GÄSTINLÄGG: Ett brev från Luxemburg

Skärmavbild 2014-05-30 kl. 15.40.49

Det kom ett brev från Luxemburg till Dalarnas Tidning med anledning av vad jag skrev i krönikan…

Med tillstånd av skribenten Roland Hoferlin i Luxemburg publicerar jag här ett brev som han skickat till Dalarnas Tidnings chefredaktör Ewa Wirén med anledning av min krönika i DT. Läs det han reagerar på här.

Jag vill också understryka att jag är uppriktig glad över att Roland gått med på att jag får publicera hans brev, och tycker att det är roligt att han tagit tid att skriva till Dalarnas Tidning och engagerat sig i debatten. Både Roland och jag drivs av viljan att uppmärksamma och diskutera frågeställningar som berör vår gemensamma Europeiska Union.

(PO)

Bästa Ewa,

Innan  jag börjar med vad jag vill berätta ska  jag  tala om för dig att jag är luxemburgare och har lärt mig svenska på egen hand, och på detsamma vill jag be om ursäkt om det blir en hel del med fel i mitt brev, både i grammatik och stavning. Men detta hindrar mig inte att förstå allt vad  jag läser, böcker, tidningar eller artiklar på svenska.

Nu undrar du kanske varför jag skriver till dig.

Det är så att jag fick tag i en artikel som publicerades i Falu Kuriren, en artikel skriven av f.d. EU korrespondentenPatrik Oksanen . Jag skulle gärna viljatala om för dig vad jag tänkar om artikeln och om skribenten också. Min uppfattning är att en redaktör ska berätta om saker bara när han har undersökt själv om vad  han skriver, att han försäkrarsig om sanningen av det han skriver och att han återger allt på ett objektivt sätt. Det är just detta som jag tror att Patrik Oksanen inte gjorde.

Det är därför jag vill försöka rätta några uttalanden som finns i artikeln eller åtminstone vill jag ge några förklaringar.

t.ex. ……därför blev inte Cameron, Rutte…..inte särskilt glada när parlamentet…..tvinga på dem sina kandidater. Parlamentet tvingar inte,…. men före valet var alla ense om att föreslå den kandidat som fick högsta antal röster, och det blev Juncker.

Att Cameron inte blev glad kan man se i ett uttalande han gjorde i en artikel som fanns i tyska vecko magasinet “der Spiegel”. Cameron sa: “..en figurav 80 talet kan inte lösa nutidens problemer”.  Det hade varit bättre för Cameron om han hade hållit tyst, (‘si tacuisses…’ ).Cameron, som är ju en figuravnutiden verkar ju inte kunna lösa sina problem i Storbritannien, och där har han att göra bara med ett land i stället för 28. Dessutom har Juncker visat att han  kan lösa problem, annars skulle han inte kunnat hållit sig som Mr Europe under många år.

Angående spritrubriken: det var Junckersefterträdare som Mr Europe, holländaren Dijsselbloem, som gjorde detta uttalande. Var det kanske därför att Dijsselbloem blev svartsjuk att han inte kan uppvisa eller uppnå samma resultat som Juncker.

Spionrubriken: Juncker medgav att det fanns oregelmässigheter inom den nationella säkerhets tjänsten. Det var dessa som gjorde att han själv lämnade in sin demission som  premiärminister frivilligt, han blev inte tvungen att göra detta. Efteråt blev det nya val där Junckers parti CSV (Kristlig Sociala Folksparti) kom först med 33,68 %, dvs 23 ledamöter, LSAP (Socialistiska Arbetar Parti med 20,28 % och 13ledamöter, DP (Demokratiska Parti/Liberal), med 18,25%, 13 ledamöter, , Gröna Parti med 10,13 %, 6 st. Dem 3 sistnämnda hade beslutat redan före valet, att inte kontakta CSV,valsegraren , om dem bara fick en majorität, då skulle dem forma regeringen.

Ett ord också om Patrik Oksanens stil och ordval (F-n, för att ta ettexempel,jag förstår att F-n betyder fan). Min upfattning är att F-n inte är det bästa ord för att ge ett opartiskt intryck, såsom det egentligen skall vara.

Vänlig hälsning,

Roland Hoferlin

Annonser

Striden om kommissionens ordförande ”for Dummies”

Image

SPEGEL, SPEGEL på väggen där, säg mig vem i Europa som mäktigast är. (Jean-Claude Juncker)                                                                                                                        Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Det är mycket snack om Juncker, kommissionens ordförande och spekulationer om Reinfeldt är en kandidat eller inte. Här kommer en sammanfattning ”Commission president battle for dummies”.

Vem är kommissionens ordförande? – Idag är det en portugis som suttit i tio år som heter José Manuel Barroso. Han är högerpolitiker och med i samma gäng som KD och M. När han var ung var han arg maoist. Nu är det dags att byta och det vem som ska få jobbet är vad man bråkar om.

Hur ska ordföranden utses? – Det är det som bråket handlar om! Tidigare har man gjort si, men nya regelboken (Lissabonfördraget) säger så, och det har Europaparlamentet tolkat så här och det tycker några regeringschefer är korkat, för det ska ju vara så.

Så vad säger regelboken? – Att regeringscheferna (i det som kallas för rådet/Europeiska rådet) ska ta hänsyn till valet när man med minst kvalificerad majoritet (typ bra många fler än hälften) ska föreslår en ny ordförande.* Sedan ska minst 376 av 751 ledamöter i parlamentet rösta ja. **

Vad vill Europaparlamentet med sitt ”så här”?Europaparlamentet som du precis varit med och valt för kommande fem år (eller så gick du inte och röstade) säger att rådet har att välja någon av deras handplockade kandidater och framför allt den vars partigrupp fick flest röster ska ha första tjing på att få jobbet. Det eftersom man sagt till väljarna att det är en av de här som blir kommissionens ordförande.

Sade man det, det minns jag inte från valrörelsen? – Inte så konstigt att du inte känner igen det, för de flesta svenska partier teg som muren om att en röst på S var en röst på Schulz, en röst på MP och Piratpartiet var en röst på Keller, en röst på M och KD var en röst på Juncker, en röst på Vänsterpartiet var en röst på Tsipiras. En undersökning före valet som gjordes i tolv länder med 9000 personer visade att de flesta faktiskt inte hade en aning om det här, så du är inte ensam! Det är dessutom stora skillnader på debatten i olika länder, vilket gör det mer komplicerat.

Hur då skillnader mellan länder? – I Sverige pratade vi inte särskilt mycket om de här kandidaterna. I Storbritannien kan man säga att man inte pratade alls om det, medan i Tyskland pratade man jättejättemycket om det. Och då blir det problem!

Hur då problem? – Jo, för i London säger man att om man gör som parlamentet vill så är det ett svek mot väljarna och odemokratiskt. Ja närmast en statskupp! I Berlin säger man att om man sviker väljarna genom att välja någon annan än de som vill parlamentet vill så är det odramatiskt och närmast en statskupp! Framför allt handlar snacket om Juncker eftersom han är kandidat för den grupp som blev störst, högergruppen som heter EPP (M & KD)

Vad har Rådet för problem med parlamentets ”så här”? – Man kan säga att en del som Fredrik Reinfeldt tycker att ”så här” skulle vi inte göra, det är så det ska vara som jag tolkar regelboken. Andra som David Cameron tycker att den utvalde kandidaten Juncker är för mycket en F-n, ja inte som han med bockfötter utan för mycket Federalist, en som vill ha mer av ett Europas Förenta Stater. Sen finns det förstås de i rådet som säger att de är bekväma med Juncker.

Juncker – hur är han då? – Det finns de som gillar honom och säger att han är bra, klok, duktig, erfaren och schysst. Det finns de som ogillar honom och säger att han är gammal, tröttmössa, inte vad Europa behöver, osv. Engelsk press tar i mest.

Men vem här han då den där Juncker??? – Luxemburgare. Veteran. Läs mer här.

Handlar det bara om sandlådenivå om vem som ska få bestämma mest, eller finns det andra konflikter i det här? – Det finns absolut fler konfliktytor. En handlar om vilken roll ska institutionerna inom EU ha (som redaktör Küchler bloggat om på SvD). Ska EU-kommissionen utveckla sig till en ”regering” med en ”premiärminister” i spetsen (som federalisterna vill) eller ska kommissionen vara det som den skapades för att vara, mer som edsvurna tjänstemän som oberoende ska verka för Europas bästa. Kommissionen har också rollen som fördragets väktare och kan säga ajabaja till medlemsländer som inte sköter sig, och dra länder inför domstol om de trots ajabaja inte skärper sig och är utöver det konkurrensmyndighet inom EU.

Hur ska det här sluta då? – Traditionellt brukar det bli en väldig kompromiss när alla ska vara enig och allt förankrat. Risken nu är att det blir oenigt. Men vi ska komma ihåg att man kan kompromissa på många sätt, det är ju flera poster som ska delas ut och då kan man ju ge plåster på såren på den som är mest sur så att den blir mindre sur.

Vilka fler poster handlar det om? – Ordförande för Europeiska Rådet och jobbet som EU:s utrikeschef är de två största och hetaste pusselbitarna, men man ska inte glömma talmannaposten i Europaparlamentet som ytterligare en post att kohandla om. Mindre bitar i pusslet är olika tunga portföljer inom EU-kommissionen.

Pusslet med de stora bitarna bör innehålla en socialdemokrat, minst en kvinna och minst en från östra Europa. Alla förståsigpåare älskar just nu att spekulera i namn till höger och vänster och olika poster hit och dit. Typ så här: ”Om Nisse får det jobbet, så passar Fadime där och då kan Francois bli det.” ”Nej, nej jag tro mer på Fadime där, Pekka får det och så Andrea det där” Jag älskar också dom här spekulationerna 🙂

Reinfeldt har nämnts har jag sett, är han kandidat till jobbet? – Fredrik Reinfeldt har dykt upp här och där i brittiska källor, jag skrev om det i onsdags. Man kan väl säga så här att Fredrik Reinfeldt kommer INTE att vara en kandidat till jobbet innan han blir vald av Rådet med garantier att bli godkänd av parlamentet. Så nej, Reinfeldt är ingen kandidat, av många skäl – som att han inte vill berätta för oppositionen att kan tänka sig sluta före valet, men det finns en möjlighet att han så småningom blir vald, visst, men han kommer inte säga annat än nej innan han får jobbet. Samtidigt cirkulerar det tusen rykten och spekulationer, och turerna (om nu inte Rådet backar) kan bli många och långa.

När ska det vara klart? – Tidtabellen är att på toppmötet när Europeiska Rådet träffas 26-27:e juni så ska regeringscheferna ha sin kandidat klar. Den personen bör då rimligtvis också vara förankrad med de stora partigrupperna i Europaparlamentet för att bli godkänd av parlamentet under sessionen 14-17 juli i Strasbourg. Men det finns de som tror att det kommer att ta längre tid, kanske till hösten till och med.

Vad händer om parlamentet röstar ned kandidaten? – Då får regeringscheferna enas om ett nytt förslag och så röstas det igen i Europaparlamentet. Och igen. Och igen…tills det är klart.

Vad har allt det här för betydelse för mig då? – Den som är kommissionens ordförande leder arbetet med att ta fram alla lagförslag inom EU. Det är superdupermäktig post och en nyckelspelare i hur EU ska utvecklas och styras, och konkret så handlar det om beslut som bestämmer vilka kemikalier som ska finnas i dina kläder, regler som bestämmer hur din arbetstid ska få se ut, hur mycket partiklar du får andas in på gatan i stan, hur upphovsrätten ska se ut och mycket, mycket annat. Du möter tusen olika saker under en dag, från det du vaknar till det du somnar. Därför angår det här dig!

Jag har skrivit mer om det här i bland annat DT & GD och här på bloggen, och så förstås det där med Reinfeldt. Sedan ältade jag det här problemet med att det var så tyst i svenska debatten om partigruppernas kandidater under valrörelsen i de flesta partier. Läs det här.

(PO)

*Kvalificerad majoritet i Rådet är ”minst 55 % av rådsmedlemmarna som innefattar minst 15 av dem och representerar minst 65% av EU:s befolkning. En blockerande minoritet kan skapas av minst 4 rådsmedlemmar.”

**Kvalificerad majoritet i Europaparlamentet är 50% av ledamöterna plus en (minst 376 st). Det innebär att folk måste vara närvarande i kammaren i stor utsträckning. Konkret skulle jag säga att det behövs stöd från de stora grupperna EPP (M & KD) samt Socialdemokraterna och helst Liberalerna (ALDE) för att vara säker på att ha tillräckligt många ledamöter som är på plats och säkra sig mot sura minoriteter i grupperna som lägger ned sina röster eller röstar emot.

Lagarde förnekar intresse

IMF-chefen Christine Lagarde har nu officiellt sagt att hon inte är intresserad av jobbet som EU-kommissionens ordförande.

Posten på IMF har hon till 2016 och hon räknar med att fullfölja det uppdraget.

Lagarde har nämnts som ett alternativ till Jean-Claude Juncker, och beskedet är en lättnad för två personer. Förutom Juncker så även Framkrikes president Hollande som föredrar att skicka en socialist till kommissionen från Frankrike, än en konservativ.

Beskedet är troligtvis inte ett Göran Persson-nej (nej, nej, ja) men osvuret är bäst i det här spelet.
(PO)