Blandade EU-Julhälsningar

Gunnar Hökmark vid granen Foto @ European Union 2014 -EP

Gunnar Hökmark vid granen Foto @ European Union 2014 -EP

EUbloggen har botaniserat lite i årets julhälsningar och samlat några olika grepp och stilar i kommunikationen med medborgarna. Det är ingen fullständig lista, utan ett axplock på de som jag sprungit på. 

Moderaternas Gunnar Hökmark har av Europaparlamentets audiovisuella avdelning hittats vid granen, och parlamentets fototjänst bjuder på en rad juliga kort (sök Hökmark).

Cecilia Wikström & Marit Paulsen (FP) har satt på sig tomteluvorna och berättar mer om den österriskiska granen och önskar från dom båda till oss alla en Riktig God Jul! Medan Wikström ska vara präst i Domkyrkan så åker Paulsen till Teneriffa, det blickas också tillbaka på ett för Folkpartiet riktigt tungt år.

Fredrick Federley (C) twittrar en julhälsning där hela kansliet får vara med:

 

IMG_4805

Christofer Fjellner (M) är analog, klassisk och underfundig i sin julkommunikation. Merry Christofer på framsidan och på baksidan får vi veta varför Fjellner är ”so merry” (bilderna är tagna m panorama för att få plats, därav lite ”hopp i skarvarna”)

IMG_4806

Estlands president Toomas Hendrik Ilves bjuder på ett elektroniskt julkort som är riktigt snyggt.

Socialdemokraterna i Europaparlamentet bjuder på twitterhälsningar med länkar till Julbrev från Parlamentarikerna där man berättar om det gångna året:

Läs även hälsningarna från: Anna Hedh, Marita Ulvskog, Jens Nilsson och Jytte Guteland.

(PO)

 

Annonser

Parlamentariker vill ha #Riksdagsgrill

Cecilia Wikström Foto (C) Europeiska Unionen 2014 EP

Cecilia Wikström Foto (C) Europeiska Unionen 2014 EP

Åsa Romsons båtfärg, Kristina Perssons tidigare liv, Gabriel Wikström om sjukvården och Alice Bah Kunkes kulturpolitik. Tre timmars korseld i Riksdagen. Direktsänt. Offentligt. Politik såväl som person. Nu vill Europaparlamentarikern Cecilia Wikström (FP) att Sverige ska importera Europaparlamentets tuffa utfrågningar av blivande kommissionärer så att Riksdagen kan grilla ministerkandidater.

– Det är klart det är jobbigt att svara på frågor, men det är fullt rimligt om ministrarna ska åtnjuta förtroende hos de folkvalda, och en utfrågning är ett demokratisk sätt skapa förtroendet, säger Wikström till EUbloggen.

Den nya EU-kommissionen har tillträtt effter att samtliga kommissionärskandidater frågats ut, några har fått komma tillbaka på en andra runda, flera har kompletterat med skriftliga hemläxor. En har blivit helt underkänd. Sloveniens Alenka Bratušek fick nobben med 112 röster mot 13 och gav efter den smällen upp drömmen om att bli EU-kommissionär. Hon föll framför allt på en svag insats i utfrågningen, men också på den efterhängsammma skandalen om att hon utreds hemma i Slovenien för att ha föreslagit sig själv till posten. Trots politisk turbulens och anklagelser om partitaktisk kohandel så uppskattas processen av flera parlamentariker.

 Har varit tufft och bökigt, men ändå väldigt nyttigt. Utfrågningar är bra demokrati, twittrar Olle Ludvigsson (S) som varit med i Ekonomiutskottets utfrågningar som haft ett par kandidater som blivit svedda i kanterna under hearingarna.

– Det heter ofta att medlemsländerna går före, men här är det Europaparlamentet som går före, säger Cecilia Wikström till EUbloggen.

Kandidaterna har inte bara att svara på tidigare försyndelser utan också visa att man har kunskap om sin portfölj och ge vägledning inom vilka områden man vill prioritera sitt arbete. Om riksdagen vore som Europaparlamentet hade årets utfrågning blivit särskilt rafflande med tanke på att det hade gällt för ministrarna att få förtroende även hos sina politiska motståndare.

– Frågan är om ministrarna i den här regeringen skulle ha tyckt att det var roligt med en sådan här utfrågning, säger Cecilia Wikström.

Men skulle Sverige kunna hantera den här modellen med tuffa utfrågningar?

– Jaja, det borde vi klara i Riksdagen. Om ministrarna skulle klara av det är en helt annan sak.

 

#EPhearings2014:

Underkänd: Alenka Bratušek är tidigare premiärminister i Slovenien och skulle ha varit vice ordförande i EU-kommissionen med ansvar för Energiunionen. Fiaskoartad utfrågning med svepande och upprepande svar väckte folkvaldas blodtörst. Lägg därtill youtubefilm sjungandes kommunistsång och utredning för att ha nominerat sig själv.

Fråntagen uppgifter:  Tibor Navracsics från Ungern ansågs kompetent som kommissionär men inte lämplig att hantera medborgarskapsfrågor. Som tidigare justitieminister i Ungern har han bidragit till att inskränka rättigheter vilket fick parlamentet att se rött.

Klarade sig, men svedda i kanterna:

Spanjoren Miguel Arias Cañete är omtalad både för sina klumpiga uttalanden om kvinnor och som oljebaron med familjeintressen i oljeindustrin, samtidigt ska han ta hand om både klimat- och energifrågor. Nästan 600 000 europeéer skrev på för att få honom underkänd, men gjorde ok från sig på utfrågningen och klarade sig med röstsiffrorna 77-48

Frankrikes förre finansminister Pierre Moscovici ska som ekonomikommissionär sköta euron och stabilitetspakten, men har som trackrecord att ha kört Franrikes ekonomi i botten. Det gjorde honom hett omstridd och många som är mer som Spara var kritiska till att sätta Slösa på posten. Moscovici klarade sig till sist med 32-15

Jonathan Hill från Storbritannien fick komma tillbaka på en andra chans med ekonomiutskottet. Britten ska sköta finansmarknaden och kritikerna är rädda för att Hill går finanslobbyns ärenden men efter två starka insatser fick han grönt ljus med siffrorna 42-16.

Så gick #EPhearings2014 till:

Utskott(en) som berörs av portföljen frågar under tre timmar ut kandidaten som fått ett par veckor på att läsa in sig. Frågorna fördelas mellan partigrupperna. Är utskottet inte nöjd kan de begära skriftliga svar eller kalla tillbaka kandidaten för en ny utfrågning. Cecilia Malmström tvingades svara på skrifliga frågor till utskottet.

Utskotten kan sedan välja ge grönt ljus utan omröstning eller rösta. Parlamentet har inte den formella makten att stoppa en enskild kommissionär, men inför hotet att stoppa hela kommissionen brukar underkänd kandidat ge upp och bytas ut.

Junckers väg framåt – tankar om pusslet

Som Jacob Hederos konstaterat här på bloggen – Alenka Bratušek blev kanonmat – medan Cañete får stanna. Det är de senaste ryktena i vad som verkar vara uppgörelser mellan partigrupperna EPP & S&D. I korthet kan den beskrivas så här: 

Alenka Bratusek Foto: EU-kommissionen

Alenka Bratusek Foto: EU-kommissionen

Socialdemokraterna får skjuta Bratušek i sank med stöd av EPP, och så hämtar man en socialdemokratisk kvinna (jag tror nämligen det behöver vara en kvinna för att inte rubba helheten, och jag tror att det är priset som socialdemokraterna kräver av EPP (på ALDES bekostnad) för att inte rubba EPP-kandidaterna Cañete & Navracsics). Här kan Europaparlamentarikern Tanja Fajon ligga bra till. Signalerna är alltså att Juncker inte kommer att försöka rädda Bratusek, det har blivit för mycket som belastar slovenen för att det är värt priset. Ett starkt förhör hade behövts för att klara biffen, men snacket i förväg var att hon väckte blodtörst till och med i ALDE-gruppen om att peta henne.

Cañete klarar sig alltså, räkna med att många kommer att muttra hårt och högt, inklusive gröna Socialdemokrater – men där är kompensationen en post i kommissionen till nog för Pittella att piska in S&D-rösterna som behövs i slutomröstningen. Med spanjoren ok:ad släpper EPP sitt dödsgrepp på S&D:s ekonomikandidat Pierre Moscovici. I gengäld kanske EPP får någon portföljuppgradering. Därmed är EPP & S&D nöjda och utmattade över att ha undvikit MAD-scenario 1 även om en liberal fick gå…

Och så har vi Navracsics som blir av med medborgarskapsfrågorna men som rent av hyllas av sina bittra motståndare. Cecilia Wikström (FP) säger till Ekot: ”Han har ju visat sig vara en för jäkligt skicklig kommissionär alltså, en oerhört skicklig politiker. Jag tror att med rätt portfölj så kommer han att kunna vara bra och föra frågor framåt.”

Nu ikväll ser jag följande scenarion, B-alternativen där Bratušek får fortsätta får betraktas som en outsider.

Scenario 1: Bratušek byts ut – annan slovensk kvinna, troligen socialdemokrat, kliver in och tar över VP rollen för Energikommissionen. Cañete sitter kvar på klimat & energi, Navracics fortsätter med kultur, utbildning och sport men lämnar över medborgarskapsfrågorna till Timmermans som alla i parlamentet just nu älskar efter dagens hearing.

Scenario 2: Bratušek byts ut – annan slovensk kvinna, troligen socialdemokrat, kliver in och tar över hela Navracsics portfölj, inklusive medborgarskapsfrågorna. Cañete befordras till VP för energiunionen med Navracsics tar energi & klimat.

Scenario 2B: Bratušek blir kvar men tar över Navracsics portfölj, inklusive medborgarskapsfrågorna. Cañete befordras till VP för energiunionen med Navracsics tar energi & klimat.

Scenario 3: Bratušek byts ut – annan slovensk kvinna, troligen socialdemokrat, kliver in och tar över hela Navracsics portfölj, inklusive medborgarskapsfrågorna. Navracsics befordras till VP för energiunionen medan Cañete blir kvar på sin portfölj.

Scenario 3B: Bratušek blir kvar men tar över Navracsics portfölj, inklusive medborgarskapsfrågorna. Navracsics befordras till VP för energiunionen medan Cañete blir kvar på sin portfölj.

TILLÄGG: Ser nu att European Voice har ett scenario som inte verkar osannolikt, till och med mer sannolikt än mina case. Här blir rockaden att Transportkommissionären Sefcovic blir VP för Energiunionen, Navracsics får transportportföljen och den nya slovenen (de nämner också Fajon) tar över kultur, idrott, utbildning och medborgarskapsfrågorna. Så här innan läggdags med hägrande kudde så är det ett riktigt EU-logiskt upplägg.

I grunden handlar kalkylen om 376 röster, det som behövs för att säkerställa en majoritet (om än knapp). På papperet har S&D & EPP 412 ledamöter. Soraya Post (Fi) har sagt hon kommer att rösta emot. Så då är man nere på 411…

Men kalkylen om Pitella, Weber, Schulz och Juncker troligtvis gör är att man har tillräckligt med stöd, även om man tappar några S-vildar så är det svårt att se att ECR (om nu Hill släpps igenom vilket är det mest troliga scenariot -se tweet från Olle Ludvigsson) rösta emot.

Dessutom ska det mycket till för att ALDE ska rösta emot kommissionen. Det gör att man har råd att tappa några ledamöter på vägen när alla har fått lite grann. Hur det blir får vi veta troligtvis 24-48 timmar från nu.
(PO)

Medan jag suttit på en fjälltopp…

IMG_2263

Kvällsutsikt från Storulvåns fjällstation. 33 grader i solen uppmättes på ett vindstilla fjäll utan skugga.

…så har inte Europeiska Unionen stått stilla. Under min semester kan bland annat följande noteras:

FÖR DET FÖRSTA: Jean-Claude Juncker valdes som väntat till EU-kommissionens ordförande. Röstsiffrorna blev 422 för, 250 emot och 47 som avstod. 10 röster var ogiltiga och 22 saknades vid röstningen. 422 var bekvämt över gränsen 376 som Juncker behövde, även om det inte var överväldigande. Officiellt röstade EPP, S&D och ALDE för. Omröstningen är hemlig, så med reservation för att jag kan ha fått något om bakfoten så röstade svenskarna så här:
För: Federley (C), Wikström (FP), Paulsen (FP), Post (Fi), Adaktusson (KD), Hökmark (M), Fjellner (M), Corraza Bildt (M).

Avstod: Ulvskog (S), Ludvigsson (S), Hedh (S), Guteland (S), Nilsson (S), Eriksson (MP), Ceballos (MP), Lövin (MP)

Emot: Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD), Andersson (MP)

Den Gröna Gruppen, trots en riktig påhejare till Spitzenkandidatenupplägget var splittrad vilket också avspeglar sig i Miljöpartiets röstning. Läs mer om MP & Juncker, notera särskilt att det var Max Andersson som röstade nej som svarade på mina twitterfrågor.

 Socialdemokraternas partigrupp var för Juncker och betraktade valet som en seger, både för Junckers löften men också för maktöverföringen till parlamentet. Här gick de svenska S-ledamöterna mot partilinjen och avstod att rösta. Däremot följde Post (Fi) partilinjen vilket hon fått kritik för i bloggar, sociala medier och av Fi:s förra MEP Maria Robsahm. Svenskarna i S-gruppens agerande får betraktas som ett utslag för hela den svenska kluvenheten inför Spitzenkandidaten och dynamiken med dubbla partilojaliteter (mot europeisk partigrupp och svensk debatt).

Vänsterpartiet hamnade på nejsidan tillsammans med det enda svenska parti som stod utanför Spitzenkandidaten – Sverigedemokraterna. Läs mer om V & Juncker. Jag har också på väg ned från fjället twitterdiskuterat detta även med Lars Ohly och tydligen är jag helt obegriplig när jag konstaterar att Vänsterpartiet har ätit kakan (haft en kandidat med i Spitzenkandidaten-racet som sagt att största partigruppens kandidat måste väljas) och sedan vill ha den kvar (att rösta emot Juncker).

FÖR DET ANDRA: Jag förlorade vadet om en lunch.

Jag lovar att återkomma med en uppdatering och redovisning att jag betalat min skuld här på bloggen.

FÖR DET TREDJE: Att spekulationerna kring om, hur, och vilka som väljs till Rådets ordförande och EU:s utrikeschef i kväll. Jag har sen långt tidigare gjort min lista på vilka jag tror på. I ärlighetens namn tror jag att en har fallit ifrån – Dalia Grybauskaitè har varit alldeles för kritisk mot Ryssland och tagit strid mot den italienska kandidaten för utrikesposten (pga för mjuk mot Ryssland) för att få stöd…

Hur går det då? Leta efter en kombination som innehåller en, men inte två socialdemokrater, minst en kvinna, en från ett nytt medlemsland. Men det troliga är att det inte blir några besked i natt alls.

FÖR DET FJÄRDE: Att den bleke, matte, svettige och trötte Juncker gjorde ett helt annat intryck i kammaren i Strasbourg än under kampanjen. Läs Ronny Patz analys om Junckers nyvunna energi.

FÖR DET FEMTE: Cameron överraskade och utsåg Lord Hill till kommissionär från Storbritannien. Därmed sidsteppade han favoriten Andrew Lansley. Läs även Guardians analys (tack till Ralf Grahn för länken). EUobserver går så långt att Lorden kallas för obskyr

Till sist noterar jag att Reinfeldt ännu inte gjort sitt drag om den svenska kommissionärsposten. Kanske avvaktar han utfallet av den långa natten med stats- och regeringscheferna för att ha en teoretisk chans att ge Carl Bildt utrikesjobbet (jo, Bildt har nämnts i internationella medier) eller kanske, kanske få uppdraget själv som rådets ordförande. Nu tror jag inte att det blir så, men jag kan inte se något annat skäl till att dröja med beskedet för svensk vidkommande.

(PO)

IMG_2356

Bloggaren gör en #fjällfie från Ulvåtjärnsstugan.

 

Åtta namn för Socialdemokraternas dreamteam

Eubloggen fortsätter sin bloggserie att lista partiernas dreamteam inför Europaparlamentsvalet 2014. Bloggserien gör analys kring vilka listor som ger partiet maximal chans till framgång och är en blandning av realism ur varje partis perspektiv med lite kryddning. Tredje delen handlar om Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna var sist ut i årets Almedalen, och det med en partiledare som gör valpremiär genom Europaparlamentsvalet 2014. Stefan Löfvén vet förstås att risken att få en förlorarstämpel inför riksdagsvalet är överhängande. Europaparlamentsvalen och EU-politiken har varit en belastning för Sveriges största parti ända sedan folkomröstning 1994, majoriteten och partiledningen har varit positiv men en stor minoritet har varit skeptisk och varit aktiv på folkomröstningarnas nejsidor. Kända EU-kritiker har också fått ta plats i Europaparlamentet för Socialdemokraterna som Marita Ulvskog (nej-sidan i EMU-omröstningen) och Sören Wibe (blev senare riksdagsledamot för S för att driva nejsidan i EMU-omröstningen och därefter Junilistan).

Inför valet 2009 satte S upp blygsamma 32 procent som mål, 32 procent har Socialdemokraterna i ett riksdagsval bara varit under tre gånger, 1911, 1914 (vårvalet) och så katastrofvalet 2010.

Många trodde att det då det senast begav sig med val till Europaparlamentet (2009), inklusive undertecknad, att det var ett realistiskt mål på 32 procent som partiledningen satte upp med tanke på att Socialdemokraterna för första gången gick till Europaparlamentsval sittandes i en nationell opposition. Parlamentsvalet brukar alltid dra åt att bli ett missnöjesval mot sittande regering. Det fanns dock de inom partiet som ville bäsa förväntningarna och i privata samtal skakade på huvudet och tyckte det var väl optimistiskt.

De personerna fick rätt, medan jag och många med mig hade fel, rejält fel för resultatet i EP-valet 2009 blev en besvikelse, en rejäl besvikelse – runt 8 procentenheter lägre än det uppsatta målet. Socialdemokraterna har faktiskt aldrig ens varit nära 30 procent i något val till Europaparlamentet:

1995: 28,1%

1999: 26,0%

2004: 24,6%

Antal röster 2009: 773 513 (+15655)

Andel av rösterna 2009: 24,41% (-0,15%)

Det ökande valdeltagande gjorde att trots något fler röster sjönk andelen och socialdemokraterna fick fem mandat som under mandatperioden blev sex mandat när Sverige fick två nya parlamentariker genom att förändringarna i Lissabonfördraget trädde i kraft.

Inför årets val har nestorn i sammanhanget, Göran Färm från Norrköping meddelat att han inte kandiderar. Samma sak för Åsa Westlund, som har två mandatperioder bakom sig i parlamentet. Där Färm trappar ned handlar det om för Westlunds del att sikta på riksdagen och lättare att kombinera småbarnsföräldrarlivet med politiken. Dessutom är det dags för en av Socialdemokraternas yngre stjärnskott att få bygga nätverk hemma i den nationella politiken.

Marita Ulvskog har inte lämnat besked, medan övriga – Olle Ludvigsson, Anna Hedh och Jens Nilsson kandiderar. UPPDATERAT: Marita Ulvskog kandiderar!

Så, hur ska Stefan Löfvén tänka för att få segerstämpeln i maj som bär till en statsministerpost i september? För att få S att lyfta i Europaparlamentet tror bloggen att han behöver lyfta luren till ett par fixstjärnor och säga att partiet kallar…

…och det är inte Margot Wallström som partiet förgäves försökt kalla hem för olika politiska uppdrag, utan en kombination av en gammal partiledare och en riktig höjdare som ska spänna bågen mot 32 procentsnivån eller högre och åtta mandat.

Löfvén behöver också ta hänsyn följande faktorer: kön (varvade listor), geografi (nord, syd & väst ska få vara med), facket (fackliga kandidater från LO måste finnas med), eu-kritiker (gest mot partiminoriteten att ha med EU-kritiker inom ramen för partilinjen), ålder (inte bara medelålders (gubbs) utan även lite yngre och gärna någon eller ett par pensionärer), utomnordisk bakgrund (att det moderna Sverige är representerade av människor med olika bakgrunder). Så Eubloggen har just gjort detta åt Löfvén och serverar följande lista som ska ge Socialdemokraterna åtta mandat:

1) Mona Sahlin

Enligt många Sveriges bästa statsminister som aldrig fick bli statsminister. Ett politiskt underbarn som varit i den politiska hetluften under fyra decennier och som varit snubblande nära statsministerposten två gånger. Gedigen erfarenhet av EU-arbete i olika ministerråd och en duktig retoriker och kunnig politiker som har ett starkt internationellt nätverk. I Europaparlamentet kan Mona Sahlin bära rollen som äldre statsman och vara den lagledare som S behöver. Talmanskandidat.

2) Stefan Holm

Folkkär från idrott och från frågesportprogram på TV så är Stefan Holm det perfekta toppnamnet bakom den politiskt erfarna Sahlin. Med Stefan Holm får Socialdemokraterna en MEP som tilltalar folkhemmet och den breda väljarbasen, samtidigt som han har en gedigen erfarenhet att sikta på höga höjder på internationella arenor. I andra länder är det inget konstigt att gamla idrottshjältar ger sig in i politiken, i Sverige har vi varit mer sparsmakade – dags att ändra på det nu. Ribban är lagd, dags att hoppa Stefan.

3) Marita Ulvskog

Förra ministern Ulvskog var listetta och draglok förra valet, men lyckades inte ta partiet till de höjder som opinionssiffrorna i riksdagsvalet förespeglade. Ramlar ned några placeringar men har en given plats långt fram på listan som en av få med erfarenheter både av ministerrådsarbete och parlamentet. Ulvskog har haft ett viceordförandeskap i partigruppen i parlamentet fram till fjol och sitter i industriutskottet och det för dagen ganska heta parlamentariska delegationen till USA (med tanke på Snowden). Som Euromotståndare tilltalar hon den EU-kritiska falangen i partiet. Under kommande mandatperioden kommer Ulvskog att uppnå pensionsålder – och gör Ludvigsson och Nilsson sällskap.

4) Olle Ludvigsson

S är ett pussel av intressen, och i Olle Ludvigsson har två starka särintressen inom partiet fått sin man på plats – dels Västsverige och dels facket. Volvoarbetaren Olle Ludvigsson har 18 år bakom sig som verkstadsklubbens ordförande på Volvo. Ludvigsson har suttit en mandatperiod i Europaparlamentet och arbetat med bl a arbetsrättsliga frågor i Sociala utskottet. Gamle metallbasen Stefan Löfvén har naturligtvis inget emot att hans fackförbunds kanske viktigaste klubbordförande numera bevakar arbetsmarknadsfrågorna i Europapolitiken. Olle Ludvigsson är given på en valbar plats på listan. Förresten skulle han nog inte behöva det, han fick 6,88 procent i personvalet och blev alltså personvald parlamentariker. Olle Ludvigsson fyller 65 år i höst.

5) Evin Cetin

Pizzakampanjen gjorde Evin Cetin känd 2009 då hon genomförde en omfattande gräsrotskampanj med hjälp av pizzerior tryckt kampanjbudskap på pizzakartongerna, sedan har partiombudsmannen från Dalarna överlevt drevet efter att hon dansade med kurdiska rebeller och nu har hon partidistriktets backning i kampanjandet för 2014. Cetin kommer att utmana Sverigedemokraternas föreställning om svenskhet och bidra till att tillsammans med Mona Sahlin lyfta frågeställningar kring rasism och om Europa ska vara öppet eller intolerant. Hon blev femte mest kryssad i valet 2009 av socialdemokraterna med över 20 000 personerröster.

6) Jens Nilsson

Republiken Jämtlands man i Europeiska Unionen, förre kommunalrådet Jens Nilsson driver glesbygdsfrågor och regional utveckling. Uppbackad av Norrlandslänen har han en självklar plats på listan och kommer att fortsätta att driva frågeställningar som rör glest befolkade och perifera områden. Jens Nilsson fyller 65 år i höst.

7) Anna Hedh

Anna Hedh från Mörbylånga har bland de mest krävande resvägarna till Bryssel och Strasbourg, och sitter i utskottet för rättsliga och inrikesfrågor. Anna Hedh fick sitt genomslag i valet 2004 där hon kryssades in från 31:a plats och lyftes in parlamentet som EU-kritiker med stark uppbackning från Handels och Transport. Idag är hon ordförande för socialdemokratiska EU-kritiker och har en given valbar plats – här placerar bloggen henne på en sjunde plats för att mobilisera fler till valurnorna i kryssningsracet för partiets röstmaximering. Anna Hedh brinner framför allt för jämställdhetsfrågor och konsumentfrågor. Genom Hedh kan man nästan säga att södra Sverige har fått sin representation.

8) Ardalan Shekarabi

Han hade en åttondeplats 2009 och får det nu också. Då drev han kampanj mot SMS-lån och fick runt 20 000 personröster. På fem år har Ardalan Shekarabi hunnit etablera sig som jurist, forska om offentliga upphandlingar på Uppsala Universitet och lett kriskommission i partiet. Shekarabi som var omstridd SSU-ordförande är numera väletablerad i partiet, och eftersom lagstiftningsarbete i Europaparlamentet är mycket juridik så är det givet att ankra S-listan med en jurist.

Alternativa bubblare om Skåne ska ha starkare plats på listan:

Hillevi Larsson:  Riksdagsveteran men fortfarande ett av Socialdemokratins yngre namn. Sitter i EU-nämnden.

Luciano Astudillo: Ramlade ur riksdagen, har lämnat partiledningen, läge för comeback i EP-valet för att ge Skåne en plats på listan?

(PO)