Messerschmidt kommenterar Rysslands-indexet

Morten Messerschmidt Foto © European Union 2014 - EP

Morten Messerschmidt Foto © European Union 2014 – EP

EUbloggen har gjort ett Rysslands-index på voteringar i Europaparlamentet där i första versionen sex partier ingår. Förutom UKIP och Front National även de fyra EU-kritiska partierna i Norden (som är Sverigedemokraterna, Sannfinländarna, Dansk Folkeparti och Vänsterpartiet). Indexet visar en tydlig delning mellan hur EU-kritiska partier resonerar i synen på en rad olika voteringar med direkt eller indirekt intresse för Ryssland.

Utifrån indexet har EUbloggen ställt frågor via e-post till samtliga nordiska partier. Här kommer svar från Skärmavbild 2015-01-01 kl. 22.13.53MEP:en Morten Messerschmidt från Dansk Folkeparti (ECR) som valt att svara kort och sammanhållet, samt sedan även på en förtydligande följdfråga:

– Een ting at huske er, at nej ikke altid er et nej til selve indholdet, men også kan være et nej til, at EU/EP overhovedet skal udtale sig herom. Ofte når DF stemmer nej til udenrigspolitiske resolutioner, er det, fordi vi mener, at det er en nationalt anliggende.

– Jeg kender ikke SDs politik overfor Rusland, men de sidder jo i gruppe med UKIP og stemmer vel derfor med dem. Om det er et politisk valg eller praktik, ved jeg ikke. Men jeg tror ikke på, at SD tinges. Vi er aldrig blevet mødt af nogen stemme-vejledning, da vi sad i EFD (dagens EFDD där SD är medlemmar idag, min anmärkning).

– Vi afstod ved den første ukraine-resolution, fordi den indeholdt et ønske om fri bevægelighed af arbejdstagere.

DF har röstat ja på ganska många resolutioner. Är det ur ditt perspektiv i Danmarks nationella intresse motiverat att rösta ja, där ni röstat ja?

– Det er altid en konkret vurdering, som afgøres fra sag til sag.

Läs svaren från SannfinländarnaVänsterpartiet & Sverigedemokraterna.

Skärmavbild 2015-01-01 kl. 22.35.59

Annonser

LUXLEAKS: Kanske inte vad Juncker tänkt sig…

Jean-Claude Juncker Foto (C) Europeiska Unionen 2014 EP

Jean-Claude Juncker Foto (C) Europeiska Unionen 2014 EP

När Jean-Claude Juncker igår mötte pressen efter sitt första kommissionsmöte var det lite matadoren i Tjuren Ferdinand över honom. ”Snälla du, stånga mig, sparka mig”. Juncker konstaterade att pressen så här inledningsvis hade varit för hyllande och det oroade honom, eftersom förväntningarna att leverera för mycket för fort steg skriver bl a Euractiv.

“I’m afraid of disappointing you. So I would ask you to follow me with a degree of criticism. Because I’m strictly incapable of any auto criticism. So I need the criticism of others,” Juncker stated.

Men det som hände sen kunde nog inte Matadoren Juncker ha föreställt sig. Journalistikens sjunde helvetesnivå öppnade sina portar. I ett pan-Europeiskt projekt i regi av ICIJ (internationell sammanslutning av undersökande journalister) med partners i fem världsdelar, 26 länder och 80 journalister (från Sverige SR & SVT, Finland Yle och Danmark DR) gick igång med LuxLeaks.

Projektet har kommit över handlingar från PwC som visar hur omkring 340 företag har kunnat få hemliga avtal med Luxemburg som kraftigt sänkt deras globala skatter. I en del fall är skatten lägre än en procent. Perioden som handlingarna täcker är när Jean-Claude Juncker var landets premiärminister och finansminister. Tajmingen var förstås uttänkt och välplanerad, att släppa lös Luxleaks i samma ögonblick som Juncker satt sig i sadeln ordentligt.

Juncker får nu bevisa sin trovärdighet genom att försöka städa upp och få bort bolagsskattekonkurrensen mellan några lågskattetrixarländer (bl a Irland och Cypern kan placeras jämte Luxemburg i den här kategorin) och harmonisera reglerna. Om han inte dessförinnan i den här härvan av dokument knyts till något som kan ha varit olagligt. Då har Juncker en rejäl huvudvärk att hantera. Men redan borde det värka lite vid tinningarna efter att avgångskrav har kommit från danska parlamentarikerna Jesper Kofod (S) och Morten Messerschmidt (DF). Dessutom lär han inte ha stärkt sina aktier hos de svenska MEP:ar som röstade emot kommissionen.

Det är svårt att tro att Juncker riktigt hade tänkt sig det här scenariot, han missade att presskåren inte är någon snäll Tjuren Ferdinand…

Kolla in #LuxLeaks på twitter, läs mer på Ylva Nilssons blogg, SVT, SR, YLE, DR.

(PO)

HELA LISTAN: Nordiska meppar gillar industri och rättsliga frågor mest

Torysamarbetet sker för att knäcka UKIP

FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

David Cameron (till vänster på bilden) möter S-ledaren Martin Schulz.                                                 FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

David Cameron kommer till Sverige i morgon och leder ett parti som har tagit in både Sannfinländarna och Dansk Folkeparti i partigruppen ECR. Ett drag som har förvånat många, varför vill Cameron politiskt ”normalisera” dömda brottslingar som Jussi Halla-aho. Halla-aho fick så sent som 2012 en dom för hets mot folkgrupp och brott mot trosfriden i Finland. Hans parti Sannfinländarna har en språkpolitik mot den svenskspråkiga minoriteten som åtminstone i mina ögon är obehagligt likt det gamla finska fascistpartiet IKL från 30-talet.

I Dansk Folkeparti finns den megapopuläre Morten Messerschmidt, men även han är dömd (2002). För fem år sedan ville inte Tory ha med DFP i ECR, men varför nu? Vad är skillnaden? Om vi bortser från politisk retorik som att partierna har förändrats och är mer mogna…

Först måste vi konstatera: All politics is local. Tory led ett förnedrande nederlag i valet mot UKIP och Nigel Farage. Det Tory gör nu är att försöka slå undan benen på Farage och få honom att framstå som en misslyckad demagog som inte kan få ihop en partigrupp. Priset, att bli associerade med Jussi Halla-aho, svenskhetsande Sannfinländarna och Dansk Folkeparti, betraktas som acceptabelt. Genom att sno åt sig UKIP:s allierade eller potentiella partners (där priset är acceptabelt, det lär det inte vara i Sverigedemokraternas fall med tanke på relationen till Fredrik Reinfeldt) framför nosen ska Nigel Farage lämnas ensam, få mindre talartid och försvinna in i tystnaden. Det andra scenariot är lika lovande för Tories, att Farage ska till sist inse att enda chansen att få en grupp är att samarbeta med Le Pens Nationella Fronten. Då kan Tories demonisera UKIP som smygfascister i den stundande brittiska valkampanjen.

För David Cameron är hotet från UKIP en fråga om politisk överlevnad och fortsatt regeringsmakt. Genom ett smart spel i Europaparlamentet kan Cameron vända katastrofen som gjorde UKIP störst till en Machiavellisk triumf. Återstår att se om han kan hantera Angela Merkel och frågan om Juncker likadant, att bli av med Juncker är ytterligare en sak som skulle stärka Cameron gentemot UKIP. Räkna med att de tyska eurokritikerna AfD inte kommer med i ECR om Merkel går med att stoppa Juncker, räkna med det motsatta om Harpsundsrodden inte ger ett för Cameron önskvärt resultat.

(PO)

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Tories + Dansk Folkeparti = SANT!

Danska medier berättar att Tories har godkänt Dansk Folkeparti som nya medlemmar i den konservativa och EU-skeptiska gruppen ECR. Därmed får brittiska tabloider jobba med rubriker i morgon som ”Messerschmidt conquered Britain” och liknande.

Nyhetsbyrån Ritzau har fått nyheten bekräftad av ECR:s talesperson. Morten Messerschmidt blev Danmarks mest kryssade politiker i valet, och han får med sig tre danska partikrater in i ECR.

Nyhetssajten Altinget.DK uppger att även Sannfinländarna har accepterats av ECR. Något som ännu inte plockats upp av svenskspråkiga medier i Finland.

För United Kingdom Independent Party och Nigel Farage EFD-grupp är det här dåliga nyheter. Efter att Dansk Folkeparti och Sannfinländarna lämnat EFD blir det intressant att se hur EFD pusslar vidare..

Även Sverigedemokraterna har skickat in en ansökan till ECR, men chansen att David Cameron, Reinfeldts roddkamrat i Harpsund om tio dagar, skulle godkänna Jimmy Åkessons parti får betraktas som osannolik, typ ”när helvetet fryser till is”. När till och med UKIP har beröringsskräck med SD och vill helst hålla dom borta med armslängds avstånd så är att sikta på Tories inte seriöst, därför får Kent Ekroths skrivelse ses som mest politiskt skuggspel (Ekroth sitter som europeisk partikassör på eget mandat tillsammans med Marine Le Pen & EAF-gänget och skriver brev till Tory om att hans svenska parti ska få bli kompisar. Samma EAF som Sverigedemokraterna nu dissat som för extrema eftersom det skrämmer svenska väljare. Snacka om att försöka göra det omöjliga…)

Däremot, ju längre tid det går för Farage att få ihop sin partigrupp EFD – desto mer frestande lär det att blunda och ”think of England” när Jimmy kommer och vill komma med.

(PO)

 

Spelet om högern bortom högern har börjat

sd-affisch

Precis som på Valaffischen som prioriterar SD Sverige framför inflytande i EU…

Det har redan börjat hända saker. Trots ”spridda applåder och glada tillrop” för Front National på SD:s valvaka har nu Sverigedemokraternas inre kabinett kommit fram till att priset i Sverige att samarbeta med Marine Le Pen och hennes gäng är för stort. Jimmy Åkesson säger nu till SVT nu non till madame Le Pen på ett sådant sätt att han lär ha svårt att backa i ett senare skede. Det innebär att om man inte lyckas få UKIP att ändra sitt nej till samarbete så återstår den grupplösa öknen utan makt och inflytande för SD:s två parlamentariker. Det är i praktiken att leva väldigt, väldigt gott på allmänna medel och bara visa sig en gång i månaden och trycka nej på en knapp. För någon möjlighet till inflytande eller påverka politiken får inte en grupplös. Den slutsatsen skrev jag om i valrörelsens linda bl a i Gefle Dagblad och varför SD av taktiska skäl höll tyst så länge man tyckte att man kunde göra det.

Varför skulle då UKIP ändra sig? Det skulle vara att UKIP hänger i galgen och har svårt att få ihop en grupp från sju länder som kan tvinga Nigel Farage att ändra sig. Men jag har svårt att se att det är annat än i yttersta nödfall som Farage vill ta med ett parti som engelska tabloider skulle beskriva som ”former skinheads and nazis” nu när siktet är inställt på Westminster. Precis som SD tycker att Le Pen kostar för mycket i Sverige, så tycker Farage att SD kostar för mycket politiskt kapital i Storbritannien. Läs mer om den grundläggande spelplanen mellan Tories, UKIP och Nationella Fronten här.

Men hur svettig är då Farage? Madame Le Pen hugger från högerkanten och kommer att få med sig några partier, och Tory kommer in från vänster. Jag har bl a skrivit om Sannfinländarna som en bricka i spelet. Har inte sett någon medierapport om att förhandlingarna startat med Sannfinländarna och ECR (som är Tories grupp), däremot har Tories börjat förhandla med Danskt Folkeparti trots tidigare varningar om att det skulle skada Camerons parti att jobba med Morten Messerschmidt (bara namnet är mumma för brittiska tabloider) och danskarna. 

Hur långt ligger ”högern” till höger om högern? Läs mer om fyrfältaren här.

20140517-160958.jpg

Guardian Weekly, där jag har ringat in dagens grupper samt lagt till var Beppe Grillos ”Five Star Movement” och AfD troligen hamnar, samt ringat in SD med Le Pens EAF. Kanske blir SD:s argument att övriga EAF partier är FÖR mycket emot invandring?

(PO)

Fotnot: Åkesson säger att han gärna samarbetar med Danskt Folkeparti men det är helt uteslutet att Tories, om nu UKIP tycker att SD inte är tillräckligt rumsrena, skulle befatta sig med partiet.