Titta noga på bilden ovan och gissa var den är hämtad ifrån. Nej, det är inte någon skolbok från tidigt 90-tal innan Sveriges EU-inträde. Det är en sida från en statlig myndighet som är ute på remiss.
Det är 20 år sedan Sverige röstade om medlemskap i EU nu i november. Efter 20 år av medlemskap och en genomgripande förändring av vårt styrelseskick skulle man gärna kunna tro att kunskapen på statliga myndigheter satt som gjuten om hur landet styrs. Bilden är dock hämtad från i år. Det är MSB som skickat ut ”Samverkan och ledning – gemensamma grunder vid samhällsstörningar” på remiss.
Det pinsamma i sammanhanget är att ingen på MSB har reagerat att Sverige faktiskt inte styrs genom tre politiska nivåer utan fyra. Att inte EU-nivån finns med i bilden är direkt märkligt. Att MSB på det här sättet har missat konsekvensen av att Sverige gått med i EU är inget mindre än illa..
Ännu märkligare blir det eftersom det finns en hel del EU-lagstiftning som direkt påverkar MSB:s verksamhetsområde. Till exempel rapporterade jag från Bryssel om översvämningsdirektivets tillblivelse, som nu är implementerat i svensk lag och beskrivs så här på MSB:s egna hemsida: ”Efter att stora översvämningar inträffat i Europa antog EU under 2007 ett direktiv för översvämningsrisker som reglerar hanteringen av översvämningar.”
Enligt MSB:s egen hemsida finns det 13 direktiv som implementerats i svensk lagstiftning som berör MSB:s verksamhetsområde. Antal rättsakter är betydligt fler.
Dokumentet från MSB, som är godkänd av en avdelningschef innan det skickats ut, ska ”bidra till att utveckla samhällets förmåga att hantera samhällsstörningar. Det ska vara ett stöd till alla aktörer som deltar i hanteringen att agera tillsammans på ett strukturerat och likartat sätt och att utnyttja gemensamma resurser effektivare.”
Här finns inte ERCC som något Sverige kan använda för att ”utnyttja gemensamma resurser effektivare” utan beskrivs som något som existerar utanför och som framför allt Sverige bidrar till.
ERCC beskrivs så här: ”Vid internationella eller globala händelser samarbetar nationella myndigheter med internationella institutioner inom en rad olika områden. Detta samarbete innebär att Svenska myndigheter kan behöva bidra till och hantera lägesbilder från internationella sammanhang, EU:s Emergency Response Coordination Centre (ERCC), European Centre for Disease Prevention and Control (ECDC), samt Världshälsoorganisationen (WHO), med flera är bra exempel på aktörer som skapar och förmedlar globala och internationella lägesbilder.”
Så sent som i somras aktiverade Sverige hjälp från ERCC när egna resurser inte räckte till genom att få brandflyg från Italien och Frankrike samt satellitanalys från Grekland. I samband med Stormen Gudrun rekvirerades också resurser genom EU:s krissamarbete. Varken branden i Västmanland eller stormen Gudrun kan betraktas som internationell eller global händelse utan som stora nationella kriser och samhällstörningar
Att bara se ERCC som något internationellt, ”där borta”, istället för en resurs att använda i Sverige är olyckligt. Det kan också för skattebetalarna leda till dyra och felaktiga slutsatser. Efter branden i somras så har röster höjts för att Sverige ska skaffa brandflygplan.
Skulle Sverige på egen hand ha en garanterad förmåga skulle det behövas minst tre flygplan (för att kunna hantera att ett är trasigt, det andra är utlånad till annan internationell insats eller övning och den tredje är standby). Räknar vi med besättningar och beredskapstider och betänker att brandflyg i Sverige i praktiken bara är relevant högst en-två månader under torra somrar så blir det väldigt dyra resurser.
Med ett synsätt om att samverkan och gemensamma grunder är större än konungariket Sveriges gränser kommer beslutsfattare att hitta mer kostnadseffektiva lösningar som ramavtal om att hyra in flygplan när risknivåerna är på en viss nivå, och att ett flygplan eller två stationeras i riskområdets närhet.
Ett annat exempel på EU-exotismen i dokumentet (att EU är något utanför oss som vi bidrar till, inte som något som finns hos oss ) finns också i stycket när MSB ska definiera det som är skyddsvärt:
”Människors liv och hälsa – omfattar alla människor som har Sverige som hemvist eller uppehåller sig i Sverige eller är svenska medborgare och uppehåller sig utomlands. Liv och hälsa omfattar fysisk och psykisk hälsa hos dem som drabbas direkt eller indirekt (till exempel anhöriga)av en händelse eller ett skeende. Skyddsvärdet omfattar även de människor som innefattas i EU:s solidaritetsklausul samt på global nivå de människor som innefattas i internationellt katastrofbistånd.”
Utifrån ett EU-perspektiv känns det som MSB skickat ut till andra statliga myndigheter, landsting, länsstyrelser och kommuner som att sätta sig i en tidskapsel och åka tillbaka i tiden.
Rekommendationen från EUbloggen är att dra tillbaka dokumentet och jobba om det med ett integrerat EU-perspektiv och sedan skicka ut den på nytt. Att göra det är en viktig signal till remissinstanserna att det finns en allvarlig brist som man tar seriöst och åtgärdar.
Tyvärr är dokumentet också representativt för kunskapsnivån och det allmänna perspektivet i Sverige. Trots att 20 år har gått så ser vi inte EU-strukturen som något integrerat i vår vardag. Om inte ens statliga myndigheters avdelningschefer har kunskap, verktyg och perspektiv att förstå verkligheten 2014 så är det inte så konstigt att medborgarna inte heller ha koll. Som tur är har regeringen Löfven tillsatt en kunskapslyftsminister, Aida Hadzialic (S), och EUbloggen föreslår att första lyftinsatsen görs när det gäller EU-kunskapen på statliga myndigheter.
(PO)
Fotnot: Jag är ingen expert inom MSB:s verksamhetsområden och jag har läst utredningen med EU-glasögon, dvs genom att söka det 167 sidor långa dokumentet på en rad EU-relaterade ord och begrepp och granska skrivningarna runt dessa.
Några tweets från i somras när det begav sig:
Till sist, om det inte blir det här pusslet, vad är alternativen? För rådsordförande pratas det om andra kandidater från de nya östländerna. Framför allt snurrar snacket runt Lettlands förre premiärminister Valdis Dombrovskis eller hans estniske ex-kollega Andrus Ansip. Min tidiga favorit Dalia Grybauskaite nämns inte och Helle Thorning-Schmidt ser inte heller längre ut att vara aktuell.
EUbloggen 