EUbloggen granskar valmanifest: Läget just nu

Skärmavbild 2014-08-23 kl. 10.33.21

EUbloggen tittar inför det indirekta ministerrådsvalet (du känner igen det som Riksdagsvalet) igenom partiernas valmanifest/valplattformar med EU-glasögon.

Vid valet i höst avgörs vilken regering får de kommande fyra åren, och regeringen deltar genom Rådet arbetet i den ena av EU:s två lagstiftande församlingar (den andra är Europaparlamentet). Det finns också en rad frågor som har att göra med EU som avgörs av Sveriges Riksdag, som till exempel eventuellt införande av Euron.

När sju partier har blivit granskade spretar fältet; medan FI och V bara lyckas nämna något av granskningens nyckelord bara en endaste ynklig liten gång i sina valmanifest sprutar FP på med hela 26 omnämnanden.

Nu väntar bloggen framför allt på valmanifesten från Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Alliansen. Om jag inte fått något om bakfoten så väntas inte Moderaterna komma med något eget valmanifest utan nöjer sig med Alliansens.

Läs gjorda granskningar: Folkpartiet får MVG, Centerpartiet får knappt G, Miljöpartiet får G, Kristdemokraterna får knappt G, Vänsterpartiet får IG, Feministiskt Initiativ får IG, Piratpartiet får G.

(PO)

Annonser

EUbloggen granskar valmanifesten: Piratpartiet får Godkänt

Det är indirekt val i Sverige till EU:s andra lagstiftande kammare, ministerrådet, den 14:e september. Du känner säkert igen det under ett annat namn; Riksdagsvalet. I en serie inlägg granskar EUbloggen partiernas valmanifest utifrån EU-perspektiv. Valvinnare kommer ju att bilda regering, och regeringens ledamöter deltar i det EU-lagstiftande arbetet som sker i ministerrådet.

Tidigare inlägg i serien valmanifest: Folkpartiet får MVG, Centerpartiet får knappt G, Miljöpartiet får G, Kristdemokraterna får knappt G, Vänsterpartiet får IG, Feministiskt Initiativ får IG.

Tidigare granskning: Det här vill partierna inte prata om

PIRATPARTIETpiratpartiet

Har eget EU/Europakapitel: Nej.

Antal gånger som olika begrepp nämns:

EU: 4

Europa: 0

Europeisk(a): 1

Euron: 0

Konkreta löften i EU-politiken: 

Alla länder i Europa ska kunna bli medlemmar i EU (Europa definieras dock inte, frågan är om PP är för eller emot ett turkiskt medlemskap i framtiden hänger i luften).

Dataskyddsförordningen ska stärkas så att bl.a. personuppgifter inte blir en handelsvara.

Implementeringen av EU:s datalagringsdirektiv ska rivas upp.

Försvara EU:s fria rörlighet.

Förstärka EU:s demokrati i grunden (men PP berättar inte i valmanifestet hur det ska ske; direktvald Europeisk regering eller ännu starkare roll för de nationella parlamenten är två helt olika svar på frågan hur.)

Överraskningsfaktor: Att inte Piratpartiet kopplar exempelvis upphovsrätten till EU-nivån, inom kulturen väntas det vara den viktigaste frågan under mandatperioden.

Kommentar: Piratpartiet lyckades inte försvara sina mandat i Europaparlamentet i maj när man hamnade i medieskugga av Gudrun Schyman. Istället är målet nu att försöka få minst 1 procent i riksdagsvalet (för att få valsedlarna tryckta 2018) eller ännu hellre nå partistödsnivån på 2,6 procent. Valmanifestet kan ses som en anpassning till svensk rikspolitik. Det förbigår lika ofta som för många andra partier att det finns en EU-nivå som både sätter begränsningar och skapar möjligheter. Trots att det är EU-politik med lagstiftande erfarenhet från Christian Engström och Amelia Andersdotter som är partiets spetskompetens, särskilt i hjärtefrågorna integritet & IT, så är det inget som genomsyrar hösten valmanifest i Riksdagsvalet.

Det som lyfter omdömet är att EU finns med i en del konkreta frågeställningar och för att Piratpartiet vågar ha en EU-vision som att förstärka EU:s demokrati (även om man låter läsaren fylla det själv med innehåll), försvara fria rörligheten och att alla Europas länder ska kunna bli medlemmar. Det är faktiskt mer än de vad de flesta har klarat av. Piratpartiet hamnar i en mittfåra, bättre än V, Fi, KD & C men sämre än MP och FP.

Slutomdöme: Det blir slutbetyget Godkänt för Piratpartiet, med rekommendationen att för 2018 faktiskt våga nyttja kunskaper och kompetens förvärvat i den europeiska politiken även i den svenska myllan utan att för den delen slänga ut visionen av EU och Europa.

(PO)

PS Notera att betygssättningen inte handlar om politikens innehåll utan om hur EU-perspektivet finns med i partiernas valmanifest/valplattformar.

 

ANALYS: Pirater utan vind i seglen

DSC_0061

Tre toppnamn, men ingen fick kvällstingarna att gå i spinn.

Eftersom Piratpartiet var det parti jag inte hann med i min förvalsserie så får jag kompensera med att göra den första partivalsanalysen om just Piratpartiet.

Piratpartiet 82 763 röster vilket gav 2,23 procent. Av partiets väljare kryssade 58,75 procent en kandidat.

Piratpartiet som fick två mandat 2009 åkte ur, inte med buller och bång utan snarare i tystnad. För visst har det varit tyst om Piratpartiet. Både före och efter valet, jämfört med 2009 förlorade partiet nästan två av tre väljare. Det som var hett, nytt och spännande 2009 var i jämförelse med Gudrun Schymans homepartyn iskallt i den benhårda medielogiken. Ilskan i samhällsdebatten, den som människor kunde identifiera sig med genom fildelningsfrågan, som bar ända till Bryssel för fem år sen fanns inte där Piratpartiet var starka. Övervakning och upphovsrätt mobiliserar inte massorna (även om det är viktiga frågor och kanske borde mobilisera…) eftersom det är inte symboliskt nära som att man någon gång har laddat ned en film eller två och ska bli brottsling för det.

Istället kanaliserades frustrationen av SD och Fi, två partier som fick stryka sina planerade valframgångar på foten 2009. I det valet hoppades Fi kunna försvara sitt av FP kapade mandat genom Maria Carlshamres partibyte och SD hoppades på det där genombrottet med sturm und drang som skulle skrämma slag på etablissemanget.

Krasst kan man säga att väljarna uppfattade att Piratpartiet var ett enfrågeparti (fildelning) som man inte längre brann för. Sedan att Piratpartiet byggt på med ett partiprogram som omfattar mer än bara ”det där med data” för att använda uttryck från Masjävlar, det uppfattades inte av väljare eller medierna. Det var väl inte så att Piratpartiet INTE ville prata om det, det bara inte blev så. Det enda som riktigt fastnade var att partiledaren Anna Troberg var skittrött på fildelning, partiets tidigare valmotor.

Piratpartiet var på utsidan 2009, men på insidan 2014. Piratpartiet sågs som radikala och annorlunda 2009, men var mer kammade och välartade men väldigt anonyma och gråa 2014.

Partiet valde att toppa med sina två sittande parlamentariker och där listtvåan Amelia Andersdotter fick större stöd än Christian Engström, 20,71 procent mot 18,30 procent. Logiskt att göra så, men partiet hade nog behövt spetsa listan för att ha skapat en annan medielogik i valrörelsen. I fjol skrev jag några inlägg på hur ett dreamteam skulle kunna se ut för olika partier. Jag konstaterar bara att Piratpartiet inte gjorde som jag föreslog, att spetsa och krydda listan med namn som hade fått kvällstidningarna att springa benen av sig. Namn som fått partiet både att verka spännande och lite ”Bad boy”, men också namn som kunde kommunicera modernt, framgångsrikt och den nya digitala ekonomin.  (Hade man varit riktigt provokativ kunde ju Piratpartiet gjort som Feministiskt Initiativ, medvetet sätta en icke valbar person på listan. Tänk vilket liv det hade varit med Edward Snowden på en sjunde plats…) Nu sprang pressen efter Gudrun Schyman och Jimmy Åkesson-protesterna. Piratpartiet seglade in i ett kommunikativt stiltje, blev utan vind i seglet och fick aldrig tillbaka något momentum.

Piratpartiet missgynnades också av den svaga EU-bevakning som finns mellan valen och att SVT:s Agendadebatt med partiledarna i valrörelsens start ”handlade om budgetförslagen för riksdagspartierna” och inte en partiledardebatt om EU-valet. Kombinationen blev att Piratpartiet inledde valrörelsen utan medietäckning, med många väljare som inte ens visste att de satt i parlamentet och utan den vind i seglen som behövs för att för att få fart i en valrörelse för ett litet parti med begränsade resurser. Det bidrog till att Piratskeppet blev akterseglat, men är inte den avgörande orsaken, det var den egna kommunikativa felseglatsen som beskrivits i stycket ovan. Piratpartiet försökte vända medieuppmärksamheten genom att spela kortet före, under och efter att de var missgynnande.

Kanske hjälpte det lite grann här och var anledningen till att man inte blev bortglömd så ofta (som att man föll bort i en grafiksammanställning i SvD vilka partier som sitter i parlamentet) men kommunikativt var det ingen höjdare mot väljarna. Inte nog med att man har ett parti som tappat sin profilfråga, blivit mainstream och anonyma och dessutom är ”gnälliga” (Missförstå mig rätt nu, jag tycker att Piratpartiet varit underbevakade före, under och efter, jag talar nu här om den kommunikativa effekten och inget annat). Snacka om osexigt, vem vill rösta på gråa, gnälliga förlorare? Sedan är det väl som så att man saknar kon först när båset är tomt, som Sofia Mirjamsdotter i ST är inne på.

Hade något kunnat rädda Piratpartiet kvar i parlamentet?
Mitt svar kan sammanfattas i att om partiet vågat vara mer populistiskt i listvalet och kandidaterna, och letat rätt på två namn som hade fått Gudrun att blekna så hade det varit fullt möjligt, särskilt om man behållit den ”rättfärdiga ilskan” i kommunikationen som kännetecknade partiet 2009, utan att för den delen slänga ut mogenhet och mångfald av frågor som partiet byggt på sig med sedan 2009 så hade valresultatet kunnat se annorlunda ut.

Vad händer nu?
Piratrörelsen står i vägskäl. Blir det som i Nassau på 1700-talet en kort storhetstid innan det faller ihop, eller en Junilista om man vill hämta en svensk jämförelse med ett politiskt parti som dansade en mandatperiod innan det föll ihop, eller kan Piratpartiet resa sig?

Det som talar för en resning jämfört med Junilistan är en starkare organisation i Piratpartiet och att det snabbt nu kommer nya val. Visst, det finns ingen chans att nå riksdagen. Mer realistiskt är mandat i några studentstäders fullmäktigeförsamlingar. Det kommer att vara ”bra för inre moral och stabilitet” som en Piratpartist uttryckte det. Det gör att partiet kan jobba vidare, fortsätta bygga och sikta på fler kommuner om fyra år och sedan revansch i EP-valet 2019 och Riksdagsvalet 2022. Efter Sverigedemokraternas första kommunala genombrott 2002 sade jag till mina kollegor på redaktionen där jag jobbade att det här innebär att de har goda chanser att nå riksdagen 2010 eftersom grunden till en riksorganisation med stabilitet började att läggas. Piratpartiets mål borde därför vara att nå samma läge som SD 2002, börja lägga grunden för ett stabilt parti med stabil bas.

Under tiden får Partiet hoppas på draghjälp här och där internationellt för att hålla Piratrörelsen levande. Närmast är isländskt kommunalval i Reykjavik där man räknar med piratframgångar. Piratpartiet sitter sedan i fjol i Alltinget.

Genom att Tyskland avskaffade spärren till Europaparlamentsvalet efter beslut i författtningsdomstolen så fick det tyska systerpartiet ett mandat, även om det i Tyskland inte blev någon valframgång (1,4 procent i EP-valet mot 2,2 i senaste nationella valet).

Piratpartiet lever vidare, men behöver fundera mer på framtoning, innehåll och hur man gör för att ta sig in det offentliga samtalet och bryter det kompakta intresse som finns för Gudrun och Jimmy nu inför valet i höst. Sen förstås, gräsrotskampanj i nyckelkommuner.

(PO)

Tillägg: Det blev ett mandat till Piratpartiet i Reykjavik med 5,9 procent av rösterna. Läs mer här. Partiet är med i diskussionerna kring styret, läs mer här.

MANDATKOLLEN: Stora partierna har tappat i valspurten

Image

Min sammanställning av mandatfördelning i samtliga undersökningar från maj månad.

Dagens Ekot/Novus (där jag noterar att min diskussion med Ekot fått dem att redovisa mandatfördelningen tydligare) är ingen rolig läsning för Moderaterna som för första gången tappar ett mandat i en mätning. Partiet är dessutom inte ens näst störst, det är Miljöpartiet. I går kom också DN/Ipsos (som inte redovisat mandaten, men som finns med i mandatkollen här ovanför) och den var dåliga nyheter för S som i den mätningen för första gången tappade ett mandat och den vikande tendensen för moderaterna fanns med i mätningen även om mandatet behålls. Tillsammans med den tredje mätningen på två dagar (SvD/Sifo) så är bilden ganska klar – Sverigedemokraterna och Fi kommer att ta plats i parlamentet, KD och C behåller sina mandat medan Piratpartiet åker ut.

Nu handlar det om att mobilisera sina väljare till vallokalen. För den/de som misslyckas  med det kan det svida ett mandat i slutändan.

MANDATKOLLEN:

Image

Kommentar: Moderaterna började starkt i mätningarna (precis som 2009) men har sjunkit i mätningarna på slutet. Trots att Gunnar Hökmark, Sveriges mäktigaste Europaparlamentariker (vice ordförande i EPP och tunga rapportörskap) pekades ut som en av vinnarna i SVT:s debatt drabbas moderaterna återigen av att väljarna straffar sittande regeringspartiet. Mitt tips är det blir fyra mandat med flaggning för att tappa ett mandat. Det blir dramatiska timmar fram till klockan 22-23 på söndag, eller om det blir på håret, ännu längre än så.

Image

Kommentar: Folkpartiet har legat stabilt på ett mandat mindre än förra valet. Partiet har haft svårt att ta plats i debatten som EU-positivt, dessutom har Marit Paulsen inte fått det utrymmet som hon tidigare har haft – som djurens Skyddshelgon St Marit. Nu har kvinnliga borgliga toppkandidater från övriga partier synts med grisar och det nästan har tävlats i griskrameri, i konkurrens med Miljöpartiet också ska sägas. Att Paulsen fick figurera i rapporteringen som inte medveten om vilka tidningar hon medverkar har inte hjälpt heller. De flesta partierna har använt sina partiledare i kampanjen, men Jan Björklund har varit relativt osynlig både på kampanjmaterial och i valrörelsen (eller åtminstone inte fått så mycket media). Det blir två mandat och en del att tänka på för Folkpartiets valstrateger.

Image

Kommentar: Centerpartiet spelade högt med två doldisar högst upp på listan och sin egen ”Bad Boy-liberal” Federley på tredje plats, dessutom med en sen start i kampanjandet gjorde att flera mätningar placerade partiet utanför parlamentet. Men sen kom grisdebatten som gynnat lantbrukare som tvåan Kristina Yngwe samt toppnamnet Kent Johansson. Partiets satsningar på trafikcentra har ökat trycket i kampanjandet. De senaste mätningarna visar att det har betalat sig och partiet har klarat både spärr och mandat trots att Kent haft svårt i debatterna. Betyget sju nås pga grisarna, som satt mest knorr på Centerpartiet av alla grisintresserade partier. Skulle jag ha satt betyget för en vecka sedan, ja då hade det nog blivit en trea-fyra.

Image

Kommentar: Kristdemokraterna har också likt Centerpartiet stabiliserat sig i opinionen och ser ut att klara sitt mandat. I början av valrörelsen var det hög energi och synlighet på Lars Adaktusson, men det är inte lätt att gå från den som frågar ut till att bli utfrågad av sin forna kollegor. Adaktusson har inte haft helt lätt att klara sig i debatterna och de andra partierna har instinktivt förstått att ingen glädje är så stor som skadeglädjen i journalistkåren vilket gjort att de pucklat på honom lite extra. Kd har också dragit nytta av grishistorien som Ebba Busch Thor från Uppsala spelat skickligt på.

Image

Kommentar: Socialdemokraterna har liksom Moderaterna börjat starkt i mätningarna men ju närmare valet desto fler har lämnat partiet. Det finns även mätningarna som visar att man nu tappar ett mandat. Orsakerna är flera, i Europaparlamentsvalet är det många som testar något annat för att återvända hem till det trygga valet i riksdagsvalet. I den här valrörelsen har Socialdemokraterna framför allt ätits på av vänterkanten, inte bara MP och V utan nu även Feministiskt Initiativ. Lägg därtill att Marita Ulvskogs hatkärleksdebatter med Gunnar Hökmark har lett till en del misslyckade plumpar som ”jävla skithög” (svenska väljare vill ha mer statsmannamässig approach eller genuin energi som Schyman, inte svordomar) och sakfel. Det blir spännande timmar fram till röstsammanräkningen om S behåller sina 6 mandat eller tappar ett.

Image

Kommentar: Miljöpartiet har länge sett att gå bra ut, det finns någon mätning med ett dippande mandat, men det mesta talar för att det blir tre mandat. Det skulle ha varit fyra om Fi inte dykt upp, eftersom partierna slåss om samma väljare. Isabella Lövin klarade slutdebatten bra enligt experterna. Småskandaler som Jabar Amins taxiresor kommer inte att störa spurten. Enda hotet nu är att MP slår sig till ro och tappar väljare till Fi.

Image

Kommentar: Hur går det egentligen för V i spurten? Mätningarna pendlar i procent som en hiss, det gör mandaten likaså och mycket handlar om hur partiets matematik med de andra partiernas röstetal faller ut. Det andra mandatet står och väger på en tunn tråd. Men spurtformen är ändå bättre än i andra partier och mitt tips är att det blir två mandat i slutändan.

Image

Kommentar: Jag utfärdade skrällvarning för Fi efter att sett mobiliseringen på 1 maj. Nu tycks den förverkligas och de rosa rusar in i parlamentet. Sympatisörerna är välmotiverade att gå till valurnan och med lågt valdeltagande räcker det långt, inte till två mandat – men gott och väl ett. Ska det räcka till två mandat krävs att andra partier misslyckas i sin väljarmobilisering.

Image

Kommentar: Sverigedemokraterna har dominerat debatten på många sätt eftersom partiet skapar reaktioner var partiledaren Jimmy Åkesson än visat sig. Samtidigt är det Jimmy som dragit valrörelsen medan toppnamnen varit svaga, okunniga och osynliga. Jimmy räcker långt, till ett mandat men de två mandat jag trodde länge på uteblir.

Image

Kommentar: Tufft spurtbetyg kanske på 3, men det känns som om Fi:s framgångar och att PP aldrig lyft över fyra procent gör att vinden mojnat i piratseglet. Kapten Engström gjorde en gedigen insats i slutdebatten, men lite bittert måste det kännas för PP att gå in i parlamentet och leverera bra resultat utifrån förutsättningarna och så får man ett gäspande från väljarkåren och får packa ihop. Mitt tips är alltså 0 mandat.

Image

Kommentar: Junilistan som valdes in med tre mandat 2004 (men Lars Wohlin hoppade över till Kd och EPP så var dom bara två) men som försvann i valet 2009 har inte kommit upp på banan igen efter femårig törnrosasömn.

(PO)

 

Mandatfördelningen i Ekot/Novus

Jag fortsätter som en Don Quijote mot mediehusens ovilja att publicera mandatfördelningen – det tycks som om det inte går in att det är mandatfördelningen som är grejen med Europaparlamentsvalet på ett helt annat sätt än Riksdagsvalet. Jag kör därför siffrorna i en mandatberäknare.

I dag är det Ekot/Novus som publicerar intressanta resultat, som de själva inte uppmärksammar – som att Sverigedemokraterna får två mandat för första gången i en mätning (läs mer här) och Vänsterpartiet är tillbaka igen på två mandat.

(RÄTTELSE: Rätt ska vara rätt. Begreppet ”Syndaren” som användes ovan i en tidigare version av inlägget är väl starkt eftersom Ekots Inrikeschef Fredrik Furtenbach mycket riktigt påpekar att redaktionen publicerade mandaträkningen kl 04.00 i morse och kan hittas här. Dock innehåller huvudartikeln ingen information eller vinkling på mandaten. Vidarelänkningen till mandaten bär rubriken ”Grafik: Opinionsläget inför EU-valet” vilket gjorde att jag missade den, vilket jag beklagar. Dock förtar tar det inte intrycket – att intresset (okunskap?) för mandatfördelningen i vinkling och presentation kring undersökningarna inför Europaparlamentsvalet är märkligt ointressant för publicerande redaktioner). 

Piratpartiet har tagit över skrälltröjan från Feministisk Initiativ. PP når inte över spärren 4,0 procent men snubblande nära (läs mer här). Centerpartiet åker för första gången ur parlamentet i den här mätningen. Räkna med att det är rafflande och nervösa dagar i en rad kampanjhögkvarter där partierna kastas mellan hopp och förtvivlan.

Ekot/Novus med procent och mandat

Moderaterna 16,3 – 4 mandat

Folkpartiet 8,4 – 2 mandat

Centerpartiet 3,2 – 0 mandat

Kristdemokraterna 6,4 – 1 mandat

Socialdemokraterna 26,9 – 6 mandat

Vänsterpartiet 10,2 – 2 mandat

Miljöpartiet 14,9 – 3 mandat

Sverigedemokraterna 6,6 -2 mandat

Piratpartiet 3,9 – 0 mandat

Feministiskt Initiativ 2,5 – 0 mandat

Junilistan 0,2 – 0 mandat

Det kan alltså bli rekordmånga i valet som lägger sin röst på ett parti som inte får något mandat. I den här mätningen är det 8,8 procent (PP, C, Fi & JL).

(PO)

Piratpartiet nära mandat

Nu är det Piratpartiets tur och nosa på mandat. Ekot/Novus ger partiet 3,9 procentenheter i sin senaste mätning. Det är fortfarande under 4 procentsspärren, men snubblande nära. Skrällpartiernas dilemma har ju varit att återerövra ett mandat, och klarar Piratpartiet av det så gör man en politisk bedrift som jag länge inte trodde på.

Det kommer också bli intressant att följa krysstriden mellan toppnamnen Christian Engström och Amelia Andersdotter.

Läs mer om Ekot/Novus här.

Skop ger mandat till C & KD

Opinionsundersökningarna duggar tätt men av någon anledning är det inte vanligt att man placerar ut mandaten, så jag fortsätter köra valsimulatorn för att se hur det faller ut.

Idag kom Skop, på uppdrag av Sverige i Europa, men sin EU-valsmätning. Mätningen är lite roligare läsning för KD och C som har kniven mot strupen. De hamnar på rätt sida av spärren. Noterbart i SKOP är att här är det Piratpartiet som har häng på mandat med över 3 procent av rösterna medan Fi rör sig uppåt men ligger betydligt lägre än gårdagens undersökning som publicerades av SVT med sina 1,6 procent.

Skops siffror (för de som uppger att de kommer att rösta 25:e maj):

Parti Procent (förändring jfr med Valet 2009) och antal mandat

Moderaterna 20,0 procent: (+1,2%) 4 mandat
Folkpartiet 9,2 procent: (-4,4% ) 2 mandat
Centerpartiet 4,1 procent: (-1,4%) 1 mandat
Kristdemokraterna 4,7 procent: (+/-0) 1 mandat
Socialdemokraterna 32,6 procent: (+8,2%)  7 mandat
Vänsterpartiet 5,9 procent: (+0,2% ) 1 mandat
Miljöpartiet 12,8 procent: (+1,8% ) 3 mandat
Sverigedemokraterna 5,2 procent: (+1,9%) 1 mandat
Piratpartiet 3,1: ( -4,0%) 0 mandat

Om man man jämför mandatfördelningen med gårdagens från SVT så tappar Moderaterna och Miljöpartiet var sina mandat som istället hamnar hos KD och C.

(PO)

 

 

 

Fi kan bli invald för första gången, men får inte sin första parlamentariker

Nu när Fi i SVT:s mätning inför Europaparlamentsvalet nått en bit över 3 procent och har medvind i seglen är det lätt att slinta med tungan och säga att Fi för första gången har chans att ta plats i Europaparlamentet.

Om Fi får ihop tillräckligt många röster för ett mandat är det första gången som partiet får en representant invald i parlamentet, men partiet har haft representation i Europaparlamentet 2006-2009.

Under de åren satt Maria Robsahm (tidigare Maria Carlshamre) i parlamentet och företrädde partiet. Maria Carlshamre, som hon hette i valet 2004, blev invald som Folkpartist men bytte parti när partiledningen ville att hon skulle lämna ifrån sig sin parlamentsplats när hon dömdes till villkorlig dom för bokföringsbrott efter en konkurs.

Hennes tid i parlamentet kan inte beskrivas som någon större framgång, personliga skäl gjorde att hon kom att ha förra mandatperiodens lägsta närvaro. Politiskt innehade hon ett rapportörskap, i ett icke lagstiftande ärende (parlamentsarbetet kan förenklas vara uppdelad i a) lagstiftande ärenden b) icke lagstiftande ärenden som är mer av karaktären opinionsyttringar). Den som vill fördjupa sig i Robsahms tid i parlamentet hittar henne här.

Fi fick 2,2 procent i Europaparlamentsvalet 2009, alltså en procentenhet under vad mätningen i SVT visade (oklart om ökningen ligger inom felmarginalen. SVT har valt att inte redovisa felmarginalen). Den gången var det istället Piratpartiet som tog vinden i seglet och susade förbi till en stor skräll. Fi missgynnades troligen av den negativa rapportering som var kring Maria Robsahm och hennes insats i parlamentet 2009. Frågan är om det blir ombytta roller 2014, Fi snuvar PP på mandat istället för tvärtom…

(PO)

PS Har twitterfrågat Fi vilken partigrupp som är deras förstahandsval vid ett mandat, ALDE (liberalerna, där FP & C sitter) som förra gången eller annan, återkommer vid svar.

 

Sunde får inte, men Svartholm Warg går bra…

Efter inlägget om Besättningen som får Piratpartiet att kapa nya mandat så dök det upp lite frågor kring valregler. Under gårdagen fick jag tackförnämlig hjälp av Sara Ahnborg på Europaparlamentet att reda ut frågeställningarna.

Får man kandidera om man sitter fängelse?

De gemensamma valreglerna sätter inte stopp för det, utan den frågan avgörs av varje enskilt land. Här kan alltså två medlemsstater ha helt olika regler. I Sverige, när det gäller Europaparlamentsvalet, finns det ingen begränsning vad beträffande fängelsestraff. Det innebär att, som jag föreslog i blogginlägget, det är möjligt för Gottfrid Svartholm Warg att kandidera, trots att han kommer att skaka galler under valet.

Kan man kandidera i flera länder?

En annan frågeställning som dök upp är huruvida man kandidera i olika länder samtidigt. Den andre Pirate Baygrundaren, Peter Sunde, står på listan för finländska Piratpartiet, kan han kandidera i Sverige också? Svaret är nej, det går bara att kandidera i ett land åt gången. Det regleras i RÅDETS DIREKTIV av den 6 december 1993  (93/109/EG) och Artikel 4:

1. Väljare skall utöva sin rösträtt antingen i bosättningsstaten eller i hemstaten. Ingen får rösta mer än en gång vid samma val.

2. Ingen får kandidera i mer än en medlemsstat vid samma val.

Ett halvvågat förslag från Eubloggen som skulle kunna göra att Sunde kan kandidera i flera länder

Nästa Europaparlament, det som väljs 2014, får en ännu tyngre maktroll. I enlighet med Lissabonfördraget ska medlemsstaterna ta hänsyn till valresultatet när nästa ordförande för EU-kommissionen ska föreslås. Medlemsstaterna måste också föreslå en kandidat med kvalificerad majoritet i rådet, som sedan måste nå en majoritet i omröstningen i Europaparlamentet. Europaparlamentet kan alltså för första gången säga nej till kommissionens ordförande utan att fälla kommissionen som helhet.

Ett problem som Europaparlamentsvalet har är att det är 28 olika val i 28 olika länder utan en gemensam valdebatt eller känsla för kammarens gemensamma utmaningar. Det finns också demokratikritik mot att för mycket sker i slutna processer. Ett förslag som skulle göra valrörelsen mer intressant, och mer övergripande över hela EU, är om de som var kandidater till kommissionens ordförande måste toppa valsedlar för säg minst en fjärdedel av medlemsstaterna (samma regel som att bilda partigrupp i Europaparlamentet).

Då skulle också det kunna ske gemensamma valdebatter där toppnamnen kunde mötas och diskutera vilket EU de vill ha i framtiden. Sedan efter valet skulle medlemsländerna föreslå med kvalificerad majoritet och Europaparlamentet godkänna eller underkänna med vanlig majoritet. Men då skulle den nyvalde kommissionsordförande vara en välkänd europeisk politisk figur, som blivit belyst av kritisk journalistik, debatter med motståndare och passerat genom väljarens nålsöga – så väl som genom medlemsstaternas realpolitik och en majoritet av parlamentet.

I ett sådant scenario skulle Peter Sunde kunna ha varit piratrörelsens förslag till kommissionens ordförande och toppat listorna i Sverige, Finland, Österrike, Tyskland, Kroatien, Spanien, Tjeckien och Belgien…

(PO)

Besättningen som får Piratpartiet att kapa nya mandat

Eubloggen har en serie inlägg om partiernas drömuppställning i Europaparlamentsvalet 2014, vilka kandidater skulle vara ett dreamteam i varje parti – och vara det lag som kan föra partiet upp till dess maximala potential (eller rent av lite till). Blogginläggen mixar lite mellan partirealism och kryddade förslag som skulle kunna skaka om motståndarna och fånga intresset hos svenska folket. Det här blogginlägget handlar om Piratpartiet.

Upp som en sol och ned som en pannkaka. Det är något vi har har sett några gånger i svensk politik de senaste 20 åren. Det började med greven och betjänten – i läskbacksbyggande Ny Demokrati som tog riksdagen med storm och försvann ut i ingenting tre år senare.

2004 var det dags för Junilistan som red på vågen efter Nejet till Euron, men den väljarkår som lyfte in tre mandat till parlamentet (ok, en hoppade över till ett annat parti under perioden så till slut var de bara två) fanns inte kvar fem år senare. I valet 2009 var Junilistans roll som antietablissemang och alternativt parti bokstavligt talat kapad av ett gäng pirater som seglade med ipred och FRA-vind i seglen och fick ett mandat och sedan ett till Lissabon-mandat. Piratpartiets framgång bland unga, arga män, blockerade också Sverigedemokraterna från att ta ett mandat i parlamentsvalet 2009. Väl i parlamentet tog Piratpartisterna med viss tvekan plats i den gröna gruppen efter att ha övervägt liberalerna i ALDE (Centerpartiet och Folkpartiet) och haft bud från vänstergruppen GUE/NGL (Vänsterpartiet)

När partiet året efter parlamentsvalet gjorde ett magplask i riksdagsvalet 2010 så betraktade många dom som överspelade som politisk kraft och nästa pannkake-parti.

Jag skulle vara benägen att hålla med i den bedömningen fram till ganska nyligen. Sen kom en möjlig ”game changer” – Snowden och Prismaffären. Återigen har integritetsfrågorna kommit upp på dagordningen och piratpartisterna anar morgonluft. Kan det räcka för att nå till 2009-årsnivåer?

Antal röster 2009: 225 915 (NY)

Andel av rösterna 2009: 7,13 % (NY)

En mätning från TNS-Sifo antyder att Piratpartiet kanske har en del vind i seglen ändå. Eftersom mätningen inte särredovisar övriga partier så vet vi inte exakt vad PP fick i mätningen i webbpanelen, men av 6 procent övriga så är troligen PP den största andelen.

Med fler Snowdenskandaler, mer debatt om integritetsfrågorna, draghjälp från Miljöpartiet där Fridolin i Almedalen krävde att att FRA skulle sättas under en demokratisk kriskommission så finns chansen för Piratpartiet.

Kommer det att räcka ända till i maj 2014, tveksamt ändå. Stalltipset från Eubloggen är 0 mandat, men med en respektfull skrällvarning på 1-2 mandat (som annars troligen skulle hamna hos SD). Om piratpartisternas kan fylla sitt skepp med ett riktigt dreamteam kan fler mandat kapas, ja varför inte fyra eller fem…

1) Anna Troberg

Piratpartiets nya partiledare har tvättat bort en del av den grabbighet som associerades med partiet genom företrädaren Rick Falkvinge. Med översättaren och förläggaren Anna Troberg i spetsen har partiet mognat och med henne har partiet fått en mer intellektuell och välpolerad partiledare som kan bidra att fylla ut tekniken med mer ideologi och själ.

Anna Troberg är en given listetta för att visa att partiets prioritering är den betydelsefulla Europeiska arenana, även om hon givetvis kandiderar till riksdagen också och högst troligt lämnar sin parlamentsplats om partiet kommer in i riksdagen.

2) ”Daniel Ek, Spotify”

Missförstå mig rätt nu. Jag vet i ärlighetens namn inte om Daniel Ek sympatiserar med Piratpolitik, men bakom Anna Troberg skulle Piratpartiet behöva ha en fixstjärna eller två som drar mediernas och medborgarnas intresse till sig. Helst bör det vara två typer av fixstjärnor – dels helylle-framgångspersoner som vunnit världsframgångar i en kreativ och digital värld och dels ett svart får. Daniel Ek från Spotify faller väl in på det första kriteriet. Här skulle Piratpartiet få en talesman som förstår den digitala ekonomin och som står upp för partiets digitala ideologi och som redan nu har en rockstjärnestatus i många kretsar. Så om inte Daniel Ek, nån som han – ja ni fattar!

3) Gottfrid Svartholm Warg

För att spetsa det hela ytterligare skulle partiet behöva det svarta fåret, förlåt Wargen – som fängelsedömde Gottfrid Svartholm Warg. Pirate Baygrundaren är en riktig digital aktivist (eller haverist som hans motståndare skulle kalla det). Men med Warg som trea finns det ingen redaktion i Sverige (eller i världen) som skulle undgå att vilja rapportera om Piratpartiet och hur mannen som gäckat rättssystem i olika länder tar sig själv till lagstiftande församling. Under valet avtjänar Svartholm Warg dessutom fängelsestraff, vilket han lär kunna använda politiskt. Jag har inte hittat några begränsningar i Sverige om att man inte ska kunna valbar till Europaparlamentet även om man avtjänar ett fängelsestraff, någon mer kunnig bloggläsare kan kanske bekräfta eller dementera detta.

 4) Amelia Andersdotter

Kom in under mandatperioden genom Lissabonfördraget som gav Sverige ytterligare mandat. Sveriges yngsta MEP och tagit plats i ITRE (industriutskottet) där hon bekämpat ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement – ett handelsavtal mot piratkopior/förfalskningar) som parlamentet med stor majoritet röstade ned.

Amelia Andersdotter fick över 20 000 personröster i valet 2009 och var näst mest kryssad bakom listettan…

TILLÄGG: Amelia Andersdotter är inte bara Sveriges, utan även hela parlamentets, yngsta MEP. Tack Sara för faktauppgiften!

TILLÄGG 2: Amelia Andersdotter är också den yngsta MEP:en genom tiderna. Tack Rick Falkvinge för faktauppgiften.

5) Christian Engström

Partiets parlamentariker ända sedan 2009 med plats i det mäktiga inre marknadsutskottet. Christian Engström har haft en otacksam uppgift att länge ensam vara den ende valde Piratpartisten i en lagförsamling samtidigt som intresset för partiet gick från skållhett till iskallt på hur kort tid som helst. I det ensamma och ganska tysta har han slitit på med vardagsarbetet i parlamentet och drivit motstånd mot ACTA och fått de gröna att anamma Piratpartiets politik kring legaliserad fildelning. Men i vinna-eller-försvinna-valet som avgör Piratpartiets framtid får han träda tillbaka ett antal platser till förmån för starkare fixstjärnor, väl förvissad om att vid en framgång kommer han tillbaka, i alla fall som ersättare.

Piratpartiet ska spika sin lista på ett möte i höst och lär som sagt var inte se ut som listan här ovanför. Mer troligt är att Christian Engström tar första platsen och Amelia Andersdotter andra platsen, precis som 2009.  

(PO)