung lobbying, både från Ryssland och den ukrainska delegationen.

Den ryska närvaron har varit väldigt stor under veckan. Vi har sett underliga pamfletter fara omkring och det har varit hetsiga interna debatter i partigrupperna, säger Gunnarsson (S) till bloggen.

Skärmavbild 2015-01-28 kl. 20.39.34

Svenska ledamöter från S, M, V & SD röstade ja.

Samtliga riksdagsledamöter i den svenska delegationen röstade ja till att fortsätta att frånta Rysslands rösträtt. Nejrösterna kommer framför allt från Turkiet, Serbien, Cypern och Azerbajdzjan medan Armenien avstod. Bland nejrösterna fanns även ledamöter framför allt till vänster, som bl a tyska Die Linke och danska socialdemokrater och rödgröna samt vänstern i Norge och Nederländerna. Från högersidan kan FPÖ noteras. Hela röstlistan här.

Bakgrunden till att det blev en het fråga var att kommittéförslaget, som innebar återförd rösträtt trots ingen konkret förbättring, hade förhandlats med Ryssland innan. Men Europarådets förhandlare hade inte förankrat det i grupperna.

– Det har ändå varit ganska renhårigt skött även om det varit hårda påtryckningar. Hela den ryska propagandan är också märkbar med tung bevakning även om det händer utanför det här huset, säger Gunnarsson och syftar bland annat på att Ryssland hotat att lämna Europarådet om man inte får rösträtt..

– Det mest tydliga ryska hot jag mottaget är att dra in pengar till organisationen, det har varit mer indirekt att hota att lämna.

Resolutionen ställer inte bara krav på Ryssland i Ukraina utan också i andra frusna konflikter, som i Georgien och trupptillbakadragande från Transnistrien. Beslutet ska omprövas i april och Ryssland får tillbaka sina befogenheter i Europarådet om man uppfyller beslutets krav, men att det ska ha skett sådana märkbara förbättringar till i april är det få om ens någon bedömare som just nu tror. Intresset var stort för omröstningen, så vid voteringen kraschade Europarådets hemsida.

TILLÄGG 1: Enligt Centerpartiets Kerstin Lundgren som är ersättare i Europarådet så lämnar Ryssland Europarådets arbete, inte permanent men väl under hela 2015.

TILLÄGG 2: Omröstningen har visats på ryskt tv, samt det skratt som då ska ha utbrutit (som jag hade svårt att se pga skärmdumpen nedan…). Rubriken är i stil med PACE (Europarådets parlamentariska församling) förödmjukar den ryska delegationen. På det här sättet spinner då ryska medier vidare på Ryssland som offerroll och en västlig konspiration.  Det är också toppnyhet i ryska medier, som hos ex Sputnik.

TILLÄGG 2:1: Eva-Lena Jansson (S) berättar på twitter att bekgrunden är att en rysk ledamot frågar om varför dennes röstmaskin inte fungerar, och om det är något avsiktligt. Ledamoten får då svaret att det beror på att den ryska delegationen saknar rösträtt vilket leder till skrattet. Jag har också sett en version med engelsk tolkning och kan bekräfta att det..

Den ryska propagandan vrider alltså sammanhanget till att visa att Väst förödmjukar Ryssland. Hade det varit i Sverige hade rubriken snarast varit att Svensk riksdagsledamot skämmer ut sig inför Europa.

TILLÄG 2:2 Som läsaren Joakim Larsson (SD) påpekar: Naturligtvis kan yttrandet från ledamoten vara medvetet för att få en provokation på bild som kan användas i kommunikativt syfte.

Skärmavbild 2015-01-28 kl. 20.18.40

(PO)

Annonser

Sverigedemokraterna fortsätter sin Putinvänliga röstsvit

Foto © European Union 2014 - EP

Georgiens flagga i Europaparlamentet Foto © European Union 2014 – EP

Ni som följer EUbloggen vet att jag uppmärksammat hur Putin-vänligt Sverigedemokraterna röstat i Europaparlamentet, och att jag kallat partiet för Putins bästa vänner i Norden. Det har väckt starka reaktioner och debattartiklar från Sverigedemokraterna där de försöker säga att de tar avstånd från Rysslandskramandet som UKIP i partigruppen EFDD och Nationella Fronten (grupplösa) står för. Därför är det extra intressant att fortsätta följa hur Kristina Winberg och Peter Lundgren agerar i Europaparlamentet, samt hur andra partier i EFDD och övriga så kallade högerpopulistiska nordiska partier (i ECR) förhåller sig i omröstningar.

Igår handlade det om äppelsolidaritet med Moldavien och SD sade Njet. Årets sista röstningsdag i Europaparlamentet såg två omröstningar om Georgien och man kan säga mycket om Sverigedemokraternas röstningar under 2014 men man kan inte anklaga partiet för att vara inkonsekvent i sitt stöd för Moskva i Europaparlamentet. Winberg & Lundgren tryckte återigen på njetknapparna.

Första omröstningen handlade om själva associationsavtalet med Georgien. Det innebär ett djupare politiskt samarbete och ekonomisk integration, däribland att parterna öppnar sina marknader.

Det är det tredje associationsavtalet och Sverigedemokraterna varit emot samtliga. Officiellt är SD:s argumentation att associationsavtalen är ett första steg mot en utvidgning med dessa länder (vilket inte lär vara aktuellt förrän först på 30-talet) men också för att partiet i riksdagsdebatt sagt att Moldavien, Ukraina och Georgien inte tillhör EU:s ”inflytelsesfär”. I debatten om associationsavtalet lyftes just frågan om EU:s relation till Ryssland:

Lars Adaktusson i Georgien-debatten Foto © European Union 2014-EP

Lars Adaktusson i Georgien-debatten Foto © European Union 2014-EP

– Georgien har valt den europeiska vägen. Georgien har valt denna väg, trots ryska hot och påtryckningar. Ryssland förstår nämligen vikten av detta avtal, sade Lars Adaktusson (KD) i debatten.

– Det handlar om ett vägskäl. Ska Georgien tillåtas närma sig EU av egen vilja eller ska georgierna styras av maktens män i Moskva? Vi som väljer att rösta ja till associationsavtalet ställer oss på rätt sida av historien. Ni som röstar nej väljer medvetet den väg som är Vladimir Putins.

76 valde det som Adaktusson kallade för Putins väg. Två av dessa var som sagt var Peter Lundgren och Kristina Winberg. Om du är en återkommande bloggläsare så börjar du nog känna igen mönstret, eftersom det upprepar sig.

SD hamnade på nejsidan med UKIP i EFDD och Nationella Fronten (grupplösa). EFDD (Sverigedemokraternas partigrupp) var som vanligt splittrad. Partigruppens linje var nej till till avtalet och förutom SD:arna sade 18 ledamöter nej. 16 ledamöter i partigruppen lade ned sina röster. En ledamot, Iwaszkiewicz (KNP, Polen) röstade ja.

Jämför vi Sverigedemokraterna med hur andra ”höger-populistiska” partier i Norden röstade, så valde återigen Dansk Folkeparti och Sannfinländarna en annan väg än Sverigedemokraterna genom att rösta ja.

Dagens andra omröstning var också den om Georgien. Den här gången handlade det om en resolution och inte ett avtal. Resolutionerna är parlamentets åsiktsförklaring och är inte bindande i lagstiftning. Texten innehöll välkomnande referenser till associationsavtalet (som SD röstade nej till som sagt var) men framför allt handlade det om att betona Georgiens territoriella integritet och markera att associationsavtalet även omfattar de delar, Abchazien och Sydossetien, som är ockuperat av Ryssland. Resolutionen fördömde också ingåendet av fördraget om ”allians och strategiskt partnerskap” mellan det ockuperade territoriet Abchazien och Ryssland och kallar det ”ett steg som Ryssland tagit för att slutföra en fullständig annektering av Abchazien”.

Återigen var Sverigedemokraternas på samma sida som UKIP och Nationella Fronten. I SD:s partigrupp EFDD var man fortsatt delade. 21 röstade nej, 17 lade ned sina röster. Även idag saknades partigruppens två litauer som brukar i fråga om Ryssland avvika från UKIP:s Putinlinje.

Och Sannfinländarna & Dansk Folkeparti då, ja till skillnad från Sverigedemokraterna så röstade de som vanligt ja.

Sverigedemokraterna har haft tre chanser att i Europaparlamentet börja justera politiken sedan Björn Söder och Mikael Jansson skrev i en debattartikel i Aftonbladet:

En del av dessa partier – bland annat brittiska UKIP och franska Front National – upplever att Ryssland har en politik som svarar på dessa utmaningar. Detta synsätt delas inte av Sverigedemokraterna” 

”…viktigt för oss att agera med kraft och medvetenhet mot det hot som Rysslands politik skapat mot Europas fred och frihet genom att förstärka Sveriges försvar. Säkerhetspolitiskt har man inte råd att vara naiv.”

I alla tre fall, dagens två Georgien och gårdagens Moldavien, så har Sverigedemokraterna fortsatt rösta på samma sätt som UKIP och Front National, på ett sådant sätt som Vladimir Putin önskar. Jag trodde i ärlighetens namn att vi skulle ha fått se en politisk förflyttning av SD:s röstning i Europaparlamentet efter debattartikeln, i alla fall en symbolisk blankröst i Moldavienfrågan för att åtminstone ha ett fikonlöv som argument.

Jag har i ett tidigare inlägg spekulerat i varför SD röstar som man gör och postar det här igen:

1) Peter Lundgren och Kristina Winberg har ingen koll på säkpol och föpol eller kontakt med Stockholm i de här frågorna och lyssnar snällt till farbror Nigel och gör som han gör. Och att fostrande samtal från högsta partiledningen är att vänta inom kort (om det inte har skett). KOMMENTAR: SD borde ha numret till sina MEP:ar så det här är inte längre särskilt trovärdigt.

2) Peter Lungren, Kristina Winberg (och Kent Ekroth som är spindeln i EP-nätet) tillhör den gruppering inom SD som jag valt att kalla för Putinister för att skilja den mot en annan grupp som jag kallar Nykaroliner. Läs mer här.

3) SD ser inte skogen för alla träden och fastnar i att man är så mycket emot allt med EU att partiet inte hänger med och kan sortera frågorna och prioritera vad och hur man röstar och i vems intresse.

4) Det finns ett avtal med UKIP som låser fast SD:s röster i ett antal frågor/en viss tid. Ett sådant avtal, om det finns, kommer med stor sannolikhet aldrig att erkännas av SD och dess innehåll lär vi nog inte få ta del av.

Och till sist. Röstningsprotokoll ljuger inte. Har du problem med att Sverigedemokraterna har ett snack här i Sverige i fråga om Ryssland men annan politik i praktiken i Europaparlamentet, ta diskussionen med SD inte med mig.

VIDEO: Se presskonferensen med vice talmannen Czarnecki (ECR,PL), rapportören Mamikins (S&D, LV), och Georgiens president Giorgi Margvelashvili (PO)

Mer läsning:

Bolshoe spasibo, Sverigedemokraterna

Sverigedemokraternas säkerhetspolitik är farligt för Sverige

Fler voteringar där Sverigedemokraterna hamnar på fel sida om historien

Sverigedemokraterna flaggar för att ändra politiken mot Ryssland

Nykaroliner & Putinister i Gefle Dagblad

Putins svenska vänner

(PO)

Sverigedemokraternas säkerhetspolitik är farlig för Sverige

Mitt blogginlägg efter diskussionen på twitter med Lantvärnet, Sverigedemokraternas försvars- och säkerhetspolitiska råd, har fått stor uppmärksamhet. Det har citerats på Expressens ledarsida och fått många reaktioner på sociala medier. 

Om jag lämnar trollreaktioner som anklagar mig för att vara ryssfobiker, skriva rännstenspamfletter, bara har besökare på bloggen från nigerianska robotar, att man skriver ”ljug” om SD bara för att få följare på twitter och annat trams, så är den intressantaste reaktionen och kritiken från Sverigedemokraternas riksdagsledamot Martin Kinnunen som också fortfarande är partiets presschef.

Om jag enkelt ska sammanfatta det tycker han nog att jag är dum i hela huvudet, där jag också fått höra från riksdagsledamoten att jag sprider halvsanningar med direkta lögner vilket är en milstolpe som aldrig tidigare inträffat under de snart 20 år har bevakat politik på i Sveriges fyra olika politiska nivåer.

Jag ska försöka bena i Sverigedemokraternas reaktioner på ett sätt som är logiskt och kanske begripligt för er som är nya i diskussionen. Dels så ska jag försöka besvara Martin Kinnunens invändningar och kritik och dels som ett parallellt spår som flätas in i Kinnunens argumentation och som utspelat sig på Expressen där en rad Sverigedemokrater går till motattack. 

Sverigedemokraterna är inte riktigt som andra partier att föra en diskussion med i sakfrågor. Det är svårt att få SD att svara och diskutera utan att frågeställningarna hoppar omkring i diskussionen i en enda röra där högt och lågt blandas av SD. Att under den här diskussionsdansen klara av att behålla en resonerande, intellektuell och ömsesidigt respektfull ton även om man särskiljer sig i sak eller analys är sällsynt. Det ska sägas att den/de som twittrar bakom SD:s Lantvärnet på ett positivt sätt utgör ett undantag.

Men det Kinnunen tillsammans med flera andra Sverigedemokrater inte verkar förstå, och som Lantvärnet antydde på twitter att man förstått och där flaggat för svängning, är att man med dagens säkerhetspolitiska läge inte kan stycka upp politiken i små segment utan att man måste ha en helhetssyn och se den större bilden. Den helhetssynen har inte Sverigedemokraterna idag i Sveriges två lagstiftande kamrar. Och när det gäller signalerna från Lantvärnet blev det tyvärr steg bakåt i debattartikeln i Expressen, en artikel som jag uppfattar som tillbaka ned i skyttegraven. 

Och för att bli tydlig, den större bilden för svensk säkerhetspolitiskt vidkommande är ett auktoritärt och revanschlystet styre i Ryssland som är beredd att använda hela verktygslådan, från betalda nättroll till regelrätt invasion, för att uppnå sina mål. I Kremls målbild är inte gränser i Europa heliga och okränkbara.

En rad länder har undan för undan sökt orientering västerut av oro för Rysslands agerande, självständiga stater som vill tillhöra en större och säkrare politisk gruppering. Denna grupp kan vara EU, Nato eller både och. Några har hunnit in i en västlig gemenskap som de baltiska staterna, andra befinner sig på fel sida av staketet och ber om hjälp – som Georgien, Moldavien och Ukraina.

Låt oss i detta definiera Sveriges nationella intresse. Enligt de flestas uppfattning är det att folkrätten ska gälla, nationernas självbestämmande att själv välja väg, att aggression inte ska löna sig och solidaritet i att stödja en demokratisk fredlig utveckling i EU:s närområde. Eftersom Sverige idag inte har ett försvar som kan värna territoriell integritet vid en konflikt är det av yttersta vikt att fortsätta säkerställa kollektiva säkerhetslösningar (som finns i EU:s solidaritetsklausul). Att undergräva en kollektiv säkerhetslösning är i nuläget att vara nyttig idiot eller ha hybris.

Ser man inte denna större bild faller man i nyttig idiotfällan.  En del Sverigedemokrater är dessutom fast i Kremls världsbild som ”Putinister” eller ”Putinversteher”. För den som vill fördjupa sig i ”Putinister” och den diskussionen kan läsa Stefan Olssons blogg.

Kinnunens paradargument har varit att man är emot associationsavtalen med Ukraina, Georgien och Moldavien för att man inte vill utvidga EU och hänvisar till riksdagskollegan Pavel Gamovs argumentering. På Sverigedemokraterna låter det som att detta EU-inträde skulle vara nära förestående. Så är inte fallet.

Vad är då ett associationsavtal?

– Ett associationsavtal är ett avtal mellan EU och andra länder om ett ramverk för samarbete. Ett sådant avtal är grunden till ett nära samarbete och kan senare leda till EU-medlemskap. Man kan säga att att associationsavtal är ett försteg till att så småningom göra en ansökan om att bli kandidatland.

Är medlemskap i EU nära för Ukraina, Georgien och Moldavien?

– Nej, det är väldigt långt borta. Oerhört långt borta om ens någonsin. Jean-Claude Juncker, kommissionens ordförande, har sagt att förutsättningen att EU utvidgas under den här mandatperioden (fram till 2019) inte finns. Det finns också en rad länder som redan ligger i ansökningskön som Albanien, Makedonien, Montenegro, Serbien och Turkiet.

– I fallet Ukraina hoppas president Porosjenko på att kunna lämna in en ansökan om att bli kandidatland 2020. Tittar vi på det realistiskt med erfarenhet från andra länder i kön så kan det ta flera år innan kandidatlandsstatusen godkänns och därefter år innan förhandlingar inleds och ännu längre tid om de slutförs, om någonsin. Min bästa gissning är att Ukraina inte kommer att bli konkret fråga om medlemskap på den här sidan av 2030. Detsamma torde gälla för Moldavien och Georgien.

Varför sade då Gamov det i riksdagsdebatten?sd

– Min tolkning av det Gamov anförde är att egentligen ligger inte Sverigedemokraternas främsta motstånd mot Georgien, Ukraina och Moldavien i att de någon gång om 20-30 år kanske blir medlemmar i EU. Sverigedemokraternas motstånd ligger framför allt i att de anser att dessa länder, mot sin vilja, ska befinna sig i Moskvas intressesfär. Det är en uppfattning som Gamov är öppen med:

”Sverigedemokraterna motsätter sig därför en ytterligare utvidgning av EU, och vi motsätter oss den utvidgning av EU:s inflytelsesfär som delar av associeringsavtalen innebär. Ukraina, Moldavien och Georgien har helt enkelt en alldeles för lång väg att gå innan dessa länders samhällssektorer på ett realistiskt sätt ska kunna harmoniseras med övriga Europa. Det senare gäller alltifrån korruptionsbekämpning och ekonomisk utveckling till grundläggande territoriell integritet.”

– Smaka ”inflytelsesfär” och sedan på ”grundläggande territoriell integritet”. I Sverigedemokraternas värld har Ryssland veto eftersom Moskva i samtliga tre fall skapat frusna konflikter inom ländernas gränser eller annekterat landområden (Krim). Även om SD kritiserat annekteringen av Krim så ska Ukraina inte få välja väg.

Fanns Ryssland i debatten som Kinnunen hänvisade till?

– Ja och nej. Övriga partier tog upp den ryska dimensionen, att rysk aggression är ett skäl att stödja dessa länders vilja att närma sig väst. Det var ett argument Gamov inte ville erkänna i debatten. Ryssland finns inte Sverigedemokraternas världsbild när frågan diskuteras. Istället gör Gamov kopplingen till att det bara handlar om att släppa in länderna i EU (vilket inte som sagt var är aktuellt under överskådlig politisk framtid) och göra populistisk koppling till att det är Sverige som kommer att betala kalaset. Här kommer två citat från Gamov i debatten:

”Sedan, herr talman, betackar jag mig för halmgubbar i form av hänvisningar till ryska federationens president. Det är inte vad den här debatten handlar om. Debatten handlar om att samtliga övriga sjuklöverpartier vill göda fattiga, korrupta länder och vill se till att de stora svenska behov som vi har i den svenska välfärden inte tillgodoses utan att vi skänker bort skattepengar och vår demokrati till de här länderna.”

”Den här debatten handlar inte om Ryssland, Ryska federationen, utan den handlar om Moldavien, Ukraina och Georgien. Det är tre länder, varav ett inte ens ligger i Europa, som är mycket fattiga och korrupta och som Kerstin Lundgren och övriga partier i sjuklövern vill ska ingå i Europeiska unionen. Detta kommer att få katastrofala konsekvenser för svensk demokrati, men kanske framför allt för svensk ekonomi där vi redan i dag är den största nettobidragsgivaren till unionen. Vi skänker bort ungefär 30 miljarder utan att få någonting tillbaka. Det är en mycket allvarlig utveckling. Jag konstaterar att Kerstin Lundgren vill spä på den utvecklingen, och jag är återigen mycket tacksam att man är så uppriktig med detta.”

Ok, men Sverigedemokraterna är för handelsavtal med de här länderna i alla fall, eller hur?

– Ja och nej, så här sade Gamov i EU-nämndens debatt (vilket upprepades i olika former flera gånger):  ”Däremot anser vi i Sverigedemokraterna att vi kan upprätta frihandelsavtal med dessa länder för att genom ett utbyte på lika villkor låta såväl EU:s som dessa länders ekonomier utvecklas. Samarbeten byggda på en verklig samsyn, ett ekonomiskt utbyte och handel har genom historien byggt Sverige och Europa starkt. Det är någonting helt annat än att i förlängningen knyta till sig dessa länder som medlemsländer i Europeiska unionen.”

– Men när frågan om att slopa tullar i handel med Ukraina så röstade Gamovs partikamrater Winberg och Lundgren nej i Europaparlamentet. Så det som är ord i Stockholm är motsatt handling i Strasbourg.

Men SD har ju varit en stark röst mot Ryssland, så skriver ju Björn Söder, Julia Kronlid och Mikael Jansson på Expressens debattsida, bland annat om röstning i Europaparlamentet – ”Hade det bara rört sig om resolutioner för att kritisera Ryssland hade vi naturligtvis röstat ja till dessa.”

– Det finns två alternativ till att Söder, Kronlid & Jansson skriver som de gör. Antingen har de själva inte koll eller kunskap om hur deras partikamrater röstar i Sveriges andra lagstiftande församling, eller så ljuger de medvetet och räknar iskallt med att ingen läsare ska kunna syna bluffen. Sverigedemokraterna röstar inte ens ja när det finns en resolution som kritiserar Ryssland som inte berör associationsavtalen. Jag säger det igen. Putins bästa svenska vänner i Europaparlamentet är Sverigedemokraterna. Tittar vi på röstningsprotokollet kan vi ta det ett steg till, Sverigedemokraterna är Putins bästa nordiska vänner i Europaparparlamentet. Både Sannfinländarna och Dansk Folkeparti röstar annorlunda än Sverigedemokraterna. Röstningsprotokoll ljuger inte.

Men är du inte orättvis, SD har ju i riksdagen stött sanktionerna mot Ryssland. Man förordar inte sanktioner mot någon man tycker är snäll, som SD skriver i Expressen.

– Sverigedemokraterna försöker sitta på två stolar samtidigt. Med ena handen säger man att Ukraina tillhör Moskvas inflytelsesfär och visar det i praktisk handling, vilket är politik i linje med partiets Putinister, och sedan på den mer publika hemmaplanen så säger man ajabaja, inte roffa land vilket tillfredsställer partiets Nykaroliner. Snyggt manövrerat.

Vad har Riksdagen & Europaparlamentet för roller i det här?

– I fråga om Ryssland är den gemensamma politiken inom ramen för EU (för Sveriges del) den viktiga politiska arenan. Europaparlamentet har här en viktigare roll än Riksdagen, bland genom att  associationsavtal och handelsavtal ska godkännas av parlamentet. Riksdagen spelar en roll som givare av mandat till regeringen inför rådsförhandlingarna. Som politisk arena väger alltså Europaparlamentet tyngre. Det är också lättare där se hur ett parti agerar i jämförelse med andra partier, både i samma partigrupp och i närliggande partigrupper.

Du tycks anse att Sverigedemokraterna inte trovärdiga och inte värnar Sveriges nationella intresse, stämmer det?

– Ja, det stämmer. Förutom att röstningsprotokollen visar partiets inställning i Europaparlamentet så har inte Sverigedemokraterna något som helst svar på hur partiet de närmaste tio åren ska kunna värna Sveriges rätt till territoriell integritet som man säger sig stå för. Även om Sverige igår hade beslutat att fördubbla försvarsanslagen skulle det ta den tiden (minst om ens någonsin) att få till ett stånd ett försvar som i en väpnad konflikt gör att Sverige kan klara sig utan hjälp utifrån.

– Sverigedemokraterna har uteslutit Natomedlemskap och gör sitt bästa för att undergräva EU och få Sverige att gå ur så snabbt som möjligt. Jag citerar valmanifestet: ”En ny folkomröstning om det svenska EU-medlemskapet med målet att Sverige snarast möjligt skall lämna den överstatliga unionen och återgå till ett mellanstatligt europeiskt samarbete.” 

– Hur detta mellanstatliga samarbete ska se ut kan vi spekulera massor i, men när SD i Expressenartikeln likställer EU och Ryssland med orden ”vi värnar Sveriges rätt till territoriell integritet, suveränitet och självbestämmande gentemot såväl EU som Ryssland” så är det en signal att på allvar bli oroad över. En inte alltför långsökt reflektion är att Sverigedemokraterna tänker då i praktiken lämna till exempel EU-medlemmarna i Baltikum åt sitt öde vid en konflikt med Ryssland. Att dessutom tro att Finland skulle vara intresserad av den försvarsunion som SD vill få till, om Sverige inte är med i EU eller Nato tillsammans med Finland, är inget annat än luftslott.

– Min slutsats kvarstår, det finns spänningar inom Sverigedemokraterna mellan ”Nykaroliner” och ”Putinister” (min ovetenskapliga etikett för att beskriva hur jag uppfattar olika företrädare i SD) och troligen har partiets mittfåra svårt att hänga (liksom många andra) i det snabba vindomslag som nu sker. Gamla sanningar som präglat olika partiers politiska bedömningar när det gäller försvarspolitik och säkerhetspolitik har snabbt visat sig vara föråldrade.

– Att rösta emot resolutioner som kritiserar Ryssland och genom att kämpa emot associeringsavtalen för Georgien, Moldavien och Ukraina, självständiga staters vägval, är att i praktiken lämna över dessa länder till Moskvas eget gottfinnande. Det är precis vad Putin vill.

– Om Sverigedemokraterna hade gjort den större analysen om vad som ligger i konungariket Sveriges nationella intressen kunde man ha röstat för Rysslandsresolutionen, lagt ned sina röster i associationsavtalet och röstat för resolutionen om att fördöma Rysslands stängning av Sakharovpristagaren Memorial. Jag trodde att det var den analysen som Lantvärnet signalerade om och att man var på väg att göra om och göra rätt.

– Nu har Sverigedemokraterna fler chanser, redan i veckan, att fortsätta vara Putins bästa vänner i Norden:

  • Under tisdagen röstar Europaparlamentet om associationsavtalet med Georgien. (TILLÄGG – omröstningen är flyttad till onsdagen).
  • På torsdag röstar parlamentet om en resolution om utvecklingen Abchazien och Sydossetien och om relationerna med Ryssland.

Slutsummering:

– Att Sverigedemokraterna reagerat starkt på att EUbloggen redogjort för hur partiet i praktisk politisk handling har agerat beror på att många av partiets väljare som har försvaret som en viktig fråga nog hellre skulle hugga av sin högra hand än att bli sedda på Rysslands sida.

– För mig är det tydligt när jag granskar Sverigedemokraternas röstning och argumentation kring sin röstning är att partiet är på Rysslands sida i Poltava. När nu temperaturen stiger i Baltikum återstår att se vilken sida som Sverigedemokraterna tar vid Narva.

(PO)

Tillägg: Efter att jag postade det här inlägget dök på tisdagen ett debattinlägg från SD, som jag länge väntade på men till sist inte gav mig tålamod att vänta in, upp på Aftonbladet där man klargör att man ser Ryssland som ett hot mot freden. Texten är skriven av Mikael Jansson och Björn Söder och där man också klargör på ett tydligt sätt att man inte delar Nationella Fronten och UKIP:s syn på Ryssland. Det är första gången, förutom på twitter, jag ser ett sådant officiellt avståndstagande.

Däremot innehåller inte artikeln något svar på hur man lever upp till att undvika slutklämmen ”Säkerhetspolitiskt har man inte råd att vara naiv.” Artikeln är dock i mina ögon en första positionsförflyttning och ett klargörande i linje med twitterdiskussionen med Lantvärnet. Nu återstår att se om det blir något genomslag i praktisk politik, till exempel i voteringarna i Europaparlamentet. Fortsättning följer.

Tillägg 2: Efter frågor om vad som avses har ett stycke förtydligats i inledningen jämfört med första postningen. Sakinnehållet har inte ändrats, men nu är det förhoppningsvis fullständiga meningar och mer begriplig svenska.

Fotnot: Notera att jag har skapat etiketterna ”Nykaroliner” för Sverigedemokrater som vill rusta upp försvaret och ha en tuff hållning mot Ryssland och ”Putinister” för Sverigedemokrater som i Ryssland ser en vän och en förebild eftersom det är deras fiendes (EU, NATO, Väst (fyll i lämplig entitet) fiende (och detta fiendeskap är skapat i Moskva och inte i Väst). Etiketterna är inte vetenskapliga utan ett sätt att åskådliggöra grupperingarna. Begreppet Putinversteher är däremot etablerat.

Nyttig idiot är en term som beskriver någon som går annans ärende utan att förstå det. 

Hermans hälsning – vi tar det jobbigaste sist

Skärmavbild 2014-06-25 kl. 13.24.15

Klicka på bilden för att läsa brevet i original

Europeiska Rådets ordförande Herman van Rompuy har en plan som han nu har berättat för deltagarna i toppmötet som drar igång i morgon – vi tar det jobbigaste sist, dvs valet av ordförande för EU-kommissionen: ”we will start our luncheon where the focus will first be on the situation in Ukraine. We will then turn to the decision proposing to the European Parliament a candidate for President of the Commission.Min fetning – inte Hermans. Läs det i sin helhet här (pressversionen, den som Fredrik, Helle, Mark och dom andra fått innehåller med all säkerhet några tjusiga avslutningsfraser som inte är med i denna version).

Fritt tolkat och översatt lyder brevet:

Tjenare Grabbar & Merkel (och så ni några tjejer till förstås)!

Kul att ni kommer på besök 26-27, jag tänkte vi börjar lite socialt, vemodigt och historiskt med lite slagfältsturism – det är ju faktiskt nu 100 år sen vi européer tog kål på miljontals ynglingar och sköt sönder mitt älskade Flandern fullständigt. Vill liksom att ni ska komma ihåg det så att ni minns varför vi har den här fredsklubben (ja, så David kommer ihåg det…)

När vi gjort det sticker vi till stadshuset i Ypern, äter, krökar och snackar skit (det är ju min sista juninatt med gänget) och officiellt säger vi att vi pratar om vad vi vill göra i fem år framåt. Skitsnacket är ju också bra för att rensa luften så där grabbs & Merkel (och så ni några tjejer till förstås) emellan innan vi kavlar upp ärmarna och börjar städa av grejerna vi måste göra på fredagen.

Och på fredag då, jo först lite pappersarbete och formalia. Vi har lite att skriva på när det gäller Moldavien, Georgien och Ukraina – tihi, lite kul att reta sure Vladde i Moskva. Det bör vi klara av på mindre än en kvart, helst snabbare. Sen utbyter vi artigheter med talmannen Pitella (jo vi slipper Schulz för en gångs skull så det här bör gå snabbare än det brukar, men jubla inte nu grabbar & Merkel (och så ni några tjejer till förstås) han kommer tillbaka som en boll igen till vårt nästa möte för det bestämde Merkels gäng i Berlin) innan vi kör ett ekonomipass med bankchefen. Vi behöver ju alla kunna gå ut efteråt och snacka jobb, tillväxt och konkurrenskraft och effektivare byråkrati – ja ni vet… Sen kommer vi överens om det vi redan är överens om ”strategiska planer” när det gäller lag och rätt och sånt där.

Därefter kör vi klimat och energi så det ryker så att vi kan klubba det när vi ses till hösten. Ja, då har vi väl täckt i stort sett allt för kunna säga till väljarna att vi har läget under kontroll. Innan lunch tänkte jag att vi ska hinna med att säga välkommen till Litauen som nu går med i Fantomenklubben, förlåt – Euroklubben var det… och så räknar jag med att vi alla ler och säger A-L-B-A-N-I-E-N (tjura inte till det nu David! Du var så jäkla trist när vi sågs sist) så att dom förstår att dom kan få gå med någon gång sen (typ inte under min livstid, och jag tänker bli gammal!) men det gör dom på gott humör.

Sen slutar vi förmiddagspasset och släpper in stackars Porosh-nånting från Ukraina som fått vandrat i korridorerna för att få komma in och säga hej (tihi – det är kul att reta Vladde). Sen käkar vi lunch och snackar lite Ukraina innan vi går över på det som alla väntar på…  – och då David får du bråka hur mycket du vill över Juncker – men vi kör över dig ändå. Det blir Juncker. Men om du sköter dig under resten av mötet ska vi säga snälla saker om dig i alla fall efteråt.

Vi ses snart – Hälsningar från HAIKU-HERMAN”

PS Inga smygtagna bilder som twittras, eller instagrammas under mötet. Vill inte se fler sådana här. TACK! Gäller framför allt dig David!

(PO)

För mer läsning om toppmötet:

Det blir Juncker

No Merry Men in tights

A true modest proposal

Georgien (10): Gemensamt EU-försvar och 1925 års försvarsbeslut

Tidigare har utrikesminister Carl Bildt varit både tydlig och syrlig när det gäller Ryssland och Georgienfrågan. I och med måndagens utrikesnämnd har nu Sverige definitivt placerat sig i samma EU-läger som Polen, Estland, Lettland och Litauen – bland de riktigt rysskritiska.

Sverige avbryter en rad olika militära samarbeten med Ryssland, något som också stöds av oppositionsledaren Mona Sahlin. Socialdemokraten Sahlin efterlyste också ett större EU-engagemang i länder som Ukraina, Moldavien och Vitryssland något som bland annat DN, Aftonbladet, Expressen och SvD rapporterar om. Sammanlagt är det sju ryska och fem svenska militärbesök som ställs in. Det ska bli intressant att följa den ryska reaktionen på Rysslands Röst.

Noterbart är att det är Moskvas grannar som protesterar mest och känner sig mest oroliga. Från tyskt håll är det betydligt mer försonliga tongångar, exempelvis från den tyske socialdemokratiske utrikesministern Steinmeier på Sverigebesök. Steinmeier betonar vikten av att hålla kanalerna öppna med Moskva och säger till DN i en skriftlig kommentar:  ”Jag står för en utrikespolitik där förnuftet spelar en central roll. Därtill hör insikten att Ryssland förblir en stor granne till EU och – vare sig vi vill det eller inte – en faktor i den europeiska politiken. ”

Dilemmat för Sverige blir nu att hantera försvarsfrågan. Det svenska försvaret är nedbantat och skulle inte klara en krissituation i närområdet som hände snabbt. I debatten har det hörts argument för neddragningarna som att Sveriges säkerhetspolitiska läge har förbättrats radikalt genom bildandet av nya stater som de baltiska, att elasticitetsprincipen gör att det svenska försvaret kan återta sin förmåga vid hot och att ny tekonologi gör att framtidens krig kommer att föras på ett helt annat sätt så att man inte behöver lika många soldater.

Det är argument som skulle kunnat ha varit hämtade från 90-talets försvarsdebatt, men det är det inte. Det är argument från 20-talet inför försvarsbeslutet 1925 som innebar en så kraftig nedrustning att Sveriges beredskap vid andra världskrigets utbrott var allt annat än god. 1936 beslutade Sverige för en kraftig upprustning, fullt rustad enligt 36-års försvarsbeslut var man 1945.

Följden av kriset i Georgien för Sverige och för EU kan mycket väl bli förnyade diskussioner om försvarssamarbeten inom EU. Bristen på svenskt försvar gör att Sverige mycket väl kan komma att bidra till att förverkliga det som EU-kritiker har varnat för – ett Europeiskt försvar. Det finns numera också ett folkligt svenskt stöd i frågan.

I början av året kom FSI, Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier, med en studie som visade att för första gången fanns det en majoritet för att Sverige ska ingå i ett EU-försvar. 39 procent var positiva, 24 procent negativa. Jämfört med den förra mätningen hösten 2005 så var siffrorna 32-39 procent. Svängningen var hela 22 procentenheter. Det var innan krisen i Georgien.

Vi kan bara spekulera i vad motsvarande undersökning skulle visa idag…
(PO)

EU-rapporten, FRA och kriget i Georgien

EUbloggen har tidigare skrivit om EU-rapporten som justitieminister Beatrice Ask och migrationsminister Tobias Billström deltagit i från svensk sida. Det är en framtidsrapport inom EU som handlar om säkerhet och underrättelseinhämtning för att hantera terrorism, illegal invandring och gränsöverskridande brottslighet. Läs tidigare inlägg 1, 2, 3 och 4 

En aspekt i rapporten som är värt att lyfta upp, särskilt i ljuset av konflikten i Georgien, är vilken vikt Billström & Ask och fem andra länders justitieministrar lägger vid Ryssland. Rapporten menar att EU behöver starka partners och jämte USA pekas just Ryssland ut.

”The European Union vill inevitably need strong partners to succeed in the fight against terrorism on a global scale…In this context, the European Union should also deepen the regular dialogue mechanism with the Russian Federation within the framework of the Permanent Partnership Councul on security, also including, where appropriate, trilateral meetings with the United States.”

Samt i slutet av rapporten:

”Russia is, together with the US, our main strategic partner in the field of justice, freedom and security. The framework for our cooperation with Russia is the EU-Russia Common Space of the Freedom, Security and Justice which is very comprehensive, ranging from counter-terrorism to the fight against drug trafficking, from migration and asylym to judicial cooperation in criminal and civil matters.”

Rapporten uppmanar EU-länderna att bli bättre på att hantera den digitala informationstsunamin, bygga utbyten av information och mer samordning. Den svenska FRA-lagen visar att Sverige har ambitionen (och kanske är det just därför regeringen envisats med lagen trots en orkan av kritik) att ligga i framkant. Ironiskt i sammanhanget är att det land som pekas ut som en så viktig partner är det land som i debatten har pekats ut som huvudmål för spaningen.

För Billström och Ask borde formuleringarna om Ryssland vara mindre roliga i ljuset av händelserna i Georgien. Deras partikamrat Gunnar Hökmark i Europaparlamentet skräder inte orden om Rysslands agerande. Bland EU-ledare så ligger Hökmark närmast Estlands president Ilves som menar att Europas försvarsplanering de senaste två decennierna har byggt på ett felaktigt antagande – att Ryssland inte invaderar ett självständigt land.

Hökmark och Ilves har mothugg, tunga politiker från stora länder säger rakt ut att man vill släta över händelserna i Georgien. Utrikesnämndens ordförande i den tyska Förbundsdagen säger till Reuters att Ryssland borde erbjudas ställning som priviliegerat partnerskap. Det är enligt Reuters första gången någon använder begreppet på Ryssland, tidigare är det enbart Turkiet som beskrivits i de här termnerna.

Uttalandet visar att synsättet i EU-rapporten när det gäller Ryssland inte  har försvunnit efter femdagarskriget, snarare att rapporten kommer att bli hetare och än mer kontroversiell bara.

Frågan är bara vad Tobias Billström och Beatrice Ask idag säger om EU-rapporten, särskilt när det gäller relationen till Ryssland. Vad anser utrikesminister Carl Bildt om styckena om Ryssland? Hittills har jag inte sett att regeringen har kommenterat rapporten över huvud taget.

Läs mer om Georgien: DN, DN, HBL, SVD, SVD, Sydsvenskan

Bloggat om EU-rapporten och FRA: Erik Hultin, Jonas Morian, Henrik Alexandersson, Claes Krantz, Thomas Lidholm

(PO)

Georgien (9): EU som väntat oenigt

Utrikesministermötet i Bryssel blev som väntat en oenig historia. Den ryska realpolitiska kalkylen att det tar tid för 27 stämmor att sjunga i takt var korrekt.

EU:s ministrar var enig om att skicka övervakare från konflikten. Fredsbevarande trupp måste ske under FN-flagg, här lär Ryssland blockera frågan i säkerhetsrådet. När det gäller tonfallet gentemot Ryssland är det kvartetten Polen-Estland-Lettland-Litauen som trycker på för ett tuffare språkbruk och hårdare tag. Länderna är kritiska till att eldupphöret saknar hänvisningar till Georgiens territoriella integritet. Dessutom uppmanar kvartetten Nato att ta emot Ukraina och Georgiens medlemskapsansökningar.

I det andra hörnet fanns framförallt Cypern, Italien och Tyskland som vill behålla en mer EU-neutralitet i konflikten och hålla kanalerna öppna till Moskva.

Samtidigt agerar ett allt mer nervöst Ukraina genom att begränsa rörelsefriheten för den ryska Svarta Havsflottan. USA har också Condolezza Rice på Tbilisibesök samt att amerikanerna kommer att låta sitt flyg och sin flotta leverera bistånd till Georgien. Konflikten i Georgien riskerar att bli farlig, ett misstag eller ett par misstag av nervösa militärer gör att den kan sprida sig.

Med de senaste rapporterna (och nu ska man komma ihåg att det första offret i ett krig är sanningen) om vad som kan vara etnisk rensning i Sydossetien samt att rysk trupp befinner sig på vägen mellan Gori och Tbilisi visar att Ryssland nu fortsätter att spela högt på europeisk oenighet och energiberoende. En klokare rysk taktik hade varit att stanna i Gori och se till att paramilitära styrkor inte hämnas på etniska georgier i Sydossetien. Ryssland tycks här ha felkalkylerat eller inte ha riktigt kontroll över de sina. Ju mer spänningen fortsätter desto större är risken för Moskva att EU-27 lyckas få samstämmig ton, även om det är ännu långt innan det blir en konsert…

Vi kan bara spekulera i om EU hade agerat annorlunda eller fortare med Lissabonfördraget på plats, där det är tänkt att EU ska ha en permanent president och en utrikesrepresentant. Min personliga gissning är att det inte hade varit så stor skillnad, i slutändan handlar utrikespolitiken mycket om nationella intressen – och det går före gemenskapen både idag och i framtiden.

Läs mer om utvecklingen på bland annat SvD, SvD, DN, Carl Bildts blogg, Reuters, GP, Sydsvenskan, Nyhetskanalen, BBC och så har BBC föredömligt samlat nyckeluttalanden från aktörerna här.

(PO)

Georgien (8): Rysk kalkyl om att EU är långsamt

Femdagarskriget har en solklar militär segrare – Ryssland. PR-mässigt är det kraftigt poängövertag för Georgien. Ryssland försöker nu hämta in en del genom att i rättan tid – precis innan EU:s extra ministermöte, acceptera EU/OSSE-fredsplanen.

Punkterna i fredsplanen tycks bland an vara omedelbart eldupphör och att man ska avstå våldshandlingar, att parterna ska återgå till positionerna innan kriget bröt ut och tillåta humanitärt bistånd.

Ryssland har nu skickat ett meddelande om att man är bredd att agera kraftfullt för att skydda sina medborgare, att hävda sina geopolitiska intressen och att man är tillräckligt stark och viktig för att kunna göra det utan några större konsekvenser. I klartext, inga fler gamla sovjetstater med i EU eller Nato. Dessutom har man lagt ett strypgrepp på planerna om en pipeline genom Georgien som helt kommer utanför rysk kontroll.

EU:s utrikesministrar som sammanträder klockan 10 kommer att kritisera Ryssland, men de största rysskritikerna är de små randstaterna nära Ryssland – som Baltikum, Polen, Tjeckien men även Sveriges Carl Bildt. Stora länder som Frankrike och Tyskland har varit mildare i sin kritik, här kan vi räkna med att realpolitik i energifrågorna kommer att spela in. Italien framstår som extra rysslandsvänligt, bland annat trivs Berlusconi och Putin väldigt bra ihop.

Det tog EU flera dagar att få ihop mötet, att bli enig om en tuff politik mot Ryssland lär ta längre tid. Cyniskt kan man säga att ryssarna kalkylerar att det tar tid för EU att komma överens, det tog månader att nå en överenskommelse om styrkan till Tchad och skicka iväg den.

Visst kommer det nu att bli svårare för Ryssland att komma överens om partnerskapsavtal med EU, men Moskva räknar nog med att när vintern kommer och de stora länderna behöver gas så kommer det här lilla sommarkriget vara snabbt glömt av de stora. Byggandet av Nord Streams tysk-ryska gasledningen lär inte heller vara i fara, fast att den efter i kriget i Georgien måste betraktas som än mer hotfull av Sverige, Estland, Lettland, Litauen och Polen.

Däremot kommer de små länderna att nogsamt minnas vad som har hänt. Estland som redan varit utsatt för cyberkrig mot Ryssland och Lettland med sina stora ryska minoriteter drar nog en lättnadens suck av att de är med i både Nato och EU, men mer vaksamma kommer de att bli framöver. I Sverige börjar försvarsdebatten igen.

Ukrainas ställning är än mer osäker, på ena sidan en lockande men väldigt avlägsen gemenskap med Europa och Nato, på andra sidan ett revanschistiskt Moskva som inte drar sig för att kränka andra länders territorier. Ukraina kommer att balansera på en skör lina framöver.

När det gäller Georgien finns det en uppenbar besvikelse över långsamt och litet stöd från vännerna i väst. Frågan är om ett snabbt hjälppaket kommer att lindra den bitterheten. Klart är i alla fall Georgien kommer att få stöd från EU, ännu mera stöd – humanitärt såväl som att få igång ekonomin. Dessutom kan det mycket väl bli tal om att de ryska ”fredsbevararna” ersätts eller kompletteras med EU-fredsbevare i delar av området.

Mer om situationen i Georgien och analyser bl a om EU kan du läsa i SvD, SVD, DN, DN, Nyhetskanalen, Aftonbladet, UNT, Sydsvenskan, GP, Hufvudstadsbladet, Politiken, Verdens Gang.

(PO)

Georgien (7): Svensk opposition har vaknat

Samtidigt som det värsta för stunden kan vara över i Georgien kommer nu till sist de politiska reaktionerna från oppositionen i Sverige på kriget i Georgien. Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin vill sammankalla utrikesnämnden i Riksdagen. Dessutom anser han och förre utrikesministern Jan Eliasson att ”EU bör vara beredd att sända observatörer till Georgien för att på plats följa utvecklingen och samtidigt dämpa konfliktnivån.” Läs hela uttalandet här.

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson uttalar sitt stöd för utrikesminister Carl Bildt: ”Sverige och EU har under lång tid ignorerat konflikterna i Georgien. Det är bra att Carl Bildt nu engagerar sig mer aktivt i regionen, för vi har ett ansvar att medverka till en fredlig utveckling.” Hela uttalandet här.

Fortfarande tyst hos Vänsterpartiet.

Senast i utvecklingen i Georgien har bl a BBC, SvD, DN och Nyhetskanalen

(PO)

 

och han anser dessutom att kriget i Georgien bör få konsekvenser för svenska försvarsplaneringen.

Georgien (6): Dagordningen inför EU:s ministermöte

EU:s utrikesministrar möts i Bryssel på onsdag i ett extra insatt möte om situationen i Georgien. Bland annat kommer då franske utrikesministern Bernard Kouchner och finländske utrikesministern Alexander Stubb att redogöra för vad som hänt under deras medlingsresa. Svenske utrikesministern Carl Bildt kommer i Bryssel också att kunna berätta om vad han i egenskap som ordförande för Europarådet har upplevt i Georgien.

En kommenterad dagordning med den svenska positionen inför mötet kan du läsa här. Sveriges inställning är: ”EU bör uppmana Ryssland att medverka i direkta samtal med Georgien och samarbeta med internationella ansträngningar för att nå vapenvila. EU bör upprepa sitt starka stöd för Georgiens suveränitet och territoriella integritet.”

Samtidigt fortsätter fredsansträngningarna under dagen, den franske presidenten Sarkozy kommer att träffa Rysslands president Medvedev. Den senaste utvecklingen kan läsas hos BBC, Aftonbladet, SvD, DN, Expressen och Nyhetskanalen

(PO)