Mikael Jansson: ”Jag tänker aldrig vara Putins femte kolonn”

Foto: Riksdagsförvaltningen

Foto: Riksdagsförvaltningen

Under Folk & Försvars rikskonferens i Sälen fick jag tillfället att sitta ned med Mikael Jansson, Sverigedemokraternas försvarspolitiske talesperson. I riksdagen sitter han på Gävleborgsbänken och är ordinarie i försvarsutskottet och suppleant i EU-nämnden. Jansson var även partiledare 1995-2005 i partiet. Vi gjorde det med anledning av det Rysslands-index som EUbloggen satt samman och som visar att Sverigedemokraterna i voteringarna i Europaparlamentet är det parti i Norden som röstar mest Rysslandsvänligt där det finns ryska intressen, medan Sannfinländarna är motsatsen.

Syftet med intervjun var dels att visa och förklara indexet, och dels att få fördjupat resonemang bakom Sverigedemokraternas politik. Jag redovisar här samtalet utifrån den ljudupptagning som gjordes, däremot har jag kortat bort förklaringar från mig om indexet och redigerat bort våra upprepningar och sidospår där vi kom in på frågor som inte direkt har med omröstningarna att göra. Mikael Jansson har också fått läsa texten intervjun innan publicering och inte bett om någon komplettering.

Skärmavbild 2015-01-10 kl. 18.30.08

Klicka för större bild

Inledning med att jag visar indexet med staplar på datorskärmen och får en spontan reaktion:

– Det är ändå stora utslag!

Vi går igenom grafiken i mer detalj. Visar SD på ena sidan och Sannfinländarna och Dansk Folkeparti på andra sidan. Jag frågar vad han tänker när han ser det.

– Jag följer inte EU-parlamentets omröstningar, men jag vet ju att dom här associationsavtalen så ser vi dom som ett halvsteg mot att tillåta ett EU-medlemskap. Vi vill ju inte att EU ska utvidgas med länder i Afrika och österut heller.

Men Sannfinländarna gör bedömningen att ett EU-medlemskap ligger oerhört långt bort. Länderna har inte ens lämnat in medlemsansökan så frågan ligger ju minst 20 år bort i tiden. Och Sannfinländarna säger ja med motivering att man ”inte vill att Ukraina ska in i Rysslands intressesfär”.

– Man tänker det aktuella läget då, vi har tänkt på det mer ideologiskt fasta. Att inte verka för utvidgning. Det är helt uppenbart.

Hur ser du på Sveriges säkerhetspolitiska intresse om Ukraina blir en klientstat till Ryssland?

– Det vill ju inte hela Ukraina vara för det första, sen har ju Ryssland brutit mot Helsingforsavtalet och gått in i Ukraina. Det är fel från första början! Sen är ju frågan vem som vågar göra något emot det. Vad kan ett associationsavtal hjälpa, det kan man ju fråga sig.

Det är ju den väg som Ukraina vill gå…

– Ja, de vill också gå med i Nato också. Det är ett sent läge för Ukraina. USA har varit väldigt försiktig med att skicka trupp och är väldigt rädda för att engagera sig och fastna.

Men nu vi pratar utifrån Sveriges perspektiv och ert agerande i Europaparlamentet.

– Jag tror inte att ett associationsavtal betyder någonting för att rädda Ukraina i det korta perspektivet. Jag tror det krävs helt enkelt militär, militära hot eller andra hot. Embargot och handelskrig kan skada Ryssland så mycket att de backar.

Jag tillhör dock de som tror att Kina eventuellt kommer att hjälpa Ryssland ur den här krisen. Det enda som kan hjälpa Ukraina är väldigt hårda medel, militärt eller ekonomiskt. Då tror jag att associationsavtalet betyder väldigt lite, det är min bedömning utan att vara expert på området.

Skärmavbild 2015-01-10 kl. 18.29.47

Klicka för större bild

Vi går nu djupare på matrisen. Jag visar en översiktlig bild om omröstningarna och vilka partier som röstat ja eller nej i olika voteringar. Och förklarar bilden som visar att UKIP & SD röstat 100 procent lika.

– Vi svenskar vill ju överlag rösta som gruppen och hålla ihop gruppen. UKIP är styrande i partigruppen, jag tar inte del hur man bereder frågorna om hur man ska rösta. Men jag tror att det finns en stark tendens att man vill rösta som gruppen.

Visar hur splittrad EFDD-gruppen röstat och fördjupar samtalet utifrån röstningsmatrisen och konstaterar att i  en nordisk kontext röstar SD som Putins bästa vänner. Ställer frågan: Vad känner du när jag säger det utifrån den här matrisen att SD är Putins bästa vän i Norden?

– För mig verkar det som att vi röstar som majoriteten vill och UKIP vill.

Vad tänker du när du ser den här bilden så stor skillnad på sannfinländarna och er?

– Det är slående, det är förmodligen så att man ser lite olika vad som är på lång och kort sikt. Normalt tycker jag att vi borde rösta mer lika. Det finns väl inget skäl att vi och Sannfinländarna ska rösta så olika. Min gissning är att Sannfinländarna ser läget som mycket kritiskt och gör vad man kan för att underlätta för att Ukraina ska klara sin situation här och nu. Men att SD dels lyssnat mycket UKIP och tänker ideologiskt mer om EU:s utveckling och tagit ställning efter det.

Från ditt perspektiv, vad är den större huvudvärk – EU eller Ryssland om du tvingas välja?

– Det är väldigt svårt, EU på lång sikt eller Ryssland på kort sikt. Jag vet att politik är väldigt mycket pragmatik. Ett parti som kommer i regeringsställning tvingas ju nästa omedelbart lämna sin politik för att verkligheten är så påträngande. Kanske man på de här punkterna, om jag läste in mig mer, att jag skulle tycka att på vissa punkter skulle vi kanske kunna ha röstat annorlunda medan att på andra fanns det bara ett sätt att rösta. Inte så att hela stapeln ska vara röd eller grön utan mer differentierad.

– EU är ändå en stor apparat. Så länge vi är med där ska vi rösta så som vi tycker att det är bäst för hur den apparaten ska jobba. Centralt för mig är att jag tror att det behövs väldigt hårda medel för att påverka Ryssland och skydda Ukraina. Nato har ju inte via partnerskapet iklätt sig den rollen. Jag tror att 60 000 analytiker har suttit och grubblat på det här och kommit fram till att inte involvera så mycket trupp där och hålla amerikanska trupp borta. Det är det som kännetecknar situationen, Rysslands höga spel har gått hem i det här i läget. Jag tillhör de som tror att USA skulle skydda medlemsländerna med stora medel, så det skulle skydda balterna bättre men Ukraina var ju inte medlem.

I ditt parti så är det inte helt enigt i synen på Ryssland. Vi behöver ju inte hyckla om att det finns medlemmar i Sverigedemokrater som är mer positiva till Putin och Ryssland. Hur ser du på den gruppen i partiet, reflektera:

– Det behöver kanske inte skilja så mycket mellan dom och mig, egentligen. Dom är väldigt rädda för den amerikanska kulturimperialismen, hur våra kulturella värden förminskas och med McDonalds överallt. Den biten tycker de är väldigt påträngande. Man kommer alltid att ha fler än en fiende.

– Bara för att det finns en överslätande liberalism från USA som sprider sig omkring så kan man ju inte ta ställning för en hitlerliknande diktator i Ryssland. Ryssland är ingen stark demokrati, nya partier kan ju inte bildas och valresultaten verkar ju delvis kontrollerade. Man kan ifrågasätta demokratin i Ryssland väldigt starkt.

– De som sagt positiva saker om Putin…det har jag väldigt svårt att smälta. Det kan i vissa fall vara nära vänner till mig och jag tror inte att vi skiljer oss ideologiskt särskilt mycket men vi har tagit ställning väldigt olika. Jag tänker aldrig vara Putins femte kolonn. Han (Putin) kan i sin regeringspolitik göra tusental olika saker och några kan vara bra, men man får se på helheten. Och anfaller man andra länder är det dags att vara väldigt tydlig.

Tittar man på mönstret blir bilden väldigt rött bland partier som vi vet har nära kontakt med Putin. Front National som fått 40 miljoner euro från rysk bank. Nigel Farage, UKIP:s ledare har uttryckt beundran för Putin, och i de partierna som röstat väldigt rött finns det en del, som du uttrycker det, är Putins femte kolonn…

– Beundran för Putin det har jag ingen förståelse för, jag förstår inte det som UKIP-ledaren säger.

Men när du ser bilden och ser sammanhanget…

– Det väcker ju till eftertanke, det är någonting vi bör diskutera. EU:s utvidgning och centralisering tycker vi är pesten, men vi har också en aktiv situation med Ryssland och de sakerna kan ju tydligen krocka i vissa fall. Eventuellt kan man kanske rösta lite mer differentierat och få träffbild på båda på ett bättre sätt.

– Det har gått väldigt snabbt och vi har lite kontakt mellan riksdagsgruppen och parlamentsgruppen. Det är svårt att hinna med en sådan diskussion, de är också nya i politiken så det har varit rivstart för dom också. Du får ställa frågorna över längre tid för att vi behöver reflektera över det här. Det är ett väldigt bra sätt att sammanställa omröstningarna på, jag tycker om tabeller.

Vår tid tog slut där och programmet på Folk och Försvar ska återupptas.

(PO)

Mer läsning som berör SD & Ukraina:

EFDD-tjänsteman smutskastade Litauens president

Winberg & Lundgren: ”Vi röstade ja!”

Skarpt tonfall om Ukraina & Navalnyj

Sverigedemokraterna & Ukraina

11 new parties added to EUbloggen´s Russia Index

Peter Lundgren: ”Naturligt att följa UKIP

Annonser

EP2014: Vinnare och förlorare i vem tar vem

Det är mycket Silly Season-snack just nu med massa rykten och skvaller kring vilket parti byter till vilken partigrupp? Vart tar de nya vägen? För svensk del är det intressant att se var Sverigedemokraterna hamnar, de har till exempel sagt att de vill sitta med brittiska Tory (vilket varken jag eller någon annan tror på) eller med UKIP i EFD (som sagt nej), men de har själva nobbat Le Pens EAF, en partigrupp som ännu inte tillkännagivits. Även Feministiskt Initiativ pratar med olika grupper, från GUE/NGL till De Gröna vidare till Socialdemokraterna.

Skärmavbild 2014-06-06 kl. 09.02.18

 

 

 

 

 

 

EUbloggen har gjort en sammanställning på hur mandatfördelningen i Europaparlamentet ser ut just nu, denna fredag förmiddag 6:e juni. Dansandet kommer att fortsätta och staplarna kommer att ändra sig ända fram till parlamentets första sammanträde i juni, och även kanske därefter.

Noterbart är att alla grupper utom två ökat efter valresultatet. Nigel Farages EFD minskar mest, och som riskerar att minska ytterligare när Le Pen offentliggör sin grupp EAF. Farage tappade i veckan både Dansk Folkeparti och Sannfinländarna. Farages hopp är att fiska i gruppen ej valt, men hittills är det bara ett parti som valt EFD, tjeckiska ”Fria medborgares parti” (Svobodní) med ett mandat. Farage har förlorat flera dragkamper mot ECR där Tory är dominerande och EFD har inte råd att misslyckas så många gånger till för att överhuvudtaget kunna bilda en partigrupp. För att klara målsnöret krävs minst 25 ledamöter och sju länder (ledamöter är  inte problemet om Farage får till det med Beppe Grillo som har med sig 17 stycken, däremot sju länder kan bli svettigare).

Liberala gruppen ALDE som var en av valets stora förlorare har också tappat. De har förvisso vunnit två nya medlemmar och förlorat en medlem, Rumänska PNL som tog med sig hela 6 mandat till EPP när de gick. Sedan kan det vara att man blir glad över att bli av med mandat, Vänsterpartiet drog nog en suck av lättnad när Grekiska Kommunistpartiet tog sina två mandat och lämnade GUE/NGL.

Skärmavbild 2014-06-06 kl. 09.02.43

 

 

 

 

 

 

I det här diagrammet ser vi tydligare vinnare och förlorare i de olika etapperna. Längst till vänster är läget”Just Nu” jämfört med valresultatet. Alltså vilka som är framgångsrika att ragga nya medlemmar (och behålla sina befintliga) efter valet. Överlägset bäst går ECR, följd av EPP (som ni förstår tog hela vinsten på att sno PNL från ALDE).

Kolumn två ovan är själva valresultatet med förändringar i mandat. Valresultatsmässigt var det EPP och ALDE som tog mest stryk, men även Socialdemokraterna i PSE och DE Gröna backade. Vinnare i valet var Vänstergruppen GUE/NGL och de grupplösa samt nyvalda partier. I kolumnen ej valt ser vi att av de 56 nyvalda mandaten så återstår 32 mandat att bestämma var de hamnar (varav 17 alltså följer med Beppe Grillo någonstans), i någon av partigrupperna eller i den grupplösa raden.

Kolumn tre ovan är skillnaden mellan förra parlamentet och läget just nu, som alltså tar hänsyn till förändringarna i grupperna. Här blir det tydligt att ECR har tagit igen sin valförlust med råge och ökar starkt. Socialdemokraterna har också jobbat sig upp på ett blygsamt plusmandat.

Det som inte finns med i tabellen är vilka partier i befintliga grupper som har sagt att de funderar kring var de ska sitta och som ännu inte bestämt sig vad jag har sett:

 Nya Flamländska Alliansen (N-VA) 4 mandat: (Gröna —> ECR, EPP, ALDE el Gröna?)

 Lega Nord (LN) 4 mandat: (EFD  —> EAF, EFD el Grupplös?)

 Lettiska Ryska Alliansen 4 mandat: (Gröna —> Gröna el Grupplös?)

 Ordning och Rättvisa (TT) 2 mandat: (EFD—> EFD el EAF?)

 Reformerta Samhällspartiet (SGP) 1 mandat: (EFD—> ECR el EFD?)

 Lag & Rättvisa (PiS) 19 mandat: (ECR —> ECR el EPP?)

I den sista grafiken har jag hämtat det officiella valresultatet som bygger på hur partierna klarade sig i valet och som INTE tar hänsyn till händelserna under transferseason. Där ser ni även procentfördelningen

Skärmavbild 2014-06-06 kl. 09.03.37

Klicka på bilden för att komma till den officiella sammanställningen av valresultatet.

(PO)

FOTNOT: Notera att det utgående parlamentet hade 766 ledamöter, det nyvalda har 751 ledamöter.

 

SD riskerar att bli ensamma i Bryssel

sd-affisch
Debuterar idag som fri kolumnist på Gefle Dagblads ledarsida, och kommer att medverka några gånger fram till valdagen 25:e maj. Mitt första bidrag handlar om en fråga som jag ägnade tid åt första gången redan 2007, Sverigedemokraterna och gruppfrågan. Den gången handlade det om SD skulle, vid mandat 2009, gå med i Le Pens dåvarande partigrupp ITS. Nu sju år senare är frågeställningen den samma även om ITS inte längre finns, och svaren från SD de samma (att de vet för lite). Utan partigrupptillhörighet blir eventuella parlamentariker högavlönade bänknötare och dyra bidragsmottagare i utlandet, men frågan är om SD är beredd att betala priset för vad en partigrupp kan innebära för intresset hos svenska väljare att rösta på partiet.

Läs krönikan här!

(PO)