Fremskrittspartist varnas av PST för umgänge med rysk underrättelsetjänst

EUbloggen gör ibland utvikningar från EU:s institutioner till andra europeiska institutioner, särskilt om dessa har en bäring på något som berör EU. Den här gången handlar det om OSSE:s parlamentariska församling. OSSE är Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa.

PST, Norges motsvarighet till SÄPO, varnar nu för allt för tätt umgänge mellan Tor André Johnsen i Fremskrittpartiet och vad PST menar är ryska underrättelseofficerare skriver VG i en utförlig artikel. Rysslandskontakterna var på den graden att PST tog ett möte med Johnsen, samt underrättade Frp:s gruppledare i Stortinget, och ombedd att kapa kontakten med ett antal personer på ryska ambassaden i Oslo. Enligt VG ville Johnsen inte det men blev då uppmanad att hålla kontakten i Stortinget dagtid, inte i privat regi eller i krogar.

Johnsen gjorde tvärtom. Vilket fick PST att ta ett andra möte Johnsen där budskapet upprepades. Johnsen sitter inte bara i Stortinget utan även i OSSE:s parlamentariska församling där han enligt VG arbetade för att den norska delegationen skulle stötta ett omstritt ryskt förslag som lagts av en rysk delegat som varit general i KGB. Johnsen fick inte med sig den norska delegationen, Norges delagationsledare satte ned foten och rekommenderade att ingen borde skriva under resolutionen. Trots det blev Johnsen medsignatör på resolutionsförslagen. Bara två politiker från länder som är med i EU eller tillhör Norden skrev på, förutom Johnsen en ledamot högerpopulistiska oberoende greker. Till saken hör att Fremskrittpartiet sitter i norska regeringen vilket gör händelsen än mer notervärd. Andra länder som stötte resolutionen var förutom Ryssland, Vitryssland, Armenien, Kirgisistan och Turkiet.

Johnsen säger till VG att han iknte gjort något olovligt och beklagar att VG väljer att publicera artikeln. Innan politiken var bland annat Johnsen verksam vid Norsk Skogs kontor i Moskva.

Jag söker reaktioner från svenska OSSE-ledamöter på twitter.

Läs VG:s artikel: ”PST advarte Frp’er på Stortinget: For nær omgang med Russlands ambassade: Jobbet for norsk støtte til russisk resolusjon: Har fått reiseforbud til flere internasjonale møter”

(PO)

Annonser

Rogozin bryter mot EU:s sanktioner

Titta på bilden ovan. Den är ganska intressant, för det så man kan se ut när man retas med Norge och EU. Det är Rysslands biträdande premiärminister Dmitrij Rogozin som öppet bryter mot EU:s sanktioner. Rogozin står på en lista med inreseförbud som också antagits av Norge och alltså omfattar Norge och norska territorier.

Händelsen uppmärksammas av BarentsObserver som rapporterar att Oslo nu begär en förklaring till varför Rogozin befinner sig på Svalbard där Ryssland har ekonomiska intressen men ögruppen tillhör Norge. Rogozin är på sanktionslistan för sin inblandning i annekteringen av Krim, och det är anmärkningsvärt att Rogozin som är tung inom ryska försvarssektorn är Longyearbyen och dessutom skryter med det på sitt ryska twitterkonto. Norska myndigheter kände inte till att Rogozin befann sig på Svalbard innan de kontaktades av BarentsObserver med anledning av den här artikeln.

(PO)

Nordic Battle Group – should I stay or should I go?

Det har väl inte undgått någon som har ett försvars- och säkerhetspolitiskt intresse i vårt avlånga land att Sverige från och med årsskiftet leder Nordic Battlegroup. 1900 svenskar ingår i styrkan som totalt omfattar ca 2500 personer från Lettland, Litauen, Estland, Finland, Norge och Irland.

Styrkan ska med tio dagars varsel under första halvåret i år kunna börja vara på plats i ett insatsområde. Beslutet måste fattas enhälligt av EU-länderna. Ett sådant beslut har aldrig fattats tidigare. Jag har sedan en tid tillbaka hört snack om att Sverige trycker på rätt hårt att försöka få enighet att skicka styrkan – någonstans, varstans som helst, bara det blir skarpt. Ställena jag hört talas om är Mali (där Sverige i januari kommer att ha 250 man i en FN-insats), östra Kongo och Sydsudan. På twitter har Carl Bildt även spekulerat om Libyen. nbg

Och innan ni undrar om NBG15 inte skulle kunna användas som fredsbevarare i Östra Ukraina så låt mig bara säga att det är en politisk omöjlighet utan Rysslands godkännande och engagemang. Just nu finns det inte på kartan att Ryssland skulle vilja se en EU-styrka i Ukraina nära ryska gränsen.

Och det är fler än jag som märkt av ett svenskt intresse att få använda trupperna skarpt. Enligt Irish Independent så är den svenska lobbyingen kraftfull:

However, Sweden, which will act as the lead country in this battlegroup, is exerting huge pressure at political level for deployment.

”Huge pressure” är en anmärkningsvärd stark formulering vilket säger en del om hur det uppfattas från irländskt håll. Det finns flera samverkande politiska skäl till att Sverige trycker på. Det handlar om att positionera Sverige så att man plockar poäng till omröstningen om en plats i FN:s säkerhetsråd 2017-2018 där Sverige konkurrerar med Nederländerna och Italien om två EU-platser. Det finns en bred uppslutning i svensk politik att sikta på att få en sådan plats.

Från de som vill se ett mer aktivt EU-samarbete i KUSP-frågorna (Utrikes- och säkerhetspolitik) så är det också önskvärt att EU efter sju långa år använder sig av sina militära resurser. Det är en efterlängtad milstolpe som anhängarna hoppas ska svetsa samman unionen mer och bidra till värdefulla erfarenheter att bygga vidare på. ”Om vi nu har stridsgrupper så ska de väl användas för att förbättra säkerheten i världen” är det grundläggande argumentet.

Samtidigt finns det motstånd att skicka iväg styrkan. Margot Wallströms motpol i regeringen uppges vara försvarsminister Peter Hultqvist som inte vill använda sig av styrkan.

Jag kan bara spekulera i varför, om nu ryktena stämmer, och att det i sådana fall handlar om försvarets anstränga ekonomi och att i ett osäkert läge i Östersjöområdet skicka iväg en Nordisk Stridsgrupp till Afrika är att spela bort ett av få spelkort som finns vid en plötsligt upptrappning som också involverat ett av EU:s medlemsländer.

Det är ingen hemlighet direkt att Ryssland utövar starkt tryck på våra baltiska grannar (som går att läsa om i en FOI-rapport). I händelseutvecklingen finns bland annat att FSB kidnappnat den estniske säkerhetsofficeren Eston Kohver (som nu är fängslad i Moskva), att Ryssland krävt att litauiska desertörer från sovjetarmén ska utelämnas till Ryssland och lagföras,  spionage mot Natobaser avslöjats samtidigt som Lettland nu är ordförandeland för hela EU och är värd för ett Östligt Partnerskapstoppmöte i maj där bland annat Ukraina och Moldavien hoppas på att få visumfrihet.

Det var ju Ukrainas önskan om söka samarbete och närmande gentemot EU som utlyste den ryska aggressionen med annekteringen av Krim och invasionen i östra delarna av landet. Krisen med Ryssland kommer att uppta stor del av EU:s utrikesfokus under 2015. EUbloggen förutspådde redan i september en lång och kall vinter.

Utifrån det perspektivet är det inte konstigt att mer försiktiga politiker i Östersjöområdet kommer att vara motsträviga att skicka iväg NBG15. Satt jag som försvarsminister i Estland, Lettland och Litauen så skulle i alla fall jag varit väldigt tveksam. Hur den dragkampen kommer att sluta är ovisst.

Stridsgrupperna har funnits sedan 2007 och besluten om gemensam militär krishanteringskapacitet går tillbaka till 1999 och toppmötet i Helsingfors. Stridsgruppen är utbildad på att under en begränsad tid kunna agera längs hela konfliktskalan, från humanitär hjälp till väpnad strid. Jag har tidigare skrivit om hur ett medlemsland som Sverige skulle få militär hjälp genom EU:s strukturer. 

Fakta om styrkan: En kärna av arméförband, förband för logistik, sjukvård och spaning samt ett flygförband med 8 st JAS 39 Gripen, 7 st helikoptrar (för akutsjukvård och trupptransport) och två transportflygplan. Styrkan ska kunna operera i 30 dagar i insatsområdet, och med försörjning vara på plats i upp till 120 dagar.

Läs merNBG15:s hemsida, du kan också följa NBG på twitter och instagram.

Skärmavbild 2015-01-03 kl. 09.14.59

(PO)

Tillägg 1: Inlägget har uppdaterats och förtydligats efter påpekande av Reservofficer på twitter, som också följt upp med ett blogginlägg där en eventuell utstationering analyseras ur mer militärt perspektiv. Läs det här

Tillägg 2: Carl Bildt har nu utvecklat sina tankar kring NBG15 och varnar för att det kan bli den sista. Läs blogginlägget här.

Tillägg 3: Debatten om NBG15 har gått rätt het efter att inlägget postades. Även Johan Wiktorin har bloggat om det och argumenterar för att NBG15 inte ska skickas iväg, och många har diskuterat styrkan på twitter, här ett urval av tweets:

Norsk gränskontroll införs – körkort går bra

Schengenländerna KARTA © European Union 2014 EP

Schengenländerna KARTA © European Union 2014 EP

Norge utnyttjar nu den skrivelse som finns i Schengen-avtalet och upprättar en tillfällig gränskontroll mot Sverige med hänvisning till det misstänkta terrorhotet: Ett Schengenland kan införa tillfälliga gränskontroller vid sina gränser mot andra medlemsländer vid tre olika typer av händelser:

Schengen är EU:s passunion där Norge är med trots att man inte är med i EU (tillsammans med Schweiz, Lichtenstein och Island (men inte EU-länderna Cypern, Storbritannien, Irland, Kroatien Rumänien och Bulgarien).

Mellan nordiska länder ligger den nordiska passfriheten i botten efter en överenskommelse från 1954 som äger att nordiska medborgare kan röra sig fritt inom de nordiska länderna utan pass och uppehållstillstånd. För att bevara passunionen började de nordiska länderna tillämpa Schengenavtalet samtidigt vilket gör att det är i praktiken Schengenavtalet som styr.

Dock är skillnaden där Schengen bara accepterar ”giltig ID-handling” vilket är pass eller det nationella Id-handling vid ex registrering för övernattning på hotell eller camping. Svenska körkort är inte giltiga i Schengen eftersom det inte visar medborgarskap – men i Nordiska passunionen accepteras körkort som bevis på ens identitet. Bland annat har Norge ännu inte infört nationellt id-kort.

Så ska du till Norge eller resa från Norge och är nordisk medborgare – ha med dig minst körkortet* – och att det räcker med körkort kan du tacka gamla passunionen för.

Är du medborgare i ett Schengenland gäller nationellt id* (som visar medborgarskapet) eller pass.

Passunionen tillät de nordiska länderna att ensidigt företaga passkontroll vid gränsen:  ”Bedömes det nödvändigt för att förhindra en omfattande illegal inresa till följd av skillnader mellan de fördragsslutande staterna i fråga om viseringstvång, får fördragsslutande stat även i övrigt företaga passkontroll vid gräns mot annan nordisk stat. Beslut om sådan kontroll får för varje gång gälla under högst sex månader.”

Schengen och frågan om tillfälliga gränskontroller var brännhett för några år sedan, efter att bland annat Frankrike gjorde det mot Italien så införde EU det regelverk som nu Norge stödjer sig på. I EU-kommissionen landar Schengenfrågorna hos Cecilia Malmström – läs vad hon har skrivit om Schengen på sin blogg.

Läs mer om Schengen på Europaportalen.

Läs mer om Schengen hos Euractiv.

Läs även mer hos finländska regeringen här.

(PO)

*Körkorten säger bara vilket land de är utfärdade i, de anger inte vilket medborgarskap som innehavaren har. Därför är de INTE giltiga istället för pass vid resa i Schengenland (utanför Norden). Läs mer om skillnaderna här.

 

 

Hatet i Europa frodas tre år efter Breivik

För tre år sedan chockades vi alla av det som skedde först i Oslo och sedan på Utøya. Breivik, en ensam och välmotiverad hatare, skapade ett sår hos vårt västra broderfolk vars ärr inte kommer att blekna bort på hundra år. För tre år sedan var vi alla norrmän och delade sorg och smärta.

Så här på årsdagen letade jag rätt vad jag skrev då, om hatet: ”

Steget att göra handling av orden blir inte så långt om orden är extrema – och vi som vill leva i ett öppet samhälle kan aldrig skydda oss mot en beslutsam mördare som Behring Breivik – det vi kan göra är det som den norska politiska ledningen med statsminister Jens Stoltenberg så imponerande har sagt de här dagarna – vi kan fortsätta att älska.

Tyvärr ser jag idag inte mer kärlek och mindre hat i Europa nu:

– De högerextremas framgångar i Europaparlamentsvalet

– Våld från svenska vänster- och högerextremister.

– Palestinakonflikten eldar på gammal antisemitism i Europa.

– Det hårdnande debattklimatet med så mycket ilska och hat inför valet.

– Utvecklingen i Ukraina.

– Romernas utsatthet, både i Rumänien men också i Sverige.

Få anledningar att känna optimism i samhällsklimatet alltså även om det juridiskt har skett förbättringar inom EU.

I årsrapporten för 2013 som kom här i juli konstaterar EU:s Rättighetsbyrå, med säte i Wien, att EU och medlemsländerna tog under året viktiga steg för att skydda och vårda grundläggande rättigheter genom ny lagstiftning bl a inom asylområdet, satsningar på att genomföra förändringar i praktiken och anslutande till internationella konventioner och överenskommelser. Men samtidigt: ”Yet, fundamental rights violations seized the spotlight with distressing frequency: would-be migrants drowned off the EU’s coast, unprecedented mass surveillance, racist and extremist-motivated murders, child poverty and Roma deprivation.”

Problemet ligger många gånger i att gå från lagens anda och bokstav till verklighet, och här är EU:s rättighetsbyrå kritiska till avståndet mellan lag och genomförande. Samtidigt så är samhällsdebatten något vi alla har ett kollektivt ansvar för, land skall med lag byggas – men det goda samhället handlar inte om paragrafer utan medkänsla och tron att det finns, för att citera Nathan Söderblom (som citerades i ärkebiskop Antje Jackaléns Sommarprogram), ” …bundsförvant i varje människas hjärta”

Våld föder våld, hat föder hat. Vårt ansvar är att fortsätta älska. Vårt ansvar är att säga stopp när någon stor ger sig på någon liten utan att tappa hoppet om den felande kan förändras och bättra sig. Här har vi en bit kvar, vi alla.

Till sist, med tankarna med offrens anhöriga i Oslo och på Utøya, Jens Stoltenberg…

(PO)

Nya samarbetsregler i EU – en möjlighet till fördjupat svenskt-norskt arbete?

Kommissionen kommer att föreslå att de så kallade European Grouping of Territorial Cooperation, EGTC, i fortsättningen ska kunna gälla även för länder utanför unionen.

Poängen med EGTC, som det finns ett 20-tal av i EU för närvarande, är att ett gemensamt regelverk och lagstiftning täcker hela EGTC-området och på så sätt ersätter nationella förordningar och lagstiftning.

Detta gör att samarbete över nationsgränserna underlättas betydligt då man kan driva ett projekt utan att behöva ta hänsyn till t ex skilda momsregler i de olika länderna. Istället kommer parterna överens om att applicera ett av ländernas regler på hela området som omfattas.

Kommissionen vill nu öppna upp regelverket så att det blir lättare att bilda en EGTC, mycket för att kunna stödja de makroregionala strategierna (av vilka Östersjöregionen är först ut).

Det kommer även ges möjlighet att ta med ett land som ligger utanför EU i en EGTC. Detta borde glädja de som arbetar med gränsöverskridande projekt mellan Sverige och Norge. Redan 2008 fanns det idéer på att sätta upp en EGTC mellan Jämtland och Nordtröndelag för att samarbeta kring räddningstjänst och sjukvård. Idén föll dock på att en EGTC med nuvarande regelverk bara kan bildas mellan medlemmar i EU.

Sverige har tidigare varit skeptiska till att använda EGTC-instrumentet, men en verkar i dagsläget vara mer positiva. Det nya regelverket kommer att gälla från 2014, förutsatt att det överlever förhandlingarna med Parlamentet och Rådet,

BH

Första Eurobarometern om integration

Bara dagarna före det gränslösa hatets dag som skakade Norge publicerades den första Eurobarometern om integration. Läs sammanfattningen.

Undersökningen gjordes under mars och april med kvalitativa metoder, dvs djupintervjuer och samtalsgrupper. Dels fanns två fokusgrupper, en äldre och en yngre, i varje medlemsland och dels intervjuades invandrare från tredje land i 14 medlemsländer, inklusive Danmark och Sverige. Totalt ingår 700 personer i studien.

Det som är intressant med Eurobarometern är att den avhandlar ett av de ämnen som den norske terroristen Behring Breivik anför som motiv för sitt massmord – det så kallade hotet från invandringen.

Trots en rad framgångar för högextremistiska partier runt om i EU, trots framväxten av ännu mer extrema näthatare så märks inte det av Eurobarometern. Istället får man vid en genomläsning bilden att både EU-medborgare och invandrarna från länder utanför EU är insiktsfulla, analytiska och lösningsorienterade. Konfliktperspektivet lyser med sin frånvaro. Här ett utdrag av slutsatser citerade från Eurobarometern:

• EU citizens and migrants agree that in order to make integration work more efforts are needed from the side of governments, migrants and the general public.

• The top four most important factors that facilitate integration are perceived to be, among EU citizens: speaking the language; having a job; respecting local cultures; and enjoying legal status. The same factors are identified by migrants, but in a slightly different order: speaking the language; enjoying legal status; having a job and respecting local cultures.

• Both third-country nationals and EU citizens agree that segregation of migrants in disadvantaged neighbourhoods has a detrimental effect on integration. Most people have a natural drive to go and live where they feel connected to other nationals of the same origin. Yet policies need to aim to stimulate natural meeting places and counter segregation between migrants and EU citizens.

•There was considerable confusion and a lack of understanding of the distinction between regular and irregular migrants. Moreover, both the general public and migrants are of the opinion that the media has a responsibility in creating and reinforcing negative stereotypes.

(PO)

PS Inlägget är det längsta jag skrivit på mobilen, eventuella (ännu mera än vanligt) konstigheter i språk och stavning skyller jag på iphone.

Norge: Omöjligt att skydda sig mot en kallblodig hatare

Det starka hatet, det som förtär och föröder, det som dödar hänsynslöst oskyldiga och försöker förstöra demokrati som generationer arbetat för att bygga upp har fått ett nytt ansikte i Behring Breivik. Den norska tragedin var omöjlig att skydda sig emot för vilket samhälle som helst. En målmedveten och intelligent person som socialt isolerar sig (om han har haft någon medhjälpare eller inte är fortfarande oklart) och som sedan metodiskt planlägger sina attentat och sedan genomför det kallblodigt mot mål ingen kunde ha drömt om är omöjligt att skydda sig emot. Läsningen i bland annat DN, SvD, Expressen, Aftonbladet och SVT känns overkligt och leder tankarna till fiktion som Drottningoffret,  Efter en dag av chock och en dag av sorg försöka jag samla tankarna kring händelserna i Oslo och Utöya.

Behring Breivik är inte ensam om att hata. I EU genomfördes 2010 249 terroristattacker, attackerna döda sju personer och åtskilliga skadade. enligt Europols årsrapport. De hatare som stod för attackerna var framför allt separatister, nationalister och anarkister. Tre attacker genomfördes att islamistiska terrorgrupper. Totalt arresterades 611 personer misstänkta för terror-relaterade brott.

Utifrån dessa siffror kan man ifrågasätta varför många av de stora tv-bolagen, i Sverige såväl som i andra länder, väldigt snabbt och länge höll fast vid spekulationerna om att terrorhandlingen var utförd av islamistiska grupperingar – särskilt när uppgifterna om skottlossningen på Utöya började rulla in. Det finns all anledning till kollektiv självrannsakan för de stora redaktionerna. Samtidigt ska jag också erkänna att när jag hörde om bomben i Oslo så var det min första tanke. En viktig påminnelse om det vanskliga i att börja spekulera med ett för litet faktaunderlag.

Vi vet nu betydligt mer än under timmarna på fredagskvällen. Behring Breiviks motivbild var hatet utifrån ett extremhögerperspektiv. Kanske förebådar Breivik att om 00-talet var AlQaida mfl årtionde så blir 10-talet bli den högerextremistisk terrorns årtionde. När man läser Europols årsrapport så är det en punkt som är slående:  ”Right-wing extremist groups are becoming more professional in their manifestations”.

I EU begick inte högerextremistiska grupper några terrorbrott 2010, bland annat på grund av förebyggande polisarbete och splittringar inom rörelsen. Men Europol pekar också på nätet och professionaliseringen och det är i den miljön mördaren funnits:

”Right-wing extremists are also increasingly active in online social networking, to reach out to a younger generation. The internet is a cheap and effective way of communicating with targeted audiences. This is adding a new dimension to the threat right-wing extremism may present in the future. Right-wing extremist groups are becoming more professional. A young audience is lured into the right-wing extremist scene with imagery and rhetoric from youth culture. Professionally developed websites add to the impact of presentations of historical events and politics. Against an anti-Semitic and xenophobic background, right-wing presentations focus on sensitive topics of public debate such as immigration, corruption and the financial crisis.

Propaganda offences, in line with the quantity and quality of the activities displayed in this field, account for a major part of criminal offences committed by right-wing extremists.

Although the overall threat from right-wing extremism appears to be on the wane and the numbers of right-wing extremist criminal offences are relatively low, the professionalism in their propaganda and organisation shows that right-wing extremist groups have the will to enlarge and spread their ideology and still pose a threat in EU Member States.” 

Europol ska nu efter händelsen i Norge stödja nordiska myndigheter att sätta fokus på extremhögern rapporterar nyhetsbyrån AP och finska Yle.

Ur hatet föds ännu starkare hat. Det är trenden i Europa att hatet fått större legitimitet, framför allt syns det i vågen av högerextrema politiska framgångar. Något som RiskandForecast.com varnade för redan 2010, även om deras fokus pekade ut framför allt östra Europa där extremhögern och hatet vuxit sig starkt.

Men hatet finns i alla subgrupperingar som tar till våld – det är radikaliseringen både till vänster och höger, men också inom religionen som skapar en miljö där den ensamme hataren hämtar sin näring. Expo visar i flera artiklar hur Behring Breivik hämtat sin näring från nätet och hatiska extremhögergrupperingar. Läs dem här och här.

Steget att göra handling av orden blir inte så långt om orden är extrema – och vi som vill leva i ett öppet samhälle kan aldrig skydda oss mot en beslutsam mördare som Behring Breivik – det vi kan göra är det som den norska politiska ledningen med statsminister Jens Stoltenberg så imponerande har sagt de här dagarna – vi kan fortsätta att älska.

Slutsatserna av Norges mörkaste dag kommer att klarna undan för undan. Jag bär med mig några, att inte döma på fördomar utan på fakta, att mer övervakning, hårdare kontroll inte kan skydda oss utan kommer snarare att föda fram fler hatare, att det är kärlek och förebyggande arbete för att komma åt hatet som ger oss vår trygghet.

Vill du läs mer om EU och terrorism. Här finns rättsakterna som styr lagstiftningen, här finns EU-kommissionens hemsida om terrorism. Det är Cecilia Malmström som är ansvarig kommissionär, hon bloggar om Norge här.

(PO)

Europa i chock över det råa våldet i Norge

Nu när katastrofens fulla vidd börjar anas med de fasansfulla nyheterna från Utöya där ungdomar på ett Arbeiderpartiläger skjutits ihjäl så börjar reaktionerna strömma in från övriga Europa. Jag ska erkänna själv att jag är nästan i chock och jag sänder en särskild tanke till mina norska vänner som är aktiva i Arbeiderpartiet. Återigen så vill jag bara konstatera att det är för tidigt för analys. Låt oss först sörja och ta reda på vad som egentligen har hänt. Som statsminister Stoltenberg just sade, ”Det är en kväll som kräver mycket av oss alla”.

Här är ett urval av EU-relaterade reaktioner på Norges sorgligaste dag på sju decennier:

EU-kommissionens ordförande Barroso: 

”An attack of this magnitude is not something one would expect in Norway, famously associated with peace at home and peace-making abroad.”  Hela Barrosos meddelande till statsminister Stoltenberg finns här.

Rådsordföranden van Rompuy:I condemn in the strongest terms these acts of cowardice for which there is no justification.”  Hela uttalandet finns här.

Storbritanniens utrikesminister Hague: ”We condemn all acts of terrorism. The UK stands shoulder to shoulder with Norway and all our international allies in the face of such atrocities.”

Frankrikes president Sarkozy: ”Je viens d’apprendre avec une profonde émotion l’explosion meurtrière qui a frappé cet après-midi le centre d’Oslo avec la plus grande fermeté cet acte odieux et inacceptable”.

Twitterreaktioner:

Radoslaw Sidorski, Polens utrikesminister: ”Ghastly attack in Oslo. Poland joins in solidarity.”

Wilfried Martens, ordförande i EPP och tidigare belgisk premiärminister: ”Terrible bomb blast in #Oslo#Terrorismrears its ugly head once again. #Europe on#Norway‘s side.”

Christofer Fjellner (M), Europaparlamentariker: ”Följer rapporteringen om terrordåden i Norge. Ofattbart! Tänker på alla mina vänner där. Önskar att det fanns något jag kunde göra för er.”

Marita Ulvskog (S), Europaparlamentariker: ”En mardröm. Vilka? Varför?”

Gunnar Hökmark (M), Europaparlamentariker: ”Skeendet på norska SSU`s läger mardrömsliknande, bilden från Norge en krigsliknande attack mot vårt öppna samhälle, mot oss alla,”

Noteras kan att att de flesta partigrupperna i Europaparlamentet är helt i terrängen på twitter. Inget av de officiella kontona från de gröna, socialdemokraterna eller liberalerna har kommenterat Norgehändelserna. EPP-gruppen däremot har varit bättre på att retweeta sina ledande politikers uttalanden. Lite bättre har ledande politiker varit på att ringa till Oslo och visa sin sympati. Samtliga nordiska statsministrar och åtskilliga EU-ledare, inklusive Storbritanniens Cameron, har under dagen varit i telefon med norska regeringen.
Till sist några rader ur Per Lagerkvists dikt om Det Sörjande Norden som skrevs för sju årtionden sedan:

I tystnad ligger broderland
vid sommarljusa vatten.
Ej viskar längre strand till strand,
ej fjäll till fjäll i natten.

Var är nu folkviskvällens ton
och blåklocksstigens spröda,
ensliga sus i aftonron?
Vår själ är hos de döda.

(PO)


Idag är vi alla norrmän

Idag är vi alla norrmän twittrar Carl Bildt. Finlands Europaminister Alexander Stubb uttrycker sorg och sympati. Nu börjar EU-reaktionerna rulla in efter att den blinda terrorn har slagit Oslo med hård kraft.

Norge är inte med i EU men ändå med. I Bryssel lärde jag känna många norrmän som jobbade med att bevaka EU-frågor och lobba. En attack mot Norge är lika mycket en attack mot Europa som bomberna i Madrid och London.

Mina tankar går till alla mina norska vänner och till offren och deras anhöriga. Nu är tid för sorg och omtanke, tid för analys kommer tids nog.

Ikväll är vi alla norrmän och Oslobor.

20110722-061936.jpgTV4 vidaresände norska TV2 och SVT skickade ut NRK. Det blev mycket tv-tittande idag.