Medelhavsunionen – fågel eller fisk?

Medelhavsunionen har bildats i helgen. Frågan är bara om det blir fågel eller fisk. Sarkozys storvulna planer har urholkats och ifrågasatts. Entusiasmen har varit måttlig från andra länder på båda sidor Medelhavet. I praktiken blev det inordnat en redan befintlig struktur, Barcelonaprocessen.

Som jag ser det kan följande hända:

1) Medelhavsunionen blir en förebild för EU:s grannskapsområden och kommer att följas av Östunion (Ukraina och Georgien, kanske Ryssland i en avlägsen framtid etc) och blir ett sätt för EU att knyta nära men aldrig släppa in fler medlemmar i unionen. Samarbetet kommer att utvidgas så mycket så att länderna runt omkring känner att de inte har ett val att säga nej, men de kommer aldrig att få vad de vill – fullvärdigt medlemskap. Relationen präglas av överordning och underordning.

2) Medelhavsunionen imploderar när fransk arrogans kolliderar med tysk ordning och spretiga men viljestarka ledare i olika diktaturer.

3) Medelhavsunionen blir precis som EU var en gång i början, ett första steg där nya steg tas eftersom mot fullständig integration av rörlighet för varor och tjänster – samt starkare politisk samordning.

I ärlighetens namn tror jag definitivt inte på det tredje alternativet, däremot att det blir ett 1 eller 2.

(PO)