Europaveteranen och statssekreteraren Ann Linde blir EU-minister när Löfven återinför posten. Ett bra val kommenterar jag på helahalsingland.se.
Genom att europaparlamenteriken Peter Eriksson (MP) hämtas hem från parlamentet för att bli bostadsminister får Jakop Dalunde åka till Bryssel som ersättare. Dalunde skulle annars ha blivit av med sin riksdagsplats när Åsa Romson kommer tillbaka från sin ministerfrånvaro. Dalunde som var försvarspolitisk talesperson satt i riksdagen som statsrådsersättare.
Jag har alltid velat sätta en rubrik i stil med som Postmomschockbesked. Idag kan jag göra det!
EU-domstolen har underkänt att Posten AB tar ut moms på porto. Det ska Posten AB inte göra enligt EU:s direktiv som pekar på att posttjänster som utförs av ett bolag i ”offentligt postväsende” ska undantas.
För Sverige får det här direkt konkurrenspåverkan vilket var Sveriges linje i domstol. Ett 30-tal företag bedriver verksamhet på liknande finansieringsvillkor som Posten AB vilket då skulle snedvrida konkurrensen. Dessutom har moms tagits ut på alla posttjänster sedan 1993.
Domstolen menar dels att offentligt postväsende omfattas av de bolag som tagit på sig ”samhällsomfattande posttjänster.
Ibland blir det stopp på bloggandet och batteriet fylls på i fjällen. Så även nu en vecka. Och som vanligt tenderar det ju att hända en del när man är borta. Så medan jag har suttit på en fjälltopp…
…så har Stefan Löfvens numera allt för välkända humör och brist på politisk kyla i pressade lägen (tänker på bl a EU-nämnden & TV-debatten) har gjort att vi för första gången på över ett halvsekel får ett extra val. EUbloggen ska ju egentligen hålla sig till EU-perspektivet, men konstaterar kort att Löfven kunde ha undvikit att förlora budgetomröstningen om regeringspartierna gjort som SD och valt att bryta praxis (istället för att begära att Alliansen skulle bryta praxis till förmån för regeringen). Genom att första rundan knocka Alliansens budgetförslag genom att aktivt rösta på SD:s budget hade fört fram SD:s budget i ett avgörande mot Regeringens, då hade Alliansen lagt ned rösterna och Löfven vunnit (och sen haft ett år på sig att hitta en överenskommelse om en ny praxis eller regelverk för minoritetsregeringars budgetar). Det finns ett par möjliga skäl till varför det inte gjordes, dels att det finns en beröringsskräck för SD som sitter så djupt in i märgen att man hellre förlorar matchen än att valla budgetbollen förbi Alliansen via SD-sargen och sätta den i mål. TILLÄGG: S i Skåne gjorde just så, reaktionen är inte nådig från ex Anders Lindberg på Aftonbladet även om det finns socialdemokrater som applåderar det, som förre kommunalrådet i Umeå Lennart Holmlund.
Det andra skälet handlar förstås om Löfvens humör. För att travestera Tjuren Ferdinand ”Riksdagsledamöterna var arga, Regeringen var ännu argare, men argast av dom alla var Statsministern”.
EU-perspektivet i detta då för att knyta ihop säcken? Jo, som Europaparlamentariker Gunnar Hökmark (M) konstaterar, i Europaparlamentet ska en majoritet skapas i varje enskild fråga utan att den finns där från början. Under processen från att EU-kommissionen lämnar ifrån sig ett lagförslag till att hitta en majoritet (både i parlamentet och i rådet) så kommer innehållet att förändras. Dessutom finns det en massa taktiska svängningar hit och dit (som att rösta på ett visst sätt för att hamna i ett annat läge) och en vana att vara osams i ett en fråga för att bli rörande överens i nästa utan att man bränt broar till varandra. Sveriges Riksdag är på väg att bli lika komplex som Europaparlamentet att få igenom sin politik i.
…så har jag läst en hel del böcker. En bok som är värd en eller flera egna inlägg lite senare handlar om Folkomröstningen 1994, som inte hade slutat med ett Ja om inte politiska motståndare kunnat samarbeta mot ett gemensamt mål. Boken Människor för JA! av förre kampanjgeneralen Lars Göran Johansson är läsvärd som en tillbakablick på en tid så nära men ändå så oändligt långt borta.
…så har svensk-tyska Ann Mettler blivit en nyckelspelare i Junckers framtidslag för EU. Mettler blir chef för kommissionens nya interna tankesmedja som går under EU-akronymen EPSC (European Political Strategy Centre). Syftet är att centret ska bistå kommissionen med goda råd och blicka framåt längre än kommissionens dagliga perspektiv. Ann Mettler växte upp i Tyskland och har dubbla medborgarskap. Under sin karriär har hon hunnit varit med och startat Tankesmedjan Lisbon Council, och arbetat åt World Economic Forum samt varit verksam i Washington. På CV:et finns även studier i New Mexico och i Bonn. I ett pressmeddelande lyfter EU-kommissionen Mettlers erfarenheter som strategisk analytiker och expertis när det gäller innovation och digitial ekonomi.
…så har förre kommissionären Jacques Barrot avlidit 77 år gammal. Barrot tjänstgjorde både med Margot Wallström och Cecilia Malmström i kommissionen och hann med att vara transportkommissionär och ha rättsliga och inrikesportföljen. Barrot var också fransk minister i flera omgångar. Han klarade sig också politiskt från en skandal där han varit delaktig i att slussa statliga pengar vidare till sitt parti.
.@MalmstromEU I will never forget Jacques Barrot’s ABBA hommage to Minister @Beatrice_Ask at the end of SE EU Presidency 2009. Grand !
…så har förstås svenska MEP:ar twittrat om än det ena och än det andra i sin #EUpol-vardag som inte direkt har att göra med regeringskrisen:
Misstänker att jag nog inte får nån svensk media på min fråga till ministerrådet om när de ska ratificera Marrakech. Oh well. 🙂 — Max Andersson (@MaxAndersson) December 3, 2014
Regeringskris, jag vet… Men kampen för frihandel kan inte avstanna! Därför stolt över att jag idag räddade tullsänkningar åt Filippinerna.
Jag medverkar idag i Gefle Dagblad och skriver om frågorna om Socialdemokraternas prioriteringar när det gäller EU-politiken, bland annat att man släppte EU-nämnden till Miljöpartiet, som därmed får sin första EU-motståndare som ordföranden.
Åsa Westlund (S) redo för ministerpost Foto (C) European Union 2014 EP
Sverige är i väntans tider efter det Indirekta Ministerrådsvalet i söndags (aka Riksdagsvalet). Huvudspåret är att socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven blir statsminister i en minoritetsregering där även Miljöpartiet ingår. Statsministern själv Stefan Löfven (S) har inga erfarenheter från EU:s institutioner men väl från Europeiska Metall. Vilka som kommer att representera Sverige i EU:s olika ministerråd är ännu en bit bort men EUbloggen listar de hetaste kandidaterna med EU-erfarenheter. Det är framför allt i sitt eget socialdemokratiska parti som Stefan Löfven kommer att hämta statsråden som spelat politisk boll i Bryssel, Strasbourg och Luxemburg tidigare.
Heta namn med STOR EU-erfarenhet
Margot Wallström (S) – EU-kommissionär under åren 1999-2009. Först som miljökommissionär och därefter vice ordförande i EU-kommissionen med institutionella relationer och kommunikation på sitt bord. Margot Wallström tippas av många som utrikesminister. Henrik Brors lanserar henne dock som en vice statsminister som kan sekundera Stefan Löfven på plats under toppmötena. En variant skulle också kunna vara att kombinera det med EU-ministeruppdraget. Ett långskott är att Wallström skulle få ta hand om ett kombinerat klimat & miljödepartement som departementschef med en miljöpartist eller rent av två i departementet som statsråd.
Åsa Westlund (S) – Europaparlamentariker under åren 2004-2014. I EUbloggens ögon en självskriven socialdemokratisk minister ur den nya generationen med goda europeiska kunskaper. Åsa Westlund kan vara kandidat både till EU-ministerposten men även på poster som klimatminister, miljöminister och konsumentminister.
Heta namn med EU-erfarenhet
Ibrahim Baylan (S) – har ministerrådserfarenhet från sin tid som skolminister 2004-2006. Baylan har en bred politisk profil där han har varit ordförande i trafikutskottet, partisekreterare och skolpolitisk talesman. Tar han inte plats i utbildningsdepartementet lär Löfven kunna använda honom exempelvis som infrastrukturminister eller varför inte som näringsminister.
Morgan Johansson (S) – var folkhälsominister 2002-2006 och har sin EU-erfarenhet från ministerrådet under den tiden. 2010-2014 satt han som ordförande i justitieutskottet. Johansson är möjlig justitieminister men lär också vara möjlig i andra roller.
Ylva Johansson (S) – har två ministerperioder och sina EU-erfarnenheter från 1994-1998 som skolminister och 2004-2006 biträdande socialminister med vård och äldreomosorg på sitt bort. Idag vice ordförande arbetsmarknadsutskottet och kandidat till arbetsmarknadsminister.
Carin Jämtin (S) – var biståndsminister 2003-2006 och är idag partisekrerare. Jämtin torde ingå i en regering och kan ta många olika ministerroller, från utrikesminister, till näringsliv, arbetsmarknad och socialminister.
och så EUbloggens tips till Stefan Löfven…
Göran Färm (S) – Europaparlamentariker 1999-2004 med rapportörskap för EU:s budget 2003, därefter rådgivare åt Wallström och sen tillbaka 2007 i Europaparlamentet fram till valet i maj. I Färm har Löfven en erfaren korridorräv och förhandlare med goda kontakter och lång erfarnhet. Om EUbloggen var Stefan Löfven skulle ett av de första samtalen gå till Göran Färm och få honom att kliva in rollen som exempelvis Samordningsminister med EU-ansvar, för att kunna vara stöd och guide och lite mer av en överrock till de internationellt oerfarna ministrarna. I ett europeiskt perspektiv är heller 65 år inget hinder för en ministerpost.
Jokrar till ministerposter med varierande EU-erfarenhet
Isabella Lövin (MP) – framgångsrik Europaparlamentariker, men lär få stanna kvar i parlamentet för att MP hämtar ministrarna från hemmaplan.
Peter Eriksson (MP) – skulle i stort sett bara hinna skriva in sig i parlamentet innan det var dags att vänta hem till en ministerpost. Inte särskilt troligt.
Marita Ulvskog (S) – lär stanna kvar i Europaparlamentet.
Thomas Bodström (S) – comeback som justitieminister eller varför inte utrikeshandelsminister, en jurist kan ju behövas för TTIP & TISA.
Jens Orback (S) – kanske biståndsminister?
Det är snart dags för nationalsång och matchstart för Löfvens lag. Men eftersom hela spelartruppen är tunn när det gäller EU-erfarenheter så räkna med att Wallström och Westlund bör få nyckelroller. Lite besvärligt är det för Miljöpartiet som saknar ministerkandidater med EU-erfarenheter, kanske kan det åtgärdas på tjänstemannasidan? Och om Stefan Löfven lyssnar på EUbloggen så tar han in Göran Färm i laguppställningen också…
Det börjar bli lite småjobbigt, pinsamt och politiskt bekymmersamt det här med EU-medlemsländernas nomineringar. Jag förstår om Juncker sitter och muttrar ”hur svårt ska det vara”, ge mig för tusan lite fler kvinnor. Den officiella statistiken är nu 15-1. Japp, ni läste rätt. 15 män har nominerats och 1 enda kvinna.
Senast ut var Frankrike som skickar en fd finansminister & Ungern som har valt sin utrikesminister. Kvar återstår tolv länder, av dessa behöver nio nominera en kvinna för att man ska nå målet på tio. Med tanke på att förhandsspekulationerna i Cypern, Spanien och Rumänien inte innehåller någon kvinna så är sannolikheten låg att målet nås.
Europaparlamentets socialdemokratiske talman Martin Schulz har hotat att stoppa en kommission som är för mansdominerad, sen att Schulz skulle kunna visa både handlingskraft och genuint patos i jämställdhetsfrågor genom att göra skillnad i Europaparlamentet men väljer att låta bli är en annan historia. Utspelet handlar om institutionell makt och att parlamentet vill markera att man numera ska betraktas som topdog. Så räkna med att förutom portföljdragkamp i kommssionen, spel kring EU:s utrikeschef och rådsordförande så blir det rysare om Europaparlamentet gör verklighet av hotet att rösta nej, och frågan är då också vad som sker i nästa steg. Det väntas alltså fortsatt med politiskt rafflande saker.
För Sveriges del väntar vi på besked från regeringen vem som är Sveriges kandidat, statsminister Fredrik Reinfeldt är tillbaka från semestern och är med på regeringssammanträdet i morgon. Någon kommissionärskandidatur finns inte med på den offentliggjorda ärendeförteckningen.
Tomt i Fredriks Reinfeldts officiella kalender den här veckan.
Torsdag 31 juli löper den deadline som Jean-Claude Juncker angett till medlemsländerna om att då måste nomineringarna till EU-kommissionär vara gjord. Datumet anges av flera olika medier, jag har själv inte verifierat den utan tidigare förlitat mig på en äldre kalender att nomineringarna senast ska ske i augusti. Men det verkar nu som om Juncker har tajtat till tidsramarna för att få ihop sitt lag i god tid innan de planerande parlamentsutfrågningarna och att 31:a juli är det som gäller.
Det som komplicerat nomineringsspelet är att de länder som nominerat har framför allt nominerat män. Läget måndag vid lunchtid var som ni kan se i grafiken intill är att 14 länder har sina namn klara och bara en är kvinna, och samtidigt hotar Europaparlamentets talman Martin Schulz med att stoppa en kommission som innehåller för få kvinnor. Juncker behöver alltså få in väldigt många kvinnor på sluttampen. Av de fjorton som återstår skulle alltså Juncker behöva få 9 kvinnor! Med bara dagar kvar är det många pusselbitar som ska falla på plats vilket gör mig tveksam till om deadlinen kommer att hållas av alla.
Läget just nu (C) Europe Decide, Burston Marsteller. Klicka på bilden för att läsa mer.
Jag har försökt genom samtal med flera olika personer med olika perspektiv och kunskap och kontaktnät försökt komma närmare ett svar den senaste utan att riktigt lyckas. Men jag kan konstatera att tiden rinner ut för Reinfeldt och Sverige.
Några reflektioner:
Det finns inget i Reinfeldts kalendarium som antyder annat än fortsatt semester. Så händer det någon den här veckan, räkna med en snabbt utlyst presskonferens.
Regeringskansliet håller frågan om namn tajt i en liten krets. Det är locket på och inga läckor. I praktiken ligger det på partiledarnivå och eventuella berörda kandidater. ”Och då kommer det inte ut”, som en person uttrycker det.
Det sägs att Sverige vill veta vilken portfölj (både officiellt som här och inofficiellt) det blir innan man tillkännager kandidat. Det rimmar lite motsägelsefullt (men är väl i praktiken ett realtidskohandlande) att Juncker har sagt att länder som ger honom kvinnliga kandidater kan räkna med bättre portföljer som morot.
Diskussionerna kring portfölj mellan Sverige och Juncker var inte avslutad i förra veckan.
Att Malmström inte är presenterad ännu säger en beror på att just portföljen inte är klar. ”Det kan finnas uppdrag som Malmström sagt att hon inte är intresserad av men som förekommer i diskussionerna”, gissar en person.
Socialdemokraterna var i februari ute och tyckte att Sverige skulle försöka få arbetsmarknadsportföljen (vilket måste ses ur perspektivet svensk inrikespolitik). Socialdemokraterna var också irriterade på Regeringskansliet i samband med EU-nämnden när Juncker skulle väljas pga bristande samordning. Eventuellt spökar det i kontakterna nu med Socialdemokraterna som gör att det drar ut i tid. Att det blir en spelbricka i valrörelsen verkar vara svårt att undvika.
Att regeringsledamöter kör separata race och argumenterar emot varandra om vilka kommissionsposter som ska finnas över huvud taget i den tillträdande kommissionen är också intressant att notera.
Vi får se om Fredrik Reinfeldt med kort varsel under onsdagen eller torsdagen (tror inte det sker i morgon) eller möjligtvis fredagen kallar till presskonferens. Jag är minst sagt nyfiken på vad det är som kokar i grytor vi andra inte får se…
En kort iakttagelse på morgonkvisten. Det var först under helgen som den senaste vargjaktsomgången i EU-kommissionen vs regeringen dök upp i svenska medier där ett domstolsärende kommer långsamt allt närmare. I SvD kan man läsa om det i dag i papperstidningen.
Det är åtminstone tre dagar långsamt. EU-kommissionens pressmeddelande kom den 16:e, alltså i torsdags.
Det är möjligt att Sveriges motstånd kan röna större framgång den här gången. Det torde finnas en annan politisk fingertoppskänsla i övriga huvudstäder i unionen efter händelserna i Tunis och i Kairo än att skriva på en förlängning av ett fiskeavtal med en ockupationsmakt. Det man kan vara förvånad är över tajmingen från EU-kommissionen att i kölvattnet av revolterna komma med det här avtalet, när EU och medlemsländernas huvudstäder fått kritik för att vara för undfallande och veka i sin kritik mot diktaturerna. Förhoppningsvis finns det en hemmaopinion i fler länder mot politisk dubbelmoral.
Jag skulle just nu sätta en slant på att Sverige får sällskap på nejsidan i ministerrådet av något land även om det inte räcker för att stoppa avtalet. Vilket land blir först ut? Vad säger Carl Bildts gode vän utrikesminister Alexander Stubb i Helsingfors?
Nicola Clase, statssekreterare med EU-frågor och utrikespolitik på sitt bord, hoppar av jobbet på regeringskansliet. Därmed försvinner ännu en nyckelperson med EU-erfarenheter inför det svenska ordförandeskapet hösten 2009.
Clase är den tjänsteman som jämte EU-ambassadören, där Sven-Olof Petersson slutade i våras, som har den viktigaste samordnande funktionen i Sveriges EU-arbete.
Nicola Clase ska istället vara verksam på Harvard, uppgifter om ersättare har jag inte hittat. Sveriges problem är att antalet höga tjänstemän med gedigen erfarenhet av EU-frågor inte är direkt legio. Dessutom är avhoppet ett bakslag för statsministern som avverkat två statssekreterare på två år, först Schenström som hade inrikesfrågor och nu Clase med EU-portföljen.
EUbloggen 