Kd drömmer om ett ja från Alf Svensson

I mitten av oktober ska kristdemokraterna spika sin lista till Europaparlamentet och just nu finns inte Alf Svensson med i provval och process. Den gamle partiledaren får betraktas som drömkandidaten för partiet, som med sin erfarenhet och ålder skulle kunna lyfta både Europadebatten och partiet. Kristdemokraterna fick ett mandat i valet 2004 och sedan ett gratismandat i och med Lars Wohlins avhopp från junilistan.

Med Alf Svensson som första namn skulle ett mandat kunna försvaras, och kanske minst ett till erövras. Problemet är dock att han sagt nej i början av juni som flera medier rapporterat om. Trots det finns det flera i partiet som fortfarande hoppas på en omsvängning, att om partiet ber Alf Svensson om att ta första platsen så kommer han ändå att dyka upp i topp.

För valrörelsens vitalitet och valdeltagandet vore det bra om Alf tackade ja, även om de andra partierna håller tummarna för fortsatt nej. Även om 70 år är gammalt i svensk politik så finns det flera ledamöter som är över 70 i Europaparlamentet, ja till och med över 80 år.

(PO)

Annonser

S-listan: Jan Eliasson har tackat nej

Förre socialdemokratiska utrikesministern Jan Eliasson tillhör skaran gamla ministrar som tackat nej till att toppa listan till Europaparlamentsvalet 2009. Trots att han under våren ska ha gett nej-beskedet så finns det uppgifter om att han man bett Eliasson tänka över saken igen. När nu S-nomineringarna drar igång står det klart att Eliasson inte finns bland de som accepterar nomineringar.

Tidigare har bl a Leif Pagrotsky sagt nej, något EUbloggen skrivit om i juni. Pagrotsky vore kanske den taktiskt bästa kandidaten för att hålla framför allt Junilistan stången på EU-kritikerflanken.

25:e september är sista nomineringsdag till partistyrelsen som presenterar sitt förslag 31 oktober som fastställs av förtroenderådet 15:e november.

Idagsläget verkar de hetaste s-namnen vara Europaparlamentarikerna själva. Av dagens ledamöter kandiderar inte Jan Andersson, för mig är det oklart hur Inger Segelström gör (någon läsare som vet?). Segelström var snubblande nära att mista gruppledarskapet under mandatperioden i den lilla femmannagruppen och är enligt rykten på väg ut. Klart är dock att Göran Färm, Åsa Westlund och Anna Hedh kandiderar. Åtminstone Färm och Westlund har redan fått nomineringar. Frågan är vilket ess i rockärmen som partihögkvarteret på 68:an kan dra fram för att få det genrepet inför riksdagsvalet 2010 som partiet och Mona Sahlin behöver.

Bland övriga namn som nämns kan nämnas Haparandas kommunalråd Sven-Erik Bucht, årets svensk 2007 enligt tidningen Fokus. Trots att Bucht i en blogg hos Norrbottens-Kuriren sagt att han inte kandiderar så är det någon som både tror att han ändrar sig och vet vilken plats på listan han har, för på wikipedia kan man läsa att Bucht är femma…

I Norrland pratas det om ett annat kommunalråd, Jens Nilsson i Östersund, som kandidat. Nilsson stod på 18:e plats 2004. I Uppsala nämns förre SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi, han finns även med hos Mats Engströms blogg som även nämner Håkan Juholt.

Andra namn som nämns är Hillevi Larsson, riksdagsledamot och republikanska föreningens ordförande, Peter Hultqvist, riksdagsledamot och partidistriktsordförande i Dalarna. De förs fram bland av VF:s politiske redaktör Lars Bodén.

Utifrån det lösa underlaget så dristar jag mig ändå till att göra en lista på ren spekulation:

1) Partiets joker. Den med lyskraft som ska bli vallokomotiv. Drömkandidat: Margot Wallström (som nog inte går att övertala att lämna kommissionen i förtid). Politiskt rätt: Vanja Lundby-Wedin (ordförande i Europafacket, kan föra en valrörelse om mobilisera kring arbetsrätten och Vaxholm). Skrällen: Göran Persson.

Resten av listan beror på vilket kön ettan har eftersom listan varvas. Första namnet utgår från att en man är etta, andra namnet att en kvinna är etta.

2) Inger Segelström / Göran Färm

3) Göran Färm / Inger Segelström

4) Åsa Westlund / Manlig kandidat skogslänen – ex Jens Nilsson

5) Manlig kandidat skogslänen – ex Jens Nilsson / Åsa Westlund

Jag tror att EU-kritikern Anna Hedh placeras på gränsen till valbar plats, för att visa partiets EU-kritiker att man lyssnar, men samtidigt att de måste mobiliseras för partiet för att få in henne. Det innebär en sjätte-sjunde plats. Svagheten med den här listan är Göteborg och Skåne är underrepresenterade, men det kan naturligtvis vara som så att Jokern fyller den kvoten. Sedan är det sagt var frågetecknet kring Segelström…

Dock är det märkligt tyst på bloggar och på hemsidor kring kandidaturer till parlamentsvalet. Kanske vaknar det nu när semestrarna är slut…

(PO)

Nyckelperson för EU-ordförandeskapet hoppar av

Nicola Clase, statssekreterare med EU-frågor och utrikespolitik på sitt bord, hoppar av jobbet på regeringskansliet. Därmed försvinner ännu en nyckelperson med EU-erfarenheter inför det svenska ordförandeskapet hösten 2009.

Clase är den tjänsteman som jämte EU-ambassadören, där Sven-Olof Petersson slutade i våras, som har den viktigaste samordnande funktionen i Sveriges EU-arbete.

Nicola Clase ska istället vara verksam på Harvard, uppgifter om ersättare har jag inte hittat. Sveriges problem är att antalet höga tjänstemän med gedigen erfarenhet av EU-frågor inte är direkt legio. Dessutom är avhoppet ett bakslag för statsministern som avverkat två statssekreterare på två år, först Schenström som hade inrikesfrågor och nu Clase med EU-portföljen.

(PO)

Georgien (10): Gemensamt EU-försvar och 1925 års försvarsbeslut

Tidigare har utrikesminister Carl Bildt varit både tydlig och syrlig när det gäller Ryssland och Georgienfrågan. I och med måndagens utrikesnämnd har nu Sverige definitivt placerat sig i samma EU-läger som Polen, Estland, Lettland och Litauen – bland de riktigt rysskritiska.

Sverige avbryter en rad olika militära samarbeten med Ryssland, något som också stöds av oppositionsledaren Mona Sahlin. Socialdemokraten Sahlin efterlyste också ett större EU-engagemang i länder som Ukraina, Moldavien och Vitryssland något som bland annat DN, Aftonbladet, Expressen och SvD rapporterar om. Sammanlagt är det sju ryska och fem svenska militärbesök som ställs in. Det ska bli intressant att följa den ryska reaktionen på Rysslands Röst.

Noterbart är att det är Moskvas grannar som protesterar mest och känner sig mest oroliga. Från tyskt håll är det betydligt mer försonliga tongångar, exempelvis från den tyske socialdemokratiske utrikesministern Steinmeier på Sverigebesök. Steinmeier betonar vikten av att hålla kanalerna öppna med Moskva och säger till DN i en skriftlig kommentar:  ”Jag står för en utrikespolitik där förnuftet spelar en central roll. Därtill hör insikten att Ryssland förblir en stor granne till EU och – vare sig vi vill det eller inte – en faktor i den europeiska politiken. ”

Dilemmat för Sverige blir nu att hantera försvarsfrågan. Det svenska försvaret är nedbantat och skulle inte klara en krissituation i närområdet som hände snabbt. I debatten har det hörts argument för neddragningarna som att Sveriges säkerhetspolitiska läge har förbättrats radikalt genom bildandet av nya stater som de baltiska, att elasticitetsprincipen gör att det svenska försvaret kan återta sin förmåga vid hot och att ny tekonologi gör att framtidens krig kommer att föras på ett helt annat sätt så att man inte behöver lika många soldater.

Det är argument som skulle kunnat ha varit hämtade från 90-talets försvarsdebatt, men det är det inte. Det är argument från 20-talet inför försvarsbeslutet 1925 som innebar en så kraftig nedrustning att Sveriges beredskap vid andra världskrigets utbrott var allt annat än god. 1936 beslutade Sverige för en kraftig upprustning, fullt rustad enligt 36-års försvarsbeslut var man 1945.

Följden av kriset i Georgien för Sverige och för EU kan mycket väl bli förnyade diskussioner om försvarssamarbeten inom EU. Bristen på svenskt försvar gör att Sverige mycket väl kan komma att bidra till att förverkliga det som EU-kritiker har varnat för – ett Europeiskt försvar. Det finns numera också ett folkligt svenskt stöd i frågan.

I början av året kom FSI, Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier, med en studie som visade att för första gången fanns det en majoritet för att Sverige ska ingå i ett EU-försvar. 39 procent var positiva, 24 procent negativa. Jämfört med den förra mätningen hösten 2005 så var siffrorna 32-39 procent. Svängningen var hela 22 procentenheter. Det var innan krisen i Georgien.

Vi kan bara spekulera i vad motsvarande undersökning skulle visa idag…
(PO)

Lavaldomen besvärlig för regeringen

Akademikerförbundet SSR, Metall och SKTF gör gemensam sak på DN Debatt och uttrycker sin oro för Laval-domen och andra liknande domar från EU-domstolen som innebär att kollektivavtalet och den svenska modellen undermineras. Debattörerna skriver:

Vi kräver att regeringen Reinfeldt snarast, och senast under det svenska ordförandeskapet nästa år, initierar en ny social dialog där arbetskraftens värde stärks och där den sociala tryggheten garanteras.”

Frågan om kollektivavtalet och EU är den mindre (jfr med FRA-debatten) huvudvärken för alliansregeringen, men inte desto mindre en bökig fråga. Moderaterna är traditionellt emot kollektiva lösningar och centerpartiet under Maud Olofsson har lanserat sig ekonomiskt väldigt liberalt samtidigt har Nya Moderaterna jobbat hårt för att etablera bilden av att man värnar fack och kollektivavtal – men i tysthet finns det nog ganska många moderater som tycker att domstolens beslut var väldigt bra. Räkna med halvhjärtade och ganska undanslingrande hållning från regeringen i frågan. Utredning och lämpliga markeringar att man är för i ett försök att undvika att det här blir en för stor valfråga i parlamentsvalet nästa år, men helhjärtat lobbyarbete inom EU och under ordförandeskapet – knappast.

(PO)

Minst två svenskar skulle ha träffats av takraset

Om innertaket i Strasbourg rasat när Europaparlamentet hade session hade minst två svenskar drabbats, moderaterna Christofer Fjellner och Anna Ibrisagic. Christofer Fjellner säger till TV4Nyheterna Uppland:

”Där, där sitter jag, jag hade fått det rakt i huvudet. Jag är väldigt glad över att jag inte var där. Jag hade dött, och det hade varit fler svenskar som gått åt som Anna Ibrisagic.”

Fjellner är också kritisk mot själva bygget och staden Strasbourg och kallar det hela för fuskbygge.

EU-rapporten, FRA och kriget i Georgien

EUbloggen har tidigare skrivit om EU-rapporten som justitieminister Beatrice Ask och migrationsminister Tobias Billström deltagit i från svensk sida. Det är en framtidsrapport inom EU som handlar om säkerhet och underrättelseinhämtning för att hantera terrorism, illegal invandring och gränsöverskridande brottslighet. Läs tidigare inlägg 1, 2, 3 och 4 

En aspekt i rapporten som är värt att lyfta upp, särskilt i ljuset av konflikten i Georgien, är vilken vikt Billström & Ask och fem andra länders justitieministrar lägger vid Ryssland. Rapporten menar att EU behöver starka partners och jämte USA pekas just Ryssland ut.

”The European Union vill inevitably need strong partners to succeed in the fight against terrorism on a global scale…In this context, the European Union should also deepen the regular dialogue mechanism with the Russian Federation within the framework of the Permanent Partnership Councul on security, also including, where appropriate, trilateral meetings with the United States.”

Samt i slutet av rapporten:

”Russia is, together with the US, our main strategic partner in the field of justice, freedom and security. The framework for our cooperation with Russia is the EU-Russia Common Space of the Freedom, Security and Justice which is very comprehensive, ranging from counter-terrorism to the fight against drug trafficking, from migration and asylym to judicial cooperation in criminal and civil matters.”

Rapporten uppmanar EU-länderna att bli bättre på att hantera den digitala informationstsunamin, bygga utbyten av information och mer samordning. Den svenska FRA-lagen visar att Sverige har ambitionen (och kanske är det just därför regeringen envisats med lagen trots en orkan av kritik) att ligga i framkant. Ironiskt i sammanhanget är att det land som pekas ut som en så viktig partner är det land som i debatten har pekats ut som huvudmål för spaningen.

För Billström och Ask borde formuleringarna om Ryssland vara mindre roliga i ljuset av händelserna i Georgien. Deras partikamrat Gunnar Hökmark i Europaparlamentet skräder inte orden om Rysslands agerande. Bland EU-ledare så ligger Hökmark närmast Estlands president Ilves som menar att Europas försvarsplanering de senaste två decennierna har byggt på ett felaktigt antagande – att Ryssland inte invaderar ett självständigt land.

Hökmark och Ilves har mothugg, tunga politiker från stora länder säger rakt ut att man vill släta över händelserna i Georgien. Utrikesnämndens ordförande i den tyska Förbundsdagen säger till Reuters att Ryssland borde erbjudas ställning som priviliegerat partnerskap. Det är enligt Reuters första gången någon använder begreppet på Ryssland, tidigare är det enbart Turkiet som beskrivits i de här termnerna.

Uttalandet visar att synsättet i EU-rapporten när det gäller Ryssland inte  har försvunnit efter femdagarskriget, snarare att rapporten kommer att bli hetare och än mer kontroversiell bara.

Frågan är bara vad Tobias Billström och Beatrice Ask idag säger om EU-rapporten, särskilt när det gäller relationen till Ryssland. Vad anser utrikesminister Carl Bildt om styckena om Ryssland? Hittills har jag inte sett att regeringen har kommenterat rapporten över huvud taget.

Läs mer om Georgien: DN, DN, HBL, SVD, SVD, Sydsvenskan

Bloggat om EU-rapporten och FRA: Erik Hultin, Jonas Morian, Henrik Alexandersson, Claes Krantz, Thomas Lidholm

(PO)

Åland ställer krav för att godkänna Lissabonfördraget

Åland, som har ett eget parlament och en särställning i sitt EU-medlemskap (bl a gällande tax free-handel) ställer krav på Finlands regering för att ratificera Lissabonfördraget.

Åland kräver bland annat på sikt en reserverad plats i Europaparlamentet och rätt att delta i medlemsstaternas rådsmöten. Dessutom vill man ha en bevakande roll i att subsidiaritetprincipen efterlevs.

Det viktigaste kravet, som även verkar vinna gehör hos den den ansvariga finländska ministern Astrid Thors (sfp), är att Åland ska ha rätt att föra sin egen talan inför EU. Detta kommer nu troligtvis att skrivas in i Ålands självstyrelselag.

Finlands riksdag kan godkänna Lissabonfördraget utan Åland, men hamnar då i en besvärlig situation där Ålands roll i EU inte är klarlagt. Det åländska parlamentet verkar dock ha en positiv grundinställning till fördraget: ”Vår ledstjärna ska vara att vi ska kunna säga ja” understryker Britt Lundberg (c)

(BH)

Georgien (9): EU som väntat oenigt

Utrikesministermötet i Bryssel blev som väntat en oenig historia. Den ryska realpolitiska kalkylen att det tar tid för 27 stämmor att sjunga i takt var korrekt.

EU:s ministrar var enig om att skicka övervakare från konflikten. Fredsbevarande trupp måste ske under FN-flagg, här lär Ryssland blockera frågan i säkerhetsrådet. När det gäller tonfallet gentemot Ryssland är det kvartetten Polen-Estland-Lettland-Litauen som trycker på för ett tuffare språkbruk och hårdare tag. Länderna är kritiska till att eldupphöret saknar hänvisningar till Georgiens territoriella integritet. Dessutom uppmanar kvartetten Nato att ta emot Ukraina och Georgiens medlemskapsansökningar.

I det andra hörnet fanns framförallt Cypern, Italien och Tyskland som vill behålla en mer EU-neutralitet i konflikten och hålla kanalerna öppna till Moskva.

Samtidigt agerar ett allt mer nervöst Ukraina genom att begränsa rörelsefriheten för den ryska Svarta Havsflottan. USA har också Condolezza Rice på Tbilisibesök samt att amerikanerna kommer att låta sitt flyg och sin flotta leverera bistånd till Georgien. Konflikten i Georgien riskerar att bli farlig, ett misstag eller ett par misstag av nervösa militärer gör att den kan sprida sig.

Med de senaste rapporterna (och nu ska man komma ihåg att det första offret i ett krig är sanningen) om vad som kan vara etnisk rensning i Sydossetien samt att rysk trupp befinner sig på vägen mellan Gori och Tbilisi visar att Ryssland nu fortsätter att spela högt på europeisk oenighet och energiberoende. En klokare rysk taktik hade varit att stanna i Gori och se till att paramilitära styrkor inte hämnas på etniska georgier i Sydossetien. Ryssland tycks här ha felkalkylerat eller inte ha riktigt kontroll över de sina. Ju mer spänningen fortsätter desto större är risken för Moskva att EU-27 lyckas få samstämmig ton, även om det är ännu långt innan det blir en konsert…

Vi kan bara spekulera i om EU hade agerat annorlunda eller fortare med Lissabonfördraget på plats, där det är tänkt att EU ska ha en permanent president och en utrikesrepresentant. Min personliga gissning är att det inte hade varit så stor skillnad, i slutändan handlar utrikespolitiken mycket om nationella intressen – och det går före gemenskapen både idag och i framtiden.

Läs mer om utvecklingen på bland annat SvD, SvD, DN, Carl Bildts blogg, Reuters, GP, Sydsvenskan, Nyhetskanalen, BBC och så har BBC föredömligt samlat nyckeluttalanden från aktörerna här.

(PO)

Georgien (8): Rysk kalkyl om att EU är långsamt

Femdagarskriget har en solklar militär segrare – Ryssland. PR-mässigt är det kraftigt poängövertag för Georgien. Ryssland försöker nu hämta in en del genom att i rättan tid – precis innan EU:s extra ministermöte, acceptera EU/OSSE-fredsplanen.

Punkterna i fredsplanen tycks bland an vara omedelbart eldupphör och att man ska avstå våldshandlingar, att parterna ska återgå till positionerna innan kriget bröt ut och tillåta humanitärt bistånd.

Ryssland har nu skickat ett meddelande om att man är bredd att agera kraftfullt för att skydda sina medborgare, att hävda sina geopolitiska intressen och att man är tillräckligt stark och viktig för att kunna göra det utan några större konsekvenser. I klartext, inga fler gamla sovjetstater med i EU eller Nato. Dessutom har man lagt ett strypgrepp på planerna om en pipeline genom Georgien som helt kommer utanför rysk kontroll.

EU:s utrikesministrar som sammanträder klockan 10 kommer att kritisera Ryssland, men de största rysskritikerna är de små randstaterna nära Ryssland – som Baltikum, Polen, Tjeckien men även Sveriges Carl Bildt. Stora länder som Frankrike och Tyskland har varit mildare i sin kritik, här kan vi räkna med att realpolitik i energifrågorna kommer att spela in. Italien framstår som extra rysslandsvänligt, bland annat trivs Berlusconi och Putin väldigt bra ihop.

Det tog EU flera dagar att få ihop mötet, att bli enig om en tuff politik mot Ryssland lär ta längre tid. Cyniskt kan man säga att ryssarna kalkylerar att det tar tid för EU att komma överens, det tog månader att nå en överenskommelse om styrkan till Tchad och skicka iväg den.

Visst kommer det nu att bli svårare för Ryssland att komma överens om partnerskapsavtal med EU, men Moskva räknar nog med att när vintern kommer och de stora länderna behöver gas så kommer det här lilla sommarkriget vara snabbt glömt av de stora. Byggandet av Nord Streams tysk-ryska gasledningen lär inte heller vara i fara, fast att den efter i kriget i Georgien måste betraktas som än mer hotfull av Sverige, Estland, Lettland, Litauen och Polen.

Däremot kommer de små länderna att nogsamt minnas vad som har hänt. Estland som redan varit utsatt för cyberkrig mot Ryssland och Lettland med sina stora ryska minoriteter drar nog en lättnadens suck av att de är med i både Nato och EU, men mer vaksamma kommer de att bli framöver. I Sverige börjar försvarsdebatten igen.

Ukrainas ställning är än mer osäker, på ena sidan en lockande men väldigt avlägsen gemenskap med Europa och Nato, på andra sidan ett revanschistiskt Moskva som inte drar sig för att kränka andra länders territorier. Ukraina kommer att balansera på en skör lina framöver.

När det gäller Georgien finns det en uppenbar besvikelse över långsamt och litet stöd från vännerna i väst. Frågan är om ett snabbt hjälppaket kommer att lindra den bitterheten. Klart är i alla fall Georgien kommer att få stöd från EU, ännu mera stöd – humanitärt såväl som att få igång ekonomin. Dessutom kan det mycket väl bli tal om att de ryska ”fredsbevararna” ersätts eller kompletteras med EU-fredsbevare i delar av området.

Mer om situationen i Georgien och analyser bl a om EU kan du läsa i SvD, SVD, DN, DN, Nyhetskanalen, Aftonbladet, UNT, Sydsvenskan, GP, Hufvudstadsbladet, Politiken, Verdens Gang.

(PO)