EUbloggen granskar valmanifesten: FI får IG

Det är indirekt val i Sverige till EU:s andra lagstiftande kammare, ministerrådet, den 14:e september. Du känner säkert igen det under ett annat namn; Riksdagsvalet. I en serie inlägg granskar EUbloggen partiernas valmanifest utifrån EU-perspektiv. Valvinnare kommer ju att bilda regering, och regeringens ledamöter deltar i det EU-lagstiftande arbetet som sker i ministerrådet.

Tidigare inlägg i serien valmanifest: Folkpartiet får MVG, Centerpartiet får knappt G, Miljöpartiet får G, Kristdemokraterna får knappt G, Vänsterpartiet får IG.

Tidigare granskning: Det här vill partierna inte prata om

FEMINISTISKT INITIATIV fi

Har eget EU/Europakapitel: Nej.

Antal gånger som olika begrepp nämns:

EU: 0

Europa: 1

Europeisk(a): 0

Euron: 0

Konkreta löften i EU-politiken: 

Inga löften. EU nämns ju inte ens.

Överraskningsfaktor: Att ett parti som precis blivit invalt i Europaparlamentet helt kan undvika den europeiska dimensionen i höstens riksdagsval.

Kommentar:

EU, euron och europeisk nämns inte. Ordet Europa nämns en gång, i form av invandrare från länder utanför Europa, FN däremot nämns exempelvis på tre ställen. Gudrun Schyman som en gång i tiden var Vänsterpartiledare har i alla fall ett gemensamt med sitt gamla parti, det är som om tiden efter EU-inträdet är utsuddat i politiken. Det är egentligen märkligt, särskilt eftersom Feministiskt Initiativ haft representation i Europaparlamentet först genom Maria (Carlshamre) Robsahm och nu efter valet genom Soraya Post, och borde därför ha en modern syn på hur sammansatt politiken är idag.

Om Feministiskt Initiativ fick alla ministerposter i Sverige, skulle Sverige driva på för kvotering av bolagsstyrelser på EU-nivå, skulle vi få se skarpa krav på könsfördelning av kommissionsposter och hur skulle FI agera om diskussionen om aborträtt kom upp på EU-nivå på allvar – acceptera att frågan ska beslutas på EU-nivå och driva frågan mot andra länder/åsikter och riskera ett nederlag som påverkar svensk lagstiftning eller konstatera att den ska avgöras nationellt? En annan hjärtefråga för FI är asylrätt, här borde partiet också kunna lämna besked om hur man vill förändra EU-nivån, lätt märkligt att frågan förbigås när Sverige dessutom har haft Cecilia Malmström (FP) som ansvarig kommissionär för migrationsfrågor.

Feministiskt Initiativ lämnar väljarna i sticket och ger inga besked i EU-relaterade frågor, det är uppenbart så mycket bekvämare att i Riksdagsvalet måla upp en värld där EU inte finns, trots att man har sin andra ledamot i Europaparlamentet…

Slutomdöme: Det blir rött kort och IG till Feministiskt Initiativ. Tillbaka på skolbänken och gör det bättre till 2018.

(PO)

PS Notera att betygssättningen inte handlar om politikens innehåll utan om hur EU-perspektivet finns med i partiernas valmanifest/valplattformar.

 

Annonser

Det här vill inte Feministiskt Initiativ att du läser

Image

Fi:s valstuga i Uppsala. Torgets minsta men nog charmigaste!

Det här är det sjunde blogginlägget i en serie om några saker som partierna inte vill att du läser eller frågar kandidaterna om. Jag skriver det eftersom det är inte så svårt att se vad partierna VILL prata om.

Flera frågeställningar kommer ni att märka kommer att återkomma på flera partier. Generellt finns det en hel del som blir problematiskt i ett svenskt perspektiv när man samarbetar med partier från andra länder. Listan kommer inte heller vara fullständig, det finns mer som partier och kandidater gärna inte pratar om, kanske kommer några att tycka att det jag listar är orättvist eller snedvridet – men det här är mitt försök till ett att ge fler verktyg för väljare att ställa kritiska frågor i Europapolitiken. Förhoppningsvis bidrar till det bra svar från partierna och en bra dialog.

Det är min ambition att hinna med tio partier före valet, vi får se om tiden medger det.

Kapitel 7: Det här vill inte Feministiskt Inititiativ att du läser

Feministiskt Initiativ har stormat in i valrörelsen med homepartyn, första majmobiliseringar och rosa energi som får partierna med rötter i förförra århundrandet att verka gråa, uråldriga och trötta. Men trots rosa moln är inte Fi så nya i Europapolitiken som man vill ge sken av. Partiet pratar väldigt tyst om att man hade en plats i Europaparlamentet som man inte lyckades försvara 2009. Säkert bidrog det att partiets parlamentariker Maria Robsahm hade parlamentets sämsta närvaro, knappt varannan session. Något bestående avtryck gjorde inte partiet den gången i parlamentet utan man försvann in i den stora välbetalda tystnaden.

En annan sak som man hellre pratar om är att på partiets hemsida ger man gärna intrycket av att det kommer att bildas en feministiskt partigrupp i parlamentet.

Men det är rosa drömmar och inget annat än drömmar, eftersom det krävs partier från sju medlemsländer och 25 mandat för att bilda en partigrupp. Så när man ställer frågan till Gudrun Schyman handlar det istället om De Gröna (Miljöpartiet & Piratpartiet) eller GUE/NGL (Vänsterpartiet).

Båda grupperna har problem för Fi:s väljare. GUE/NGL har sex K-partier som medlemmar idag. K som i Kommunist, något som Gudrun Schyman under sin tid som vänsterledare ägnade stor tid att ta sig bort från. Bland de partierna finns nystalinistiska “gubbpartier” som det Grekiska Kommunistpartiet vars MEP bidrog till att legitimera Putins Krimerövring som valobservatör tillsammans med fascister och rasister (läs mer i Vänsterpartikapitlet). Det har lett till ökad utsatthet för grupper som Fi värnar om.

På den andra sidan, den Gröna sidan, finns några av Europas mest hängivna federalister. Det är svårt att se hur Gudrun Schyman som en gammal nej-general ska trivas helhjärtat i det sällskapet heller.

Samtidigt är Fi:s EU-politik svårgenomtränglig. EU-valplattformen är väldigt mycket fluff och visionsdokument där det inte är helt enkelt att utläsa vilken politik Fi praktiken kommer att föra. Jag plockar två exempel:

“Bristen på förskola och barnomsorg bygger på idén om mannen som huvudförsörjare och norm i arbetslivet. Detta är ett allvarligt hinder för jämställda relationer och ekonomisk utveckling. Förskola och barnomsorg behöver byggas ut i hela EU. Barns rättigheter till omsorg och delaktighet ska sättas främst.”

Menar Fi på fullaste allvar att familjepolitiken ska bli överstatlig, att ministerråd i förhandlingar med Europaparlamentet ska bestämma över hur förskola och barnomsorg ska fungera? Risken då är ett bedövande bakslag. Fi kan genom att försöka förverkliga den här frågan genom att göra den till en överstatlig fråga bidra till att vrida klockan trettio år tillbaka i tiden i Sverige. Varje feminist med självbevarelsedrift borde bli förskräckt över möjligheten att polska och maltesiska ”gammgubbar” ska bestämma över barnomsorgen.

“Vi ser hur fler och fler europeiska länder väljer att sätta kortsiktiga ekonomiska intressen före mänskliga rättigheter. Särskilt de mest utsatta samhällsgrupperna drabbas. Ekonomiska intressen får aldrig gå före mänskliga behov. Allt fler ekonomiskt avgörande beslut har ställts utanför demokratins räckvidd. Skatteparadisen måste underställas EU:s regelverk och spekulationsekonomin ska avskaffas.”

Om Fi menar allvar med den här skrivningen så ska skattepolitiken harmonieras än mer och Bryssel ska reglera ekonomin hårdare. Mer makt till EU alltså, eller? Samtidigt har Fi varit försvarare av skatteuttag på EU-nivå för att finansiera exempelvis barnomsorg. Över huvud taget är finansiering och konkretisering inte direkt Fi:s paradgren, men det passar å andra sidan dåligt för populistiska partier leverera hur deras politik hänger ihop. Här hamnar Fi i armkrok med Sverigedemokraterna, som de har mer än en likhet med…

Ut med rasisterna – in med feministerna är Fi:s slagord som riktar sig mot just Sverigedemokraterna, men kommer Fi att försvara rätten för sverigedemokraten Petter Nilsson att ställa upp i två olika kommunval, trots att vallagen säger att man bara kan kandidera i en kommun. Den 30-årige svetsaren är topp (och enda namn) i Vilhelmina och listad som tvåa i Umeå. Ingen som räcker upp handen och tror på det? Visst ja, det var ut med rasisterna och in med feministerna. Men om Fi inte försvarar att SD får bryta mot vallagen varför är det mer rätt att Fi tycker att man kan stå över reglerna?

Vad menar jag då? Jo, för att bli vald till ett kommunfullmäktige måste man vara skriven i en kommun, man kan inte vara skriven i två kommuner. För att kunna bli vald till Europaparlamentet måste man vara medborgare i unionen och bosatt i det landet det man kandiderar i. Feministiskt Initiativs liståtta Amany El Gharib uppfyller inte det kriteriet, utan är asylsökande i Norge som inte ens är med i EU (men hon är bosatt i Göteborg). Fi har varit medveten om valreglerna men valt att ha med El Gharib ändå.

– Jag tror inte det här har prövats tidigare. Vad händer om hon kommer in, kommer de lyfta ut henne därifrån? Hur hanterar en demokrati det? Det blir ganska intressant att se, säger Kristin Tran som är ordförande i FI:s valberedning till Sveriges Radio.

Byt ut El Gharib mot Petter Nilsson, hon mot han, Europaparlamentet mot kommunfullmäktige i Vilhelmina och Umeå – tycker Fi att det är lika intressant att se hur en demokrati hanterar det?

Fi:s argumentation om kring på El Gharib kan läsas vidare på Fi:s hemsida. Men lagstiftningen är glasklar. El Gharib är lika lite valbar som Hillary Clinton eller Julia Gillard, oavsett hur kompetent eller hur populär personen är. Punkt.

Uppenbart är att Fi anser att målet helgar medlen, i alla fall för Fi. Det gör partiet mer likt Sverigedemokraterna än vad de själva någonsin skulle kunna erkänna.

Läs de andra kapitlen i serien:

Kapitel 1: Det här vill inte Socialdemokraterna att du läser

Kapitel 2: Det här vill inte Folkpartiet att du läser

Kapitel 3: Det här vill inte Moderaterna att du läser

Kapitel 4: Det här vill inte Vänsterpartiet att du läser

Kapitel 5: Det här vill inte Centerpartiet att du läser

Kapitel 6: Det här vill inte Sverigedemokraterna att du läser

(PO)

 

Schyman siktar på Grön federalism eller Röd EU-skepticism

Image

Feministiskt Initiativ har som jag bloggat om tidigare suttit med i den liberala gruppen ALDE i Europaparlamentet. På hemsidan ger partiet läsaren dimmiga förhoppningar om att kunna bilda en feministisk partigrupp tillsammans med ett polskt och ett spanskt parti. Jag skriver dimmiga, eftersom det 1) är osäkert om något parti kommer in i parlamentet öht 2) för att få bilda en partigrupp måste det vara minst 25 parlamentariker från 7 länder vilket gör det det väldigt osannolikt att det skulle kunna bildas en feministisk partigrupp i parlamentet 2014.

Därför ställde jag frågan på twitter till Gudrun Schyman och fick ett rakt svar. En egen Feministisk grupp är omöjlig att nå och den liberala gruppen ALDE är inte aktuell för Fi om man tar mandat. Den liberala touch som Fi hade genom fd folkpartisten Maria Robsahm (Carlshamre) är därmed borta.

De val som Schyman pekar ut är De Gröna eller Vänstergruppen. I den Gröna gruppen finns idag Piratpartiet och Miljöpartiet. De Gröna i Europaparlamentet är en partigrupp som trots svenska miljöpartiet framstår som den näst mest federalistiska gruppen efter liberalerna ALDE, där exempelvis Daniel Cohn-Bendit var med och tog initiativet till nätverket Spirelli-gruppen som driver på för ett mer federalistiskt Europa.

GUE/NGL är partigruppen där svenska Vänsterpartiet sitter, det som Schyman var partiledare förut. GUE/NGL (utläses på svenska Gruppen Europeiska Enade Vänstern / Nordisk grön vänster) är en EU-skeptisk grupp på vänsterkanten som i det nuvarande parlamentet har sex partier som kallar sig för kommunistiska som medlemmar tillsammans med övriga vänsterpartier. Det som är gruppens Nordic Green Left består i det nuvarande parlamentet endast av svenska vänsterpartiet.

Inte ett helt enkelt val för Gudrun Schyman som tvättade bort K:et från Vänsterpartiet (jo jag vet att bytet skedde innan Schyman blev partiledare, men imagemässigt var det hon som gjorde resan) efter Lars Werners tid men som också stod på NEJ-barrikaderna både i folkomröstningen om medlemskap och Euron. Lite som pest eller kolera kan man förmoda.

I slutändan, vid mandat, kommer Fi att välja på samma sätt som Piratpartiet – den grupp som ger partiet mest i de frågor som ligger partiet närmast om hjärtat. Resten kan kohandlas bort, det är så man gör politik i EU – realpolitik, ta och ge.

Fi kan bli invald för första gången, men får inte sin första parlamentariker

Nu när Fi i SVT:s mätning inför Europaparlamentsvalet nått en bit över 3 procent och har medvind i seglen är det lätt att slinta med tungan och säga att Fi för första gången har chans att ta plats i Europaparlamentet.

Om Fi får ihop tillräckligt många röster för ett mandat är det första gången som partiet får en representant invald i parlamentet, men partiet har haft representation i Europaparlamentet 2006-2009.

Under de åren satt Maria Robsahm (tidigare Maria Carlshamre) i parlamentet och företrädde partiet. Maria Carlshamre, som hon hette i valet 2004, blev invald som Folkpartist men bytte parti när partiledningen ville att hon skulle lämna ifrån sig sin parlamentsplats när hon dömdes till villkorlig dom för bokföringsbrott efter en konkurs.

Hennes tid i parlamentet kan inte beskrivas som någon större framgång, personliga skäl gjorde att hon kom att ha förra mandatperiodens lägsta närvaro. Politiskt innehade hon ett rapportörskap, i ett icke lagstiftande ärende (parlamentsarbetet kan förenklas vara uppdelad i a) lagstiftande ärenden b) icke lagstiftande ärenden som är mer av karaktären opinionsyttringar). Den som vill fördjupa sig i Robsahms tid i parlamentet hittar henne här.

Fi fick 2,2 procent i Europaparlamentsvalet 2009, alltså en procentenhet under vad mätningen i SVT visade (oklart om ökningen ligger inom felmarginalen. SVT har valt att inte redovisa felmarginalen). Den gången var det istället Piratpartiet som tog vinden i seglet och susade förbi till en stor skräll. Fi missgynnades troligen av den negativa rapportering som var kring Maria Robsahm och hennes insats i parlamentet 2009. Frågan är om det blir ombytta roller 2014, Fi snuvar PP på mandat istället för tvärtom…

(PO)

PS Har twitterfrågat Fi vilken partigrupp som är deras förstahandsval vid ett mandat, ALDE (liberalerna, där FP & C sitter) som förra gången eller annan, återkommer vid svar.