Peter Eriksson värvar från Central Sweden

Skärmavbild 2015-01-21 kl. 19.30.12

Frelén till MP (foto från Linkedin)

EUbloggen har noterat en övergång bland Brysselklubbarna kring julledigheterna. Det är Daniel Frelén som tar steget från Central Sweden, regionkontoret för Dalarna, Gävleborg och Örebro, för att istället spela med det gröna laget i Europaparlamentet.

Det är miljöpartiets Peter Eriksson som gjort värvningen av Frelén som arbetat med politisk påverkan åt Central Sweden sedan 2012 inom framför allt sammanhållningspolitiken, transport och innovationer. Daniel Frelén tillträdde sin nya tjänst strax före jul.

Vad gör du hos Peter Eriksson?
– Jag är politisk sekreterare med fokus på ITRE-utskottet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi.

Vad är den största skillnaden att jobba på ett regionkontor och i Europaparlamentet?
– I och med att alla är i Bryssel är tempot högre. Intresset är högre eftersom parlamentet är i beslutsprocessen och regionkontoren är utanför. Skillnaderna vad gäller avstånd som finns mellan svenska regionerna och Bryssel märks inte lika tydligt i parlamentet.

Vad anser du är den viktigaste frågan för EU under året?
– Det viktigaste jag kommer att jobba med under 2015 är energiunionen – dess innehåll och styrsystem.

(PO)

Annonser

Plastpåsedeal på bordet

Sent under måndagskvällen nådde Europaparlamentet och Ministerrådet en uppgörelse vid trilogen om plastpåsar, något som twittrande Europaparlamentariker beskriver ovan. Det var sista chansen att nå en överenskommelse. Men fortfarande tycks det inte som om uppgörelsen är helt i hamn, trilogens tredje part EU-kommissionen uppges vara inte helt glad och enligt European Voice så överväger kommissionen att dra tillbaka hela paketet (Tillägg: Kommissionen tänker inte stoppa) om inte uppgörelsen får enhällig uppbackning av medlemsländernas ambassadörer vid fredagens Corepermöte (precis så glasklart som EU-politik brukar vara med andra ord).

Rapportören Margrete Auken (DK) från Gröna Gruppen.

Rapportören Margrete Auken (DK) från Gröna Gruppen.

Syftet med nattens uppgörelse är att fasa ut platspåsar.

Parlamentets rapportör Margrete Auken (DK, Gröna Gruppen) hade inför förhandlingarna lagt fram ett kompromissförslag på två ben:

1. Medlemsländerna får välja mellan att införa en avgift på plastpåsar i butik eller se till att på annat sätt minska mängden plastpåsar med 80 procent till 2022.
2. Ett förbud mot en särskilt skadlig typ av plast, nämligen ”oxo-nedbrytbara” plastpåsar. Det är en typ av plast som varken kan återvinnas eller komposteras och som försämrar möjligheten att återvinna annan plast. Något som Storbritannien i alla fall tidigare motsatt sig.

Enligt Miljöpartiets Linnea Engström på twitter har kompromissen i punkt 1 landat i att medlemsländerna fått längre tid på sig att få ned användningen, samt att det dessutom går från procent till absolut antal. Möjligheten att införa en avgift på påse i butik finns fortfarande kvar.

När det gäller Oxo-plasterna och Storbritannien så är det enligt de uppgifter EUbloggen tagit del av på morgonen som så att det inte blir något förbud. EU-kommissionen ska istället utföra en studie och överväga andra åtgärder.
Uppgörelsen handlar om tunna plastpåsar, mellan 10 och 50 mikrometer. Det är av den typen som är vanlig i svenska matbutiker när du handlar. Tunnare påsar (under 10 mikrometer) som de du lägger tomaterna och tjockare påsar (mer än 50 mikrometer) som går att återanvända omfattas inte av förslaget. Däremot omfattas tjockare påsar om ett land väljer att ta ut avgifter.
Det är också stora skillnader mellan medlemsländernas platspåseanvändning där Sverige ligger på den nedre halvan. I botten återfinns bl a Irland som tidigare infört skatt på påsar och fått ned användningen med 90 procent på ett decennium.
Klicka på bilden för att läsa hela EU-kommissionens underlag.

Klicka på bilden för att läsa hela EU-kommissionens underlag.

(PO)

Gröna tveksamheter inför utfrågningarna

DSC_0067

Måndag 27:e drar utfrågningarna av EU-kommissionärerskandidaterna igång i Europaparlamentets olika utskott. Först ut är Cecilia Malmström, handelskommissionär, och maltesen Karmenu Vella som fått miljö- och fiske på sitt bord.

Inför utfrågningarna har den Gröna Gruppen valt att lägga ut öppet sina tankar och funderingar kring kandidaterna. Malmström har man inte skrivit om ännu, men däremot Karmenu Vella. Isabella Lövin är den som tittat närmare på Vellas nominering:

”I am very doubtful about the choice of merging environment and fisheries into one portfolio and making one commissioner responsible for areas that previously were the charge of individual commissioners. The two previous commissioners for these portfolios, Janez Potočnik and Maria Damanaki, have both worked more than full time on their respective policy areas. The fisheries commissioner Maria Damanaki spent a lot of time and effort on the international dimension of the fisheries policy, such as global ocean protection and fighting illegal fishing internationally. I fear that these tasks will now become neglected, since Karmenu Vella will also have the broader environment portfolio to deal with.

If appointed, Karmenu Vella will have to report to the designated vice-president for energy union Alenka Bratušek and the vice-president for jobs, growth, investment and competitiveness Jyrki Katainen. Neither of these two ‘super-commissioners’ has been given the remit by Jean-Claude Juncker of defending the environment in cases of conflict between growth and environmental protection. That is very worrying.” Läs hela texten här.

En som EUbloggen tidigare pekat ut som en kandidat som kommer att få det tufft är ungraren Navracsics som Judith Sargentini kritiserar med de här orden:

”The decision to propose former Hungarian foreign minister Tibor Navracsics as commissioner for education, culture, youth and (particularly) citizenship is astonishing. Navracsics played a prominent role in the Viktor Orbán-led government that has been widely criticised for pursuing an anti-democratic agenda, undermining media freedom, pluralism and the independence of the judiciary. Just recently, the Hungarian National Investigation Bureau together with special police forces raided the offices of two NGOs, which work to promote human rights and democracy, without clear legitimate reasons why such an invasive measure was deemed necessary. We, as the Greens/EFA group, have requested EP president Schulz to investigate the facts and to ask the Commission to apply the new rule of law mechanism. How will a commissioner who played a key role in a government that infringes basic democratic freedoms and values contribute positively to the EU in the field of education, culture and youth?  Isn’t it a downright provocation to put him in charge of citizenship?”

Claude Turmes skriver om energi- och klimatportöljens Miguel Arias Canete från Spanien och vice ordföranden Alenka Bratusek, två andra som EUbloggen listat som möjliga minor för Juncker:

”Mr Cañete will have to clarify this during the hearings and convince the MEPs that he takes climate change seriously, contrary to what his government was doing in Spain. The government he served is well known for being pro-coal, pro-nuclear energy, pro shale-gas and being opposed to renewable energy. This is contrary to the goals President-elect Juncker outlined to the European Parliament before being voted in July.

As for the commission vice-president with responsibility for the energy union, Alenka Bratušek, I remain suspicious. The process of her nomination is very questionable and needs to be addressed at the different hearings in the European Parliament committees. Moreover, Ms Bratušek has not worked on energy issues before. Her reputed limited language skills also raise doubts about her ability to communicate and coordinate work with the other commissioners.”

(PO)

Österrikisk MEP attackerad med syra

SILLY SEASON: Gröna nobbar Grillo

Det är Silly Season-snack rätt mycket i parlamentet just nu. Beppe Grillo, den italienska komikern och populisten som uppges sitta väldigt nära att göra upp med Nigel Farage och UKIP passade på att testa gräset på andra sidan staketet, men resultatet blev ett ilsket Grönt morrande – nåt möte blir INTE av. Beppe får allt sluta prata med Nigel om han ska få fråga chans på Isabella Lövin och Peter Eriksson och de andra i den Gröna Gruppen. Dessutom kan man tänka sig att Beppe är alldeles för EU-skeptisk för mainstream i Gröna Gruppen. Här är det officella svaret:

”Our response to the request for a meeting of Beppe Grillo 
Dear Mr. Grillo, 
In his blog today posted a message addressed to me, as Secretary General of the Group of the Greens / EFA Group in the European Parliament, asking for a meeting with our group. 
According to our information, the agreement between the 5 Star Movement and Nigel Farage is now in its final phase. Exactly for this reason we have doubts that his offer of dialogue with us is a real demand for discussion and not just a cover of a decision already taken. 
As you well know, the priorities and the political agenda of our group have nothing to do with the political program of UKIP. Our group can not meet you until you have clarity about your relations with the group of Farage. 
Sincerely, 
Vula Tsetsi 
secretary General 
Group of the Greens / EFA Group in the European Parliament”
Fotnot: Silly Season används i Sverige för att beskriva övergångsrykten mellan klubbar efter en säsong, men begreppet kommer från en artikel 1861 i Saturday Review och beskriver egentligen det vi i Sverige säger ”sommartorka” – en period med andra och mer udda nyheter.
(PO)

 

Det här vill inte Miljöpartiet att du läser

DSC_0067

Toppduon på partiets valstuga i Uppsala

Det här är det åttonde blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.

Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar till det bra svar från partierna och en bra dialog.

Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det.

Kapitel 8: Det här vill inte Miljöpartiet att du läser

Miljöpartiet stormar mot ett starkt val. Alla opinionsmätningar pekar på minst ett mandat till, kanske, kanske till och med två nya mandat. Det skulle innebär tre eller fyra miljöpartister från Sverige i Europaparlamentet.  Partiet har medvind i opinionen och agerar med självförtroende och har hittills inte fastnat i några medieskandaler eller svårhanterliga situationer.

Det mest uppenbara som partiet inte vill prata om är vad som händer med EU-nejparti om man är sambo i 2o år med några av Europas mest utpräglade federalister. En röst på Miljöpartiet stärker en partigrupp där många har gjort “The Federalist Pledge” som innebär ställningstagande att näste kommissionsordförande måste hämtas från partigruppernas kandidater, ett nytt konstitutionellt konvent för att besluta om ett federalt system för Europa, göra kommissionen till en europeisk regeringen och parlamentet till ett parlament på samma sätt som de nationella. Totalt har över 200 kandidater från olika partier skrivit under Federalistlöftet, flera av dessa kommer från gröna partier.

Medlemmar från den gröna gruppen är också representerade i Spinelligruppen, en grupp som samlar federalisterna i Europaparlamentet. Gruppen bildades på initiativ av bl a Isabella Lövin och Carl Schlyters partigruppspråkrör Daniel Cohn Bendit. För tydlighetens skull ska det sägas att ingen svensk miljöpartist är med i gruppen, men det är ännu ett exempel på det federalistiska engagemanget från Miljöpartiets europeiska vänner.

Men påverkar sällskapet Miljöpartiet då? Den mest EU-kritiske MEP:en i Miljöpartiet Carl Schlyter kandiderar inte till omval (roatationsprincipen) och partiets linje nu spretar mellan EU-kritik och vilja ge EU mer befogenheter. Både Schlyter och Lövin röstade till exempel för Tobinskatten, en skatt på finansiella tjänster, vars användningsområde för pengarna ska bestämmas av EU. En skatt som antifederalister ser som den federalistiska trojanska hästen. Partiet vill också införa en till skatt på EU-nivå, koldioxidskatt – men här ska medlemsländerna själva bestämma hur det används.

Isabella Lövin har också enligt granskning.eu röstat bl a röstat för att EU ska lägga sig i bostadssubventioner men också avstått att rösta för att inte stöta sig med partigruppens linje.

En annan sak som Miljöpartiet talar tyst om är kandidatåldern. Partiet framstår med fortfarande med ungdomlig vigör och vitalitet (född sisådär 100 år efter många andra) och har Gustav Fridolin som ett ungt språkrör som bidrar till imagen. Men tittar vi på listan så är det 50+ som härskar i toppen. Snittåldern på de tre toppnamnen är 54 år. Det kan jämföras med Centerpartiets 43 år eller Piratpartiets 40 år. Dessutom är samtliga tre MP-kandidater i 50-årsåldern. Vad hände med åldersspridning som princip? Efter fem år kommer snittet för MP:s tre toppnamn att ligga på 59 år.

Miljöpartiet kommunicerar gärna också sin unikitet, från början en kraft mellan blocken för miljöns bästa – men egentligen är partiet det parti som är mest lika som bär med andra partier, i alla fall i SVT:s valkompass. Det ska erkännas att det överraskade mig när jag såg det. Det finns ingen annan partikombination som är så överenstämmande som mellan Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ. 93 procent av Fi och MP-kandidaterna tycker lika. 89 procent av kandidaterna för MP och V tycker lika. En röst på MP skulle ligga gärna kunna hamna på Fi eller V (men MP är skickligare kommunikatörer än de andra partierna).

Jämför det är till exempel med M och FP som bara har 79 procents överensstämmelse, lika mycket som S och C förövrigt. Kolla in matrisen och läs mer här.

Miljöpartiet delar ju grupp i Europaparlamentet med Piratpartiet. Men här menar gruppkompisarna PP att MP är både en svikare och har farit med osanning om Gallorapporten. PP:s MEP Christian Engström skriver om hur MP:s toppnamn Isabella Lövin försökte åla sig ur att hon röstat för hårdare tag mot fildelning, något som är PP:s hjärtefråga och som vars stöd från gröna gruppen gjorde att PP valde att gå med i gruppen.

(Filmen ovan är lite politisk satir anno 1988 och har väl inte så mycket med det här att göra än som en paus om texten är för lång 🙂 )

Miljöpartiet har också åkt på en smäll i den danska fläskkötthärvan, en fråga många partier försöker plocka poäng på, inklusive Miljöpartiet. Lite jobbigt då att Åsa Domeij som en gång i tiden (1988) var med och förde in partiet i Riksdagen idag sitter som hög chef på Axfood som säljer just det omtalade danska fläskköttet, något politiska motståndare inte är sena att försöka plocka poänger på.

Miljöpartiet gjorde comeback i riksdagsvalet 1994, mycket på sitt EU-motstånd. Men 20 år i samma partigrupp som de mest entusiastiska federalisterna har fått MP att mjukna och man har övergett utträdeskravet, något som det är tveksamt om det har gått hem hos alla maskrosrötter. En jag mötte vid en valstuga någonstans i Sverige svarade när jag påpekade den federalistiska hemvisten, “ja, men vi kämpar på att få dom att ändra sig”. Det är snarare Miljöpartiet som förändras än några andra i partigruppen.

Läs de andra kapitlen i serien:

Kapitel 1: Det här vill inte Socialdemokraterna att du läser

Kapitel 2: Det här vill inte Folkpartiet att du läser

Kapitel 3: Det här vill inte Moderaterna att du läser

Kapitel 4: Det här vill inte Vänsterpartiet att du läser

Kapitel 5: Det här vill inte Centerpartiet att du läser

Kapitel 6: Det här vill inte Sverigedemokraterna att du läser

Kapitel 7: Det här vill inte Feministiskt Initiativ att du läser

(PO)

 

Det här vill inte Feministiskt Initiativ att du läser

Image

Fi:s valstuga i Uppsala. Torgets minsta men nog charmigaste!

Det här är det sjunde blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.

Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar till det bra svar från partierna och en bra dialog.

Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det.

Kapitel 7: Det här vill inte Feministiskt Inititiativ att du läser

Feministiskt Initiativ har stormat in i valrörelsen med homepartyn, första majmobiliseringar och rosa energi som får partierna med rötter i förförra århundrandet att verka gråa, uråldriga och trötta. Men trots rosa moln är inte Fi så nya i Europapolitiken som man vill ge sken av. Partiet pratar väldigt tyst om att man hade en plats i Europaparlamentet som man inte lyckades försvara 2009. Säkert bidrog det att partiets parlamentariker Maria Robsahm hade parlamentets sämsta närvaro, knappt varannan session. Något bestående avtryck gjorde inte partiet den gången i parlamentet utan man försvann in i den stora välbetalda tystnaden.

En annan sak som man hellre pratar om är att på partiets hemsida ger man gärna intrycket av att det kommer att bildas en feministiskt partigrupp i parlamentet.

Men det är rosa drömmar och inget annat än drömmar, eftersom det krävs partier från sju medlemsländer och 25 mandat för att bilda en partigrupp. Så när man ställer frågan till Gudrun Schyman handlar det istället om De Gröna (Miljöpartiet & Piratpartiet) eller GUE/NGL (Vänsterpartiet).

Båda grupperna har problem för Fi:s väljare. GUE/NGL har sex K-partier som medlemmar idag. K som i Kommunist, något som Gudrun Schyman under sin tid som vänsterledare ägnade stor tid att ta sig bort från. Bland de partierna finns nystalinistiska “gubbpartier” som det Grekiska Kommunistpartiet vars MEP bidrog till att legitimera Putins Krimerövring som valobservatör tillsammans med fascister och rasister (läs mer i Vänsterpartikapitlet). Det har lett till ökad utsatthet för grupper som Fi värnar om.

På den andra sidan, den Gröna sidan, finns några av Europas mest hängivna federalister. Det är svårt att se hur Gudrun Schyman som en gammal nej-general ska trivas helhjärtat i det sällskapet heller.

Samtidigt är Fi:s EU-politik svårgenomtränglig. EU-valplattformen är väldigt mycket fluff och visionsdokument där det inte är helt enkelt att utläsa vilken politik Fi praktiken kommer att föra. Jag plockar två exempel:

“Bristen på förskola och barnomsorg bygger på idén om mannen som huvudförsörjare och norm i arbetslivet. Detta är ett allvarligt hinder för jämställda relationer och ekonomisk utveckling. Förskola och barnomsorg behöver byggas ut i hela EU. Barns rättigheter till omsorg och delaktighet ska sättas främst.”

Menar Fi på fullaste allvar att familjepolitiken ska bli överstatlig, att ministerråd i förhandlingar med Europaparlamentet ska bestämma över hur förskola och barnomsorg ska fungera? Risken då är ett bedövande bakslag. Fi kan genom att försöka förverkliga den här frågan genom att göra den till en överstatlig fråga bidra till att vrida klockan trettio år tillbaka i tiden i Sverige. Varje feminist med självbevarelsedrift borde bli förskräckt över möjligheten att polska och maltesiska ”gammgubbar” ska bestämma över barnomsorgen.

“Vi ser hur fler och fler europeiska länder väljer att sätta kortsiktiga ekonomiska intressen före mänskliga rättigheter. Särskilt de mest utsatta samhällsgrupperna drabbas. Ekonomiska intressen får aldrig gå före mänskliga behov. Allt fler ekonomiskt avgörande beslut har ställts utanför demokratins räckvidd. Skatteparadisen måste underställas EU:s regelverk och spekulationsekonomin ska avskaffas.”

Om Fi menar allvar med den här skrivningen så ska skattepolitiken harmonieras än mer och Bryssel ska reglera ekonomin hårdare. Mer makt till EU alltså, eller? Samtidigt har Fi varit försvarare av skatteuttag på EU-nivå för att finansiera exempelvis barnomsorg. Över huvud taget är finansiering och konkretisering inte direkt Fi:s paradgren, men det passar å andra sidan dåligt för populistiska partier leverera hur deras politik hänger ihop. Här hamnar Fi i armkrok med Sverigedemokraterna, som de har mer än en likhet med…

Ut med rasisterna – in med feministerna är Fi:s slagord som riktar sig mot just Sverigedemokraterna, men kommer Fi att försvara rätten för sverigedemokraten Petter Nilsson att ställa upp i två olika kommunval, trots att vallagen säger att man bara kan kandidera i en kommun. Den 30-årige svetsaren är topp (och enda namn) i Vilhelmina och listad som tvåa i Umeå. Ingen som räcker upp handen och tror på det? Visst ja, det var ut med rasisterna och in med feministerna. Men om Fi inte försvarar att SD får bryta mot vallagen varför är det mer rätt att Fi tycker att man kan stå över reglerna?

Vad menar jag då? Jo, för att bli vald till ett kommunfullmäktige måste man vara skriven i en kommun, man kan inte vara skriven i två kommuner. För att kunna bli vald till Europaparlamentet måste man vara medborgare i unionen och bosatt i det landet det man kandiderar i. Feministiskt Initiativs liståtta Amany El Gharib uppfyller inte det kriteriet, utan är asylsökande i Norge som inte ens är med i EU (men hon är bosatt i Göteborg). Fi har varit medveten om valreglerna men valt att ha med El Gharib ändå.

– Jag tror inte det här har prövats tidigare. Vad händer om hon kommer in, kommer de lyfta ut henne därifrån? Hur hanterar en demokrati det? Det blir ganska intressant att se, säger Kristin Tran som är ordförande i FI:s valberedning till Sveriges Radio.

Byt ut El Gharib mot Petter Nilsson, hon mot han, Europaparlamentet mot kommunfullmäktige i Vilhelmina och Umeå – tycker Fi att det är lika intressant att se hur en demokrati hanterar det?

Fi:s argumentation om kring på El Gharib kan läsas vidare på Fi:s hemsida. Men lagstiftningen är glasklar. El Gharib är lika lite valbar som Hillary Clinton eller Julia Gillard, oavsett hur kompetent eller hur populär personen är. Punkt.

Uppenbart är att Fi anser att målet helgar medlen, i alla fall för Fi. Det gör partiet mer likt Sverigedemokraterna än vad de själva någonsin skulle kunna erkänna.

Läs de andra kapitlen i serien:

Kapitel 1: Det här vill inte Socialdemokraterna att du läser

Kapitel 2: Det här vill inte Folkpartiet att du läser

Kapitel 3: Det här vill inte Moderaterna att du läser

Kapitel 4: Det här vill inte Vänsterpartiet att du läser

Kapitel 5: Det här vill inte Centerpartiet att du läser

Kapitel 6: Det här vill inte Sverigedemokraterna att du läser

(PO)