EU-kommissionen till Eubloggen: ”Goda förutsättningar att nå en lösning med Sverige”

Jag efterlyste i mitt förra inlägg om någon var uppdaterad på läget mellan svenska regeringen och EU-kommissionen i konflikten om det gällande momsdirektivet (inte översynen av det samma), och har fått en uppdatering från en av parterna. Det är EU-kommissionens chef i Stockholm Pierre Schellekens  som via Facebook kommenterar hur frågan ligger just nu:

”EU-kommissionen har inte fattat något beslut om moms för den ideella sektorn i Sverige. Det enda som har sagts är att det svenska förslaget att undanta alla ideella organisationer med en omsättning under 1 miljon SEK inte är godtagbart. Detta innebär inte att all ideell verksamhet i Sverige kommer att momsbeläggas. Diskussioner pågår mellan RK och EU-kommissionen för att hitta andra lösningar inom ramen för de undantag som förutses i det gällande direktivet. Det föreligger goda förutsättningar att hitta en för båda parter tillfredställande lösning inom nuvarande lagstiftning. 

I kommissionens meddelande som antas idag noteras att nuvarande lagstiftning redan undantar en stor del av ideella organisationer, och att endast en liten del av deras verksamhet kan utgöra ett problem. Kommissionen noterar dock att det finns lösningar i nuvarande direktivet även i dessa fall och är i beredd att ge riktlinjer till berörda medlemsstater om hur dessa kan hanteras. Skulle det vissa sig att nuvarande lagstiftning, tvärtemot kommissionens nuvarande bedömning, ändå utgör ett problem för den ideella sektorn, är kommission beredd att titta vidare på den frågan.”

Jag väntar nu på att finansminister Anders Borg ska höra av sig precis som Pierre Schellekens gjorde efter min uppmaning till läsarna att fylla med uppdateringar av läget men misstänker att jag lär få vänta väldigt länge…

Men skulle Borg höra av sig skulle följande frågeställningar vara intressanta att få svar på:

Kan inte svenska regeringen tänka sig ett generellt momsundantag för alla med en omsättning under 1 Mkr, det skulle då innebära att konkurrensen inte snedvreds mellan föreningar och småföretag (som kommissionen är rädd för) samtidigt som många småföretagare skulle älska en sådan reform.

Vilken annan typ av kompensation kan regeringen tänka sig för landets idrottsföreningar om det skulle bli aktuellt?

Är regeringen verkligen seriös när man driver ett undantag som ligger tio gånger så högt som medges i direktivet, något som också varit uppenbart sedan 1995 (att sedan driva det i översynen av direktivet, alltså den nya rundan – det är en annan sak. Det är en ny politisk spelplan…) eller är det mer fråga om populism? Man blir ju poppis i hela idrotts-Sverige om man är tuff mot Stora Stygga Vargen i Berlaymont…

To Be Continued.

PS Jag fortsätter peta i medierapporteringen, SR:s korre kallar det för EU-kommissionens förslag, vill bara återigen bli tydlig. Det som kommissionen kom med idag är INTE ett lagstiftningsförslag, även om vi tagit ett steg närmare ett lagstiftningsförslag…

Idrottskommissionären om den heta momsfrågan

Skriver om EU-momsen och idrotten på Sportwire. I del 1 är det en kortare intervju med idrottskommissionären Vassiliou och en bakgrund. Mer kommer nog under helgen.

Sportwire är anledningen att det framöver kan bli lite ojämnt med inlägg från min sida. Kolla gärna in youtubefilmen.

(PO)

Olle Schmidt (FP) skuggrapportör i momsfrågan

Folkpartiets Europaparlamentariker Olle Schmidt har utsetts till den liberala (ALDE) gruppens skuggrapportör på momspaketet. Just nu gör EU-kommissionen en översyn av det direktiv vars tolkningar orsakat strid mellan kommissionen å en sidan och det svenska föreningslivet och det offentliga svenska livet. Stridsfrågan handlar om gränsdragningar där Sverige vill ha ett undantag som är tio gånger högre än vad direktivet föreskriver, vilket bland annat fått Riksidrottsförbundet och svensk idrott att gå i taket.

Kommissionens grönbok avslutas i maj och sedan tar det väl ungefär ett halvår innan det kommer ett skarpt förslag som parlamentet och ministerrådet ska arbeta med. Det är alltså den processen som Olle Schmidt blivit skuggrapportör för, det betyder enkelt förklarat att han är den liberala gruppens ansvarige i frågan. I parlamentet är det en parlamentariker från en partigrupp som utses som rapportör som har det övergripande ansvaret att sy ihop lösningar och kompromisser, de andra partigrupperna utser var sin skugga som också jobbar med paketet. För att ett förslag sedan ska bli verklighet som parlamentet och ministerrådet också komma överens.

ALDE är parlamentets tredje största partigrupp och beskedet är ett litet men viktigt steg för svenska intressen att skaffa sig centrala positioner inför behandlingen av momsfrågan. När det gäller tolkningen av det nuvarande direktivet är det en fråga mellan kommissionen och den svenska regeringen, där kommissionen som är väktare och första uttolkare av EU:s lagar och förordningar kan komma att dra Sverige inför EU-domstolen som då får avgöra om Sverige följer eller bryter mot direktivet.

(PO)

Idrotten började lobba för sent

Det är mycket som pågår i livet och det är inte alltid man hinner med det man tänker att man ska göra. Det här blogginlägget är ett sådant. För en tid sedan såg jag den här artikeln (Hon jobbar för svensk idrotts momsundantag i Bryssel) på Riksidrottsförbundets hemsida. Den handlar om lobbyarbetet för att stoppa att EU-kommissionen (i första hand) inte ska kräva ett slopat momsundantag. Nu vet jag i och för sig att svensk idrottsrörelse under en längre tid uppmärksammat hotet som det innebär om EU skulle sätta stopp för att ideella föreningar ska vara momsbefriade och lobbat på olika sätt. Jag minns att jag när jag läste artikeln så tänkte jag att det här kan aldrig sluta bra.

Först ska vi komma ihåg om att det handlar om två parallella saker. Det ena är att EU-kommissionen hotar att dra Sverige inför EU:s domstol för fördragsbrott för att vi ger ideella föreningar undantag. Denna process inleddes redan 2008. Det andra är att EU-kommissionen har skickat ut en grönbok om momsdirektivet på remiss.

Vad var det jag reagerade på?

1) För sent – det är inte nu man åker till Bryssel för att lobba på EU-kommissionen när grönboken är ute. Det skulle man ha haft folk på plats redan 2008, som kunde ha lobbat på de tjänstemän och expertgrupper (kommittéer) som jobbade med frågorna. Dessutom kunde man redan här byggt upp ett starkt nätverk av länder, intressen och parlamentariker som har en liknande syn i sakfrågan.

2) Fel fokus. Om man nu ska lobba på EU-kommissionen att Sverige (och andra länder) ska få behålla rätten att ideella föreningar ska vara utan moms så är det inte redan frälsta man ska prata med.  Som det står i artikenln: ”Jag har till exempel träffat en person som jobbar för kristdemokraternas EU-parlamentariker Alf Svensson, och en person på svenska representationen.” I den här fasen när kommissionen har grönboken ute handlar det om snabbt att trumma ihop ett så tungt politiskt motstånd så att kommissionen inser att vissa bitar i grönboken aldrig kommer att överleva en runda i parlamentet eller ministerrådet. Kommissionen gillar inte att få tokstryk av ministerrådet eller parlamentet. Att kunna visa upp att det finns en risk för tokstryk är det bästa sättet att påverka. I andra hand handlar det om att förbereda sig för en arriärgardesstrid genom att försöka blockera, vattna ur och göra skadekontroll i behandlingarna i ministerrådet och i Europaparlamentet. För maximal effekt bör man i det här skedet ha med sig svenska regeringen, som dörröppnare och påtryckare.

Svenskar gör några stora fel när de tänker påverkansarbete i EU, det största är att man tänker att det fungerar som i Sverige – att remissrundan är tung och att det som sägs i det formella mötesrummet är det viktiga. Inom EU är de informella kontakterna viktigare än det formella mötesrummet. Många frågor där det handlar om att ta och ge i politiska förhandlingar sker utanför mötena. Remissrundan är inte automatisk och lika tung. I Sverige skickas förslag direkt till de som lagstiftaren vill lyssna på. Här har å andra sidan alla möjlighet att tycka till.

Det som gör att jag skriver det här blogginlägget idag är att kommissionen har skrivit till svenska regeringen att man säger nej till Borgs förslag vilket innebär att inte blir något undantag för föreningar under 1 miljon kronor i omsättning. Regeringen blåser till strid i frågan och Riksidrottsförbundet kan från och med nu räkna med eldunderstöd på allvar i ministerrådet. Anders Borg flaggar för att inleda samarbete med Finland, Danmark, Nederländerna och Österrike enligt ett pressmeddelande.  I Europaparlamentet börjar nu också lobbyarbetet att rulla.

Europaparlamentarikern Lena Ek (C) deltog i en chatt på Europaportalens Facebooksida ikväll och skrädde inte med orden:

– Fruktansvärt idiotiskt beslut av kommissionen! Jag får försöka att förklara för dem jag känner hur vi tänker i Sverige. Bra av regeringen! Extra ironiskt beslut eftersom det är volontärernas år i år, skriver Lena Ek och konstaterar att kommissionen gräver sin egen grav.

Lena Ek har suttit en mandatperiod i parlamentet och har en position inom den liberala (marknadskonkurrens inriktade) gruppen. Om det nu börjar hända saker så är det i elfte timmen idrottsrörelsen får ihop ett försvar i den här frågan. Hade det varit fullt fokus redan 2008 med en lobbyist på plats som började nätverka och kartlägga aktörerna och samtidigt kunna bidra till en offensiv lobbying hade bilden nog sett annorlunda ut, nu får svensk idrott finna sig i att jobba i en ganska tuff uppförsbacke, men förhoppningsvis ska den grejas förr eller senare.

Men till exempel Svenskt Näringsliv tar inte upp idrotten i sitt yttrande, läs exempelvis även Förläggarföreningens yttrande.

Vill du lämna dina åsikter på grönboken? 31 maj är sista dagen.

(PO)

EU-flagga i London-OS 2012?

Genom Lissabonfördragets artikel 165 ska EU utveckla kompetens på sportområdet. En sportpolicy är på gång och Eubloggen har bland annat tagit upp att EU-kommissionen bland annat gett sig på sporträttigheterna i TV. 2008 lekte vi också med en alternativ medaljliga, som tröst när det var ont om svenska medaljer.

Sport berör och debatten om vad EU vill med idrott har nu börjat på allvar. En del i den debatten är till exempel att  Unga Federalisters ordförande i Frankrike lanserar förslaget, i ett brev till nättidningen Euractiv, att alla EU-länder, vid sidan av den nationella flaggan ska ha EU-flaggan vid inmarschen i London-OS. Dessutom ska OS-deltagarna ha ett EU-märke på dräkterna.

Jean-Guy Giraud skriver att förslaget inte direkt skulle ruinera EU-budgeten ”men skulle betyda betydligt mer för det europeiska medborgarskapet än många andra tidigare dyra kommunikationssatsningar”.

EU-kommissionen håller på att ta fram det första sportprogrammet någonsin, en begränsad version väntas tas i bruk 2012 men fullt ut från 2014. I förra månaden kom kommissionen med ett första meddelande där man pekar ut en lång frågeställningar som till exempel:

• Förbättra säkerhetskraven och säkerhetsrutinerna vid internationella idrottsevenemang.
• Utveckla standarder för tillgänglighet när det gäller idrottsorganisationer, idrottsverksamhet, idrottsevenemang och idrottsplatser.
• Främja kvinnors möjligheter att få chefsbefattningar på idrottsområdet.

• Idrottsorganisationerna bör utveckla mekanismer för kollektiv försäljning av medierättigheter för att se till att intäkterna omfördelas i tillräcklig utsträckning.
• Se över de immateriella rättigheterna inom idrott.
• Utbyta information om olika möjligheter att finansiera idrott, för att öka insynen och hållbarheten.
• Övervaka tillämpningen av lagstiftningen om statligt stöd på idrottsområdet.
• Utnyttja möjligheterna att stödja idrott genom strukturfonderna.
• Försöka ta fram jämförbara statistiska uppgifter om idrott i alla EU-länder.

• Överväga att vidta åtgärder i fråga om idrottsagenters verksamhet.
• Uppmuntra arbetsmarknadens parter och idrottsorganisationer till att på EU-nivå inleda en arbetsmarknadsdialog som omfattar idrotts- och fritidssektorn.

Det är inga direkta småfrågor det handlar om alltså. Räkna med att en hel del av detta kommer att diskuteras av idrottsrörelsen det kommande året, bland annat på Riksidrottsmötet i Uppsala i maj (som hålls på UKK typ två spjutkast från mitt hem). Men EU-flaggor vid inmarschen vid OS 2012, det får nog federalister som Giraud fortsätta att drömma om.

(PO)

Trots svenska misslyckanden fortsätter EU att dominera OS-medaljligan

Sverige har det fortsatt tungt i OS. Arbetsplatsen stannade upp hoppfullt under Stefan Holms höjdhopp, men uppgivenheten och frustrationen var nog lika stor i Beijing som på jobbet. Besvikelsen var ungefär lika stor som Sanna Kallurs fall igår.

Sverige har inte flyt i OS och nollan lyser förtretligt i guldkolumnen i medaljställningen, men trots att de svenska idrottarna inte levererar så finns det andra inom EU som gör det. Estland tog guld i diskus genom Gerd Kanter, Danmark vann ett seglingsguld och britten Chris Hoy ordnade sitt tredje cykelguld.

Trots allt snack om att Kina leder medaljligan så kan Eubloggen fortsätta att konstatera att det inte stämmer. Framför allt genom britternas framfart så är det EU i en överlägsen topp. Jag har dessutom hittat en automatisk medaljomräknare så att jag slipper plussa för egen hand.

EU har 62 guld 69 silver och 64 brons, totalt 195 medaljer nu. Kina når bara 43 guld och 76 medaljer totalt, USA har 26 guld och 79 medaljer totalt.

Även om det inte går bra för olympierna från vår lilla ända av Europa så får vi trösta oss med att vi är med i världens mest framgångsrika olympiska lag. EU kommer att ha tagit mer än dubbelt så många medaljer som närmaste konkurrent innan olympiaden är till slut. Eller så kan man se det så här, när nu ingen upplänning tog medalj (bäst och snubblande nära var Nathalie Larsson fyra i skeet) får man glädjas åt svenska medaljer.

Statistiska invändningar och sånt kan ni läsa om i inlägget EU leder över Kina.

(PO)

EU leder över Kina i OS-medaljligan

Det är mycket sport just nu, och i alla medaljsammanställningar dominerar de kinesiska arrangörerna en bra bit före USA. Som Mark Twain konstaterade så finns det tre sorters lögn; lögn, förbannad lögn, och statistik.

EUbloggen kan nu avslöja att det inte alls är Kina som leder medaljligan i OS. I själva verket är EU i en överlägsen ledning, och olympiaden domineras av de insatser som unionens atleter gör på arenorna.

EU har så på lördagförmiddagen tagit 32 guld, 32 silver och 36 brons. Det är bland annat fem guld mer än vad kineserna mäktat med och dubbelt så många som amerikanerna. I antal medaljer är utklassningen än större. EU har hittills fått ihop 100 medaljer (och då har jag tagit ifrån Sverige ett brons, Aras brons som borde ha varit guld).

Medaljsammanställningen skulle alltså se ut så här:

1) EU 32-32-36 Totalt 100 medaljer

2) Kina 27-10-6 Totalt 43 medaljer

3) USA 16-15-19 Totalt 50 medaljer

EUbloggen återkommer med fler avslöjande medaljsammanställningar längre fram i olympiaden, så när ni nu hör kommentatorerna säga att Kina dominerar så kan ni konstatera att ni vet bättre än dem…

Här är EU-medaljerna:

Tyskland 8-3-5

Italien 6-5-4

Storbritannien 4-2-3

Frankrike 3-9-9

Slovakien 3-1-0

Tjeckien 2-3-0

Nederländerna 1-2-4

Rumänien 1-1-2

Polen 1-1-0

Finland 1-0-1

Spanien 1-0-1

Bulgarien 1-0-1

Sverige 0-2-0 (har tagit Abrahmians medalj)

Österrike 0-1-2

Slovenien 0-1-1

Danmark 0-0-2

Litauen 0-0-1

Senaste nytt från Kina-OS kan ni läsa här: SVD om Ara, SvD om Nerell klar för bronsmatch, DN om Karonens final, DN om polsk skräll, DN om Alshammars simdräkt, Sydsvenskan om seglingsmisslyckande, Aftonbladet om Musse till final, Aftonbladet om tennisdubbeln, Expressens Olsson inför 100 metersfinalen

PS Naturligtvis skulle det bli skillnad om EU-tävlade under en nationsflagg, bl a skulle man ha färre idrottare och fått färre medaljer, så helt rättvis är inte sammanställningen – men så var det ju det där med lögn, förbannad lögn och statistik…

(PO)