Nattvargar slank in i Schengen och är nu i Sverige?

Efter att Polen satt stopp och inte släppt in Putins MC-gäng Nattvargarna vände dom norrut och nu rapporterar finländska medier att minst två Nattvargar som haft giltiga resehandlingar passerat den finsk-ryska gränsen. En av dessa uppges ha tagit Viking eller Silja från Helsingfors till Stockholm.

Eftersom den alternativa resvägen till Berlin, som är slutmålet, är via Baltikum och Polen är den enda logiska vägen via Sverige. Därför är det högst sannolikt att Nattvargarna som tagit sig in i Finland kommer att fortsätta genom Sverige.

Nattvargarna kan beskrivas som en blandning av orthodoxa nationalister och stalinnostalgiker som stödjer Putin. Gänget uppges ha ca 5000 medlemmar och det fanns nattvargar som spelade en roll i övertagandet av Krim och som sedan slagits på ryska sidan i Donbass. Syftet med resan till Berlin är att fira segern i andra världskriget, medan man från till exempel Polens sida ser MC-gängets resa som en ren provokation.

UPPDATERAT: Die Welt rapporterar om att en grupp Nattvargar nu är Wien och under söndagen väntas passera in i Tyskland. Gruppen uppges bestå av två ryska medborgare och ett 20-tal sympatisörer från Slovakien och Tjeckien. Tillsammans med ryske ambassadören i Wien lade Nattvargarna ned en krans vid Röda arméns hjältemonument.

Tyskland har vägrat ge visum till Nattvargarna som grupp och åtminstone tre personer har blivit nekade inpassering via flygplatsen i Berlin vilket ryska myndigheter protesterat emot.

(PO)

Annonser

Fler detaljer om banden mellan FN & Kreml

PHOTO © European Union 2014

Far & dotter Le Pen PHOTO © European Union 2014

Eubloggens Rysslands index har ju visat att Front National som leds av Marine Le Pen är ett av Europaparlamentets mest Kremlvänliga partier när det kommer till voteringar. Partiets band till Kreml är välkända, bland annat med stora lån. Nu berättar bla Mediapart och Le Monde att hackare i gruppen Anonym International har kommit över tusentals meddelanden mellan vad som uppges vara Kreml och Front National. Materialet har postats på hackarnas hemsida. Gruppen skriver själv att man erbjuder SMS-korrespondens för åren 2011-2014 och att det visar på samspelet med media, enskilda journalister, trakasserier av oppositionen på internet, finansieringen med ”svarta pengar från Kreml” av olika rörelser och grupper

Bland annat handlar en kontakt om en diskussion kring Le Pens stöd för annekteringen av Krim i mars 2014. Bland annat diskuteras möjligheten att få Marine Le Pen som valobservatör till Krim, där Kreml uttryckligen ber om att Le Pen ska ge sitt stöd på plats. I slutändan var MEP Aymeric Chauprade på plats från FN.

Läs även vad Newsweek skriver om förbindelserna mellan Front National och Kreml samt The Telegraph.

Eftersom min ryska är för dålig ser jag fram emot att någon av de ryskspråkiga svenska journalisterna dyker ned i materialet från hackarna.

(PO)

Rysk kaviardiplomati på väg att skörda framgång i Europarådet

COE-logo-and-PACE-450pxKaviardiplomati är ett föga smickrande begrepp som associeras med Europarådet (inte att förväxlas med någon av Europeiska Unionens institutioner). Europarådet, som Sverige var med och grundade, har alla Europas länder som medlemmar utom Vitryssland.

Det är för att citera regeringens hemsida är det ett organ för som uppstod i behov av ”försoning och samarbete för att värna demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer” och vars syfte beskrivs som ”Genom att värna individens rättigheter ska organisationen bidra till fred, stabilitet och säkerhet i Europa.” EU-länderna utgör halva Europarådets medlemsländer, övriga hälften är alltså inte med i EU. Just nu sammanträder Europarådets parlamentariska församling (PACE) i Strasbourg.

Det som Jansson syftar på kan läsas mer om här. Bakgrunden är att Ryssland blev fråntagen sin rösträtt efter Kriminvasionen, men efter kommittébehandling finns nu förslaget att man ska få tillbaka rösträtten även om det finns begränsningar för den Ryska delegationens befogenheter; som att kunna bli rapportör, valövervakare eller representera Europarådet i olika sammanhang. Dessutom säger förslaget att Europarådet kan komma att fortfarande dra tillbaka hela ackrediteringen vid junimötet om inte Ryssland bl a fullföljer sina åtaganden i enlighet med Minskprotokollet.

Ryssland har hotat med att lämna Europarådet om de inte får rösträtten tillbaka. Förslaget har föregåtts av intensivt lobbyarbete från Rysslands sida och stort motstånd bland annat från svenska riksdagsledamöter.

Bevakningen i ryska propagandamedier kring vad som händer i Europarådet har varit intensiv vilket är ett tecken på att Ryssland anser att Europarådet är ett viktigt propagandaslagfält. I västliga medier, som tillmäter Europarådet ringa betydelse, har den stundande omröstningen i plenum knappt uppmärksammats. På svenska så är de enda som skrivit om det just nu (sökning i Google News) illustrativt nog Rysslands Röst.

Man kan se Europarådet som ett lackmustest för kommande avgöranden i EU:s institutioner samt ett fönster för att se retorik, påverkan och agerande.

Den svenska riksdagsledamot som twittrar mest om vad som händer i Strasbourg är Kerstin Lundgren (C). Omröstningen väntas ske under onsdagkväll.

(PO)

Ryska folkets känslor för EU är rejält nedkylda

Journalisten Kalle Kniivilä på Sydsvenskan uppmärksammar på twitter en opinionsundersökning om ryska folkets attityder till sin omvärld. Helt klart är att Ukraina gjort att det tidigare så populära EU nu störtat ned i källaren. Den ryska propagandan och chauvinismen har varit massiv i att måla ut framför allt EU som skyldig till att Ryssland behövde invadera Krim och gå in Donetsk & Luhansk. Här får Putin ett kvitto på att propagandan på hemmafronten har lyckats. Fram till årsskiftet gillades EU av 60-70 procent av ryska folket, nu är den siffran nere i källaren medan mer än sex av tio ryssar ogillar EU idag.

Undersökningen visar också att Ukraina följer EU-mönstret. Ryska folkets gillande av sitt grannland går i källaren när det är krisar i källaren.

Skärmavbild 2014-12-08 kl. 11.05.32

Blå linje: Bra Röd linje: Dåligt

Bara under årets mätningar så har de som tycker mycket bra, eller bra, om Ukraina gått från 66 till 28 procent medan de som tycker dåligt eller mycket dåligt har stigit från 26 procent till 59 procent.

Respondenterna har också fått svara på om Ryssland är internationellt isolerat eller inte av EU:s och USA:s sanktioner. 47 procent svarar ja definitivt eller delvis ja, medan 45 procent svarar förmodligen inte eller definitivt nej.

De som svarat ja har fått en följdfråga, om man är orolig för den internationella isoleringen av Ryssland, vilket 63 procent svarar ja på.

Det är också dött lopp mellan de som tror EU-sanktionerna påverkar det ryska ledarskapet och de som inte tror det, 47-46.

Fakta om undersökningen: Genomförd 21-24 november på vad som uppges vara ett rikstäckande urval. Antal tillfrågade 1600 personer. Felmarginal 3,4 procentenheter. Undersökningen är gjord av ANO Levada Center – en icke-statlig forskningsorganisation. Läs mer här.

(PO)

Samma brun-röd-svarta gäng som på Krim

Sotirios Zarianopoulos, MEP, i östra Ukraina Foto © European Union 2014 - EP

Sotirios Zarianopoulos, en av Europaparlamentarikerna som är ”valobservatör” i ”valet” östra Ukraina.
Foto © European Union 2014 – EP

Just nu pågår det så kallade valet i Donetsk och Luhansk i östra Ukraina, som har dömts ut av OSSE som ett brott mot Minskprotokollet. För en som just nu läser Anne Applebaums bok om Järnridån så känns en del av mönstret som ett eko från 70 år tillbaka i tiden när man ser bilder på beväpnad militär i vallokalerna.

Som en del i charaden spelar en rad europeiska politiker rollen som nyttiga idioter eller direkta överlöpare i att legitimera Rysslands aggression genom att vara på plats som ”valobservatörer”.

På listan som Anton Shekhovtsov presenterar på sin blogg återfinns flera partier och politiker som också känns igen från den olagliga ”folkomröstningen” på Krim.

En av dom är Ewald Stadler, som missar att se en soldat rakt bakom honom. Stadler har suttit i Europaparlamentet, mot slutet som vilde och dessförinnan för BZÖ. Tidigare tillhörde Stadler FPÖ och Stadler var även på Krim. Fram till valet i maj satt Stadler i Europaparlamentet, och det gjorde även Fabrizio Bertot för Forza Italia (EPP) som också är på plats. Även Bertot gick Moskvas ärenden på Krim.

Till Donetsk/Luhansk har även partikamraten Alessandra Mussolini, sittande MEP och barnbarn till italiens diktator under kriget, kommit enligt Shekhovtsov även om jag inte sett några andra källor på just henne. Franske extremhöger-MEP:en Jean-Luc Schaffhauser som valdes in nu i maj är också på plats i området.

En annan MEP är Sotiris Zarianopoulos från KKE, det grekiska nystalinistiska kommunistpartiet. KKE hade också en MEP-observatör på plats i Krim.

Övriga partier representerade i Europaparlamentet men där inte MEP:ar eller tidigare MEP:ar verkar vara på plats är belgiska Vlams Belang och ungerska Jobbik.

Andra partier som funnits i parlamentet är bulgariska Ataka och som åkte ur i år, om det berodde på att man inledde valkampanjen från Moskva (!) låter EUbloggen vara osagt.

Läs EUbloggens inlägg som delvis berör Krim-omröstningen och närvaron av europeiska partier härhär och här.

(PO)

HELA LISTAN: Kadyrov omfattas EU-sanktioner

Medlemsländernas ständiga EU-ambassadörer har nu släppt listan (officiell genom publicering i Eurlex) på den utökade sanktionen mot Ryssland pga Ukrainakrisen. Det handlar om individer och organisationer/företag som får sina tillgångar frysta i EU-länderna och som får reseförbud inom EU. Helt klart är att EU nu förstärker sitt fingerpekande mot Moskva.

Några på listan centralt placerade personer i Moskva, som fem ledamöter i ryska federationens säkerhetsråd:

  • Fradkov, direktör för utrikesunderrättelsetjänsten
  • Patrushev, sekreterare i säkerhetsrådet
  • Bortnikov, direktör FSB
  • Nurgaliev, stf sekreterare i säkerhetsrådet
  • Gryzlov

Notera särskilt Tjetjeniens envåldshärskare Kadyrov som anklagas för att aktivt bistått att underblåsa oron i Ukraina nu finns med. Sammanlagt på listan finns 14 män och en kvinna, Ekaterina Gubareva som är Donetskts utrikesminister och ska ha bidragit till beväpningen av separatistgrupper genom användade av sina bankkonton.

Bland företagen finns en rad som konfiskerats av myndigheterna på Krim, förutom infrastruktur som hamnar, färjor och flygplats finns en semesteranläggning och en rad olika alkoholtillverkare.

Här är de personer som omfattas av åtgärderna med EU:s motiveringar (texten nedan är alltså återigen rakt av från den svenskspråkiga officiella översättningen som finns i Eurlex):

Mikhail Efimovich FRADKOV – Ständig ledamot av Ryska federationens säkerhetsråd; direktör för Ryska federationens utrikesunderrättelsetjänst. Som ledamot av säkerhetsrådet, som ger råd om och samordnar nationella säkerhetsfrågor, var han inblandad i att utforma den ryska regeringens politik som hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

Nikolai Platonovich PATRUSHEV – Ständig ledamot av och sekreterare för Ryska federationens säkerhetsråd. Som ledamot av säkerhetsrådet, som ger råd om och samordnar nationella säkerhetsfrågor, var han inblandad i att utforma den ryska regeringens politik som hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

Aleksandr Vasilievich BORTNIKOV – Ständig ledamot av Ryska federationens säkerhetsråd; direktör för den federala säkerhetstjänsten (FSB). Som ledamot av säkerhetsrådet, som ger råd om och samordnar nationella säkerhetsfrågor, var han inblandad i att utforma den ryska regeringens politik som hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

Rashid Gumarovich NURGALIEV – Ständig ledamot av och ställföreträdande sekreterare för Ryska federationens säkerhetsråd. Som ledamot av säkerhetsrådet, som ger råd om och samordnar nationella säkerhetsfrågor, var han inblandad i att utforma den ryska regeringens politik som hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

Boris Vyacheslavovich GRYZLOV – Ständig ledamot av Ryska federationens säkerhetsråd. Som ledamot av säkerhetsrådet, som ger råd om och samordnar nationella säkerhetsfrågor var han inblandad i att utforma den ryska regeringens politik som hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

Sergei Orestovoch BESEDA –  Befälhavare för femte avdelningen vid Ryska federationens federala säkerhetstjänst (FSB). Som högre FSB-officer är han chef för en ansvarig tjänst som har tillsyn över underrättelseoperationer och internationell verksamhet.

Mikhail Vladimirovich DEGTYAREV –  Ledamot av statsduman. Den 23.5.2014 informerade han om invigning av en ”de facto-ambassad” för den icke erkända s.k. ”Folkrepubliken Donetsk” i Moskva; han bidrar till att undergräva eller hota Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

Ramzan Akhmadovitch KADYROV – Republiken Tjetjeniens president. Kadyrov gjorde uttalanden till stöd för den olagliga annekteringen av Krim och till stöd för det väpnade upproret i Ukraina. Han förklarade bl.a. den 14 juni 2014 att han ”kommer att göra vad som helst för att hjälpa till att blåsa nytt liv i Krim”. I det sammanhanget tilldelades han medaljen ”för Krims befrielse” av den tillförordnade ledaren för Autonoma republiken Krim för sitt stöd till den olagliga annekteringen av Krim. Dessutom förklarade han sig den 1 juni 2014 beredd att sända 74 000 tjetjenska frivilliga till Ukraina om så begärdes.

Alexander Nikolayevich TKACHYOV – Guvernör för Krasnodar Krai. Han tilldelades medaljen ”för Krims befrielse” av den tillförordnade ledaren för Autonoma republiken Krim för sitt stöd till den olagliga annekteringen av Krim. Vid detta tillfälle sade den tillförordnade ledaren för Autonoma republiken Krim att Tkachyov var en av de första att uttrycka sitt stöd för Krims nya ”ledarskap”.

Pavel GUBAREV – En av dem beskrivit sig som ledare för den s.k. ”Folkrepubliken Donetsk”. Han begärde rysk intervention i östra Ukraina, bland annat genom utplacering av ryska fredsbevarande styrkor. Han är associerad med Igor Strelkov/Girkin, som är ansvarig för insatser som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende. Gubarev är ansvarig för rekrytering till separatisternas väpnade styrkor.

Ansvarig för övertagandet av den regionala regeringsbyggnaden i Donetsk med proryska styrkor och utnämnde sig själv till ”folkets guvernör”.

Trots att han arresterades för att hota Ukrainas territoriella integritet och därefter släpptes, har han fortsatt att spela en framträdande roll inom separatisternas verksamhet och på så sätt undergrävt Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

Ekaterina GUBAREVA – I egenskap av s.k. ”utrikesminister” är hon ansvarig för att försvara den s.k. ”Folkrepubliken Donetsk”, och på så sätt för att undergräva Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende. Dessutom används hennes bankkonto för att finansiera olagliga beväpnade separatistgrupper. Genom att åta sig detta och agera i denna egenskap har hon därför stött åtgärder och politik som undergräver Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

Fedor BEREZIN – Den s.k. ”vice försvarsministern” i den s.k. ”Folkrepubliken Donetsk”. Han är associerad med Igor Strelkov/Girkin, den s.k. ”försvarsministern” i den s.k. ”Folkrepubliken Donetsk”, som är ansvarig för åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende. Genom att åta sig detta och agera i denna egenskap har Berezin därför stött åtgärder och politik som undergräver Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

Valery Vladimirovich KAUROV – Har beskrivit sig som ”president” i den s.k. ”Republiken Novorossija” som har uppmanat Ryssland att placera ut trupper i Ukraina. Genom att åta sig detta och agera i denna egenskap har han därför stött åtgärder och politik som undergräver Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

Serhii Anatoliyovych ZDRILIUK – Senior rådgivare till Igor Strelkov/Girkin som är ansvarig för åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende. Genom att åta sig detta och agera i denna egenskap har Zdriliuk därför stött åtgärder och politik som undergräver Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

Vladimir ANTYUFEYEV – F.d. ”minister för statssäkerhet” i separatistregionen Transnistrien. Sedan den 9 juli 2014, har han varit förste vice premiärminister Folkrepubliken Donetsk och ansvarig för säkerhet och brottsbekämpning. I denna egenskap är han ansvarig för separatisternas ”myndighetsverksamhet” i den s.k. ”Folkrepubliken Donetsks regering”

(PO)

Det här vill inte Vänsterpartiet att du läser

DSC_0092

Malin Björk & Jonas Sjöstedt

Det här är det fjärde blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.

Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar till det bra svar från partierna och en bra dialog.

Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det.

 Kapitel 4: Det här vill inte Vänsterpartiet att du läser

Redan under Lars Werners tid som partiledare gjorde VPK sig av med det kommunistiska K:et och blev Vänsterpartiet. Över 20 år har gått sedan dess men när Vänsterpartiet agerar i Europaparlamentet så är K:et med i form av att sex partier som är med i partigruppen GUE/NGL (EU-skeptiska vänsterpartier). Det är något man på hemmaplan pratar tyst om, särskilt eftersom man med nya partiledaren Jonas Sjöstedt sluppit K-diskussioner på hemmaplan de senaste åren.

Går man runt i Europaparlamentets korridorer i Strasbourg eller Bryssel så är hammaren och skäran och K:et väl synligt hos flera av dessa sex partier. Jag väljer ett plocka ut ett parti och ett exempel på vad som kan bli problematiskt med sånt sällskap. Det är ett parti som har spelat en roll i vårens stora europeiska drama som pågår fortfarande i Ukraina. Partiet är det Grekiska Kommunistpartiet, ett parti med två mandat i parlamentet och som är ett gammaldags marxistiskt-leninistiskt parti. Engelska Searchlight (typ motsvarigheten till svenska EXPO) kallar partiet även för Ny-Stalinistikt.

Anledningen till att partiet nämns av Searchlight är att en av Vänsterpartiets gruppkamrater i Europaparlamentets bänkar, Charalampos Angourakis, tillsammans med medlemmar av det tyska vänsterpartiet (forna Östtyska kommunistpartiet) och ett gäng nynazister, högerextremister och fascister var valobservatör i den riggade folkomröstningen på Krim, och därigenom legitimerade Rysslands övertagande av området. (Fotnot: Angourakis avled dock oväntat i Athen i veckan mitt under kampanjen för att bli återvald till parlamentet. )

Vänsterpartiets tystnad kring gruppkamraters samarbeten med fascister och legitimering av brott mot internationell rätt är anmärkningsvärd. Annars brukar partiet var snabb att fördöma extremhögerns agerande och se sig mot den främsta motkraften. Här spelar man på samma planhalva.

Jag har förgäves sökt men inte hittat något avståndstagande gentemot valobservatörerna från Vänsterpartiet eller från GUE/NGL. Jag hittar inte heller att Vänsterpartiet ska ha fördömt folkomröstningen på Krim (någon läsare kan säkert hitta eventuella länkar bättre än jag, jag postar gärna länkar som motbevisar det jag just skrivit).

Sammantaget blir slutsatsen att det tycks som om det är ok för Vänsterpartiet att samarbeta med partier och individer som i Europaparlamentet gör gemensam med sak med nazister och fascister, i alla fall när det gäller att legitimera den allt mer diktatoriske ryske presidenten Putins annekteringar. Här tycks maximen min fiendes (USA & EU) fiende (högerextremister) vara min vän vara vägledande och kålsuparteorin är den härskande.

Resultatet för invånarna på Krim har inte låtit vänta på sig – flera av de grupper som Vänsterpartiet normalt sett brukar värna tillhör förlorarna enligt en FN-rapport, särskilt problematiskt är det för etniska, sexuella och religiösa minoriteter, samt för aids-patienter och de som inte ansökt om ryskt medborgarskap liksom journalister.

Vänsterpartiets andra paradox är balansen mellan att vara EU-kritiskt parti och samtidigt ta chansen att driva sakpolitiken man brinner för – men i en överstatlig riktning (för att det är rätt politik).

Vänsterpartiet vill till exempel utöka EU:s makt genom ett bindande socialt protokoll (som partiet menar gör att fackliga rättigheter inte underordnas EU:s ekonomiska friheter). Partiet är också för det första steget mot EU-skatter, den finansiella transaktionsskatten, även om partiet inte vill gå så långt som Miljöpartiet och tillåta EU själv förfoga över hur pengarna ska användas. 

Partiet har också (i alla fall har jag inte sett att Vänsterpartiet tagit avstånd från Tsipras “presidentkandidatur”) en egen kandidat genom GUE/NGL-kandidaten Alexis Tsipras till posten till EU-kommissionens ordförande. Det är federalistiska krafter som mobiliserat att parlamentsgrupperna ska plocka fram sina kandidat för att få till en presidentkampanj (ordförande är President på en rad andra språk) i vad man hoppas ska utveckla sig till i framtiden ett direktval till posten. Nu är valet indirekt och kandidaterna säger öppet att de förväntar sig att den största gruppens kandidat blir EU-kommissionens näste ordförande. Så här sade Tsipras i debatten att medlemsländernas Stats- och regeringschefer inte är bundna att ta kandidaten från den största gruppen.

– Det här kan inte ifrågasättas. Vi kan ju inte bli överraskade om folk vänder oss ryggen om vi inte respekterar deras röster. Det skulle vara katastrofalt, man skulle splittra Europa.

Läs mer om den senaste “presidentdebatten” här.

I den granskning av partiet  som EU-kritiker har gjort noteras särskilt att Vänsterpartiet duckat oväntat ofta mellan sakfråga och maktfråga genom att lägga ned sin röst.

Samtidigt, om partiet sätter maktfrågan först (den EU-kritiska linjen och att beslutet inte hör hemma på EU-nivå), räkna då med att man åker på stryk från andra hållet från de som driver sakfrågan. Vänsterpartister brukar vara stolta över sitt rättighetsarbete, men RFSL kritiserade nyligen Vänsterpartiet för att vara oväntat svaga i sin Europapolitik. I RFSL:s poängbedömning hamnade Vänsterpartiet på ungefär samma nivå som Kristdemokraterna vilket måste ha varit en chock för många vänsterpartister.

Att vara sliten mellan de här två krafterna har tärt på Vänsterpartiet. I takt med att EU fördjupas och Vänsterpartiet ser möjligheterna att bedriva politik har det absoluta utträdeskravet mjukats upp till det här valet.

 Nu heter det att målet är långsiktigt. Det börjar likna Socialdemokraternas ställningstagande att Kungahuset ska avskaffas. Det ser bra ut i partiprogrammet, att ta bort det skulle reta de renläriga i partiet, men i praktisk politik är det sedan länge helt överspelat och partiet agerar inte för den långsiktiga målsättningens förverkligande. Där är inte Vänsterpartiet, än.

Läs de andra kapitlen i serien:

Kapitel 1: Det här vill inte Socialdemokraterna att du läser

Kapitel 2: Det här vill inte Folkpartiet att du läser

Kapitel 3: Det här vill inte Moderaterna att du läser