Europaparlamentet om Palestina – lätt förvirrad historia

Michele Rivasi i Gröna Gruppen gör tummen upp Foto © European Union 2014 – EP

När Europaparlamentet röstade om en resolution kring Palestina är det lätt att bli förvirrad. Låt mig börja med att klargöra att resolutionerna har ingen praktisk politisk betydelse eftersom Europaparlamentet inte har den befogenheten. Däremot är det en opinionsyttring som kan påverka.

Resolutionen var en kompromiss mellan flera av partigrupperna. Den är undertecknad av både Gunnar Hökmark (tidigare ordförande i samfundet Sverige-Israel) och Marita Ulvskog (S) & Soraya Post (Fi) från S&D-gruppen. Och här någonstans börjar du kanske förstå att man kan tolka innehållet lite olika när inte ens de som undertecknat resolutionen är överens efteråt på twitter vad den innebär.

När olika polariserade åsikter om Mellanöstern hittar en kompromiss som de stora grupperna kan stödja så finns det något för alla. På pluskontot kan man spekulera att i förhandlingarna mellan partigrupperna kan bidra till olika åsikter om konflikten fått ökad förståelse för den andra sidans syn.

Kärnan i resolutionen (som du kan läsa här) att tvåstatslösning (med 1967 års gränser och Jerusalem som huvudstad för båda staterna) och i princip ett erkännande av Palestina (ordet princip kommer ni se att man tolkar olika). Dessutom innehåller resolutionen fördömande av våldshandlingar ”Parlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag alla terror- och våldsdåd” och varnar för upptrappningar som kan förstöra möjligheterna till en tvåstatslösning.

Trots en bred överenskommelse som gick igenom med 498 röster mot 88 nej och hela 111 nedlagda så var svenskarna i sin röstning ganska splittrade, och i sin tolkning av resolutionen.

Fyra ledamöter röstade nej. Peter Lundgren och Kristina Winberg från Sverigedemokraterna, Lars Adaktusson (KD) och Cecilia Wikström (FP).

@patrikoksanen Resolutionen för vag, öppen för tolkning. Inga krav på erkännande av Israel, el hamas upphöra med terror,Osloavtalet ogiltigt

— Cecilia Wikström(FP) (@CeciliaWikstrom) December 17, 2014

Två lade ned sina röster, Marit Paulsen (FP) och Fredrick Federley (C).  Övriga svenskar röstade ja.

Och det är nu som tolkningsdiskussionen utbryter på twitter:

 

Parlamentet rekommenderade inte ett erkännande utan stödde principen om palestinsk stat och tvåstatslösning #svpol http://t.co/ru6qjDQnb6

— Gunnar Hökmark (@ghokmark) December 17, 2014

@maritaulvskog Jasså, du läste alltså bara rubriken? Eller glömde du helt enkelt lägga till "någon gång i framtiden"? http://t.co/cYjLLFh9O3

— Christofer Fjellner (@Fjellner) December 17, 2014

Ser att EU-parlamentariker Adaktusson röstade nej till Palestina-erkännande p g a att det "råder instabilitet i området". Mmm. #eupol #svpol

— Marita Ulvskog (@maritaulvskog) December 17, 2014

Trodde inte att SD skulle rösta för Palestina resolutionen idag, men att Wikström fp och Adaktusson kd röstade nej förvånar mig #eupol

— Anna Hedh (@AnnaHedh) December 17, 2014

Nu ska parlamentet rösta om en annan väg för en tvåstatslösning än det ensidiga svenska, en resolution jag undertecknat,#eupol #svpol

— Gunnar Hökmark (@ghokmark) December 17, 2014

Nu går jag in i plenum för att rösta igenom en resolution som uppmanar alla EU-länder att erkänna Palestina.

— Soraya Post (@SorayaPostFi) December 17, 2014

EP rejects unconditional recognition of Palestine http://t.co/5q4MPbfRL8

— Gunnar Hökmark (@ghokmark) December 17, 2014

Sverige har spelat en stor roll i detta och @maritaulvskog har visat att vi kan röra oss framåt med timing, expertis och engagemang.

— Soraya Post (@SorayaPostFi) December 17, 2014

Resolutionen togs fram tätt med palestinierna och ger nytt hopp för fred och en tvåstatslösning mellan Palestina och Israel.

— Soraya Post (@SorayaPostFi) December 17, 2014

Och nu har vi äntligen röstat om erkännande av Palestina, vilket fått brett stöd.

— Bodil Ceballos (@BodilCeballos) December 17, 2014

Uppenbart att S bara läser rubriken. EP har inte erkänt #Palestina. Vi är inte lika ansvarslösa som Wallström! http://t.co/cYjLLFh9O3 #eupol

— Christofer Fjellner (@Fjellner) December 17, 2014

Kontraproduktivt palestinabeslut idag i EP. Därför röstade jag nej till gemensamt resolutionsförslag om erkännande. http://t.co/WLTUbBln8X

— Lars Adaktusson (@Ladaktusson) December 17, 2014

Dagens bästa omröstning: EP ställer sig positivt till ett erkännande av Palestina! #eupol

— Malin Björk (@MalinBjork_EU) December 17, 2014

"Jag välkomnar att EU-parlamentet stöder ett erkännande av Palestina som stat", säger @BodilCeballos. http://t.co/zkXbOQ5RDg

— Miljöpartiet (@miljopartiet) December 17, 2014

@patrikoksanen Många vill tolka som man vill men EP föreslår inte att medlemsstaterna ska erkänna Palestina utan stödja en tvåstatslösning,

— Gunnar Hökmark (@ghokmark) December 18, 2014

@patrikoksanen hade EP krävt ett erkännande av Palestina hade man skrivit det! Ha det bra,

— Gunnar Hökmark (@ghokmark) December 18, 2014

Om några som var överens är så oöverens om man vad man var överens om så förstår ni att konflikten Israel-Palestina inte är lättlöst…

(PO)

Medan jag suttit på en fjälltopp

Ibland blir det stopp på bloggandet och batteriet fylls på i fjällen. Så även nu en vecka. Och som vanligt tenderar det ju att hända en del när man är borta. Så medan jag har suttit på en fjälltopp…

…så har Stefan Löfvens numera allt för välkända humör och brist på politisk kyla i pressade lägen (tänker på bl a EU-nämnden & TV-debatten) har gjort att vi för första gången på över ett halvsekel får ett extra val. EUbloggen ska ju egentligen hålla sig till EU-perspektivet, men konstaterar kort att Löfven kunde ha undvikit att förlora budgetomröstningen om regeringspartierna gjort som SD och valt att bryta praxis (istället för att begära att Alliansen skulle bryta praxis till förmån för regeringen). Genom att första rundan knocka Alliansens budgetförslag genom att aktivt rösta på SD:s budget hade fört fram SD:s budget i ett avgörande mot Regeringens, då hade Alliansen lagt ned rösterna och Löfven vunnit (och sen haft ett år på sig att hitta en överenskommelse om en ny praxis eller regelverk för minoritetsregeringars budgetar). Det finns ett par möjliga skäl till varför det inte gjordes, dels att det finns en beröringsskräck för SD som sitter så djupt in i märgen att man hellre förlorar matchen än att valla budgetbollen förbi Alliansen via SD-sargen och sätta den i mål. TILLÄGG: S i Skåne gjorde just så, reaktionen är inte nådig från ex Anders Lindberg på Aftonbladet även om det finns socialdemokrater som applåderar det, som förre kommunalrådet i Umeå Lennart Holmlund.

Det andra skälet handlar förstås om Löfvens humör. För att travestera Tjuren Ferdinand ”Riksdagsledamöterna var arga, Regeringen var ännu argare, men argast av dom alla var Statsministern”.

EU-perspektivet i detta då för att knyta ihop säcken? Jo, som Europaparlamentariker Gunnar Hökmark (M) konstaterar, i Europaparlamentet ska en majoritet skapas i varje enskild fråga utan att den finns där från början. Under processen från att EU-kommissionen lämnar ifrån sig ett lagförslag till att hitta en majoritet (både i parlamentet och i rådet) så kommer innehållet att förändras. Dessutom finns det en massa taktiska svängningar hit och dit (som att rösta på ett visst sätt för att hamna i ett annat läge) och en vana att vara osams i ett en fråga för att bli rörande överens i nästa utan att man bränt broar till varandra. Sveriges Riksdag är på väg att bli lika komplex som Europaparlamentet att få igenom sin politik i. 

…så har jag läst en hel del böcker. En bok som är värd en eller flera egna inlägg lite senare handlar om Folkomröstningen 1994, som inte hade slutat med ett Ja om inte politiska motståndare kunnat samarbeta mot ett gemensamt mål. Boken Människor för JA! av förre kampanjgeneralen Lars Göran Johansson är läsvärd som en tillbakablick på en tid så nära men ändå så oändligt långt borta.

…så har svensk-tyska Ann Mettler blivit en nyckelspelare i Junckers framtidslag för EU. Mettler blir chef för kommissionens nya interna tankesmedja som går under EU-akronymen EPSC (European Political Strategy Centre). Syftet är att centret ska bistå kommissionen med goda råd och blicka framåt längre än kommissionens dagliga perspektiv. Ann Mettler växte upp i Tyskland och har dubbla medborgarskap. Under sin karriär har hon hunnit varit med och startat Tankesmedjan Lisbon Council, och arbetat åt World Economic Forum samt varit verksam i Washington. På CV:et finns även studier i New Mexico och i Bonn. I ett pressmeddelande lyfter EU-kommissionen Mettlers erfarenheter som strategisk analytiker och expertis när det gäller innovation och digitial ekonomi.


Delighted to join #TeamJuncker as head of European Political Strategy Centre, @EU_Commission‘s in-house think tank http://t.co/xuGoZ7bajH

— Ann Mettler (@AnnMettler) December 1, 2014

…så har förre kommissionären Jacques Barrot avlidit 77 år gammal. Barrot tjänstgjorde både med Margot Wallström och Cecilia Malmström i kommissionen och hann med att vara transportkommissionär och ha rättsliga och inrikesportföljen. Barrot var också fransk minister i flera omgångar. Han klarade sig också politiskt från en skandal där han varit delaktig i att slussa statliga pengar vidare till sitt parti.

.@MalmstromEU I will never forget Jacques Barrot’s ABBA hommage to Minister @Beatrice_Ask at the end of SE EU Presidency 2009. Grand !

— Jochen Müller (@JochenEurope) December 3, 2014

…så har ordkriget mellan EU och Ryssland fortsatt. Donald Tusk har tillträtt (med svensk i kabinettet) som rådsordförande och sagt återigen att Ryssland ska ut ur Ukraina, men ordbråket har också handlat om South Stream, att Ryssland målar upp Stora Fosterländska Kriget i retoriken med väst (det blir en kall vinter har Bloggen konstaterat förut) och säkert mer som jag missat helt där på fjälltoppen. För övrigt spår Slovakiens premiärminister risken för utökat krig i Ukraina är stor: “There is a 70% probability of a military conflict in Ukraine and not only there”. Ett uttalande som dock fått mycket kritik. Men å andra sidan, om han får rätt lär det lösa Löfvens problem med extra val, för då lär det bli samlingsregering som behövs istället för ett upptrissat tonläge som drar åt det beryktade andrakammarvalet 1928. 

…så har det visat sig att en gammal KGB-agent har lånat ut 2 miljoner Euro till Nationella Frontens Le Pen, bara en av många anmärkningsvärda pengaöverföringar från Moskva till den franska extremhögern (och naturligtvis en del i Moskvas söndra och härska). Nationella Fronten har för övrigt tidigare bidragit med både pengar och stöd till Sverigedemokraterna här hemma i Sverige.

…så har förstås svenska MEP:ar twittrat om än det ena och än det andra i sin #EUpol-vardag som inte direkt har att göra med regeringskrisen:

Misstänker att jag nog inte får nån svensk media på min fråga till ministerrådet om när de ska ratificera Marrakech. Oh well. 🙂 — Max Andersson (@MaxAndersson) December 3, 2014

Regeringskris, jag vet… Men kampen för frihandel kan inte avstanna! Därför stolt över att jag idag räddade tullsänkningar åt Filippinerna.

— Christofer Fjellner (@Fjellner) December 4, 2014

Utställning i EP med anledning av internationella dagen för personer med funktionshinder http://t.co/BzkOlXQEZ3

— Anna Hedh (@AnnaHedh) December 3, 2014

MEPs @MalinBjork_EU & @DdJong welcome #ECJ ruling on #LGBTI #asylum rights in Europe http://t.co/kouBMLVxT5 — GUE/NGL in the EP (@GUENGL) December 2, 2014

Speaking at Aebiom roundtable on biomass. #biomasscounts http://t.co/U0WivkDf0r — federley (@federley) December 3, 2014

Och har alla förstått att jag och Timmermans är 200% allierade för att ge oss på antiziganismen? 👫✔️

— Soraya Post (@SorayaPostFi) November 28, 2014

Jag & Marit Paulsen (FP) i veckans youtube-klipp: EU:s investeringsplan skapar framtidstro och optimism #eupol #svpol http://t.co/yHUE450FXk

— Cecilia Wikström(FP) (@CeciliaWikstrom) December 3, 2014

Nätverket för mainstreaming av jämställdhet i Europaparlamentet på första mötet. Jag är ansvarig i Transportutskottet.#eupol #svpol

— Jens Nilsson (@jensni) December 3, 2014

Tidigare fängslade affärsmannen Michail Chordorkovsky nu i EPs utrikesutskott; "Putin leder Ryssland mot katastrof". pic.twitter.com/h15wHN99QA

— Lars Adaktusson (@Ladaktusson) December 2, 2014

Och till sist, en inte alltför ovanlig illustration om hur tungt jämställdhetsfrågorna väger hos politiker från andra länder…


På jämställdhetsmöte. Bara 6 av 20 ledamöter närvarar, 5 är svenskar. @jensni @maritaulvskog @JytteGuteland @SorayaPostFi @MalinBjork_EU

— Oskar Magnusson (@komagnusson) December 3, 2014

(PO)

Blågult i Delegationerna

Nu har Europaparlamentet sammanställt vilka som leder de olika Delegationerna i Europaparlamentet. Delegationerna har ingen formell makt men kan komma att spela viss roll i informationsutbyten och informella diskussioner mellan EU och andra länder. Till exempel kommer ju oundvikligen TTIP, handelsavtalet med USA, upp i USA-Delegationens möten med sin amerikanska motsvarighet. Formellt heter det att Delegationerna ska ”upprätthålla och utveckla parlamentets internationella kontakter”. Det handlar också om att främja EU:s värdegrund med frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Fem svenskar har fått presidieplatser i Delegationerna.

Palestiniska lagstiftande rådet (DPLC) – 1:e vice ordförande Marita Ulvskog (S)

Panafrikanska parlamentet – 1:e vice ordförande Fredrick Federley (C)

Schweiz, Norge och de gemensamma parlamentarikerkommittérna för EU-Island och EES – 1:e vice ordförande Anna Hedh (S) & 2:e vice ordförande Marit Paulsen (FP)

Afghanistan – 2:e vice ordförande Lars Adaktusson (KD)

Hela listan hittar du här.

(PO)

Charlie Weimers får nyckelpost i Team Adaktusson

335:ans team Adaktusson är klart FOTO: © European Union 2014 EP

Nu har Lars Adaktusson byggt klart sitt kansli i Europaparlamentet och där det mest kända namnet är den tidigare förbundsordföranden för KDU Charlie Weimers. Weimers har också rätt Europeiska erfarenheter genom sin tid som vice ordförande i partigruppen EPP:s europeiska ungdomsorganisation. 

Charlie Weimers är 31 år och har tidigare hunnit med att vara deltidskommunalråd i Hammarö och sakkunnig hos Göran Hägglund i regeringskansliet.

Pressansvarig är Sara Hummerdal från Stockholm/Uppsala. Hummerdal har bland annat varit valledare för Ebba Busch i Europaparlamentsvalet och i fullmäktigevalet i Uppsala. På CV:et även riksdagskansliet och på finansen hos Mats Odell.

Martin Källstrand är sakkunnig i transport, handel, näringsliv och inre marknad. Han arbetade på företrädaren Alf Svenssons kansli och är alltså den kristdemokratiska kontinuiteten i Europaparlamentet. Dessutom gör Marielle Edström praktik på kontor, till vardags internationell sekreterare och förbundsstyrelseledamot i KDU.

(PO)

Medan jag suttit på en fjälltopp…

Kvällsutsikt från Storulvåns fjällstation. 33 grader i solen uppmättes på ett vindstilla fjäll utan skugga.

…så har inte Europeiska Unionen stått stilla. Under min semester kan bland annat följande noteras:

FÖR DET FÖRSTA: Jean-Claude Juncker valdes som väntat till EU-kommissionens ordförande. Röstsiffrorna blev 422 för, 250 emot och 47 som avstod. 10 röster var ogiltiga och 22 saknades vid röstningen. 422 var bekvämt över gränsen 376 som Juncker behövde, även om det inte var överväldigande. Officiellt röstade EPP, S&D och ALDE för. Omröstningen är hemlig, så med reservation för att jag kan ha fått något om bakfoten så röstade svenskarna så här:
För: Federley (C), Wikström (FP), Paulsen (FP), Post (Fi), Adaktusson (KD), Hökmark (M), Fjellner (M), Corraza Bildt (M).

Avstod: Ulvskog (S), Ludvigsson (S), Hedh (S), Guteland (S), Nilsson (S), Eriksson (MP), Ceballos (MP), Lövin (MP)

Emot: Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD), Andersson (MP)

Den Gröna Gruppen, trots en riktig påhejare till Spitzenkandidatenupplägget var splittrad vilket också avspeglar sig i Miljöpartiets röstning. Läs mer om MP & Juncker, notera särskilt att det var Max Andersson som röstade nej som svarade på mina twitterfrågor.

 Socialdemokraternas partigrupp var för Juncker och betraktade valet som en seger, både för Junckers löften men också för maktöverföringen till parlamentet. Här gick de svenska S-ledamöterna mot partilinjen och avstod att rösta. Däremot följde Post (Fi) partilinjen vilket hon fått kritik för i bloggar, sociala medier och av Fi:s förra MEP Maria Robsahm. Svenskarna i S-gruppens agerande får betraktas som ett utslag för hela den svenska kluvenheten inför Spitzenkandidaten och dynamiken med dubbla partilojaliteter (mot europeisk partigrupp och svensk debatt).

Vänsterpartiet hamnade på nejsidan tillsammans med det enda svenska parti som stod utanför Spitzenkandidaten – Sverigedemokraterna. Läs mer om V & Juncker. Jag har också på väg ned från fjället twitterdiskuterat detta även med Lars Ohly och tydligen är jag helt obegriplig när jag konstaterar att Vänsterpartiet har ätit kakan (haft en kandidat med i Spitzenkandidaten-racet som sagt att största partigruppens kandidat måste väljas) och sedan vill ha den kvar (att rösta emot Juncker).

@patrikoksanen Och du är helt obegriplig. Man kan alltid välja att rösta för, mot eller lägga ner.

— Lars Ohly (@OhlyLars) July 16, 2014

FÖR DET ANDRA: Jag förlorade vadet om en lunch.

Och nu kan jag inkassera en lunch av @patrikoksanen eftersom Juncker blev vald till kommissionsordförande, som jag trott. #gratislunch — Desiree Pethrus (@Desireekd) July 15, 2014

Jag lovar att återkomma med en uppdatering och redovisning att jag betalat min skuld här på bloggen.

FÖR DET TREDJE: Att spekulationerna kring om, hur, och vilka som väljs till Rådets ordförande och EU:s utrikeschef i kväll. Jag har sen långt tidigare gjort min lista på vilka jag tror på. I ärlighetens namn tror jag att en har fallit ifrån – Dalia Grybauskaitè har varit alldeles för kritisk mot Ryssland och tagit strid mot den italienska kandidaten för utrikesposten (pga för mjuk mot Ryssland) för att få stöd…


#Lithuania’s @Grybauskaite_LT urges EU to impose arms embargo on Russia, in an interview to #Ukraine media in #EUCO

— Vaidotas Beniušis (@BeniusisV) July 16, 2014

Hur går det då? Leta efter en kombination som innehåller en, men inte två socialdemokrater, minst en kvinna, en från ett nytt medlemsland. Men det troliga är att det inte blir några besked i natt alls.


Twitter has a tendency to be correct, or at least on right track. In the past hour it has been telling us that no nominations today…#EUCO

— Alexander Stubb (@alexstubb) July 16, 2014

FÖR DET FJÄRDE: Att den bleke, matte, svettige och trötte Juncker gjorde ett helt annat intryck i kammaren i Strasbourg än under kampanjen. Läs Ronny Patz analys om Junckers nyvunna energi.

FÖR DET FEMTE: Cameron överraskade och utsåg Lord Hill till kommissionär från Storbritannien. Därmed sidsteppade han favoriten Andrew Lansley. Läs även Guardians analys (tack till Ralf Grahn för länken). EUobserver går så långt att Lorden kallas för obskyr…

Till sist noterar jag att Reinfeldt ännu inte gjort sitt drag om den svenska kommissionärsposten. Kanske avvaktar han utfallet av den långa natten med stats- och regeringscheferna för att ha en teoretisk chans att ge Carl Bildt utrikesjobbet (jo, Bildt har nämnts i internationella medier) eller kanske, kanske få uppdraget själv som rådets ordförande. Nu tror jag inte att det blir så, men jag kan inte se något annat skäl till att dröja med beskedet för svensk vidkommande.

(PO)

Bloggaren gör en #fjällfie från Ulvåtjärnsstugan.

 

HELA LISTAN: Nordiska meppar gillar industri och rättsliga frågor mest

Budgetutskottet sammanträder Foto (C) EU 2014

Här kommer en fullständig lista på vilka utskott de nordiska ledamöterna i Europaparlamentet sitter i. I antal ledamöter (inklusive ersättare) dominerar två utskott med tolv ledamöter vardera, Industri, forskning & energi samt Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

Svenskarna trängs framför allt i LIBE-utskottet (medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor). Här finns fem ordinarie och två suppleanter. Danskarna är mer jämnt fördelade och har som mest tre ordinarie ledamöter i ett och samma utskott. Finländarna är ännu mer utspridda och har som mest två ordinarie ledamöter i ett och samma utskott.

UTSKOTT

Budget

DK: Anders Vistisen (DF), Ersättare

SE: Christofer Fjellner (M) Ersättare

SF: Heidi Hautala (MP), Ledamot

SF: Petri Sarvamaa (Saml), Ledamot

SF: Anneli Jäätteenmäki  (C), Ersättare

SF: Nils Torvalds (SFP), Ersättare

 

Budgetkontroll

DK: Anders Vistisen (DF), Ledamot

SF: Petri Sarvamaa (Saml), Ledamot

 

Ekonomi och valutafrågor

DK: Morten Messerschmidt (DF), Ersättare

DK: Jeppe Kofod (S), Ersättare

DK: Rina Ronja Kari (Folkeb. m EU), Ersättare

SE: Gunnar Hökmark (M) Ledamot

SE: Olle Ludvigsson (S) Ledamot

SF: Sirpa Pietikäinen (Saml), Ledamot

SF: Sampo Terho (PS), Ledamot

SF: Nils Torvalds (SFP), Ersättare

 

Fiske

DK: Ole Christensen (S), Ersättare

SE: Isabella Lövin (MP) Ledamot

 

Framställningar

DK: Rikke Karlsson (DF), Ledamot

DK: Christel Schaldemose (S), Ledamot

SE: Bodil Ceballos (MP) Ledamot

SE: Cecilia Wikström (FP) Ledamot

 

Industri, forskning och energi

DK: Bernt Bendtsen (K), ledamot

DK: Jeppe Kofod (S), Ledamot

DK: Morten Helveg Petersen (RV), Ledamot

DK: Morten Messerschmidt (DF), Ersättare

DK: Jens Rohde (V), Ersättare

SE: Peter Eriksson (MP) Ledamot

SE: Fredrick Federley (C) Ledamot

SE: Gunnar Hökmark (M) Ersättare

SE: Olle Ludvigsson (S) Ersättare

SF: Miapetra Kumpula-Natri (S), Ledamot

SF: Henna Virkkunen (Saml), Ledamot

SF: Sampo Terho (PS), Ersättare

 

Inre marknaden och konsumentskydd

DK: Christel Schaldemose (S), Ledamot

DK: Ulla Tørnæs (V), Ersättare

SE: Anna Maria Corazza Bildt (M) Ledamot

SE: Jens Nilsson (S) Ersättare

SF: Jussi Halla-aho (PS), Ersättare

SF: Liisa Jaakonsaari (S), Ledamot

 

Internationell handel

DK: Bernt Bendtsen (K), Ersättare

SE: Christofer Fjellner (M) Ledamot

SE: Marita Ulvskog (S) Ersättare

SF: Olli Rehn (C), Ledamot

 

Jordbruk och landsbygdens utveckling

DK: Jens Rohde (V), Ledamot

DK: Jørn Dohrmann  (DF), Ersättare

SE: Marit Paulsen (FP) Ledamot

SE: Peter Eriksson (MP) Ersättare

SE: Fredrick Federley (C) Ersättare

SE: Peter Lundgren (SD) Ersättare

SF: Olli Rehn (C), Ersättare

 

Kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

SE: Anna Maria Corazza Bildt (M) Ledamot

SE: Malin Björk (V) Ledamot

SE: Anna Hedh (S) Ledamot

SF: Sirpa Pietikäinen (Saml), Ersättare

 

Konstitutionella frågor

DK: Morten Messerschmidt (DF), Ledamot

SE: Max Andersson (MP) Ersättare

SE: Kristina Winberg (SD) Ersättare

 

Kultur & Utbildning

DK: Rikke Karlsson (DF), Ledamot

 

Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

DK: Morten Helveg Petersen (RV), Ersättare

SE: Malin Björk (V) Ledamot

SE: Bodil Ceballos (MP) Ledamot

SE: Soraya Post (FI) Ledamot

SE: Cecilia Wikström (FP) Ledamot

SE: Kristina Winberg (SD) Ledamot

SE: Anna Maria Corazza Bildt (M) Ersättare

SE: Anna Hedh (S) Ersättare

SF: Jussi Halla-aho (PS), Ledamot

SF: Heidi Hautala (MP), Ledamot

SF: Petri Sarvamaa (Saml), Ersättare

 

Miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

DK: Margarete Auken (SF), Ledamot

DK: Jørn Dohrmann (DF), Ledamot

DK: Christel Schaldemose (S), Ledamot

SE: Jytte Guteland (S) Ledamot

SE: Christofer Fjellner (M) Ersättare

SE: Isabella Lövin (MP) Ersättare

SE: Marit Paulsen (FP) Ersättare

SF: Anneli Jäätteenmäki  (C), Ledamot

SF: Nils Torvalds (SFP), Ledamot

SF: Merja Kyllönen (V), Ersättare

SF: Sirpa Pietikäinen (Saml), Ersättare

 

Mänskliga rättigheter (underutskott)

SE: Lars Adaktusson (KD) Ledamot

SE: Soraya Post (FI) Ledamot

 

Regional utveckling

SE: Anna Hedh (S) Ledamot

 

Rättsliga frågor

SE: Max Andersson (MP) Ledamot

SE: Cecilia Wikström (FP) Ersättare

SE: Jytte Guteland (S) Ersättare

 

Sysselsättning och sociala frågor

DK: Ole Christensen (S), Ledamot

DK: Rina Ronja Kari (Folkeb. m EU), Ledamot

DK: Ulla Tørnæs (V), Ledamot

SE: Marita Ulvskog (S&D) Ledamot

 

Säkerhet och försvar (underutskott)

SE: Bodil Ceballos (MP) Ledamot

SF: Anneli Jäätteenmäki  (C), Ersättare

 

Transport och turism

SE: Jens Nilsson (S) Ledamot

SE: Peter Lundgren (SD) Ledamot

SE: Lars Adaktusson (KD) Ersättare

SF: Merja Kyllönen (V), Ledamot

SF: Henna Virkkunen (Saml), Ersättare

 

Utrikesutskottet

SE: Lars Adaktusson (KD) Ledamot

SE: Malin Björk (V) Ersättare

SE: Bodil Ceballos (MP) Ersättare

SE: Soraya Post (FI) Ersättare

SF: Anneli Jäätteenmäki  (C), Ersättare

SF: Paavo Väyrynen (C), Ersättare

 

Utvecklingsutskottet

SF: Heidi Hautala (MP), Ledamot

SF: Paavo Väyrynen (C), Ledamot

 

ÖVRIGT

Vice talman:

SF: Olli Rehn (C)

Olli Rehn med Barroso Foto (C) Europeiska Unionen 2014 – EP

Partiförkortningar: Jag har använt en blandning av partiförkortningar som kan vara lite förvirrande beroende på från vilket land man kommer, och att jag använt ibland samma förkortning för partier från olika länder och i ett fall är det samma förkortning men HELT olika partier som inte ska förväxlas. Snurrigt? Absolut! Men det här hjälper dig kanske lite mer.

C= Centerpartiet i Sverige och Keskusta i Finland. ALDE

DF = Dansk Folkeparti. ECR

Folkeb m EU = Folkebevaegelsen mod EU, Folkrörelsen mot EU. GUE/NGL

K = Konservative Folkepartiet. EPP

MP = I Sverige Miljöpartiet, men här har även de finska Gröna fått samma partiförkortning. Gröna Gruppen

PS = Sannfinländarna (PS är den finska förkortningen).  ECR

RV = Radikale Venstre. Liberalt parti, medlem i ALDE

S = Socialdemokraterna

Saml  = Samlingspartiet i Finland, dvs motsvarigheten till svenska moderater. EPP

SD = Sverigedemokraterna. EFDD

SF = Socialistiske Folkeparti. Gröna Gruppen

SFP = Svenska Folkpartiet. ALDE

V (SE & SF)= Vänsterpartiet i Sverige men här även det finländska Vänsterförbundet som förkortas VF på finlandssvenska och Vas på finska fått gå under samma partiförkortning. GUE/NGL. Det ska inte förväxlas med danska Venstre som är ett borgligt parti.

V (DK) = Venstre i Danmark är ett liberalt parti, inte att förväxlas med Vänsterpartiet. ALDE

(PO)

TILLÄGG: Jag är lite gammal och mossig ibland, vilket avslöjar sig rätt snabbt på twitter. Adam Seven påpekar att jag använder fel landskod för Finland som numera är (för att förvirra ännu mera – är den samma som för Feministiskt Initiativ) och ger länktips för den som vill ha örnkoll. Jag rättar inte själva inlägget ovan, utan nöjer mig med en rättelse här och passar på att tacka Adam för korrigeringen 🙂 )

 

.@patrikoksanen Finlands kod har varit FI sedan 1994, före det var det SF, vilken du använder.

— adam seven (@adam7_m) July 6, 2014

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ny generation tar över EPP

Det blir en ny generation politiker som tar över ledningen av EPP, den största partigruppen i Europaparlamentet. Tysken Manfred Weber är född 1972 och efterträder fransmannen Joseph Daul (född 1947) som gruppens ordförande.

Weber valdes nästintill enhälligt, 190 av 192 närvarande röstade på CSU:aren. Weber är till yrket ingenjör och gör sin tredje mandatperiod i parlamentet.

Tyskland är den största delegationen i EPP med 34 ledamöter, följt av Polen 23 och Frankrike 20. Sverige har fyra ledamöter i partigruppen; moderaterna Gunnar Hökmark, Christofer Fjellner och Anna-Maria Corazza Bildt samt kristdemokraten Lars Adaktusson.

Om PSE (Socialdemokraterna) fortsätter med Martin Schulz som partigruppsordförande blir alltså Europaparlamentsarbetets två nyckelfigurer tyskar. Hur det kommer att påverka synen på Tysklands makt inom EU och bilden av en traditionell fransk-tyskaxel som EU:s motor låter jag vara osagt, kanske löser Socialdemokraterna det genom att välja en fransman…

Läs mer på EPP:s hemsida.

PERSONVALSUPDATE: 39 procent av distrikten räknade

Det går långsamt för Valmyndigheten, i alla fall om är politiker eller politisk intresserad och vet att det klappat och klart i exempelvis Finland om vem som får mandaten. En reflektion som kommer att utvecklas mer senare är att personkrysspärren på 5 procent är för högt satt, den förtar spänningen och väljarnas möjligheter att påverka i för stor grad, särskilt i stora partier.

39 procent av valdistrikten (2399 av 6227) är nu räknade och jag gör en djupdykning i siffrorna bland annat där jag trodde att det skulle bli jämnast…

CENTERPARTIET

Ledning just nu: F=Federley, J=Johansson, Y=Yngwe Ö=övriga

Fredrick Federley 13 643 kryss, 15,78%

Kristina Yngwe 9298 kryss, 10,75%

Kent Johansson 8706 kryss, 10,07%

Fredrick Federley har ryckt åt sig ledartröjan och ser ut att ta Centerpartimandatet. Framför allt har Federley haft ett starkt stöd i rösttunga Stockholm där han tagit 38,5 procent av kryssen (vilket är över hälften som över huvud taget har kryssat på C valsedeln just nu i Sthlms län). Tittar vi på Sverigekartan är Federley i ledning även i flest län även om det är mycket jämnt i en del områden. F:n är placerade från Göteborg  via Östergötland med universitetsstaden Linköping och sedan över Mälardalen och vidare norrut ända till Norrbotten.

Kent Johansson leder räkningarna i en fyrkant i sydöstra Sverige bestående av Kalmar, Kronoberg, Jönköping och Blekinge samt i Värmland. Länen är märkta med hans J på kartan. Kristina Yngwe med bas i Skåne har ledning i hemmalänet och i Halland. Lokala kandidater som inte har något med toppstriden att göra får vara Ö:n som ligger på traditionella starka centerfästena Gotland och Jämtland.

Det är fördel Federley, tendensen på kryssning brukar hålla i sig och det är många distrikt kvar att räkna i Federleys starkaste bas Stockholm. Som det ser ut nu kommer utmaningen närmast från Kristina Yngwe som har kryss att vänta från oräknade distrikt i Skåne. Håller det här i sig så kan jag inte säga när det hände senast att listetta i ett Europaparlamentsval landar på tredje plats, det kanske någon annan har koll på?

Centerpartiet är också med och slåss om det 20:e mandatet som på valnatten tillföll Socialdemokraterna. I det scenariot skulle alltså det bli två mandat om man lyckas sno det i onsdagsrösträkningens sista skälvande minuter. Men både S och MP ligger närmare än C i det räknescenariot.

SVERIGEDEMOKRATERNA

Kristina Winberg 16 686 kryss, 12,26%

Peter Lundgren 9802 kryss, 7,20%

Johnny Skalin 5314 kryss, 3,90%

Mikael Jansson 3427 kryss, 2,52%

Kristina Winberg är klar och kan packa väskan och försöka charma Nigel Farage för att få en plats i gruppen. Med mycket stor sannolikhet får hon sällskap av Peter Lundgren som kryssar på i en takt som gör att han lär hålla undan för Johnny Skalin. Ingen skräll där. Skrällen blir väl om Winberg lyckas få Farage och UKIP att smälta, vem vet – kanske gör en svensk schlager gör susen i Bryssel?

MILJÖPARTIET

Isabella Lövin 61 035 kryss, 24,14%

Peter Eriksson 26 403 kryss, 10,44%

Linnea Engström 7581 kryss, 3,00%

Utanför krysstriden men på plats 3 & 4: Bodil Ceballos & Max Andersson

Bodil Ceballos kommer nog att klara sin tredje plats eftersom Linnea Engström har en bit upp till spärren. Engström kommer att behöva gå väldigt bra i de områden som är kvar att räkna för att klara 5 procent. Den andra dramatiken är om MP ska sno det 20:e mandatet och få fyra MEP. Om det scenariot inträffar så är det Max Andersson som får se upp med Engström.

Övriga noteringar:

Moderaternas tre mandat går till topptrion som alla är i en egen kryssarflottilj.

Piratpartiet fick ju inget mandat, men skulle dom ha fått det så ser det ut som om Amelia Andersdotter hade petat listettan Christian Engström.

Folkpartiet domineras av Marit Paulsen, Cecilia Wikström har en säker lucka ned till trean Jasenko Seliminovic och kan räkna med fem nya år.

Kristdemokraterna domineras grymt av Lars Adaktusson som får kryss av varannan KD-väljare.

Feministiskt Initiativs Soraya Post dominerar nästan lika som Lars Adaktusson, hon får kryss från 4 av 10 väljare.

Socialdemokraterna får se upp om det 20:e mandatet, men annars är det lugnt. Ingen längre ned på listan hotar topp 6. Det är sexan Alexander Gabelic som kommer att titta oroligt på tiondelarna för S, C och MP innan han kan boka biljetten.

Vänsterpartiet domineras av listettan Malin Björk som kan känna sig säker på sitt mandat.

Följ sammanräkningen här.

(PO)

Det här vill inte Kristdemokraterna att du läser

Sätter Lars Adaktusson rätt Agenda i Bryssel? Valstugan i Uppsala.

Det här är det nionde blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.

Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar serien till bra svar från partierna och en bra dialog.

Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det.

Kapitel 9 Det här vill inte Kristdemokraterna att du läser

Kristdemokraterna har gått från att sjunga hallelujah till EU till att bli ett parti som ger betydligt mer blandade signaler. Nu är det inte bara himmelsriket, utan även ett ställe med smådjävlar som behöver bekämpas. Och mandaten ska räddas genom att gå in på andra borgliga partiers domäner.

Kristdemokraterna har slängt upp valaffischer med nej till Euro (trots att partiet sade ja i folkomröstningen), man har också kört sin egen variant av Centerpartiets smalare och vassare genom “Rätt Agenda i Bryssel”. Folkpartiet har man ryckt i griseknorren genom att ge Marit Paulsen en ung utmanare i form av stjärnskottet Ebba Busch Thor – sen att det verkar som det är Centerpartiet som grisskrattar bäst till valbåset är en annan historia. Men Kd:s svängning från att vara positiv till mer federalism, bland annat genom att säga ja till EU-skatt (både Anders Wijkman och efterträdaren Alf Svensson har röstat för), till att landa i en kommunikativ EU-kritik är anmärkningsvärd och har inte fått riktigt den uppmärksamhet det förtjänar. Det är heller ingen ändring Kd har torgfört, att man gjort en ”Paulus Omvändelse” – frågan är bara om den är helhjärtad eller inte.

Vad är det då Kristdemokraterna inte vill prata då? Förutom att man svängt?

Precis som många andra vill man inte prata så mycket om sina europeiska gruppkamrater som på olika sätt är omöjliga i en svensk kontext. Senast att bli uppmärksammad är spanska Partido Popular som lagt fram ett lagförslag som innebär enligt kritikerna det omöjligt att utöva grundläggande fri och rättigheter genom att det blir olagligt både i sociala medier och genom demonstrationer att kritisera landet Spanien, regeringen eller statliga tjänstemän. Det blir också olagligt att fotografera poliser, m.m. samt att höga böter kan dömas ut.

En annan solkig gruppkamrat är ungerska regeringspartiet Fidesz som OSSE (Organisationen Samarbete och Säkerhet i Europa, OSCE på engelska) kritiserat för att ha ändrat lagar till förmån för partiet vilket påverkade resultatet.

Tidigare har kommissionens ordförande Barroso (även han från EPP) uttryckt kritik mot de ungerska lagarna. Deutche Welles (Tysklands internationella TV-kanal) Christoph Hallenbach förebrår EPP för att tillåta partiet i gruppen. Gruppledaren för EPP, Joseph Daul har gått längre än att bara tillåta, han uttryckte på twitter sin stolthet över partiets ledare Viktor Orban (som nu också stökat till det i Ukraina genom att kräva självstyre åt den ungerska minoriteten).

Skärmdump från Twitter

En röst på Kristdemokraterna och Lars Adaktusson är också en röst på Kd:s kandidat till EU-kommissionens ordförande (i alla fall har jag inte sett att KD tagit avstånd). Men att med den nya approachen till EU är det inte konstigt att man vill hålla armlängds avstånd från den officiella EPP-kandidaten (M & KD) Jean-Claude Juncker och det finns väl ingen kristdemokratisk valarbetare som i mötena med väljare säger till exempel att en röst på Kd också är en indirekt röst på Jean-Claude Juncker som kommissionens ordförande.

Juncker är en EU-veteran från Luxemburg som i 18 år var premiärminister (och under stor del av den tiden var han samtidigt finansminister) men fick lämna sin post i en spionskandal, som du också kan läsa om här.

Han var också Eurogruppens ordförande i många år. Spekulationerna om Junckers dryckesvanor har varit omskrivna i europeisk press liksom tveksamheter kring om han har stöd eller inte. Så fort Merkel har slirat i uttalanden om att medlemsstaterna ska spela partigruppernas spel så har Juncker surrat frau Merkel vid rodret och sagt att hon lovat att ge honom sitt stöd.

Kanske inte så konstigt att Kristdemokraterna (och Moderaterna) inte vill ha frågor av väljare om kommissionens näste ordförande är alkoholist (vilket förnekas av Juncker ska tilläggas) eller inte, och om denne är lämplig att hantera känsliga frågor när han inte kunde hantera lilla Luxemburgs säkerhetstjänst. Och som sagt var, mer federalism är inte Rätt Agenda för Kristdemokraterna i det här valet.

Något Kristdemokraterna också talar väldigt tyst om är att Alf Svensson inte direkt har gjort något stort avtryck under mandatperioden. Den legendariske Alf blev ju inkryssad och petade Ella Bohlin som var toppnamn. Alfs trackrecord hos Votewatch kan betraktas som högst ordinärt, och intrycket är att han varit betydligt blekare än sin föregångare Anders Wijkman som höll hög profil i miljöområdet. Man kan undra om det hade varit bättre för både Kd och Sverige om Ella Bohlin tagit mandatet.

Tittar vi på hur Alf Svensson röstat så är det också flera omröstningar där han i strid med den nuvarande linjen röstat för mer EU och mer överstatlighet eller i symbolfrågor. Några exempel; resolution för EU-skatt som nästan alla andra svenskar röstade nej till, EU-åklagarmyndighet och EU:s kulturarvmärke.

I det här inlägget väljer jag medvetet att inte ta upp Estrela-rapporten och abortfrågan, m.m. eftersom det är väl belyst både i media och i den sociala världen.

Hallelujah 2014?

Läs de andra kapitlen i serien:

Kapitel 1: Det här vill inte Socialdemokraterna att du läser

Kapitel 2: Det här vill inte Folkpartiet att du läser

Kapitel 3: Det här vill inte Moderaterna att du läser

Kapitel 4: Det här vill inte Vänsterpartiet att du läser

Kapitel 5: Det här vill inte Centerpartiet att du läser

Kapitel 6: Det här vill inte Sverigedemokraterna att du läser

Kapitel 7: Det här vill inte Feministiskt Initiativ att du läser

Kapitel 8: Det här vill inte Miljöpartiet att du läser

(PO)