Parlamentet gör gemensam sak med svensk lobbyaktion

Jag har ju bloggat en del om momsen och ideella föreningar, och EU-kommissionen som hotar Sverige med process för att man inte följer momsdirektivet och snedvrider konkurrensen och att det också pågår en översyn av momsdirektivet, om lobbykampanjen som pågår från svenskt föreningsliv med idrotten i spetsen. Tidigare inlägg kan ni se genom exempelvis klicka på kategorierna idrott eller moms.

Nu har Europaparlamentet svarat på Kommissionens remissunderlag (den sk ”grönboken”) genom att anta en resolution med parlamentets ingångsvärden till kommissionens arbete att lägga fram ett skarpt lagstiftningsförslag på hur det nya momsdirektivet ska se ut. Resolutionen hittar du här.

När det gäller just ideella föreningar så vill parlamentet enligt resolutionen se att fler länder kan göra som Sverige vill göra (och bevara) och ha undantag för ideella föreningar. För den svenska lobbyn i frågan är det här ett stort steg framåt. Det visar att man skapat en majoritet för att slåss för undantag och att det kan bli väldigt svårt för kommissionen att få igenom förslag som går i andra riktningen.

Några svenska röster:

– Det här sänder en viktig och tydlig signal till Kommissionen. Idrottsföreningars försäljning av hamburgare och liknande konkurrerar inte med McDonald’s och att undanta dem från moms är därför fullt rimligt, säger Gunnar Hökmark (M), viceordförande för Europaparlamentets största partigrupp EPP-gruppen i ett pressmeddelande.

– Förhoppningsvis inser nu kommissionen att den måste tänka om i den pågående översynen av momsdirektivet. Det är betydligt smartare att anpassa reglerna efter de ideella föreningarna än att snärja in eldsjälarna i ett bökigt regelverk, sade Olle Ludvigsson (S) till Europaportalen.

– Nu sätts EU-kommissionen under rejäl press att agera. Glädjande är att Kommissionär Semeta i debatten lovade att lyssna till våra argument, säger Olle Schmidt (FP), som varit liberala gruppens talesperson, och Kent Johansson, blivande EU-parlamentariker för Centerpartiet i ett gemensamt pressmeddelande.

Striden mellan Sverige och kommissionen om undantag och tolkningar av det nuvarande direktivet ligger separat från den här frågan, samtidigt är det som så att om kommissionen inser att det nya momsdirektivet kommer att tillåta undantag så svalnar intresset att upprätthålla det nuvarande genom att driva process mot Sverige. På så sätt hänger frågorna ihop.

(PO)

Annonser

Idrotten började lobba för sent

Det är mycket som pågår i livet och det är inte alltid man hinner med det man tänker att man ska göra. Det här blogginlägget är ett sådant. För en tid sedan såg jag den här artikeln (Hon jobbar för svensk idrotts momsundantag i Bryssel) på Riksidrottsförbundets hemsida. Den handlar om lobbyarbetet för att stoppa att EU-kommissionen (i första hand) inte ska kräva ett slopat momsundantag. Nu vet jag i och för sig att svensk idrottsrörelse under en längre tid uppmärksammat hotet som det innebär om EU skulle sätta stopp för att ideella föreningar ska vara momsbefriade och lobbat på olika sätt. Jag minns att jag när jag läste artikeln så tänkte jag att det här kan aldrig sluta bra.

Först ska vi komma ihåg om att det handlar om två parallella saker. Det ena är att EU-kommissionen hotar att dra Sverige inför EU:s domstol för fördragsbrott för att vi ger ideella föreningar undantag. Denna process inleddes redan 2008. Det andra är att EU-kommissionen har skickat ut en grönbok om momsdirektivet på remiss.

Vad var det jag reagerade på?

1) För sent – det är inte nu man åker till Bryssel för att lobba på EU-kommissionen när grönboken är ute. Det skulle man ha haft folk på plats redan 2008, som kunde ha lobbat på de tjänstemän och expertgrupper (kommittéer) som jobbade med frågorna. Dessutom kunde man redan här byggt upp ett starkt nätverk av länder, intressen och parlamentariker som har en liknande syn i sakfrågan.

2) Fel fokus. Om man nu ska lobba på EU-kommissionen att Sverige (och andra länder) ska få behålla rätten att ideella föreningar ska vara utan moms så är det inte redan frälsta man ska prata med.  Som det står i artikenln: ”Jag har till exempel träffat en person som jobbar för kristdemokraternas EU-parlamentariker Alf Svensson, och en person på svenska representationen.” I den här fasen när kommissionen har grönboken ute handlar det om snabbt att trumma ihop ett så tungt politiskt motstånd så att kommissionen inser att vissa bitar i grönboken aldrig kommer att överleva en runda i parlamentet eller ministerrådet. Kommissionen gillar inte att få tokstryk av ministerrådet eller parlamentet. Att kunna visa upp att det finns en risk för tokstryk är det bästa sättet att påverka. I andra hand handlar det om att förbereda sig för en arriärgardesstrid genom att försöka blockera, vattna ur och göra skadekontroll i behandlingarna i ministerrådet och i Europaparlamentet. För maximal effekt bör man i det här skedet ha med sig svenska regeringen, som dörröppnare och påtryckare.

Svenskar gör några stora fel när de tänker påverkansarbete i EU, det största är att man tänker att det fungerar som i Sverige – att remissrundan är tung och att det som sägs i det formella mötesrummet är det viktiga. Inom EU är de informella kontakterna viktigare än det formella mötesrummet. Många frågor där det handlar om att ta och ge i politiska förhandlingar sker utanför mötena. Remissrundan är inte automatisk och lika tung. I Sverige skickas förslag direkt till de som lagstiftaren vill lyssna på. Här har å andra sidan alla möjlighet att tycka till.

Det som gör att jag skriver det här blogginlägget idag är att kommissionen har skrivit till svenska regeringen att man säger nej till Borgs förslag vilket innebär att inte blir något undantag för föreningar under 1 miljon kronor i omsättning. Regeringen blåser till strid i frågan och Riksidrottsförbundet kan från och med nu räkna med eldunderstöd på allvar i ministerrådet. Anders Borg flaggar för att inleda samarbete med Finland, Danmark, Nederländerna och Österrike enligt ett pressmeddelande.  I Europaparlamentet börjar nu också lobbyarbetet att rulla.

Europaparlamentarikern Lena Ek (C) deltog i en chatt på EuropaportalenFacebooksida ikväll och skrädde inte med orden:

– Fruktansvärt idiotiskt beslut av kommissionen! Jag får försöka att förklara för dem jag känner hur vi tänker i Sverige. Bra av regeringen! Extra ironiskt beslut eftersom det är volontärernas år i år, skriver Lena Ek och konstaterar att kommissionen gräver sin egen grav.

Lena Ek har suttit en mandatperiod i parlamentet och har en position inom den liberala (marknadskonkurrens inriktade) gruppen. Om det nu börjar hända saker så är det i elfte timmen idrottsrörelsen får ihop ett försvar i den här frågan. Hade det varit fullt fokus redan 2008 med en lobbyist på plats som började nätverka och kartlägga aktörerna och samtidigt kunna bidra till en offensiv lobbying hade bilden nog sett annorlunda ut, nu får svensk idrott finna sig i att jobba i en ganska tuff uppförsbacke, men förhoppningsvis ska den grejas förr eller senare.

Men till exempel Svenskt Näringsliv tar inte upp idrotten i sitt yttrande, läs exempelvis även Förläggarföreningens yttrande.

Vill du lämna dina åsikter på grönboken? 31 maj är sista dagen.

(PO)

EU-flagga i London-OS 2012?

Genom Lissabonfördragets artikel 165 ska EU utveckla kompetens på sportområdet. En sportpolicy är på gång och Eubloggen har bland annat tagit upp att EU-kommissionen bland annat gett sig på sporträttigheterna i TV. 2008 lekte vi också med en alternativ medaljliga, som tröst när det var ont om svenska medaljer.

Sport berör och debatten om vad EU vill med idrott har nu börjat på allvar. En del i den debatten är till exempel att  Unga Federalisters ordförande i Frankrike lanserar förslaget, i ett brev till nättidningen Euractiv, att alla EU-länder, vid sidan av den nationella flaggan ska ha EU-flaggan vid inmarschen i London-OS. Dessutom ska OS-deltagarna ha ett EU-märke på dräkterna.

Jean-Guy Giraud skriver att förslaget inte direkt skulle ruinera EU-budgeten ”men skulle betyda betydligt mer för det europeiska medborgarskapet än många andra tidigare dyra kommunikationssatsningar”.

EU-kommissionen håller på att ta fram det första sportprogrammet någonsin, en begränsad version väntas tas i bruk 2012 men fullt ut från 2014. I förra månaden kom kommissionen med ett första meddelande där man pekar ut en lång frågeställningar som till exempel:

  • Förbättra säkerhetskraven och säkerhetsrutinerna vid internationella idrottsevenemang.
  • Utveckla standarder för tillgänglighet när det gäller idrottsorganisationer, idrottsverksamhet, idrottsevenemang och idrottsplatser.
  • Främja kvinnors möjligheter att få chefsbefattningar på idrottsområdet.
  • Idrottsorganisationerna bör utveckla mekanismer för kollektiv försäljning av medierättigheter för att se till att intäkterna omfördelas i tillräcklig utsträckning.
  • Se över de immateriella rättigheterna inom idrott.
  • Utbyta information om olika möjligheter att finansiera idrott, för att öka insynen och hållbarheten.
  • Övervaka tillämpningen av lagstiftningen om statligt stöd på idrottsområdet.
  • Utnyttja möjligheterna att stödja idrott genom strukturfonderna.
  • Försöka ta fram jämförbara statistiska uppgifter om idrott i alla EU-länder.
  • Överväga att vidta åtgärder i fråga om idrottsagenters verksamhet.
  • Uppmuntra arbetsmarknadens parter och idrottsorganisationer till att på EU-nivå inleda en arbetsmarknadsdialog som omfattar idrotts- och fritidssektorn.

Det är inga direkta småfrågor det handlar om alltså. Räkna med att en hel del av detta kommer att diskuteras av idrottsrörelsen det kommande året, bland annat på Riksidrottsmötet i Uppsala i maj (som hålls på UKK typ två spjutkast från mitt hem). Men EU-flaggor vid inmarschen vid OS 2012, det får nog federalister som Giraud fortsätta att drömma om.

(PO)