Varför har Sverigedemokraterna kvar Joel Ankar?

Sverigedemokraternas numera väl kände politiske tjänsteman Joel Ankar fortsätter att jobba kvar. Det var Aftonbladet som avslöjade att Kristina Winbergs tjänsteman tidigare uttryckt sig på ett sätt som inte var riktigt lämpligt (understatement). Winberg gav då honom sparken av förtroendeskäl men idag berättar flera medier att han jobbar kvar.

EUbloggen kan också bekräfta att Ankar jobbar och har vid flera tillfällen under våren/sommaren setts i parlamentet tillsammans med chefen. Det Winberg har sagt är att det är parlamentets regler som stoppar henne från att avskeda Ankar. Men det stämmer inte med tjänsteskrifterna (läs utdraget nedan).

Dessa regler ger Winberg rätten att sparka Ankar om hon vill utifrån förtroendefrågan. Så frågan uppstår nu är hur har egentligen Winberg motiverat avskedandet? Om hon sagt till parlamentet att Joel Ankar ska avskedas men att han inte gjort några fel i sitt jobb, eller hur han fått jobbet och förtroendet kvarstår men det blev lite jobbigt med svenska medier så är det klart att parlamentet säger nej.

Om Winberg skulle ha avskedat Ankar med hänvisning till förtroendefrågan skulle han ha haft en månads uppsägningstid och varit borta för länge sedan. Vill inte Winberg bli av med Ankar, eller har SD inte klarat av att formulera hur förtroendet har brutits?

Förtydligande: Ovan handlar om medlingsförfarandet som alltså eventuellt (men det får SD svara på) kan ha slutat med Ankar blev kvar. Läs mer här, särskilt Artikel 20, termination of contract.

Så bollen tillbaka till Sverigedemokraterna, hur kommer det sig att Joel Ankar fortfarande är kvar?

Fetningarna i det aktuella stycket är mina för tydlighetens skull:

KAPITEL 9

Anställningens upphörande

Artikel 139

1. Förutom vid dödsfall ska den ackrediterade parlamentsassistentens anställning upphöra i följande fall:

a)Vid det datum som anges i avtalet, i enlighet med artikel 130.1.

b)vid utgången av den månad då den ackrediterade parlamentsassistenten fyller 66 år eller, i undantagsfall, det datum som fastställs i enlighet med artikel 52 andra och tredje styckena i tjänsteföreskrifterna.

c)Om assistenten har anställts för att bistå endast en ledamot av Europaparlamentet i enlighet med artikel 128.2: vid utgången av den månad då ledamotens mandat löper ut, vare sig detta sker på grund av dödsfall, avgång eller av andra skäl.

d)Med beaktande av att arbetsrelationen mellan ledamoten och den ackrediterade parlamentsassistenten grundar sig på förtroende, vid utgången av den uppsägningstid som föreskrivs i kontraktet, som ger den ackrediterade parlamentsassistenten eller Europaparlamentet, på begäran av den eller de ledamöter av Europaparlamentet som den ackrediterade parlamentsassistenten anställdes för att bistå, rätt att säga upp anställningskontraktet innan det löpt ut. Uppsägningstiden får inte vara kortare än en månad för varje fullgjort tjänsteår, dock minst en månad och högst tre månader. Uppsägningstiden får dock inte börja löpa under en graviditet som bekräftats genom läkarintyg, mammaledighet eller sjukledighet, såvida sjukledigheten inte överstiger tre månader. Den ska dessutom skjutas upp tills vidare under en graviditet som bekräftats genom läkarintyg, mammaledighet eller sjukledighet inom de angivna gränserna.

e)Om den ackrediterade parlamentsassistenten inte längre uppfyller villkoren i artikel 128.2 a, med förbehåll för möjligheten att bevilja undantag enligt den artikeln. Om undantag inte beviljas, ska den uppsägningstid som föreskrivs i led d tillämpas.

2. Om avtalet upphör att gälla enligt punkt 1 c, ska den ackrediterade parlamentsassistenten ha rätt till en ersättning som motsvarar en tredjedel av hans eller hennes grundlön för tiden mellan den dag då han eller hon lämnar sin tjänst och den dag då avtalet löper ut. Högst tre månaders grundlön får betalas ut.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 48 och 50, vilka är tillämpliga på motsvarande sätt, kan en ackrediterad parlamentsassistent sägas upp utan uppsägningstid om han eller hon uppsåtligen eller på grund av vårdslöshet allvarligt åsidosätter sina förpliktelser. Den myndighet som avses i artikel 6 första stycket ska efter att ha gett den anställde möjlighet att försvara sig fatta ett motiverat beslut.

Särskilda bestämmelser för disciplinförfarandet ska fastställas i de tillämpningsföreskrifter som avses i artikel 125.1.

3a. De tillämpningsföreskrifter som avses i artikel 125.1 ska föreskriva ett förlikningsförfarande som ska tillämpas innan en ackrediterad parlamentsassistents kontrakt upphör, på begäran av den eller de ledamöter av Europaparlamentet som denne anställdes för att bistå eller den berörda parlamentsassistenten i enlighet med punkterna 1 d och 3.

4. Anställningstid för en ackrediterad parlamentsassistent ska inte betraktas som tjänsteår i den mening som avses i artikel 29.3 och 29.4 i tjänsteföreskrifterna.

Dålig dag för Sverigedemokraternas försök att tvätta sin image.

Peter Lundgren (SD) Foto © European Union 2014 – EP

EUbloggens återkommande läsare vet att bloggen följer lite extra hur SD och andra EU-skeptiska partier röstar i frågor där Ryssland har intressen. Se bland annat Rysslandsindexet, hur SD:s dåvarande partisekreterare flaggar för en ändrad Rysslandspolitik och hur partiet sedan tagit steg från nej till att lägga ned.

Försöket att ändra sin image började rätt skapligt i debatten. SD:s Peter Lundgren tog talartid och uppmanade Ryssland att ”packa ihop sitt materiel, dra sig ur Krim, inled dialog och gör det nu”.Ett klipp som SD kommer att använda som bevisföremål 1 A för hur man står upp mot Ryssland och är kritisk i Europaparlamentet.

Problemet var bara att det föll samman under voteringarna. Så här reagerade några svenska MEP:ar på twitter över vad som hände:


3 gånger har Sd skyddat Ryssland o inte ens krav om öppen redovisning av utländskt ekonomiskt stöd vill de votera om. #eupol

— federley (@federley) June 10, 2015

Så här ser det ut när SD-ledamöter i EP tillsammans med LePen står upp i plenum i försök stoppa kritik mot Ryssland pic.twitter.com/tcr70C8c73

— Christofer Fjellner (@Fjellner) June 10, 2015

Högerextremerna, där SD ingår, protesterar vilt mot en tuff Rysslandresolution som vi röstar. Fasansfullt! @annieloof har rätt!

— Cecilia Wikström(FP) (@CeciliaWikstrom) June 10, 2015

Och @KristinaWinberg inte bara står upp och vrålar bredvid Marine le Pen, hon röstar givetvis mot resolutionen. Högerextrema +V= sant!

— Cecilia Wikström(FP) (@CeciliaWikstrom) June 10, 2015

Friends of Putin standing up for him, against transparency in Russian society,#Russia pic.twitter.com/DLJYydi8gR

— Gunnar Hökmark (@ghokmark) June 10, 2015


SD visa i EP sina pro Putin färger och ansluter sig till Le Pen &andra extreme höger partier för #Ryssland propaganda mot #Ukraina #eupol

— Anna Maria Corazza B (@AnnaMariaCB) June 10, 2015

Aftonbladet har beskrivit händelsen här.

Det som hände var att när Rysslandsresolutionen kom upp så gjordes tre muntliga ändringsförslag som SD, Front National mfl  försökte stoppa; att ha kapacitet att avslöja rysk psykologisk krigföring och propaganda, kritik mot hur Putin slår sönder civilsamhället i Ryssland och så krav på transparens i partifinansiering som kommer från länder utanför EU.

Det här är känsliga punkter, särskilt för öppet pro-Putinistiska partier som Front National (som är grupplösa och alltså inte i samma partigrupp som SD) och som finansieras med ryska pengar.

Om minst 40 ledamöter ställer sig upp i protest kan förslagen stoppas läggas till texten (vilket även för en EU-nörd som mig var något jag inte hade riktig koll på). Vilka som reser sig upp registreras heller inte någonstans. Det som dock skedde var att de svenska kollegorna till Kristina Winberg och Peter Lundgrens inte drog sig för att kommunicera vad som hände i kammaren, vilket skedde ungefär samtidigt som partiledaren Jimmie Åkesson (mer om det längre ned) stod i Sveriges riksdag och pratade om hur mycket SD stod upp mot Ryssland. Bland annat nämndes inlägget i debatten från Peter Lundgren dagen innan.

Att säga att ”Ryssland ska packa och dra” men sedan kämpa för att stoppa skrivningar om att stoppa rysk propaganda, inte vilja kritisera attacken på civilsamhället eller sätta åt utländsk partifinansering är lindrigt sagt aningen problematiskt när man försöker tvätta sin image och försöka framstå som nationellt trovärdig i säkerhetspolitiska frågor.

Särskilt partifinansieringen måste anses som anmärkningsvärt när ett ”Sverigevänligt” parti inte tycker att det är problematiskt med ”utländska pengar” i svensk politik. Samtidigt så har SD i sin historia tagit emot pengar från utlandet (Front National har bidragit med valfinansiering) och tydligen har inte historielektionerna om baksidan med utländsk finansiering (som under frihetstidens där hattar och mössor stred om makten) fastnat hos partiet.

Resolutionen som röstades igenom (och som kan läsas här i sin helhet) handlade om att EU måste med mjuk makt bemöta Rysslands splittrande politik, hålla ihop, avhålla sig från bilaterala förbindelser (hint till Grekland, Ungern och Cypern framför allt) som kan skada enigheten och skynda på energiunionen. Dessutom måste propagandan mötas och rysk inblandning i europeisk politik stoppas. En mer utförlig sammanfattning finns på parlamentets hemsida.

Resolutionen antogs med 494 ja-röster mot 135 nej-röster och 69 nedlagda röster. I röstningsprotokollet EUbloggen har tagit del i framgår att Kristina Winberg och Peter Lundgren lade ned sina röster (för övrigt tillsammans med Vänsterpartiets Malin Björk). Därigenom gick SD:arna emot EFDD-partilinjen som var att rösta nej. Det var alltså helt enligt tidigare kommunicerad målsättning att försöka bli av med Rysslandsstämpeln genom att lägga sig i en mindre extrem position. Sen att det finns en ironi att säga att man är tuff mot Ryssland men inte kan rösta för en resolution som säger att enighet behövs för att möta Ryssland är som det brukar heta en helt annan historia.

Dessutom röstade Winberg och Lundgren emot EFDD-linjen i alla registrerade delvoteringar, antingen genom att trycka på ja-knappen eller rösta blankt, som föregick voteringen. Rösterna registreras endast om så är begärt.

För att göra saken värre för Sverigedemokraterna så var ”stand up-debaklet” extremt otajmat eftersom Jimmie Åkesson återigen fick illa fäkta för Sverigedemokraterna i riksdagen efter att centerledaren Annie Lööf repriserat januariattacken i partiledardebatten. Dagens replikväxling skriver jag om mer på djupet i en ledare på Hela Hälsingland (kortare version i papperstidningen under torsdagen, längre på webben).

Det kunde ha varit en dag på jobbet för Sverigedemokraterna i det mödosamma arbetet att bygga om bilden av Putins favoriter i svensk politik, istället blev det par steg bakåt för att man reste sig vid fel tillfälle och i fel sällskap, eller kanske var det innerst inne rätt sällskap och rätt tillfälle…

(PO)

Uppdaterat: SD:s officiella organ SD-Kuriren berättar också om händelsen, dock utan att berätta att ledamöterna tillsammans med Front National försökte blockera ett par av förslagen. Dessutom påstås saker som ska ha påståtts som jag inte skulle påstå att jag tolkat på samma sätt som påstås av SD-Kuriren…

Uppdaterat 2: Erik Almqvist (som inte direkt varit otydlig…) reagerar nu väldigt argt på sin Facebooksida över Peter Lundgrens anförande i kammaren:

”Detta är riktigt illa. EU-parlamentarikern Nalle (SD) uppmanar Ryssland att ”packa ihop sitt materiell och dra sig ur Krim”. Hur förenlig är uppmaningen med den nationalistiska principen? Eller har man släppt den till förmån för en neokonservativ utrikespolitik som genom ömsom stål, ömsom färgrevolutioner ska tvinga på världen kulturmarxism?” och vidare ”Är denna utrikespolitiska linje Nalles egen? Eller är den förankrad inom SD? I sådana fall när och hur?”

Almqvists inlägg illustrerar väl sprängkraften inom Sverigedemokraterna när det gäller partiets relation till Ryssland. Att Winberg och Lundgren ”sköter sig” i Almqvist ögon när de ställer sig upp med Le Pen nämns förstås inte.

Uppdaterat 3: Apropå ”sprängkraften i SD” så råsopar förre partiledaren Mikael Jansson (idag försvarspolitisk talesperson) mot Almqvist & Co i ett brandtal för Peter Lundgrens tal:

”Även om vi varit kritiska mot USA:s motiv och strategier vid många av deras internationella insatser så är vi inte Putins kollaboratörer. Det är det sista vi är, vi manar tvärtom till aktivt motstånd nu. Freden har ett pris!

Vad händer om Ryssland och Kina gör allvar om sina diskussioner om militär allians? Det är dags att vakna ur den säkerhetspolitiska slummern!”

Det ska noteras att inte heller Jansson tar upp agerandet från Winberg och Lundgren i kammaren ihop Front National, för det rimmar liksom inte riktigt med ”till aktivt motstånd nu”. Inte heller kommenteras hur SD röstade i kammaren.

Återstår att se när SD börjar koppla ihop mjuk kollektiv makt med militär makt i säkerhetspolitiken och när orden följs av handling (om det ens är möjligt med partiets bild av EU/USA) vilket har varit/är EUbloggens återkommande kritik att snack i Sverige måste åtföljas av praktisk politisk handling i Europaparlamentet. Här är det en bra bit kvar, liksom att se vad SD menar vad konsekvenserna blir av att vakna upp ur partiets egna säkerhetspolitiska slummer. To be continued med andra ord.

C & FP vänder sig till talmannen för disciplinära åtgärder mot SD-tjänsteman

Sverigedemokraternas politiske sakkunnige Joel Ankar har efter Aftonbladets publicering om Ankars aktivitet på Flashback blivit en fråga för Europaparlamentets talman Martin Schulz. Det är de svenska ledamöterna i ALDE Fredrick Federley (C), Marit Paulsen (FP) och Cecilia Wikström (FP) som vänt sig till Schulz med anledning av att man anser att Ankar bryter mot parlamentets uppförandekod.

I ett pressmeddelande säger parlamentarikerna:

– Det är sorgligt och oerhört allvarligt att Joel Ankar på ett så flagrant sätt bryter mot EU:s grundläggande värderingar genom dessa fasansfulla och djupt kränkande uttalanden. När han anställdes av Europaparlamentet skrev han under ett dokument om en uppförandekod som han nu brutit emot, säger Cecilia Wikström (FP).

– Det är hårresande skrivningar vi fått ta del av denna morgon och det är vår plikt att agera kraftfullt för att värna de rättigheter alla EU-medborgarna är tillskrivna, säger Fredrick Federley (C).

– Detta är ett klart symptom på att vi lever i en farlig tid, säger Marit Paulsen (FP).

Mer personalproblem för Kristina Winberg (SD).

EUbloggen har inte noterat någon officiell reaktion från Sverigedemokraterna hittills. Av Aftonbladets publicering hittills är det inte heller klarlagt om Ankar har skrivit något på Flashback under sin tid som anställd av SD i parlamentet. Att parlamentariker vänder sig till talmannen angående ett annat partis politiske sakkunnige är minst sagt ovanligt. Kanske minnesgoda läsare kan berätta om det över huvud taget har hänt tidigare!?!

För Kristina Winberg som är den som Ankar jobbar åt är det här en fortsättning på de personalproblem som kansliet haft. Minst en tidigare sakkunnig har lämnat Winberg sedan valet (jag har uppgifter om fler, men antalet är inte bekräftade).

Partikamraten Peter Lundgren som valt att satsa på osvensk arbetskraft, och istället förlita sig på sakkunniga som tidigare (enligt bara delvis bekräftade uppgifter till EUbloggen) ska ha varit aktiva i nederländska PVV (ett parti som INTE är med i EFDD-gruppen och som placerade sig på ytterkanten i Rysslands-indexet), verkar ha haft det betydligt lugnare på sitt kansli.

Till sist kan det noteras att Aftonbladets inledande publicering är gravt missvisande i rubriken. Lika lite som att man kan säga att någon politisk tjänsteman på ett partikansli i Riksdagen arbetar för staten Sverige så kan man säga att Ankar arbetar åt EU. Ankars uppdragsgivare är Sverigedemokraterna på offentligt finansierade medel enligt samma regler som gäller för alla andra partier.

Tillägg: Ankar kommenterar via SMS hos Metro.

Tillägg: Winberg säger att hon ska prata med  ”personalavdelning” som får hantera ärendet. Eftersom det är en politisk tjänsteman anställd av Winberg så torde rimligtvis det vara SD:s personalavdelning som Winberg avser och alltså avgående partisekreterare Björn Söder som lär ligga närmast till hands. Men det hela är lite oklart vad Winberg syftar på.

Tillägg 3: Winberg har nu beslutat sig för att avskeda Ankar.

(PO)

Sverigedemokraterna fortsätter sin Putinvänliga röstsvit

Georgiens flagga i Europaparlamentet Foto © European Union 2014 – EP

Ni som följer EUbloggen vet att jag uppmärksammat hur Putin-vänligt Sverigedemokraterna röstat i Europaparlamentet, och att jag kallat partiet för Putins bästa vänner i Norden. Det har väckt starka reaktioner och debattartiklar från Sverigedemokraterna där de försöker säga att de tar avstånd från Rysslandskramandet som UKIP i partigruppen EFDD och Nationella Fronten (grupplösa) står för. Därför är det extra intressant att fortsätta följa hur Kristina Winberg och Peter Lundgren agerar i Europaparlamentet, samt hur andra partier i EFDD och övriga så kallade högerpopulistiska nordiska partier (i ECR) förhåller sig i omröstningar.

Igår handlade det om äppelsolidaritet med Moldavien och SD sade Njet. Årets sista röstningsdag i Europaparlamentet såg två omröstningar om Georgien och man kan säga mycket om Sverigedemokraternas röstningar under 2014 men man kan inte anklaga partiet för att vara inkonsekvent i sitt stöd för Moskva i Europaparlamentet. Winberg & Lundgren tryckte återigen på njetknapparna.

Första omröstningen handlade om själva associationsavtalet med Georgien. Det innebär ett djupare politiskt samarbete och ekonomisk integration, däribland att parterna öppnar sina marknader.

Det är det tredje associationsavtalet och Sverigedemokraterna varit emot samtliga. Officiellt är SD:s argumentation att associationsavtalen är ett första steg mot en utvidgning med dessa länder (vilket inte lär vara aktuellt förrän först på 30-talet) men också för att partiet i riksdagsdebatt sagt att Moldavien, Ukraina och Georgien inte tillhör EU:s ”inflytelsesfär”. I debatten om associationsavtalet lyftes just frågan om EU:s relation till Ryssland:

Lars Adaktusson i Georgien-debatten Foto © European Union 2014-EP

– Georgien har valt den europeiska vägen. Georgien har valt denna väg, trots ryska hot och påtryckningar. Ryssland förstår nämligen vikten av detta avtal, sade Lars Adaktusson (KD) i debatten.

– Det handlar om ett vägskäl. Ska Georgien tillåtas närma sig EU av egen vilja eller ska georgierna styras av maktens män i Moskva? Vi som väljer att rösta ja till associationsavtalet ställer oss på rätt sida av historien. Ni som röstar nej väljer medvetet den väg som är Vladimir Putins.

76 valde det som Adaktusson kallade för Putins väg. Två av dessa var som sagt var Peter Lundgren och Kristina Winberg. Om du är en återkommande bloggläsare så börjar du nog känna igen mönstret, eftersom det upprepar sig.

SD hamnade på nejsidan med UKIP i EFDD och Nationella Fronten (grupplösa). EFDD (Sverigedemokraternas partigrupp) var som vanligt splittrad. Partigruppens linje var nej till till avtalet och förutom SD:arna sade 18 ledamöter nej. 16 ledamöter i partigruppen lade ned sina röster. En ledamot, Iwaszkiewicz (KNP, Polen) röstade ja.

Jämför vi Sverigedemokraterna med hur andra ”höger-populistiska” partier i Norden röstade, så valde återigen Dansk Folkeparti och Sannfinländarna en annan väg än Sverigedemokraterna genom att rösta ja.

Dagens andra omröstning var också den om Georgien. Den här gången handlade det om en resolution och inte ett avtal. Resolutionerna är parlamentets åsiktsförklaring och är inte bindande i lagstiftning. Texten innehöll välkomnande referenser till associationsavtalet (som SD röstade nej till som sagt var) men framför allt handlade det om att betona Georgiens territoriella integritet och markera att associationsavtalet även omfattar de delar, Abchazien och Sydossetien, som är ockuperat av Ryssland. Resolutionen fördömde också ingåendet av fördraget om ”allians och strategiskt partnerskap” mellan det ockuperade territoriet Abchazien och Ryssland och kallar det ”ett steg som Ryssland tagit för att slutföra en fullständig annektering av Abchazien”.

Återigen var Sverigedemokraternas på samma sida som UKIP och Nationella Fronten. I SD:s partigrupp EFDD var man fortsatt delade. 21 röstade nej, 17 lade ned sina röster. Även idag saknades partigruppens två litauer som brukar i fråga om Ryssland avvika från UKIP:s Putinlinje.

Och Sannfinländarna & Dansk Folkeparti då, ja till skillnad från Sverigedemokraterna så röstade de som vanligt ja.

Sverigedemokraterna har haft tre chanser att i Europaparlamentet börja justera politiken sedan Björn Söder och Mikael Jansson skrev i en debattartikel i Aftonbladet:

”En del av dessa partier – bland annat brittiska UKIP och franska Front National – upplever att Ryssland har en politik som svarar på dessa utmaningar. Detta synsätt delas inte av Sverigedemokraterna” 

”…viktigt för oss att agera med kraft och medvetenhet mot det hot som Rysslands politik skapat mot Europas fred och frihet genom att förstärka Sveriges försvar. Säkerhetspolitiskt har man inte råd att vara naiv.”

I alla tre fall, dagens två Georgien och gårdagens Moldavien, så har Sverigedemokraterna fortsatt rösta på samma sätt som UKIP och Front National, på ett sådant sätt som Vladimir Putin önskar. Jag trodde i ärlighetens namn att vi skulle ha fått se en politisk förflyttning av SD:s röstning i Europaparlamentet efter debattartikeln, i alla fall en symbolisk blankröst i Moldavienfrågan för att åtminstone ha ett fikonlöv som argument.

Jag har i ett tidigare inlägg spekulerat i varför SD röstar som man gör och postar det här igen:

1) Peter Lundgren och Kristina Winberg har ingen koll på säkpol och föpol eller kontakt med Stockholm i de här frågorna och lyssnar snällt till farbror Nigel och gör som han gör. Och att fostrande samtal från högsta partiledningen är att vänta inom kort (om det inte har skett). KOMMENTAR: SD borde ha numret till sina MEP:ar så det här är inte längre särskilt trovärdigt.

2) Peter Lungren, Kristina Winberg (och Kent Ekroth som är spindeln i EP-nätet) tillhör den gruppering inom SD som jag valt att kalla för Putinister för att skilja den mot en annan grupp som jag kallar Nykaroliner. Läs mer här.

3) SD ser inte skogen för alla träden och fastnar i att man är så mycket emot allt med EU att partiet inte hänger med och kan sortera frågorna och prioritera vad och hur man röstar och i vems intresse.

4) Det finns ett avtal med UKIP som låser fast SD:s röster i ett antal frågor/en viss tid. Ett sådant avtal, om det finns, kommer med stor sannolikhet aldrig att erkännas av SD och dess innehåll lär vi nog inte få ta del av.

Och till sist. Röstningsprotokoll ljuger inte. Har du problem med att Sverigedemokraterna har ett snack här i Sverige i fråga om Ryssland men annan politik i praktiken i Europaparlamentet, ta diskussionen med SD inte med mig.

VIDEO: Se presskonferensen med vice talmannen Czarnecki (ECR,PL), rapportören Mamikins (S&D, LV), och Georgiens president Giorgi Margvelashvili (PO)

Welcoming @Europarl_EN’s green light for EU-Georgia trade agreement. "Ambitious upgrade of our trade relations." http://t.co/VNG5KjW735 /JL

— Cecilia Malmström (@MalmstromEU) December 18, 2014

Mer läsning:

Bolshoe spasibo, Sverigedemokraterna

Sverigedemokraternas säkerhetspolitik är farligt för Sverige

Fler voteringar där Sverigedemokraterna hamnar på fel sida om historien

Sverigedemokraterna flaggar för att ändra politiken mot Ryssland

Nykaroliner & Putinister i Gefle Dagblad

Putins svenska vänner

(PO)

Europaparlamentet om Palestina – lätt förvirrad historia

Michele Rivasi i Gröna Gruppen gör tummen upp Foto © European Union 2014 – EP

När Europaparlamentet röstade om en resolution kring Palestina är det lätt att bli förvirrad. Låt mig börja med att klargöra att resolutionerna har ingen praktisk politisk betydelse eftersom Europaparlamentet inte har den befogenheten. Däremot är det en opinionsyttring som kan påverka.

Resolutionen var en kompromiss mellan flera av partigrupperna. Den är undertecknad av både Gunnar Hökmark (tidigare ordförande i samfundet Sverige-Israel) och Marita Ulvskog (S) & Soraya Post (Fi) från S&D-gruppen. Och här någonstans börjar du kanske förstå att man kan tolka innehållet lite olika när inte ens de som undertecknat resolutionen är överens efteråt på twitter vad den innebär.

När olika polariserade åsikter om Mellanöstern hittar en kompromiss som de stora grupperna kan stödja så finns det något för alla. På pluskontot kan man spekulera att i förhandlingarna mellan partigrupperna kan bidra till olika åsikter om konflikten fått ökad förståelse för den andra sidans syn.

Kärnan i resolutionen (som du kan läsa här) att tvåstatslösning (med 1967 års gränser och Jerusalem som huvudstad för båda staterna) och i princip ett erkännande av Palestina (ordet princip kommer ni se att man tolkar olika). Dessutom innehåller resolutionen fördömande av våldshandlingar ”Parlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag alla terror- och våldsdåd” och varnar för upptrappningar som kan förstöra möjligheterna till en tvåstatslösning.

Trots en bred överenskommelse som gick igenom med 498 röster mot 88 nej och hela 111 nedlagda så var svenskarna i sin röstning ganska splittrade, och i sin tolkning av resolutionen.

Fyra ledamöter röstade nej. Peter Lundgren och Kristina Winberg från Sverigedemokraterna, Lars Adaktusson (KD) och Cecilia Wikström (FP).

@patrikoksanen Resolutionen för vag, öppen för tolkning. Inga krav på erkännande av Israel, el hamas upphöra med terror,Osloavtalet ogiltigt

— Cecilia Wikström(FP) (@CeciliaWikstrom) December 17, 2014

Två lade ned sina röster, Marit Paulsen (FP) och Fredrick Federley (C).  Övriga svenskar röstade ja.

Och det är nu som tolkningsdiskussionen utbryter på twitter:

 

Parlamentet rekommenderade inte ett erkännande utan stödde principen om palestinsk stat och tvåstatslösning #svpol http://t.co/ru6qjDQnb6

— Gunnar Hökmark (@ghokmark) December 17, 2014

@maritaulvskog Jasså, du läste alltså bara rubriken? Eller glömde du helt enkelt lägga till "någon gång i framtiden"? http://t.co/cYjLLFh9O3

— Christofer Fjellner (@Fjellner) December 17, 2014

Ser att EU-parlamentariker Adaktusson röstade nej till Palestina-erkännande p g a att det "råder instabilitet i området". Mmm. #eupol #svpol

— Marita Ulvskog (@maritaulvskog) December 17, 2014

Trodde inte att SD skulle rösta för Palestina resolutionen idag, men att Wikström fp och Adaktusson kd röstade nej förvånar mig #eupol

— Anna Hedh (@AnnaHedh) December 17, 2014

Nu ska parlamentet rösta om en annan väg för en tvåstatslösning än det ensidiga svenska, en resolution jag undertecknat,#eupol #svpol

— Gunnar Hökmark (@ghokmark) December 17, 2014

Nu går jag in i plenum för att rösta igenom en resolution som uppmanar alla EU-länder att erkänna Palestina.

— Soraya Post (@SorayaPostFi) December 17, 2014

EP rejects unconditional recognition of Palestine http://t.co/5q4MPbfRL8

— Gunnar Hökmark (@ghokmark) December 17, 2014

Sverige har spelat en stor roll i detta och @maritaulvskog har visat att vi kan röra oss framåt med timing, expertis och engagemang.

— Soraya Post (@SorayaPostFi) December 17, 2014

Resolutionen togs fram tätt med palestinierna och ger nytt hopp för fred och en tvåstatslösning mellan Palestina och Israel.

— Soraya Post (@SorayaPostFi) December 17, 2014

Och nu har vi äntligen röstat om erkännande av Palestina, vilket fått brett stöd.

— Bodil Ceballos (@BodilCeballos) December 17, 2014

Uppenbart att S bara läser rubriken. EP har inte erkänt #Palestina. Vi är inte lika ansvarslösa som Wallström! http://t.co/cYjLLFh9O3 #eupol

— Christofer Fjellner (@Fjellner) December 17, 2014

Kontraproduktivt palestinabeslut idag i EP. Därför röstade jag nej till gemensamt resolutionsförslag om erkännande. http://t.co/WLTUbBln8X

— Lars Adaktusson (@Ladaktusson) December 17, 2014

Dagens bästa omröstning: EP ställer sig positivt till ett erkännande av Palestina! #eupol

— Malin Björk (@MalinBjork_EU) December 17, 2014

"Jag välkomnar att EU-parlamentet stöder ett erkännande av Palestina som stat", säger @BodilCeballos. http://t.co/zkXbOQ5RDg

— Miljöpartiet (@miljopartiet) December 17, 2014

@patrikoksanen Många vill tolka som man vill men EP föreslår inte att medlemsstaterna ska erkänna Palestina utan stödja en tvåstatslösning,

— Gunnar Hökmark (@ghokmark) December 18, 2014

@patrikoksanen hade EP krävt ett erkännande av Palestina hade man skrivit det! Ha det bra,

— Gunnar Hökmark (@ghokmark) December 18, 2014

Om några som var överens är så oöverens om man vad man var överens om så förstår ni att konflikten Israel-Palestina inte är lättlöst…

(PO)

Bolshoe spasibo, Sverigedemokraterna

Peter Lundgren (SD)  Foto © European Union 2014 – EP

Ni som följer EUbloggen vet att jag uppmärksammat hur Putin-vänligt Sverigedemokraterna röstat i Europaparlamentet, och att jag kallat partiet för Putins bästa vänner i Norden. Det har väckt starka reaktioner och debattartiklar från Sverigedemokraterna där de försöker säga att de tar avstånd från Rysslandskramandet som UKIP i partigruppen EFDD och Nationella Fronten (grupplösa) står för. Därför är det extra intressant att fortsätta följa hur Kristina Winberg och Peter Lundgren agerar i Europaparlamentet, samt hur andra partier i EFDD och övriga så kallade högerpopulistiska nordiska partier (i ECR) förhåller sig i omröstningar.

Resultatet idag kan enkelt sammanfattas med Bolshoe spasibo, Sverigedemokraterna. Under onsdagen röstade Europaparlamentet om Moldavien och införande av autonoma handelsförmåner.

Trots att Sverigedemokraterna säger att man tagit avstånd från UKIP & Nationella Frontens Rysslandspolitik, trots att man i riksdagsdebatten sagt att man är för frihandelsavtal med Moldavien så röstar man emot, enligt den analys jag gjort i tidigare inlägg helt enkelt för att man anser att Moldavien ligger i Moskvas inflytelsesfär.

Det som Winberg och Lundgren röstade nej till säger bland annat i sitt förarbete:

På grund av de intensifierade ekonomiska och politiska förbindelserna mellan EU och Moldavien införde Ryssland ett politiskt motiverat importförbud den 21 juli 2014 mot jordbruksprodukter från Moldavien. Förbudet innebär betydande skador för den moldaviska ekonomin. Jordbruket utgör cirka 40 procent av Moldaviens ekonomi. Särskilt trädgårdsnäringen är avgörande då den ger sysselsättning åt 250 000 personer (dvs. cirka 10 procent av den yrkesaktiva befolkningen) vilka i huvudsak bor på landsbygden och har små eller medelstora familjejordbruk. Dessutom har exportnivåerna i trädgårdsnäringen minskat under senare år och varje ytterligare betydande minskning skulle få oproportionerligt negativa effekter både på ekonomin och samhället i stort. I hopp om lättnader och stöd under denna kritiska period har moldaviska myndigheter vänt sig till EU och begärt akut stöd för att lindra de ekonomiska effekterna av det ryska förbudet, särskilt för de viktigaste produkterna för moldaviska fruktodlare: äpplen, plommon och bordsdruvor.

Såsom en solidaritetshandling har kommissionen föreslagit att ändra ATP-förordningen genom att införa tre nya tullfria kvoter (TRQ) för färska äpplen (40 000 ton), färska bordsdruvor och färska plommon (10 000 ton vardera) enligt ATP-förordningen, utöver de TRQ-kvoter som föreslagits enligt DCFTA-avtalet. De föreslagna förmånerna skulle ge vissa fördelar och omedelbara lättnader för den moldaviska ekonomin samtidigt som den skulle få begränsade effekter på EU-marknaden.

Varför röstar SD nej? Oro för äppelodlare i Kivik?

Tittar vi på röstningen så ser vi att 551 ledamöter röstade ja, 67 nej och 23 avstod.

I EFDD, Sverigedemokraternas partigrupp, är det fortsatt kraftig splittring – och där SD är kvar på UKIP:s Rysslandslinje. Tre i gruppen röstade ja, Bergeron (partilös fr Frankrike), Iwaszkiewicz (KNP, Polen), Mach (SSO, Tjeckien), 14 lade ned sina röster, 16 röstade nej (däribland SD:arna). Bland annat saknades gruppens litauer i omröstningen, som brukar rösta mot Rysslands intressen. Det är alltså fler i EFDD som INTE följde partigruppslinjen än som gjorde det. Sverigedemokraterna fortsätter vara lojal hird åt hövding Farage.

Övriga ”nordiska högerpopulister” då? Ledamöterna från Sannfinländarna och Dansk Folkeparti röstade ja till att ge Moldavien handelsförmåner som kompensation för de politiska sanktionerna från Ryssland.

Redan i morgon finns det nya möjligheter för Sverigedemokraterna att fortsätta vara Putins bästa vänner i Norden med nya omröstningar.

Och till sist. Röstningsprotokoll ljuger inte. Har du problem med att Sverigedemokraterna kör ett snack här i Sverige i fråga om Ryssland men annan politik i praktiken, ta diskussionen med SD inte med mig.

Mer läsning:

Sverigedemokraternas säkerhetspolitik är farligt för Sverige

Fler voteringar där Sverigedemokraterna hamnar på fel sida om historien

Sverigedemokraterna flaggar för att ändra politiken mot Ryssland

Nykaroliner & Putinister i Gefle Dagblad

Putins svenska vänner

(PO)

Fler voteringar som SD hamnar på fel sida av historien

Det kommer ett längre mer genomgående och kanske mer analytiskt blogginlägg senare kring debatten och kritiken från olika företrädare från Sverigedemokraterna mot EUbloggen. Men efter det damm som det här blogginlägget rivit upp så låt mig bara redovisa några fler omröstningar där Sverigedemokraterna har röstat på ett för Putin fördelaktigt sätt. 

Den första jag vill ta upp är intressant eftersom SD sagt att man är emot associationsavtalen med bl a Ukraina men istället för frihandel. Men när att slopa eller sänka tullar på varor från Ukraina kom upp i parlamentets plenum ställde sig SD på nejsidan (2014/0279(COD)) som enda svenska parti. Här gick till exempel lika EU-kritiska Vänsterpartiet emot sin grupp och röstade JA (tilläggas ska att Malin Björk var den ENDA i GUE/NGL som röstade ja). Antagligen kommer nu SD att argumentera att slopandet ska ses i ljuset av associationsavtalet men läs dokumentet själv och bilda er egen uppfattning. Jag saxar ur motiveringen bakom omröstningen:

Denna lösning är del av en övergripande fredsprocess i Ukraina som ska respektera Ukrainas territoriella integritet och Ukrainas rätt att besluta om sin framtid. Den är resultatet av en begäran från Ukraina och sker på villkor att Ryska federationen åtar sig att förmånsordningen mellan Ryska Federationen och Ukraina enligt frihandelsavtalet med Oberoende staters samvälde ska fortsätta att gälla.

Så här röstade svenskarna:

Ukrainaomröstningen

Ni ser att Kristina Winberg och Peter Lundgren var lojala med sin partigrupp EFDD. Eller lojal och lojal med gruppen, snarare betalar SD priset priset för att få vara med i EFDD till Nigel Farage.

Tittar vi djupare på hur EFDD röstade i den här frågan så ser vi att 20 ledamöter följde grupplinjen och 17 bröt den (och två närvarande valde att inte rösta). Om SD:arna inte röstat på ett för Moskva önskvärt sätt skulle bara 18 följt grupplinjen och 19 brutit den. Av de som bröt grupplinjen lade 16 (samtliga från dessa från M5S) ned sina röster medan 1 (från Litauen, ett land som får anses som Ukrainas närmaste vän och det land som är mest uttalat Moskvakritiskt) röstade ja.

Totalt röstade 78 MEP:ar nej till avtalet. Det är samma gäng som brukar finnas med i röstlistorna på nejsidan kring Ryssland och Ukraina. Den EU-kritiska vänsterns huvudlinje var att lägga ned sina röster i omröstningen.

Patrik Kronqvist på Expressen uppmärksammar en annan omröstning samma dag i Plenum (23:e oktober) där det inte finns en rad om associationsavtal för Sverigedemokraterna hänga i som ett halmstrå. Det är en resolution som fördömer upplösandet av organisationen Memorial, som fick parlamentets Sacharovpris 2009 och en resolution vars första punkt lyder:

Europaparlamentet fördömer kraftfullt det ryska justitieministeriets ansökan till Högsta domstolen om upplösning av organisationen Memorial, och den prövning som är planerad till den 13 november 2014, och vädjar till justitieministeriet att dra tillbaka stämningsansökan före den planerade prövningen. Parlamentet framhåller att Memorial spelar en avgörande roll för utvecklingen av demokratiska värderingar och främjandet av mänskliga rättigheter i Ryssland.

Memorial-resolutionen

Resolutionen gick igenom med 529 för, 57 emot och 34 nedlagda. Här valde Sverigedemokraterna återigen att vara enda svenska MEP:ar som gladde Moskva. Partiet ställde sig inte bakom resolutionen utan Peter Lundgren och Kristina Winberg valde att lägga ned sina röster. Tittar vi närmare på hur EFDD röstade så upprepar sig samma röstningsmönster.

Lundgren & Winberg betalar tillbaka för värme och husrum till Nigel Farage som därigenom får 20 ledamöter för partigruppslinjen. 18 ledamöter bröt partilinjen och röstade ja till resolutionen.

Ni blir inte förvånade nu väl om jag säger att det var italienarna i M5S och litauen som röstade ja. Hade Winberg & Lundgren valt att rösta på det sätt som partiet i Sverige säger sig stå bakom, en tuff linje mot Moskva, så hade röstsiffrorna blivit 18 – 20 i EFDD, alltså färre hade följt den officiella partigruppslinjen än röstat för.

I båda dessa omröstningar, om tullarna och Memorial, röstade partier som Sverigedemokrater anser sig stå relativt nära med JA. Det är två partier, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna (som dock inte vill sitta med SD i Nordiska Rådet) som inte kan anses som EU-positiva, men som visar att EU-kritiskt nationellt orienterat perspektiv (jag försöker undvika fastna i en etikettsdebatt så att inte etiketten skymmer poängen) inte betyder att man måste rösta på ett sätt som ligger i Moskvas intressen.

Ska jag nu börja gissa lite vad det här med hur Sverigedemokraterna röstar handlar om så är det att vi i omröstning efter omröstning ser hur Sverigedemokraterna får betala tillbaka till Farage för att man är med i EFDD, även om det går emot vad partiet säger officiellt från Stockholm. Det kan i sin tur bero på följande (och nu spekulerar jag utifrån de skärvor av information jag har):

1) Peter Lundgren och Kristina Winberg har ingen koll på säkpol och föpol eller kontakt med Stockholm i de här frågorna och lyssnar snällt till farbror Nigel och gör som han gör. Och att fostrande samtal från högsta partiledningen är att vänta inom kort (om det inte har skett).

2) Peter Lungren, Kristina Winberg (och Kent Ekroth som är spindeln i EP-nätet) tillhör den gruppering inom SD som jag valt att kalla för Putinister för att skilja den mot en annan grupp som jag kallar Nykaroliner. Läs mer här.

3) SD ser inte skogen för alla träden och fastnar i att man är så mycket emot allt med EU att partiet inte hänger med och kan sortera frågorna och prioritera vad och hur man röstar och i vems intresse.

4) Det finns ett avtal med UKIP som låser fast SD:s röster i ett antal frågor/en viss tid. Ett sådant avtal, om det finns, kommer med stor sannolikhet aldrig att erkännas av SD och dess innehåll lär vi nog inte få ta del av.

Dessa fyra orsaker kan naturligtvis kombineras på en massa olika sätt. Dags att lämna spekulationerna och gå tillbaka till en sista konkret frågeställning.

Det vore önskvärt att Peter Lundgren eller Kristina Winberg kunde förklara lugnt och sakligt varför de röstat i dessa frågor som de gjort, helst utan att likt andra företrädare för partiet anklaga budbäraren för lögner och halvsanningar, samt svara på varför deras ställningstaganden landar annorlunda än Dansk Folkeparti och Sannfinländarnas. Jag lovar att publicera ett sakligt svar på bloggen som gästinlägg.

(PO)

SD flaggar för att ändra politiken gentemot Ryssland

Efter att ett tre månader gammalt blogginlägg om Putins bästa svenska vänner (Sverigedemokraterna genom sitt konsekventa agerande i Europaparlamentet) fått viral spridning och ny fart har jag återigen hamnat i diskussion med Sverigedemokraternas försvars- och säkerhetspolitiska råd som går under twitter- & bloggnamnet Lantvärnet. Resultatet av den diskussionen är en tydlig signal om att det finns krafter i Sverigedemokraterna som nu vill ändra partiets politik i Europaparlamentet när det gäller Ryssland, vilket innebär en omsvängning på 180-grader jämfört med hur partiet agerat hittills.

– SD delar inte den syn på Ryssland som UKIP eller FN har. Det ligger inte i vårt säkpol intresse, säger Lantvärnet i en tweet till EUbloggen.

Först lite bakgrund: Lite förenklat kan man säga att Lantvärnet företräder en falang inom Sverigedemokraterna som vi kan kalla för ”Nykarolinerna” medan partiet i Europaparlamentet har agerat i enlighet med den andra falangen som kan kallas för ”Putinisterna”. Mest kände och uttalade Putinisten får anses vara SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand som uttryckt beundran för Putin och som står nära det Moskvafinansierade Nationella Fronten med familjen Le Pen (där fader Le Pen fått 2 miljoner Euro från en fd KGB-agent).

En av många minst bevarade hemligheter i Bryssel är att Europaparlamentarikerna Peter Lundgren och Kristina Winberg har haft Kent Ekroth som överrock och styrande i bland annat partigruppsförhandlingar. Samme Ekroth har suttit (när jag frågade SD för ett halvår sedan fick jag otillfredsställande otydligt svar om engagemanget var avvecklat eller inte) som kassör i EAF, ett europeiskt partisamarbete där även Le Pens parti är med.

EAF har också en ungdomsorganisation där SDU med Kasselstrand ingått.  I Europaparlamentet sitter dock Sverigedemokraterna tillsammans med bl a Putinorienterade UKIP i EFDD.

Läget fram till nu: Genom att konsekvent rösta på ett sådant sätt som gynnar Rysslands intressen, och som urholkar stödet för Ukraina, så har Sverigedemokraterna i Europaparlamentet agerat tillsammans med de krafter som i mer hätska stunder beskrivits som Moskvas femtekolonn i väst eller som den nya Komintern. Klart är i alla fall att dessa partier skyller rysk aggression på EU och Väst och att man på olika sätt bidragit till att legitimera Rysslands folkrättsbrott, bland annat genom att skicka valobservatörer till Krim och Donetsk. Sverigedemokraterna kan här med snälla ord sägas agerat som nyttiga idioter.

Kristina Winberg (SD)

När jag frågade en av partiets parlamentariker, Kristina Winberg, kring om hon inte såg det som problematiskt att stödja Ryssland i Europaparlamentet fick jag också upplysa henne om att hennes baltiska EFDD-kollegor röstat efter eget huvud och inte gått på UKIP:s linje som är EFDD:s officiella.

Den säkerhetspolitiska dimensionen i voteringarna kring olika resolutioner och uttalanden om Ukraina hade gått Winberg förbi som argumenterade sitt ställningstagande med att SD var emot att EU utvidgades och att voteringarna kunde ses som tidiga steg mot EU-medlemskap trots att Ukraina är mycket långt från att ens vara i närheten av att inleda förhandlingar och ännu mindre kvalificera sig för medlemskap.

Diskussionen med Lantvärnet:
Upprinnelsen till diskussionen var en tweet om att mitt gamla inlägg fått fart genom Facebookdelningar där Lantvärnet gick in och svarade.


@patrikoksanen Kan förtydliga även här: SD delar inte den syn på Ryssland som UKIP eller FN gör. Det ligger inte i vårt säkpol intresse

— Lantvärnet (@Lantvarnet) December 8, 2014

Jag konstaterade att där tycks Lantvärnet företräda en minoritetslinje i SD eftersom voteringarna och samarbetena internationellt inte kan sägas ligga i Sveriges säkerhetspolitiska intresse och att det inte fungerar att köra som argument för SD att ”min fiende (EU) fiendes (Ryssland) är min vän”. Blev lite förvånad när jag fick medhåll och Lantvärnet flaggade för ett förtydligande av partiets linje, något jag menade inte räcker utan att man behöver faktiskt visa i praktiskt agerande var man står någonstans.

@patrikoksanen vi har tagit ställning i frågan . Det är inte för Putins vålds politik — Lantvärnet (@Lantvarnet) December 8, 2014

Fler blandade sig i diskussionen och pekade på just de fraktioner som jag beskrivit ovan (Putinister & Nykaroliner) och ett för mig i alla fall oväntat tydligt besked kom om vem som äger makten över att definiera partilinjen i dessa frågor, den makten sitter hos Björn Söder och förre partiledaren Mikael Jansson.  Och dom håller uppenbarligen inte med Kristina Winberg, Peter Lundgren och Kent Ekroth.

@_up_and_away_ @patrikoksanen det kan finns breda åsikter men det är Björn Söder och Mikael Jansson som avgör linjen

— Lantvärnet (@Lantvarnet) December 8, 2014

Vidare efterlyste jag skriftliga källor på var den linjen tydliggjorts och fick svaret Mikael Jansson uttalat sig (oklart var och hur) – och att man också kommer att presentera hållningen i en artikel framöver (oklart för mig när eller var). Dock underströks det att samliga i Sverigedemokraternas säkerhetspolitiska råd ska stå bakom den här linjen och att partiets Europaparlamentariker och Ekroth ska tas i öra.

@patrikoksanen @_up_and_away_ riktigt – kommer personligen tala med MEP — Lantvärnet (@Lantvarnet) December 8, 2014

Vad händer nu?

En rad frågetecken behöver rätas upp genom konkretiseringar att förverkliga den påstådda linjen. Bevisningen återstår alltså. Jag kan heller inte värdera styrkeförhållandena i SD mer än att mitt övergripande intryck är att Putinisterna pressats tillbaka steg för steg.

Om det Lantvärnet uppger på twitter är korrekt bör för det första en linjemarkering dyka upp inom kort i skrift och med ett tydligt avståndstagande från Nationella Fronten och UKIP:s Rysslandspolitik. Det bör tydliggöra att man inte kommer att följa EFDD:s officiella linje i frågor som rör Ryssland.

Därefter behöver partiets parlamentariker visa i praktisk voteringshandling vid kommande omröstningar att man inte stödjer Ryssland direkt eller indirekt. Detta får betraktas som en oväntad och smått sensationell förändring av Sverigedemokraternas agerande i Europapolitiken, om det nu blir verklighet.

Om Sverigedemokraterna sätter Sveriges säkerhetspolitiska intresse främst borde det också synas i en nedtonad anti-EU-retorik på de områden som handlar om kollektiv säkerhet och motståndskraft, exempelvis energiunionen. Att vårda EU:s solidaritetsförklaring bör, om SD ska bli trovärdig, bli en prioritering som går före det mekaniska ”EU är dumt”.

Rent krasst är Sveriges försvarsskafferi tomt och vi är helt beroende av en kollektiv säkerhetsmodell för minst femton år framåt i tiden även om vi idag skulle fatta beslut om att dubbla försvarsanslagen redan nästa år (så lång tid tar det). Den kollektiva säkerhetsmodellen är Nato eller som allra minst att hoppas på att EU:s solidaritetsförklaring inte urholkas genom för stora framgångar för Nationella Fronten och UKIP i nyckelländerna Frankrike och Storbritannien. Att då vara med själv och undergräva sin egen säkerhet får anses som…korkat.

Därutöver, vilket SD inte klarat av hittills, bör partiet ta ett allvarligt samtal med Gustav Kasselstrand och få små-Putinisterna i ungdomsförbundet med omedelbar verkan lämna EAF:s ungdomsorganisation. TILLÄGG: Här var jag varit ouppdaterad och hade missat att SDU tvingats gå ur redan efter två månader. Läs SDU:s hemsida här där man beklagar att man tvingas lämna YEAH. Den punkten är alltså uppfylld.

Och vill Sverigedemokraterna bli Ceasars hustru (höjd över varje misstanke) på allvar och därigenom befria sig från epitetet som 2010-talets VPK borde en extern oförvitlig person, exempelvis Inga-Britt Ahlenius, få fri tillgång för att granska och publicera sina rön om huruvida Sverigedemokraterna har under 2000-talet mottagit finansiering från utlandet, något som man fick under 90-talet från Le Pen, som vi idag vet får sina pengar från Moskva… Detta bör göras innan Vintervalet i mars.

Sverigedemokraterna riskerar att inte ha så mycket tid på sig att vända under galgen i Rysslandsfrågan.

Nyheterna från idag är oroande. Litauen höjer sin beredskap, rekordstor rysk styrkedemonstration och övning med bombplan med kärnvapenkapacitet (faktiskt fler flygplan i luften än vad Nato har stationerat i Baltikum) i Östersjön samt att patriarken Kirill har varit i förbön för att stoppa krig mellan Moskva och Väst och valt att göra det i Kaliningrad som gränsar till Litauen:

– Vi ber, särskilt här, att Gud ska bevara Ryssland från attacker, även i den här regionen (enklaven Kaliningrad (min anm)) och för att förhindra krig mellan Ryssland och Väst, så att ingen skrämmer oss med krig och så att vi alltid har kraften att stå upp för vårt folk.

Jag har tidigare varnat för en kall vinter och tecknen hopar sig för en Rysk Jul. Måhända kan det vara så att SD börjar inse att man har bråttom att byta fot och sparka av sig skon som det står Putin på.

(PO)

Tillägg: Den som vill få en översikt på Rysslands agerande gentemot olika partier kan exempelvis läsa the Guardian.

Första misstroendeomröstningen mot Juncker I

Den mest politiska kommissionen i historien får också den mest politiska behandlingen. Redan på tredje veckan skramlas det till en misstroendeförklaring mot Juncker I i Europaparlamentet. Innan ni börjar tro något annat – låt mig säga att Junckerkommissionen kommer att överleva den här misstroendeomröstningen. En del menar också att kommissionens ställning stärks och majoriteten svetsas samman om det.

Sent i eftermiddags informerade parlamentets talman Martin Schulz partigruppernas ledare att han mottaget krav på en misstroendeomröstning som uppfyller kriteriet med en underskrift från minst var tionde ledamot.

Det är EFDD och grupplösa som Le Pens Nationella Fronten (tillsammans utgör dessa mer än var tionde ledamot) som skrivit på. Bland dessa finns sverigedemokraterna Peter Lundgren och Kristina Winberg. Enligt vissa uppgifter är det M5S, Beppe Grillos parti, i EFDD som varit pådrivande i misstroendeförklaringen.

Misstroendeförklaringen handlar om LuxLeaks, och enligt uppgifter försöker vänstergruppen GUE/NGL samla ihop till en egen misstroendeförklaring (man vill inte dela misstroendeplattform med EFDD & mfl) men ännu inte nått 76 ledamöter.

Här är hela misstroendeförklaringen:

MOTION OF CENSURE ON THE COMMISSION

pursuant to Rule 119 of the Rules of Procedure

(2014/0000(RSP))

Marco Zanni, Marco Valli, Steven Woolfe, Patrick O’Flynn, Peter Lundgren, Kristina Winberg, Diane James, Isabella Adinolfi, Marco Affronte, Laura Agea, Daniela Aiuto, Tiziana Beghin, David Borrelli, Fabio Massimo Castaldo, Ignazio Corrao, Rosa D’Amato, Eleonora Evi, Laura Ferrara, Giulia Moi, Piernicola Pedicini, Dario Tamburrano, Marco Zullo, Nigel Farage, Roger Helmer, John Stuart Agnew, Tim Aker, Jonathan Arnott, Janice Atkinson, Amjad Bashir, Gerard Batten, Louise Bours, James Carver, David Coburn, Jane Collins, William (The Earl of) Dartmouth, Bill Etheridge, Raymond Finch, Nathan Gill, Mike Hookem, Paul Nuttall, Margot Parker, Julia Reid, Jill Seymour, Joëlle Bergeron, Louis Aliot, Gerolf Annemans, Marie-Christine Arnautu, Nicolas Bay, Dominique Bilde, Mara Bizzotto, Mario Borghezio, Marie-Christine Boutonnet, Steeve Briois, Gianluca Buonanno, Aymeric Chauprade, Mireille D’Ornano, Lorenzo Fontana, Sylvie Goddyn, Marcel de Graaff, Jean-François Jalkh, Hans Jansen, Gilles Lebreton, Marine Le Pen, Philippe Loiseau, Vicky Maeijer, Dominique Martin, Joëlle Mélin, Bernard Monot, Sophie Montel, Franz Obermayr, Florian Philippot, Matteo Salvini, Jean-Luc Schaffhauser, Olaf Stuger, Mylène Troszczynski, Harald Vilimsky

B8‐0249/2014

Motion of censure on the Commission by the European Parliament

(2014/0000(RSP))

The European Parliament,

– having regard to Council Directive 2014/86/EU of 8 July 2014 amending Directive

2011/96/EU on the common system of taxation applicable in the case of parent companies and subsidiaries of different Member States,

– having regard to its resolution of 19 April 2012 on the call for concrete ways to combat tax fraud and tax evasion1

– having regard to its resolution of 21 May 2013 on Fight against Tax Fraud, Tax Evasion and Tax Havens2

– having regard to its resolution of 12 December 2013 on the call for a measurable and binding commitment against tax evasion and tax avoidance in the EU3

– having regard to the G20 finance ministers’ agreement of 21 September 2013 on new measures to combat corporate tax avoidance,

– having regard to Article 107 of the Treaty on the Functioning of the European Union,

– having regard to Article 17(8) of the Treaty on European Union, Article 234 of the Treaty on the Functioning of the European Union and Article 106a of the Euratom Treaty,

– having regard to Rule 119 of its Rules of Procedure,

A. whereas the difference between avoidance and evasion is clear, namely that avoidance is legal and evasion is not, but the Commission and the EU institutions have constantly ignored this and treated the two as if they were identical;

B. whereas aggressive corporate tax avoidance schemes in EU Member States, particularly the one applied in the Grand Duchy of Luxembourg, have caused the loss of billions of euros in potential tax revenues to other EU Member States;

C. whereas, starting from June 2014, the Commission is investigating allegedly illegal state aid in the form of illicit tax agreements between the Grand Duchy of Luxembourg and Fiat Group and Amazon;

D. whereas these aggressive tax avoidance schemes and agreements were approved by the OJ C 258E, 7.9.2013, p. 53. tax office of Luxembourg during a period in which the new Commission President, Jean-Claude Juncker, held the office of Prime Minister of the Grand Duchy;

E. whereas the Grand Duchy of Luxembourg under the leadership of Mr Juncker has not been cooperative in the Commission’s investigation into illegal tax agreements; F. whereas the new Commission, in statements released by President Juncker and other Commissioners during the hearings before the European Parliament, promised a strong effort in fighting against illicit tax avoidance agreements inside the European Union;

G. whereas while tax avoidance agreements between corporations and the Grand Duchy of Luxembourg are apparently legal, they may give rise to moral and ethical questions from the millions of citizens who are facing the worst economic crisis of modern times;

H. whereas aggressive corporate tax avoidance schemes are contradictory to the values of ensuring a fair share of contributions by all sectors of society, including business;

I. whereas national tax sovereignty is a vital tool for competition and economic growth, but the Luxembourg tax deals are contradictory to the values of ensuring fair competition among the Member States;

J. whereas a person who is responsible for the creation, implementation, governance and monitoring of these aggressive tax avoidance policies does not have the credibility to serve European citizens as President of the European Commission;

1. Deplores the fact that EU Member States have lost billions of euros in potential tax revenues as a result of aggressive corporate tax avoidance schemes in Luxembourg, established during the period in which the new President of the European Commission, Jean-Claude Juncker, held the office of Prime Minister of the Grand Duchy of Luxembourg;

2. Believes that the fact that Commission President Jean-Claude Juncker held the office of Prime Minister throughout the period of these agreements makes him directly responsible for the tax avoidance policies;

3. Believes that it is intolerable that a person who has been responsible for aggressive tax avoidance policies should serve as President of the European Commission;

4. Confirms that it has no confidence in Mr Juncker as the President of the European Commission and representative of the European Union vis-à-vis citizens;

5. Censures the European Commission;

6. Instructs its President to forward this motion of censure to the President of the Council and the President of the Commission and to notify them of the result of the vote on it in plenary.

(PO)

MEP sprider rykten om Sverige

Sweden will introduce a law at year end to make it illegal to criticise immigration –

— David Coburn MEP (@DavidCoburnUKip) November 7, 2014

Ibland sveper det förbi saker i ens EU-flöde som får en att häpna. David Coburn tillhör det brittiska högerpopulistiska EU-skeptiska UKIP:s mer talföra ledamöter. I Europaparlamentet ingår han i EFDD tillsammans med Sverigedemokraterna Kristina Winberg och Peter Lundgren.

Ryktet har cirkulerat sedan i tidigare i år och bland annat blottlagts av Metros Viralgranskaren. Hur Coburn hört låter EUbloggen vara osagt, men Coburns EFDD-kamrater Winberg och Lundgren bör skyndsamt upplysa Coburn att han är ute och cyklar.

Det är pinsamt för UKIP att deras MEP:ar för vidare rena lögner utan att ens 1) reflektera över sannolikheten att det stämmer och 2) kontrollera uppgifterna.

Det är också pinsamt för Sverigedemokraterna om deras gruppkamrater för vidare rena lögner om Sverige.

ENGLISH VERSION

David Coburn, MEP for UKIP and member of EFDD, is tweeting false facts about Sweden. It is not correct that Sweden is planning to make it illegal to criticise immigration. It has been a viral urban legend for some time, spread by rightwing-extremist hatred sites and persons. This has been reported by the newspaper METRO´s viral investigators.

Coburn has two Sweden Democrats in his partygroup who should quickly enlighten him that the tweet is spreading false and misleading facts.

(PO)