EU-flagga i London-OS 2012?

Genom Lissabonfördragets artikel 165 ska EU utveckla kompetens på sportområdet. En sportpolicy är på gång och Eubloggen har bland annat tagit upp att EU-kommissionen bland annat gett sig på sporträttigheterna i TV. 2008 lekte vi också med en alternativ medaljliga, som tröst när det var ont om svenska medaljer.

Sport berör och debatten om vad EU vill med idrott har nu börjat på allvar. En del i den debatten är till exempel att  Unga Federalisters ordförande i Frankrike lanserar förslaget, i ett brev till nättidningen Euractiv, att alla EU-länder, vid sidan av den nationella flaggan ska ha EU-flaggan vid inmarschen i London-OS. Dessutom ska OS-deltagarna ha ett EU-märke på dräkterna.

Jean-Guy Giraud skriver att förslaget inte direkt skulle ruinera EU-budgeten ”men skulle betyda betydligt mer för det europeiska medborgarskapet än många andra tidigare dyra kommunikationssatsningar”.

EU-kommissionen håller på att ta fram det första sportprogrammet någonsin, en begränsad version väntas tas i bruk 2012 men fullt ut från 2014. I förra månaden kom kommissionen med ett första meddelande där man pekar ut en lång frågeställningar som till exempel:

  • Förbättra säkerhetskraven och säkerhetsrutinerna vid internationella idrottsevenemang.
  • Utveckla standarder för tillgänglighet när det gäller idrottsorganisationer, idrottsverksamhet, idrottsevenemang och idrottsplatser.
  • Främja kvinnors möjligheter att få chefsbefattningar på idrottsområdet.
  • Idrottsorganisationerna bör utveckla mekanismer för kollektiv försäljning av medierättigheter för att se till att intäkterna omfördelas i tillräcklig utsträckning.
  • Se över de immateriella rättigheterna inom idrott.
  • Utbyta information om olika möjligheter att finansiera idrott, för att öka insynen och hållbarheten.
  • Övervaka tillämpningen av lagstiftningen om statligt stöd på idrottsområdet.
  • Utnyttja möjligheterna att stödja idrott genom strukturfonderna.
  • Försöka ta fram jämförbara statistiska uppgifter om idrott i alla EU-länder.
  • Överväga att vidta åtgärder i fråga om idrottsagenters verksamhet.
  • Uppmuntra arbetsmarknadens parter och idrottsorganisationer till att på EU-nivå inleda en arbetsmarknadsdialog som omfattar idrotts- och fritidssektorn.

Det är inga direkta småfrågor det handlar om alltså. Räkna med att en hel del av detta kommer att diskuteras av idrottsrörelsen det kommande året, bland annat på Riksidrottsmötet i Uppsala i maj (som hålls på UKK typ två spjutkast från mitt hem). Men EU-flaggor vid inmarschen vid OS 2012, det får nog federalister som Giraud fortsätta att drömma om.

(PO)

Annonser

Trots svenska misslyckanden fortsätter EU att dominera OS-medaljligan

Sverige har det fortsatt tungt i OS. Arbetsplatsen stannade upp hoppfullt under Stefan Holms höjdhopp, men uppgivenheten och frustrationen var nog lika stor i Beijing som på jobbet. Besvikelsen var ungefär lika stor som Sanna Kallurs fall igår.

Sverige har inte flyt i OS och nollan lyser förtretligt i guldkolumnen i medaljställningen, men trots att de svenska idrottarna inte levererar så finns det andra inom EU som gör det. Estland tog guld i diskus genom Gerd Kanter, Danmark vann ett seglingsguld och britten Chris Hoy ordnade sitt tredje cykelguld.

Trots allt snack om att Kina leder medaljligan så kan Eubloggen fortsätta att konstatera att det inte stämmer. Framför allt genom britternas framfart så är det EU i en överlägsen topp. Jag har dessutom hittat en automatisk medaljomräknare så att jag slipper plussa för egen hand.

EU har 62 guld 69 silver och 64 brons, totalt 195 medaljer nu. Kina når bara 43 guld och 76 medaljer totalt, USA har 26 guld och 79 medaljer totalt.

Även om det inte går bra för olympierna från vår lilla ända av Europa så får vi trösta oss med att vi är med i världens mest framgångsrika olympiska lag. EU kommer att ha tagit mer än dubbelt så många medaljer som närmaste konkurrent innan olympiaden är till slut. Eller så kan man se det så här, när nu ingen upplänning tog medalj (bäst och snubblande nära var Nathalie Larsson fyra i skeet) får man glädjas åt svenska medaljer.

Statistiska invändningar och sånt kan ni läsa om i inlägget EU leder över Kina.

(PO)

EU leder över Kina i OS-medaljligan

Det är mycket sport just nu, och i alla medaljsammanställningar dominerar de kinesiska arrangörerna en bra bit före USA. Som Mark Twain konstaterade så finns det tre sorters lögn; lögn, förbannad lögn, och statistik.

EUbloggen kan nu avslöja att det inte alls är Kina som leder medaljligan i OS. I själva verket är EU i en överlägsen ledning, och olympiaden domineras av de insatser som unionens atleter gör på arenorna.

EU har så på lördagförmiddagen tagit 32 guld, 32 silver och 36 brons. Det är bland annat fem guld mer än vad kineserna mäktat med och dubbelt så många som amerikanerna. I antal medaljer är utklassningen än större. EU har hittills fått ihop 100 medaljer (och då har jag tagit ifrån Sverige ett brons, Aras brons som borde ha varit guld).

Medaljsammanställningen skulle alltså se ut så här:

1) EU 32-32-36 Totalt 100 medaljer

2) Kina 27-10-6 Totalt 43 medaljer

3) USA 16-15-19 Totalt 50 medaljer

EUbloggen återkommer med fler avslöjande medaljsammanställningar längre fram i olympiaden, så när ni nu hör kommentatorerna säga att Kina dominerar så kan ni konstatera att ni vet bättre än dem…

Här är EU-medaljerna:

Tyskland 8-3-5

Italien 6-5-4

Storbritannien 4-2-3

Frankrike 3-9-9

Slovakien 3-1-0

Tjeckien 2-3-0

Nederländerna 1-2-4

Rumänien 1-1-2

Polen 1-1-0

Finland 1-0-1

Spanien 1-0-1

Bulgarien 1-0-1

Sverige 0-2-0 (har tagit Abrahmians medalj)

Österrike 0-1-2

Slovenien 0-1-1

Danmark 0-0-2

Litauen 0-0-1

Senaste nytt från Kina-OS kan ni läsa här: SVD om Ara, SvD om Nerell klar för bronsmatch, DN om Karonens final, DN om polsk skräll, DN om Alshammars simdräkt, Sydsvenskan om seglingsmisslyckande, Aftonbladet om Musse till final, Aftonbladet om tennisdubbeln, Expressens Olsson inför 100 metersfinalen

PS Naturligtvis skulle det bli skillnad om EU-tävlade under en nationsflagg, bl a skulle man ha färre idrottare och fått färre medaljer, så helt rättvis är inte sammanställningen – men så var det ju det där med lögn, förbannad lögn och statistik…

(PO)

Cynisk EU-ordförande på OS-invigning

Amnesty kommer nu med en rapport (som flera medier rapporterar om) som visar att Kina inte blivit öppnare och mer tolerant under OS-året, tvärtom. I samband OS-valet utlovade de kinesiska ledarna en rad förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter, mediefrihet men även utbildning och hälsa hos befolkningen.

Till exempel kommer inte journalister åt Amnestys hemsida från presscentret, men det är bara en liten sak i sammanhanget. Därtill kommer minst 470 avrättningar per år, som i praktiken kan vara 20 gånger så många. Omskolningar, förföljelser och förtrycket av minoriter som i Tibet men även i landets västra delar där det finns en muslimsk befolkning.

Mitt upp i all detta kommer EU:s ordförande, franske presidenten Sarkozy, att ge EU:s legitimitet till de kinesiska ledarna genom att närvara vid invigningen. Som ordförandeland inom EU kommer inte Sarkozy att vara på plats som enbart fransk president utan även att representera Sverige och de andra 25 medlemsländerna. Sarkozy som agerat både opportunistiskt och cyniskt i OS-frågan har gjort en 180-graders sväng. Från att i våras ha hotat med bojkott på grund av Tibet till under G8-mötet ha lovat Hu Jintao om att komma.

Sarkozy får inte sällskap på invigningen av Europas andra stora ledare. Angela Merkel stannar hemma och Gordon Brown kompromissar och kommer till avslutningen istället. Europaparlamentets talman Pöttering uteblir också. Däremot kommer George Bush till invigningen.

Bakom Sarkozys beslut att åka till Kina ligger realpolitiska bedömningar, som att protesterna och bojkottkraven har mojnat men även möjligheten att nå affärsuppgörelser med de kinesiska ledarna. Till exempel trycker fransmännen helt öppet på om att lyfta vapenembargot mot Kina, något som gör att franska handelsintressen ligger på plus hos kommunistpartiets ledare. Med dessutom tunga frågor som energi, klimat och handel på bordet, ja vad är då att sitta med några timmar på en trevlig invigning?

OS i Kina visar ännu en gång att idrott och politik tyvärr hör ihop, och att stora idrottsevenemang utnyttjas av diktaturer. Berlin 1936, Moskva 1980, Argentina (fotbolls-VM) 1978 Beijing 2008, och går utvecklingen i Ryssland åt fel håll kan vi lägga Sotji 2014 till listan också.

(PO)