Fjellner årets handels-MEP

Fjellner (M) Foto © European Union 2012 -EP

Fjellner (M) Foto © European Union 2012 -EP

Christofer Fjellner (M) blev under onsdagskvällen utsedd till årets MEP i handelsutskottet i Europaparlamentet. Bakom tävlingen ligger Dodsägda Parliamentent Magazine som arrangerar årligen MEP Awards. Målgruppen för Parliament Magazine är parlamentariker, NGO:s och olika lobbygrupper. Priset går till parlamentariker som ”har gjort särskilda insatser eller nått enastående resultat i sina ämnesområden”.

Fjellner tog hem en av tävlingens 17 kategorier. Den andra nordiska vinnaren för kvällen var Sirpa Pietikäinen (Samlingspartiet) som tog hem djurskyddskategorin.

Peter Lundgren (SD) var finalist i transportkategorin som togs hem av Franck Proust (EPP, Frankrike).

Tindemans & Bradbourn har gått ur tiden

Leo Tindemans 1999 Foto (C) European Union - EP

Leo Tindemans 1999 Foto (C) European Union – EP

Belgaren Leo Tindemans har gått bort vid 92 års ålder. Tindemans var kristdemokratisk politiker från Flandern som har det belgiska rekordet att bli vald med störst stöd till Europaparlamentet. Tindemans hann vara belgisk premiärminister 74-78. När den europeiska partiorganisationen EPP (från Sverige är M och KD med) bildades 1976 blev han dess förste ordförande. Därigenom fick han en nyckelroll i att utforma EPP och blev vald till Europaparlamentariker i det första direktvalda parlamentet 1979. Han återvände till belgisk politik 1981 men kom tillbaka till Europaparlamentet 1989-1999.

Även en sittande MEP har gått bort efter en tids sjukdom. Det är Tory-veteranen Philip Bradbourn som kom in i parlamentet samtidigt som Tidemans lämnade, alltså 1999. Bradbourn från West Midlands satt som ersättare i transportutskottet och budgetkontrollutskottet och ordinarie i Rysslandsdelegationen. Cricketspelaren Dan Dalton väntas ersätta Bradbourn. Philip Bradbourn blev 63 år.

HELA LISTAN: Nordiska meppar gillar industri och rättsliga frågor mest

Österrikisk MEP attackerad med syra

Skillnaden mellan riksdags- och parlamentsledamoten

Utbytesprojektet Nyheter över Gränsen som jobbar med att få journalister från Jämtland och Västernorrland att öka utbytet med sina mittnordiska kollegor i Tröndelag i Norge drivs av min gamla SVT-kollega Ann-Louise. I slutet av april passade hon på att spela in en serie webb-intervjuer som går under namnet ”Patriks EU-skola”. Syftet med intervjuerna är att förhoppningsvis inspirera journalistkollegor i EU-bevakningen. Den första delen ser du här ovan, den handlar om skillnaden mellan riksdags- och parlamentsledamoten.

 

Familjedragkamp om pressguide

20110802-060709.jpg

Vissa saker i posten orsakar dragkamp i familjen. Idag var det jag som förlorade mot dottern (16 mån) när det kom till Europarlamentets nya informationsbroschyr och pressguide. Framför allt fångade uppslaget med Cecilia Wikström och Lena Ek dotterns uppmärksamhet. Hon ville verkligen inte lämna ifrån sig broschyren.

Guiden innehåller kontaktinfo till de 18 parlamentarikerna (våra MEP:s in waiting Nilsson och Andersdotter får fortsätta att vänta) samt kontaktinfo till de viktigaste institutionernas pressavdelningar. Man kan hoppas att den inte bara når ut till redaktionerna, utan läses också…

Själv får jag se när jag får tillbaka mitt exemplar av dottern…

(PO)

Färgstark populist gråblek i Europaparlamentet

Europaparlamentarikern Timo Soini är verkligen i strålkastarljuset just nu. 48-åringen från Raumo (Rauma på finska) har blivit omskriven i de flesta svenska tidningar i helgen, som DN, SvD och SvD:s ledarsida och Expressens ledare (samt Yle som uppmärksammar att Sverige uppmärksammar). Men det är inte som Europaparlamentariker som högerpopulisten Soini intresserar svenska journalister, det är som partiledare för Sannfinländarna som är på väg att bli rumsrena i Finland. Partiet är troligtvis på väg in i regeringen och i opinionsmätningarna ligger man inte långt efter de tre ”stora” Centerpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna. Sannfinländarnas politik är klassiskt högerpopulistisk och kan sägas härbärgera en rad missnöjesyttringar som den finländska konsensuskulturen undertryckt, som till exempel en stark anti-EU-retorik. Finland har ju till exempel inte folkomröstat sedan inträdet i EU och i den finländska politiska diskursen har EU-medlemskapet var en säkerhetspolitisk garanti. Finland har också vinnlagt sig om att vara bror duktig inom EU. Det var först med den borgliga regeringen 2006 som Sverige började konkurrera. Jag minns ett julparty hos en finländsk korrespondent där jag bland annat träffade en rad finländska EU-politiker och journalister där man lite avundsjukt kommenterade att den nya svenska regeringen verkligen var på hugget och tog för sig på ett sätt som konkurrerade lite med finländarna.

Soinis EU-kritik har också fått vatten på kvarnen med krisen för Euroländerna Grekland, Irland och Portugal. Varför ska Finland bidra till misskötta länder långt borta har Sannfinländarnas kritik varit.

Sannfinländarna har också drivit kampanj mot ”tvångssvenskan” och får överraskande nog stöd i detta i Sverige av Sverigedemokraterna. Sannfinländarna är också djupt konservativa när det gäller normativa frågor som homosexuellas rättigheter och äktenskapsfrågor. De vill också ha en strikt invandringspolitik.

Eftersom ingen i svensk press (vad jag har sett) har brytt sig om att ta upp vad Soini gjort i Europaparlamentet får det bli ämnet för söndagskvällens blogginlägg (tittandes på West Wing för typ femtifjärde gången, jo vi är lite politiknördiga i familjen).

Timo Soini är vice ordförande i EFD, partigruppen ”Frihet och demokrati i Europa”. I gruppen ingår partier som Dansk Folkeparti, italienska Lega Nord och United Kingdom Independence Party. Hade Sverigedemokraterna blivit invalda i Europaparlamentet 2009 hade de troligtvis välkomnats i den här gruppen.

Soini sitter som vice ordförande i utskottet för kultur och bildning och han är ledamot i delegationen för förbindelserna med Kanada.

Några lagstiftningsärenden har inte Soini fått förtroendet att vara rapportör för. Hans parlamentariska aktivitet står inte ut direkt. Han har hunnit med fem frågor till kommissionen, en har handlat om fiskeripolitik, de fyra andra har handlat om samma sak – Natura 2000, men Soini har varit missnöjd med svaret och upprepat frågan gång på gång.

I kammaren har Soini varit uppe i 20 debatter. En röd tråd är inte helt lätt att hitta, men återkommande tycks vara den nordliga dimensionen och regionalpolitik. Tre debatter har handlat om frågor som tangerat det. Och när svenska ordförandeskapet presenterade sitt program sade Soini:

Jag är mycket glad över att ni nämnde Östersjön och jag stöder er till fullo i denna fråga. Östersjön har svårigheter. Den dör och den måste räddas. Den nordliga dimensionen har dock saknats i allt detta och jag hoppas att ni kommer att göra mycket för att främja den, trots att ni inte nämnde det.

Eftersom Soini tillhör en partigrupp som brukar stå utanför de stora politiska uppgörelserna och som har låg grad av inflytande i de tunga lagstiftande ärenden, samt att han sitter i det ganska svaga och inte särskilt tunga kultur- och utbildningsutskottet så är en sammantagen bedömning att Soini haft mycket ringa makt i Europaparlamentet. Utan lagstiftningsärenden att ratta eller skugga genom utskott och plenum så är det just frågor och debatter Soini kan sysselsätta sig med, och han lär ju inte direkt ha överansträngt sig att skriva samma fråga till kommissionen fyra gånger och varit upp i 20 debatter. Så lika färgstark som Soini är i den finländska politiken, lika gråblek tycks han vara i parlamentets långa korridorer.

I Europaparlamentet kommer hans frånvaro efter nästa söndags finländska riksdagsval knappast att märkas. Däremot kan det komma att märkas i Finlands EU-politik om Soini lyckas få en ministerpost, men det är som det brukar heta – en helt annan historia.

(PO)

Få Europaparlamentariker använder twitter rätt

I samband med Europaparlamentsvalet blev det ett uppsving för EU-twittrandet bland politiker. Men efter valet var det påfallande många kandidater som lade av över en natt. Bilden av att Europaparlamentariker generellt inte har fattat grejen med twitter visar sig tydligt i Fleishman-Hillards andra undersökning om hur Digitala trenderna ser ut i Europaparlamentet. Läs hela rapporten här.

Enligt rapporten är 34 procent av ledamöterna registrerade på twitter (förra gången var det 21%), 61 procent tycker att sociala nätverkssajter är effektiva kommunikationskanaler, men pratar man twitter specifikt håller bara 31 procent med. Bland de som twittrar så tycker 57 procent att den största fördelen är att man uttrycka åsikter direkt, medan bara 28 procent tycker att det är dialogen som ger dom mest.

En snabbkoll bland de svenska parlamentarikerna visar att långt fler än snittet är registrerade på twitter, 78 procent. Räknar vi bort de som inte twittrat sedan 2009, de som inte twittrat alls eller bara en enda gång så kan man säga att aktiva svenska MEP:ar är 44 procent. Räknar vi bort alla de som inte twittrat i år är siffran nere på 33 procent.

Tittar man man på hur de som twittrat i år använder twitter, så är det bara en som använder twitter till dialog – Åsa Westlund (S).

Här är sammanställningen:

Twittrar, och har svarat: Åsa Westlund (S) på @asawestlund är den enda som svarat någon på twitter under januari månad.

Twittrar, men envägskommunikation: Gunnar Hökmark (M), @ghokmark, Anna Maria Corazza Bildt (M) @annamariacb, Eva-Britt Svensson (V) @evabrittEU, Marita Ulvskog (S) @maritaulvskog och Olle Ludvigsson (S) @olleludvigsson. Särskilt Corazza Bildt är flitig. Hon är överlägset meste tweetaren av de svenska MEP:arna och har gjort i skrivande stund 1493 uppdateringar på minst tre olika språk (kan ha missat något språk, så det kan vara fler).

Inte twittrat sedan i höstas: Anna Hedh (S) och Christofer Fjellner (M) @fjellner.

Inte twittrat sedan Europaparlamentsvalet 2009: Lena Ek (C) och Olle Schmidt (FP)

Har registrerat konto men twittrat bara en eller ingen gång alls: Carl Schlyter (MP), Christian Engström (PP), Anna Ibrisagic (M) och Göran Ferm (S)

Finns inte på twitter: Alf Svensson (KD), Cecilia Wikström (FP), Marit Paulsen (FP) och Isabella Lövin (MP).

Jag kan ha missat någon, så komplettera gärna i kommentarsfältet! Vill ni se en lista på vilka plattformar som parlamentarikerna finns, så kolla här på Europaparlamentets Facebooksida.

Vad är då grejen med twitter? Ja, frågar du mig så är det att kommunicera, utbyta idéer och tankar. Just utbytet, att jag som twittrar får något tillbaka av de som följer mig är grejen med twitter. Synd att Europaparlamentarikerna inte utnyttjar möjligheten att prata med andra på twitter.

(PO)

Tillägg: I sammanställningen har jag valt bort Jens Nilsson (S) och Amelia Andersdotter (PP) som väntar på att få sina platser i Europaparlamentet. Amelia Andersdotter skulle ha varit klar etta, med 3570 tweets och aktiv i dialog. Liksom Corazza Bildt twittrar Andersdotter på tre språk (engelska, svenska och spanska). Jens Nilsson har gjort några twitteruppdateringar i januari, men ingen dialog.