Nu har Lars Adaktusson byggt klart sitt kansli i Europaparlamentet och där det mest kända namnet är den tidigare förbundsordföranden för KDU Charlie Weimers. Weimers har också rätt Europeiska erfarenheter genom sin tid som vice ordförande i partigruppen EPP:s europeiska ungdomsorganisation.
Charlie Weimers är 31 år och har tidigare hunnit med att vara deltidskommunalråd i Hammarö och sakkunnig hos Göran Hägglund i regeringskansliet.
Pressansvarig är Sara Hummerdal från Stockholm/Uppsala. Hummerdal har bland annat varit valledare för Ebba Busch i Europaparlamentsvalet och i fullmäktigevalet i Uppsala. På CV:et även riksdagskansliet och på finansen hos Mats Odell.
Martin Källstrand är sakkunnig i transport, handel, näringsliv och inre marknad. Han arbetade på företrädaren Alf Svenssons kansli och är alltså den kristdemokratiska kontinuiteten i Europaparlamentet. Dessutom gör Marielle Edström praktik på kontor, till vardags internationell sekreterare och förbundsstyrelseledamot i KDU.
Vid valet i höst avgörs vilken regering får de kommande fyra åren, och regeringen deltar genom Rådet arbetet i den ena av EU:s två lagstiftande församlingar (den andra är Europaparlamentet). Det finns också en rad frågor som har att göra med EU som avgörs av Sveriges Riksdag, som till exempel eventuellt införande av Euron.
När sju partier har blivit granskade spretar fältet; medan FI och V bara lyckas nämna något av granskningens nyckelord bara en endaste ynklig liten gång i sina valmanifest sprutar FP på med hela 26 omnämnanden.
Nu väntar bloggen framför allt på valmanifesten från Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Alliansen. Om jag inte fått något om bakfoten så väntas inte Moderaterna komma med något eget valmanifest utan nöjer sig med Alliansens.
Det är indirekt val i Sverige till EU:s andra lagstiftande kammare, ministerrådet, den 14:e september. Du känner säkert igen det under ett annat namn; Riksdagsvalet. I en serie inlägg granskar EUbloggen partiernas valmanifest utifrån EU-perspektiv. Valvinnare kommer ju att bilda regering, och regeringens ledamöter deltar i det EU-lagstiftande arbetet som sker i ministerrådet.
Har eget EU/Europakapitel: Nej, men har kapitel om Sammanhållning över Gränserna (som handlar mer om internationell solidaritet).
Antal gånger som olika begrepp nämns:
EU: 5
Europa: 4
Europeisk(a): 1
Euron: 0
Konkreta löften i EU-politiken:
*40 procents minskning av EU:s CO2-utsläpp till 2030 (jfr m 1990)
*27 procent av EU:s energi ska vara förnyelsebar till 2030
*Legala vägar till EU för flyktingar med nödvisum och straffa länder, kännbart, som bryter mot gemensamma asylregler
Och så något som kanske kan betraktas med EU-ögon…
*Låta EU- (och FN)-klassifikationer styra vilka grupper som omfattas av lagstiftningen att straffa deltagande i grupper som stämplas som terrorgrupper. Även om det sker utomlands, utan att det är ett svenskt mål som verksamheten riktar sig emot.
Överraskningsfaktor: Inget som direkt överraskar.
Kommentar:
Blott Sverige svensk organiserad brottslighet har, och således är det en nationell angelägenhet. Det är ett exempel ur Kristdemokraternas valmanifest där det gränsöverskridande perspektivet och behovet av åtgärder på EU-nivå lyser med sin frånvaro. När Folkpartiet pratar organiserad brottslighet kommer det paketerat med behovet av ett europeiskt FBI. När Kristdemokraterna tar upp frågan är det internationella inslaget ”mobila ligor med internationell koppling” och åtgärden är möjligheten till anonyma vittnen vid vissa brott.
Kristdemokraterna är också luddiga, till exempel i fråga om momsregler för föreningar som EU-kommissionen haft synpunkter eftersom man anser att det bryter mot de gemensamma reglerna. KD säger bara helt kort att det är ”en utveckling vi vill förhindra”. Hur då undrar EUbloggen, hur ska Momsdirektivet ändras om KD får bestämma, eller tänker sig Hägglund & Co lite civil olydnad som franska och belgiska bönder brukar gilla, rulla in lite arga fotbollsspelare, syföreningar och hembygdsföreningar och skapa kaos i Bryssel, eller glatt betala böter i EU:s domstol och ignorera direktivet?
Slutomdöme: Kristdemokraterna klarar sitt G med nöd och näppe för att man ger väljarna konkreta besked i några EU- frågor och för att partiet ändå är på någon dimmig nivå medveten om en europeisk dimension i svensk politik även om det inte genomsyrar valmanifestet. Men det behövs skärpning.
(PO)
PS Notera att betygssättningen inte handlar om politikens innehåll utan om hur EU-perspektivet finns med.
Sätter Lars Adaktusson rätt Agenda i Bryssel? Valstugan i Uppsala.
Det här är det nionde blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.
Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar serien till bra svar från partierna och en bra dialog.
Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det.
Kapitel 9 Det här vill inte Kristdemokraterna att du läser
Kristdemokraterna har gått från att sjunga hallelujah till EU till att bli ett parti som ger betydligt mer blandade signaler. Nu är det inte bara himmelsriket, utan även ett ställe med smådjävlar som behöver bekämpas. Och mandaten ska räddas genom att gå in på andra borgliga partiers domäner.
Kristdemokraterna har slängt upp valaffischer med nej till Euro (trots att partiet sade ja i folkomröstningen), man har också kört sin egen variant av Centerpartiets smalare och vassare genom “Rätt Agenda i Bryssel”. Folkpartiet har man ryckt i griseknorren genom att ge Marit Paulsen en ung utmanare i form av stjärnskottet Ebba Busch Thor – sen att det verkar som det är Centerpartiet som grisskrattar bäst till valbåset är en annan historia. Men Kd:s svängning från att vara positiv till mer federalism, bland annat genom att säga ja till EU-skatt (både Anders Wijkman och efterträdaren Alf Svensson har röstat för), till att landa i en kommunikativ EU-kritik är anmärkningsvärd och har inte fått riktigt den uppmärksamhet det förtjänar. Det är heller ingen ändring Kd har torgfört, att man gjort en ”Paulus Omvändelse” – frågan är bara om den är helhjärtad eller inte.
Vad är det då Kristdemokraterna inte vill prata då? Förutom att man svängt?
Precis som många andra vill man inte prata så mycket om sina europeiska gruppkamrater som på olika sätt är omöjliga i en svensk kontext. Senast att bli uppmärksammad är spanska Partido Popular som lagt fram ett lagförslag som innebär enligt kritikerna det omöjligt att utöva grundläggande fri och rättigheter genom att det blir olagligt både i sociala medier och genom demonstrationer att kritisera landet Spanien, regeringen eller statliga tjänstemän. Det blir också olagligt att fotografera poliser, m.m. samt att höga böter kan dömas ut.
En röst på Kristdemokraterna och Lars Adaktusson är också en röst på Kd:s kandidat till EU-kommissionens ordförande (i alla fall har jag inte sett att KD tagit avstånd). Men att med den nya approachen till EU är det inte konstigt att man vill hålla armlängds avstånd från den officiella EPP-kandidaten (M & KD) Jean-Claude Juncker och det finns väl ingen kristdemokratisk valarbetare som i mötena med väljare säger till exempel att en röst på Kd också är en indirekt röst på Jean-Claude Juncker som kommissionens ordförande.
Juncker är en EU-veteran från Luxemburg som i 18 år var premiärminister (och under stor del av den tiden var han samtidigt finansminister) men fick lämna sin post i en spionskandal, som du också kan läsa om här.
Kanske inte så konstigt att Kristdemokraterna (och Moderaterna) inte vill ha frågor av väljare om kommissionens näste ordförande är alkoholist (vilket förnekas av Juncker ska tilläggas) eller inte, och om denne är lämplig att hantera känsliga frågor när han inte kunde hantera lilla Luxemburgs säkerhetstjänst. Och som sagt var, mer federalism är inte Rätt Agenda för Kristdemokraterna i det här valet.
Något Kristdemokraterna också talar väldigt tyst om är att Alf Svensson inte direkt har gjort något stort avtryck under mandatperioden. Den legendariske Alf blev ju inkryssad och petade Ella Bohlin som var toppnamn. Alfs trackrecord hos Votewatch kan betraktas som högst ordinärt, och intrycket är att han varit betydligt blekare än sin föregångare Anders Wijkman som höll hög profil i miljöområdet. Man kan undra om det hade varit bättre för både Kd och Sverige om Ella Bohlin tagit mandatet.
Tittar vi på hur Alf Svensson röstat så är det också flera omröstningar där han i strid med den nuvarande linjen röstat för mer EU och mer överstatlighet eller i symbolfrågor. Några exempel; resolution för EU-skatt som nästan alla andra svenskar röstade nej till, EU-åklagarmyndighet och EU:s kulturarvmärke.
I det här inlägget väljer jag medvetet att inte ta upp Estrela-rapporten och abortfrågan, m.m. eftersom det är väl belyst både i media och i den sociala världen.
Min sammanställning av mandatfördelning i samtliga undersökningar från maj månad.
Dagens Ekot/Novus (där jag noterar att min diskussion med Ekot fått dem att redovisa mandatfördelningen tydligare) är ingen rolig läsning för Moderaterna som för första gången tappar ett mandat i en mätning. Partiet är dessutom inte ens näst störst, det är Miljöpartiet. I går kom också DN/Ipsos (som inte redovisat mandaten, men som finns med i mandatkollen här ovanför) och den var dåliga nyheter för S som i den mätningen för första gången tappade ett mandat och den vikande tendensen för moderaterna fanns med i mätningen även om mandatet behålls. Tillsammans med den tredje mätningen på två dagar (SvD/Sifo) så är bilden ganska klar – Sverigedemokraterna och Fi kommer att ta plats i parlamentet, KD och C behåller sina mandat medan Piratpartiet åker ut.
Nu handlar det om att mobilisera sina väljare till vallokalen. För den/de som misslyckas med det kan det svida ett mandat i slutändan.
MANDATKOLLEN:
Kommentar: Moderaterna började starkt i mätningarna (precis som 2009) men har sjunkit i mätningarna på slutet. Trots att Gunnar Hökmark, Sveriges mäktigaste Europaparlamentariker (vice ordförande i EPP och tunga rapportörskap) pekades ut som en av vinnarna i SVT:s debatt drabbas moderaterna återigen av att väljarna straffar sittande regeringspartiet. Mitt tips är det blir fyra mandat med flaggning för att tappa ett mandat. Det blir dramatiska timmar fram till klockan 22-23 på söndag, eller om det blir på håret, ännu längre än så.
Kommentar: Folkpartiet har legat stabilt på ett mandat mindre än förra valet. Partiet har haft svårt att ta plats i debatten som EU-positivt, dessutom har Marit Paulsen inte fått det utrymmet som hon tidigare har haft – som djurens Skyddshelgon St Marit. Nu har kvinnliga borgliga toppkandidater från övriga partier synts med grisar och det nästan har tävlats i griskrameri, i konkurrens med Miljöpartiet också ska sägas. Att Paulsen fick figurera i rapporteringen som inte medveten om vilka tidningar hon medverkar har inte hjälpt heller. De flesta partierna har använt sina partiledare i kampanjen, men Jan Björklund har varit relativt osynlig både på kampanjmaterial och i valrörelsen (eller åtminstone inte fått så mycket media). Det blir två mandat och en del att tänka på för Folkpartiets valstrateger.
Kommentar: Centerpartiet spelade högt med två doldisar högst upp på listan och sin egen ”Bad Boy-liberal” Federley på tredje plats, dessutom med en sen start i kampanjandet gjorde att flera mätningar placerade partiet utanför parlamentet. Men sen kom grisdebatten som gynnat lantbrukare som tvåan Kristina Yngwe samt toppnamnet Kent Johansson. Partiets satsningar på trafikcentra har ökat trycket i kampanjandet. De senaste mätningarna visar att det har betalat sig och partiet har klarat både spärr och mandat trots att Kent haft svårt i debatterna. Betyget sju nås pga grisarna, som satt mest knorr på Centerpartiet av alla grisintresserade partier. Skulle jag ha satt betyget för en vecka sedan, ja då hade det nog blivit en trea-fyra.
Kommentar: Kristdemokraterna har också likt Centerpartiet stabiliserat sig i opinionen och ser ut att klara sitt mandat. I början av valrörelsen var det hög energi och synlighet på Lars Adaktusson, men det är inte lätt att gå från den som frågar ut till att bli utfrågad av sin forna kollegor. Adaktusson har inte haft helt lätt att klara sig i debatterna och de andra partierna har instinktivt förstått att ingen glädje är så stor som skadeglädjen i journalistkåren vilket gjort att de pucklat på honom lite extra. Kd har också dragit nytta av grishistorien som Ebba Busch Thor från Uppsala spelat skickligt på.
Kommentar: Socialdemokraterna har liksom Moderaterna börjat starkt i mätningarna men ju närmare valet desto fler har lämnat partiet. Det finns även mätningarna som visar att man nu tappar ett mandat. Orsakerna är flera, i Europaparlamentsvalet är det många som testar något annat för att återvända hem till det trygga valet i riksdagsvalet. I den här valrörelsen har Socialdemokraterna framför allt ätits på av vänterkanten, inte bara MP och V utan nu även Feministiskt Initiativ. Lägg därtill att Marita Ulvskogs hatkärleksdebatter med Gunnar Hökmark har lett till en del misslyckade plumpar som ”jävla skithög” (svenska väljare vill ha mer statsmannamässig approach eller genuin energi som Schyman, inte svordomar) och sakfel. Det blir spännande timmar fram till röstsammanräkningen om S behåller sina 6 mandat eller tappar ett.
Kommentar: Miljöpartiet har länge sett att gå bra ut, det finns någon mätning med ett dippande mandat, men det mesta talar för att det blir tre mandat. Det skulle ha varit fyra om Fi inte dykt upp, eftersom partierna slåss om samma väljare. Isabella Lövin klarade slutdebatten bra enligt experterna. Småskandaler som Jabar Amins taxiresor kommer inte att störa spurten. Enda hotet nu är att MP slår sig till ro och tappar väljare till Fi.
Kommentar: Hur går det egentligen för V i spurten? Mätningarna pendlar i procent som en hiss, det gör mandaten likaså och mycket handlar om hur partiets matematik med de andra partiernas röstetal faller ut. Det andra mandatet står och väger på en tunn tråd. Men spurtformen är ändå bättre än i andra partier och mitt tips är att det blir två mandat i slutändan.
Kommentar: Jag utfärdade skrällvarning för Fi efter att sett mobiliseringen på 1 maj. Nu tycks den förverkligas och de rosa rusar in i parlamentet. Sympatisörerna är välmotiverade att gå till valurnan och med lågt valdeltagande räcker det långt, inte till två mandat – men gott och väl ett. Ska det räcka till två mandat krävs att andra partier misslyckas i sin väljarmobilisering.
Kommentar: Sverigedemokraterna har dominerat debatten på många sätt eftersom partiet skapar reaktioner var partiledaren Jimmy Åkesson än visat sig. Samtidigt är det Jimmy som dragit valrörelsen medan toppnamnen varit svaga, okunniga och osynliga. Jimmy räcker långt, till ett mandat men de två mandat jag trodde länge på uteblir.
Kommentar: Tufft spurtbetyg kanske på 3, men det känns som om Fi:s framgångar och att PP aldrig lyft över fyra procent gör att vinden mojnat i piratseglet. Kapten Engström gjorde en gedigen insats i slutdebatten, men lite bittert måste det kännas för PP att gå in i parlamentet och leverera bra resultat utifrån förutsättningarna och så får man ett gäspande från väljarkåren och får packa ihop. Mitt tips är alltså 0 mandat.
Kommentar: Junilistan som valdes in med tre mandat 2004 (men Lars Wohlin hoppade över till Kd och EPP så var dom bara två) men som försvann i valet 2009 har inte kommit upp på banan igen efter femårig törnrosasömn.
Opinionsundersökningarna duggar tätt men av någon anledning är det inte vanligt att man placerar ut mandaten, så jag fortsätter köra valsimulatorn för att se hur det faller ut.
Idag kom Skop, på uppdrag av Sverige i Europa, men sin EU-valsmätning. Mätningen är lite roligare läsning för KD och C som har kniven mot strupen. De hamnar på rätt sida av spärren. Noterbart i SKOP är att här är det Piratpartiet som har häng på mandat med över 3 procent av rösterna medan Fi rör sig uppåt men ligger betydligt lägre än gårdagens undersökning som publicerades av SVT med sina 1,6 procent.
Skops siffror (för de som uppger att de kommer att rösta 25:e maj):
Parti Procent (förändring jfr med Valet 2009) och antal mandat
Moderaterna 20,0 procent: (+1,2%) 4 mandat
Folkpartiet 9,2 procent: (-4,4% ) 2 mandat
Centerpartiet 4,1 procent: (-1,4%) 1 mandat
Kristdemokraterna 4,7 procent: (+/-0) 1 mandat
Socialdemokraterna 32,6 procent: (+8,2%) 7 mandat
Vänsterpartiet 5,9 procent: (+0,2% ) 1 mandat
Miljöpartiet 12,8 procent: (+1,8% ) 3 mandat
Sverigedemokraterna 5,2 procent: (+1,9%) 1 mandat
Piratpartiet 3,1: ( -4,0%) 0 mandat
Om man man jämför mandatfördelningen med gårdagens från SVT så tappar Moderaterna och Miljöpartiet var sina mandat som istället hamnar hos KD och C.
I mitten av oktober ska kristdemokraterna spika sin lista till Europaparlamentet och just nu finns inte Alf Svensson med i provval och process. Den gamle partiledaren får betraktas som drömkandidaten för partiet, som med sin erfarenhet och ålder skulle kunna lyfta både Europadebatten och partiet. Kristdemokraterna fick ett mandat i valet 2004 och sedan ett gratismandat i och med Lars Wohlins avhopp från junilistan.
Med Alf Svensson som första namn skulle ett mandat kunna försvaras, och kanske minst ett till erövras. Problemet är dock att han sagt nej i början av juni som flera medier rapporterat om. Trots det finns det flera i partiet som fortfarande hoppas på en omsvängning, att om partiet ber Alf Svensson om att ta första platsen så kommer han ändå att dyka upp i topp.
För valrörelsens vitalitet och valdeltagandet vore det bra om Alf tackade ja, även om de andra partierna håller tummarna för fortsatt nej. Även om 70 år är gammalt i svensk politik så finns det flera ledamöter som är över 70 i Europaparlamentet, ja till och med över 80 år.
EUbloggen 