Första misstroendeomröstningen mot Juncker I

Den mest politiska kommissionen i historien får också den mest politiska behandlingen. Redan på tredje veckan skramlas det till en misstroendeförklaring mot Juncker I i Europaparlamentet. Innan ni börjar tro något annat – låt mig säga att Junckerkommissionen kommer att överleva den här misstroendeomröstningen. En del menar också att kommissionens ställning stärks och majoriteten svetsas samman om det.

Sent i eftermiddags informerade parlamentets talman Martin Schulz partigruppernas ledare att han mottaget krav på en misstroendeomröstning som uppfyller kriteriet med en underskrift från minst var tionde ledamot.

Det är EFDD och grupplösa som Le Pens Nationella Fronten (tillsammans utgör dessa mer än var tionde ledamot) som skrivit på. Bland dessa finns sverigedemokraterna Peter Lundgren och Kristina Winberg. Enligt vissa uppgifter är det M5S, Beppe Grillos parti, i EFDD som varit pådrivande i misstroendeförklaringen.

Misstroendeförklaringen handlar om LuxLeaks, och enligt uppgifter försöker vänstergruppen GUE/NGL samla ihop till en egen misstroendeförklaring (man vill inte dela misstroendeplattform med EFDD & mfl) men ännu inte nått 76 ledamöter.

Här är hela misstroendeförklaringen:

MOTION OF CENSURE ON THE COMMISSION

pursuant to Rule 119 of the Rules of Procedure

(2014/0000(RSP))

Marco Zanni, Marco Valli, Steven Woolfe, Patrick O’Flynn, Peter Lundgren, Kristina Winberg, Diane James, Isabella Adinolfi, Marco Affronte, Laura Agea, Daniela Aiuto, Tiziana Beghin, David Borrelli, Fabio Massimo Castaldo, Ignazio Corrao, Rosa D’Amato, Eleonora Evi, Laura Ferrara, Giulia Moi, Piernicola Pedicini, Dario Tamburrano, Marco Zullo, Nigel Farage, Roger Helmer, John Stuart Agnew, Tim Aker, Jonathan Arnott, Janice Atkinson, Amjad Bashir, Gerard Batten, Louise Bours, James Carver, David Coburn, Jane Collins, William (The Earl of) Dartmouth, Bill Etheridge, Raymond Finch, Nathan Gill, Mike Hookem, Paul Nuttall, Margot Parker, Julia Reid, Jill Seymour, Joëlle Bergeron, Louis Aliot, Gerolf Annemans, Marie-Christine Arnautu, Nicolas Bay, Dominique Bilde, Mara Bizzotto, Mario Borghezio, Marie-Christine Boutonnet, Steeve Briois, Gianluca Buonanno, Aymeric Chauprade, Mireille D’Ornano, Lorenzo Fontana, Sylvie Goddyn, Marcel de Graaff, Jean-François Jalkh, Hans Jansen, Gilles Lebreton, Marine Le Pen, Philippe Loiseau, Vicky Maeijer, Dominique Martin, Joëlle Mélin, Bernard Monot, Sophie Montel, Franz Obermayr, Florian Philippot, Matteo Salvini, Jean-Luc Schaffhauser, Olaf Stuger, Mylène Troszczynski, Harald Vilimsky

B8‐0249/2014

Motion of censure on the Commission by the European Parliament

(2014/0000(RSP))

The European Parliament,

– having regard to Council Directive 2014/86/EU of 8 July 2014 amending Directive

2011/96/EU on the common system of taxation applicable in the case of parent companies and subsidiaries of different Member States,

– having regard to its resolution of 19 April 2012 on the call for concrete ways to combat tax fraud and tax evasion1

– having regard to its resolution of 21 May 2013 on Fight against Tax Fraud, Tax Evasion and Tax Havens2

– having regard to its resolution of 12 December 2013 on the call for a measurable and binding commitment against tax evasion and tax avoidance in the EU3

– having regard to the G20 finance ministers’ agreement of 21 September 2013 on new measures to combat corporate tax avoidance,

– having regard to Article 107 of the Treaty on the Functioning of the European Union,

– having regard to Article 17(8) of the Treaty on European Union, Article 234 of the Treaty on the Functioning of the European Union and Article 106a of the Euratom Treaty,

– having regard to Rule 119 of its Rules of Procedure,

A. whereas the difference between avoidance and evasion is clear, namely that avoidance is legal and evasion is not, but the Commission and the EU institutions have constantly ignored this and treated the two as if they were identical;

B. whereas aggressive corporate tax avoidance schemes in EU Member States, particularly the one applied in the Grand Duchy of Luxembourg, have caused the loss of billions of euros in potential tax revenues to other EU Member States;

C. whereas, starting from June 2014, the Commission is investigating allegedly illegal state aid in the form of illicit tax agreements between the Grand Duchy of Luxembourg and Fiat Group and Amazon;

D. whereas these aggressive tax avoidance schemes and agreements were approved by the OJ C 258E, 7.9.2013, p. 53. tax office of Luxembourg during a period in which the new Commission President, Jean-Claude Juncker, held the office of Prime Minister of the Grand Duchy;

E. whereas the Grand Duchy of Luxembourg under the leadership of Mr Juncker has not been cooperative in the Commission’s investigation into illegal tax agreements; F. whereas the new Commission, in statements released by President Juncker and other Commissioners during the hearings before the European Parliament, promised a strong effort in fighting against illicit tax avoidance agreements inside the European Union;

G. whereas while tax avoidance agreements between corporations and the Grand Duchy of Luxembourg are apparently legal, they may give rise to moral and ethical questions from the millions of citizens who are facing the worst economic crisis of modern times;

H. whereas aggressive corporate tax avoidance schemes are contradictory to the values of ensuring a fair share of contributions by all sectors of society, including business;

I. whereas national tax sovereignty is a vital tool for competition and economic growth, but the Luxembourg tax deals are contradictory to the values of ensuring fair competition among the Member States;

J. whereas a person who is responsible for the creation, implementation, governance and monitoring of these aggressive tax avoidance policies does not have the credibility to serve European citizens as President of the European Commission;

1. Deplores the fact that EU Member States have lost billions of euros in potential tax revenues as a result of aggressive corporate tax avoidance schemes in Luxembourg, established during the period in which the new President of the European Commission, Jean-Claude Juncker, held the office of Prime Minister of the Grand Duchy of Luxembourg;

2. Believes that the fact that Commission President Jean-Claude Juncker held the office of Prime Minister throughout the period of these agreements makes him directly responsible for the tax avoidance policies;

3. Believes that it is intolerable that a person who has been responsible for aggressive tax avoidance policies should serve as President of the European Commission;

4. Confirms that it has no confidence in Mr Juncker as the President of the European Commission and representative of the European Union vis-à-vis citizens;

5. Censures the European Commission;

6. Instructs its President to forward this motion of censure to the President of the Council and the President of the Commission and to notify them of the result of the vote on it in plenary.

(PO)

Wallström tvålar till Hedh & Miljöpartiet

Klicka på bilden för att läsa artikeln.

Ibland får man sätta morgonkaffet i halsen när man läser SvD. Den här gången är det Margot Wallström som på ett överraskande och inte särskilt politiskt taktiskt och korrekt sätt rackar ned på en majoritet av regeringens folkvalda parlamentariker. Läs hela artikeln & faktarutan här.

Frågan det handlar om är att Miljöpartiet & Anna Hedh (S) valde att rösta nej till Junckers kommission. Ett beslut som var anmärkningsvärt utifrån svenskt regeringsperspektiv, som riskerar att undergräva Sveriges position och förtroende i olika förhandlingskonstellationer. EUbloggen har noterat i det inlägg bl a här, samt mer läsning om ställningstagandena för Hedh och Miljöpartiet.

Att det är besvärligt för regeringen är en sak, men att så öppet såga och i praktiken mer eller mindre idiotförklara regeringens partikamrater i Europaparlamentet som klentänkande i en bubbla inför hela svenska folket är anmärkningsvärt. Det är också förvånande att det inte kommit reaktioner på det (eller förresten kanske inte – eftersom det var inte enda stället i intervjun man kunde sätta kaffet i halsen, mer än en gång…)

Mer passande svar hade varit ett resonemang om att det är en olycklig signal som Sveriges regering inte ställer sig bakom men samtidigt uttrycka förståelse för att partigruppslogiken kan te sig annorlunda i parlamentet – typ nåt sånt.

Sedan bakom kulisserna borde regeringen ha haft ett rensa-luften-möte med sina fem nejröstande MEP:ar och diskuterat kommunikation och strategi för de kommande fyra åren för att åtminstone kunna ge sken av att gå bättre i takt (och taktgången bestäms mer tillsammans i en fungerande relation snarare än ordergivning från arvfurstens palats).

Att uttala sig som Wallström gör i SvD minskar inte EUbloggens bild av att regeringen saknar en sammanhållen EU-politik, och att det är olyckligt att EU-frågorna politiskt ligger hos utrikesminister Wallström och inte hos en egen minister i Statsrådsberedningen.

(PO)

Fotnot: Jag utgår från att Wallström är korrekt citerad. 

Tillägg måndag kl 13:16: Som minnesgoda läsare har påpekat, så är Wallströms utskåpning av regerings-MEP:ar i samma anda som Fredrik Reinfeldt 2012 när han kritiserade MEP:ar i budgetfrågan. Då dundrade Wikström tillbaka i en intervju med Europaportalen.

– Det viner ingen partipiska från Rosenbad till Bryssel och jag är ingen marionett som någon ska dra i trådarna i för att jag ska dansa. Min partiledare här heter Guy Verhofstadt [ledare för den liberala gruppen ALDE] och jag har varit lojal mot den partilinjen, säger Cecilia Wikström.

Tillägg måndag 22:50: Några reaktioner på Wallström från berörda MEP:ar

@patrikoksanen @MaxAndersson @BodilCeballos @AnnaHedh @SvD hänvisar till den här artikeln: http://t.co/2IkqAuqc5b

— Linnéa Engström (@LinneaEngstrom) November 17, 2014

@patrikoksanen @LinneaEngstrom @BodilCeballos @AnnaHedh Tack för info. Det här känns som en bra diskussion att ta annanstans än Twitter. :-)

— Max Andersson (@MaxAndersson) November 17, 2014

 

Ny kommissionärskandidat i hetluften

Idag fick jag för första gången höra talas om att det skulle finnas problem med Phil Hogan från Irland. I ett telefonsamtal sade en person ”jo, du ska titta på irländaren också, han verkar ha problem med resandefolk och stämmer folk på löpande band”. Kort efteråt började det komma många olika medierapporter om kandidaten till jordbruksfrågor som bringade klarhet till vad samtalet refererade till.

Här har för övrigt SvD:s Teresa Küchler gjort ett utmärkt grävjobb på ”Sue-You” (som han har kallats i sociala medier) Hogan som startade medielavinen som följde i engelskspråkig press. Küchler har bland annat fått fram att tre irländska medieföretag avbokat intervjuer av rädsla för att bli stämda av Hogan. Bakgrunden är att Hogan misstänks ha gjort sig skyldig till maktmissbruk när han försökt påverka sociala myndigheter i en stad och krävt att en resandefamilj (Irish Travellers) ska nekas boende. Bloggaren som bott på Irland och pluggat i Limerick vet från den tiden att det finns fördomar mot resandefolket, men att en irländsk politiker lägger sig i myndighetsutövning i frågan är anmärkningsvärt. Och ännu mer anmärkningsvärt att han försöker tysta kritiken med hjälp av advokater.

Inför utfrågningarna i parlamentet skickade den irländska MEP:en Nessa Childers ett brev till sina parlamentskamrater om sina tveksamheter till Phil Hogans lämplighet, ett brev som Financial Times publicerat här. När det brevet blev känt hotade Hogan Childers med att hon har fem dagar på sig att ta tillbaka de ärekränkande påståendena annars ska rättsliga åtgärder inledas. Läs mer om det hos Financial Times som också länkar till breven från Hogans advokater.

Att bevisa sin lämplighet som EU-kommissionär genom att hota att stämma en Europaparlamentariker måste betraktas som politisk omognad på jordskalvnivå anno domini 2014. Ska Phil Hogan från EPP överleva torsdagens utfrågning måste han göra en pudelakt värdig en djurcirkus och bevisa att han kan samverka med folkvalda utan att stämma kritiker till höger och vänster för att inte tala om medier.

För Jean-Claude Juncker är det här ovälkomna nyheter. Juncker har uttryckt ambitionen att ha en kommission som blir bättre på att kommunicera och där kommissionärerna ska vara mer tillgängliga. Det är knappast troligt att Juncker tänkte sig att det skulle ske genom advokatbyråer…

De första reaktionerna på Hogan i svenska sociala medier kom också snabbt.

Riksdagsledamoten Kristina Yngwe (C), själv lantbrukare och nära att kryssa sig in i Europaparlamentet, konstaterar på twitter: ”Jag som utan någon som helst förkunskap om Hogan kände att det kunde sitta fint med irländsk jordbkom. Men alltså detta.. :(”

DN:s förre politikchef, nestorn Henrik Brors, skriver: ”Hot mot folkvalda borde vara skäl för utvisning. Breven från hans advokater pekar på mycket dåligt politiskt omdöme av politiker 2014”

Hogan flyttar snabbt upp i toppen på listan som möjliga bondeoffer i utskottsutfrågningarna. Där passerar han Alenka Bratušek som inte heller haft en bra dag idag. Dels berättar EUobserver, förutom att 65% av slovenerna vill att hon petas, att hon undviker sin post för att försena utredningen om maktmissbruk som kan ställa till det i utfrågningarna och dels figurerar hon i ett Youtubeklipp sjungandes kommunistsånger samt applåderar en EU-kritisk och antiziganistisk sång. När EUbloggen uppmärksammade europaparlamentarikern Soraya Post, Fi, på filmklippet blev reaktionen”Herregud!”, vidare konstaterar Post att i Slovenien är antiziganismen extremt ingrodd. Fredrick Federley (C) konstaterade torrt att Bratušek lär få tydliga frågor på det.

Läs om fler som kan få problem här, och här.

Samtidigt ökar det politiska trycket på spelplanen. Innan Hogan-lavinen kom var Alain Lamassoure, fransk delegationsledare i EPP, ute och sade att om någon av EPP-kandidaterna blir attackerade kommer EPP plocka bort den franske socialisten Moscovici från kommissionslistan, ett hot för att få till en terrorbalans gentemot Socialistgruppen.

Att ge sig på Moscovici skulle kunna utlösa politiskt storbråk, bland annat för att Frankrike är ett stort medlemsland, men om däremot till exempel socialdemokratiske maltesen Karmenu Vella trampar snett på måndag i utfrågningen till miljö- och fiskeportföljen så kan EPP och Socialdemokraterna få plocka en varsin, och då åker Bratušek nog också för då har alla tre i den styrande koalitionen (EPP, Socialdemokraterna & ALDE) fått offra en var.

Det gör att det kan bli rekordmånga som åker ut efter parlamentets utfrågningar.  Räkna med en politiskt rafflande EU-vecka med start på måndag.

(PO)

PS För övrigt anser jag att Küchlers avslöjande om Hogan visar varför svenska medier måste ha kunnig representation på plats i Bryssel som bevakar politiken. 

 

 

Det är hög tid att nominera Sveriges kommissionär

Blir Cecilia nominerad när Fredrik är tillbaka från semestern är frågan som EU-nördar som EUbloggen ställer sig… Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Vi EU-nördar går i väntans tider – vi väntar på nedkomsten av en svensk kandidat till EU-kommission och den som följt EUbloggen vet att vi gjort det ett tag. Flera länder har redan lämnat besked men regeringen Reinfeldt dröjer.

Finns gör Cecilia Malmström som suttit i EU-kommissionen i fem år med en tung portfölj av inrikesärenden, bland annat migrationsfrågor. Malmström har på en svår post gjort ett stabilt jobb, vad jag har sett har ingen större kritik riktats mot hennes sätt att sköta jobbet. Cecilia Malmström satt också i Europaparlamentet för Folkpartiet, var EU-minister, har doktorerat i Stasvetenskap och har ett gediget politiskt nätverk i Europa med erfarenheter från alla tre maktcentra i EU (kommissionen-rådet-parlamentet). Jag har inte heller sett någon uppgift som gör gällande att Malmström INTE skulle vara redo att axla ansvaret i fem ytterligare år.

Det finns tre skäl som talar för att Malmström skulle kunna få en lika tung eller tyngre portfölj i Juncker-kommissionen.

…Hon är erfaren och beprövad och har suttit fem år som kommissionär. Hon nämns också av vissa som en möjlig kompromisskandidat till utrikeschefsjobbet om liberalerna ska få en av EU:s tunga poster.

…Hon är liberal, i det europeiska spelet är fördelning av poster mellan olika kraftfält en sak att beakta och hittills är det ont om liberaler i den tillträdande Juncker-kommissionen.

…Hon är kvinna, hittills har bara Tjeckien (Vera Jourova, idag  regional utvecklingsminister) nominerat en kvinna– och varningens finger höjs mot att Juncker-kommissionen kan få färre kvinnor än avgående Barroso II, vilket leder till politiska problem (mer om den fäktningen i ett senare inlägg).

Den officiella tidtabellen är att senast under augusti ska medlemsländerna tillkännage sina nomineringar till kommissionen för att i september frågas ut av Europaparlamentet och för att sedan under sessionen 20-23 oktober godkännas i sin helhet av Europaparlamentet för att tillträda sitt uppdrag 1:a november (utrikeschefen börjar en månad senare). Innan de frågas ut av Europaparlamentet ska dessutom Juncker fördelat portföljerna så att kandidaterna kan läsa på inför parlamentsförhöret.

Varför dröjer då Regeringen Reinfeldt med att tillkännage Cecilia Malmström?

Tittar vi på den politiska kartan är den komplex. I Sverige har vi ett val mellan det att Sverige ska nominera kommissionär och kommissionären tillträder. Utfrågningen kommer att ske mitt i spurten av valrörelsen eller direkt efter valet (det görs av det utskott som är politiskt relevant för kommissionärens portfölj).

Det gör att rimligtvis borde Sveriges kandidat vara förankrad med det största oppositionspartiet Socialdemokraterna. Jag har inte sett några invändningar mot Malmström från socialdemokratin.

Regeringen Reinfeldt är en koalitionsregeringen bestående av fyra partier. Officiellt har jag inte sett några invändningar mot Malmström, men hört rykten om att Gunilla Carlsson (M) och Lena Ek (C) skulle kunna vara alternativ. Carlsson & Ek har liksom Malmström både parlaments- och rådserfarenheter vilket gör dem kvalificerade. Resonemanget i det scenariot skulle vara att Folkpartiet har haft posten i fem år och det är dags att något annat parti får det. Många tror ju också att det är den sista maktposten på ett tag som en borglig regering kan tillsätta vilket gör frågan lite extra laddad. Det som talar emot är att peta Malmström knappast gör Folkpartiet glada och öppnar upp för en massa gliringar om alliansens splittring i valrörelsen. Det blir stökigt med andra ord.

En annan förklaring skulle vara att Reinfeldt spelar kortspel med jokrar. På senaste toppmötet misslyckades stats- och regeringscheferna med att utse Rådets ordförande (har inte med kommissionärsposterna att göra men är en spelbricka) och EU:s utrikeschef (som också är vice ordförande i EU-kommissionen och som utses lite annorlunda än de övriga kommissionärerna). Istället sköt man upp det till det hela 30:e augusti för att försöka nå enighet. I europeisk press nämns Carl Bildt som kandidat till utrikeschef, men bästa sättet att bli bortskjuten ur fältet är att flagga sitt intresse för tidigt och för öppet. Det har både Polens Sikorski och Italiens Mogherini fått erfara. Att hålla på Sveriges nominering in i det sista skulle i det här scenariot vara för att Reinfeldt vill kunna spela kortet Carl Bildt under en sen nattmangling när alla andra alternativ är sönderkörda och i ett paket där någon kvinnlig socialist (läs Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt som backas öppet av allt fler) får ta över rådet allt för att få ihop en kompromiss.

Problemet med det scenariot är att jag inte tror att små gamla Östersjöländer kan få två tunga positioner. Dessutom verkar det som om huvudspåret är att det ska bli en kvinnlig socialdemokrat som ska bli utrikeschef (och plötsligt ser man med svenskt perspektiv hur Margot Wallström eller Mona Sahlin plötsligt skulle kunna bli en jokrarnas joker så där på småtimmarna när ögonen går i kors hos Merkel, Hollande och alla de andra) men det kan som sagt var ändras när hela havet stormar, det kan i pusslandet lika gärna bli en socialist som rådets ordförande och öppna dörren för en från EPP som utrikeschef.

Skulle inte Sverige kunna nominera Malmström i förväg men dra tillbaka det om det ändå skulle kunna bli Bildt den 30:e augusti? Jo, visst skulle man kunna tänka sig det, men samtidigt – snacka om dolkstötsdebatt och liv från Folkpartiet, Feministiskt Initiativ (man tar kvinnas plats, vilket gör att även V & MP skulle haka på av jämställdhetsskäl och av anti-Bildtska skäl) och även om Socialdemokraternas ledning var uppgörelsemässigt med på noterna skulle valrörelsens dynamik göra att andra mer perifera partikamrater säkert skulle rasa i kapp. Att det är just Carl Bildt skulle få några debattörer att få lite extra indignerat darr på stämman. Men Reinfeldt vill inte ha fler orosmoment i valrörelsen än de som redan finns, därför tror jag inte på det heller.

EU-nämndens Désirée Pethrus (KD) har på twitter varit inne på kompromisslösning att Sverige ska nominera både Malmström och Bildt.

@patrikoksanen men ser härligt ut i fjällen. Ang de två övr poster borde vi nominera Bildt och Cecilia Malmström. Försöka bör man väl iaf.

— Desiree Pethrus (@Desireekd) July 17, 2014

Juncker har ju öppet sagt att han egentligen vill att länderna ska nominera flera kandidater (män och kvinnor) så att han kan pussla ihop ett bättre lag. Låter logiskt och bra, men ge Juncker och parlamentet mer makt är maktstarkt för de flesta stats- och regeringschefer, därför har ingen gjort det ännu. Det som också talar emot en nominering är att jag inte tror att Carl Bildt vill utsätta sig för nesan att bli dissad av Juncker (som kommer att välja Malmström (om Bildt inte blev utrikeschef) för att rädda jämställdheten av i kommissionen som helhet).

Den sista teoretiska (notera nu ordet teoretiska och att spår av ironi kan förekomma i EUbloggen) förklaringen är att Reinfeldt genuint brottas med den svenska jämställdhetsaspekten. Ingen svensk man har ännu fått krossa glastaket och blivit betrodd sköta Sveriges tyngsta EU-jobb i EU-kommissionen. Att nominera en man efter att i 20 år haft kvinnor på posten (Anita Gradin, Margot Wallström och Cecilia Malmström) borde väl vara självklart i ett av världens mest jämställda länder, för visst ska alla uppdrag och jobb vara öppna för båda könen…inte kan väl Sverige offra sin jämställdhet för att andra europeiska länder ska få vara ojämställda?

Vad blir slutsatsen?

Reinfeldt borde rimligtvis när han är tillbaka från sin semester, solbränd och utvilad, kickstarta valrörelsen med att hålla en presskonferens tillsammans med Cecilia Malmström där han tillkännager att Malmström är Sveriges kandidat till EU-kommissionen, och att Sverige nu lägger all kraft bakom att få Malmström som kompromisskandidaten till EU:s utrikeschefsjobb. På så sätt får Reinfeldt minst inrikespolitiska problem och kan plocka poänger på att Sverige tar för sig. Dessutom blir Juncker glad som får en beprövad, kunnig och erfaren kvinna som är liberal till sin kommissionsmix, och även om hon inte når Utrikesjobbet (som många tror nu tillfaller en socialist, och gärna en annan kvinna) borde det finnas ett schysst tröstpris i Junckers portfölj att dra fram till Malmström.

Så Fredrik, när slutar din semester?

(PO)