EUbloggen tillbaka efter sommardvalan

Efter en lång ledighet från bloggandet smyger EUbloggen igång hösten med några noteringar.

Henna Virkkunen – Europaparlamentariker för Samlingspartiet i Finland har som enda Europapolitiker placerats på Sannfinländarnas mycket anmärkningsvärda lista på folk som ”förolämpat partiet”. Hur Sannfinländarna ö h t tänker när de agerar som 30-talsdiktaturer är obegripligt och att bland annat ha med YLE-Nyheternas ansvarige utgivare är en direkt attack på fria medier, och att dessutom lista en från parti som man är i regeringsställning med gör att man undrar om alla lövruskor har försvunnit ur bastun…

Medan Tyskland frångår Dublinförordningen (som säger att en flyktingsansökan ska behandlas i första landet) för syriska flyktingar så överväger Ungern sätta in militär mot samma grupp. Samtidigt efterlyser EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i ett inlägg på Aftonbladet Debatt att EU-ländernas solidaritet behöver öka.

Till sist, roligt att konstatera att artikeln på texten ”10 scener som fört oss fram till idag” om Grekland har resulterat i att läsare efterfrågat ett särtryck på insändarsidan. Grekland lär vi återkomma till eftersom landet går till nyval, igen – i september.

(PO)

EUbloggen citerad av Iltalehti

Skärmavbild 2015-01-07 kl. 09.31.26

Klicka på bilden för att läsa artikeln.

Finlands tredje största tidning Iltalehti, en kvällstidning som ges ut i Helsingfors, citerar nu EUbloggens intervju med den finländske MEP:en Jussi Halla-aho om hur partiet har röstat i Europaparlamentet med anledning av Rysslands-indexet.

Iltalehti kan du läsa här.

EUbloggen´s Russia Index shows differences between voting behaviour

Skärmavbild 2015-01-06 kl. 12.05.00

Click to enlarge

This Blogpost in English has been requested by several readers after I posted the first version of the Index in Swedish. The background to the index is that I have noticed during the autumn that Sweden Democrats MEP:s, despite the party publicly in Sweden saying the opposite, have been ending up with more well-known Pro-Kreml and EU-sceptic parties in votes with direct or indirect interest for Russia. 

To broaden the perspective on how EU-sceptic parties are divided in their views of Russia I have gone through all the votes of the new Parliament in 2014 and have found 12 votes fit for the index. Most votes are concerning implementation of Eastern Partnership strategy through association agreements with Moldovia, Ukraine and Georgia. But here is also votes on lower (or none) custom fees, scientific cooperation, condemning Russias closure of NGO Memorial, heroes of democracy as The Guardian calls Memorial.

In this first version I have picked six parties that forms two different approaches in voting. The first bloc is UKIP and Sweden Democrats from EFDD and Front National. Since my perspective is mainly Swedish/Nordic the others are three EU-sceptic Nordic parties; True Finns and Danish Peoples party (Dansk Folkeparti) from ECR (but former member of the same group as UKIP) and the Swedish Left Party (Vänsterpartiet) from GUE/NGL.

I will add more parties to the index to give a even broader perspective (my plan was to have version 2 of the Index in English, but some of my readers were eager go get a post with out Google Translation).

I have also added the voting numbers of the partygroup EFDD to illustrate how divided that party group is and how SD:s 2 MEP:s could have swinged the balance in the group.

Some conclusion from the matrix above:

*Sweden Democrats & UKIP always vote the same. 

*SD, UKIP & FN votes almost NO in every resolution and agreement where Kremlin has an interest of a no-vote and none-EU action. 

*The group EFDD is divided. A large minority always break the ranks.

*Other Nordic EU-sceptics votes are very different to Sweden Democrats. True Finns are truly the Sweden Democrats opposite. Only in one vote have they been voting the same.

*Swedish Left Party MEP Malin Björk has broken GUE/NGL ranks seven times. In several votes she hasSkärmavbild 2015-01-06 kl. 11.56.06 been the only yes-voter in the group. Number of times SD has broken rank is zero.

EFDD more in depth: In general it is the italians in M5S who abstains while the groups Baltic member &
Polish MEP who votes yes. In one of twelve votes a majority voted against the partygroupline. If SD would have voted differently there would have been a majority against the group´s official position during four votes, and another three would have ended up in tie. In other words, UKIP would not have had a majority within EFDD without SD in total 8 of 12 votes.

To illustrate the differences between the different parties I have done a very simple index. The index does not take into account the importance of the votes, but treat them all the same. This is of course something you can criticize but I have decided to keep it simply to get an overview. Parties receive 1 for a YES, 0 for Abstention and -1 for NO.

The index range between +12 to -12, higher negative number, the more positive it is for Kremlin interest. SD, UKIP and FN all ends up on -10. On the other side of the scale you find True Finns +11, Danish Peoples Party +9 and the Swedish Left Party +8

Skärmavbild 2015-01-04 kl. 18.40.44

EUbloggen have asked the Nordic EU-sceptic MEP:s for reactions and comments on the votes:

The True Finns MEP Jussi Halla-aho comments here (in English).

The Left Party MEP Malin Björk comments here (in Swedish).

The Danish Peoples Party MEP Morten Messerschmidt comments here (in Danish).

The Sweden Democrat MEP Peter Lundgren comments here (in Swedish).

(PO)

This blogpost is written be Patrik Oksanen, a former SVT (public service) correspondent in Brussels and currently freelance journalist (but soon on a new assignment). Twitter: @patrikoksanen

EUbloggens Rysslandsindex visar vattendelare mellan EU-kritiska partier

Skärmavbild 2015-01-01 kl. 22.35.59

Klicka på bilden för att förstora den.

Efter att EUbloggen flera gånger uppmärksammat Sverigedemokraternas röstning i Europaparlamentet där partiet i voteringar hamnat tillsammans med partier som uttalat sin beundran för Putin och förståelse för Rysslands politik och som röstar på ett sådant som gynnar Moskva i röstning efter röstning breddar jag nu perspektivet för att tydligare åskådliggöra hur synen på Ryssland är delad mellan olika EU-kritiska partier och hur det påverkar hur man väljer att rösta.

Därför har jag dammsugit databaserna efter omröstningar sedan valet som kan sägas ha haft en dimension i relationen till Moskva. De flesta omröstningarna kretsar kring implementeringen av Östra Partnerskapet genom associationsavtalen med Ukraina, Georgien och Moldavien. Östra Partnerskapet tillkom delvis på grund av svenskt initiativ. Men här finns även omröstningar om att slopa tullar på moldaviska äpplen för att lindra effekterna av ett ryskt handelsstopp, förlängning tekniskt och vetenskapligt samarbete med Ukraina, tullsänkningar och en resolution om att fördöma Rysslands stängning av Memorial, en medborgarrättsorganisation som vunnit Sacharovpriset och som kallas för demokratins hjältar av The Guardian.

I arbetet har jag breddat kartläggningen till att omfatta flera partier. Nu finns även UKIP (United Kingdom Independence Party) från Storbritannien, FN (Front National) Frankrike och tre uttalat EU-kritiska partier i Norden (förutom SD) med. De nordiska parterna är Sannfinländarna, Dansk Folkeparti och Vänsterpartiet i Sverige. De två förstnämnda var fram till valet medlemmar i partigruppen EFD (som idag är EFDD) där Sverigedemokraterna ingår. Sannfinländarna och Dansk Folkeparti valde att lämna EFDD och är idag med i ECR.

Just Dansk Folkeparti kan betraktas som särskilt intressant i jämförelse med Sverigedemokraterna eftersom det partiet var SD:s första samarbetsval i Europaparlamentet. I sammanställning ingår också ett fokus på Sverigedemokraternas partigrupp EFDD, som har ett splittrat röstningsbeteende.

Några slutsatser kan dras ur matrisen ovan:

*Sverigedemokraterna och UKIP röstar ALLTID lika.

*SD, UKIP & FN röstar nästintill kompakt NEJ på resolutioner och avtal som kan anses gå emot Kremls intressen. SD & UKIP säger aldrig JA till något som kan störa Kreml.

*SD:s och UKIP:s partigrupp EFDD är väldigt splittrad. En betydande minoritet röstar alltid emot partigruppslinjen.

*Övriga nordiska EU-kritiska partier röstar tvärtemot SD i omröstningarna. Särskilt anmärkningsvärt är Sannfinländarna som är Sverigedemokraternas motsatser i den här matrisen. Bara en gång har partierna röstat lika. Alla andra gånger har SD stått på nejsidan och Sannfinländarna på Ja-sidan.

*Vänsterpartiets Malin Björk utmärker sig genom att hela sju gånger ha gått emot sin partigrupp och röstat ja. Många gånger har hon varit ensam, helt ensam, i sin partigrupp GUE/NGL att rösta ja. Antalet gånger som SD har brutit mot partigruppslinjen är 0.

Tittar vi djupare på EFDD så är det italienarna som oftast avstår att rösta medan gruppens balter och polack i större utsträckning trycker på ja-knappen. Partigruppen är väldigt splittrad. I en av tolv omröstningar så var det en majoritet som röstade emot partigruppslinjen. Om SD röstat annorlunda i EFDD-gruppen skulle en majoritet varit emot partigruppslinjen i fyra fall och tre fall varit lika mellan att följa partigruppslinjen och att avvika från den.

Skärmavbild 2015-01-01 kl. 23.15.43

Hur ändrad röstning från SD skulle ha påverkat i EFDD

Med andra ord, utan SD hade UKIP fått uppleva att i åtta av tolv omröstningar inte fått en majoritet bakom partigruppslinjen.

För att illustrera skillnaderna mellan olika EU-kritiska partier har jag gjort ett mycket enkelt index som inte tar någon hänsyn till att vikta omröstningarna sinsemellan. Partierna har fått 1 för en jaröst, 0 för att avstå och -1 för att rösta nej. Maximalt är att få +12 eller -12. SD, UKIP och FN landar alla på -10. På den andra sidan av skalan finns Sannfinländarna med +11, Dansk Folkeparti på + 9 och Vänsterpartiet + 8.

Skärmavbild 2015-01-01 kl. 22.13.53

Tillägg: Läs svar från SannfinländarnaVänsterpartiet, Dansk Folkeparti & Sverigedemokraterna.

(PO)

Mer läsning om Sverigedemokraterna och Ryssland i Europaparlamentet

Sverigedemokraterna fortsätter sin Putinvänliga röstsvit

Bolshoe spasibo, Sverigedemokraterna

Sverigedemokraternas säkerhetspolitik är farligt för Sverige

Fler voteringar där Sverigedemokraterna hamnar på fel sida om historien

Sverigedemokraterna flaggar för att ändra politiken mot Ryssland

Nykaroliner & Putinister i Gefle Dagblad

Putins svenska vänner

Vill du kolla in omröstningarna närmare så kan du hitta dom här:

Procedur # Länk
2014/2717(RSP) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=MOTION&reference=P8-RC-2014-0025&language=EN
2013/0151B(NLE) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=AGENDA&reference=20140916&secondRef=SIT&language=EN
2013/0151A(NLE) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0002&language=EN
2014/2841(RSP) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=MOTION&reference=P8-RC-2014-0118&language=EN
2014/2903(RSP) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=MOTION&reference=P8-RC-2014-0164&language=EN
2014/0279(COD) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&language=EN&reference=P8-TA-2014-0042
2014/0083(NLE) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0020&language=EN
2014/2817(INI) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0022&language=EN
2014/0250(COD) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+REPORT+A8-2014-0053+0+DOC+XML+V0//SV
2014/2816(INI) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0042&language=EN
2014/2816(INI) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0042&language=EN
2014/0154(NLE) http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A8-2014-0039&language=EN

Bolshoe spasibo, Sverigedemokraterna

Peter Lundgren (SD) Foto © European Union 2014 - EP

Peter Lundgren (SD)  Foto © European Union 2014 – EP

Ni som följer EUbloggen vet att jag uppmärksammat hur Putin-vänligt Sverigedemokraterna röstat i Europaparlamentet, och att jag kallat partiet för Putins bästa vänner i Norden. Det har väckt starka reaktioner och debattartiklar från Sverigedemokraterna där de försöker säga att de tar avstånd från Rysslandskramandet som UKIP i partigruppen EFDD och Nationella Fronten (grupplösa) står för. Därför är det extra intressant att fortsätta följa hur Kristina Winberg och Peter Lundgren agerar i Europaparlamentet, samt hur andra partier i EFDD och övriga så kallade högerpopulistiska nordiska partier (i ECR) förhåller sig i omröstningar.

Resultatet idag kan enkelt sammanfattas med Bolshoe spasibo, Sverigedemokraterna. Under onsdagen röstade Europaparlamentet om Moldavien och införande av autonoma handelsförmåner.

Trots att Sverigedemokraterna säger att man tagit avstånd från UKIP & Nationella Frontens Rysslandspolitik, trots att man i riksdagsdebatten sagt att man är för frihandelsavtal med Moldavien så röstar man emot, enligt den analys jag gjort i tidigare inlägg helt enkelt för att man anser att Moldavien ligger i Moskvas inflytelsesfär.

Det som Winberg och Lundgren röstade nej till säger bland annat i sitt förarbete:

På grund av de intensifierade ekonomiska och politiska förbindelserna mellan EU och Moldavien införde Ryssland ett politiskt motiverat importförbud den 21 juli 2014 mot jordbruksprodukter från Moldavien. Förbudet innebär betydande skador för den moldaviska ekonomin. Jordbruket utgör cirka 40 procent av Moldaviens ekonomi. Särskilt trädgårdsnäringen är avgörande då den ger sysselsättning åt 250 000 personer (dvs. cirka 10 procent av den yrkesaktiva befolkningen) vilka i huvudsak bor på landsbygden och har små eller medelstora familjejordbruk. Dessutom har exportnivåerna i trädgårdsnäringen minskat under senare år och varje ytterligare betydande minskning skulle få oproportionerligt negativa effekter både på ekonomin och samhället i stort. I hopp om lättnader och stöd under denna kritiska period har moldaviska myndigheter vänt sig till EU och begärt akut stöd för att lindra de ekonomiska effekterna av det ryska förbudet, särskilt för de viktigaste produkterna för moldaviska fruktodlare: äpplen, plommon och bordsdruvor.

Såsom en solidaritetshandling har kommissionen föreslagit att ändra ATP-förordningen genom att införa tre nya tullfria kvoter (TRQ) för färska äpplen (40 000 ton), färska bordsdruvor och färska plommon (10 000 ton vardera) enligt ATP-förordningen, utöver de TRQ-kvoter som föreslagits enligt DCFTA-avtalet. De föreslagna förmånerna skulle ge vissa fördelar och omedelbara lättnader för den moldaviska ekonomin samtidigt som den skulle få begränsade effekter på EU-marknaden.

Varför röstar SD nej? Oro för äppelodlare i Kivik?

Tittar vi på röstningen så ser vi att 551 ledamöter röstade ja, 67 nej och 23 avstod.

I EFDD, Sverigedemokraternas partigrupp, är det fortsatt kraftig splittring – och där SD är kvar på UKIP:s Rysslandslinje. Tre i gruppen röstade ja, Bergeron (partilös fr Frankrike), Iwaszkiewicz (KNP, Polen), Mach (SSO, Tjeckien), 14 lade ned sina röster, 16 röstade nej (däribland SD:arna). Bland annat saknades gruppens litauer i omröstningen, som brukar rösta mot Rysslands intressen. Det är alltså fler i EFDD som INTE följde partigruppslinjen än som gjorde det. Sverigedemokraterna fortsätter vara lojal hird åt hövding Farage.

Övriga ”nordiska högerpopulister” då? Ledamöterna från Sannfinländarna och Dansk Folkeparti röstade ja till att ge Moldavien handelsförmåner som kompensation för de politiska sanktionerna från Ryssland.

Redan i morgon finns det nya möjligheter för Sverigedemokraterna att fortsätta vara Putins bästa vänner i Norden med nya omröstningar.

Och till sist. Röstningsprotokoll ljuger inte. Har du problem med att Sverigedemokraterna kör ett snack här i Sverige i fråga om Ryssland men annan politik i praktiken, ta diskussionen med SD inte med mig.

Mer läsning:

Sverigedemokraternas säkerhetspolitik är farligt för Sverige

Fler voteringar där Sverigedemokraterna hamnar på fel sida om historien

Sverigedemokraterna flaggar för att ändra politiken mot Ryssland

Nykaroliner & Putinister i Gefle Dagblad

Putins svenska vänner

(PO)

Fler voteringar som SD hamnar på fel sida av historien

Det kommer ett längre mer genomgående och kanske mer analytiskt blogginlägg senare kring debatten och kritiken från olika företrädare från Sverigedemokraterna mot EUbloggen. Men efter det damm som det här blogginlägget rivit upp så låt mig bara redovisa några fler omröstningar där Sverigedemokraterna har röstat på ett för Putin fördelaktigt sätt. 

Den första jag vill ta upp är intressant eftersom SD sagt att man är emot associationsavtalen med bl a Ukraina men istället för frihandel. Men när att slopa eller sänka tullar på varor från Ukraina kom upp i parlamentets plenum ställde sig SD på nejsidan (2014/0279(COD)) som enda svenska parti. Här gick till exempel lika EU-kritiska Vänsterpartiet emot sin grupp och röstade JA (tilläggas ska att Malin Björk var den ENDA i GUE/NGL som röstade ja). Antagligen kommer nu SD att argumentera att slopandet ska ses i ljuset av associationsavtalet men läs dokumentet själv och bilda er egen uppfattning. Jag saxar ur motiveringen bakom omröstningen:

Denna lösning är del av en övergripande fredsprocess i Ukraina som ska respektera Ukrainas territoriella integritet och Ukrainas rätt att besluta om sin framtid. Den är resultatet av en begäran från Ukraina och sker på villkor att Ryska federationen åtar sig att förmånsordningen mellan Ryska Federationen och Ukraina enligt frihandelsavtalet med Oberoende staters samvälde ska fortsätta att gälla.

Så här röstade svenskarna:

Skärmavbild 2014-12-12 kl. 13.12.08

Skärmavbild 2014-12-12 kl. 14.19.35

Ukrainaomröstningen

Ni ser att Kristina Winberg och Peter Lundgren var lojala med sin partigrupp EFDD. Eller lojal och lojal med gruppen, snarare betalar SD priset priset för att få vara med i EFDD till Nigel Farage.

Tittar vi djupare på hur EFDD röstade i den här frågan så ser vi att 20 ledamöter följde grupplinjen och 17 bröt den (och två närvarande valde att inte rösta). Om SD:arna inte röstat på ett för Moskva önskvärt sätt skulle bara 18 följt grupplinjen och 19 brutit den. Av de som bröt grupplinjen lade 16 (samtliga från dessa från M5S) ned sina röster medan 1 (från Litauen, ett land som får anses som Ukrainas närmaste vän och det land som är mest uttalat Moskvakritiskt) röstade ja.

Totalt röstade 78 MEP:ar nej till avtalet. Det är samma gäng som brukar finnas med i röstlistorna på nejsidan kring Ryssland och Ukraina. Den EU-kritiska vänsterns huvudlinje var att lägga ned sina röster i omröstningen.

Patrik Kronqvist på Expressen uppmärksammar en annan omröstning samma dag i Plenum (23:e oktober) där det inte finns en rad om associationsavtal för Sverigedemokraterna hänga i som ett halmstrå. Det är en resolution som fördömer upplösandet av organisationen Memorial, som fick parlamentets Sacharovpris 2009 och en resolution vars första punkt lyder:

Europaparlamentet fördömer kraftfullt det ryska justitieministeriets ansökan till Högsta domstolen om upplösning av organisationen Memorial, och den prövning som är planerad till den 13 november 2014, och vädjar till justitieministeriet att dra tillbaka stämningsansökan före den planerade prövningen. Parlamentet framhåller att Memorial spelar en avgörande roll för utvecklingen av demokratiska värderingar och främjandet av mänskliga rättigheter i Ryssland.

Skärmavbild 2014-12-12 kl. 14.32.03

Memorial-resolutionen

Resolutionen gick igenom med 529 för, 57 emot och 34 nedlagda. Här valde Sverigedemokraterna återigen att vara enda svenska MEP:ar som gladde Moskva. Partiet ställde sig inte bakom resolutionen utan Peter Lundgren och Kristina Winberg valde att lägga ned sina röster. Tittar vi närmare på hur EFDD röstade så upprepar sig samma röstningsmönster.

Lundgren & Winberg betalar tillbaka för värme och husrum till Nigel Farage som därigenom får 20 ledamöter för partigruppslinjen. 18 ledamöter bröt partilinjen och röstade ja till resolutionen.

Ni blir inte förvånade nu väl om jag säger att det var italienarna i M5S och litauen som röstade ja. Hade Winberg & Lundgren valt att rösta på det sätt som partiet i Sverige säger sig stå bakom, en tuff linje mot Moskva, så hade röstsiffrorna blivit 18 – 20 i EFDD, alltså färre hade följt den officiella partigruppslinjen än röstat för.

I båda dessa omröstningar, om tullarna och Memorial, röstade partier som Sverigedemokrater anser sig stå relativt nära med JA. Det är två partier, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna (som dock inte vill sitta med SD i Nordiska Rådet) som inte kan anses som EU-positiva, men som visar att EU-kritiskt nationellt orienterat perspektiv (jag försöker undvika fastna i en etikettsdebatt så att inte etiketten skymmer poängen) inte betyder att man måste rösta på ett sätt som ligger i Moskvas intressen.

Ska jag nu börja gissa lite vad det här med hur Sverigedemokraterna röstar handlar om så är det att vi i omröstning efter omröstning ser hur Sverigedemokraterna får betala tillbaka till Farage för att man är med i EFDD, även om det går emot vad partiet säger officiellt från Stockholm. Det kan i sin tur bero på följande (och nu spekulerar jag utifrån de skärvor av information jag har):

1) Peter Lundgren och Kristina Winberg har ingen koll på säkpol och föpol eller kontakt med Stockholm i de här frågorna och lyssnar snällt till farbror Nigel och gör som han gör. Och att fostrande samtal från högsta partiledningen är att vänta inom kort (om det inte har skett).

2) Peter Lungren, Kristina Winberg (och Kent Ekroth som är spindeln i EP-nätet) tillhör den gruppering inom SD som jag valt att kalla för Putinister för att skilja den mot en annan grupp som jag kallar Nykaroliner. Läs mer här.

3) SD ser inte skogen för alla träden och fastnar i att man är så mycket emot allt med EU att partiet inte hänger med och kan sortera frågorna och prioritera vad och hur man röstar och i vems intresse.

4) Det finns ett avtal med UKIP som låser fast SD:s röster i ett antal frågor/en viss tid. Ett sådant avtal, om det finns, kommer med stor sannolikhet aldrig att erkännas av SD och dess innehåll lär vi nog inte få ta del av.

Dessa fyra orsaker kan naturligtvis kombineras på en massa olika sätt. Dags att lämna spekulationerna och gå tillbaka till en sista konkret frågeställning.

Det vore önskvärt att Peter Lundgren eller Kristina Winberg kunde förklara lugnt och sakligt varför de röstat i dessa frågor som de gjort, helst utan att likt andra företrädare för partiet anklaga budbäraren för lögner och halvsanningar, samt svara på varför deras ställningstaganden landar annorlunda än Dansk Folkeparti och Sannfinländarnas. Jag lovar att publicera ett sakligt svar på bloggen som gästinlägg.

(PO)

Skickliga schackdrag av ECR

Skärmavbild 2014-06-12 kl. 15.19.19

Klicka på bilden för att komma till ECR på twitter.

De konservativa skeptikerna i Europaparlamentet har idag haft en intensiv dag. I skuggorna finns en eller flera skicklig politisk spelare som antagligen är Torypolitiker –  som idag har lyckats med följande:

*ECR & Tories gör sig immun mot kritiken att samarbeta med dömda rashetsare i Dansk Folkparti och Sannfinländarna genom att välja ännu en muslim som ledare. Ny gruppledare är Syed Kamall, en 46-årig Londonbo. Kamall är bördig från Guyana. Detta kommer veckan efter att ECR utsett en annan muslim som talmanskandidat, torykollegan Sajjad Karim. Det är helt uppenbart att DFP och Jussi Halla-Aho i Sannfinländarna nu betalar priset för att vara med i ECR och har att lojalt sluta upp bakom Kamall & Karim.

*Skickat ännu en torped på UKIP:s förhoppningar att få ihop EFD-gruppen genom att ta med tyska eurokritiska partiet AfD med 7 ledamöter i ECR, som dock fick vänta en vecka extra så att Cameron hann träffa Merkel i Harpsund och försöka kohandla om att Merkel skulle släppa stödet för spitzenkandidaten Juncker.

*Extra väntetiden att ta med AfD gjorde att andra partier (ex Sannfinländarna och Dansk Folkeparti) hann tas in så Tory skulle hamna i en knapp minoritet, så att Tory vid omröstningen kunde rösta EMOT AfD i ECR och sen säga – sorry förbundskansler Merkel, vi kunde inte stoppa dina tyska motståndare men vi tycker bäst om dig i alla fall, du är vår sanna tyska syster (jag finner det osannolikt att AfD skulle kunna ha fått gå med i ECR utan ett tyst godkännande från Tories, det vi ser nu är skickligt politiskt spel. Om Merkel ute på Harpsund gett David Cameron Juncker på ett silverfat så hade AfD inte gått med i ECR, jag kan naturligtvis inte bevisa den slutsatsen – kalla det fingerspitzengefühl eller nåt).

*Liten bonus, även ett bulgariskt parti med två MEP:ar togs in i gruppen.

*ECR stävar nu helt öppet att försöka nå positionen som tredje största partigrupp i Europaparlamentet. En position som innebär en möjlig roll som Kingmaker och tungan på vågan när majoriteter ska försöka skapas för att exempelvis välja Kommissionens ordförande eller talman. Bland annat drar Beppe Grillos svårberäkneliga 5stjärnerörelse igång en omröstning om vilken av grupperna man ska välja, där ECR är tydligen ett alternativ. 24 juni är målsnöredagen då grupperna ska formeras formellt.

Den eller de som står för den politiska planeringen i Tory skulle just nu vara värdiga en egen TV-serie som West Wing.

(PO)

Tillägg: Tory med 19 ledamöter ska ha röstat nej. Även polackerna i gruppen med 19 ledamöter ska ha röstat nej. Det är 38 ledamöter emot…läs mer om matematiken som inte borde gå ihop sig hur man än vänder och vrider på det. 

Tillägg: ECR kom sist i omröstningen m Beppe Grillo, vann gjorde EFD.

 

Citerad av Yles svenska nyheter

Skärmavbild 2014-06-11 kl. 20.19.38

Skärmdump från Yles hemsida. Klicka på bilden för att läsa artikeln.

Min twitterintervju med talmanskandidaten Sajjad Karim (för övrigt genomförd någonstans ute på Ålands hav) i helgen har nu plockats upp av Yles svenskspråkiga nyheter som även citerar intervjun.

Läs Yles artikel här.

Yle (officiellet svenskt namn är Rundradion AB) är det finländska public service-bolaget för radio och TV.

(PO)

 

EXKLUSIVT med talmanskandidaten Sajjad Karim

Sajjad Karim FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Sajjad Karim FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

I skuggan av den stora striden kring kommissionens ordförande börjar kandidaterna till talmansposten utkristalliseras. Den högerkonservativa gruppen ECR för nu fram Tory-politikern Sajjad Karim från nordvästra England. EUbloggen fick ett twittersnack med Karim under helgen. Europaparlamentet står inför stora utmaningar eftersom andelen ledamöter som på olika sätt vill riva EU ökade i antalet, vilket gör det svårare att få igenom lagstiftning. Det innebär också att talmansrollen kommer att bli både svårare och viktigare för att få EU som helhet att fungera.

– ”Förstörarna” i extremhögern och extremvänstern är den största utmaningen jämfört med förra mandatperioden. De kommer att göra allt för att försöka paralysera parlamentets arbete, säger Sajjad Karim till EUbloggen.

Sajjad Karim är advokat som suttit i parlamentet sedan 2004, först som liberal och senare gick han över till Tory, det konservativa partiet. Sajjad har rötter i Pakistan och blev Storbritanniens förste muslimske Europaparlamentariker. Beslutet att nominera Sajjad Karim till talmansposten var enhälligt i ECR, det innebär att även Sannfinländarna med Jussi Halla-aho som dömts för hets mot folkgrupp i samband med att han kallade Islam för en pedofilreligion och Dansk Folkeparti står bakom Sajjad Karims kandidatur. Ett beslut som är notervärt i ett nordiskt perspektiv efter det uppmärksammade gruppbytet.

I Europaparlamentet har 43-årige Karim bland annat varit rapportör för frihandelsavtalet med Indien. Han är ECR:s talesman i justitiefrågor och har varit i hetluften under ett terrordrama i Taj Mahal 2008. Han har offentligt uppmanat de andra grupperna att sluta upp bakom hans kandidatur för att ”det är dags för EU att enas och mota extremisternas försök till att splittra Europa”. Och när han får frågan varför han skulle vara rätt val till posten så handlar det just om att vara en samlande motkraft.

– Jag har 20 års erfarenhet av att få förtroendet från väljarna att sitta i olika politiska församlingar, 10 av dessa 20 är i Europaparlamentet. Jag kan också möta extremisternas hat och splittring genom att vara en symbol för det moderna Europa och ingjuta hopp. 

Sajjads chanser då? Stalltipset från flera insiders är att talmansposten går till liberalen Guy Verhofstadt eftersom liberalerna inte väntas få någon av posterna som EU-kommissionens ordförande, rådets ordförande eller utrikeschefsjobbet eller att det blir förre talmannen Martin Schulz från Socialdemokraterna kommer tillbaka.

Det som talar för Sajjad är två saker, för det första kan det vara ett tröstpris för David Cameron i den stora debatten kring kommissionens ordförande och för det andra driver Sajjad en kandidatur som tydligt ska innebär en motkraft mot extremkanterna. Det kan vara lockande för en del ledamöter att släppa fram en talman som inte kommer från någon av de partigrupper som traditionellt innehar posten och att Sajjad kan vara en symbol för det moderna Europa och europeisk integration.

Talmannen väljs för 2,5 år i taget. Läs mer om talmannarollen här.

(PO)

Torysamarbetet sker för att knäcka UKIP

FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

David Cameron (till vänster på bilden) möter S-ledaren Martin Schulz.                                                 FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

David Cameron kommer till Sverige i morgon och leder ett parti som har tagit in både Sannfinländarna och Dansk Folkeparti i partigruppen ECR. Ett drag som har förvånat många, varför vill Cameron politiskt ”normalisera” dömda brottslingar som Jussi Halla-aho. Halla-aho fick så sent som 2012 en dom för hets mot folkgrupp och brott mot trosfriden i Finland. Hans parti Sannfinländarna har en språkpolitik mot den svenskspråkiga minoriteten som åtminstone i mina ögon är obehagligt likt det gamla finska fascistpartiet IKL från 30-talet.

I Dansk Folkeparti finns den megapopuläre Morten Messerschmidt, men även han är dömd (2002). För fem år sedan ville inte Tory ha med DFP i ECR, men varför nu? Vad är skillnaden? Om vi bortser från politisk retorik som att partierna har förändrats och är mer mogna…

Först måste vi konstatera: All politics is local. Tory led ett förnedrande nederlag i valet mot UKIP och Nigel Farage. Det Tory gör nu är att försöka slå undan benen på Farage och få honom att framstå som en misslyckad demagog som inte kan få ihop en partigrupp. Priset, att bli associerade med Jussi Halla-aho, svenskhetsande Sannfinländarna och Dansk Folkeparti, betraktas som acceptabelt. Genom att sno åt sig UKIP:s allierade eller potentiella partners (där priset är acceptabelt, det lär det inte vara i Sverigedemokraternas fall med tanke på relationen till Fredrik Reinfeldt) framför nosen ska Nigel Farage lämnas ensam, få mindre talartid och försvinna in i tystnaden. Det andra scenariot är lika lovande för Tories, att Farage ska till sist inse att enda chansen att få en grupp är att samarbeta med Le Pens Nationella Fronten. Då kan Tories demonisera UKIP som smygfascister i den stundande brittiska valkampanjen.

För David Cameron är hotet från UKIP en fråga om politisk överlevnad och fortsatt regeringsmakt. Genom ett smart spel i Europaparlamentet kan Cameron vända katastrofen som gjorde UKIP störst till en Machiavellisk triumf. Återstår att se om han kan hantera Angela Merkel och frågan om Juncker likadant, att bli av med Juncker är ytterligare en sak som skulle stärka Cameron gentemot UKIP. Räkna med att de tyska eurokritikerna AfD inte kommer med i ECR om Merkel går med att stoppa Juncker, räkna med det motsatta om Harpsundsrodden inte ger ett för Cameron önskvärt resultat.

(PO)

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014