Malmström höll den röda linjen i samtalen mellan Ryssland, EU och Ukraina

 

Carl Bildt berättar i en bloggpost om turerna kring sammanbrottet mellan EU-Ryssland-Ukraina i handelssamtalen.

Politico rapporterar om det här. EUobserver här.

Det framkommer en del anmärkningsvärda uppgifter.

Bland annat har Ryssland krävt att Ukraina skulle införa sanktioner mot EU och andra saker som ligger utanför avtalet. Det tycks som om Ryssland aldrig haft en vilja att nå en uppgörelse utan snarare använt samtalen för att försöka ytterligare försena eller helt sänka handelsavtalet mellan EU och Ukraina.

Men den röda linje som Cecilia Malmström drog upp, avtalet med Ukraina träder i kraft som planerat 1:a januari, har hållit. Hon redogör för det här målet i en intervju på Hela Hälsingland vars helhet finns med i Podd72 (finns att ladda ned på iTunes och Acast) som gjordes tidigare i år.

Annonser

Sverigedemokraterna i Expo & HelaHälsingland.se

Efter den uppmärksammade händelsen när SD stod upp tillsammans med Le Pen och försökte blocka förslag om att stoppa utländsk finansiering i Europaparlamentet så följs detta upp av Expo där partiets MEP:ar ger olika förklaringar till sitt agerande och där Beppe Grillos antisemitiska utspel i Sverigedemokraternas EFDD-grupp viftas bort, ”antingen som ”skämt” eller som missvisande mediebeskrivningar”.

På Hela Hälsingland har jag uppmärksammat att den uteslutne Gustav Kasselstrand framträdde tillsammans med Mikael Jansson, försvarspolitisk talesperson. Den artikeln samt replik från Jansson har även den EU-koppling.

(PO)

Dålig dag för Sverigedemokraternas försök att tvätta sin image.

Peter Lundgren (SD) Foto © European Union 2014 - EP

Peter Lundgren (SD) Foto © European Union 2014 – EP

EUbloggens återkommande läsare vet att bloggen följer lite extra hur SD och andra EU-skeptiska partier röstar i frågor där Ryssland har intressen. Se bland annat Rysslandsindexet, hur SD:s dåvarande partisekreterare flaggar för en ändrad Rysslandspolitik och hur partiet sedan tagit steg från nej till att lägga ned.

Försöket att ändra sin image började rätt skapligt i debatten. SD:s Peter Lundgren tog talartid och uppmanade Ryssland att ”packa ihop sitt materiel, dra sig ur Krim, inled dialog och gör det nu”.Ett klipp som SD kommer att använda som bevisföremål 1 A för hur man står upp mot Ryssland och är kritisk i Europaparlamentet.

Problemet var bara att det föll samman under voteringarna. Så här reagerade några svenska MEP:ar på twitter över vad som hände:

Aftonbladet har beskrivit händelsen här.

Det som hände var att när Rysslandsresolutionen kom upp så gjordes tre muntliga ändringsförslag som SD, Front National mfl  försökte stoppa; att ha kapacitet att avslöja rysk psykologisk krigföring och propaganda, kritik mot hur Putin slår sönder civilsamhället i Ryssland och så krav på transparens i partifinansiering som kommer från länder utanför EU.

Det här är känsliga punkter, särskilt för öppet pro-Putinistiska partier som Front National (som är grupplösa och alltså inte i samma partigrupp som SD) och som finansieras med ryska pengar.

Om minst 40 ledamöter ställer sig upp i protest kan förslagen stoppas läggas till texten (vilket även för en EU-nörd som mig var något jag inte hade riktig koll på). Vilka som reser sig upp registreras heller inte någonstans. Det som dock skedde var att de svenska kollegorna till Kristina Winberg och Peter Lundgrens inte drog sig för att kommunicera vad som hände i kammaren, vilket skedde ungefär samtidigt som partiledaren Jimmie Åkesson (mer om det längre ned) stod i Sveriges riksdag och pratade om hur mycket SD stod upp mot Ryssland. Bland annat nämndes inlägget i debatten från Peter Lundgren dagen innan.

Att säga att ”Ryssland ska packa och dra” men sedan kämpa för att stoppa skrivningar om att stoppa rysk propaganda, inte vilja kritisera attacken på civilsamhället eller sätta åt utländsk partifinansering är lindrigt sagt aningen problematiskt när man försöker tvätta sin image och försöka framstå som nationellt trovärdig i säkerhetspolitiska frågor.

Särskilt partifinansieringen måste anses som anmärkningsvärt när ett ”Sverigevänligt” parti inte tycker att det är problematiskt med ”utländska pengar” i svensk politik. Samtidigt så har SD i sin historia tagit emot pengar från utlandet (Front National har bidragit med valfinansiering) och tydligen har inte historielektionerna om baksidan med utländsk finansiering (som under frihetstidens där hattar och mössor stred om makten) fastnat hos partiet.

Resolutionen som röstades igenom (och som kan läsas här i sin helhet) handlade om att EU måste med mjuk makt bemöta Rysslands splittrande politik, hålla ihop, avhålla sig från bilaterala förbindelser (hint till Grekland, Ungern och Cypern framför allt) som kan skada enigheten och skynda på energiunionen. Dessutom måste propagandan mötas och rysk inblandning i europeisk politik stoppas. En mer utförlig sammanfattning finns på parlamentets hemsida.

Resolutionen antogs med 494 ja-röster mot 135 nej-röster och 69 nedlagda röster. I röstningsprotokollet EUbloggen har tagit del i framgår att Kristina Winberg och Peter Lundgren lade ned sina röster (för övrigt tillsammans med Vänsterpartiets Malin Björk). Därigenom gick SD:arna emot EFDD-partilinjen som var att rösta nej. Det var alltså helt enligt tidigare kommunicerad målsättning att försöka bli av med Rysslandsstämpeln genom att lägga sig i en mindre extrem position. Sen att det finns en ironi att säga att man är tuff mot Ryssland men inte kan rösta för en resolution som säger att enighet behövs för att möta Ryssland är som det brukar heta en helt annan historia.

Dessutom röstade Winberg och Lundgren emot EFDD-linjen i alla registrerade delvoteringar, antingen genom att trycka på ja-knappen eller rösta blankt, som föregick voteringen. Rösterna registreras endast om så är begärt.

För att göra saken värre för Sverigedemokraterna så var ”stand up-debaklet” extremt otajmat eftersom Jimmie Åkesson återigen fick illa fäkta för Sverigedemokraterna i riksdagen efter att centerledaren Annie Lööf repriserat januariattacken i partiledardebatten. Dagens replikväxling skriver jag om mer på djupet i en ledare på Hela Hälsingland (kortare version i papperstidningen under torsdagen, längre på webben).

Det kunde ha varit en dag på jobbet för Sverigedemokraterna i det mödosamma arbetet att bygga om bilden av Putins favoriter i svensk politik, istället blev det par steg bakåt för att man reste sig vid fel tillfälle och i fel sällskap, eller kanske var det innerst inne rätt sällskap och rätt tillfälle…

(PO)

Uppdaterat: SD:s officiella organ SD-Kuriren berättar också om händelsen, dock utan att berätta att ledamöterna tillsammans med Front National försökte blockera ett par av förslagen. Dessutom påstås saker som ska ha påståtts som jag inte skulle påstå att jag tolkat på samma sätt som påstås av SD-Kuriren…

Uppdaterat 2: Erik Almqvist (som inte direkt varit otydlig…) reagerar nu väldigt argt på sin Facebooksida över Peter Lundgrens anförande i kammaren:

”Detta är riktigt illa. EU-parlamentarikern Nalle (SD) uppmanar Ryssland att ”packa ihop sitt materiell och dra sig ur Krim”. Hur förenlig är uppmaningen med den nationalistiska principen? Eller har man släppt den till förmån för en neokonservativ utrikespolitik som genom ömsom stål, ömsom färgrevolutioner ska tvinga på världen kulturmarxism?” och vidare ”Är denna utrikespolitiska linje Nalles egen? Eller är den förankrad inom SD? I sådana fall när och hur?”

Almqvists inlägg illustrerar väl sprängkraften inom Sverigedemokraterna när det gäller partiets relation till Ryssland. Att Winberg och Lundgren ”sköter sig” i Almqvist ögon när de ställer sig upp med Le Pen nämns förstås inte.

Uppdaterat 3: Apropå ”sprängkraften i SD” så råsopar förre partiledaren Mikael Jansson (idag försvarspolitisk talesperson) mot Almqvist & Co i ett brandtal för Peter Lundgrens tal:

”Även om vi varit kritiska mot USA:s motiv och strategier vid många av deras internationella insatser så är vi inte Putins kollaboratörer. Det är det sista vi är, vi manar tvärtom till aktivt motstånd nu. Freden har ett pris!

Vad händer om Ryssland och Kina gör allvar om sina diskussioner om militär allians? Det är dags att vakna ur den säkerhetspolitiska slummern!”

Det ska noteras att inte heller Jansson tar upp agerandet från Winberg och Lundgren i kammaren ihop Front National, för det rimmar liksom inte riktigt med ”till aktivt motstånd nu”. Inte heller kommenteras hur SD röstade i kammaren.

Återstår att se när SD börjar koppla ihop mjuk kollektiv makt med militär makt i säkerhetspolitiken och när orden följs av handling (om det ens är möjligt med partiets bild av EU/USA) vilket har varit/är EUbloggens återkommande kritik att snack i Sverige måste åtföljas av praktisk politisk handling i Europaparlamentet. Här är det en bra bit kvar, liksom att se vad SD menar vad konsekvenserna blir av att vakna upp ur partiets egna säkerhetspolitiska slummer. To be continued med andra ord.

Helt fel i medierapportering, men ändå intressant om FIFA

svdIbland blir det som bekant lite stolligt i EU-medierapporteringen. Som i SvD i bilden härintill. Och innan ni tror att Svenskans Brysselkorre Teresa Küchler har drabbats av solsting ska jag tillägga att artikeln är skriven av hemmaredaktionen.

För det första föreslår sällan EU saker och ting. Förslagsrätt har EU-kommissionen. Eftersom det som artikeln handlar om inte är ett lagstiftande ärende kan det inte vara ett lagförslag. Vad handlar då grejen om som SvD missförstår så kapitalt i både rubrik och första mening?

Jo, Europaparlamentet kan ta resolutioner. Resolutioner är viljeyttringar, politiska statement, som inte rubbar några cirklar eller ändrar några lagparagrafer. Resolutionerna är ibland ett sätt för parlamentet att försöka skapa tryck i en fråga så att EU-kommissionen så småningom släpper ut ett förslag andra gånger är det någon direkt läggs till handlingarna och ingen minns att de har röstats igenom…

Några av de vanligaste svenska medieankorna om EU brukar vara resolutioner eller än värre ett initiativbetänkande. Just FIFA-fallet är lite intressant allmänpolitiskt eftersom det handlar om en fråga med hög europeisk identitetsfaktor, där den europeiska fotbollen genom UEFA är på konfliktkurs med FIFA. Här finns sprängheta politiska frågor kring korruption, pengar, arbetstagares villkor (alla omkomna arbetare i Qatar) och så den ständiga flodhästen i vardagsrummet – Ryssland.

Omröstningen i plenum är planerad till på torsdag. ALDE-gruppen är pådrivare, däribland Centerpartiets Fredrick Federley som gärna ser att Ryssland och Qatar fråntas mästerskapen om länderna mutat sig till mästerskapen.

– Om korruption och mutor ligger bakom att VM ska spelas på Putins gräsmattor eller i Qatars öken tycker jag det är rimligt att överväga om spelen verkligen ska vara där, säger Fredrick Federley, Europaparlamentariker (C) i ett pressmeddelande.

Slutgiltiga skrivningen är inte klar ännu vad jag förstår men det som cirkulerade på förmiddagen innehöll 24 punkter. Ett axplock

– Uppmanar alla sponsorer och TV-bolag (läs SVT/TV4 i Sverige, har svårt att se Casten och Hanna som vd:ar åka ned till FIFA och sopa med kvasten…) att stötta den reformprocess FIFA behöver genomgå.

– Uppmanar EU-kommissionen att samordna med medlemsländerna, Interpol, Europol och Eurojust åtgärder för att hantera eventuell korruption inom EU.
– Uppmana kommissionen att se över om det nya pengatvättslagstiftningen effektivitet.
– Uppmana medlemsländerna att överväga att dra tillbaka sina landslag från VM 2018 och 2022 och att blocka ekonomiska medel i EU om inte FIFA får ordning på korruptionen.
– Parlamentet vill se tidsbegränsade uppdrag och transparens i FIFA, och anser att det är avgörande för att parlamentet ska återfå förtroendet för FIFA.
– FIFA ska ha en oberoende etisk granskning.

Resolutionen har alltså inga skarpa patroner att skjuta med, men knalljudet är en politisk värdemätare av hur irriterad den europeiska politiken är på FIFA-pamparnas agerande, hur mästerskap delats ut och hur fotbollen sköts rent allmänt.

Personligen anser jag att det ska mycket till för att FIFA ska få ordning på det hela. UEFA bör överväga att lämna FIFA och öppna eget och buda in ett urval av länder för att spela öppna europeiska mästerskap om inte signalerna kommer snabbt att FIFA storstädar. Men frågan avgörs av UEFA och inte av Europaparlamentet…

Så omröstningen på torsdag är intressant som en ”Så förbannad är vi på FIFA-värdemätare”, särskilt för oss som gillar kombinationen fotboll och politik, men inte det som Svenska Dagbladet mfl ger intrycket av att det handlar om.

Och som en indikation på hur viktig parlamentet tycker att det är egentligen, så ligger det på torsdageftermiddagen – som sista punkt, alltså när parlamentarikerna redan börjat resa hem från Strasbourg.

(PO)

”Listdrabbade” svenskar är kritiska mot portningen av Rysslands EU-ambassadör

Hökmark (M)

Hökmark (M)

Talmannen Martin Schulz beslut att stoppa Rysslands EU-ambassadör från att besöka Europaparlamentet får kritik nu från flera av de parlamentariker som portats från Ryssland. På twitter säger Gunnar Hökmark (M) att ”I sak borde vi kalla ambassadören och förklara den Rysslandspolitik som vi beslutar, inte falla i listlogik” medan den andra svenska europaparlamentariker som inte får resa till Ryssland, Anna-Maria Corrazza Bildt tycker att Schulz haft för bråttom och skulle ha förankrat beslutet först. I ett brev kallar hon Schulzs beslut för odemokratiskt. Nedan kan du läsa vad Corrazza Bildt skriver.

Dear President Schulz,

I have been dismayed to learn that the European Parliament is imposing sanctions to a third country without a formal decision by the Conference of Presidents.

Your unilateral decision is arbitrary and undemocratic.

Anna Maria Corazza Bildt en av de som får presidieposter FOTO © European Union 2014 - EP

FOTO © European Union 2014 – EP

Furthermore, you have informed the Russian Ambassador about retaliatory measures, before informing your own MEPs, not even those who are on the Russian list. We have actually asked to meet with you but you went public before even listening to those concerned. Let me remind you that we are on the list as individuals, the European Parliament is not sanctioned as an institution.

I appreciate you asking the Russian authorities for clarification on the list and your wish to show your solidarity, but I deplore the retaliatory and counterproductive way you have decided to react.

We should instead show our resolve constructively. The EP should not enter the vicious circle of tick for tac and escalating rhetoric that we have been condemning. The EU has protested the Russian list as non-legally based and detrimental to the already weak channel of communication between the EU and Russia. Should the Parliament, house of the people of Europe that we represent, be the EU institution that imposes restrictions on dialogue?

With your countersanctions we are doing exactly what we deplored, adopting sanctions that are not based on international law.

An eye for an eye, tooth for a tooth can never be a way to show EP resolve, it rather undermines our credibility at a time when there is war in Europe and a humanitarian crisis of Bosnian war dimensions.

I would have expected a reaction from our President that would spare no effort on building consensus in the European Parliament, to stand up for freedom of expression as well as peace and freedom in Ukraine. The Resolution on the state of EU – Russia relations under vote next week in plenary is a good first step.

In my view, the EP should actively put pressure on the Member States to stand united and firm at the upcoming European Council on the 25th  of June, in adopting appropriate measures, including renewing the sanctions against Russia until the Minsk agreement is fully implemented. We should work together with the Council, the European High Representative for Foreign Affairs and Security and the Commission to explore possibilities to expand the EU list of individuals, for example with those responsible for the illegal detention of Nadya Savchenko. Our counter-measures should be based on breaches of international law, not on revenge. I will be happy to provide you with additional measures I am working on with my blacklisted colleagues.

I hope you will share my concerns and take up this issue at the Conference of Presidents on the 4th of June and reconsider your position.

Best regards

Anna Maria

Schulz brev om portningen av Rysslands EU-ambassadör

ep2Det här brevet har talmannen Martin Schulz skrivit till Europaparlamentarikerna med anledning av portningen av den ryske EU-ambassadören.

LÄS ÄVEN SVENSKA LEDAMÖTERS KRITIK MOT BREVET.

Dear colleagues,

As many of you will know I have been dismayed by reports concerning a Russian blacklist of European politicians and officials which, over and above, includes a large number of prominent and high-ranking Members of the European Parliament. I believe that the existence of such a blacklist further diminishes mutual trust and hampers any efforts for constructive dialogue to find a peaceful and lasting solution to the current geopolitical crisis.

Notwithstanding my numerous previous official requests to the Russian authorities, and most recently only this evening to the Russian Ambassador to the EU, to communicate the clear reasons why each individual has been included on the blacklist and to make the list public – which in the meantime has happened – our colleagues have been repeatedly stopped at the Russian border and the European Parliament had not been officially notified which of its Members were targeted by these sanctions, and for what reason.

Insofar as the Russian authorities have failed to ensure transparency in their decisions, in line with international law and legal obligations, and allow the targeted individuals the right of defence and of appeal, I consider that it is now justified to take appropriate measures in response.

Consequently, I have informed the Russian Ambassador to the EU that, pending the lifting of the blacklist, Parliament is:

– restricting free access to Parliament to the Ambassador and one other named diplomat;

– assessing requests for access by Members of the Duma and the Federation Council on a case-by-case basis;

– suspending Parliament’s engagement with the EU-Russia Parliamentary Cooperation Committee

I count upon your support to ensure that all Members of the European Parliament are treated in accordance with accepted international legal obligations.

Martin SCHULZ

Rysslands svartlistning av EU-medborgare är fortsatt ”söndra & härska”

Foto (C) European Unionen 2014 - EP

Sandra Kalniete är en av de svartlistade. Hon har varit tydlig med vilken sida i konflikten som hon står på…. Foto (C) European Unionen 2014 – EP

EU:s lista var transparent och öppen, med motivering varför en person hamnade på listan. När Ryssland svarar med att svartlista EU-medborgare för att resa till Ryssland så sker det utan motivering och att listan helst ska hållas hemlig.Att listan har blivit känd kallar Ryssland för oanständigt.

Att det fanns en lista av något slag kommer inte som en överraskning. Tidigare har bland annat Kalniete kastats ut ur Ryssland. Tittar man lite djupare på listan framträder ett intressant mönster. Av de 89 namnen så ligger tyngdpunkten på Polen, Storbritannien, Baltikum, Sverige och Tyskland. Ingen från Ungern, Österrike, eller Italien (och bara en från Grekland) finns på listan.

Politiskt så är det ett 20-tal från EPP-gruppen men ingen från Socialistgruppen (som jag har hittat). Föga förvånande är det heller ingen som jag hittar från EFDD-gruppen (där Sverigedemokraterna ingår) och inte heller någon från Vänstergruppen GUE/NGL. Däremot har ett par gröna, inklusive Heidi Hautala från Finland kommit med.

Det är tydligt att Ryssland vevar hårdare mot länder och grupper som man anser som sina fiender medan man låter de som inte utgör ett lika stort problem vara. Söndra och härska med andra ord.

Landsfördelningen (med reservation för felräkning på skakigt tåg)

Polen 18

Storbritannien 9

Sverige 8

Estland 8

Tyskland 7

Litauen 7

Lettland 5

Rumänien 5

Danmark 4

Tjeckien 4

Frankrike 4

Nederländerna 3

Spanien 2

Belgien 2

Finland 1

Grekland 1

Bulgarien 1

LÄS: Hela listan

Gunnar Hökmark (M) skriver om svartlistningen.

Anna Maria Corazza Bildt (M) intervjuas av BBC

(PO)

Rogozin bryter mot EU:s sanktioner

Titta på bilden ovan. Den är ganska intressant, för det så man kan se ut när man retas med Norge och EU. Det är Rysslands biträdande premiärminister Dmitrij Rogozin som öppet bryter mot EU:s sanktioner. Rogozin står på en lista med inreseförbud som också antagits av Norge och alltså omfattar Norge och norska territorier.

Händelsen uppmärksammas av BarentsObserver som rapporterar att Oslo nu begär en förklaring till varför Rogozin befinner sig på Svalbard där Ryssland har ekonomiska intressen men ögruppen tillhör Norge. Rogozin är på sanktionslistan för sin inblandning i annekteringen av Krim, och det är anmärkningsvärt att Rogozin som är tung inom ryska försvarssektorn är Longyearbyen och dessutom skryter med det på sitt ryska twitterkonto. Norska myndigheter kände inte till att Rogozin befann sig på Svalbard innan de kontaktades av BarentsObserver med anledning av den här artikeln.

(PO)

Tsipras i Moskva

Eftersom jag skrivit någon halv spaltmil om Grekland och Tsipras Moskvaflörtande i utpressningssyfte så bör man notera att han nu varit i Moskva. Men jag tänkte inte trötta ut er med mina ord och analyser den här gången utan samla vad andra sagt och twittrat.

Küchler på SvD konstaterar att Tsipras nu nog tryckt på så många knappar att han kommer få ut nåt för det.

EUobserver kallar mötet för ”vänskapligt och fruktbart.

Euractiv berättar att Tsipras uppmanar till ett slut på sanktionerna & att Putin slant med tungan genom att prata om en turkisk gasledning på grekisk mark vilket fick Tsipras att slå fast det aldrig kan vara tal om en turkisk ledning…

Europaportalen skriver om samarbete i allt från kultur till energi.

Foreing Policy menar att Tsipras kom med mössan i hand men blev tomhänt.

DN rapporterar om Elmar Brooks oro (ordf i EP:s utrikesutskott) för Greklands Moskvaflört.

RT, ryska statens kanal för rörlig bild, säger att Tsipras aldrig bad om pengar.

Tweets