Öppen Grön utfrågning av Juncker

Jean-Claude Juncker Foto (C) Europeiska Unionen 2014 EP

Jean-Claude Juncker Foto (C) Europeiska Unionen 2014 EP

EU-kommissionens näste ordförande Jean-Claude Juncker träffar på onsdag 9:e juli den Gröna gruppen i en öppen hearing inför att Europaparlamentet ska godkänna honom på posten i nästa vecka.

Utfrågningen kan följas av alla via webb-tv
TID: Onsdag 9 juli kl 9–11:30

Miljöpartiets EU-parlamentariker kommer att ta ställning till hur de ska rösta efter utfrågningen. Partiet är splittrat mellan att man å ena sidan i Riksdagens EU-nämnd röstade nej, medan partigruppen varit en av de pådrivande krafterna bakom Spitzenkandidaten-systemet som ledde fram till Junckers nominering.

Att den Gröna Gruppen skulle rösta nej och att Juncker inte skulle få de 376 röster som behövs för att bli godkänd får betraktas som uteslutet, i sådana fall skulle Europaparlamentet i segerns ögonblick (att få en tydlig koppling, som de kontrollerar, mellan Europaparlamentsvalet och vem som blir EU-kommissionens ordförande) begå politiskt självmord. Mitt tips är att EPP, S&D, ALDE röstar för nästan enhälligt. Övriga partigrupper som deltagit i Spitzenkandidaten-racet och har haft företrädare som i TV-debatter sagt att självklart ska största partigruppens kandidat bli EU-kommissionens ordförande röstar till övervägande del för, i alla fall den Gröna Gruppen – men rimligtvis även GUE/NGL, även om det kommer att finnas ledamöter som röstar emot eller avstår att rösta för att de inte kan stödja högerns kandidat.

Vad jag har sett så träffar Juncker under tisdagen Socialdemokraterna, högerskeptiska ECR och liberalerna ALDE och senare under onsdagen EPP, men har inte sett om dessa utfrågningar direktsänds.

Läsare får gärna posta uppdateringar och eventuella direktlänkar till sändningar eller videoklipp från utfrågningarna i kommentarsfältet!

(PO)
Annonser

Juncker nominerad av rådet

Skärmavbild 2014-06-09 kl. 21.18.47

Juncker framme vid sitt mål FOTO (C) EU 2014

Det blev en historisk omröstning i rådet när David Cameron och Viktor Orban markerade för Storbritannien och Ungerns del att de motsatte sig utnämningen av 59-årige Juncker.

Beslutet är också historiskt av följande skäl:

*Parlamentet har fått ett direkt och starkt inflytande över tillsättningen av EU-kommissionens ordförande

*Maktförflyttning har skett från medlemsländernas regeringschefer till parlamentet

Därmed blir det som jag till sist konstaterade att det skulle bli för en vecka sedan, Jean-Claude Juncker blir kommissionens ordförande. Att bli godkänd i Europaparlamentet blir mest en transportsträcka utifrån att de stora grupperna gett förhandsbeskedet att de kommer att godkänna Juncker, även om det ska bli intressant att se om svenska MEP:ar i sin Spitzenschizofreni kommer att lägga ned sina röster eller rösta emot – här röstade ju exempelvis Miljöpartiet och Vänsterpartiet nej i Riksdagens EU-nämnd medan Socialdemokraterna lade ned sina röster. Kl 18:25 har jag inte sett en enda svensk MEP som har kommenterat nyheten på twitter (har jag missat någon ber jag om ursäkt), en ledamot i EU-nämnden har twittrat om Junckers prioriteringar (se nedan).

I Sverige lär nyheten om Juncker lite lämpligt så där helt drunkna i förlovningshysterin kring prins Carl Phlip & Sofia Hellqvist.

(PO)

Läs även:

Hermans hälsning – vi tar det jobbigaste sist

No merry men in tights

Det blir Juncker nästa vecka

Några twitterreax:


 

Miljöpartiet vill stoppa Juncker

I flera inlägg har jag noterat svenska partiers kluvenhet och dubbla budskap när det gäller Spitzenkandidaten. Senaste inlägget handlade om Vänsterpartiet som i EU-nämnden sade nej till Juncker som kommissionens ordförande. Röstade nej gjorde även Miljöpartiet, trots att Juncker är kandidaten från den största partigruppen.

Miljöpartiet hade under valrörelsen själva en Spitzenkandidat som man stod bakom, Ska Keller, men var väldigt tyst om i valrörelsen om det maktöverförande på medlemsländernas bekostnad som Spitzenkandidaten innebar. Inte heller protesterade någon miljöpartist vad jag kunde se mot Kellers uttalanden i debatten om att kandidaten från största gruppen måste bli vald till EU-kommissionens ordförande, bland annat sade Keller: ”Medlemsländerna måste respektera lagstiftningen!” (läs majoriteten i Europaparlamentets tolkning av fördraget, en tolkning som Miljöpartiet inte delar visade det sig). Den Gröna Gruppen har också i konsultationer inför det pågående toppmötet lovat att snabbt godkänna Juncker.

Jag fick en twitterdiskussion med nyvalde MEP:en Max Andersson (där språkröret Åsa Romson och MEP-kollegorna Ceballos och Lövin valde att inte gå in och delta) om Miljöpartiets inställning. Stort tack till Max tog diskussionen som så många andra duckat för.

Kortfattat kan man summera diskussionen att Gröna Gruppen är för Spitzenkandidaten, Miljöpartiet var för Ska Keller, men aldrig för att Rådet måste välja vinnaren – men det hann man aldrig göra sin röst hörd om eftersom man blev tagen på sängen av den tolkningen. Nu är Gröna Gruppen emot alla andra än Juncker, Miljöpartiet är emot Juncker, och när det gäller godkännande i Europaparlamentet så får vi se hur Gröna Gruppen röstar och även hur Miljöpartiet röstar (även om riksdagskollegan i Sverige röstade nej).

När det gäller att vara glasklara om Spitzenkandidaten i svensk politik så är det bara Sverigedemokraterna (som inte hade någon kandidat och är emot) och Folkpartiet (som är helt för) som har varit helt glasklara i sin politiska kommunikation.

Henrik Brors skriver för övrigt träffande hur svenska medier och svenska politiker helt missade tåget med Spitzenkandidaten.

Ralf Grahn påpekar att förslaget om Spitzenkandidaten spåras tillbaka till 2003.

Skärmavbild 2014-06-26 kl. 21.05.12

Skärmavbild 2014-06-26 kl. 21.05.45

(PO)

För mer läsning om toppmötet:

Vänsterpartiet vill stoppa Juncker

Hermans inbjudan: – Vi tar det jobbigaste sist

Det blir Juncker

No Merry Men in tights

A true modest proposal

Vänsterpartiet vill stoppa Juncker

Före valet var jag kritisk mot de flesta partier som på europeisk nivå slöt upp bakom sin #Spitzenkandidaten talade så tyst om det på hemmaplan i valrörelsen. Vänsterpartiet var inget undantag, partiet stod bakom Alex Tsipras som tillsammans med de andra kandidaterna målade upp svek-kris-katastrofscenarior om regeringscheferna skulle ha mage att nobba kandidaten från största partigruppen (vilket jag i ärlighetens namn trodde att de skulle göra för att man inte vill flytta mer makt från medlemsländerna till Europaparlamentet).

Dagens EU-nämnd där Fredrik Reinfeldt fick mandat inför toppmötet (där vinnaren Juncker väntas föreslås) blev stormigt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet, trots att de i sina europeiska partigrupper stått bakom Spitzenkandidatenupplägget under valrörelsen (med det moraliska åtaganden att rösta ja i parlamentet till vinnaren) samt att man även gett rådets ordförande beskedet att man säger ja till Juncker om han nomineras, sade trots det nej till Jean-Claude Juncker i EU-nämnden. Socialdemokraterna vobblade omkring i frågeställningen och lade ned sina röster till sist.

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt har själv lång erfarenhet i Europaparlamentet (och är den enda partiledare i Sverige som varit MEP) kommenterade det hela på twitter. Det blev en lång diskussion där även riksdagsledamoten Jens Holm, även han tidigare Europaparlamentariker, och Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg deltog. Sjöstedt ska ha heder av att ha tagit diskussionen som så många andra undvikit, både i Sverige och i andra länder. Här har jag försökt få ihop kärnan i tråden (skärmdumparna är från olika tillfällen därav olika tider – men kronologin ska stämma):

Skärmavbild 2014-06-25 kl. 19.43.04Skärmavbild 2014-06-25 kl. 20.16.23

Jag har ställt samma grundfrågeställning till Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och MEP:arna på twitter, samt frågan till Socialdemokraterna om de i parlamentsomröstningen tänker lägga ned sina röster. Återstår att se om de svarar.

(PO)

För mer läsning om toppmötet:

Hermans inbjudan: – Vi tar det jobbigaste sist

Det blir Juncker

No Merry Men in tights

A true modest proposal

No merry men in tights

 

David Cameron träffade igår rådsordföranden Herman van Rompuy inför toppmötet senare i veckan, och med den här bilden på twitter så råder det ingen tvekan om att vi är på väg mot en showdown. Att lägga ut ett sådan bild som har det bildspråket säger väldigt mycket.

Det blir en omröstning om Juncker. Cameron kommer att rösta emot och just nu talar inte mycket för att han ska nå den blockerande minoriteten. Även om det finns de som tror och hoppas att en annan kandidat ska trollas ur hatten och Juncker får rådet som tröstpris så finns det mycket som talar för att vi går mot ett historiskt toppmöte.

Financial Times har beskrivit det det överskådligt, här är några av de viktigaste punkterna:

*Stats- och regeringscheferna får vika ned sig gentemot parlamentet. Paradigmskifte när det gäller maktfördelning inom EU. Förlorare är både kommissionen och rådet.

*Efter Costa vs Enel, 1964, som slog fast att EU-lag gällde över nationell lag är det här ett av största skiftena som skett.

*Det ökar risken för #Brexit – Storbritanniens utträde ur EU.

*Kommissionens roll som ”höjd över politiken” urholkas för att istället politiseras.

Man undrar om de närvarande stats- och regeringscheferna i EPP visste vad de gav sig in på när de släppte fram Spitzenkandidaten som tankeidé. Knappast på allvar kunde dom tro på att det skulle gå ända hit, så snabbt…

Läs gärna: Det blir Juncker och A true modest proposal som handlar om hur EU borde hantera valet 2019.

När jag ser bilden på Cameron och van Rompuy så är det svårt att se det är två Merry Men in tights som träffas…

Snarare undrar jag om inte David Cameron just nu identifierar sig med Errol Flynn från den klassiska filmen om Lätta Brigadens anfall, odödliggjord av Lord Alfred Tennysons dikt:

Half a league, half a league,
Half a league onward,
All in the valley of Death
Rode the six hundred.
”Forward, the Light Brigade!
”Charge for the guns!” he said:
Into the valley of Death
Rode the six hundred.

”Forward, the Light Brigade!”
Was there a man dismay’d?
Not tho’ the soldier knew
Someone had blunder’d:
Theirs not to make reply,
Theirs not to reason why,
Theirs but to do and die:
Into the valley of Death
Rode the six hundred.

Cannon to right of them,
Cannon to left of them,
Cannon in front of them
Volley’d and thunder’d;
Storm’d at with shot and shell,
Boldly they rode and well,
Into the jaws of Death,
Into the mouth of Hell
Rode the six hundred.

Flash’d all their sabres bare,
Flash’d as they turn’d in air,
Sabring the gunners there,
Charging an army, while
All the world wonder’d:
Plunged in the battery-smoke
Right thro’ the line they broke;
Cossack and Russian
Reel’d from the sabre stroke
Shatter’d and sunder’d.
Then they rode back, but not
Not the six hundred.

Cannon to right of them,
Cannon to left of them,
Cannon behind them
Volley’d and thunder’d;
Storm’d at with shot and shell,
While horse and hero fell,
They that had fought so well
Came thro’ the jaws of Death
Back from the mouth of Hell,
All that was left of them,
Left of six hundred.

When can their glory fade?
O the wild charge they made!
All the world wondered.
Honour the charge they made,
Honour the Light Brigade,
Noble six hundred.

Eller som det tillskrivs en åskådare, ”det är vackert men inte krig…”

(PO)

A true modest proposal for EU 2019

A_Modest_Proposal_1729_Cover

The Original

There was a good point with the Spitzenkandidaten in trying to achieve a true pan-European debate instead of 28 national debates before the European Parliament election.

Unfortunately that debate was only present in some member states, such as Germany, Austria and Luxembourg.

In others like Sweden and United Kingdom there was silence, huge silence about the connection between Spitzenkandidaten – brought forward by the European party groups – and your national choice on the ballot who to send from your country to the European Parliament.

This connection is both unfortunate and not functioning with the national debate in the member states. Another valid objection to the Spitzenkandidaten was that no current prime minister was in the race since it is impossible to leave the national position in order to campaign on a European level (and of course for domestic reason to so openly abandon your position as the Head of Government).

In order to avoid the mess with this years Spitzenkandidaten and to do it more transparent and more democtratic with voters well ahead of elections without the pain of agreeing on a new treaty my (true) modest proposal for EU 2019 is following:

1) Council and Parliament does interpret the Treaty the same way…”Taking into account the elections to the European Parliament and after having held the appropriate consultations, the European Council, acting by a qualified majority, shall propose to the European Parliament a candidate for President of the Commission. This candidate shall be elected by the European Parliament by a majority of its component members. If he does not obtain the required majority, the European Council, acting by a qualified majority, shall within one month propose a new candidate who shall be elected by the European Parliament following the same procedure”. …by making an agreement that Member States will have a consultative election parallell with the European Election 2019.

2) The candidates on the ballot in the consultative election for European Commission President are brought forward by the European parties.

3) The Consultative Election will only be binding  (by a gentlemen’s agreement between Council and Parliament) if a qualified criteria is met.

4) The criteria should be a combination of both winning most votes and winning most countries. Example: The candidate with most votes must also have most votes in 1/2+1 (15 of 28) or 2/3 (19 of 28) of the member states, which together must have at least 51% or 2/3 of the Unions population in order to get the nomination from the council.*

5) If no candidate meets this criteria all candidates on the ballot are disqualified for the post of President of European Commission.

6) If 5) happens the Council chooses a candidate from the largest party group in the Election, which needs a majority in the Parliament confirmation.

In the Election 2014 there were no ballots with the name of Jean-Claude Juncker. If we pretend that voters would have followed their party´s choice for Spitzenkandidaten Juncker would have won only 11 of 28 countries and thus failed to meet the criteria above.

With my modest proposal we would have a better European debate and if the voters are as impressed with the front runner as they are with Jean-Claude Juncker the field would be widened with other candidates. But if candidate meet European love – it will be settled. In both cases democracy is the winner.

(PO)

*Exact criteria can be debated, I present two different options for the debate.

Rykteskarusellen i Bryssel

Det börjar dra ihop sig i fråga om Jean-Claude Juncker eller inte Jean-Claude Juncker som EU-kommissionens ordförande. Som ”Spitzenkandidaten” för den största partigruppen så har han förts fram som det självklara valet som EU-kommissionens ordförande med till sist stöd från Angela Merkel. Juncker motarbetas hårdnackat av David Cameron och det cirkulerar nu en massa rykten, precis som det gjord de senaste veckorna.

Det mest ihärdiga just nu är att Juncker kommer att ha tillräckligt med stöd vid Toppmötet nästa vecka och kan bli godkänd redan då av Rådet och sen segla igenom parlamentsomröstningen. Det är precis det ryktet som Junckers medarbetare spridit den senaste tiden. I sådana fall skulle det bli schack matt för Cameron.

En pusselbit kanske blir tydligare idag. Herman van Rompuy besöker Italien för att se hur Renzi ställer sig i frågan om Juncker. Men det är inte bara person som det ryktas om, utan också sakfrågor kopplat till kandidaturen. Hur ska den kommande kommissionen se ut, arbeta och ha för målsättning. Här säger ryktena att Cameron och Juncker är på ännu mera kollissionskurs, om det ens är möjligt.

Ett annat rykte som twittrades av chefskorrespondenten för Bild-Zeitung handlar om Socialdemokraternas toppnamn Martin Schulz.

I det här scenariot skulle alltså Schulz, om han inte blir vald till Tysklands EU-kommissionär, hota med att S-gruppen ska lägga ned sina röster vid godkännandet av Juncker. Eftersom Juncker lär behöva S-rösterna för att få ihop sina 376 röster för att bli godkänd av Europaparlamentet som EU-kommissionens ordförande så ska det räcka för att ordna nytt jobb Schulz som för övrigt idag väntas bli gruppledare för Socialdemokraterna i Europaparlamentet. EPP (Moderater & Kristdemokrater) har 221 ledamöter medan Socialdemokraterna har 191. Tillsammans har de 412 ledamöter, men man får räkna med att exempelvis britter, svenskar och ungrare faller bort ur genom nedlagda röster eller ”toalettbesök”. Även om Liberaler, Gröna och GUE/NGL skulle rösta för Juncker så innebär nedlagda S-röster att det inte räcker (ok, visst, teoretiskt skulle det räcka om alla dök upp och följde grupplinjen, men det är osannolikt).

När jag ifrågasatte ryktet på twitter konstaterade Hoeren att Schulz har sagt att det är lättare att få majoritet i parlamentet om han blir kommissionär…

Dock har jag svårt att se scenariot att Socialdemokraterna i parlamentet skulle stoppa Juncker om denne föreslås av rådet, bara för att Tyskland inte nominerar Schulz som EU-kommissionär. Och om det skedde, så tror jag det skulle slå tillbaka tiofallt på Schulz men även på övriga socialdemokrater. Tror inte svenska väljare skulle vara road av någon som stoppar valet av EU-kommissionens ordförande bara för att få ett nytt jobb. Har mycket svårt att tro att exempelvis de svenska socialdemokraterna skulle ställa upp på den typen av utpressning, särskilt inte ett valår där det redan går tungt för partiet.

Men de här olika ryktena visar vilken gryta det är som kokar och att vi kan vänta oss fler rykten, fler turer och i värsta fall en riktig urladdning med svåröverblickbara konsekvenser (med Storbritannien som skyndar på hotet att lämna Unionen, låst läge mellan parlament och kommissionen som inte kan enas om en kandidat eller något annat överraskande och dramatiskt)

(PO)

Få slut på spekulationerna om Reinfeldt, nominera Cecilia Malmström

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Dags att få slut på spekulationerna? Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Det har under senaste veckorna funnits en del irritation från flera moderata debattörer att Fredrik Reinfeldt nämns som möjlig kandidat till EU-kommissionens ordförande. Bland annat har jag fått höra i twitterdiskussioner att det bara är S-twittrare som pratar om Reinfeldt ”för att Löfvén inte vill möte Reinfeldt i debatt”.

Det finns ett enkelt sätt för Moderaterna att få slut på spekulationerna om att Fredrik Reinfeldt inte är en kandidat till EU-kommissionens ordförande, det är att Regeringen utser Cecilia Malmström som Sveriges kandidat. Malmström har suttit fem år som kommissionär och har haft en relativ tung portfölj med ”inrikesfrågor” som framför allt handlar om migration och säkerhet.

Så länge inte frågan om vem som blir kommissionens ordförande eller för den delen ministerrådets ordförande är avgjord, och så länge som Sverige inte officiellt nominerat Cecilia Malmström kommer spekulationerna om Reinfeldt att blåsa fram och tillbaka, att han är en kandidat i skarpt läge när det verkligen gäller, eller att det börjar rykten om att Bildt (även om jag inte tror det) skulle kunna dyka på som EU:s utrikeschef. Retorisk fråga: Vilka andra skäl skulle det finnas att inte nominera Malmström än att hålla en bakdörr öppen?

Att välja Malmström skulle också vara välkommet av den, oavsett vem det blir, som blir EU-kommissionens ordförande. Att få en erfaren kommissionärer som är inkörd i jobbet och som dessutom är kvinna är värdefullt.

Sverige skulle bli långt ifrån först med att utse sin nationella kandidat. Tidningen European Voice har sammanställt vilka som är klara och vilka det snackas om. Jag listar här vilka som är att betrakta som klara. Notera nu särskilt att det INTE är en enda kvinna så här långt.

Fortsätter enligt EV:

Kroatien: Neven Mimica (S&D), konsumentfrågor

Slovakien: Maroš Šefčovič (S&D), vice ordförande med organisationsansvar.

Nya enligt EV:

Estland: Andrus Ansip (ALDE), fd regeringschef.

Finland: Jyrki Katainen (EPP), statsminister som just har avgått.

Lettland: Valdis Dombrovskis (EPP), fd regeringschef.

Luxemburg: Arbetsmarknadsminister Nicolas Schmit (S&D) eller Jean-Claude Juncker (EPP). Det beror på om han blir ordförande i kommissionen eller inte.

Malta: Karmenu Vella (S&D), tidigare turistminister.

Polen: Utrikesminister Radosław Sikorski (EPP), nominerad som kandidat till att bli EU:s utrikeschef.

Ungern: Utrikesminister Tibor Navracsics (EPP)

Det är kanske helt sökt att börja tänka på en gammal chipsreklam när man ser listan ovan…

(PO)

TILLÄGG: Angående min retoriska fråga om bakdörr, så finns tydligen rykten om att Lena Ek (C) och Gunilla Carlsson (M) skulle kunna vara alternativ till Malmström.

FLASH: Ny statsminister i Finland

Foto (C) Europeiska Unionen 2012

Stubb – väljarfavorit i EP-valet och ny statsminister i Finland. Foto (C) Europeiska Unionen 2012

Samlingspartiet valde precis Alexander Stubb till partiledare som därigenom också blir statsminister i Finland. Valet var en jämn uppgörelse med tre kandidater; Alexander Stubb, Jan Vapaavuori och Paula Risikko. Där Stubb och Risikko gick till en andra omgång  efter att Stubb fått 337, Risikko 266 och Vapaavuri 259 röster. I den avgörande omgången fick vann Stubb med 500 mot 349

Ur EU-perspektiv är valet intressant pga av att Alexander Stubb tidigare har varit Europaparlamentariker, utrikesminister och fram till nu Europaminister och Utrikeshandelsminister samt nyvald ledamot av Europaparlamentet. Tidigare i karriären har Alexander Stubb också arbetat i dåvarande kommissionsordföranden Romani Prodis kansli.

Stubb är en kommunikativ, modern politiker och triathlet. Hans styrkor och erfarenheter är från den internationella scenen medan han har ansetts lite mindre erfaren i den finländska inrikespolitiken.

Intresse i Lahtis var enormt stort för valet, YLE rapporterade om att Samlingspartiets kongress är det största partiet någonsin haft. 870 röstberättigade delegater var på plats, samt att nästan 350 observatörer fanns i Sibeliushuset. Enligt Yles liverapportering så rymdes de inte ens i salen utan fick sitta utspridda framför monitorer. In i det sista försökte de tre kandidaterna ragga röster med ekologiska tomater, disco, putsdukar till mobilskärmar och intensiva uppvaktningar.

När Stubb höll sin 20 minuter långa presentation gjorde han det med bl a bilder från sitt liv, som började som en bäbis på 5,5 kg, den tyngsta babyn på 20 år på BB… I presentationen dök även Carl Bildt upp med en video och stöttade Stubbs kandidatur.

Att Samlingspartiet skulle välja partiledare och statsminister berodde på att Jyrki Katainen valt att avgå och han tar troligen istället plats i EU-kommissionen som Finlands EU-kommissionär (han nämns i spekulationerna som kommissionens ordförande, men även som rådets ordförande).

I Europaparlamentsvalet tidigare i år var Alexander Stubb den stora röstmagnaten, med starkt stöd runt Helsingfors och Tammerfors. 

I exempelvis hemkommunen Esbo fick Stubb stöd av 17,3% av rösterna (till svenska läsare, i Finland kryssar väljarna en kandidat i första hand, så siffran 17,3% är av de totala rösterna i Esbo, inte i 17,3% av väljarna som valde Samlingspartiet). Totalt fick Stubb 148 000 röster i Europaparlamentsvalet där valdeltagandet blev 40,8 procent.

Den som nu tar Alexander Stubbs plats som Europaparlamentariker är Petri Sarvamaa som får återvända tillbaka till parlamentet för en ny femårssejour.

Alexander Stubb är 45 år, har svenska som modersmål, gift och har två barn och siktade tidigare på att bli golfproffs. Stubb sommarpratade i P1 2009.

Det är väldigt svårt att tänka sig att Socialdemokraterna eller Moderaterna i Sverige skulle välja partiledare tillika statsminister på ett sådant här öppet och jämt sätt.

(PO)

Väljarna som slagträ om Spitzenkandidaten

”Massivt flertal i S-gruppe mener at EUvælgerne har talt og kræver en spitzenkandidat som formand for EUKom twittrade den danska Socialdemokratiska parlamentarikern Christel Schaldemose efter att socialdemokraterna haft sitt första gruppmöte i Europaparlamentet.

Har EU-väljarna verkligen talat och kräver Juncker som kommissionens ordförande? Dessa väljare används som ett hårt slagträ av de som vill se Spitzenkandidaten från EPP, Jean-Claude Juncker, som EU-kommissionens ordförande eller som driver en politisk linje att utveckla EU i mer federalistisk riktning. Exemplet från Socialdemokraternas partigrupp i Europaparlamentet är bara ett.

Men att påstå att Europas väljare har talat och vill ha Juncker är ett mycket vanskligt påstående rent intellektuellt. Argumentet är egentligen mer känslomässigt som är svårt att värja sig emot, men siffermässigt håller det inte hela vägen.

Valdeltagandet i parlamentsvalet gick upp en knapp ynka tiondel, från 43,00 till 43,09 mellan 2009 och 2014. På ca 400 miljoner röstberättigade är en tiondel ca 400 000 fler väljare. Det motsvarar ungefär antalet fler väljare i Sverige som valde att rösta (om vi tar hänsyn till att antalet röstberättigade ökat jämfört 2009).

Att det svenska valdeltagandet ökade kan inte tillskrivas att svenskarna blev exalterade över att få chansen att vara med och välja Jean-Claude Juncker eller Martin Schulz som kommissionens ordförande (jag har skrivit en ”for dummies” om vad striden handlar om, och jag har gisslat de flesta svenska partier för att ha varit tyst om Spitzenkandidaten i valrörelsen).

Tittar vi på länder där Spitzenkandidaten debatterats mest, vilket torde vara Tyskland, Österrike och Luxemburg och jämför effekten med länder där det varit mer  tyst så finns inget mönster med att Spitzenkandidaten ska ha påverkat valdeltagandet. Det är snarare tvärtom.

Skärmavbild 2014-06-10 kl. 18.31.23

En del vill göra gällande att Spitzenkandidaten bidrog till att vända den nedåtgående trenden med minskat valdeltagande, men det är svårt att hitta bevisen i valdeltagandet. Det är också svårt att bevisa att utan Spitzenkandidaten skulle valdeltagandet ha varit mindre.

Den politiska frågan om hur EU-kommissionens ordförande ska väljas borde ha förts ordentligt långt före valet. Här får politiskt önsketänkande i båda lägren anses ha bidragit till dagens soppa. Att föra debatten nu,  efter valet är att göra väljarna i vissa länder till förlorare, hur det än slutar…

(PO)