Junckers dilemma: Var är brudarna (Slutuppdaterad)

Foto: (C) European Union 2014 EP

SLUTUPPDATERAD VERSION (löpande uppdateringar har gjorts i takt med att fler saker blivit kända. Blogginlägget är nu färdiguppdaterat).

Den nye kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker har hela sommaren haft ett stort svart moln hängande över sitt huvud, det har varit brudarna. Inte att han själv är själva problemet, utan att medlemsländerna i så stor grad har önskat skicka manliga kommissionärer så att Europaparlamentet hotar att underkänna hela hans kommission. Att ha färre kvinnor än de nio i utgående Barrosokommissionen är en gräns som inte kommer att accepteras.

Senast i veckan upprepade S-gruppen sitt krav att minst 9 kvinnor ska det vara, annars blir det nej.

Alla 191 soc&dem i EU-parlamentet kommer rösta nej till kommission som har färre kvinnor än den avgående. Gruppens ordförande benhård.
— Marita Ulvskog (@maritaulvskog) August 29, 2014

@patrikoksanen Formuleringen vi och gruppordf står för: ”…Will not support…with fewer women than today.” Se pressmeddelande 27 aug.
— Marita Ulvskog (@maritaulvskog) August 29, 2014

Och länge såg det mörkt ut med bara några fåtal nominerade, däribland Cecilia Malmström från Sverige. Men nu gör EUbloggen bedömningen att Juncker kommer att gå i mål med uppgiften. Han kommer att klara den magiska gränsen.

När veckan började var det fem kvinnor i EU-kommissionen:
Bulgarien – Kristalina Georgieva
Italien – Federica Mogherini (som ju blev utrikeschef och därmed också tar plats i EU-kommissionen. Om någon annan blivit utrikeschef hade Italien troligen bytt kommissionär).
Slovenien – Elna Bratusek
Sverige – Cecilia Malmström
Tjeckien – Vera Jourova

Ett land har nominerat i veckan:
Danmark – Margrethe Vestager 

Dessutom kan Juncker förvänta sig följande:
Belgien – Marianne Thyssen. Vad jag har kunnat hitta är det inte beslutat ännu, men Juncker pressar den belgiska regeringen att välja Thyssens. UPPDATERAD: Det blev Thyssen, beskedet kom under torsdagen 4:e september.
Nederländerna – Kommer att välja en kvinna. UPPDATERAD: Ack så fel hade jag hade. Nederländerna skickade en karl som du ser på bilden nedan…


.@JunckerEU interviews Frans Timmermans pic.twitter.com/GT5yEIGf48

— Natasha Bertaud (@NatashaBertaud) September 2, 2014

Polen – Med Tusk som rådsordförande förväntas Polen dra tillbaka Sikorskis namn (som var kandidat till utrikeschef). Som tack för Rådsposten har Polen att spela lagspel och kommer att välja en kvinna, EUbloggens (rena) gissning är att Danuta Hübner gör comeback i EU-kommissionen. UPPDATERAD: Polen betalade tillbaka precis som EUbloggen trodde, dock blev det inte Hübner, utan Bienkowska.
Rumänien – Uppges vara beredd att ta en för laget, och byta kommissionärskandidat och skicka en kvinna istället. UPPDATERAD: Rumänien skickar Corina Cretu.

UPPDATERAD: EUobserver uppger att även småländerna Malta och Cypern är beredda att byta sin man om det i slutändan krävs. Det är alltså små stater som får ge vika när de stora länderna skickar karlar, vilket gör att bloggen är fortsatt övertygad om att det blir 10 i slutändan även om Nederländerna föll bort. UPPDATERING PÅ UPPDATERINGEN: Malta & Cupern gjorde inte det, skickar fortsatt män.

Om det här pusslet faller ut som EUbloggen tror kommer Jean-Claude Juncker att få ihop 10 kvinnor i EU-kommissionen. Med tanke på hur läget har sett ut får det betraktas som en bedrift och en lovande start.

UPPDATERING: Det blev bara 9, den nivå som S&D angett som den lägsta som kunde accepteras. Det gör att EUbloggen hade fel i sin kalkyl att Juncker skulle klara 10 och därmed uteblir också överleveransen som skulle ha betytt uppsving och momentum i starten Juncker I. Det finns dock viss chans/risk att det finns invändningar i Europaparlamentet mot någon kandidat som kan påverka könsbalansen i EU-kommissionen. HELA LISTAN på kandidaterna kan läsas här.

Så när Juncker får frågan i Europaparlamentet – var är brudarna? Kan han då lugnt svara: Här!

Med tio (UPPDATERING: 9) kvinnor i EU-kommissionen så faller argumentet att rösta emot. Dessutom är det fler kvinnor (UPPDATERING: Lika många som i…) än i Barrosokommissionen vilket kan spinnas som en framgång (UPPDATERING: som kan spinnas som att jag levererade samma nivå trots medlemsländernas motvilja att hjälpa till) Men räkna ändå med en del smågruff från parlamentet om sammansättning, att det inte är tillräckligt bra egentligen, men också att den nya kommissionen i slutändan kommer att klubbas utan problem annat än mot någon enskild kandidat (som det brukar bli).

Det kommer också att heta i snacket då att den är den mest erfarna och kunniga EU-kommissionen hittills, med många tunga europeiska politiker med omfattande meritlistor.

(PO)

Junckers dilemma: Får regeringscheferna ihop ett lag?

Donald Tusk FOTO (C) European Union 2014 EP

Det kommer att bli ett oroligt toppmöte på lördag. De förhoppningar som sattes till att Minskmötet skulle kyla ned konflikten med Ryssland föll platt när Ryssland öppnade en ny front i kriget mot Ukraina. EUbloggen kommer i fortsättningen prata om konflikten i Ukraina som ett krig mellan Ryssland och Ukraina då bloggens mörka scenario från i juli blivit verklighet.

Nya sanktioner står på dagordningen. Samtidigt vädjar Ukraina omvärlden om hjälp. Hur EU som tidigare agerat splittrat och långsamt (att få 28 nationella intressen att gå i takt kräver en kofösare av rang).

Det för oss in på den egentliga dagordningen på lördag, toppmötet ska ju utse två nyckelkofösare. Dels handlar det om EU:s utrikeschef (som också blir vice ordförande i EU-kommissionen) och Rådets ordförande (som leder toppmötena).

När nyheten om att Ryssland öppnat en ny front i Ukraina kom var min omedelbara reaktion och slutsats att detta var den definitiva spiken i Federica Mogherinis kandidatur till utrikesjobbet. Italiens socialistiska utrikesminister har ansetts vara för mjuk i fråga om Ryssland, och stoppades vid det senaste toppmötet av några av Ryss-hökarna i Rådet. Istället tryckte hökarna på för Polens utrikesminister Sikorski, något som i en shoot out borde ha slutat med att vägen låg bäddad för Kristalina Georgieva från Bulgarien. Georgieva är idag kommissionär för bl a räddningsinsatser och akuthjälp och reste bland annat till Bagdad med Bildt. Bulgarien är också av tradition ett land med goda ryska kontakter dock utan att Georgieva var komprometterad. I det scenariot skulle också Cecilia Malmström kunna dyka upp som alternativ, särskilt om man ville ge ett toppjobb till en liberal om en socialist fick rådsordförandejobbet.

Samtidigt är det många kompromisser som ska göras, mellan Euroländer och inte Euroländer, Socialister & EPP:are & Liberaler, Nord & Syd och Nya & Gamla medlemsländer.

Så EU-politik är inte alltid att enkel att nysta sig fram i, gårdagens förlorare kan vara dagens vinnare för att i morgon, ja vem vet. Därför stänger man sällan några dörrar definitivt i förhandlingsspelet i Bryssel. De medierapporter som nu kommer inför toppmötet talar om en kompromissernas kompromiss som jag inte trodde var aktuell, men som om den stämmer har en del logik i sig.

Rådsordförande: Donald Tusk, Polen.

Med Tusk får EU en rådsordförande som i Rysslandsfrågan varit en av de starkaste hökarna och kommer från ett land som drabbats hårt av ryska sanktioner. Polackerna delar också gräns med Ukraina. Att välja Tusk är också en spegling av Polens växande tyngd inom EU. Nackdelen med Tusk är han är svag på EU:s två viktigaste språk; engelska och franska. Han markerade tidigt att han inte var intresserad av jobbet, men det är ju närmaste en förutsättning för att kunna få det… Tusk har en stark supporter i Angela Merkel.
Tusk har också stöd av Storbritannien som gärna ser att en rådsordförande hämtas från utanför eurozonen.

Utrikeschef: Federica Mogherini, Italien.

Socialisterna ska ha blivit lovade utrikesposten, men EUbloggen trodde länge att det skulle bytas mot rådsordförande och därigenom bana vägen för Helle Thorning Schmidt från Danmark. Så ser det inte ut att bli. Hökarna kan acceptera att med Tusk som garant för en hård Rysslandslinje så kan ta kompromissen att säga ja till duvan Mogherini. Det gör Italien nöjda, och socialisterna får den person som man önskat föra fram.

I pusslet så ska också Eurozonens finansministrar få en egen kofösare, det ser nu ut att bli spanjoren Luis De Guindos som tar över efter holländaren Jeroen Dijsselbloem. Därigenom har den södra delen av Europa fått betydande tilldelning av toppjobb.

Om det blir så här på lördag törs jag inte sia om, men pusslet verkar EU-logiskt, precis som det var EU-logiskt att Mogherini var helt körd, men gårdagens förlorare kan bli dagens vinnare. Det kan svänga fort i kohandlandet.

Till sist, om det inte blir det här pusslet, vad är alternativen? För rådsordförande pratas det om andra kandidater från de nya östländerna. Framför allt snurrar snacket runt Lettlands förre premiärminister Valdis Dombrovskis eller hans estniske ex-kollega Andrus Ansip. Min tidiga favorit Dalia Grybauskaite nämns inte och Helle Thorning-Schmidt ser inte heller längre ut att vara aktuell.

För utrikeschefen, ja där verkar Sikorski helt ha kastat in handduken (eftersom det är hans chef Donald Tusk som det nu snackas om till ett annat jobb), annars lurar framför allt Georgieva i vassen, och längre ned på djupet Cecilia Malmström som jag inte vill utesluta som en nattlig kompromiss. Däremot, om posterna förankras i förväg tror jag att vi kan räkna bort Malmström.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker väntar med spänning på hur det ska falla ut. Utrikeschefen måste nämligen vara klar för att han ska kunna gå vidare med pusselläggandet om vem som ska få vilken portfölj (och hur han ska hantera bristen på kvinnor, även om Polen kanske skulle kunna tänka sig byta Sikorski mot exempelvis Danuta Hübner ). Om Stats- och regeringscheferna inte skulle nå en överenskommelse förskjuts hela processen med att utse EU-kommissionen, det är också en farlig signal om svaghet när Europa står i sina farligaste stunder sedan Murens fall och Sovjetimperiets sammanbrott.

På lördag klarnar nog bilden för Juncker och för oss andra, nog, kanske.

(PO)

 

PS: Kofösare…

Junckers dilemma 1: Malmströms möjliga portföljer

Foto (C) Europeiska Unionen 2014 – EP

En rad inlägg kommer att handla om Junckers olika dilemman kring kommissionens portföljer. Det här första inlägget handlar om vilken portfölj som Cecilia Malmström kan få.

KONKURRENSEN

Konkurrensen är på många sätt stenhård. Aldrig tidigare har en kommission haft så många gamla regeringschefer, finansministrar och utrikesministrar som alla anser att just de är kompetenta för en rejäl portfölj. Det är också en avspegling av hur mycket många länder nu prioriterar EU-arbetet och ett tecken på att kommissionen håller på att transformeras från ”byråkratprofil” till ”politisk”. De ”tiotaggare” som Juncker (själv både regeringschef och finansminister) har att placera ut är följande:

Fd regeringschefer: Valdis Dombrovskis (Lettland), Andrus Ansip (Estland), Jyrki Katainen (Finland), Alenka Bratušek (Slovenien*)

Sittande utrikesministrar: Radek Sikorski (Polen), Federica Mogherini (Italien), Karl Erjavec (Slovenien*) och Tibor Navracsics (Ungern**).

Fd finansminister: Pierre Moscovici (Frankrike)

Utöver dessa kan vi lägga till att Tyskland av storlek och vikt är att betraktas som tiotaggare oavsett vem som Tyskland skickar (här får energikommissionären Oettinger förnya förtroende).

Två länder (Belgien och Bulgarien) uppges inte ha levererat några namn inom ramen för deadline. Tre länder har inte officiellt tillkännagivit sina kandidater, från Nederländerna är finansminister Jeroen Dijsselbloem den som nämns som möjlig kandidat. 

KOMPETENSEN

Cecilia Malmström har en lång erfarenhet, både som Europaparlamentariker och svensk EU-minister. Dessutom har Malmström en doktorshatt i statsvetenskap, internationella studier och språkkunskaper (sex av EU-språken). Av många internationella journalister är Malmström uppskattad, vilket inte minst märktes i twitterreaktionerna efter utnämningen. I fem år har Malmström haft den utmanande portföljen för Migration & Säkerhet. Malmströms politiska profil ligger i utrikes-, rättighets- och konstitutionella frågor även om hon även satt i IMCO, inre marknadsutskottet, som ersättare under sin parlamentstid.

GRUNDPUSSLET

Det vanliga är att posterna i kommissionen roteras så räkna med viss förändring. Samtidigt i spekulationen ska vi komma ihåg några saker; dels att Juncker kan välja att dela upp frågorna på ett annat sätt vad hans företrädare Barroso har gjort för att ge meningsfulla uppdrag till alla de 27 andra och dels att det finns en debatt om att bygga kluster med en överordnad kommissionär som jobbar i team med underordnade kommissionärer.***

En annan sak som är en osäkerhetsfaktor, jag har inte sett någonstans där det tydligt framgår vilka poster Sverige har siktat in sig på. Juncker har också ont om kvinnor (det är ett annat av Junckers dilemman) och han sitter också väntar in stats- och regeringschefernas beslut i framför allt vem som blir EU:s utrikeschef. Utrikeschefen är också kommissionär och vice ordförande i EU-kommissionen, och denne behöver utses först innan Juncker gör den sista fördelningen av portföljer och tillkännager vem som får vad. I pusslet kan det också ha betydelse vem som blir EU:s Rådsordförande (ej en kommissionspost) som leder Rådets arbete.

PORTFÖLJERNA

Här kommer en genomgång på vad portföljläget är utifrån Malmströms perspektiv.

Det här får INTE Malmström:

Ekonomiska frågor. Dels går troligen ekonomiportföljen till Frankrikes Moscovici (han uppger om att han har blivit lovad det) och det är också huggning kring övriga portföljer som kan knytas till ekonomi. Här finns flera stora länder samt flera tidigare regeringschefer, varav åtminstone Jyrki Katainen ska ha blivit lovat en tung portfölj, som står i kö för uppdragen. Malmström har inte ekonomiska frågor i sin politiska profil vilket gör att jag bedömer att vi kan stryka det ur spekulationerna och samtidigt stryka konkurrensfrågor, inre marknad, skatter, energi, industri och budget av bara farten.

Portföljer med det stora ekonomiska transaktioner som till exempel jordbruk och regionalstöd (även om doktor Malmström skrev sin avhandling om regionala partier) lär inte det heller hamna på Malmströms bord, troligen går dessa uppdrag till länder med den gemensamma valutan och som har profilmässigt bättre lämpade kandidater. Malmström har heller ingen profil i området fiske, miljö & klimat, turism och hälsa. Vi stryker det också.

Det här är MÖJLIGT:

Europaparlamentarikern Olle Schmidt skriver på sin Facebooksida att han hoppas att Malmström får handelsfrågorna på sitt bord, där man under mandatperioden bland annat ska ro i land TTIP med USA. Sverige är av tradition ett frihandelsvänligt land och det skulle också vara en statusmässig uppgradering att få ta hand om de viktiga handelsfrågorna. Frihandel är ju också en klassisk liberal paradgren.

En annan post som Malmström skulle kunna komma ifråga för är digitala frågor, framtidsfrågorna väntas bli en stor fråga under mandatperioden. Om Katainen inte skulle få en tung ekonomiportfölj kan han möjligtvis vara en konkurrent här. Konsumentfrågor skulle väl teoretiskt vara möjligt men i jämförelse med handel- och digitala frågor är det en nitlott.

Att Malmström som drivit One Seat-kampanjen (sluta åka till Strasbourg med Europaparlamentet) skulle få ta hand om inter-institutionella frågor kanske är för magstarkt för fransmännen, men portföljen får ändå hamna i den här kategorin.  Andra som jag inte kan utesluta men som jag inte tror på är forskningsfrågor samt utbildning/kultur.

Stefan Löfven har också varit ute och sagt att han vill att Sverige ska ha arbetsmarknadsportföljen (inte heller det en tung EU-portfölj och i jämförelse med handel och digitala frågor får det betraktas som ett sämre val) och om Reinfeldt fört Löfvens önskemål vidare till Juncker kan väl allt hända…

Det här är TROLIGT:

Cecila Malmström har ju sin tyngd inom utrikes- & säkerhet men även i rättighetsfrågor. Portföljer som passar det är: Biståndsfrågor, internationellt samarbete – och krishantering samt Utvidgning och grannskapspolitik. Vinstlotten i sammanhanget vore portföljen som Vivianne Reding har idag: Rättsliga frågor, grundläggande rättigheter och medborgarskap.  

Samtidigt har EU-minister Birgitta Ohlsson varit ute och sagt att EU borde inrätta en renodlad portfölj för mänskliga rättigheter, alltså bryta ut den frågan ur Redings nuvarande portfölj.  Om Juncker lyssnar på det örat kan det mycket väl bli så att Malmström får den, det blir en portfölj som är  ganska lätt om den blir verklighet eftersom den torde inte få särskilt mycket lagstiftning utan mer bli en EU-övervakare. Självklart kan portföljen kombineras med andra frågor, återstår att se hur Juncker tumlar gränsdragningarna mellan uppdragen.

Skalad mänsklig rättighetsportfölj och kanske ett påhäng som vice ordförande i EU-kommissionen påminner väldigt mycket om Wallströms andra period. Den blev jämfört med den första (miljökommissionär) en ökenvandring. Som kommunikationskommissionär och vice ordförande var hon utan lagstiftningsfrågor och fick stora problem med att nå resultat i opinionsbildandet. Utan lagstiftningsfrågor blir en kommissionär ganska avlövad på makt och inflytande.

Det här är JACKPOT som kan gå in:

Det finns ett jackpotscenario som inte kan uteslutas: Cecilia Malmström blir kompromisskandidaten som ror hem Utrikeschefstrofén. Jag har nämnt det tidigare på bloggen men utvecklingen senaste tiden spelar upp låsningarna från toppmötet för öppen ridå.

Vid julimötet blockerades Federica Mogherini av bland annat av länder som Litauen. Frågan låste sig mellan hökar och duvor i Rysslandsfrågan, där Mogherini är för mycket duva för att kunna smältas av hökarna. Men trots nobben på toppmötet så fortsätter italiens premiärminister att satsa på Mogherini och slänger in henne som Italiens kandidat. Polen svarade med att kontra genom att nominera  höken Sikorski (som nämnts tidigare men som efter en polsk avlyssningsskandal räknats bort).  Det troliga scenariot är att Mogherini och Sikorskis kandidaturer förgör varandra (läs gärna Henrik Brors längre analys om dragkampen)  och att toppmötet 30 augusti måste landa i en kompromisskandidat. Om Socialdemokraterna tar rådsordförandeposten så borde även liberalerna få ett tröstpris för att man är med i den stora koalitionen, och det är på den vägen som Cecilia Malmström träder in i bilden.

Sverige är tillräckligt hökaktig för Polen, Malmström är inte profilerad i Rysslandsfrågor och kan då vara acceptabel för Italien. Det är inte ett huvudspår, men det är ett jackpotscenario som så här lite en månad innan toppmötet inte kan uteslutas som orimlig eller omöjlig. Kvalifikationerna i utrikes- och säkerhetsfrågor, kombinerat med språkkunskaper och hög personlig likability liksom låsningen i frågan talar för Malmström. Räkna med att Malmström kommer att bäsa frågan, som när TT ställde den i veckan, och hänvisa till att det finns en massa utrikesministrar som är sugna…

”Jag tror att man söker i de förra utrikesministerkretsarna.”
Cecilia Malmström till TT 31/7

#Renzi opts for showdown and nominates #Mogherini as High Rep candidate. His letter to #Juncker (via @nomfup): pic.twitter.com/zCz4vjPgRM

— Vincenzo Scarpetta (@LondonerVince) July 31, 2014

(PO)

*Notera att Slovenien har nominerat flera personer som Juncker kan välja mellan, Slovenien är enda landet som hörsammade Junckers önskan om att få alternativ. Det behöver alltså inte ens bli någon av de två jag listar.

**Det här är ett annat av Junckers dilemma. Bli inte förvånad om Ungern tvingas byta…

***Personligen ser jag problem med den konstruktionen, framför allt politiskt. Om inte ett stort land får en ”super”-post blir det liv, det blir liv också om de små ländernas kommissionärer ska cementeras i en underordnad roll.

 

 

Det blir Juncker nästa vecka

När det börjar bli dags att ta fram sillen och en isig brännsvinsflaska så får man ta tillbaka tidigare blogginlägg. Jag har sagt att jag inte tror att Jean-Claude Juncker blir vald till EU-kommissionens ordförande, jag har till och med satt en lunch på det i vadslagning med kristdemokraternas riksdagsledamot Désirée Pethrus (som jag nu tror jag förlorar alltså).  Nu ändrar jag min bedömning. Det blir Juncker.

Trots starkt principiellt motstånd från länder som Storbritannien och Ungern med ifrågasättande signaler från Nederländerna, Sverige och Italien så är tendensen nu att David Camerons hårdföra motstånd som tvingade Tysklands Angela Merkel ut på banan i försvar har gjort att det bara är Cameron och Orban i Ungern som kommer att motsätta sig Juncker. Cameron anses ha spelat bort chanserna att stoppa Juncker genom att gå ut för hårt.

Italien har kohandlat i veckan om att få minskad åtstramningspolitik i utbyte mot att stödja Juncker, vilket gör att Italiens socialdemokratiske regeringschef Renzi kan notera en inrikespolitisk framgång, samtidigt som det också försvagar Merkels hökposition när det gäller budgetdisciplin.

Både Reinfeldt och Rutte har börjat betona innehåll framför person och procedur, och Ruttes fall lär även Benelux-solidaritet ha börjat spela in (Juncker är från Luxemburg).

Det gör att det inte kommer att finnas en blockerande minoritet på toppmötet 26-27 juni. Det blir med andra ord Jean-Claude Juncker. Jag räknar nu alltså med att få bjuda riksdagsledamoten Pethrus på lunch.

Två förlorare i spelet om kommissionens ordförande. David Cameron och socialdemokraternas Martin Schulz FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

Frågan är vad David Cameron ska få som tröstpris så att han inte får för mycket stryk? För mycket brittisk stryk kan skynda på Brexit-omröstningen, om Storbritannien ska lämna EU eller inte. En tung kommissionärspost till Andrew Lansley är självklar. Däremot ska det mycket till för att Cameron ska få igenom (sin i och för sig rationella…) idé om att ha en grupp superkommissionärer som chefar över andra kommissionärer. Även om små länder nog kan acceptera en sådan ordning så är tanken på att en fransk kommissionär skulle vara junior för svårsmält i Paris. Och omvänt, om det skulle institutionaliseras att bara de stora länderna besitter superkommissionärersposter så är det i det långa loppet något de mindre länderna har svårt att ställa upp på. Bland annat Barroso och Juncker har varit kritiska mot tanken. Troligen får Cameron bindande löften om brittiska undantag från Merkel, Juncker och andra nyckelpersoner, som ska ge Storbritannien den omförhandling med EU som gör att landet stannar kvar i EU.

För att balansera Juncker öppnar det här för att Europeiska Rådets ordförande kan hämtas från ett land som inte är med i Euron vilket öppnar möjligheten både för Danmark och Sverige, även om det blir Litauen som tar posten.

Tories i Europaparlamentet har också öppet sagt att välja Sajjad Karim till (förste muslimske) talman är ett sätt att ge Storbritannien ett tröstpris. I slutändan tror jag dock de två största grupperna S&D och EPP inte släpper fram någon annan på talmansposten.

Mitt tips just nu på maktposterna:

Kommissionens ordförande: Jean-Claude Juncker

#Solidarnosc and #theBalticWay played the key role in the collapse of Soviet empire and changed European history pic.twitter.com/BePV01SXY6

— Dalia Grybauskaitė (@Grybauskaite_LT) June 4, 2014

Rådets ordförande: Favorit: Dalia Grybauskaite. Utmanare: Helle Thorning-Schmidt Joker: Fredrik Reinfeldt

Kommentar: För att balansera kan en ledare från ett icke-euroland komma i fråga. Troligen blir det en kvinna, och det här jobbet kan vara skälet till att Dalia Grybauskaite lämnar Vilnius efter att blivit omvald som president i fjol.  En kvinna behövs efter att många länder bara nominerar män till EU-kommissionen. Posten är på 2,5 år och kan förnyas en gång. 

EU:s utrikeschef:  Favorit: Helle Thorning-Schmidt Utmanare: Radoslaw Sikorski, Joker: Federica Mogherini

Kommentar: I Helle Thorning-Schmidt får socialdemokraterna sitt samtidigt som det blir ännu en kvinna till ett toppjobb. Sikorski är en stark utmanare men betraktas som för högaktig gentemot Ryssland. De nya medlemsländerna har fått sitt genom Grybauskaite, därför Thorning-Schmidt. Mogherini är Italiens socialdemokratiska utrikesminister.

Tysklands EU-kommissionär: Omval av Günther Oettinger

Kommentar: Socialdemokraternas spitzenkandidaten Martin Schulz som öppet sagt att han vill bli Tysklands EU-kommissionär för att bli Junckers radarpar i EU-kommissionen släpps inte fram av den kristdemokratiska-socialdemokratiska regeringskoalitionen i Berlin. Valets stora segrare var inte Socialdemokraterna, därför går posten till en kristdemokrat och det innebär att Oettinger får fortsatt förtroende som kommissionär.

Malmström väntar på besked att bli få fortsätta. Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Sveriges EU-kommissionär: Favorit Cecilia Malmström Utmanare: Gunilla Carlsson och Lena Ek

Kommentar: Det borde vara en done deal att nominera Malmström. Men beskedet dröjer från svenska regeringen, en del spekulerar i att man hållit Reinfeldt som kandidat till kommissionens ordförande ifall Juncker faller. En annan orsak kan vara att de andra runt regeringsbordet tycker att Folkpartiet fått sitt och det är sista chansen på länge att dela ut maktposter och att det då i rättvisans namn borde gå till något annat parti. I ett sådant resonemang nämns exempelvis Gunilla Carlsson och Lena Ek. Sverige har bara haft kvinnliga EU-kommissionärer (Anita Gradin, Margot Wallström och Cecilia Malmström) och kommer fortsätta att ta ansvar för kommissionens helhet, även om det finns de som muttrar och säger att det nu är dags för Sverige att kvotera in en man på en post som aldrig en man har haft…

Talman Europaparlamentet: Martin Schulz Jokrar: Sajjad Karim och Guy Verhofstadt.

Kommentar: Posten väljs på 2,5 år. Tillägg: Frågan avgjordes i praktiken i Berlin på Midsommaraftonen. Det blir Schulz.

Snart ser vi utfallet i poster av valet… FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Till sist – någon annans tankar:

Olle Schmidt, tidigare Europaparlamentariker för Folkpartiet, skriver om sitt eget dreamteam i GP:

”IMF-chefen Christine Lagarde blir kommissionens ordförande. Jean-Claude Juncker trivs bättre i rollen som europeiska rådets ordförande. EPP-gruppen har fått sitt.

Socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt, Danmarks statsminister, blir den höga representanten för utrikesfrågor. Talman i parlamentet blir liberalen, den förre premiärministern i Belgien, Guy Verhofstadt.

Och i Sverige hoppas jag att Cecilia Malmström efter sitt utmärkta värv får förnyat förtroende som Sveriges kommissionär. Joker i leken är Fredrik Reinfeldt.”

Olle lovar belgisk choklad till den som har mest rätt, jag siktar på att kompensera min lunchförlust till KD genom choklad från FP, men å andra sidan så brukar det bli kompromisser som ingen spekulant har på kartan. Jag blir inte förvånad om jag blir chokladlös 🙂

(PO)

Få slut på spekulationerna om Reinfeldt, nominera Cecilia Malmström

Dags att få slut på spekulationerna? Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Det har under senaste veckorna funnits en del irritation från flera moderata debattörer att Fredrik Reinfeldt nämns som möjlig kandidat till EU-kommissionens ordförande. Bland annat har jag fått höra i twitterdiskussioner att det bara är S-twittrare som pratar om Reinfeldt ”för att Löfvén inte vill möte Reinfeldt i debatt”.

Det finns ett enkelt sätt för Moderaterna att få slut på spekulationerna om att Fredrik Reinfeldt inte är en kandidat till EU-kommissionens ordförande, det är att Regeringen utser Cecilia Malmström som Sveriges kandidat. Malmström har suttit fem år som kommissionär och har haft en relativ tung portfölj med ”inrikesfrågor” som framför allt handlar om migration och säkerhet.

Så länge inte frågan om vem som blir kommissionens ordförande eller för den delen ministerrådets ordförande är avgjord, och så länge som Sverige inte officiellt nominerat Cecilia Malmström kommer spekulationerna om Reinfeldt att blåsa fram och tillbaka, att han är en kandidat i skarpt läge när det verkligen gäller, eller att det börjar rykten om att Bildt (även om jag inte tror det) skulle kunna dyka på som EU:s utrikeschef. Retorisk fråga: Vilka andra skäl skulle det finnas att inte nominera Malmström än att hålla en bakdörr öppen?

Att välja Malmström skulle också vara välkommet av den, oavsett vem det blir, som blir EU-kommissionens ordförande. Att få en erfaren kommissionärer som är inkörd i jobbet och som dessutom är kvinna är värdefullt.

Sverige skulle bli långt ifrån först med att utse sin nationella kandidat. Tidningen European Voice har sammanställt vilka som är klara och vilka det snackas om. Jag listar här vilka som är att betrakta som klara. Notera nu särskilt att det INTE är en enda kvinna så här långt.

Fortsätter enligt EV:

Kroatien: Neven Mimica (S&D), konsumentfrågor

Slovakien: Maroš Šefčovič (S&D), vice ordförande med organisationsansvar.

Nya enligt EV:

Estland: Andrus Ansip (ALDE), fd regeringschef.

Finland: Jyrki Katainen (EPP), statsminister som just har avgått.

Lettland: Valdis Dombrovskis (EPP), fd regeringschef.

Luxemburg: Arbetsmarknadsminister Nicolas Schmit (S&D) eller Jean-Claude Juncker (EPP). Det beror på om han blir ordförande i kommissionen eller inte.

Malta: Karmenu Vella (S&D), tidigare turistminister.

Polen: Utrikesminister Radosław Sikorski (EPP), nominerad som kandidat till att bli EU:s utrikeschef.

Ungern: Utrikesminister Tibor Navracsics (EPP)

Det är kanske helt sökt att börja tänka på en gammal chipsreklam när man ser listan ovan…

(PO)

TILLÄGG: Angående min retoriska fråga om bakdörr, så finns tydligen rykten om att Lena Ek (C) och Gunilla Carlsson (M) skulle kunna vara alternativ till Malmström.

Sikorski siktar på toppjobb

Polen är tidiga med att visa sina kort inför förhandlingsspelet om toppjobben inom EU. Polen för fram landets utrikesminister Radoslaw Sikorski som kandidat till posten som EU:s utrikeschef, en post som Lady Ashton har idag. Ashton har meddelat att hon inte står till förfogande för en ny period.

Radoslaw Sikorski har varit en hökarna inom EU som stått upp emot duvorna när det gäller synen på hur EU ska möta utmaningen från Ryssland i Ukrainakrisen. Sikorski fick asyl i Storbritannien under kommunisttiden och är gift med författaren och journalisten Anne Applebaum. Tillsammans är de ett anglo-polskt intellektuellt superkändispar.

Sikorski har också en bakgrund som krigskorrespondent i Afghanistan och Angola, han vann nyhetskategorin World Press Photo 1987 med en stark bild (känsliga läsare bör inte klicka sig vidare)  på en familj som dödats i en flyganfall i Afghanistan.

Utifrån de särskilda svensk-polska relationer som finns, särskilt i öst-politiken, har jag svårt att tänka mig att Sikorskis kandidatur inte har Sveriges och utrikesminister Carl Bildts uppbackning. Sikorski är också kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (KmstkNO).

Följ Radoslaw Sikorski på twitter.

Följ Anne Applebaum på twitter.