Svenskt paradigmskifte: Regeringsparti röstar emot kommissionen

Bodil och Max säger nej, nein, non, no, ei... till kommissionen.

Bodil och Max säger nej, nein, non, no, ei… till kommissionen.

Aldrig tidigare har ett sittande svenskt regeringsparti röstat emot en tillträdande EU-kommission, men i morgon händer det. Det är var i och för sig inte på något sätt oväntat att Miljöpartiets fyra ledamöter i Europaparlamentet skulle följa grupplinjen om den landade på ett nej, och ett nej har i parlamentskorridorerna varit på gång ett tag.

SvD:s Brännpunkt anger MP att nejrösten beror på att kommissionen är ojämställd (medlemsländernas ansvar som nominerade män), sviker miljöpolitiken och minst en kommissionär är jävig (Canete).

Det innebär att Stefan Löfven får en extra sak att bevisa på toppmötet, hur han ska bli en EU-spelare när delar av hans regering röstar emot kommissionen (Miljöpartiet röstade också emot Juncker, men då var man inte i regeringsställning). Miljöpartiet är inte vana i regeringsställning och det ska bli intressant att se hur intressena på regeringsnivå och i Europaparlamentet utvecklar sig under de kommande fyra åren.

Jag skriver för övrigt om tidigare frågestecken kring Löfvens EU-lag i Dalarnas Tidning idag.

Stefan Löfvens huvudvärk på toppmötet kan bli ännu större i morgon om även de fem svenska socialdemokratiska ledamöterna röstar nej, sist jag stämde av med några S-ledamöter var det oklart hur man skulle rösta. Enbart könssammansättningen var skäl nog för ett nej kom upp i samtalet. TILLÄGG: Anna Hedh stödjer inte EU-kommissionen.

En ledamot i S-gruppen i parlamentet, som inte tillhör Socialdemokraterna i Sverige, är Soraya Post (FI). Hon har tidigare sagt att hon kommer rösta nej. Kanske delvis beroende på att hon fick häftig kritik hemma i Sverige för att ha röstat ja till Juncker som EU-kommissionens ordförande.

Jag utgår från att Malin Björk (V) röstar nej, och det gör även Kristina Winberg (SD) och Peter Lundgren (SD). Det innebär att 8 svenska nej. De sju svenska borgliga ledamöterna kommer att rösta ja. Om det blir en svensk majoritet för eller emot att godkänna EU-kommissionen avgörs av Socialdemokraterna som alltså blivit vågmästare i hur de 20 svenska MEP:arna ställer sig (dock kommer hela EU-kommissionen att godkännas av Parlamentet på onsdag eftersom den officiella linjen från EPP, S&D  & ALDE är att rösta för, även med vissa avhopp är det en betryggande majoritet).

(PO)

Annonser

FLASH: SD blir grupplösa

Kristina Winberg (SD)

Kristina Winberg (SD)

Vid lunchtid idag började uppgifter cirkulera om att EFDD-gruppen bryter samman.

Orsaken uppges vara att en lettisk ledamot lämnar gruppen och därmed så är inte EFDD längre en behörig grupp enligt parlamentets regler. Det betyder mindre finansiering, sämre tillgång till talartiden och rapportörskap.

Det betyder för SD:s två MEP:ar att sitta med grupplösa och utan inflytande. Sammanbrottet kommer att innebära en ny process i vem som tar vem till höger om högern och om den leder fram till en lösning kommer en ny grupp att bildas, eller så misslyckas man igen. Extremhögern i Europaparlamentet är inte så bra på samarbete.

Jag sitter upptagen med andra saker under dagen men hoppas kunna uppdatera i kväll/natt med mer, inklusive bekräftelse på vad som skett.

UPPDATERAT 13:00: Uppgifterna är nu bekräftade av Europaparlamentets officiella talesperson. Genom det lettiska avhoppet finns inte längre medlemmar från sju länder och gruppen upplöstes idag. Sverigedemokraterna i detta nu alltså grupplösa.

UPPDATERAT 23:50: Som jag konstaterade tidigare – så har det varit en späckad dag med annat så det är först nu som jag kunnat uppdatera. En formulering i orginalinlägget har retat några SD-vänner på twitter var: ”Extremhögern i Europaparlamentet är inte så bra på samarbete.” Dels syftar jag på den havererade ITS och de partier som är i grupplöshet idag, men även en del av de som ingick i EFDD. För den som vill fördjupa sig i hur mycket höger om högern de olika partierna är bjuder jag på den här fyrfältaren. Därmed lämnar jag etikettsdiskussionen för den här gången, men den som vill kan se twittertråden.

Officiellt från EFDD håll skyller man på att elakingen talmannen Martin Schulz, stygga EPP & Socialdemokraterna utpressat och tvingat bort Iveta Grigule från Lettland ur gruppen för att hon ska kunna bli ordförande för någon av delegationerna till något av Stan-länderna i forna Sovjetunionen. Det ligger i linje med hur EFDD försöker spinna sina motgångar, att etablissemanget motarbetar dom och att det är ful spel. EFDD har rätt i att Europaparlamentet inte är någon söndagsskola direkt. Det är mycket skvaller, positioneringar och politisk hardboll emellanåt (fråga Cecilia Malmström om någon), men i just det här fallet tror jag det handlar om Vladimir.

Jag är egentligen förvånad över att inte SD och övriga i EFDD sett det här scenariot komma. Jag tog upp frågan för ett par veckor sedan när jag träffade Kristina Winberg i Europaparlmentet och det blev väldigt tydligt att den interna kommunikationen och processen i EFDD verkade obefintligt. Frågan jag tog upp var varför SD agerar som Putins bästa vänner i Europaparlamentet genom att rösta emot allt som har med Ukraina att göra. När jag frågade varför det inte var aktuellt för henne och Peter Lundgren att faktiskt göra gemensam sak med partigruppens balter och rösta för Ukraina och gå emot Farages fabläss för Putin precis som dom har gjort visade det sig att Winberg inte ens visste att partigruppskamraterna från Baltikum röstat annorlunda.

Om vi vänder blickarna mot den lettiska inrikespolitiken så är inte vänster-höger den stora skiljelinjen utan Putin är vattendelaren. Grigules parti sitter efter valet i koalitionsförhandlingar och hör alltså på hemmaplan till anti-Putinlinjen. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att tänka ut scenariot att det inte är så poppis att man i Europaparlamentet bidrar med politiskt inflytande och mer pengar till någon som agerar emot ens nationella intressen. All politik är lokal, Sverige och bilden av SD här hemma i Sverige är viktigaste för SD. Det är samma sak för den Grigules lettiska bondeunion. Ska man bilda regering i Riga under allt hårdare tryck från Ryssland kan man inte samtidigt göda sin fiendes vänner på det ställe man hoppas på stöd och uppbackning i en krissituation. Jag tror faktiskt att avhoppet varken är enklare eller svårare än så, och om EFDD hade varit lite mer politiskt smart och sammanhållet hade man sett det här komma och kunnat undvika ett så snabbt sammanbrott.

Tittar vi framåt – vad händer nu. Officiellt från Sverigedemokratiskt håll är beskedet tidigare besked ligger fast. På en tweet från statsvetaren Niklas Bolin i diskussion med en annan twittrare går SD:s riksdagsledamot Martin Kinnunen in och säger – rodret ligger fast. 

Det betyder att SD i nuläget inte är beredd att samarbeta med Front National och Le Pen. Priset här hemma i Sverige är för stort fortfarande. Däremot är det ingen hemlighet att det finns i SD folk som gärna ser ett samarbete med FN, Vlaams Belang & de andra, det märks i bloggar och det vet jag också från samtal med Sverigedemokrater men även under åren med andra partier. Så långt tillbaka som 2007 fördes dialog mellan SD och dåvarande ITS om att SD skulle vid ett mandat i valet 2009 kliva in tillsammans med Le Pen. Det räcker också för den som hänger på PLUX för att se vilka som hänger med vilka för att inse att det finns kontakter från SD till partier som idag är grupplösa.

Däremot, för att understryka det återigen, Jimmie Åkesson är en smart partiledare som tvättar partiet och positionerar det för att ta steget upp till 20 procent i nästa riksdagsval. Därför gör han inte misstaget att tillåta SD i Europaparlamentet hoppa i säng med Le Pen & Wilders.

Den idag enda chansen för EFDD att överleva är att ge sig ut på rövarjakt efter en MEP från något land som idag inte är med i gruppen och köpa över den till gruppen. Det lär inte handla om någon av de grupplösa idag. Tittar vi på det är en allsköns soppa av fascister, högerextremister, stalinister och allmänna galningar för att uttrycka sig frankt. Skulle UKIP behöva ta i en sådan i tång förstör det chanserna i nästa brittiska val (precis vad Tory vill).

Farage har redan fått ta alldeles för mycket chans genom att ta in Sverigedemokraterna som man först ratade, men efter att Tory spelat hardball och hackat sönder dåvarande EFD till oigenkännlighet genom att värva över partier hade inte Farage så mycket val. Därför är det mest troliga att Farage och Grillos femstjärnerörelse ger sig ut på jakt efter partier som finns andra partigrupper och som kan vara öppna för en övergång under pågående säsong (för att använda sportliknelsen).

Om den manövern misslyckas så är det troliga scenariot att vinnaren på EFDD:s sönderfall blir den Gröna Gruppen till svenska Miljöpartister stora glädje. Ett antal Femstjärnepartister kommer att vilja gå med i Gröna Gruppen, och för svenska MP är det ett välkommet tillskottet eftersom MP är EU-skeptiker medan partigruppen är federalistiskt. Med italienarna så blir den EU-kritiska falangen i Gröna Gruppen märkbart starkare. Ni förstår kopplingen och flörten mellan De Gröna och Grillos gäng om man ser hur exempelvis MP ställde sig på EFDD:s sida i spelet om presidieplatserna.

På den andra kanten gnuggar Marine Le Pen händerna. För även om Jimmie står emot sirenen så finns det andra småpartier som kan vara villiga att se till att Wilders profetia om att man kommer att bilda partigrupp under mandatperiod blir verklighet, i alla fall om det funkar på hemmaplan och budet är rätt.

För Sverigedemokraterna betyder dagens utveckling, och om inte värvarjakten på att sno över någon till sitt läger lyckas, en prestigeförlust, mindre talartid, färre möjligheter till rapportörskap och mindre pengar. Varje MEP var i partigruppsbidrag för 2015 värd 84 320 Euro, alltså totalt ca 170 000 euro (ca 1,5 MSEK). Hur pengarna sedan fördelats internt i EFDD låter jag vara osagt, men sett på fem år rör det sig alltså om ca 7,5 MSEK.

Tillägg fredag 13:20: Nyheten om Jimmie Åkessons sjukskrivning för utmattning kom överraskande i alla fall för mig. Om det blir en relativt kortvarig frånvaro påverkar inte det analysen ovan. Om Åkessons frånvaro blir väldigt lång eller om han efter sin viloperiod väljer att kliva av politiken så är framtiden mer osäker i hur SD kan tänkas agera i förhållande till Le Pen & Co.

Medmänskligt hoppas jag att Jimmie Åkesson kryar på sig och tillfrisknar.

TILLÄGG lördag 11:10: På twitter får jag höra av flera att jag underskattar förankringen att säga nej till samarbete med Le Pen inom Sverigedemokraterna, och att det inte står eller faller med Åkesson. Det är möjligt att det är så, samtidigt är Sverigedemokraterna duktiga på att skicka dubbla signaler.

Geert Wilders i Holland har ju bundit sig och sitt parti VvP med Le Pens FN, och Sverigedemokraternas MEP Peter Lundgren har valt att rekrytera två assister med bakgrund i just VvP. Och som sagt var, de kontaktytor som har funnits och finns skickar andra signaler. Vad som är starkast får en eventuell framtid utvisa.

När det gäller Grillos M5S-Mepar säger rykten att även ALDE är på jakt efter ledamöter att locka över. ALDE förlorade ju sin tredjeplats till ECR.

(PO)

IMG_3147.JPG

Det mörknar för UKIP, Femstjärnerörelsen och Sverigedemokraterna.

Malmströms hearing i INSTA-bilder

Det här är blivande handelskommissionären Cecilia Malmströms hearingsdag i Europaparlamentet skildrat i Instagram-bilder. Längst ned finns länkar för fördjupad läsning om vad som hände före, under och efteråt.

KAPITEL 1 – INLEDNINGEN

Solen stiger över Europaparlamantet och lägger Place Luxembourg i solljus på måndagsmorgonen.

Solen stiger över Europaparlamentet och PLUX på måndagsmorgonen.

Morgon utanför Europaparlamentet.

Morgon utanför Europaparlamentet. Parlamentariker från 28 länder är på väg in till jobbet.

Malmströms pressekreterare Joakim Larsson på morgonen berättar att chefen gnuggar in i det sista.

Malmströms pressekreterare Joakim Larsson på morgonen berättar att chefen gnuggar in i det sista.

Marita Ulvskog (S) & Christofer Fjellner (M) som sitter i handelsutskottet träffar pressen före utfrågningen. Ulvskog vet inte riktig vad hon ska tro om uppgifterna om ett E-brevsuppgifterna.

Marita Ulvskog (S) & Christofer Fjellner (M) som sitter i handelsutskottet träffar pressen före utfrågningen. Ulvskog vet inte riktig vad hon ska tro om E-brevsuppgifterna.

KAPITEL2: HEARINGEN klockan 14:30

Så var det dags!

Så var det dags.

Veteranen Marit Paulsen (FP) har kommit för att lyssna på sin partikamrat i hearingen även om hon inte sitter i utskottet.

Veteranen Marit Paulsen (FP) har kommit för att lyssna på sin partikamrat i hearingen även om hon inte sitter i utskottet.

"Här ska du sitta"

”Här ska du sitta”

En avslappnad och glad Malmström småpratar med utskottets ordförande Lange som i förväg hyllat Malmström.

En glad Malmström småpratar med utskottets ordförande Lange som i förväg hyllat Malmström.

"Hej, hej, är du här också..."

”Hej, hej, är du här också…”

Kamerablixtrar.

Kamerablixtrar.

S&D gruppen är inte nöjda med svaret om de amerikanska uppgifterna, de vill ha skriftligt svar. Malmström svarar inte på begäran.

S&D gruppen är inte nöjda med svaret om de amerikanska uppgifterna, de vill ha skriftligt svar. Malmström svarar inte på begäran.

KAPITEL 3: EFTERSPELET

Det är många som vill gratulera till Malmström till en stark insats. Än är spelet om brevet inte i full gång.

Det är många som vill gratulera till Malmström efteråt. Än är spelet om brevet inte i full gång.

Malmström möter internationella pressen.

Malmström möter internationella pressen.

Malmström intervjuas av SVT.

Malmström intervjuas av SVT.

På pressträffen säger Malmström att hon INTE tänker skriva något svar.

På pressträffen säger Malmström att hon INTE tänker skriva något svar.

Medan kvällen lägger sig sammanträder utskottets kordinatorer. Inget brev, inget godkännande på stående fot. Istället omröstning.

Medan kvällen lägger sig sammanträder utskottets kordinatorer. Inget brev, inget godkännande på stående fot. Istället blir det en oväntad omröstning.

Malmströms kabinett får backa, vid 21-tiden kommer beskedet. Det kommer ett brev innan omröstningen.

Malmströms ger nytt besked vid 21-tiden. Det kommer ett brev innan omröstningen.

Innan omröstningen är det tisdagens stora snackis bland svenska MEP:ar. Här Federley (C) & Paulsen (FP)

Innan omröstningen är det tisdagens snackis bland svenska MEP:ar. Här Federley (C) & Paulsen (FP)…

...Winberg (SD)...

…Winberg (SD)…

...Hökmark (M)...

…Hökmark (M)…

... Ceballos & Andersson (MP)...

… Ceballos & Andersson (MP)…

I omröstningen får Malmström som förväntat förtroendet.

I omröstningen får Malmström som förväntat förtroendet.

Instaberättat av Patrik Oksanen.

Instaberättat av Patrik Oksanen.

Läs mer om vad som hände:

Analys: Lex Malmström i utfrågningarna

Analys: Malmström offer för TTIP-attack & större spel

Malmströms brev publicerat av Socialdemokraterna

Om Malmströms utfrågning i Expressen

Följ Malmströmhearingen hos Expressen

Sista minuten problem för Malmström

Så går utfrågningen av Malmström & Co till i Utskotten

Om Malmströms utfrågning i Expressen

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

UPPDATERAT: kl 12:22 Malmström godkänd av utskottet med röstsiffrorna 26 ja, 5 avstår, 10 emot.
Kl 11:50 S-gruppen kommer att rösta ja till Malmström erfar EUbloggen. Därmed är Malmström klar med stöd från EPP, ALDE och troligtvis ECR.

Under gårdagen rapporterade jag om Malmströms utfrågning för Expressen och om bråket om brevet. Socialdemokratiska partigruppen lät Marita Ulvskog kräva ett skriftligt svar på uppgifterna från Der Spiegel & Access (för att göra det tydligt så kommer uppgifterna från utlämnade uppgifter från amerikanska myndigheter och inte en läcka). Det finns några reflektioner att göra kring vad som händer. För det första är det uppenbart för mig att gruppledaren David Martin valde att låta en svensk suppleant ta striden till sin spets med en inslängd sista fråga om att kräva det skriftliga svar.

Orsaken till att varken Martin eller Ska Keller, de grönas parlamentsspråkrör, valde att ta upp det själv är att de kommer att sitta och förhandla med Malmström inom kort. Därför vill de inte blåsa sitt politiska förtroendekapital, så därför fick Ulvskog (som också hade S-gruppens sista fråga) föra fram budskapet.

Vid en pressträff förtydligade svenska socialdemokrater att de står bakom Malmströms kandidatur men också att man ser dataskyddsförordningen som en tickande bomb.

– Jag tror Cecilia Malmström är rätt kvinna för posten, vi svenska socialdemokrater står bakom henne. Omröstningen handlar inte om att fälla Malmström, utan om man är nöjd med utfrågningen, säger Anna Hedh (S) på en pressträff om den omröstning som Internationella Handelsutskottet ska hålla klockan 12.

– Att utöva press på en kommissionär som är ansvarig för USA-avtalet är inte konstigt när frågan är så delad och het. Mycket av utfrågningarna handlar om att utöva politisk press på kommissionärskandidaterna. Vi backar upp Malmström, vi gillar henne, fyller Jens Nilsson (S) i.

Lite senare höll svenska Miljöpartiet en pressträff:

– Vi är lite besvikna i gröna gruppen att Malmström försvarade investarskyddet så mycket under utfrågningen. I den frågan är det tydligt att Malmström är vår politiska motståndare, säger Max Andersson (MP).

– Sen blev jag förvånad över att Malmström gick ut så hårt och aggressivt i att försvara sig om uppgifterna om kontakterna i kabinettet med USA. Jag tror att hon behöver svara lite bättre om det innan omröstningen. Jag tror att det är bra om hon är kvar, hon snubblade lite i frågorna. Jag hoppas hon klarar omröstningen, det vore lite väl hårt om hon inte gör det efter gårdagens utfrågning, säger Max Andersson.

Sverigedemokraternas Kristina Winberg kan inte svara på hur hennes partigruppskamrater kommer att rösta klockan 12 även om det troliga är att EFDD tar chansen att rösta emot (inga Sverigedemokrater sitter i Internationella Handelsutskottet).

– Vi i EFDD kommer att rösta emot Juncker-kommissionen i stort, säger Kristina Winberg.

Malin Björk från Vänsterpartiet hade på förmiddagen ingen information om hur hennes partikamrater i GUE-NGL kommer att rösta.

– Malmströms utfrågning visade att hon inte avviker från EU-kommissionens tidigare linje. Tydliga besked om att ISDS ska vara kvar i CETA men vaga besked om att titta på det i USA-avtalet. För övrigt Malmström, är duktig och har massor av kvaliteter, även om jag inte håller med henne, säger Björk som är övertygad om att Malmström blir kvar på posten.

På twitter reagerar Centerpartiets Fredrick Federley.

Sannolikheten att utskottet inte ska ge Malmström grönt ljus är väldigt litet om det skriftliga svaret som lämnas in är tillräckligt fylligt, däremot har hennes forna kollegor i parlamentet gjort en markering att de må gilla henne som person, men handskarna är av.

(PO)

Putins svenska vänner

Det samtida undertecknandet i Europaparlamentet och det Ukrainska parlamentet Foto © European Union 2014 EP

Det samtida undertecknandet i Europaparlamentet och det Ukrainska parlamentet Foto © European Union 2014 EP

På twitter har jag sett hur Sverigedemokraterna jämförts med kalla krigets VPK i förhållandet till Moskva, och att det är ett epitet som SD:arna värjer sig emot. Bland annat pekar man på Mikael Janssons reservation i Försvarsberedningens rapport som beviset för att man inte är ”Putinister och Moskvakramare”.

Jag berörde inför parlamentsvalet i våras den kluvenhet som tycks finnas inom Sverigedemokraterna när det gäller synen på Ryssland. På den ena sidan finns det ”stark vurm för den starke mannen och Putin som gör upp med bortklemade demokratier och inte låter sig hunsas av USA” vilket SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand bland annat illustrerade med sin famösa tweet att han hellre välkomnade Putin än Obama till Stockholm. 

Mest tydlig med sin förälskelse, i den europeiska extremhögern, är Marine Le Pen som uttryckt sin beundran för Putin. Även Viktor Orban, regeringschef i Ungern har svärmat nyligen för Putin. Det här ska ställas mot att den nationellt sinnade höger i Sverige aldrig tidigare har varit Moskvakramare. Före Revolutionen var nationalisthögern inriktad på det kejserliga Tyskland. Efter revolutionen styrde de förhatliga bolsjevikerna Ryssland som angrep Finland och slukade Baltikum. Längre tillbaka i tiden går rysskräcken i Sverige tillbaka till kusthärjningarna under Stora Nordiska kriget.

När EUbloggen går tillbaka i röstningsprotokollen och ser vilka omröstningar som varit i det nya parlamentet kring Ryssland och Ukraina finns det tre omröstningar. Sverigedemokraterna är det enda parti som röstat nej i någon omröstning. Både Winberg och Lundberg har röstat nej i två omröstningar, i den tredje avstod dom från att rösta. Det gör Sverigedemokraterna unika bland de svenska folkvalda, inget annat parti har röstat på ett för Vladimir Putin och Ryssland så glädjande sätt. Sällskapet som Sverigedemokraterna har hamnat i är ytterkanterna i Europaparlamentet. Tillsammans med Vänstergruppen GUE/NGL (där det svenska vänsterpartiet har gått emot gruppen ett par gånger i fråga om Ukraina), grupplösa högerextremister och den egna partigruppen EFDD har Sverigedemokraterna utmärkt sig som konsekventa motståndare en gränsdragning gentemot Ryssland. Sverigedemokraterna ingår i EFDD men partigruppen har inte varit enig i omröstningarna. Exempelvis partigruppens balter valt att stödja avtalet med Ukraina men den vägen valde inte Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna motiverade sitt nej till associationsavtalet med att man inte vill att EU ska utvidgas mer:

– Vi vill ju inte att EU skall bli större. Vi vill ju på sikt gå ur EU, och då vill vi ju givetvis inte få mer kostnader av att det blir fler medlemsländer. Det säger ju sig självt, sade Kristina Winberg till SR Ekot. 

UKIP som dominerar Sverigedemokraternas partigrupp EFDD har länge gått i Kremls retoriska fotspår och skyller händelseutvecklingen på EU och väst. Partiet varnade också i debatten om att associationsavtalet leder till krig och att EU genom avtalet tar bort landet som en buffertzon och därigenom hotar Ryssland. Vart självbestämmandet för nationer har tagit i UKIP:s vision av Europa är en annan historia. Intressant att notera är dock att Sverigedemokraternas retorik och motivering till varför man röstade nej är en helt annan än UKIP:s. Kanske för att partiet skulle få för mycket problem med en stor del av sin väljarbas med den motiveringen som UKIP kör med. Att säga att man vill stoppa avtal som man ser som ett litet, men ändock, steg mot medlemskap i en mycket avlägsen framtid är mer oantastligt än att säga att Ukraina ska återgå till att vara en rysk lydstat och att vi ignorerar folkrätten.

Det skulle vara intressant för debatten om någon eller några Sverigedemokrater tog stafettpinnen och försökte utveckla vad har man egentligen för syn på Putin (frälsare eller inte), annekteringen av Krim, de upprepade ryska kränkningarna av grannländernas gränser (både på marken och luften), den ryska styrkeuppbyggnaden i Östersjön som nu även omfattar landstigningsfartyg, samt hur det kommer sig att Sverigedemokraternas röstningar ser ut som dom gör…

Det skulle också vara intressant att veta vad Sverigedemokraterna säger om solidaritetsdeklarationen, som öppnar för att Sverige ska ge militär hjälp om något land inom EU eller Norden angrips. I blogginlägget Det riskerar att bli en kall vinter finns ett scenario konkretiserat med att Estland begär omedelbar militärhjälp. Skulle en SD-ledd regering skicka det till Estland?

Jag är också beredd att publicera ett gästinlägg på EUbloggen från någon av Parlamentarikerna eller någon tillträdande riksdagsledamot där man utvecklar sin syn och ger ett klarare besked, är Sverigedemokraterna vår tids VPK eller inte? Och varför…

Som praktiskt politiskt agerande ser ut just nu är så är Putins bästa vänner i Sverige just Sverigedemokraterna.

(PO)

BILAGA:

Svenska Europaparlamentarikers omröstningar Ukraina/Ryssland 

18 september: Resolution Situation in Ukraine and state of the play of EU-Russia relations

Röstsiffror: 481 för, 38 emot, 114 avstod

JA: Fredrick Federley (C), Jytte Guteland (S), Gunnar Hökmark  (M), Olle Ludvigsson (S), Jens Nilsson (S), Soraya Post (Fi), Marit Paulsen (FP), Marita Ulvskog (S) och Cecilia Wikström (FP)

Avstod: Malin Björk (V), Isabella Lövin (MP), Peter Eriksson MP, Kristina Winberg (SD) och Peter Lundgren (SD)

Övriga frånvarande.

16 september: EU-Ukraine association agreement, with the exception of the treatment of third country nationals legally employed as workers in the territory of the other party

JA: Lars Adaktusson (KD), Bodil Ceballos (MP), Anna-Maria Corazza Bildt (M), Fredrick Federley (C), Jytte Guteland (S), Gunnar Hökmark  (M), Olle Ludvigsson (S), Jens Nilsson (S), Soraya Post (Fi), Marit Paulsen (FP), Marita Ulvskog (S) och Cecilia Wikström (FP)

NEJ: Kristina Winberg (SD) och Peter Lundgren (SD)

Övriga frånvarande.

17 juli: Resolution Situationen i Ukraina 

Röstsiffror: 497 för, 121 emot, 21 avstod

JA: Max Andersson (MP), Bodil Ceballos (MP), Peter Eriksson (MP), Fredrick Federley (C), Anna Hedh (S), Olle Ludvigsson (S), Jens Nilsson (S), Soraya Post (Fi), Marit Paulsen (FP), Marita Ulvskog (S) och Cecilia Wikström (FP)

Avstod: Malin Björk (V)

NEJ: Kristina Winberg (SD) och Peter Lundgren (SD)

Övriga frånvarande.

Några exempel på EFDD-retorik i frågan om Ukraina-Ryssland

Medan jag suttit på en fjälltopp…

IMG_2263

Kvällsutsikt från Storulvåns fjällstation. 33 grader i solen uppmättes på ett vindstilla fjäll utan skugga.

…så har inte Europeiska Unionen stått stilla. Under min semester kan bland annat följande noteras:

FÖR DET FÖRSTA: Jean-Claude Juncker valdes som väntat till EU-kommissionens ordförande. Röstsiffrorna blev 422 för, 250 emot och 47 som avstod. 10 röster var ogiltiga och 22 saknades vid röstningen. 422 var bekvämt över gränsen 376 som Juncker behövde, även om det inte var överväldigande. Officiellt röstade EPP, S&D och ALDE för. Omröstningen är hemlig, så med reservation för att jag kan ha fått något om bakfoten så röstade svenskarna så här:
För: Federley (C), Wikström (FP), Paulsen (FP), Post (Fi), Adaktusson (KD), Hökmark (M), Fjellner (M), Corraza Bildt (M).

Avstod: Ulvskog (S), Ludvigsson (S), Hedh (S), Guteland (S), Nilsson (S), Eriksson (MP), Ceballos (MP), Lövin (MP)

Emot: Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD), Andersson (MP)

Den Gröna Gruppen, trots en riktig påhejare till Spitzenkandidatenupplägget var splittrad vilket också avspeglar sig i Miljöpartiets röstning. Läs mer om MP & Juncker, notera särskilt att det var Max Andersson som röstade nej som svarade på mina twitterfrågor.

 Socialdemokraternas partigrupp var för Juncker och betraktade valet som en seger, både för Junckers löften men också för maktöverföringen till parlamentet. Här gick de svenska S-ledamöterna mot partilinjen och avstod att rösta. Däremot följde Post (Fi) partilinjen vilket hon fått kritik för i bloggar, sociala medier och av Fi:s förra MEP Maria Robsahm. Svenskarna i S-gruppens agerande får betraktas som ett utslag för hela den svenska kluvenheten inför Spitzenkandidaten och dynamiken med dubbla partilojaliteter (mot europeisk partigrupp och svensk debatt).

Vänsterpartiet hamnade på nejsidan tillsammans med det enda svenska parti som stod utanför Spitzenkandidaten – Sverigedemokraterna. Läs mer om V & Juncker. Jag har också på väg ned från fjället twitterdiskuterat detta även med Lars Ohly och tydligen är jag helt obegriplig när jag konstaterar att Vänsterpartiet har ätit kakan (haft en kandidat med i Spitzenkandidaten-racet som sagt att största partigruppens kandidat måste väljas) och sedan vill ha den kvar (att rösta emot Juncker).

FÖR DET ANDRA: Jag förlorade vadet om en lunch.

Jag lovar att återkomma med en uppdatering och redovisning att jag betalat min skuld här på bloggen.

FÖR DET TREDJE: Att spekulationerna kring om, hur, och vilka som väljs till Rådets ordförande och EU:s utrikeschef i kväll. Jag har sen långt tidigare gjort min lista på vilka jag tror på. I ärlighetens namn tror jag att en har fallit ifrån – Dalia Grybauskaitè har varit alldeles för kritisk mot Ryssland och tagit strid mot den italienska kandidaten för utrikesposten (pga för mjuk mot Ryssland) för att få stöd…

Hur går det då? Leta efter en kombination som innehåller en, men inte två socialdemokrater, minst en kvinna, en från ett nytt medlemsland. Men det troliga är att det inte blir några besked i natt alls.

FÖR DET FJÄRDE: Att den bleke, matte, svettige och trötte Juncker gjorde ett helt annat intryck i kammaren i Strasbourg än under kampanjen. Läs Ronny Patz analys om Junckers nyvunna energi.

FÖR DET FEMTE: Cameron överraskade och utsåg Lord Hill till kommissionär från Storbritannien. Därmed sidsteppade han favoriten Andrew Lansley. Läs även Guardians analys (tack till Ralf Grahn för länken). EUobserver går så långt att Lorden kallas för obskyr

Till sist noterar jag att Reinfeldt ännu inte gjort sitt drag om den svenska kommissionärsposten. Kanske avvaktar han utfallet av den långa natten med stats- och regeringscheferna för att ha en teoretisk chans att ge Carl Bildt utrikesjobbet (jo, Bildt har nämnts i internationella medier) eller kanske, kanske få uppdraget själv som rådets ordförande. Nu tror jag inte att det blir så, men jag kan inte se något annat skäl till att dröja med beskedet för svensk vidkommande.

(PO)

IMG_2356

Bloggaren gör en #fjällfie från Ulvåtjärnsstugan.

 

HELA LISTAN: Nordiska meppar gillar industri och rättsliga frågor mest

PERSONVALSUPDATE: 39 procent av distrikten räknade

Det går långsamt för Valmyndigheten, i alla fall om är politiker eller politisk intresserad och vet att det klappat och klart i exempelvis Finland om vem som får mandaten. En reflektion som kommer att utvecklas mer senare är att personkrysspärren på 5 procent är för högt satt, den förtar spänningen och väljarnas möjligheter att påverka i för stor grad, särskilt i stora partier.

39 procent av valdistrikten (2399 av 6227) är nu räknade och jag gör en djupdykning i siffrorna bland annat där jag trodde att det skulle bli jämnast…

CENTERPARTIET

Skärmavbild 2014-05-27 kl. 20.48.11

Ledning just nu: F=Federley, J=Johansson, Y=Yngwe Ö=övriga

Fredrick Federley 13 643 kryss, 15,78%

Kristina Yngwe 9298 kryss, 10,75%

Kent Johansson 8706 kryss, 10,07%

Fredrick Federley har ryckt åt sig ledartröjan och ser ut att ta Centerpartimandatet. Framför allt har Federley haft ett starkt stöd i rösttunga Stockholm där han tagit 38,5 procent av kryssen (vilket är över hälften som över huvud taget har kryssat på C valsedeln just nu i Sthlms län). Tittar vi på Sverigekartan är Federley i ledning även i flest län även om det är mycket jämnt i en del områden. F:n är placerade från Göteborg  via Östergötland med universitetsstaden Linköping och sedan över Mälardalen och vidare norrut ända till Norrbotten.

Kent Johansson leder räkningarna i en fyrkant i sydöstra Sverige bestående av Kalmar, Kronoberg, Jönköping och Blekinge samt i Värmland. Länen är märkta med hans J på kartan. Kristina Yngwe med bas i Skåne har ledning i hemmalänet och i Halland. Lokala kandidater som inte har något med toppstriden att göra får vara Ö:n som ligger på traditionella starka centerfästena Gotland och Jämtland.

Det är fördel Federley, tendensen på kryssning brukar hålla i sig och det är många distrikt kvar att räkna i Federleys starkaste bas Stockholm. Som det ser ut nu kommer utmaningen närmast från Kristina Yngwe som har kryss att vänta från oräknade distrikt i Skåne. Håller det här i sig så kan jag inte säga när det hände senast att listetta i ett Europaparlamentsval landar på tredje plats, det kanske någon annan har koll på?

Centerpartiet är också med och slåss om det 20:e mandatet som på valnatten tillföll Socialdemokraterna. I det scenariot skulle alltså det bli två mandat om man lyckas sno det i onsdagsrösträkningens sista skälvande minuter. Men både S och MP ligger närmare än C i det räknescenariot.

SVERIGEDEMOKRATERNA

Kristina Winberg 16 686 kryss, 12,26%

Peter Lundgren 9802 kryss, 7,20%

Johnny Skalin 5314 kryss, 3,90%

Mikael Jansson 3427 kryss, 2,52%

Kristina Winberg är klar och kan packa väskan och försöka charma Nigel Farage för att få en plats i gruppen. Med mycket stor sannolikhet får hon sällskap av Peter Lundgren som kryssar på i en takt som gör att han lär hålla undan för Johnny Skalin. Ingen skräll där. Skrällen blir väl om Winberg lyckas få Farage och UKIP att smälta, vem vet – kanske gör en svensk schlager gör susen i Bryssel?

MILJÖPARTIET

Isabella Lövin 61 035 kryss, 24,14%

Peter Eriksson 26 403 kryss, 10,44%

Linnea Engström 7581 kryss, 3,00%

Utanför krysstriden men på plats 3 & 4: Bodil Ceballos & Max Andersson

Bodil Ceballos kommer nog att klara sin tredje plats eftersom Linnea Engström har en bit upp till spärren. Engström kommer att behöva gå väldigt bra i de områden som är kvar att räkna för att klara 5 procent. Den andra dramatiken är om MP ska sno det 20:e mandatet och få fyra MEP. Om det scenariot inträffar så är det Max Andersson som får se upp med Engström.

Övriga noteringar:

Moderaternas tre mandat går till topptrion som alla är i en egen kryssarflottilj.

Piratpartiet fick ju inget mandat, men skulle dom ha fått det så ser det ut som om Amelia Andersdotter hade petat listettan Christian Engström.

Folkpartiet domineras av Marit Paulsen, Cecilia Wikström har en säker lucka ned till trean Jasenko Seliminovic och kan räkna med fem nya år.

Kristdemokraterna domineras grymt av Lars Adaktusson som får kryss av varannan KD-väljare.

Feministiskt Initiativs Soraya Post dominerar nästan lika som Lars Adaktusson, hon får kryss från 4 av 10 väljare.

Socialdemokraterna får se upp om det 20:e mandatet, men annars är det lugnt. Ingen längre ned på listan hotar topp 6. Det är sexan Alexander Gabelic som kommer att titta oroligt på tiondelarna för S, C och MP innan han kan boka biljetten.

Vänsterpartiet domineras av listettan Malin Björk som kan känna sig säker på sitt mandat.

Följ sammanräkningen här.

(PO)

Det här vill inte Sverigedemokraterna att du läser

DSC_0133

Sverigedemokraternas valstuga i Uppsala

Det här är det sjätte blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.

Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar till det bra svar från partierna och en bra dialog.

Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det.

 Kapitel 6 Det här vill inte Sverigedemokraterna att du läser

Få partier väcker så mycket uppmärksamhet som Sverigedemokraterna just nu, med motdemonstrationer på flera orter som partiledaren besöker. Men bakom plakatpolitiken och gatornas larm finns det saker som Sverigedemokraterna inte vill att du läser.

Ska jag beskriva det enkelt så är det ett parti som antingen är mästare eller klåpare, beroende på betraktelsesätt, på att säga en sak, mena en annan och kanske göra en tredje. Partiet hävdar saker, försöker man syna bluffen retirerar man kanske lite och försöker vända och vrida på frågeställningen och så går diskussionen fram och tillbaka utan att man säger – sorry, vi hade fel (varför det nu ska vara så farligt när man väl gjort fel…). Det finns skäl att grubbla över om det är medvetet eller bara klantigt, oavsett vilket är det inte snyggt mot väljarna. Demokrati bygger på att man kan utkräva ansvar.

Jag har själv haft två sådana EU-relaterade diskussioner med SD där jag reagerade på påståenden och sedan försökt gräva fram vad källan är. Det första är Margareta Sandstedt som i riksdagen fyrdubblade en siffra (jag hoppar att hon dessutom sade fel från första början) som sedan inte gick att verifiera. Det som SD kunde åstadkomma var ett konspiratoriskt non-paper som ingen kunde hitta.

Det andra tillfället var med anledning av partiets EU-valsbroschyr som en twittrare ställde en fråga kring vilken korruption som avsågs. Twitterkontot @SDRIKS svarade en siffra som de sedan inte kunde belägga eller källhänvisa till och sedan drog till med en annan siffra. Läs om det här.

Ett annat mer publikt exempel utspelade sig SVT:s morgonstudio. Kolla in det här från 9 minuter och framåt.

Det är partiets listetta i parlamentsvalet Kristina Winberg som lyckas göra en tydlig fråga otydlig och sedan svänga totalt. Jag kan bara konstatera att Sverigedemokraterna inte tog till sig EU-bloggens fjolårsserie med förslag på Dream Team-uppställningar i parlamentsvalet för partiet.

Det är svårt att tänka sig att partiet satsar 15 miljoner kronor på parlamentsvalet men inte gjort ett bättre jobb med partiets toppkandidat.

Jag har aldrig träffat ett parti (svenskt, invalt i Riksdagen eller Europaparlamentet) som kombinerat tre saker så ofta; slarv med sifferuppgifter, kan inte källhänvisa och som vägrar beklaga eller be om ursäkt när man gör fel. Därför känns det inte så konstigt att partiet gör en valfilm med absolut fiktion  – om att utrota bävrar i en setting med den värsta Naziestetiken jag sett i en valfilm.

Att försöka kleta naziststämpel på EU samtidigt som man får in en förintelsereferens är ett minst sagt intressant sätt att blanda ihop korten. Jag ser det som ett led i att försöka positionera SD mot mitten. Om man tar kampen mot den tyske nazisten i Bryssel som vill förinta en del av Sverige så måste man vara rätt schysst…

Men när utländska bedömare placerar partiet på en höger om högerskala så hamnar partiet långt mycket mer till höger än Sannfinländare och Dansk Folkeparti, ja till och med höger om österrikiska FPÖ och belgiska Vlaams Belang.

När det gäller partigrupp så fortsätter SD att med att inte svara på frågorna utan åla sig undan med halvsanningar och lögner. Att partiet inte vet så mycket om vilka partier man kan samarbeta med är strunt. Partiet har pratat i minst sju år med Vlaams Belang och Front National. Sanningen är den att det bara finns två val för SD, antingen ingå i den mest högerextrema gruppen som bildas efter parlamentsvalet (och riskera att skrämma svenska väljare) eller vara grupplösa. Läs mer om det här.

Problemet med Front National och de andra möjliga kompisarna i partigruppen är inte bara att de är högerextremister, utan även Putinister. Engelska Searchlight listar vilka som var Putins lakejer i att legitimera rövandet av Krim, och här finns ledamöter från Front National, Vlaams Belang och österriska FPÖ (Läs mer om den röda delen av valobservatörerna på Krim i Vänsterpartikapitlet.)

Den tongivande ledaren för den nya högerextremistgruppen är Marine Le Pen, hennes syn på Putin kan du läsa om här (och kan du inte tyska – google translate ger en hyfsad bild)

kasselstrand

Även SDU:s förbundsordförande har ryckts med i Putinvurmen, och twittrade att han hellre välkomnade Putin än Obama till Stockholm. Men Putinismen som är det nya svarta inom den högerextrema rörelsen på kontinenten är inte okomplicerad i Sverige. Vilsenheten och sökandet om hur man ska se på vad som händer avspeglar sig i debatten på SD-Kuriren. Kan man vurma för “arvfiendens ledare”? Om man ser Vladimir Putin som en vän, varför vill då Mikael Jansson i försvarsberedningen rusta upp mer och skriver ett långt avvikande inlägg (16 sidor) om vikten av att rusta upp och förstärka Gotland för att hjälpa balterna. Han öppnar också för gemensam nordisk-baltisk styrka. Det är mer i den traditionella nationella anda som Sverigedemokraternas bas känner igen sig i. Ur vägen Moskoviter har varit ett stridsrop i generationer, något som inte Le Pen har med sig i sitt bagage.

Just nu, som konturerna i det politiska spelet ter sig är en röst på Sverigedemokraterna i Europaparlamentsval, en röst som går till Le Pens nya partigrupp och är då en röst som försvagar europeisk säkerhet och blottlägger de baltiska broderfolken (och Finland), något som Jimmy Åkesson & Co för inte så länge sedan skulle ha kallat för landsförräderi, i alla fall över ett stop öl på puben.

Inte så konstigt att Sverigedemokraterna kliar sina huvuden inför hur man hamnat i det här dilemmat.

Och de två mandat som jag trodde att partiet skulle få verkar inte alls så säkert längre…

Läs de andra kapitlen i serien:

Kapitel 1: Det här vill inte Socialdemokraterna att du läser

Kapitel 2: Det här vill inte Folkpartiet att du läser

Kapitel 3: Det här vill inte Moderaterna att du läser

Kapitel 4: Det här vill inte Vänsterpartiet att du läser

Kapitel 5: Det här vill inte Centerpartiet att du läser

(PO)