Plastpåsedeal på bordet

Sent under måndagskvällen nådde Europaparlamentet och Ministerrådet en uppgörelse vid trilogen om plastpåsar, något som twittrande Europaparlamentariker beskriver ovan. Det var sista chansen att nå en överenskommelse. Men fortfarande tycks det inte som om uppgörelsen är helt i hamn, trilogens tredje part EU-kommissionen uppges vara inte helt glad och enligt European Voice så överväger kommissionen att dra tillbaka hela paketet (Tillägg: Kommissionen tänker inte stoppa) om inte uppgörelsen får enhällig uppbackning av medlemsländernas ambassadörer vid fredagens Corepermöte (precis så glasklart som EU-politik brukar vara med andra ord).

Rapportören Margrete Auken (DK) från Gröna Gruppen.

Rapportören Margrete Auken (DK) från Gröna Gruppen.

Syftet med nattens uppgörelse är att fasa ut platspåsar.

Parlamentets rapportör Margrete Auken (DK, Gröna Gruppen) hade inför förhandlingarna lagt fram ett kompromissförslag på två ben:

1. Medlemsländerna får välja mellan att införa en avgift på plastpåsar i butik eller se till att på annat sätt minska mängden plastpåsar med 80 procent till 2022.
2. Ett förbud mot en särskilt skadlig typ av plast, nämligen ”oxo-nedbrytbara” plastpåsar. Det är en typ av plast som varken kan återvinnas eller komposteras och som försämrar möjligheten att återvinna annan plast. Något som Storbritannien i alla fall tidigare motsatt sig.

Enligt Miljöpartiets Linnea Engström på twitter har kompromissen i punkt 1 landat i att medlemsländerna fått längre tid på sig att få ned användningen, samt att det dessutom går från procent till absolut antal. Möjligheten att införa en avgift på påse i butik finns fortfarande kvar.

När det gäller Oxo-plasterna och Storbritannien så är det enligt de uppgifter EUbloggen tagit del av på morgonen som så att det inte blir något förbud. EU-kommissionen ska istället utföra en studie och överväga andra åtgärder.
Uppgörelsen handlar om tunna plastpåsar, mellan 10 och 50 mikrometer. Det är av den typen som är vanlig i svenska matbutiker när du handlar. Tunnare påsar (under 10 mikrometer) som de du lägger tomaterna och tjockare påsar (mer än 50 mikrometer) som går att återanvända omfattas inte av förslaget. Däremot omfattas tjockare påsar om ett land väljer att ta ut avgifter.
Det är också stora skillnader mellan medlemsländernas platspåseanvändning där Sverige ligger på den nedre halvan. I botten återfinns bl a Irland som tidigare infört skatt på påsar och fått ned användningen med 90 procent på ett decennium.
Klicka på bilden för att läsa hela EU-kommissionens underlag.

Klicka på bilden för att läsa hela EU-kommissionens underlag.

(PO)

EU-nämnden var nyckeln till Göran Perssons minoritetsregerande

riksdagshuset

Winter is coming Foto: Melker Dahlstrand/Riksdagsförvaltningen

EUbloggens inlägg om vad som hände på EU-nämnden i veckan närmar sig i skrivande stund smått häpnadsväckande 35 000 visningar. Genomslaget för blogginlägget har varit enormt för den lilla EUbloggen som inte sett något annat inlägg med den trafiken, det näst mest lästa ligger över 5000 visningar. I det här inlägget fördjupar EUbloggen betydelsen av EU-nämnden.

Löfvens misslyckande i EU-nämnden har fått konsekvensen att både Expressen och Aftonbladet på ledarplats nu säger samma sak som EUbloggen gjorde när det begav sig, ett misstag av regeringen att inte ha en EU-minister.

Att toppmötet blev ”Luktsaltsuppgörelsen” på betydligt svagare nivåer än det som var uppe på EU-nämnden gör ju inte historien roligare. Men toppmötesnattens EU-nämndsmöte har inte riktigt uppmärksammats till fullo, för mötet visar hur nära regeringskris Sverige är.

Löfven åkte ju ned med Alliansens mandat (kommissionen plus), på toppmötet var polska kolbiten (nåja, kolmanschettknappar om får tro på twitter) starkare än den svenska kolbiten. På bordet låg ett förslag som var svagare än det EU-kommissionen lagt fram. Budet var accepterat av alla länder och den man väntade på var Sverige och Stefan Löfven.

När regeringschefen ringde hem till EU-nämnden där mitt i natten för att säga ge mig stöd att göra ett avtal som är betydligt sämre än det ni uppdragit åt mig (och mycket, mycket sämre än det som regeringen ville ha från början) var han i en utsatt situation.

Skulle EU-nämnden inte ge sitt stöd skulle Stefan Löfven på sitt första toppmöte behöva gå ut till Merkel och dom andra säga, det blir inget. Jag är inte med. Att EU-ledarna inte skulle ha nått en uppgörelse vore en prestigeförlust för alla och dessutom förgifta Löfvens EU-relationer de kommande åren. Det skulle också bli en diskussion här hemma om Regeringen över huvud taget skulle kunna sitta kvar.

Helt uppenbart är att Sverige, inte Polen, skulle få bära hundhuvudet för att det inte blev ens en tummetott.

Tillbaka till Brussels Calling:

I telefonsamtalet blev det snabbt klart att Vänsterpartiet inte var beredd att stödja regeringen den här gången heller. Vänsterpartiet har ju möjlighet att ta över positioneringen som partiet med stort Miljö-M från Miljöpartiet och har gått i opposition i miljöfrågor. ”Något land måste stå upp för vad klimatet och vår planet behöver. Det borde ha varit Sverige. Nu blev det tyvärr inte så” skriver Jens Holm (V) på sin blogg.

Sverigedemokraterna är en joker. Vi återkommer litet längre ned med resonemang kring agerandet, men SD ville ju lägga det lägsta mandatet på EU-nämnden. Här uppkommer möjligheten att 1) stödja regeringen på en låg nivå och visa att Löfven faktiskt behöver SD 2) stoppa en uppgörelse för hela EU och dessutom skapa rejäl kris för Löfven. Att Sverigedemokraterna skulle kunna påverka hela EU vore en fjäder i hatten för Johnny Skalin & Pavel Gamov i nämnden. 

Alliansen ville ju gå hårdare fram än kommissionen och höja ambitionen. På bordet där på natten ligger ett förslag som är sämre än kommissionens och alltså betydligt sämre än det mandat som Löfven fått med sig från Stockholm.

Alliansen har nu tre val i samtalet med Löfven:

1) Göra som Vänsterpartiet och ta oppositionslinjen, även om det betyder att man frammanar en EU-kris. I praktiken gör man i det läget Regeringen beroende av SD 2) Lägga ned sina röster och markera att det inte var bra nog Löfven, men undanröja risken för EU-kris och regeringskris genom att inte rösta emot. S+MP är ju fler än V+SD vilket gör att Löfven kan skriva på. 3) Ge statsministern stöd och säga bra kämpat Löfven, vi köper det här. 

Alliansen valde nummer 2) och desarmerade därmed den politiska bomb som Löfven satt på.

Sverigedemokraterna skulle nu kunna markera och säga nej till att ge regeringen mandat, men det vore en markering utan praktisk betydelse. Istället valde man att ställa sig på den vinnande sidan.

Inte nog med Sverigedemokraterna ”vann” sakpolitiskt genom att utfallet blev närmast SD:s linje i nämnden från början, partiet har också demonstrerat sitt oberoende och sin makt inför budgetomröstningen på en betydligt mer undanskymd arena. Men räkna med att budskapet gått fram, både till regeringen och Alliansen.

Återrapporteringen till EU-nämnden är öppen och kan ses här för att höra eftersnacket.

Stefan Löfven borde nu rimligtvis inse att det hade borde ha varit bättre för honom att inhämta EU-råd från Göran Persson än att sätta Perssons antagonist Margot Wallström som politiskt ansvarig för EU-frågorna. Göran Perssons kunskaper att ratta EU-politken genom de politiska blindskären, både på hemmaplan och i EU, är något Löfven saknar.

Dessutom har regeringen valt att tillsätta EU-motståndaren Carl Schlyter som ordförande i nämnden. Schlyter har gedigna erfarenheter som Europaparlamentariker men har inte suttit i Riksdagen förut vilket i det här läget är en svaghet.

Statsvetaren Göran von Sydow påminner på twitter om artikeln ”Mellan konflikt och samförstånd: Ordförandeskapet i svensk inrikespolitik” SNS 2010 där Göran Persson (intervju 2007) lyfte EU-nämnden som den viktigaste arenan för sin minoritetsregering:

– Jag tror att få har förstått hur viktig EU-nämnden var för den regeringsmodell som jag valde. I själva verket var det riksdagens EU-nämnd som gjorde det möjligt för socialdemokraterna att regera i minoritet. Samarbetet med andra partier i riksdagen var ett bräckligt kontrakt. Att vi klarade EU-frågorna berodde på att det fanns en ordning för hur de skulle förankras i riksdagen. EU-nämnden beredde min regering ytterst få bekymmer under de många år som den utgjorde förutsättningen för en konsekvent Europapolitik. Man skulle kunna uttrycka det som att Sverige hade en samlingsregering kring Europafrågorna under denna tid, eftersom det var i EU-nämnden som politiken lades fast. 

Att inte kunna agera långsiktigt i EU-politiken kommer att underminera Sveriges position och förtroende i EU-samarbetet i ministerrådet. När Sveriges position blir svårförutsägbar och Sverige sist av alla på nattliga ministerrådsmöten efter samtal hem till Stockholm kan säga bu eller bä så kommer det inte att gynna svenska intressen.

Stefan Löfven har nu att snabbt anamma det som Göran Persson gjorde eller så finns det en annan socialdemokratisk statsminister att titta på, Rickard Sandler från Ådalen.

I samband med sin avgång efter 1,5 år som statsminister konstaterade han: ”Det är bättre att denna regering faller än att regeringsmakten lämnas att förfalla”.

Läs fler inlägg på EUbloggen som berör Regeringens EU-politik:

Omstritt klimatavtal

Löfvens misslyckande i EU-nämnden

Majoritet av Regerings-MEP:ar röstade nej till Kommissionen

EU-motståndare tar över EU-nämnden

En Wallström räcker inte

Sandlerska_ministären

Ministären Sandlers sista konselj 1926.

Bara för att det bör ske, behöver det inte göra det

Under de kommande dagarna sker de intensiva sista förberedelserna inför EU-toppmötet på torsdag och fredag. Men leder alltid toppmötets slutsatser till lag?

Det verkar sannerligen inte alltid vara fallet, enligt en studie gjord av EU-parlamentets utredningsenhet EPRS. För den som är ny i EU-politiken är detta kanske något förvirrande, när det som lärs ut är att toppmötets slutsatser ska dra upp riktlinjerna för unionens samarbete. Men det finns många platser på vägen där besluten kan fasta.

När exempelvis rådet  av statschefer önskade att riktlinjer för en gemensam skattebas skulle läggas upp för företag inom unionen i mars 2o11 var både kommissionen och parlamentet relativt snabba med att lägga fram förslag och etablera en åsikt. Men som i så många andra frågor som rör gemensam skattepolitik har förslaget fastnat i maskineriet. Denna gång i ministerrådet (se rapporten s. 16).

Utredningsenheten har delat upp slutsatserna och rekommendationerna sektorsvis, och grafen visar att frågorna som rör utrikespolitiken har stött på mest problem.

EUCO slutsatser

Bland de frågor i utrikespolitiken som inte har tagit sig vidare återfinns bland annat förslag på att öppna upp marknaden för försvarsindustrin. Denna, och andra kniviga förslag ska följas upp under toppmötet i juni 2015 (se s.64 i rapporten).

Så vad kan man då vänta sig av de slutsatser som kan komma fram under nästa veckas toppmöte? Det som toppar agendan är EUs klimat- och energipolitik för perioden mellan 2020 och 2030.

Positionerna har kartlagts av flera aktörer, bland annat Euractiv, och det ser ut som om det kan bli spännande sista dagars diskussioner. Men även om slutsatserna kan vara tydliga i formuleringarna, så finns det alltså fortfarande många fler hinder på vägen. More to come helt enkelt. Positioner inför EUCO. Euractiv

Se hela sammanställningen här.

Värt att notera är att Svenskarna verkar ganska ensamma om att vilja ha minst 40 procents (numera 50 procents) minskning av utsläppen och bindande energieffektiviseringsmål. Samtidigt är förnyelsebartmålet på 40 procent som presenterades av svenska regeringen under fredagen inte med i sammanställningen.

Brand stängde kraftlöst EU-kvarter

Det känns nästan lite läskigt symptomatiskt för den kris som Euron och EU befinner sig i med Grekland som hänger gärdsgården till statskollaps och de spänningar som uppstått i den ekonomiska krisens spår, att en eldsvåda i Bryssel fick bland Europaparlamentet att stänga igen idag. Parlamentet blev helt enkelt strömlöst, tillsammans med kommissionen, ministerrådet och svenska representationen av strömavbrott. Branden skedde i en transformatorstation. Läs mer på European Voice.

Just Europaparlamentet har drabbats av olyckor tidigare, men då i Strasbourg, där taket i plenisalen rasade in.

(PO)

 

Regionalpolitiken har gjort en vända i ministerrådet

EU-kommissionens sammanhållningsrapport från i november som EUbloggen i tidigare blogginlägg uppmärksammat var under måndagen en fråga för ministerrådet (allmänna rådet, dvs EU-minister Birgitta Ohlsson (FP)).

Rådsslutsatserna om sammanhållningspolitiken hittar du här. På det här stadiet är det ganska allmänt hållna ramar, synpunkter på rapporten är underlag för EU-kommissionens ”skarpa” lagstiftningsförslag som väntas till sommaren.

Rådet konstaterade bland annat man vill se mer diskussioner kring de här punkerna:

  • Skapandet av ett kontrakt för partnerskap när det gäller utveckling och investeringar som matchar prioriteringarna i EU2020-målen för jobb och tillväxt.
  • Lista med prioriteringar som EU och nationella insatser ska fokusera på.
  • Villkor och incitament

Eftersom djävulen bor i detaljer och det handlar om pengar kan man räkna med att diskussionen tar fart på allvar när EU-kommissionen kommer med förslaget på utformning av regionalpolitiken och sedan när det långtidsbudgeten ska diskuteras.

(PO)

Ingen immigrantglamour i Cannes

Cannes förknippar i alla fall jag med jetset, glamour, filmstjärnor, fotoblixtar och champagne. Därför är det litet ödets ironi att justitieministrarna möts för ett informellt ministerrådsmöte i just Cannes under måndag och tisdag för att ta del av den franska planen för hårdare tag mot illegala invandrare. Finns det något mer oglamouröst än att vara just illegal invandrare – utan trygghet, rättsäkerhet eller skyddsnät?

Fransmännen väntas presentera en plan för en EU-gemensam insats att komma åt den illegala invandringen. Det handlar både om att stoppa människor från att ta sig in i EU och skicka tillbaka de som vistas i unionen. Fransmännen har varit särskilt irriterade över spanjorernas sätt att hantera frågan, bland annat med att utfärda en amnesti för alla som fanns i landet utan papper, närmare bestämt 700 000 personer.

Europas hårdare tag har bland annat fått Sydamerikanska regeringschefer att rasa över andra EU-regler som ger möjligheterna att fängsla illegala immigranter i 18 månader och stoppa dom från att resa in i Europa under fem år, främlingsfientligt och legaliserat barbari har några åsikter varit från Argentina och Venezuela.

Samtidigt har Europas åldrande befolkning med låga födelsetal behov av arbetskraft, men det Europa vill ha är ”rätts sorts arbetskraft” – välutbildad och inom strategiska områden. Lågutbildade afrikaner, asiater och sydamerikaner göre sig alltså icke besvär.

EU-kommissionen uppskattar att det finns uppemot 8 miljoner illegala invandrare inom EU, 90 000 utvisades under den första halvan av 2007.

(PO)