Fremskrittspartist varnas av PST för umgänge med rysk underrättelsetjänst

EUbloggen gör ibland utvikningar från EU:s institutioner till andra europeiska institutioner, särskilt om dessa har en bäring på något som berör EU. Den här gången handlar det om OSSE:s parlamentariska församling. OSSE är Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa.

PST, Norges motsvarighet till SÄPO, varnar nu för allt för tätt umgänge mellan Tor André Johnsen i Fremskrittpartiet och vad PST menar är ryska underrättelseofficerare skriver VG i en utförlig artikel. Rysslandskontakterna var på den graden att PST tog ett möte med Johnsen, samt underrättade Frp:s gruppledare i Stortinget, och ombedd att kapa kontakten med ett antal personer på ryska ambassaden i Oslo. Enligt VG ville Johnsen inte det men blev då uppmanad att hålla kontakten i Stortinget dagtid, inte i privat regi eller i krogar.

Johnsen gjorde tvärtom. Vilket fick PST att ta ett andra möte Johnsen där budskapet upprepades. Johnsen sitter inte bara i Stortinget utan även i OSSE:s parlamentariska församling där han enligt VG arbetade för att den norska delegationen skulle stötta ett omstritt ryskt förslag som lagts av en rysk delegat som varit general i KGB. Johnsen fick inte med sig den norska delegationen, Norges delagationsledare satte ned foten och rekommenderade att ingen borde skriva under resolutionen. Trots det blev Johnsen medsignatör på resolutionsförslagen. Bara två politiker från länder som är med i EU eller tillhör Norden skrev på, förutom Johnsen en ledamot högerpopulistiska oberoende greker. Till saken hör att Fremskrittpartiet sitter i norska regeringen vilket gör händelsen än mer notervärd. Andra länder som stötte resolutionen var förutom Ryssland, Vitryssland, Armenien, Kirgisistan och Turkiet.

Johnsen säger till VG att han iknte gjort något olovligt och beklagar att VG väljer att publicera artikeln. Innan politiken var bland annat Johnsen verksam vid Norsk Skogs kontor i Moskva.

Jag söker reaktioner från svenska OSSE-ledamöter på twitter.

Läs VG:s artikel: ”PST advarte Frp’er på Stortinget: For nær omgang med Russlands ambassade: Jobbet for norsk støtte til russisk resolusjon: Har fått reiseforbud til flere internasjonale møter”

(PO)

Dumans propagandabrev: Hotar hela Europa med krig

LÄS HELA BREVET: Rysslands Statsdumas Vädjan februari 2015

Propagandakriget mellan Ryssland och Europa pågår för fullt. Nu har det även nått Sverige via Ryska ambassaden i Stockholm. Brevet är översatt till svenska och är ett uttalande, en ”vädjan”, från Ryska Duman från 23 januari som riktar sig till Europaparlamentet, Europarådets parlamentariska församling, OSSE:s parlamentariska församling och de nationella parlamenten.

Brevet för fram Rysslands bild av ett hotande storkrig som kan drabba 800 miljoner européer och Duman vädjar till adresserade församlingar att ”förena sina ansträngningar för att stävja krisen som redan inneburit elände och förstörelse Sydöstra Ukraina och nu äventyrar själva möjligheten till ett fredligt liv för över åttahundramiljoner européer.”

Syftet torde i första hand vara att försöka öka trycket på folkvalda runt omkring i Europa för att få fram en splittring i sanktionerna och beslutsamheten att möta Rysslands aggressioner. I det spelar Ryssland sitt favoritkort; Stora Fosterländska kriget.

”2015 är ett år av det anmärkningsvärda sjuttioårsjubileet för antihitlerkoalitionens Stora Seger över de tyskfascistiska inkräktarna och dess kumpaner, som avsåg att förinta och erövra hela stater och folk, men tillintetgjordes med den enade folkviljan av Sovjetunionen, Storbritannien, Frankrike, USA och deras allierade.

Minnet av antihitlerkoalitionens soldaters gemensamma bedrift får inte mörklägga vårt stridsbroderskap och en för oss gemensam historia av kampen mot nazismen. Vi skall inte tillåta för arvtagarna till denna brottsliga ideologi och dem som numera står bakom deras rygg, att så split och alienation i de europeiska folkens familj.”

LEDAR-TV: Klicka på bilden för att se en tv-intervju på Hela Hälsingland.

Förutom att uppmana ”samvetsgrant efterlevande av allmänt erkända principer och folkrättsliga normer, bland annat respekt för mänskliga rättigheter och friheter” vilket Duman inte nämner ett ord med att man själv har minst sagt stora problem med så kommer slutklämmen där det återigen flaggas både för krigshot och 70-årsminnet av segern i andra världskriget.

”Vi uppmanar er, ärade kollegor, att inse på vilken rand världen hamnat inför Segerns sjuttionde årsdag, och att göra allt möjligt för att 2015 inte blir ett år av konfrontation och separation utan av ett återuppbyggt förtroende och förenande av
ansträngningar till gagn för ett enat antifascistiskt och säkert Europa.”

Den enda svenska riksdagsledamot som jag såg följde säkerhetskonferensen i München i helgen var Kerstin Lundgren (C) som är partiets utrikespolitiske talesperson. Jag bad henne läsa och kommentera  brevet:

– Brevet är ju en del av det ryska propagandakriget. Det visar hur djupt de sitter fast i Putinbubblan. Det oroande är väl om de börjar tro på sin egen propaganda, ser spöken där de inte finns. Om de blir sin egen retoriks fångar och fortsätter agera utifrån det, skriver Kerstin Lundgren i ett e-brev.

Att tro att andra ska agera som en själv tror kallas för spegeltänkande (rekommenderar Jägarchefens inlägg om Hotbilder och Spegeltänkande del 1 och del 2). Vi i väst har länge lidit av spegeltänkandet att Ryssland ska agera ekonomiskt rationellt som våra politiker skulle ha gjort.

För mig som följt händelseutvecklingen och relationen mellan EU och Ryssland mer intensivt sedan Rysslands ockupation av Krim så är språkbruket från Duman med det underliggande hotet om att dra ned hela Europa i ett storkrig det som känns mest nytt. Ju högre tonläget blir desto svårare är det att komma ur hjulspåren som kör djupare och djupare.

Den generella kontexten som brevet kommer i, förhandlingarna i Minsk och slutsatser för svenska försvarsförhandlingar skriver jag mer om på ledarplats på jobbet. Dessutom har jag gjort en LEDAR-TV-intervju om brevet.

Jag har även på ledarplats berört Historia som vapen och den ryska propagandan (TV4-kontonen som blev ryska). På EUbloggen finns en rad inlägg som beskriver relationen EU och Ryssland, som Rysslandsindexet, EFDD-tjänsteman avslöjade i påverkanskampanj, Jobbik-MEP spionmisstänkt och så min dystra spådom från i höstas..

Samma brun-röd-svarta gäng som på Krim

Sotirios Zarianopoulos, en av Europaparlamentarikerna som är ”valobservatör” i ”valet” östra Ukraina.
Foto © European Union 2014 – EP

Just nu pågår det så kallade valet i Donetsk och Luhansk i östra Ukraina, som har dömts ut av OSSE som ett brott mot Minskprotokollet. För en som just nu läser Anne Applebaums bok om Järnridån så känns en del av mönstret som ett eko från 70 år tillbaka i tiden när man ser bilder på beväpnad militär i vallokalerna.

Som en del i charaden spelar en rad europeiska politiker rollen som nyttiga idioter eller direkta överlöpare i att legitimera Rysslands aggression genom att vara på plats som ”valobservatörer”.

På listan som Anton Shekhovtsov presenterar på sin blogg återfinns flera partier och politiker som också känns igen från den olagliga ”folkomröstningen” på Krim.

En av dom är Ewald Stadler, som missar att se en soldat rakt bakom honom. Stadler har suttit i Europaparlamentet, mot slutet som vilde och dessförinnan för BZÖ. Tidigare tillhörde Stadler FPÖ och Stadler var även på Krim. Fram till valet i maj satt Stadler i Europaparlamentet, och det gjorde även Fabrizio Bertot för Forza Italia (EPP) som också är på plats. Även Bertot gick Moskvas ärenden på Krim.

Till Donetsk/Luhansk har även partikamraten Alessandra Mussolini, sittande MEP och barnbarn till italiens diktator under kriget, kommit enligt Shekhovtsov även om jag inte sett några andra källor på just henne. Franske extremhöger-MEP:en Jean-Luc Schaffhauser som valdes in nu i maj är också på plats i området.

En annan MEP är Sotiris Zarianopoulos från KKE, det grekiska nystalinistiska kommunistpartiet. KKE hade också en MEP-observatör på plats i Krim.

Övriga partier representerade i Europaparlamentet men där inte MEP:ar eller tidigare MEP:ar verkar vara på plats är belgiska Vlams Belang och ungerska Jobbik.

Andra partier som funnits i parlamentet är bulgariska Ataka och som åkte ur i år, om det berodde på att man inledde valkampanjen från Moskva (!) låter EUbloggen vara osagt.

Läs EUbloggens inlägg som delvis berör Krim-omröstningen och närvaron av europeiska partier här, här och här.

(PO)

Är Ungern på väg ut ur EU?

Kommer ungrarna att kunna rösta i nästa Europarlamentsval 2019? FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Orbán vill bygga en ”illiberal state”. Kan sådan stat verkligen vara EU-medlem? http://t.co/u2uBefV1K1 via @BloombergNews

— annika ström melin (@annikamelin) July 29, 2014

Frågan om Ungerns medlemskap i EU är det fler än jag som har börjat fundera på efter att Bloomberg gått ut med vad premiärminister Viktor Orban sagt på en möte: “Jag tror inte EU-medlemskapet utesluter oss från att bygga en auktoritär* ny stat som bygger på nationella fundament.”

Orban gav också exempel på lyckosamma stater som han ser som förebild; Kina, det allt mer auktoritära Turkiet under Erdogan och Putins Ryssland och att inspirationen är att han menar att dessa länder klarat den ekonomiska krisen bättre. Jag utgår från att den engelska översättningen från Ungerska i Bloombergs rapportering är korrekt, för den som kan ungerska har Bloomberg länkat till en video med Orbans tal där citaten är hämtade ifrån.

Orbans regeringsparti Fidesz är med i partigruppen EPP, samma som Kristdemokraterna och Moderaterna, och frågan är hur länge som Fidesz kan vara kvar i EPP (trots förre gruppledarens Dauls uttalande i valrörelsen på twitter att han var stolt över Orban) för redan tidigare har EPP fått svidande kritik för att hålla Orban bakom ryggen. Ungern under Orban har också fått omfattande kritik tidigare av EU angående drakoniska medielagar, OSSE har rytit om ändringar i ungerska vallagar och Barroso har varit kritisk mot grundlagsändringar.

Orban har hittills varit immun mot EU-kritik och verkar snarare ha stärkt honom i sitt korståg att riva ned en liberala demokrati och byggandet av en auktoritär stat. Arga uttalanden från Bryssel kommer inte att bita på honom.

Vad blir nästa steg? Kommer Ungern att vara medlem av EU när det här årtiondet går ut? Det finns fler frågor än svar, men bekymrade veck i pannan bör det finnas hos fler än mig och Annika Ström Melin.

(PO)

*Den engelska översättningen är ”illiberal”.

Georgien (2): Finländsk politikerstjärna medlar fred

Finlands utrikesminister Alexander Stubb reser nu till Georgien för att träffa president Saakasjvili under söndagskvällen samt måndagmorgon för att därefter resa vidare till Moskva för möte med utrikesminister Lavrov.

Stubb reser i sin egenskap som OSSE:s ordförande, OSSE är Europeiska säkerhetsorganisationen som har roterande ordförandeskap. Han har Frankrikes utrikesminister (som är ordförande land i EU) Kouchner med på resan

Hufvudstadsbladet, Vasabladet, DN skriver om resan.

Alexander Stubb är finländsk politiker som kan liknas med en blivande storstjärna. Det talades redan för ett par år sedan om Stubb i finländska journalist- och diplomatkretsar om ”Stubben” som republikens president en dag. Som finlandssvensk valde han att nobba Svenska Folkpartiet och istället bli samlingspartist (moderat), elaka tungor gör det gällande att bakom beslutet låg kalkylen att det är mycket svårt att bli statsminister eller president i Finland som sfp:are… 

Stubb är trots sina blott 40 år en veteran i EU-kretsar. Han har en akademisk karriär bakom sig som bland annat gästprofessor på College of Europe i Brügge och innan han valdes in i Europaparlamentet 2004 var han under ett par år rådgivare åt Romano Prodi.

Alexander Stubb hämtades hem tidigare i år när Ilkka Kanerva sms:ade en kvinna för mycket och när jag för ett par veckor sedan besökte Helsingfors så verkar hans första månader få gott betyg av de finländare jag pratat med.

Jag har också träffat Alexander Stubb flera gånger i Bryssel. Han ger både ett sympatiskt och intelligent uttryck, han är en social begåvning – både rolig och lätt att ha att göra med. Efter att jag intervjuat honom om Östersjöfrågor för SVT hojtande han varje gång vi sprang på varandra i parlamentets korridorer ”Heja Sverige!”

Jag brukade då replikera ”Heja Finland!”

Just nu kan ”Stubben” behöva allt ”Heja Finland!” när han står inför sin karriär hittills svåraste politiska prövning att få slut på kriget i Kaukasus.

(PO)