”Listdrabbade” svenskar är kritiska mot portningen av Rysslands EU-ambassadör

Hökmark (M)

Hökmark (M)

Talmannen Martin Schulz beslut att stoppa Rysslands EU-ambassadör från att besöka Europaparlamentet får kritik nu från flera av de parlamentariker som portats från Ryssland. På twitter säger Gunnar Hökmark (M) att ”I sak borde vi kalla ambassadören och förklara den Rysslandspolitik som vi beslutar, inte falla i listlogik” medan den andra svenska europaparlamentariker som inte får resa till Ryssland, Anna-Maria Corrazza Bildt tycker att Schulz haft för bråttom och skulle ha förankrat beslutet först. I ett brev kallar hon Schulzs beslut för odemokratiskt. Nedan kan du läsa vad Corrazza Bildt skriver.

Dear President Schulz,

I have been dismayed to learn that the European Parliament is imposing sanctions to a third country without a formal decision by the Conference of Presidents.

Your unilateral decision is arbitrary and undemocratic.

Anna Maria Corazza Bildt en av de som får presidieposter FOTO © European Union 2014 - EP

FOTO © European Union 2014 – EP

Furthermore, you have informed the Russian Ambassador about retaliatory measures, before informing your own MEPs, not even those who are on the Russian list. We have actually asked to meet with you but you went public before even listening to those concerned. Let me remind you that we are on the list as individuals, the European Parliament is not sanctioned as an institution.

I appreciate you asking the Russian authorities for clarification on the list and your wish to show your solidarity, but I deplore the retaliatory and counterproductive way you have decided to react.

We should instead show our resolve constructively. The EP should not enter the vicious circle of tick for tac and escalating rhetoric that we have been condemning. The EU has protested the Russian list as non-legally based and detrimental to the already weak channel of communication between the EU and Russia. Should the Parliament, house of the people of Europe that we represent, be the EU institution that imposes restrictions on dialogue?

With your countersanctions we are doing exactly what we deplored, adopting sanctions that are not based on international law.

An eye for an eye, tooth for a tooth can never be a way to show EP resolve, it rather undermines our credibility at a time when there is war in Europe and a humanitarian crisis of Bosnian war dimensions.

I would have expected a reaction from our President that would spare no effort on building consensus in the European Parliament, to stand up for freedom of expression as well as peace and freedom in Ukraine. The Resolution on the state of EU – Russia relations under vote next week in plenary is a good first step.

In my view, the EP should actively put pressure on the Member States to stand united and firm at the upcoming European Council on the 25th  of June, in adopting appropriate measures, including renewing the sanctions against Russia until the Minsk agreement is fully implemented. We should work together with the Council, the European High Representative for Foreign Affairs and Security and the Commission to explore possibilities to expand the EU list of individuals, for example with those responsible for the illegal detention of Nadya Savchenko. Our counter-measures should be based on breaches of international law, not on revenge. I will be happy to provide you with additional measures I am working on with my blacklisted colleagues.

I hope you will share my concerns and take up this issue at the Conference of Presidents on the 4th of June and reconsider your position.

Best regards

Anna Maria

Orbáns dödsstraffsdebatt utmanar EU

Ungerns Viktor Orbáns uttalande om dödsstraff “Frågan om dödsstraff ska placeras på den politiska dagordningen. Ungern kommer att göra allt för att skydda sina medborgare” har väckt så starka reaktioner att Budapest nu backar från uttalandet. Först var det en talesperson som försökte säga att det var medborgarna och väljarna som pratade dödsstraff och inte politikerna och att Ungern står fast vid sina internationella avtal.

Till saken hör att dödstraff och EU är en no-go vilket jag skrev om efter Le Pens uttalande i franska valrörelsen. Dödsstraff är inte förenligt med att vara med i EU. Riktigt så hårt fram gick inte Jean-Claude Juncker när han sade att han inte tänkte prata med Orbán om frågan:

“Vi behöver inte diskutera uppenbara saker. Jag är en mycket stark motståndare mot dödsstraff av så många orsaker. EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder dödstraffet och herr Orbán borde omedelbart klargöra att det inte är hans avsikt. Om det är hans avsikt, så skulle det bli en strid.”

Ett första steg hade varit att ta ifrån Ungern rösträtten inom EU, artikel 7 i Fördraget (som aldrig använts). Efter det varningsskottet backade Orbán ytterligare en bit genom att bland annat i samtal med Europaparlamentets talman Martin Schulz betona att Ungern kommer att respektera EU:s lagar och att bara för att man pratar om frågorna så innebär det inte att man tänker införa dödsstraff.

Slutligen kan tilläggas att Ungern som sagt var är Erik Almqvists tillflyktsort och de svenska högerputinisternas europeiska drömland. Dessutom har bland annat Rumäniens tillträdande underrättelsechef varnat för utvecklingen i Ungern.

(PO)

Svenska ledamöter röstade fel om Schulz bilar

Talmannen I Europaparlamentet välkomnade i veckan Niinistö, som nu vill se ett EU-hybridförsvar Foto (C) European Union - EP 2015

Talmannen I Europaparlamentet Martin Schulz, här tillsammans med Finlands president Niinistö. En av de omtalade bilarna anas (troligen) i bakgrunden. Foto (C) European Union – EP 2015

När Budgetkontrollutskottets utlåtande om hur Europaparlamentet skött budgeten så röstade parlamentet som väntat igenom kritiken mot talmannen Martin Schulz bilar, ett ämne som varit föremål för blogginlägg om hur mycket bil talmannen åkt på ett år (motsvarande 3,6 varv runt ekvatorn) och hur S-gruppen försökte få bort kritiken i utskottet.

Nu klubbades formuleringen i förslaget: ”46. Europaparlamentet är bekymrat över bristen på efterhandskontroller när det gäller ledamöternas användning av tjänstebilar och ifrågasätter att parlamentets talman har tillgång till två tjänstebilar.”

Majoriteten var betydande, med 481 mot 201 enligt den preliminära röstlistan. Schulz fick också se sig motröstad av flera S-ledamöter som gick mot gruppen, däribland de svenskar som deltog i omröstningen som Soraya Post (Fi), Olle Ludvigsson (S) och Jens Nilsson (S) (Guteland, Hedh och Ulvskog deltog inte omröstningen).

Däremot blev det mycket överraskande att upptäcka att det fanns svenskar och finländare som röstade för. Majoriteten av den liberala gruppen tyckte inte att det var något att ifrågasätta att talmanen har tillgång till två tjänstebilar. Här röstade Nils Torvalds (SFP), Fredrick Federley (C) och Cecilia Wikström (FP) alltså emot punkt 46 som var en över 100 voteringar under två timmar i Europaparlamentet under onsdagen.

Jag drog iväg ett mejl till de svenska ledamöternas kansli med frågan: ”Om jag läser röstprotokollet rätt röstade du emot punkt 46 i revisionsrapporten för EP, och undrar nyfiket varför då?”

Fick snabbt, måhända lätt rodnande, svar. Första pudeln kom från Hannes Hervieu på Fredrick Federleys kansli som meddelar att man kommer att ändra röstningen till det slutliga protokollet (i Europaparlamentet har man alltså möjlighet att göra det):

”På grund av omröstningar och förhandlingar kring miljö, skog och flyktingarnas situation så blev det en miss i vår interna hantering av den här omröstningen, så vi är väldigt glada att ha blivit uppmärksammade på det här. För oss är det viktiga att EU fokuserar på att lösa miljöproblemen och inte på att talmannen ska ha så bra villkor som möjligt.”

Därefter från Linda Aziz på Cecilia Wikströms kansli:

”Det blev fel i omröstningen i paragraf 46, vi har rättat till detta till ett +.” (+ betyder röstade för skrivningen min anm).

Därmed, efter EUbloggens frågor, så röstade alltså samtliga svenskar emot att Martin Schulz ska ha två bilar. Sedan är det en helt annan sak att ta av honom en bil. Det tar säkert 1,5 år, tills Schulz talmanna-mandatperiod tar slut så att näste talman bara har en bil. Då kan ändå Schulz räkna med att bli omkringkörd fram till maj 2019, eftersom avgående talman har rätt till bil i ytterligare 2,5 år efter sin talmansperiod.

(PO)

Driving Mr Schulz i en eller två bilar?

Skärmavbild 2014-05-25 kl. 09.59.12

Det här med bilar och Europaparlamentets talman flitiga användande av bilar har ju varit ett kärt ämne på EUbloggen.

Och det är fler som tycker att frågan är intressant, så intressant att det finns försök att ta ifrån Martin Schulz en av bilarna skriver Politico. Det är vänstergruppen GUE/NGL som gör en attack i Budgetkontrollutskott där man ifrågarsätter behovet av två bilar. Tilläggsyrkandet fick stöd av 17 mot 10 enligt Politico. Det innebär att de enda som röstade emot var Schulz egna partikamrater i budgetkontrollutskottet.

Nu lyder formuleringen i förslaget: ”46. Europaparlamentet är bekymrat över bristen på efterhandskontroller när det gäller ledamöternas användning av tjänstebilar och ifrågasätter att parlamentets talman har tillgång till två tjänstebilar.”

Ingen svensk MEP sitter i budgetkontrollutskottet den här mandatperioden ska tilläggas. Frågan är planerad att komma upp för omröstning i plenum under onsdagen.

I parlamentet cirkulerar nu olika skämt kring Schulz (som inte är gripna helt ur luften om man säger som så) som att han behöver två bilar för när han ska flyga till Berlin behöver en bil köra honom till flygplatsen medan den andra får åka till Berlin för att hämta från flyget och ta honom till mötet.

Andra konstaterar att det är klart att Schulz måste ha två bilar, han är ju som talman finare än gruppledarna för de stora partigrupperna som har en.

Ett annat skämt är att Schulz egentligen är sparsam för att han borde egentligen ha haft minst tre bilar. Det kommer sig av att han har rätt som avgående talman från förra mandatperioden har rätt att ha kvar en bil i 2,5 år från han slutade. Och eftersom Schulz är den första som lyckats bli vald till en andra 2,5-årig mandatperiod så borde han alltså få ha 2+1 bilar. Så i själva verket är Schulz sparsam.

Förutom egna limousiner finns det en bilpool som alla MEP:s kan nyttja, så även om Schulz skulle bli av med en bil och ha skickat sin bil för att möta honom i Berlin så går det alltid att få en bil ur poolen för transport till Bryssels flygplats.

Återstår att se hur omröstningen går i morgon, men det är svårt att se att någon svensk S-ledamot ska rösta för att Schulz ska ha två tjänstebilar.

(PO)

dnesday (April 29).

Kalniete kastades ut ur Ryssland

Foto (C) European Unionen 2014 - EP

Kalniete tar ställning. Foto (C) European Unionen 2014 – EP

Sandra Kalniete är vice ordförande i EPP (KD & M) i Europaparlamentet och lettisk politiker som bland annat har en bakgrund som EU-kommissionär, utrikesminister och är en högljudd kritiker av Rysslands politik. Med tanke på hennes bakgrund som född i Gulag är det inte konstigt att hon var en av de ledande politikerna vid Lettlands självständighet.

När Ryssland nu väljer att kasta ut Kalniete ur landet och neka henne att delta i begravningen av Boris Nemtsov (läs min ledare om Nemtsovmordet på HelaHälsingland.se) så är det inget slumpmässigt val av politiker. Dels handlar det om psykologi gentemot Baltikum som redan är under rysk informationskrig, dels handlar det om plocka en högprofilerad politiker för ett budskap men samtidigt undvika att reta de stora medlemsländerna i EU i onödan. När EU stoppar ryska politiker från besök så sker det öppet och meddelas i förväg i form av sanktionslistor som blir gällande genom publicering i officiellt tidning. Ryssarna kör mer med ”roulette”-metoden vilket gör att det är svårförutsägbart och mer nervöst för en besökare som kan bli stoppad och utkastad när som helst. Ni kan ju gissa om det är EU eller Ryssland som följer ”rättsstatens principer”…

Kalniete fick alltså resa tillbaka till parlamentet i Bryssel, men först efter att hon fick veta att det var straffbart för henne att vistas i Ryssland. Det ryska beslutet fick talmannen Martin Schulz att gå i taket:

– Det här är dubbelt allvarligt. I en tid när det behövs återhållsamhet och good will för att trappa ned konflikten så fortsätter den ryska administrationen att trycka på alla knappar som går motsatt riktning.

Åtminstone en svensk politiker är på plats på Nemtsovs begravning och som twittrar om det, riksdagsledamoten Kerstin Lundgren (C).

UPPDATERAT: Uppmärksamma läsare berättar att Ryska UD uppger att man tidigare meddelat Vilnius att Kalniete var ”persona non grata” pga sin ”aktivism” och att detta var meddelat till Riga. En talesman för ryska UD kallade Kalnietes besök för en provokation.

Här nedan berättar Kalniete själv i sina tweets om upplevelsen att bli stoppad i Moskva:

(PO)

Schulz gillar att åka bil

Skärmavbild 2014-05-25 kl. 09.59.12

Schulz fick nöja sig med tröstpriset, talman i parlamentet.

Europaparlamentets talman socialdemokraten Martin Schulz gillar att åka bil. Det kan man utläsa ur en rapport som handlar om hur budgeten för 2013 implementerats.

De två bilar som står till Schulz förfogande rullade under året 146 160 km. Talmannens närvaro i bilen finns inte registrerad, men reglerna hur bilarna får användas är reglerade (Bureau Decision of 30/11/2011).

146 160 km motsvarar:

  • 3,6 varv runt ekvatorn.
  • 46 tur och retur resor Bryssel-Stockholm
  • ca 68 dygnetrunt körningar i genomsnitt 90 km/h i timmen
  • ca 203 arbetsdagar (8 h arbetsdag) körning i genomsnitt 90 km/h i timmen.

Det är ganska mycket tid som Martin Schulz tillbringar i en av parlamentets bilar.

Eftersom jag inte hittat exakt vilken bil som Martin Schulz använder så kan jag inte räkna ut utsläppen av koldioxid. Men låt oss anta att det är en Audi A8 som släpper ut beroende på motor155-213 g/km i blandad körning. Låt oss säga 213 g/km, vilket gör att Schulz bilkörning så släppte ut 31 ton koldioxid. En genomsnittlig svensks klimatavtryck per år är 6,2 ton enligt EON. Schulz bilresande motsvarar alltså i 5 svenskars klimatavtryck.

Siffror jag har hittat för 2012 konstaterar att parlamentet hade 38 anställda chaufförer, en ökning från 25 år 2010. Kostnaden landar på 4,36 miljoner euro.

Även när Martin Schulz slutar som talman blir det fortsatt generöst bilåkande. Som avgående talman har han rätt till egen bil med egen chaufför i ytterligare 2,5 år.

(PO)

Smutskastningen mot Litauens president länkas till EFDD-tjänsteman

Vem svartmålar? Foto © European Union 2014 - EP

Vem svartmålar? Foto © European Union 2014 – EP

Före jul berättade jag om något som lät som en agentthriller, hur någon översatte (utan författarens vetskap) och tryckte upp en bok som smutskastar Putins hårdaste EU-kritiker, Litauens president Dalia Grybautskaite. Dessutom forslades böcker motsvarande tre billybokhyllor in i parlamentet och delades ut till parlamentarikerna.

En utredning tillsattes i Europaparlamentet och har nu kommit fram till följande skriver World Affairs:

  • Nyckelperson var en EFDD-tjänsteman, Kevin Ellul Bonici. EFDD är partigruppen där Sverigedemokraterna ingår.
  • Två personer till är identifierade, som tjänstemannens gäster just den dagen. En är rysk medborgare, den andre är polsk medborgare. En fjärde person är inte identifierad ännu.

Kevin Ellul Bonici är gift med generalsekreteraren Sharon Ellul-Bonici i European Alliance for Freedom. EAF är en europeisk partiorganisation där bland andra Nationella Fronten (som tagit emot stora banklån från rysk bank och som är öppet pro-Putin) ingår. I den organisationen var SD:s riksdagsledamot och internationelle sekreterare Kent Ekroth kassör fram till i våras (omkring maj-juni (vilket har noterats av EUbloggen)).

SDU bildade också en europeisk ungdomsorganisation till EAF tillsammans med bl a Nationella Fronten men partiet tvingade SDU att lämna det ett par månader senare.

Enligt Europaparlamentets talman Martin Schulz blir det i första hand EFDD-gruppen själva som får besluta om disciplinära åtgärder med tjänstemannen rapporterar Delfi.

UPPDATERAT: Läs om Kevin Ellul Bonicis studietid i Sovjetunionen.

För Sverigedemokraterna kommer uppgifterna vid sämsta tänkbara tillfället. Partiet försöker ändra bilden av sig som pro-Putin och partiledningen försöker ta avstånd från sina rysslandsvänliga medlemmar. Bland annat röstade man för (även om det inte är registrerat pga voteringsform) resolutioner angående Ukraina och Ryssland för första gången i veckan.

Utöver det kommer EUbloggen i morgon att publicera en längre intervju med Mikael Jansson, försvarspolitiske talesperson, om EUbloggens Rysslands-Index där SD:s voteringar i Europaparlamentet placerar partiet tillsammans med Nationella Fronten och UKIP:

”Jag tänker aldrig vara Putins femte kolonn. Han (Putin) kan i sin regeringspolitik göra tusental olika saker och några kan vara bra, men man får se på helheten. Och anfaller man andra länder är det dags att vara väldigt tydlig.”

Först med uppgifterna om EFDD-tjänstemannen var Delfi.

(PO)

Apropå Europaparlamentet och ”agentromaner”, läs om Jobbiks MEP som är misstänkt spion.

Sverigedemokraterna & Ukraina

Skärmavbild 2015-01-14 kl. 22.42.40

Det är minst sagt ett intressant dygn som varit och ett intressant dygn som väntar när det gäller Sverigedemokraternas politik i österled och då framför allt när det gäller Ukraina.

RIKSDAGSDEBATTEN

Vi börjar med att jag var nära att köra i diket på väg hem från Folk och Försvars rikskonferens i Sälen av ren förvåning.

Jag slår precis på radion när Annie Lööf (C) och Mattias Karlsson (SD) har en replikväxling i riksdagens partiledardebatt om hur Sverigedemokraterna röstar i Europaparlamentet, där SD i praktisk voteringshandling är Putins bästa vän i Norden enligt EUbloggens Rysslands-Index för EU-skeptiska partier. De diskuterar alltså EUbloggen i partiledardebatten.

Därefter följde även Göran Hägglund (KD) upp ämnet. Och att partiledarna läst EUbloggen bekräftas av Hägglund på twitter:

Eftersom Riksdagens hemsida just nu i alla fall beter sig lite muppigt får ni tidskoderna här för att skrolla fram det själv (inbäddning fungerade inte, inga direktlänkar till anföranden fungerar). Stenografiprotokollet ligger heller inte ut än.

ca 1.52.50 Annie Lööf tar upp SD:s voteringar i Europaparlamentet.

1:54:40 Mattias Karlsson, tf partiledare i SD svarar (jag har bara snabbt skrivit ned det i svaret som berör röstningarna i Europaparlamentet i sak, jag har skalat bort övrigt ) så här :

– Sverigedemokraterna har varit väldigt tydliga här i riksdagen med att fördöma det ryska beteendet mot sina grannländer, ryska annekteringen mot Krim och många andra frågor. Därför är det djupt oseriöst att utmåla oss Putins lakejer. Däremot har vi olika syn på östutvidgningen och annat mellan Sverigedemokraterna och Centerpartiet. Många av de här omröstningarna som Annie Lööf nämner handlar just om att det finns skrivningar om att uttrycka sig positiv att snabba på östutvidgningen, om associationsavtal att snabba processen att ytterligare länder ska släppas in i Europeiska Unionen med följden att Sveriges inflytande minskar ytterligare, att kostnaderna för svenska skattebetalarna ökar ännu mer.

Här har Mattias Karlsson fel menar både jag och många andra på den avgörande punkten. Det handlar om associationsavtalen. Associationsavtalen ska inte blandas ihop med medlemskap i EU. Frågan om ett eventuellt medlemskap i Ukraina ligger minst 20 år framåt i tiden, om ens någonsin och det kommer att bli en lång process där Sverigedemokraterna har gott om tid att rösta nej många gånger om man vill.

Ukraina är idag inte ens i närheten av att bli kandidatland, därefter ska Köpenhamnskriterierna uppfyllas, och sen ska alla godkänna det igen. Därefter medlemsförhandlingar, och nytt godkännande.

SD har alltså en stor mängd voteringar i Riksdag/EU-nämnd samt Europaparlamentet på sig att säga nej de kommande decennierna. Att säga nej nu stärker bara Rysslands kortsiktiga mål och gör ingen skillnad i Sverigedemokraternas långsiktiga mål.

Eftersom det tycks råda viss osäkerhet inom Sverigedemokraterna hur den slingriga vägen till medlemskap går till så länkar jag här till Riksdagens EU-upplysning

Associationsavtalen nu handlar om att stödja Ukraina och att bidra till att landet kan välja den väg som man önskar, att gå västerut istället för att bli en klientstat till Moskva. Den mest Rysslands-kritiske EU-skeptikern Jussi Halla-Aho uttrycker sig rakt – Ukraina ska inte hamna i rysk inflytelsesfär, medan SD i tidigare riksdagsdebatt sagt att Ukraina inte ska hamna i EU:s inflytelsesfär.

ca 2:10:39 Göran Hägglund tar upp röstningarna i Europaparlamentet igen i sin fråga till Mattias Karlsson.

PÅ FOLK & FÖRSVAR I SÄLEN Här fick jag tillfälle att både att visa och närmare förklara EUbloggens Rysslands-index och intervjua två riksdagsledamöter i Sverigedemokraterna, partiets säkerhetspolitiske talesman Björn Söder och dess försvarspolitiske talesman Mikael Jansson. Jag återkommer till dessa intervjuer när jag hunnit skriva ut dom och kvitterat att vi har förstått varandra. Så mycket kan jag säga nu är att min bild är att i dessa samtal fanns en vilja att börja problematisera hur man agerat och agerar framåt som rymde långt mer än den linje som Mattias Karlsson hade i debatten (och som partiet framfört i andra sammanhang). Man kan säga att det ligger i linje med svaren från partiets MEP Peter Lundgren.

SAMTIDIGT I BRYSSEL

När jag träffade MEP Kristina Winberg i Bryssel i oktober sade hon att det var en nyhet för henne att EFDD-gruppens litauer röstade helt annorlunda jämfört med Sverigedemokraterna.

Nu har har de uppenbart pratat med varandra för tillsammans har de skrivit EFDD-gruppens resolutionsförslag i en Ukraina-omröstning som kommer upp i morgon, där man dessutom passar på att damma till Ryssland för kränkningarna i Östersjön av bara farten. Man kan fördjupa och dissekera resolutionsinnehållet, men efter fyra timmars sömn i natt nöjer jag mig med att konstatera att den gjorts.

Jag tolkar att det vi ser är en början på att försöka ompositionera sig i Rysslands-indexet (vilket ni också kommer att se tydligare när jag skrivit ut intervjuerna) och att partiet närmar sig insikten att säga en sak i Sverige men agera annorlunda i Bryssel inte är särskilt hållbart i längden (alla fall inte om en bloggare matar på excelfilen efter varje votering och ställer frågor) för Nykarolinerna i relation till Putinisterna i partiet.

Men morgondagens votering är ännu mer spännande än så. Utifrån det jag har sett så kommer det eventuellt att lyftas in en uppmaning i resolutionen att EU:s ministerråd ska terroriststämpla den ryska invasionens fikonlöv, dvs Donetsk & Luhansk så kallade folkrepubliker. Jag har fått bekräftat att ECR lyft in det i sitt resolutionsförslag (vilket inte EFDD har gjort).

Sedan har en ALDE MEP twittrat om det vilket har retweetats av partigruppen, vilket kan vara en indikation även om jag inte fått det bekräftat.

Dessutom har Ukrainas president på twitter sagt att talmannen Martin Schulz (som är socialdemokrat) lovat att lyfta in det i omröstningen. Lite spekulativt så verkar det som om det skulle kunna komma med.

TILLÄGG: Det kom inte med. Läs mer här.

Min gissning utifrån detta, beroende på vad som kommer in i slutdokumentet, är att Peter Lundgren och Kristina Winberg avstår från att rösta (istället för att rösta nej) eller röstar ja men lägger en röstförklaring där man berättar vad i ja-rösten man egentligen inte gillade istället för att trycka på nej.

Men som sagt var, Europaparlamentet är lite som en hockeymatch, allt kan hända och svänga. Men i morgon får vi se hur det går och jag återkommer med resultatet på voteringarna. Här är förresten tweetsen jag hänvisade till:

FLASH: SD blir grupplösa

Kristina Winberg (SD)

Kristina Winberg (SD)

Vid lunchtid idag började uppgifter cirkulera om att EFDD-gruppen bryter samman.

Orsaken uppges vara att en lettisk ledamot lämnar gruppen och därmed så är inte EFDD längre en behörig grupp enligt parlamentets regler. Det betyder mindre finansiering, sämre tillgång till talartiden och rapportörskap.

Det betyder för SD:s två MEP:ar att sitta med grupplösa och utan inflytande. Sammanbrottet kommer att innebära en ny process i vem som tar vem till höger om högern och om den leder fram till en lösning kommer en ny grupp att bildas, eller så misslyckas man igen. Extremhögern i Europaparlamentet är inte så bra på samarbete.

Jag sitter upptagen med andra saker under dagen men hoppas kunna uppdatera i kväll/natt med mer, inklusive bekräftelse på vad som skett.

UPPDATERAT 13:00: Uppgifterna är nu bekräftade av Europaparlamentets officiella talesperson. Genom det lettiska avhoppet finns inte längre medlemmar från sju länder och gruppen upplöstes idag. Sverigedemokraterna i detta nu alltså grupplösa.

UPPDATERAT 23:50: Som jag konstaterade tidigare – så har det varit en späckad dag med annat så det är först nu som jag kunnat uppdatera. En formulering i orginalinlägget har retat några SD-vänner på twitter var: ”Extremhögern i Europaparlamentet är inte så bra på samarbete.” Dels syftar jag på den havererade ITS och de partier som är i grupplöshet idag, men även en del av de som ingick i EFDD. För den som vill fördjupa sig i hur mycket höger om högern de olika partierna är bjuder jag på den här fyrfältaren. Därmed lämnar jag etikettsdiskussionen för den här gången, men den som vill kan se twittertråden.

Officiellt från EFDD håll skyller man på att elakingen talmannen Martin Schulz, stygga EPP & Socialdemokraterna utpressat och tvingat bort Iveta Grigule från Lettland ur gruppen för att hon ska kunna bli ordförande för någon av delegationerna till något av Stan-länderna i forna Sovjetunionen. Det ligger i linje med hur EFDD försöker spinna sina motgångar, att etablissemanget motarbetar dom och att det är ful spel. EFDD har rätt i att Europaparlamentet inte är någon söndagsskola direkt. Det är mycket skvaller, positioneringar och politisk hardboll emellanåt (fråga Cecilia Malmström om någon), men i just det här fallet tror jag det handlar om Vladimir.

Jag är egentligen förvånad över att inte SD och övriga i EFDD sett det här scenariot komma. Jag tog upp frågan för ett par veckor sedan när jag träffade Kristina Winberg i Europaparlmentet och det blev väldigt tydligt att den interna kommunikationen och processen i EFDD verkade obefintligt. Frågan jag tog upp var varför SD agerar som Putins bästa vänner i Europaparlamentet genom att rösta emot allt som har med Ukraina att göra. När jag frågade varför det inte var aktuellt för henne och Peter Lundgren att faktiskt göra gemensam sak med partigruppens balter och rösta för Ukraina och gå emot Farages fabläss för Putin precis som dom har gjort visade det sig att Winberg inte ens visste att partigruppskamraterna från Baltikum röstat annorlunda.

Om vi vänder blickarna mot den lettiska inrikespolitiken så är inte vänster-höger den stora skiljelinjen utan Putin är vattendelaren. Grigules parti sitter efter valet i koalitionsförhandlingar och hör alltså på hemmaplan till anti-Putinlinjen. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att tänka ut scenariot att det inte är så poppis att man i Europaparlamentet bidrar med politiskt inflytande och mer pengar till någon som agerar emot ens nationella intressen. All politik är lokal, Sverige och bilden av SD här hemma i Sverige är viktigaste för SD. Det är samma sak för den Grigules lettiska bondeunion. Ska man bilda regering i Riga under allt hårdare tryck från Ryssland kan man inte samtidigt göda sin fiendes vänner på det ställe man hoppas på stöd och uppbackning i en krissituation. Jag tror faktiskt att avhoppet varken är enklare eller svårare än så, och om EFDD hade varit lite mer politiskt smart och sammanhållet hade man sett det här komma och kunnat undvika ett så snabbt sammanbrott.

Tittar vi framåt – vad händer nu. Officiellt från Sverigedemokratiskt håll är beskedet tidigare besked ligger fast. På en tweet från statsvetaren Niklas Bolin i diskussion med en annan twittrare går SD:s riksdagsledamot Martin Kinnunen in och säger – rodret ligger fast. 

Det betyder att SD i nuläget inte är beredd att samarbeta med Front National och Le Pen. Priset här hemma i Sverige är för stort fortfarande. Däremot är det ingen hemlighet att det finns i SD folk som gärna ser ett samarbete med FN, Vlaams Belang & de andra, det märks i bloggar och det vet jag också från samtal med Sverigedemokrater men även under åren med andra partier. Så långt tillbaka som 2007 fördes dialog mellan SD och dåvarande ITS om att SD skulle vid ett mandat i valet 2009 kliva in tillsammans med Le Pen. Det räcker också för den som hänger på PLUX för att se vilka som hänger med vilka för att inse att det finns kontakter från SD till partier som idag är grupplösa.

Däremot, för att understryka det återigen, Jimmie Åkesson är en smart partiledare som tvättar partiet och positionerar det för att ta steget upp till 20 procent i nästa riksdagsval. Därför gör han inte misstaget att tillåta SD i Europaparlamentet hoppa i säng med Le Pen & Wilders.

Den idag enda chansen för EFDD att överleva är att ge sig ut på rövarjakt efter en MEP från något land som idag inte är med i gruppen och köpa över den till gruppen. Det lär inte handla om någon av de grupplösa idag. Tittar vi på det är en allsköns soppa av fascister, högerextremister, stalinister och allmänna galningar för att uttrycka sig frankt. Skulle UKIP behöva ta i en sådan i tång förstör det chanserna i nästa brittiska val (precis vad Tory vill).

Farage har redan fått ta alldeles för mycket chans genom att ta in Sverigedemokraterna som man först ratade, men efter att Tory spelat hardball och hackat sönder dåvarande EFD till oigenkännlighet genom att värva över partier hade inte Farage så mycket val. Därför är det mest troliga att Farage och Grillos femstjärnerörelse ger sig ut på jakt efter partier som finns andra partigrupper och som kan vara öppna för en övergång under pågående säsong (för att använda sportliknelsen).

Om den manövern misslyckas så är det troliga scenariot att vinnaren på EFDD:s sönderfall blir den Gröna Gruppen till svenska Miljöpartister stora glädje. Ett antal Femstjärnepartister kommer att vilja gå med i Gröna Gruppen, och för svenska MP är det ett välkommet tillskottet eftersom MP är EU-skeptiker medan partigruppen är federalistiskt. Med italienarna så blir den EU-kritiska falangen i Gröna Gruppen märkbart starkare. Ni förstår kopplingen och flörten mellan De Gröna och Grillos gäng om man ser hur exempelvis MP ställde sig på EFDD:s sida i spelet om presidieplatserna.

På den andra kanten gnuggar Marine Le Pen händerna. För även om Jimmie står emot sirenen så finns det andra småpartier som kan vara villiga att se till att Wilders profetia om att man kommer att bilda partigrupp under mandatperiod blir verklighet, i alla fall om det funkar på hemmaplan och budet är rätt.

För Sverigedemokraterna betyder dagens utveckling, och om inte värvarjakten på att sno över någon till sitt läger lyckas, en prestigeförlust, mindre talartid, färre möjligheter till rapportörskap och mindre pengar. Varje MEP var i partigruppsbidrag för 2015 värd 84 320 Euro, alltså totalt ca 170 000 euro (ca 1,5 MSEK). Hur pengarna sedan fördelats internt i EFDD låter jag vara osagt, men sett på fem år rör det sig alltså om ca 7,5 MSEK.

Tillägg fredag 13:20: Nyheten om Jimmie Åkessons sjukskrivning för utmattning kom överraskande i alla fall för mig. Om det blir en relativt kortvarig frånvaro påverkar inte det analysen ovan. Om Åkessons frånvaro blir väldigt lång eller om han efter sin viloperiod väljer att kliva av politiken så är framtiden mer osäker i hur SD kan tänkas agera i förhållande till Le Pen & Co.

Medmänskligt hoppas jag att Jimmie Åkesson kryar på sig och tillfrisknar.

TILLÄGG lördag 11:10: På twitter får jag höra av flera att jag underskattar förankringen att säga nej till samarbete med Le Pen inom Sverigedemokraterna, och att det inte står eller faller med Åkesson. Det är möjligt att det är så, samtidigt är Sverigedemokraterna duktiga på att skicka dubbla signaler.

Geert Wilders i Holland har ju bundit sig och sitt parti VvP med Le Pens FN, och Sverigedemokraternas MEP Peter Lundgren har valt att rekrytera två assister med bakgrund i just VvP. Och som sagt var, de kontaktytor som har funnits och finns skickar andra signaler. Vad som är starkast får en eventuell framtid utvisa.

När det gäller Grillos M5S-Mepar säger rykten att även ALDE är på jakt efter ledamöter att locka över. ALDE förlorade ju sin tredjeplats till ECR.

(PO)

IMG_3147.JPG

Det mörknar för UKIP, Femstjärnerörelsen och Sverigedemokraterna.

15-1: Juncker svettas nog

Det börjar bli lite småjobbigt, pinsamt och politiskt bekymmersamt det här med EU-medlemsländernas nomineringar. Jag förstår om Juncker sitter och muttrar ”hur svårt ska det vara”, ge mig för tusan lite fler kvinnor. Den officiella statistiken är nu 15-1. Japp, ni läste rätt. 15 män har nominerats och 1 enda kvinna.

Senast ut var Frankrike som skickar en fd finansminister  & Ungern som har valt sin utrikesminister. Kvar återstår tolv länder, av dessa behöver nio nominera en kvinna för att man ska nå målet på tio. Med tanke på att förhandsspekulationerna i Cypern, Spanien och Rumänien inte innehåller någon kvinna så är sannolikheten  låg att målet nås.

Europaparlamentets socialdemokratiske talman Martin Schulz har hotat att stoppa en kommission som är för mansdominerad, sen att Schulz skulle kunna visa både handlingskraft och genuint patos i jämställdhetsfrågor genom att göra skillnad i Europaparlamentet men väljer att låta bli är en annan historia. Utspelet handlar om institutionell makt och att parlamentet vill markera att man numera ska betraktas som topdog. Så räkna med att förutom portföljdragkamp i kommssionen, spel kring EU:s utrikeschef och rådsordförande så blir det rysare om Europaparlamentet gör verklighet av hotet att rösta nej, och frågan är då också vad som sker i nästa steg. Det väntas alltså fortsatt med politiskt rafflande saker.

För Sveriges del väntar vi på besked från regeringen vem som är Sveriges kandidat, statsminister Fredrik Reinfeldt är tillbaka från semestern och är med på regeringssammanträdet i morgon. Någon kommissionärskandidatur finns inte med på den offentliggjorda ärendeförteckningen.

(PO)