Plastpåsedeal på bordet

Sent under måndagskvällen nådde Europaparlamentet och Ministerrådet en uppgörelse vid trilogen om plastpåsar, något som twittrande Europaparlamentariker beskriver ovan. Det var sista chansen att nå en överenskommelse. Men fortfarande tycks det inte som om uppgörelsen är helt i hamn, trilogens tredje part EU-kommissionen uppges vara inte helt glad och enligt European Voice så överväger kommissionen att dra tillbaka hela paketet (Tillägg: Kommissionen tänker inte stoppa) om inte uppgörelsen får enhällig uppbackning av medlemsländernas ambassadörer vid fredagens Corepermöte (precis så glasklart som EU-politik brukar vara med andra ord).

Rapportören Margrete Auken (DK) från Gröna Gruppen.

Rapportören Margrete Auken (DK) från Gröna Gruppen.

Syftet med nattens uppgörelse är att fasa ut platspåsar.

Parlamentets rapportör Margrete Auken (DK, Gröna Gruppen) hade inför förhandlingarna lagt fram ett kompromissförslag på två ben:

1. Medlemsländerna får välja mellan att införa en avgift på plastpåsar i butik eller se till att på annat sätt minska mängden plastpåsar med 80 procent till 2022.
2. Ett förbud mot en särskilt skadlig typ av plast, nämligen ”oxo-nedbrytbara” plastpåsar. Det är en typ av plast som varken kan återvinnas eller komposteras och som försämrar möjligheten att återvinna annan plast. Något som Storbritannien i alla fall tidigare motsatt sig.

Enligt Miljöpartiets Linnea Engström på twitter har kompromissen i punkt 1 landat i att medlemsländerna fått längre tid på sig att få ned användningen, samt att det dessutom går från procent till absolut antal. Möjligheten att införa en avgift på påse i butik finns fortfarande kvar.

När det gäller Oxo-plasterna och Storbritannien så är det enligt de uppgifter EUbloggen tagit del av på morgonen som så att det inte blir något förbud. EU-kommissionen ska istället utföra en studie och överväga andra åtgärder.
Uppgörelsen handlar om tunna plastpåsar, mellan 10 och 50 mikrometer. Det är av den typen som är vanlig i svenska matbutiker när du handlar. Tunnare påsar (under 10 mikrometer) som de du lägger tomaterna och tjockare påsar (mer än 50 mikrometer) som går att återanvända omfattas inte av förslaget. Däremot omfattas tjockare påsar om ett land väljer att ta ut avgifter.
Det är också stora skillnader mellan medlemsländernas platspåseanvändning där Sverige ligger på den nedre halvan. I botten återfinns bl a Irland som tidigare infört skatt på påsar och fått ned användningen med 90 procent på ett decennium.
Klicka på bilden för att läsa hela EU-kommissionens underlag.

Klicka på bilden för att läsa hela EU-kommissionens underlag.

(PO)
Annonser

Wallström tvålar till Hedh & Miljöpartiet

IMG_3941

Klicka på bilden för att läsa artikeln.

Ibland får man sätta morgonkaffet i halsen när man läser SvD. Den här gången är det Margot Wallström som på ett överraskande och inte särskilt politiskt taktiskt och korrekt sätt rackar ned på en majoritet av regeringens folkvalda parlamentariker. Läs hela artikeln & faktarutan här.

Frågan det handlar om är att Miljöpartiet & Anna Hedh (S) valde att rösta nej till Junckers kommission. Ett beslut som var anmärkningsvärt utifrån svenskt regeringsperspektiv, som riskerar att undergräva Sveriges position och förtroende i olika förhandlingskonstellationer. EUbloggen har noterat i det inlägg bl a här, samt mer läsning om ställningstagandena för Hedh och Miljöpartiet.

Att det är besvärligt för regeringen är en sak, men att så öppet såga och i praktiken mer eller mindre idiotförklara regeringens partikamrater i Europaparlamentet som klentänkande i en bubbla inför hela svenska folket är anmärkningsvärt. Det är också förvånande att det inte kommit reaktioner på det (eller förresten kanske inte – eftersom det var inte enda stället i intervjun man kunde sätta kaffet i halsen, mer än en gång…)

Mer passande svar hade varit ett resonemang om att det är en olycklig signal som Sveriges regering inte ställer sig bakom men samtidigt uttrycka förståelse för att partigruppslogiken kan te sig annorlunda i parlamentet – typ nåt sånt.

Sedan bakom kulisserna borde regeringen ha haft ett rensa-luften-möte med sina fem nejröstande MEP:ar och diskuterat kommunikation och strategi för de kommande fyra åren för att åtminstone kunna ge sken av att gå bättre i takt (och taktgången bestäms mer tillsammans i en fungerande relation snarare än ordergivning från arvfurstens palats).

Att uttala sig som Wallström gör i SvD minskar inte EUbloggens bild av att regeringen saknar en sammanhållen EU-politik, och att det är olyckligt att EU-frågorna politiskt ligger hos utrikesminister Wallström och inte hos en egen minister i Statsrådsberedningen.

(PO)

Fotnot: Jag utgår från att Wallström är korrekt citerad. 

Tillägg måndag kl 13:16: Som minnesgoda läsare har påpekat, så är Wallströms utskåpning av regerings-MEP:ar i samma anda som Fredrik Reinfeldt 2012 när han kritiserade MEP:ar i budgetfrågan. Då dundrade Wikström tillbaka i en intervju med Europaportalen.

– Det viner ingen partipiska från Rosenbad till Bryssel och jag är ingen marionett som någon ska dra i trådarna i för att jag ska dansa. Min partiledare här heter Guy Verhofstadt [ledare för den liberala gruppen ALDE] och jag har varit lojal mot den partilinjen, säger Cecilia Wikström.

Tillägg måndag 22:50: Några reaktioner på Wallström från berörda MEP:ar

 

Bye, Bye Barroso!

- Men du Olli,  vad hände med EUbloggens utseende??? Foto (C) Europeiska Unionen 2014 - EP

– Men du Olli, vad tror du svenskarna säger om mig? Barroso (th) och Rehn (tv) Foto (C) Europeiska Unionen 2014 – EP

Efter 444 kommissionsmöten är det slut för José Manuel Barroso, portugisen som styrt EU-kommissionen i 10 år. Under onsdagen höll han sitt sista kommissionsmöte och mötte pressen. Nästa vecka är Jean-Claude Juncker som tar över. Den 58-årige ex-Maoisten från Lissabon nämnde själv utvidgningen med Bulgarien, Rumänien och Kroatien som sin största framgång. Under sina tio år har han också fått uppleva den längsta ekonomiska krisen som Europa gått igenom i modern tid och fått se hur euron skakat.

EUbloggen har under dagen twittersnackat med en rad svenska EU-politiker för att höra vilket betyg eller omdöme de vill ge Barroso och hans kommission för ett decennium i Berlaymont. Sammanfattningsvis kan man säga att Barroso kommer inte vara särskilt saknad av svenskarna. Inställningen är väl närmast kungligt ”Nu vänder vi blad” och ser framåt mot nästa…

Högt betyg och/eller varma omdömen:

Ingen som EUbloggen twittrat med.

Bra betyg och/eller bra omdömen:

– Inte enkelt leda många EU-länder med olika system. Trots det tagit viktiga steg för bättre övervakning av finansiella system, även klimatåtgärder, energisäkerhet och östra partnerskapet viktiga steg om än ej tillräckliga framgångar, men riktning rätt, twittrar riksdagsledamot Désirée Pethrus (KD) som har åtta år i EU-nämnden bakom sig.

– Inte perfekt, men lovvärt att den drivit på för mer frihandel mitt i kris. Frihandel minst populärt när den behövs som mest, twittrar europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M).

Godkänt och/eller ok omdömen:

– Det var en svag kommission direkt underställd Merkel. Betyg 5 av 10, twittrar europaparlamentariker Fredrick Federley.

– Barroso var ingen katastrof men för mycket mellanmjölk för att göra riktig skillnad. Kompromisskandidat som han var, twittrar riksdagsledamoten Maria Weimer (FP) som sitter i EU-nämnden.

– Barrosos kommission var förvaltande, inte förnyande. Den nya blir politisk, konstaterar Europaparlamentariker Cecilia Wikström (FP).

Underkänt och/eller kyliga omdömen:

– För mycket mycket symptomhantering och diskussion om institutionella frågor, för lite reformer och konkurrenskraft, twittrar europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M).

– En 4:a? Barrosos kommission backade rejält i ambition inom jämställdhet och miljö sista perioden, twittrar europaparlamentariker Linnéa Engström (MP).

– Tydligt att miljö- och klimat nedprioriterades under hans tid, twittrar riksdagsledamot Åsa Westlund (S), tidigare europaparlamentariker.

– Ger honom 3 av 10 så jag kan ge den nya än sämre betyg om 5 år. Potocnik var bra, twittrar Carl Schlyter (MP) som är EU-nämndens ordförande i Riksdagen och var Europaparlamentariker 2004-2014.

– Ja det var ju en rolig kille, men nu förverkligar vi EU2020 för alla!!! Landstingsrådet i Jämtland Robert Uitto (S).

Sågning:

– En gammal maoist som blivit snacksalig liberal. Han får 2 av 10, twittrar riksdagsledamot Jens Holm (V), tidigare Europaparlamentariker.

– Barroso – stor i orden, liten på jorden. Klassisk högerman som fördjupat krisen, twittar europaparlamentarikern Marita Ulvskog (S).

– Skönt att det är över – nu tittar jag framåt! Jens Nilsson (S), europaparlamentariker.

Och utifrån hur de svenska politikerna svarat så är det svårt att tro att Barroso kommer att vara någon drömkandidat till jobbet som FN:s generalsekreterare efter Ban Ki-Moon 2016. Det ska ju vara Europas tur och ett av namnen som cirkulerar är Barroso, och vid dagens presskonferens gjorde han inget för att stoppa spekulationerna kring hans framtid.

(PO)

Tillägg torsdag 30:e oktober: Och så en reaktion på reaktionerna, från förre statssekreteraren åt EU-minister Birgitta Ohlsson:

Svenskt paradigmskifte: Regeringsparti röstar emot kommissionen

Bodil och Max säger nej, nein, non, no, ei... till kommissionen.

Bodil och Max säger nej, nein, non, no, ei… till kommissionen.

Aldrig tidigare har ett sittande svenskt regeringsparti röstat emot en tillträdande EU-kommission, men i morgon händer det. Det är var i och för sig inte på något sätt oväntat att Miljöpartiets fyra ledamöter i Europaparlamentet skulle följa grupplinjen om den landade på ett nej, och ett nej har i parlamentskorridorerna varit på gång ett tag.

SvD:s Brännpunkt anger MP att nejrösten beror på att kommissionen är ojämställd (medlemsländernas ansvar som nominerade män), sviker miljöpolitiken och minst en kommissionär är jävig (Canete).

Det innebär att Stefan Löfven får en extra sak att bevisa på toppmötet, hur han ska bli en EU-spelare när delar av hans regering röstar emot kommissionen (Miljöpartiet röstade också emot Juncker, men då var man inte i regeringsställning). Miljöpartiet är inte vana i regeringsställning och det ska bli intressant att se hur intressena på regeringsnivå och i Europaparlamentet utvecklar sig under de kommande fyra åren.

Jag skriver för övrigt om tidigare frågestecken kring Löfvens EU-lag i Dalarnas Tidning idag.

Stefan Löfvens huvudvärk på toppmötet kan bli ännu större i morgon om även de fem svenska socialdemokratiska ledamöterna röstar nej, sist jag stämde av med några S-ledamöter var det oklart hur man skulle rösta. Enbart könssammansättningen var skäl nog för ett nej kom upp i samtalet. TILLÄGG: Anna Hedh stödjer inte EU-kommissionen.

En ledamot i S-gruppen i parlamentet, som inte tillhör Socialdemokraterna i Sverige, är Soraya Post (FI). Hon har tidigare sagt att hon kommer rösta nej. Kanske delvis beroende på att hon fick häftig kritik hemma i Sverige för att ha röstat ja till Juncker som EU-kommissionens ordförande.

Jag utgår från att Malin Björk (V) röstar nej, och det gör även Kristina Winberg (SD) och Peter Lundgren (SD). Det innebär att 8 svenska nej. De sju svenska borgliga ledamöterna kommer att rösta ja. Om det blir en svensk majoritet för eller emot att godkänna EU-kommissionen avgörs av Socialdemokraterna som alltså blivit vågmästare i hur de 20 svenska MEP:arna ställer sig (dock kommer hela EU-kommissionen att godkännas av Parlamentet på onsdag eftersom den officiella linjen från EPP, S&D  & ALDE är att rösta för, även med vissa avhopp är det en betryggande majoritet).

(PO)

Engström gör debut på torsdag

Läs mer om Linnéa Engström - klicka på bilden.

Läs mer om Linnéa Engström – klicka på bilden.

Miljöpartiets Linnéa Engström gör sin MEP-debut på allvar på torsdag med möte i fiskeriutskottet. Engström är ny ledamot i Europaparlamentet efter Isabella Lövin som lämnat för att bli biståndsminister. Engström övertar Lövins presidieplats i fiskeriutskottet PECH.

(PO)

ANALYS: Katastrof för personvalet

Skärmavbild 2014-06-04 kl. 13.13.40

Skärmdump från DT.se Klicka på bilden för att läsa kolumnen.

Katastrof är ett hårt ord. Men om deltagandet rasat från 66 procent till 50 procent skulle väl medierna haft svarta rubriker och demokratiforskare och politiker pratat om kris och behovet av reformer?

Trots det är det märkligt tyst över det drastiskt sjunkande engagemanget från väljarna. Om detta skriver jag om i Dalarnas Tidning och att Borlängesonen och socialdemokraterna Johan Danielsson borde ha tagit plats i parlamentet (och Linnea Engström i Miljöpartiet). Klicka här eller på bilden för att läsa hela kolumnen.  Texten har också publicerats i Gefle Dagblad. Läs den här.

Det handlar förstås om personkryssen.

Så här har andelen som kryssat sett ut i Europaparlamentsvalet

1999: 66%

2004: 59%

2009: 59%

2014: 50%

Vad säger demokratiminister Birgitta Ohlsson, statsvetare och andra politiker? Är det inte dags att slopa femprocentspärren?

(PO)

Läs övriga valanalyser:

712 och 4200 skiljde S & C från mandat

MP – köp en trisslott

Vi & Dom-valet

Läs partianalyser:

Piratpartiet: Utan vind i seglen

Moderaterna: Gjorde som vanligt

ALDE: Det blir annorlunda för Wikström & Paulsen

PERSONVALSUPDATE: 39 procent av distrikten räknade

Det går långsamt för Valmyndigheten, i alla fall om är politiker eller politisk intresserad och vet att det klappat och klart i exempelvis Finland om vem som får mandaten. En reflektion som kommer att utvecklas mer senare är att personkrysspärren på 5 procent är för högt satt, den förtar spänningen och väljarnas möjligheter att påverka i för stor grad, särskilt i stora partier.

39 procent av valdistrikten (2399 av 6227) är nu räknade och jag gör en djupdykning i siffrorna bland annat där jag trodde att det skulle bli jämnast…

CENTERPARTIET

Skärmavbild 2014-05-27 kl. 20.48.11

Ledning just nu: F=Federley, J=Johansson, Y=Yngwe Ö=övriga

Fredrick Federley 13 643 kryss, 15,78%

Kristina Yngwe 9298 kryss, 10,75%

Kent Johansson 8706 kryss, 10,07%

Fredrick Federley har ryckt åt sig ledartröjan och ser ut att ta Centerpartimandatet. Framför allt har Federley haft ett starkt stöd i rösttunga Stockholm där han tagit 38,5 procent av kryssen (vilket är över hälften som över huvud taget har kryssat på C valsedeln just nu i Sthlms län). Tittar vi på Sverigekartan är Federley i ledning även i flest län även om det är mycket jämnt i en del områden. F:n är placerade från Göteborg  via Östergötland med universitetsstaden Linköping och sedan över Mälardalen och vidare norrut ända till Norrbotten.

Kent Johansson leder räkningarna i en fyrkant i sydöstra Sverige bestående av Kalmar, Kronoberg, Jönköping och Blekinge samt i Värmland. Länen är märkta med hans J på kartan. Kristina Yngwe med bas i Skåne har ledning i hemmalänet och i Halland. Lokala kandidater som inte har något med toppstriden att göra får vara Ö:n som ligger på traditionella starka centerfästena Gotland och Jämtland.

Det är fördel Federley, tendensen på kryssning brukar hålla i sig och det är många distrikt kvar att räkna i Federleys starkaste bas Stockholm. Som det ser ut nu kommer utmaningen närmast från Kristina Yngwe som har kryss att vänta från oräknade distrikt i Skåne. Håller det här i sig så kan jag inte säga när det hände senast att listetta i ett Europaparlamentsval landar på tredje plats, det kanske någon annan har koll på?

Centerpartiet är också med och slåss om det 20:e mandatet som på valnatten tillföll Socialdemokraterna. I det scenariot skulle alltså det bli två mandat om man lyckas sno det i onsdagsrösträkningens sista skälvande minuter. Men både S och MP ligger närmare än C i det räknescenariot.

SVERIGEDEMOKRATERNA

Kristina Winberg 16 686 kryss, 12,26%

Peter Lundgren 9802 kryss, 7,20%

Johnny Skalin 5314 kryss, 3,90%

Mikael Jansson 3427 kryss, 2,52%

Kristina Winberg är klar och kan packa väskan och försöka charma Nigel Farage för att få en plats i gruppen. Med mycket stor sannolikhet får hon sällskap av Peter Lundgren som kryssar på i en takt som gör att han lär hålla undan för Johnny Skalin. Ingen skräll där. Skrällen blir väl om Winberg lyckas få Farage och UKIP att smälta, vem vet – kanske gör en svensk schlager gör susen i Bryssel?

MILJÖPARTIET

Isabella Lövin 61 035 kryss, 24,14%

Peter Eriksson 26 403 kryss, 10,44%

Linnea Engström 7581 kryss, 3,00%

Utanför krysstriden men på plats 3 & 4: Bodil Ceballos & Max Andersson

Bodil Ceballos kommer nog att klara sin tredje plats eftersom Linnea Engström har en bit upp till spärren. Engström kommer att behöva gå väldigt bra i de områden som är kvar att räkna för att klara 5 procent. Den andra dramatiken är om MP ska sno det 20:e mandatet och få fyra MEP. Om det scenariot inträffar så är det Max Andersson som får se upp med Engström.

Övriga noteringar:

Moderaternas tre mandat går till topptrion som alla är i en egen kryssarflottilj.

Piratpartiet fick ju inget mandat, men skulle dom ha fått det så ser det ut som om Amelia Andersdotter hade petat listettan Christian Engström.

Folkpartiet domineras av Marit Paulsen, Cecilia Wikström har en säker lucka ned till trean Jasenko Seliminovic och kan räkna med fem nya år.

Kristdemokraterna domineras grymt av Lars Adaktusson som får kryss av varannan KD-väljare.

Feministiskt Initiativs Soraya Post dominerar nästan lika som Lars Adaktusson, hon får kryss från 4 av 10 väljare.

Socialdemokraterna får se upp om det 20:e mandatet, men annars är det lugnt. Ingen längre ned på listan hotar topp 6. Det är sexan Alexander Gabelic som kommer att titta oroligt på tiondelarna för S, C och MP innan han kan boka biljetten.

Vänsterpartiet domineras av listettan Malin Björk som kan känna sig säker på sitt mandat.

Följ sammanräkningen här.

(PO)

Trepartislag om det sista mandatet

DSC_0076

Stängs dörren för Socialdemokraternas sjätte mandat?

Det har på sina håll uppmärksammats att det är en stenhård kamp om det 20:e och sista mandatet i Europaparlamentsvalet mellan Socialdemokraternas sjätte mandat (som har knapp fördel) och att Miljöpartiet ska sno åt sig det fjärde. Men även Centerpartiet är med på ett hörn och nosar. I praktiken skiljer det väldigt lite mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet.

På valnatten när 19 mandat var utdelade så låg jämförelsetalen enligt följande (läs mer om jämkade uddatalsmetoden som Sverige använder här):

Socialdemokraterna 78733 (vinnare av mandat 20 på valnatten)

Miljöpartiet 77 289 (närmast att vinna nästa mandat på valnatten)

Centerpartiet 77 156

Och bara för jämförelsen tar vi med också…

…Vänsterpartiet 74 304 (skillnaden mellan C & V på valnatten var mindre än 10 000 röster)

Det som nu återstår är att räkna är de så kallade onsdagsrösterna, dvs röster som avlagts på annat ställe än i vallokalen men så sent att rösterna inte hunnits transportera till vallokalen för valnattsräkning. Det är alltså sena utlandsröster och sista-minuten-röstning i förtidsröstningen, eller röstning i fel vallokal på valdagen.

2009 rörde det sig om nästan 129 000 giltiga röster vilket motsvarade 4 procentenheter av rösterna. Eftersom valdeltagandet gått upp kan vi anta att det rör sig om fler i år. 

2009 ökade Miljöpartiet från 10,9% på valnatten till 11,02% när förtidsrösterna räknats. Alltså +0,12 procentenheter. Miljöpartiet gynnas bland annat av högt rösteantal i universitetsstäderna där man av olika anledningar valt att rösta sent, men inte i sin vallokal.

2009 minskade Socialdemokraterna från 24,6 till 24,41%. Alltså -0,19 procentenheter

2009 låg Centerpartiet i stort sett oförändrat från 5,5 till 5,47%.

Gapet som Miljöpartiet har att ta in bedöms vara mindre än vad man gjorde 2009 och då borde det var klappat och klart, det handlar om Socialdemokraterna eller Miljöpartiet…

…men det som komplicerar bilden för mig är den här tabellen från SVT:s Valu – när bestämde sig väljarna egentligen för vilket parti man skulle rösta på? 61 procent av Centerpartiets väljare bestämde sig sista veckan för att rösta på partiet. Det var mest i hela valrörelsen. Miljöpartisterna spurtade också grymt bra med 54 procent som bestämde sig sista veckan. Socialdemokraterna kan med den här bilden bli ännu nervösare, bara 28 procent bestämde sig för S under sista veckan.

Image

skärmdump ur SVT:s Valu

Det är alltså extremt jämnt mellan alla tre partier och det rör sig om några tusen röster som kan avgöra var mandatet hamnar.

Om Socialdemokraterna förlorar ett mandat är det Alexander Gabelic som inte blir vald. Vinner Miljöpartiet sitt fjärde är det Max Andersson som tar fjärde platsen, om inte Linnea Engström klarar spärren. Om Centerpartiet tar sitt andra mandat är det en riktig rysare, för i personkryssen när ca 1/3 av distrikten räknade så är toppnamnet Kent Johansson bara trea och mandaten tas av Fredrick Federley och Kristina Yngwe.

Jag brukar sticka ut hakan och säga hur jag tror att det slutar, det tänker jag inte göra tvärsäkert mer än att jag konstaterar att det är liten fördel Miljöpartiet. Det finns tre partier som lever mellan hopp och förtvivlan, och det är några kandidater vars framtida fem år kommer att avgöras av hur det faller ut.

Politiknördar, dags att poppa popcorn och ladda för en riktig rysare på val.se i morgon.

TILLÄGG: Läs mer om det 20:e så kallade ”Hökmarkska mandatet” här.

(PO)