Kommer ett drag från UKIP på måndag?

Blev uppmärksammad av Will Bates, en UKIP-supporter, på twitter på en intervju med UKIP-MEP David Coburn i BBC som är anmärkningsvärd på flera sätt.

Coburn uttrycker stort självförtroende att den kraschade EFDD-gruppen återuppstår redan nu på måndag.

– It will be business as usual on Monday, säger Coburn som berättar i intervjun att man pratar med många som vill gå med i gruppen, men att man måste också kolla av de som är/var i gruppen att man är bekväm med den man tar in för att EFDD ska resa sig som Fågel Fenix. Först när Coburn blir pressad förnekar han att man talar med Le Pens Front National eftersom Nigel Farage har sagt det glasklart enligt BBC-programledaren.

Eftersom Coburn i intervjun lyfter upp gruppens betydelse så starkt så men också försöker släta över att vem man än tar in så kommer det att vara kontroversiellt så är det lätt att misstänka att det är samtal med någon/några i Le Pens EAF-gäng.

I praktiken handlar det då om tre partier, där särskilt Vlaams Belang och FPÖ är troligen mer känsliga i än PVV i brittiska ögon (även om Wilders vurm för Le Pen har raljerats av britterna. Jag har valt bort Lega Nord eftersom det redan finns italienare i EFDD):

ÖSTERRIKE: Frihetspartiet (FPÖ) 4 ledamöter

BELGIEN: Vlaams Belang 1 ledamot

NEDERLÄNDERNA: Frihetspartiet (PVV) 4 ledamöter

…den eller dom läggs då till övriga kvarvarande sex nationer i EFDD…

FRANRIKE: Avhoppare från Front National, Joëlle Bergeron, 1 ledamot

ITALIEN: M5S, 17 ledamöter

LITAUEN: Lag & Rättvisa (Tvarka ir teisingumas) 2 ledamöter.

STORBRITANNIEN: UKIP 24 ledamöter

SVERIGE: Sverigedemokraterna 2 ledamöter

TJECKIEN: SSO 1 ledamot

Kriteriet för grupp är ju minst 25 ledamöter från minst sju länder.

TILLÄGG måndag 8:40: The Guardian skriver om hur UKIP försökte få med sig Sonneborns satirparti Die Partei, men att Farage inte svarat när Sonneborn begärt att partigruppen skulle heta Sonneborns EFDD. Sonneborns parti är närmast att betraktas som en kulturinstallation och att UKIP tog kontakt visar graden av allvar.

Inom 24 timmar, eller låt oss säga 36 timmar i alla fall (eftersom det är Strasbourgvecka och ledamöterna kommer fram på kvällen och så ska de hinna snacka ihop sig och sen hålla pressträff kanske på tisdag morgon) så vet vi om Coburn har täckning eller inte för vad han sade i intervjun.

(PO)

FLASH: INGEN HÖGEREXTREM PARTIGUPP (Wilders: ”Inte nu men sen”)

De högerextrema krafterna i Europaparlamentet lyckas inte den här gången heller. Sent på måndagkvällen konstaterade den nederländska partiledaren för PVV Geert Wilders för nyhetsbyrån ANP att man inte hinner bilda gruppen innan tidsfristen löper ut.

-Jag är övertygad om att detta kommer att lyckas senare i år ännu och att vi kommer att få ihop parlamentariker från de obligatoriska sju länder.

Deadlinen handlade om att kunna ta del av pengar, presidieplatser etc för 2014 men det är praktiskt möjligt att bilda partigrupp när som helst. Enligt ANP så misslyckades EAF komma sams med det polska partiet KNP vars partiledare Korwin-Mikke gjort sig känd med Hitlervänliga uttalanden och att han tycker att kommissionsbyggnaden ska göras om till bordell. Det blev för mycket för Wilders som backade ur. Samarbetet med de andra partierna kommer att fortsätta men inte som en parlamentets formella partigrupper.

För Marine Le Pen som var valets stora segrare i Frankrike är det här en prestigeförlust. Särskilt eftersom det cirkulerade uppgifter från centralt EAF-håll om att EAF skulle kunna bildas. Min snabba analys är att det är David Cameron och Tories agerande i partigruppen ECR som till sist klämt bort möjligheterna för Le Pen och EAF. Genom att ECR tog in partier som Sannfinländarna och Dansk Folkeparti från Nigel Farages EFD, så har EFD gjort det ännu trängre på högerkanten för EAF. Att Sverigedemokraterna gick med i EFD var till exempel en missräkning för Front National. Spelet till höger om högern blev både tuffare och mer tumultartat än jag trodde. Och jag trodde också att EAF skulle bildas.

För EAF var de större partier som stod till buds – som nynazistiska Gyllene Gryning, hårdfascistiska* Jobbik och polska KNP för hårdsmälta för de befintliga gruppmedlemmarna. Det finns alltså gränser även för högern till höger om högern. I ett officiellt uttalande från Front National heter det att man valt att vara”…trogen våra värderingar och politiska åtaganden, och i överenskommelse med våra politiska allierade partier har vi valt att fokusera på kvalitet och enhetlighet i stället…”  och att man beklagar att den kortsiktiga effekten är att man inleder som grupplös, men liksom Geert Wilders säger sig Front National vara övertygade att de kommer att få ihop en partigrupp inom en inte alltför avlägsen framtiden.

Läs även:

Nu väntar vi på Le Pen

Sverigedemokraterna klara för EFD

Allt tuffare för Le Pen & Farage

Trångt på högerkanten – rackarspel att vänta

Fyrfältare för högern bortom höger

Pressröster:

Le Monde: Front National misslyckas med att skapa en EU-skeptisk grupp i Europaparlamentet

EUobserver: LePen failed to create far-right EP faction

Reuters: Dutch, French far-right fail to form European Parliament group

Twitterröster:

Huge embarrassment for #MarineLePen and #GeertWilders, who claimed to have formed #EAF group for months, but fail in the end. #noeaf #EP2014

— Cas Mudde (@CasMudde) June 23, 2014

 

England at least you beat Le Pen: #EAF fail to even reach the Group stage #WorldCup2014 #EP2014

— Jenni Dunsmore (@yennimimi) June 23, 2014

 

.@David_Cameron‘s #ECR nicked Farage’s #EFD Scandinavian allies, who in return nicked crucial allies from Le Pen/Wilders (TT…) #EAF

— Thomas Seymat (@tseymat) June 23, 2014

 

(PO)

*Hårdfascistisk blev min ovetenskapliga etikett för ett parti som kallats för fascistiskt, nyfascistiskt, nynazistiskt, extremistiskt, rasistiskt, anti-semitiskt, anti-roma och homofobiskt.

 

Verhofstadt leder just nu tredje största gruppen

Mobilfoto från en av webbsändningarna av debatterna mellan Spitzenkandidaten

Guy Verhofstadt valdes idag till den liberala gruppens ledare i Europaparlamentet. Marit Paulsen presiderade som ålderskvinna i gruppen där även Cecilia Wikström (FP) och Fredrick Federley (C) ingår.

Valet av Verhofstadt väntat och beslutet togs med acklamation. Elaka twittertungor konstaterade att snabbheten i mötet nog berodde på att Verhofstadts Belgien skulle spela VM-match mot Algeriet (vinst 2-1).

Verhofstadt var även Aldes spitzenkandidat till EU-kommissionens ordförande. I samband med mötet så togs fyra nya partier upp och för upp ALDE till den officiella siffran 67 ledamöter även om Cecilia Wikström (FP) men även andra liberala MEP:ar har uppgett siffran 72 i olika sociala medier.

Vad jag förstår har de då räknat in flamländska N-VA med 4 mandat som jag inte sett bekräftat att man väljer ALDE, här står det och väger mellan ECR (och snacket har tyngt sig mer mot ECR på sistone) och ALDE, och man kan tänka sig att N-VA vill spela så högt som möjligt och få ut så mycket som inflytande och fördelar som möjligt eftersom man kan bli ”kungamakare” i att avgöra vilken partigrupp som blir den tredje största. ECR har just nu 65 ledamöter.

Med N-VA:s fyra är det bara 71, den sista ledamoten som en del räknar in skulle eventuellt kunna vara det litauiska arbetarpartiet som varit medlem i ALDE men som jag har förstått är osäker mellan S&D och ALDE. Kanske någon läsare kan bidra med mer i pusslandet?
(PO)

TILLÄGG: Uppgifter på twitter gör gällande att N-VA ska bestämma sig i morgon kväll. 

TILLÄGG 2: En brittisk liberal bloggare har en möjlig pusselbit –  att det inte handlade om litauiska arbetarpartiet utan om en annan baltisk ledamot, och det är i sin tur i sådana fall goda nyheter för Farage i en annan del av spelet (även om jag hade just den ledamoten som ”ganska säker” hos Farage vilket gjorde att jag inte hade den med i spelet kring ALDE ö ht – nåja, det är som ett pussel det här med många källor och olika listor 🙂 och motsägelsefulla besked om vad som är vad. Men oavsett vilken den femte är så har jag kvar ALDE på 67 tills det kommer starkare bekräftelser från officiella källor).

 

@patrikoksanen A Latvian Green & Farmers Union MEP was possible to join, but now reports she’s going to EFD @henrikbrors

— Giles Goodall (@GoodallGiles) June 17, 2014

 

UPPGIFTER IDAG: Le Pen i mål, godnatt Farage

OUI! Marine Le Pen jublar PHOTO © European Union 2014

Mycket tyder nu på att EAF, den mest högerextrema gruppen kommer att bildas i Europaparlamentet. Sharon Bellul Enici (från Malta) som är generalsekreterare för EAF bekräftar för Europolitics att European Alliance For Freedom klarar kriterierna att bilda partigrupp som innebär medlemmar från minst sju länder.

Enligt uppgifter på twitter handlar det om polska Kongresspartiet Nya Rättigheter ((Kongres Nowej Prawicy) som har en ledamot som sagt gör om kommissionsbyggnaden till en bordell) med 4 ledamöter som har signat upp för EAF. KNP är nya i parlamentet. Twitter pekar också ut att minst en ledamot från litauiska Lag & Rättvisa (Tvarka ir teisingumas) ska ha valt EAF. Lag & Rättvisa satt den gångna mandatperioden med Nigel Farages grupp EFD.

Det innebär att EAF består av följande (om uppgifterna är korrekta):

FRANKRIKE: Front National 24 ledamöter

ÖSTERRIKE: Frihetspartiet (FPÖ) 4 ledamöter

BELGIEN: Vlaams Belang 1 ledamot

ITALIEN: Lega Nord 5 ledamöter

NEDERLÄNDERNA: Frihetspartiet (PVV) 4 ledamöter

POLEN: Kongresspartiet Nya Rättigheter (Kongres Nowej Prawicy) 4 ledamöter.

LITAUEN: Lag & Rättvisa (Tvarka ir teisingumas), 1 el 2 ledamöter.

Totalt: 43 el 44 ledamöter.

Det här är förstås en prestigevinst utan dess like för Marine Le Pen. En annan vinnare är Storbritanniens premiärminister David Cameron som lyckats att slå sönder Nigel Farage partigrupp genom att värva över EFD-partier till ECR.

Samtidigt finns uppgifter om att det först är nästa vecka som en presskonferens kommer att hållas för att tillkännage gruppen. Ryktena nu kan innebär att det är en del i ett psykologiskt spel att försöka få UKIP att mjukna och göra upp med Le Pen om att bilda en starkare gemensam pakt (mitt scenario 4) eller att få tveksamma partier att hoppa på ett vinnande skepp. Samtidigt har föregångargruppen ITS gått under av interna strider, så även om det blir en partigrupp med precis sju länder bildas så är det inte säkert att den överlever hela mandatperioden.

För Sverigedemokraternas del återstår nu följande hopp för att slippa grupplösheten: Ryktena är förhastade och Farage ser till att vinna tillbaka polacker och litauer och kanske på köpet lyckas flörta hem Lega Nord och plockar in SD för att klara av gruppgränsen (mitt scenario 3) eller att Farage och Le Pen gör upp och SD ansluter (scenario 4).

Samtidigt finns EAF:s kassör, sverigedemokraten Kent Ekroth och suppleanten i riksdagens EU-nämnd, just nu i smeten på PLUX (krogarna intill Europaparlamentet) enligt sociala medier. Man kan utgå från att han deltar i det politiska förhandlingsspel som pågår.

TILLÄGG: Enligt SD:s pressansvarige Martin Kinnunen är Kent Ekroth på plats på uppdrag för SD för att förhandla med andra partier. SD räknar med att tidigaste i nästa vecka ha något att kommunicera i gruppfrågan. Kinnunen uppger också att ”Kents engagemang i EAF är över”, men har inte svarat på den raka frågan är Ekroth idag  kassör i EAF, ja eller nej.”

TILLÄGG 2: Under onsdagen har dementier från litauiskt håll dykt upp, att det ska inte handla om dom i alla fall. Återstår att se om det bara är medvetna rykten i det politiska spelet eller om det finns fler kort i bakfickan hos Le Pen, eller om det är som så att litauerna fått kalla fötter. TBC!

(PO)

Allt tuffare för Le Pen och Farage

I dragkampen mellan partigrupperna så ser det allt mer ut som att både Marine Le Pen och Nigel Farage håller på att få stora problem med att få ihop sina respektive partigrupper EAF och EFD. Framför allt är det ECR:s framgångsrika värvningar som inneburit att att bland annat Dansk Folkeparti och Sannfinländarna har försvunnit från EFD som har ställt till det i matematiken, samtidigt som Sverigedemokraterna sagt nej tack till EAF.

För att få bilda partigrupp behövs minst 25 ledamöter (det är inget problem för Le Pen och Farage) från minst sju medlemsländer (det är här skon klämmer).

Far och dotter Le Pen (Foto © Europeiska Unionen 2013)

Möjliga partier i EAF

FRANKRIKE: Front National 24 ledamöter

ÖSTERRIKE: Frihetspartiet (FPÖ) 4 ledamöter

BELGIEN: Vlaams Belang 1 ledamot

ITALIEN: Lega Nord 5 ledamöter*

NEDERLÄNDERNA: Frihetspartiet (PVV) 4 ledamöter

*Uppges hålla dörren öppen för att fortsätta i EFD

Farage spanar efter gruppkamrater (FOTO © Europeiska Unionen 2014

Möjliga partier i EFD

STORBRITANNIEN: UKIP 24 ledamöter

ITALIEN: Rörelsen 5 stjärnor (M5S) 17

(ej bekräftat, Grillo flörtar med de Gröna).

LITAUEN: Lag & Rättvisa (Tvarka ir teisingumas), 1 el 2 ledamöter (1 uppges ha bestämt sig för EFD, den andra tvekar).

TJECKIEN: Fria Medborgarpartiet (Strana svobodných občanů, Svobodní) 1 ledamot

Kvar att bestämma sig (där EFD el EAF kan vara alternativ enl olika källor):

SVERIGE: Sverigedemokraterna 2 ledamöter. Vill till ECR (Tories) eller EFD. Har uteslutit EAF.

POLEN: Kongresspartiet Nya Rättigheter (Kongres Nowej Prawicy) 4 ledamöter. Väljer mellan EFD och EAF.

TYSKLAND: Alternativ för Tyskland (AfD), 7 ledamöter. Vill till ECR, EAF är inget alternativ. Kanske är EFD möjligt om Cameron stänger dörren till ECR av hänsyn till Merkel.

STORBRITANNIEN: Unionistpartiet 1 ledamot. Uppges framför allt välja mellan EFD eller grupplöshet.

Det är möjligt att jag har missat något parti. Det är inte alltid helt lätt att följa med i alla turer och besked. Det kanske också finns något/några parti som har lämnat besked men kan ändra sig i en i sista runda om budet är tillräckligt lockande.

Men just nu börjar det se rejält svårt ut, både för Farage och Le Pen. Här kommer några scenarior på vad som kan hända (utan inbördes rangordning).

SCENARIO 1 (EAF bildas men inte EFD):

Le Pen får över polackerna, vilket gör att hoppet släcks för Farage eftersom AfD samtidigt går till ECR. Det gör att tjeckerna eller litauerna i EFD går över till EAF. UKIP blir grupplösa (inte välkomna i ECR, vägrar samarbete med Le Pen) vilket även blir fallet för Sverigedemokraterna. Beppe Grillo lyckas trixa in sig efter många om och men i De Gröna som till sist inte tycker att man kan tacka nej till 17 ledamöter vilket innebär att De Gröna blir tredje största grupp.

SCENARIO 2 (EFD bildas (utan Sverigedemokraterna) men inte EAF):

Efter att polackerna bestämt sig för Farage så ser det mörkt ut för Le Pen, det gör att Lega Nord bestämmer sig för att stanna kvar i EFD. Samtidigt händer miraklet som Farage hoppats på, Cameron stoppar av taktiska skäl (relationen till Merkel) tyskarna i AfD från att gå med i ECR, och plötsligt står AfD att knacka på. EFD blir då en ganska stark grupp på 60 ledamöter. Sverigedemokraterna tas inte inte och Le Pen fortsätter i grupplösheten.

SCENARIO 3 (EFD bildas (med Sverigedemokraterna) men inte EAF):

Efter att polackerna bestämt sig för Farage så ser det mörkt ut för Le Pen, det gör att Lega Nord bestämmer sig för att stanna kvar i EFD och för att kunna tillkännage gruppen tar Farage in Sverigedemokraterna (trots motsatta besked tidigare). Le Pen fortsätter i grupplöshet. EFD blir en grupp på 55 ledamöter.

SCENARIO 4 (EFD & EAF blir ”EAFD”)

Efter högt tonläge och många angrepp under våren så kovänder Nigel Farage efter att ha suttit ned och haft ett långt samtal med Marine Le Pen när det står klart att ingen av grupperna får ihop en majoritet. Farage som länge har tvekat ändrar sig, inte bara för att utsikten att vara grupplös och inte få så mycket talartid man kan göra Youtubeklipp av utan framför allt för Le Pen erbjuder ett ”offer he can not refuse”. Front National inser att enda sättet att få med UKIP är att ge Farage gruppledarposten och en del annat smått och gott. Det här får till resultat att Beppe Grillo som inte kan tänka sig samarbeta med Le Pen rusar vidare för att hitta en annan grupp. ”EAFD”-Gruppen får runt 65 ledamöter. Sverigedemokraterna då? Antingen så står Jimmy Åkesson fast vid att vägra samarbete med Le Pen och ställer sig stoiskt utanför för att inte bryta mot löftet att inte samarbete med Front National, eller så konstaterar han att gruppen nu fått en annorlunda inriktning, att UKIP är garanten för att det är ”rumsrent” och att han är nöjd en efter ”lyckosam” förhandling.

SCENARIO 5 (Ingen av grupperna bildas)

Både EAF och EFD snubblar på målsnöret, det långa mötet mellan Farage och Le Pen slutar i verbalt slagsmål efter att Beppe Grillo insisterat att vara med, och positionerna är helt låsta. Ingen av grupperna lyckas bildas. Något av småpartierna (litauer och tjecker) lyckas krypa sig in i ECR. För de flesta återstår bara grupplöshet och det hela slutar i stor prestigeförlust för både Marine Le Pen och Nigel Farage.

(PO)

Sverigedemokraterna – en bricka i ett större spel

 

SILLY SEASON: Gröna nobbar Grillo

Det är Silly Season-snack rätt mycket i parlamentet just nu. Beppe Grillo, den italienska komikern och populisten som uppges sitta väldigt nära att göra upp med Nigel Farage och UKIP passade på att testa gräset på andra sidan staketet, men resultatet blev ett ilsket Grönt morrande – nåt möte blir INTE av. Beppe får allt sluta prata med Nigel om han ska få fråga chans på Isabella Lövin och Peter Eriksson och de andra i den Gröna Gruppen. Dessutom kan man tänka sig att Beppe är alldeles för EU-skeptisk för mainstream i Gröna Gruppen. Här är det officella svaret:

”Our response to the request for a meeting of Beppe Grillo 

Dear Mr. Grillo, 

In his blog today posted a message addressed to me, as Secretary General of the Group of the Greens / EFA Group in the European Parliament, asking for a meeting with our group. 

According to our information, the agreement between the 5 Star Movement and Nigel Farage is now in its final phase. Exactly for this reason we have doubts that his offer of dialogue with us is a real demand for discussion and not just a cover of a decision already taken. 

As you well know, the priorities and the political agenda of our group have nothing to do with the political program of UKIP. Our group can not meet you until you have clarity about your relations with the group of Farage. 

Sincerely, 

Vula Tsetsi 

secretary General 

Group of the Greens / EFA Group in the European Parliament”

Fotnot: Silly Season används i Sverige för att beskriva övergångsrykten mellan klubbar efter en säsong, men begreppet kommer från en artikel 1861 i Saturday Review och beskriver egentligen det vi i Sverige säger ”sommartorka” – en period med andra och mer udda nyheter.

(PO)

 

Bra nyhet för Vänsterpartiet, kommunistparti drar

I min serie inför valet om vad partierna inte ville prata om så lyfte jag för Vänsterpartiets del att det i deras partigrupp GUE/NGL finns flera kommunistpartier och valde att använda mig av ett av partierna som exempel – det grekiska kommunistpartiet. KKE som de förkortas kan beskrivas som Ny-Stalinister och som skämde ut sig genom att legitimera Rysslands Krimröveri genom att vara valobservatörer och säga att allt gick bra till, i sällskap med nazister och fascister. Läs mer om det här.

Den goda nyheten nu för Vänsterpartiet är att man slipper KKE. Inte för att de inte kom in parlamentet, tvärtom, men för att de väljer att försvinna in i parlamentets välbetalda intighet – grupplösheten (grupplösa får sämst med talartid, inga lagförslag att ansvara för etc, etc).

På sin hemsida motiverar KKE det med bland annat det större grekiska vänsterpartiet Syriza och tyska Die Linke försökt styra gruppen för mycket:  ”Forces from the GUE/NGL, like the German Die Linke party, participate in the EU’s anti-communist campaign, in the falsification of historical truth, the anti-historical equation of communism with fascism, the slandering of socialist construction and the gains of the working class.”

Många drar nog en suck av lättnad över att KKE drar, inklusive Jonas Sjöstedt (som haft med KKE att göra under sin tid som Europaparlamentariker) och Malin Björk som slipper KKE. Och om jag gör om serien till nästa val om vad partierna inte vill tala om, ja då slipper Vänsterpartiet i alla fall KKE!

Även grekiska medier rapporterar detta.

(PO)

 

Hökmark blev inte vice ordförande i EPP

Den största partigruppen EPP (Moderater & Kristdemorkater) har efter valet av ordförande som blev Manfred Weber gått vidare och valt vice ordförandena. Noterbart för svenskt vidkommande är Gunnar Hökmark inte blev omvald.

Hökmark hade nominerats av Sverige, Danmark och Estland, men det som ansågs vara den nordisk-baltisk platsen gick istället till Sandra Kalniete från Lettland. Kalniete är en välkänd lettisk politiker som var med vid Lettlands frigörelse och bidrog till självständighet från den sovjetiska ockupation.

Hennes personliga bakgrund är en skakande berättelse om att födas i Gulag året innan Stalin dog.  Först som femåring fick hon och hennes föräldrar återvända till Lettland. Kalniete var en av grundarna av den den lettiska folkfronten, hon har varit utrikesminister och Lettlands första EU-kommissionär och sedan 2009 Europaparlamentariker.

Historien är skildrad i boken ”Med högklackade skor i Sibiriens snö” som finns utgiven på svenska och tillgänglig i nätboklådor.

Att Gunnar Hökmark inte blev omvald som viceordförande kan dels ses ur perspektivet att det var Kalnietes tur på nordiska-baltiska platsen, dels att tyska CDU-CSU blivit mindre liberalt och mer konservativt vilket bidrog till att den dominerande gruppen lade sitt stöd på Kalniete istället för en mer marknadsliberal svensk.

För svenskt vidkommande innebär det här att det formella inflytandet i den största partigruppen minskar vilket får anses vara beklagligt (ideala ur moder Sveas perspektiv är ju att svenskar finns med i så många presidier som möjligt).

(PO)

Tories + Dansk Folkeparti = SANT!

Danska medier berättar att Tories har godkänt Dansk Folkeparti som nya medlemmar i den konservativa och EU-skeptiska gruppen ECR. Därmed får brittiska tabloider jobba med rubriker i morgon som ”Messerschmidt conquered Britain” och liknande.

Nyhetsbyrån Ritzau har fått nyheten bekräftad av ECR:s talesperson. Morten Messerschmidt blev Danmarks mest kryssade politiker i valet, och han får med sig tre danska partikrater in i ECR.

Nyhetssajten Altinget.DK uppger att även Sannfinländarna har accepterats av ECR. Något som ännu inte plockats upp av svenskspråkiga medier i Finland.

För United Kingdom Independent Party och Nigel Farage EFD-grupp är det här dåliga nyheter. Efter att Dansk Folkeparti och Sannfinländarna lämnat EFD blir det intressant att se hur EFD pusslar vidare..

Även Sverigedemokraterna har skickat in en ansökan till ECR, men chansen att David Cameron, Reinfeldts roddkamrat i Harpsund om tio dagar, skulle godkänna Jimmy Åkessons parti får betraktas som osannolik, typ ”när helvetet fryser till is”. När till och med UKIP har beröringsskräck med SD och vill helst hålla dom borta med armslängds avstånd så är att sikta på Tories inte seriöst, därför får Kent Ekroths skrivelse ses som mest politiskt skuggspel (Ekroth sitter som europeisk partikassör på eget mandat tillsammans med Marine Le Pen & EAF-gänget och skriver brev till Tory om att hans svenska parti ska få bli kompisar. Samma EAF som Sverigedemokraterna nu dissat som för extrema eftersom det skrämmer svenska väljare. Snacka om att försöka göra det omöjliga…)

Däremot, ju längre tid det går för Farage att få ihop sin partigrupp EFD – desto mer frestande lär det att blunda och ”think of England” när Jimmy kommer och vill komma med.

(PO)

 

Ny generation tar över EPP

Det blir en ny generation politiker som tar över ledningen av EPP, den största partigruppen i Europaparlamentet. Tysken Manfred Weber är född 1972 och efterträder fransmannen Joseph Daul (född 1947) som gruppens ordförande.

Weber valdes nästintill enhälligt, 190 av 192 närvarande röstade på CSU:aren. Weber är till yrket ingenjör och gör sin tredje mandatperiod i parlamentet.

Tyskland är den största delegationen i EPP med 34 ledamöter, följt av Polen 23 och Frankrike 20. Sverige har fyra ledamöter i partigruppen; moderaterna Gunnar Hökmark, Christofer Fjellner och Anna-Maria Corazza Bildt samt kristdemokraten Lars Adaktusson.

Om PSE (Socialdemokraterna) fortsätter med Martin Schulz som partigruppsordförande blir alltså Europaparlamentsarbetets två nyckelfigurer tyskar. Hur det kommer att påverka synen på Tysklands makt inom EU och bilden av en traditionell fransk-tyskaxel som EU:s motor låter jag vara osagt, kanske löser Socialdemokraterna det genom att välja en fransman…

Läs mer på EPP:s hemsida.