Språkröret som vill att EU ska skatta

RÖSTADE FÖR (3)

Skärmdump från HelaHälsingland.se

Miljöpartiet har verkligen gjort en resa, från partiet som vill lämna EU till partiet som vill att EU ska få sin första skatterätt. När nu Isabella Lövin väljs som språkrör är det värt att påminna om att hon som första (vad jag vet) partiledare har röstat för att ge EU rätt att ta ut skatt och bestämma användningsområde. Jag skriver om det i en ledare på HelaHälsingland.se som du kan läsa här.

För den nördige handlar det om omröstningarna A7-0154/2012 & A7-0230/2013.

(PO)

 

Annonser

Engström gör debut på torsdag

Läs mer om Linnéa Engström - klicka på bilden.

Läs mer om Linnéa Engström – klicka på bilden.

Miljöpartiets Linnéa Engström gör sin MEP-debut på allvar på torsdag med möte i fiskeriutskottet. Engström är ny ledamot i Europaparlamentet efter Isabella Lövin som lämnat för att bli biståndsminister. Engström övertar Lövins presidieplats i fiskeriutskottet PECH.

(PO)

Regeringen Löfven: En Wallström räcker inte

Wallström träffar 2009 dåvarande talmannen Buzek  FOTO © European Union 2011 PE-EP

Wallström träffar 2009 dåvarande talmannen Buzek FOTO © European Union 2011 PE-EP

Det var med stigande förvåning som jag lyssnade på regeringsförklaring och ministerpresentationen i morse. Inte att Margot Wallström blivit utrikesminister, det var väntat även om jag nog håller med Henrik Brors att om Stefan Löfven varit riktigt klok skulle han ha haft henne som vice statsminister med särskilt EU-ansvar hos sig i statsrådsberedningen.

Istället blev min första förvåning INGEN EU-minister. Visst, det sägs att alla ministrar är EU-ministrar, och det är korrekt att de är det i sina sakområden. Men det är ett taktiskt och strategiskt misstag att inte ha en ministerpost som kan arbeta långsiktigt och överblickande i EU-frågor och agera som stöd till andra ministrar men framför allt till statsministern. EU:s toppmöten är ett viktigt forum och för att åka och spela boll med Hollande, Cameron och Merkel med flera så behöver man vara på topp.

När Löfven dessutom tillkännagav att Kristina Persson tar plats i statsrådsberedningen, men ska inte ha EU på sitt bord utan frågorna om nordiskt samarbete förstår EUbloggen ingenting. Nog för att undertecknad inte kan sägas ha något emot ett djupare nordiskt samarbete men varför inte Kristina Persson blev EU- & Nordenminister övergår mitt förstånd. Symbolhandlingen från Löfven är att Norden är viktigt men inte EU? Politik är symbolik. Jag misstänker att Köpenhamn och Helsingfors tittar förvånat mot Rosenbad och försöker förstå innebörden i den manövern. Det är nog en och annan som över gammeldansken och bastuvodkan nu ikväll ställer sig frågan om svenskarna tänkt sig att Kalmarunionen ska resa sig igen som ett alternativ till EU?

När det dessutom senare klarnar att EU-frågorna på ministernivå flyttar från Statsrådsberedningen till Utrikesdepartementet blir det än mer förvånande. Göran Persson insåg att det inte fungerade, Fredrik Reinfeldt har insett samma sak, men inte Löfven? Istället ska Margot Wallström som Utrikesminister också ha EU-frågor som är inrikesfrågor. Det innebär att det blir en ganska ensam Löfven på toppmötena, han kommer alltså för långt från makten. De personliga banden, kunskaperna och förtroendena som påverkar förhandlingarna blir en utmaning för Löfven att hantera i den här uppdelning. Det är dessutom ett bollspel som pågår mellan toppmötena och när telefonsamtalet från Merkel kommer kan inte Löfven säga ”vänta, jag ska bara se om jag koppla om samtalet till UD.” 

Det finns forskning från Karl-Magnus Johansson och Jonas Tallberg som pekar på vikten att ha de allt viktigare och komplexa EU-frågorna nära statsministern. Läs studien. Jag är inte ensam om att reagera på det, läs även SACO-bloggen och Henrik Brors.

Sammantaget verkar det som om Stefan Löfven inte har förstått vilken funktion EU-ministern fyller idag, att den övergripande, samordnande och stödjande funktionen försvinner blir problematiskt. Särskilt i ett läge när det är en extremt svag regering avseende EU-politisk kompetens. Samtidigt är prioriteringen en avspegling av EU i valmanifesten för Socialdemokraterna och Miljöpartiet, inte så imponerande med andra ord.

Ska vi gissa att EU-frågorna flyttar tillbaka till Statsrådsberedningen om sisådär 6-12 månader när problemen blivit allt för uppenbara för Wallström & Löfven?

TILLÄGG 1: På lördagen klarnade det att Statsrådsberedningen behåller EU-samordningen på statssekreterarnivå. Uppdraget går till UD-veteranen den 66-årige Hans Dahlgren som hämtas hem från Geneve. Löfven skickar alltså inte iväg alla EU-frågor till UD, men att ha ministern på UD och samordningen på SB är en konstruktion som…är en utmaning. Utmaningen blir inte mindre av att ordföranden i Riksdagens EU-nämnd blir en uttalad EU-kritiker som kämpade med näbbar och klor för att Miljöpartiet INTE skulle slopa sitt utträdeskrav ur EU.

Tittar vi på ministerlistan och jämför den med min förhandsspekulation är det sämre än vad jag hade hoppats. Låt oss börja med dom med EU-erfarenhet.

Margot Wallström (S), utrikesminister – 10 år i EU-kommissionen och erfarenheter som minister. Varvade en bra inledning som miljökommissionär med att sedan försvinna in i skuggorna i fem år under Barroso I. I Bryssel är Wallström inte hypad som i Sverige, där hennes storhet har byggts som en antites till Göran Persson.

Isabella Lövin (MP), biståndsminister – Europaparlamentariker sedan 2009. Fanns med som joker till ministerpost eftersom EUbloggen inte trodde att MP ville försvaga sitt parlamentsteam. När hon väl hämtas hem är det synd att hon har fått Biståndsposten. Med Lövins EU-kompetens hade det varit bättre att sätta henne på en tyngre post där EU har större betydelse. Exempelvis Jordbruksminister med fiskefrågor, miljöminister eller klimatminister med fiskefrågor. Nu ”slösar” Löfven bort sitt kanske vassaste EU-kort på fel frågor.

Kristina Persson (S), minister för strategi och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete – och som sagt var borde ha varit EU-minister. Kalenderbitarna vet att Persson var fyllnads-MEP efter Sveriges EU-inträde (januari-oktober) innan ordinarie parlamentsval hölls. Men det var för mycket länge sedan och en kort tid, och EU har förändrats kraftigt sedan dess.

Socialdemokraterna Morgan Johansson, Ibrahim Baylan, Ylva Johansson har alla ministerrådserfarenheter från att ha suttit i regeringen Persson.

Tre miljöpartister har erfarenheter från riksdagens EU-nämnd; Gustav Fridolin (MP) har varit ordinarie och suppleant medan  Åsa Romson (MP) och Mehmet Kaplan (MP) har varit suppleanter.

Jag saknar från Socialdemokraterna framför allt fd Europaparlamentarikern Åsa Westlund på ministerlistan. Hon borde kunna ha blivit klimatminister till Romson, eller varför inte matcha Canetes portfölj med att ge Westlund Energi & Klimat. Jag hade henne också som en möjlig konsumentminister.

Jag skulle också ha blivit väldigt trygg om Löfven plockat in Göran Färm i teamet, men det är inte försent – gör honom till regeringens EU-statssekreterare eller grå EUminens, det kan behövas. Någon till socialdemokrat med regeringserfarenhet hade inte heller suttit helt fel.

Det krävs väldigt EU-duktiga statssekreterare på varje departement för att kompensera för Löfvens laguppställning, både när det gäller spelsystem och lagmedlemmar. Låt oss hoppas för Sveriges EU-väl och ve att det blir så. Och låt oss hoppas att en gnällig bloggare blir överbevisad med att allt faktiskt blir bättre än vad jag tror.

(PO)

Lövin kallas hem – MEP blir minister

IMG_2677

Ny biståndsminister – lämnar politikens Champions League bakom sig för att istället sitta i regeringen.

Under fredagen utnämndes Lövin till minister i den nya röd-gröna regeringen. EUbloggen trodde att Miljöpartiet inte skulle plocka hem sitt ankare Isabella Lövin från Europaparlamentet, men hade henne med som en EU-joker i sammanställningen inför regeringsbildningen.

Lövin får nu med omedelbar verkan packa ihop sitt kontor och avbryta #EPHearings2014 av den nya kommissionen och komma hem och arbeta som biståndsminister. Då får hon på EU-nivå arbeta med Christos Stylianides som har Bistånd och Kriser i sin portfölj i Junckers kommande kommission. I hearingen i parlamentet lyfte han för övrigt Ebolan som prio.

I Europaparlamentet lämnar Lövin sitt viceordförandeskap i fiskeutskottet PECH. För Miljöpartiet i Europaparlamentet innebär det här en allvarlig försvagning. Partiet har en rekordstor delegation med 4 MEP:ar – alla är gröna (i dubbel bemärkelse). Peter Eriksson, Bodil Ceballos och Max Andersson får troligen sällskap av Linnéa Engström.

Uppdaterat kl 21:35: Linnéa Engström bekräftar för EUbloggen på twitter att hon tar platsen samt även Lövins presidiepost i Fiskeutskottet:

– Ja, jag kommer att fortsätta där är tanken, twittrar Engström till bloggen. 

Förste ersättare i MP blir nu Jakop Dalunde följd av Karin Svensson Smith och Kurdo Baksi.

Återkommer senare med bloggpost om den uteblivna EU-ministern

(PO)

GMO, TTIP och MRSA hett hos folkhälsokandidaten

VYTENIS ANDRIUKAITIS @EC

Vytenis Andriukaitis från Litauen var nästa person på tur att sätta sig framför parlamentarikerna från miljöutskottet. Idag fick de sällskap av jordbruksutskottet i utfrågningen av kommissionärskandidaten. Följ bevakningen här.
Läs mer

Vella mer hemma i fiskerifrågorna

Karmenu Vella @EP

De första utfrågningarna är över. Karmenu Vella pustar ut efter mer än tre timmars förhör från miljö-, fiskeri- och transportutskotten. Följ bevakningen från dagen här. 

Läs mer

Gröna tveksamheter inför utfrågningarna

DSC_0067

Måndag 27:e drar utfrågningarna av EU-kommissionärerskandidaterna igång i Europaparlamentets olika utskott. Först ut är Cecilia Malmström, handelskommissionär, och maltesen Karmenu Vella som fått miljö- och fiske på sitt bord.

Inför utfrågningarna har den Gröna Gruppen valt att lägga ut öppet sina tankar och funderingar kring kandidaterna. Malmström har man inte skrivit om ännu, men däremot Karmenu Vella. Isabella Lövin är den som tittat närmare på Vellas nominering:

”I am very doubtful about the choice of merging environment and fisheries into one portfolio and making one commissioner responsible for areas that previously were the charge of individual commissioners. The two previous commissioners for these portfolios, Janez Potočnik and Maria Damanaki, have both worked more than full time on their respective policy areas. The fisheries commissioner Maria Damanaki spent a lot of time and effort on the international dimension of the fisheries policy, such as global ocean protection and fighting illegal fishing internationally. I fear that these tasks will now become neglected, since Karmenu Vella will also have the broader environment portfolio to deal with.

If appointed, Karmenu Vella will have to report to the designated vice-president for energy union Alenka Bratušek and the vice-president for jobs, growth, investment and competitiveness Jyrki Katainen. Neither of these two ‘super-commissioners’ has been given the remit by Jean-Claude Juncker of defending the environment in cases of conflict between growth and environmental protection. That is very worrying.” Läs hela texten här.

En som EUbloggen tidigare pekat ut som en kandidat som kommer att få det tufft är ungraren Navracsics som Judith Sargentini kritiserar med de här orden:

”The decision to propose former Hungarian foreign minister Tibor Navracsics as commissioner for education, culture, youth and (particularly) citizenship is astonishing. Navracsics played a prominent role in the Viktor Orbán-led government that has been widely criticised for pursuing an anti-democratic agenda, undermining media freedom, pluralism and the independence of the judiciary. Just recently, the Hungarian National Investigation Bureau together with special police forces raided the offices of two NGOs, which work to promote human rights and democracy, without clear legitimate reasons why such an invasive measure was deemed necessary. We, as the Greens/EFA group, have requested EP president Schulz to investigate the facts and to ask the Commission to apply the new rule of law mechanism. How will a commissioner who played a key role in a government that infringes basic democratic freedoms and values contribute positively to the EU in the field of education, culture and youth?  Isn’t it a downright provocation to put him in charge of citizenship?”

Claude Turmes skriver om energi- och klimatportöljens Miguel Arias Canete från Spanien och vice ordföranden Alenka Bratusek, två andra som EUbloggen listat som möjliga minor för Juncker:

”Mr Cañete will have to clarify this during the hearings and convince the MEPs that he takes climate change seriously, contrary to what his government was doing in Spain. The government he served is well known for being pro-coal, pro-nuclear energy, pro shale-gas and being opposed to renewable energy. This is contrary to the goals President-elect Juncker outlined to the European Parliament before being voted in July.

As for the commission vice-president with responsibility for the energy union, Alenka Bratušek, I remain suspicious. The process of her nomination is very questionable and needs to be addressed at the different hearings in the European Parliament committees. Moreover, Ms Bratušek has not worked on energy issues before. Her reputed limited language skills also raise doubts about her ability to communicate and coordinate work with the other commissioners.”

(PO)

Löfvens laguppställning i rådsmatcherna

Åsa Westlund (S) Foto (C) European Union 2014 EP

Åsa Westlund (S) redo för ministerpost Foto (C) European Union 2014 EP

Sverige är i väntans tider efter det Indirekta Ministerrådsvalet i söndags (aka Riksdagsvalet). Huvudspåret är att socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven blir statsminister i en minoritetsregering där även Miljöpartiet ingår. Statsministern själv Stefan Löfven (S) har inga erfarenheter från EU:s institutioner men väl från Europeiska Metall. Vilka som kommer att representera Sverige i EU:s olika ministerråd är ännu en bit bort men EUbloggen listar de hetaste kandidaterna med EU-erfarenheter.  Det är framför allt i sitt eget socialdemokratiska parti som Stefan Löfven kommer att hämta statsråden som spelat politisk boll i Bryssel, Strasbourg och Luxemburg tidigare.

Heta namn med STOR EU-erfarenhet

Margot Wallström (S) – EU-kommissionär under åren 1999-2009. Först som miljökommissionär och därefter vice ordförande i EU-kommissionen med institutionella relationer och kommunikation på sitt bord. Margot Wallström tippas av många som utrikesminister. Henrik Brors lanserar henne dock som en vice statsminister som kan sekundera Stefan Löfven på plats under toppmötena. En variant skulle också kunna vara att kombinera det med EU-ministeruppdraget. Ett långskott är att Wallström skulle få ta hand om ett kombinerat klimat & miljödepartement som departementschef med en miljöpartist eller rent av två i departementet som statsråd.

Åsa Westlund (S) – Europaparlamentariker under åren 2004-2014. I EUbloggens ögon en självskriven socialdemokratisk minister ur den nya generationen med goda europeiska kunskaper. Åsa Westlund kan vara kandidat både till EU-ministerposten men även på poster som klimatminister, miljöminister och konsumentminister.

Heta namn med EU-erfarenhet

Ibrahim Baylan (S) – har ministerrådserfarenhet från sin tid som skolminister 2004-2006. Baylan har en bred politisk profil där han har varit ordförande i trafikutskottet, partisekreterare och skolpolitisk talesman. Tar han inte plats i utbildningsdepartementet lär Löfven kunna använda honom exempelvis som infrastrukturminister eller varför inte som näringsminister.

Morgan Johansson (S) – var folkhälsominister 2002-2006 och har sin EU-erfarenhet från ministerrådet under den tiden. 2010-2014 satt han som ordförande i justitieutskottet. Johansson är möjlig justitieminister men lär också vara möjlig i andra roller.

Ylva Johansson (S) – har två ministerperioder och sina EU-erfarnenheter från 1994-1998 som skolminister och 2004-2006 biträdande socialminister med vård och äldreomosorg på sitt bort. Idag vice ordförande arbetsmarknadsutskottet och kandidat till arbetsmarknadsminister.

Carin Jämtin (S) – var biståndsminister 2003-2006 och är idag partisekrerare. Jämtin torde ingå i en regering och kan ta många olika ministerroller, från utrikesminister, till näringsliv, arbetsmarknad och socialminister.  

och så EUbloggens tips till Stefan Löfven…

Göran Färm (S) – Europaparlamentariker 1999-2004 med rapportörskap för EU:s budget 2003, därefter rådgivare åt Wallström och sen tillbaka 2007 i Europaparlamentet fram till valet i maj. I Färm har Löfven en erfaren korridorräv och förhandlare med goda kontakter och lång erfarnhet. Om EUbloggen var Stefan Löfven skulle ett av de första samtalen gå till Göran Färm och få honom att kliva in rollen som exempelvis Samordningsminister med EU-ansvar, för att kunna vara stöd och guide och lite mer av en överrock till de internationellt oerfarna ministrarna. I ett europeiskt perspektiv är heller 65 år inget hinder för en ministerpost.

Jokrar till ministerposter med varierande EU-erfarenhet

Isabella Lövin (MP) – framgångsrik Europaparlamentariker, men lär få stanna kvar i parlamentet för att MP hämtar ministrarna från hemmaplan.

Peter Eriksson (MP) – skulle i stort sett bara hinna skriva in sig i parlamentet innan det var dags att vänta hem till en ministerpost. Inte särskilt troligt.

Marita Ulvskog (S) – lär stanna kvar i Europaparlamentet.

Thomas Bodström (S) – comeback som justitieminister eller varför inte utrikeshandelsminister, en jurist kan ju behövas för TTIP & TISA. 

Jens Orback (S) – kanske biståndsminister?

Det är snart dags för nationalsång och matchstart för Löfvens lag. Men eftersom hela spelartruppen är tunn när det gäller EU-erfarenheter så räkna med att Wallström och Westlund bör få nyckelroller. Lite besvärligt är det för Miljöpartiet som saknar ministerkandidater med EU-erfarenheter, kanske kan det åtgärdas på tjänstemannasidan? Och om Stefan Löfven lyssnar på EUbloggen så tar han in Göran Färm i laguppställningen också…

(PO)

 

Lövin i valkampanjen

IMG_2677.JPG

Lövin på turné

Miljöpartiet hade under helgen 4/5 av sin förstafemma på besök i Uppsala. Det var bara Europaparlamentarikern och förra språkröret Peter Eriksson som saknades när språkrören Romson & Fridolin stod på scenen tillsammans med förra språkröret Maria Wetterstrand och Europaparlamentarikern Isabella Lövin.

En spaning är att frågorna handlade överraskande mycket om både EU och internationellt perspektiv. Det togs till och med upp att den regering som kommer till makten efter riksdagen kommer att representera Sverige i EU, att det alltså handlar om ett indirekt ministerrådsval. Med tanke på MP:s valmanifest när det gäller EU-perspektiv och hur lite MP fått ut Europaperspektivet i debatterna så hade inte EUbloggen räknat med att EU skulle få ta den plats det gjorde.

Mitt besök på torgmötet var inte planerat men jag passade på att ställa tre korta frågor till Isabella Lövin  som nu gör sin andra mandatperiod i Europaparlamentet.

Vad är mandatperiodens viktigaste fråga?

– Det är klimatfrågan, det är en svår fråga att försöka driva som EU-parlamentariker. Vi måste ju få med oss parlamentet att bli så ambitiösa som möjligt. Vi vet ju inte heller riktigt hur det nyvalda parlamentet kommer att ställa sig – tidigare var ju parlamentet mer ambitiöst än ministerrådet och vi får hoppas att det fortsätter så.

– För mitt arbete är att jag vill se till att den nya fiskeripolitiken sjösätts och implementeras på det sätt som är meningen. Då behöver man vara en blåslampa så att varje nytt lagstiftningsärende som kommer upp verkligen genomförs. Det kan gärna bli lite små undantag och att man försöker skjuta saker.

Jean-Claude Juncker har presenterat sina namn till EU-kommissionen, finns det någon kandidat som kommer att få problem i Europaparlamentets utfrågningar?

– Jag har inte hunnit analysera den så jättenoga, så det är för tidigt att uttala sig om. Såg att vi får en maltes som fiskekommissionär (reds anm det är läckor som tyder på det, Juncker presenterar portföljerna till veckan)…vi får se, jag är försiktigt positiv för det är i alla fall inte någon från en stor fiskenation.

Här på valturnén pratar ni ganska mycket EU och internationella frågor, jag blev faktiskt överraskad med tanke på ert valmanifestet som är…blygsamt i EU-frågor. Hur viktigt är det internationella perspektivet i valrörelsen idag?

– Här i Sverige har det internationella varit i stort sett totalt frånvarande. Det tycker jag är skamligt för alla partier att man inte lyft fram det mer med tanke på den kris som är världen idag. Det enda vi har sett är att moderaterna hotar med det oroliga läget och försöker vädja till att svenska folket ska vilja ha kvar alliansregeringen av den anledningen. Vad vi gör nu är vårt yttersta är att lyfta internationella dimensionen när det gäller de globala klimatproblemen. Visst det är en miljöfråga, men det är också en miljöfråga som kommer att fortsätta skapa osäkerhet i världen av säkerhetspolitisk art. Klimatflyktingar är något vi i stort sett redan ser, det här något vi tycker att Sverige måste ta ledartröjan som vi haft tidigare men som vi tyvärr tappat under alliansåren.

(PO)

 

Medan jag suttit på en fjälltopp…

IMG_2263

Kvällsutsikt från Storulvåns fjällstation. 33 grader i solen uppmättes på ett vindstilla fjäll utan skugga.

…så har inte Europeiska Unionen stått stilla. Under min semester kan bland annat följande noteras:

FÖR DET FÖRSTA: Jean-Claude Juncker valdes som väntat till EU-kommissionens ordförande. Röstsiffrorna blev 422 för, 250 emot och 47 som avstod. 10 röster var ogiltiga och 22 saknades vid röstningen. 422 var bekvämt över gränsen 376 som Juncker behövde, även om det inte var överväldigande. Officiellt röstade EPP, S&D och ALDE för. Omröstningen är hemlig, så med reservation för att jag kan ha fått något om bakfoten så röstade svenskarna så här:
För: Federley (C), Wikström (FP), Paulsen (FP), Post (Fi), Adaktusson (KD), Hökmark (M), Fjellner (M), Corraza Bildt (M).

Avstod: Ulvskog (S), Ludvigsson (S), Hedh (S), Guteland (S), Nilsson (S), Eriksson (MP), Ceballos (MP), Lövin (MP)

Emot: Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD), Andersson (MP)

Den Gröna Gruppen, trots en riktig påhejare till Spitzenkandidatenupplägget var splittrad vilket också avspeglar sig i Miljöpartiets röstning. Läs mer om MP & Juncker, notera särskilt att det var Max Andersson som röstade nej som svarade på mina twitterfrågor.

 Socialdemokraternas partigrupp var för Juncker och betraktade valet som en seger, både för Junckers löften men också för maktöverföringen till parlamentet. Här gick de svenska S-ledamöterna mot partilinjen och avstod att rösta. Däremot följde Post (Fi) partilinjen vilket hon fått kritik för i bloggar, sociala medier och av Fi:s förra MEP Maria Robsahm. Svenskarna i S-gruppens agerande får betraktas som ett utslag för hela den svenska kluvenheten inför Spitzenkandidaten och dynamiken med dubbla partilojaliteter (mot europeisk partigrupp och svensk debatt).

Vänsterpartiet hamnade på nejsidan tillsammans med det enda svenska parti som stod utanför Spitzenkandidaten – Sverigedemokraterna. Läs mer om V & Juncker. Jag har också på väg ned från fjället twitterdiskuterat detta även med Lars Ohly och tydligen är jag helt obegriplig när jag konstaterar att Vänsterpartiet har ätit kakan (haft en kandidat med i Spitzenkandidaten-racet som sagt att största partigruppens kandidat måste väljas) och sedan vill ha den kvar (att rösta emot Juncker).

FÖR DET ANDRA: Jag förlorade vadet om en lunch.

Jag lovar att återkomma med en uppdatering och redovisning att jag betalat min skuld här på bloggen.

FÖR DET TREDJE: Att spekulationerna kring om, hur, och vilka som väljs till Rådets ordförande och EU:s utrikeschef i kväll. Jag har sen långt tidigare gjort min lista på vilka jag tror på. I ärlighetens namn tror jag att en har fallit ifrån – Dalia Grybauskaitè har varit alldeles för kritisk mot Ryssland och tagit strid mot den italienska kandidaten för utrikesposten (pga för mjuk mot Ryssland) för att få stöd…

Hur går det då? Leta efter en kombination som innehåller en, men inte två socialdemokrater, minst en kvinna, en från ett nytt medlemsland. Men det troliga är att det inte blir några besked i natt alls.

FÖR DET FJÄRDE: Att den bleke, matte, svettige och trötte Juncker gjorde ett helt annat intryck i kammaren i Strasbourg än under kampanjen. Läs Ronny Patz analys om Junckers nyvunna energi.

FÖR DET FEMTE: Cameron överraskade och utsåg Lord Hill till kommissionär från Storbritannien. Därmed sidsteppade han favoriten Andrew Lansley. Läs även Guardians analys (tack till Ralf Grahn för länken). EUobserver går så långt att Lorden kallas för obskyr

Till sist noterar jag att Reinfeldt ännu inte gjort sitt drag om den svenska kommissionärsposten. Kanske avvaktar han utfallet av den långa natten med stats- och regeringscheferna för att ha en teoretisk chans att ge Carl Bildt utrikesjobbet (jo, Bildt har nämnts i internationella medier) eller kanske, kanske få uppdraget själv som rådets ordförande. Nu tror jag inte att det blir så, men jag kan inte se något annat skäl till att dröja med beskedet för svensk vidkommande.

(PO)

IMG_2356

Bloggaren gör en #fjällfie från Ulvåtjärnsstugan.