Nordic Battle Group – should I stay or should I go?

Det har väl inte undgått någon som har ett försvars- och säkerhetspolitiskt intresse i vårt avlånga land att Sverige från och med årsskiftet leder Nordic Battlegroup. 1900 svenskar ingår i styrkan som totalt omfattar ca 2500 personer från Lettland, Litauen, Estland, Finland, Norge och Irland.

Styrkan ska med tio dagars varsel under första halvåret i år kunna börja vara på plats i ett insatsområde. Beslutet måste fattas enhälligt av EU-länderna. Ett sådant beslut har aldrig fattats tidigare. Jag har sedan en tid tillbaka hört snack om att Sverige trycker på rätt hårt att försöka få enighet att skicka styrkan – någonstans, varstans som helst, bara det blir skarpt. Ställena jag hört talas om är Mali (där Sverige i januari kommer att ha 250 man i en FN-insats), östra Kongo och Sydsudan. På twitter har Carl Bildt även spekulerat om Libyen. nbg

Och innan ni undrar om NBG15 inte skulle kunna användas som fredsbevarare i Östra Ukraina så låt mig bara säga att det är en politisk omöjlighet utan Rysslands godkännande och engagemang. Just nu finns det inte på kartan att Ryssland skulle vilja se en EU-styrka i Ukraina nära ryska gränsen.

Och det är fler än jag som märkt av ett svenskt intresse att få använda trupperna skarpt. Enligt Irish Independent så är den svenska lobbyingen kraftfull:

However, Sweden, which will act as the lead country in this battlegroup, is exerting huge pressure at political level for deployment.

”Huge pressure” är en anmärkningsvärd stark formulering vilket säger en del om hur det uppfattas från irländskt håll. Det finns flera samverkande politiska skäl till att Sverige trycker på. Det handlar om att positionera Sverige så att man plockar poäng till omröstningen om en plats i FN:s säkerhetsråd 2017-2018 där Sverige konkurrerar med Nederländerna och Italien om två EU-platser. Det finns en bred uppslutning i svensk politik att sikta på att få en sådan plats.

Från de som vill se ett mer aktivt EU-samarbete i KUSP-frågorna (Utrikes- och säkerhetspolitik) så är det också önskvärt att EU efter sju långa år använder sig av sina militära resurser. Det är en efterlängtad milstolpe som anhängarna hoppas ska svetsa samman unionen mer och bidra till värdefulla erfarenheter att bygga vidare på. ”Om vi nu har stridsgrupper så ska de väl användas för att förbättra säkerheten i världen” är det grundläggande argumentet.

Samtidigt finns det motstånd att skicka iväg styrkan. Margot Wallströms motpol i regeringen uppges vara försvarsminister Peter Hultqvist som inte vill använda sig av styrkan.

Jag kan bara spekulera i varför, om nu ryktena stämmer, och att det i sådana fall handlar om försvarets anstränga ekonomi och att i ett osäkert läge i Östersjöområdet skicka iväg en Nordisk Stridsgrupp till Afrika är att spela bort ett av få spelkort som finns vid en plötsligt upptrappning som också involverat ett av EU:s medlemsländer.

Det är ingen hemlighet direkt att Ryssland utövar starkt tryck på våra baltiska grannar (som går att läsa om i en FOI-rapport). I händelseutvecklingen finns bland annat att FSB kidnappnat den estniske säkerhetsofficeren Eston Kohver (som nu är fängslad i Moskva), att Ryssland krävt att litauiska desertörer från sovjetarmén ska utelämnas till Ryssland och lagföras,  spionage mot Natobaser avslöjats samtidigt som Lettland nu är ordförandeland för hela EU och är värd för ett Östligt Partnerskapstoppmöte i maj där bland annat Ukraina och Moldavien hoppas på att få visumfrihet.

Det var ju Ukrainas önskan om söka samarbete och närmande gentemot EU som utlyste den ryska aggressionen med annekteringen av Krim och invasionen i östra delarna av landet. Krisen med Ryssland kommer att uppta stor del av EU:s utrikesfokus under 2015. EUbloggen förutspådde redan i september en lång och kall vinter.

Utifrån det perspektivet är det inte konstigt att mer försiktiga politiker i Östersjöområdet kommer att vara motsträviga att skicka iväg NBG15. Satt jag som försvarsminister i Estland, Lettland och Litauen så skulle i alla fall jag varit väldigt tveksam. Hur den dragkampen kommer att sluta är ovisst.

Stridsgrupperna har funnits sedan 2007 och besluten om gemensam militär krishanteringskapacitet går tillbaka till 1999 och toppmötet i Helsingfors. Stridsgruppen är utbildad på att under en begränsad tid kunna agera längs hela konfliktskalan, från humanitär hjälp till väpnad strid. Jag har tidigare skrivit om hur ett medlemsland som Sverige skulle få militär hjälp genom EU:s strukturer. 

Fakta om styrkan: En kärna av arméförband, förband för logistik, sjukvård och spaning samt ett flygförband med 8 st JAS 39 Gripen, 7 st helikoptrar (för akutsjukvård och trupptransport) och två transportflygplan. Styrkan ska kunna operera i 30 dagar i insatsområdet, och med försörjning vara på plats i upp till 120 dagar.

Läs merNBG15:s hemsida, du kan också följa NBG på twitter och instagram.

Skärmavbild 2015-01-03 kl. 09.14.59

(PO)

Tillägg 1: Inlägget har uppdaterats och förtydligats efter påpekande av Reservofficer på twitter, som också följt upp med ett blogginlägg där en eventuell utstationering analyseras ur mer militärt perspektiv. Läs det här

Tillägg 2: Carl Bildt har nu utvecklat sina tankar kring NBG15 och varnar för att det kan bli den sista. Läs blogginlägget här.

Tillägg 3: Debatten om NBG15 har gått rätt het efter att inlägget postades. Även Johan Wiktorin har bloggat om det och argumenterar för att NBG15 inte ska skickas iväg, och många har diskuterat styrkan på twitter, här ett urval av tweets:

Annonser

LUXLEAKS: Kanske inte vad Juncker tänkt sig…

Jean-Claude Juncker Foto (C) Europeiska Unionen 2014 EP

Jean-Claude Juncker Foto (C) Europeiska Unionen 2014 EP

När Jean-Claude Juncker igår mötte pressen efter sitt första kommissionsmöte var det lite matadoren i Tjuren Ferdinand över honom. ”Snälla du, stånga mig, sparka mig”. Juncker konstaterade att pressen så här inledningsvis hade varit för hyllande och det oroade honom, eftersom förväntningarna att leverera för mycket för fort steg skriver bl a Euractiv.

“I’m afraid of disappointing you. So I would ask you to follow me with a degree of criticism. Because I’m strictly incapable of any auto criticism. So I need the criticism of others,” Juncker stated.

Men det som hände sen kunde nog inte Matadoren Juncker ha föreställt sig. Journalistikens sjunde helvetesnivå öppnade sina portar. I ett pan-Europeiskt projekt i regi av ICIJ (internationell sammanslutning av undersökande journalister) med partners i fem världsdelar, 26 länder och 80 journalister (från Sverige SR & SVT, Finland Yle och Danmark DR) gick igång med LuxLeaks.

Projektet har kommit över handlingar från PwC som visar hur omkring 340 företag har kunnat få hemliga avtal med Luxemburg som kraftigt sänkt deras globala skatter. I en del fall är skatten lägre än en procent. Perioden som handlingarna täcker är när Jean-Claude Juncker var landets premiärminister och finansminister. Tajmingen var förstås uttänkt och välplanerad, att släppa lös Luxleaks i samma ögonblick som Juncker satt sig i sadeln ordentligt.

Juncker får nu bevisa sin trovärdighet genom att försöka städa upp och få bort bolagsskattekonkurrensen mellan några lågskattetrixarländer (bl a Irland och Cypern kan placeras jämte Luxemburg i den här kategorin) och harmonisera reglerna. Om han inte dessförinnan i den här härvan av dokument knyts till något som kan ha varit olagligt. Då har Juncker en rejäl huvudvärk att hantera. Men redan borde det värka lite vid tinningarna efter att avgångskrav har kommit från danska parlamentarikerna Jesper Kofod (S) och Morten Messerschmidt (DF). Dessutom lär han inte ha stärkt sina aktier hos de svenska MEP:ar som röstade emot kommissionen.

Det är svårt att tro att Juncker riktigt hade tänkt sig det här scenariot, han missade att presskåren inte är någon snäll Tjuren Ferdinand…

Kolla in #LuxLeaks på twitter, läs mer på Ylva Nilssons blogg, SVT, SR, YLE, DR.

(PO)

ALDE knockas av ECR

Den Toryledda gruppen ECR har verkligen blivit den stora vinnaren i MEP-draften, att jaga in nya medlemmar in i partigruppen bland de som blivit invalda i parlamentet.

Idag ”BREAKAR” den irländska public service korrespondenten Tony Connelly (RTE delade f ö kontor med SVT när jag jobbade i Bryssel) att Fianna Fails ledamot Brain Crowley i ALDE-gruppen lämnar liberalerna och går över till ECR. Det gör att ECR drygar ut sin ledning i kampen om tredje största gruppen och jag noterar dom just nu 69 ledamöter mot ALDEs 66. Att ECR blir tredje största grupp är historiskt vilket jag skrev om förra veckan när ECR gick om.

Beskedet har föregåtts av spekulationer i irländsk press och partiledaren uppges inte vara glad över gruppbytet…

Att ECR snor en ledamot till från ALDE gör att avståndet ökar mellan grupperna och går från en till tre.

(PO)

Nu börjar valet!

Europaparlamentsvalet drar igång idag, torsdag 22:a, i Storbritannien och Nederländerna. Två länder där EU-skeptiska högerpopulistiska partier har haft stort genomslag i debatten. I Storbritannien är det UKIP som dominerar EFD-gruppen med i Nederländerna är Geert Wilders som dock halkat bakåt på slutet. Wilders gjorde förövrigt ett vandaliseringsutspel i Bryssel häromdagen som ingen runt omkring på plats brydde sig om – men som fick viss publicitet.

Fredag 23:e röstar Irland och Tjeckien.

Lördag 24:e fortsätter Tjeckien röstningen och då röstar även Slovakien.

Söndag 25:e röstar Sverige och övriga länder.

Valresultat för samtliga länder kommer först när vallokalerna i alla länder har stängt kl 23 (i Sverige stänger vi kl 21). Första uppskattningar på valdeltagandet kan vi vänta kl 21 svenskt tid. De första beräkningarna på europeisk nivå kommer kl 22 och alltså de första preliminära resultaten på europeisk och nationell nivå kommer kl 23.

Statistiken från Valmyndigheten visade att den 20:e maj hade 623 000 förtidsröstat jämfört med 507 000 vid förra valet 2009.

Finland dröjer, Sverige stödjer inte

Räddningspaketet till Portugal som blivit en stor sak i den gångna finländska valrörelsen fortsätter att påverka den finländska politiken. Förhandlingarna är ännu inte klara, nu väntas ett besked på fredag. Samtidigt kommer inte Sverige, som inte är med i Euron, att bidra till Portugal. Det är i alla fall inte troligt. Det beskedet (vilket är ett upprepande av tidigare besked från Anders Borg) kom under en nordisk-baltisk frukost i Europaparlamentet i Strasbourg där statssekreteraren Oscar Wåglund Söderström deltog.

Sverige har tidigare bidragit till paketet till eurolandet Irland.

(PO)

Euron klarar en gris, men inte flera grisar…

De mest utsatta Euroländerna rent ekonomiskt går ibland under förkortningarna PIGS eller ibland till och med PIIGS. Först ut att kasta in handduken och be om stödpaket var Grekland. Därefter var det Irlands tur. Nu står Portugal och ber om hjälp. Eurosamarbetet klarar av att hantera en gris (PIG). Marknaden hade redan intecknat att Portugal inte skulle klara sig själv. Det handlar också om tre relativt små ekonomier. Portugals behov anses av EU-kommissionären Olli Rehn vara i storleksordningen runt 80 miljarder euro (runt 700 miljarder kronor).

Krasst så klarar alltså EU:s räddningsfond av PIG (en gris). Om däremot en dominoteori blir verklighet börjar det bli en rysare. Skulle den haltande spanska ekonomin som dras med hög arbetslöshet (strax under 20%), svårsålda hus och stora skulder bli nästa som behöver hjälp räcker inte dagens fonder till för att hantera PIGS. Spaniens ekonomi är sisådär 6-7 gånger större än Portugals och alltså bra mycket jobbigare att rädda. Men det riktiga mardrömsscenariot vore om även Italien skulle behöva räddningshjälp efter en spansk kris.Italien står för nästan 13 procent av hela EU:s ekonomi, bara Tyskland, Frankrike och Storbritannien är större. Med PIIGS-länderna i sank finns det stor risk att hela euron går i kras. Tyskland som är den ekonomiska motorn kan inte dra upp hur stora dikesåkningar som helst.

Flera medier rapporterar om Portugal, som SvD, DN, Europaportalen,  EUobserver och BBC.

(PO)

Irland Jämtlands första vänrepublik efter EU-nejet

Det här är ett kuriosainlägg, men EU:s mest skeptiska folk har hållit sin årliga yra med presidenttal. Det är förstås Jämtland och Storsjöyran som det handlar om. I Strömsunds kommun röstade till exempel bara 17,7 procent av invånarna för ett svenskt medlemskap i EU 1994.

Från årets yra rapporteras det att presidenten Evert Ljusberg lekte tomte genom att komma ned genom skorstenen. I talet kritiserade han EU och hyllade Irlands nej till Lissabonfördraget och utnämnde Irland till den första vänrepubliken till republiken Jämtland. SR Jämtland, den patriotiska radiokanalen, har naturligtvis publicerat hela talet både i skriftlig form samt att man kan lyssna på det.

20 000 jamtar och annat folk uppges ha besökt yran under lördagen, många av dom lyssnade på presidenttalet under stort jubel. Vad annat kan man säga om jämtarna än att de tycks vara mer norska i kynnet än svenska…

(PO)

Irländarna säger nej till att rösta igen

Sju av tio irländarna vill inte folkomrösta igen om Lissabonfördraget, det visar en opinionsundersökning som citeras i flera internationella medier. Det är företaget Red C som gjort det på uppdrag av EU-kritiska tankesmedjan Open Europe i London. Undersökningen gjordes kort efter Sarkozys irlandsbesök (som i flera medier beskrivs som en väldigt lyckad charmoffensiv).

Undersökningen visar också att 67 procent av de tillfrågade höll med om påståendet ”politiker i Europa respekterar inte Irlands nejröst” samt 61 procent höll inte med om påståendet att ”om alla andra 26 länder skriver på fördraget i sina parlamentet så kommer Irland behöva ändra sig och stödja fördraget.”

(PO)