Lång natts färd mot dag

Många har skrivit spaltmeter av analyser och klokskaper kring toppmötet som nu äntligen (anar ni ironin) ska lösa krisen. Jag har sagt det förut och säger det igen, det är inte första och inte sista mötet som behövs. EU tar ofta små-små steg och ibland små-stora steg och någon gång då och då stora steg, men det behövs alltid nya möten för att hantera det förra mötet och reda ut, förtydliga och konkretisera.

När det gäller Eurokrisen så är mitt stalltips att den tar oss snabbare mot en fördjupad union, samtidigt gungar båten och den kan välta. Det är inte en omöjlighet att euron kraschar och panik utbryter – och vad som händer då vill få tänka på. Samtidigt är det sådana scenarion som bland annat Sarkozy försöker skrämma med för att skapa handlingskraft och få igenom åtgärder.

Det blir en lång natt i Bryssel för stats- och regeringscheferna. Rubriken parafraserar O´Neills Lång dags färd mot natt. Låt oss bara hoppas att Brysseldramats aktörer inte är lika trasiga och dysfunktionella som pjäsens roller…

Läs analyser och rapportering på Europaportalen ”Reinfeldt: Fördragsändringen tar för lång tid”, SvD:s Küchler ”Avgörandets stund är kommen”, E:24 Sarkozy: Europa kan explodera” och EUobserver.

(PO)

Annonser

”Grekland är under attack av inkompetens”

Citatet ovan har jag nämnt tidigare, jag mötte det själv för fyra år sedan när jag bevakade förödande bränder som skördade åtskilliga liv. Uppfattningen av att Grekland är under attack av inkompetens, och att det orsakar landets problem. Jag har också från höga EU-politiker hört hur man lagt ut texten om Grekland och kallat det för en misslyckad statsbildning.

Beskedet att Greklands politiska ledning nu drar i nödbromsen och lägger landets framtid i händerna på en folkomröstning är för att använda Churchills ord: ”This is not the end, this is not even the beginning of the end, but it is the end of the beginning”.

Den grekiska tragedin är redo för ett nytt kapitel, ett kapitel där mörka konturer kan skönjas. En plågad grekisk befolkning med rekordlågt förtroende för den politiska ledningen, trött på åratal av vanstyre och hur makthavare på olika sätt har skott sig, ska i en folkomröstning säga vad? Nej till krispaket? Ja till konkurs? Eller Ja, vi ställer upp bakom en ledning vars förtroende (det gäller både regeringspartiet PASOK och det konservativa Ny Demokrati som är främsta oppositionsparti) är förbrukat eller Nej, vi vill ha en ny framtid men ingen vet hur vi ska få den? Ja till Euro, nej till Euro?

Viljan från övriga världen att mobilisera stöd till räddningsfonden lär svalna i väntan på en mycket osäker folkomröstning i januari. För Papandreou är det ett chansspel på hög nivå – där priset för förlust kommer att vara avgrundsdjup. Istället för att sitta i förarsätet har nu den grekiska regeringen satt sig i baksätet när bilen rullar mot stupet.

Grekland har som jag ser det följande alternativ:

1) Genomföra besparingarna och sätta sitt hopp till räddningspaketen. Stanna kvar i Euron.

2) Gå i konkurs, lämna Euron, devalvera valutan med omkring 50 procent och därigenom få ökad konkurrenskraft.

Båda alternativen behöver politiskt ledarskap och mobilisering, något som Grekland saknar, för att minska skadeverkningarna – både för de grekiska medborgarna och för övriga världen. Om det inte finns ett ledarskap riskerar händelsernas egen kraft ta över och då riskerar allt glida utom kontroll och med det konsekvenser som är ytterst svåröverblickbara.

Papandreou spelar högt, och historiens dom kommer att bli hård om spelet misslyckas.

(PO)

Läs mer nyheter: Bankaktierna rasar, Papandreou spelar högt, Finansministern till sjukhus, ”Samhällskollaps hotar”, Ilska i Europa, börsen i Athen störtdyker, Sarkozy kallar det för farligt och mer osäkerhet väntar.

Bloggar: Gunnar Hökmark (M) är inne på samma linje kring bristen på politiskt ansvar i Grekland.

Korparna kraxar om Euron

Det blir fler och fler, och större, olyckskorpar som kraxar om eurons undergång. Senast ut i raden är den legendariske Alan Greenspann som i många år var amerikansk riksbankschef. 85-årige Greenspann pekar bland annat på obalansen mellan nord och syd, där nordliga länder som Finland har en fiskal disciplin med en mer låtgåmentalitet har präglat exempelvis Grekland. Läs mer i EUobserver.

Grundtipset kvarstår även efter den senaste tidens ekonomiska tumult där fler länder har fått ökad press, som Italien men även Frankrike. Antingen bryter eurosamarbetet ihop eller så blir resultatet mer överstatlighet genom en gemensam ekonomisk överregering.

Det som talar för det förstnämnda scenariot är att den tysk-franska axeln inte förmått att visa ledarskap i krisen. Först började man med att själva bryta mot stabilitetspakten vilket underminerade EU-kommissionens polisroll mot större syndare som Grekland. Skyldiga här var ländernas förra ledare Schröder och Chirac. Frustrationen hos eurosamarbetets fader den förre förbundskanslern Kohl var i somras så påtaglig så att han i mitten av juli sågade sin efterträdare Angela Merkel.

Bland annat ska han ha klagat på att ”hon förstör mitt Europa” enligt pressrapporter.

Kohl har i dagarna följt upp kritiken i en längre intervju, se mer hos GP och Euractiv.

Bland annat pekar han på att Tyskland förlorat i inflytande vilket är ett direkt underkännande av dagens ledarskap.

Så frågan är om dagens fransk-tyska ledare Sarkozy och Merkel kan ro Euron i land eller om deras efterträdare hinner komma på plats medan tid ännu är. Annars blir det nog dags att damma av gamla sedelpressar.

(PO)

Europa i chock över det råa våldet i Norge

Nu när katastrofens fulla vidd börjar anas med de fasansfulla nyheterna från Utöya där ungdomar på ett Arbeiderpartiläger skjutits ihjäl så börjar reaktionerna strömma in från övriga Europa. Jag ska erkänna själv att jag är nästan i chock och jag sänder en särskild tanke till mina norska vänner som är aktiva i Arbeiderpartiet. Återigen så vill jag bara konstatera att det är för tidigt för analys. Låt oss först sörja och ta reda på vad som egentligen har hänt. Som statsminister Stoltenberg just sade, ”Det är en kväll som kräver mycket av oss alla”.

Här är ett urval av EU-relaterade reaktioner på Norges sorgligaste dag på sju decennier:

EU-kommissionens ordförande Barroso: 

”An attack of this magnitude is not something one would expect in Norway, famously associated with peace at home and peace-making abroad.”  Hela Barrosos meddelande till statsminister Stoltenberg finns här.

Rådsordföranden van Rompuy:I condemn in the strongest terms these acts of cowardice for which there is no justification.”  Hela uttalandet finns här.

Storbritanniens utrikesminister Hague: ”We condemn all acts of terrorism. The UK stands shoulder to shoulder with Norway and all our international allies in the face of such atrocities.”

Frankrikes president Sarkozy: ”Je viens d’apprendre avec une profonde émotion l’explosion meurtrière qui a frappé cet après-midi le centre d’Oslo avec la plus grande fermeté cet acte odieux et inacceptable”.

Twitterreaktioner:

Radoslaw Sidorski, Polens utrikesminister: ”Ghastly attack in Oslo. Poland joins in solidarity.”

Wilfried Martens, ordförande i EPP och tidigare belgisk premiärminister: ”Terrible bomb blast in #Oslo#Terrorismrears its ugly head once again. #Europe on#Norway‘s side.”

Christofer Fjellner (M), Europaparlamentariker: ”Följer rapporteringen om terrordåden i Norge. Ofattbart! Tänker på alla mina vänner där. Önskar att det fanns något jag kunde göra för er.”

Marita Ulvskog (S), Europaparlamentariker: ”En mardröm. Vilka? Varför?”

Gunnar Hökmark (M), Europaparlamentariker: ”Skeendet på norska SSU`s läger mardrömsliknande, bilden från Norge en krigsliknande attack mot vårt öppna samhälle, mot oss alla,”

Noteras kan att att de flesta partigrupperna i Europaparlamentet är helt i terrängen på twitter. Inget av de officiella kontona från de gröna, socialdemokraterna eller liberalerna har kommenterat Norgehändelserna. EPP-gruppen däremot har varit bättre på att retweeta sina ledande politikers uttalanden. Lite bättre har ledande politiker varit på att ringa till Oslo och visa sin sympati. Samtliga nordiska statsministrar och åtskilliga EU-ledare, inklusive Storbritanniens Cameron, har under dagen varit i telefon med norska regeringen.
Till sist några rader ur Per Lagerkvists dikt om Det Sörjande Norden som skrevs för sju årtionden sedan:

I tystnad ligger broderland
vid sommarljusa vatten.
Ej viskar längre strand till strand,
ej fjäll till fjäll i natten.

Var är nu folkviskvällens ton
och blåklocksstigens spröda,
ensliga sus i aftonron?
Vår själ är hos de döda.

(PO)


Svensk-dansk kommissionär 2009?

Frankrikes president Sarkozy har som EU-ordförande skickat ut en testballong när det gäller antalet kommissionärer. Eftersom vi nog kan utesluta att Lissabonfördraget är på plats tills den nya kommissionen ska tillträda så är det Nicefördraget som gäller. Nicefördraget är dubbeltydigt, dels att varje nationalitet ska vara representerad men också att när EU har 27 medlemsländer så ska det vara färre kommissionärer än medlemsländer, ingen lätt nöt att knäcka.

Franska diplomatiska källor har uppgett för den tyska tidningen Die Welt att Frankrike överväger att lansera förslaget att länder med likartad kultur och språk ska dela på en kommissionär. Sverige och Danmark skulle få komma överens om en, Beneluxländerna skulle ha en gemensam (för inte tänker väl sig Frankrike att bli representerad av vallonsk belgare?), Storbritannien och Irland skulle dela på en, Tjeckien och Slovakien skulle återigen gå samman och Tyskland och Österrike skulle också gå ihop.

Troligtvis blir det inte mer än en testballong, Österrikes utrikesminister Ursula Plassnik var måttligt road över utsikterna av en anschluss med Tyskland och säger till österrisk press som EUobserver citerar: ”Idén om kombi-kommissionärer eller hälften-hälften kommissionärer är inte ens ett dåligt sommarskämt.”

Utspelet har ännu inte nått svenska medier och jag har hittills inte sett några svenska reaktioner, men jag  gissar att det nog från svenskt håll är kalla handen.

PS Eubloggen förutspådde att rubrikmakarna skulle få ett roligt franskt ordförandeskap när Sarkozy gör olika typer av utspel, direkt eller indirekt. Den första månaden har definitivt förväntningarna infriats.

(PO)

Cynisk EU-ordförande på OS-invigning

Amnesty kommer nu med en rapport (som flera medier rapporterar om) som visar att Kina inte blivit öppnare och mer tolerant under OS-året, tvärtom. I samband OS-valet utlovade de kinesiska ledarna en rad förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter, mediefrihet men även utbildning och hälsa hos befolkningen.

Till exempel kommer inte journalister åt Amnestys hemsida från presscentret, men det är bara en liten sak i sammanhanget. Därtill kommer minst 470 avrättningar per år, som i praktiken kan vara 20 gånger så många. Omskolningar, förföljelser och förtrycket av minoriter som i Tibet men även i landets västra delar där det finns en muslimsk befolkning.

Mitt upp i all detta kommer EU:s ordförande, franske presidenten Sarkozy, att ge EU:s legitimitet till de kinesiska ledarna genom att närvara vid invigningen. Som ordförandeland inom EU kommer inte Sarkozy att vara på plats som enbart fransk president utan även att representera Sverige och de andra 25 medlemsländerna. Sarkozy som agerat både opportunistiskt och cyniskt i OS-frågan har gjort en 180-graders sväng. Från att i våras ha hotat med bojkott på grund av Tibet till under G8-mötet ha lovat Hu Jintao om att komma.

Sarkozy får inte sällskap på invigningen av Europas andra stora ledare. Angela Merkel stannar hemma och Gordon Brown kompromissar och kommer till avslutningen istället. Europaparlamentets talman Pöttering uteblir också. Däremot kommer George Bush till invigningen.

Bakom Sarkozys beslut att åka till Kina ligger realpolitiska bedömningar, som att protesterna och bojkottkraven har mojnat men även möjligheten att nå affärsuppgörelser med de kinesiska ledarna. Till exempel trycker fransmännen helt öppet på om att lyfta vapenembargot mot Kina, något som gör att franska handelsintressen ligger på plus hos kommunistpartiets ledare. Med dessutom tunga frågor som energi, klimat och handel på bordet, ja vad är då att sitta med några timmar på en trevlig invigning?

OS i Kina visar ännu en gång att idrott och politik tyvärr hör ihop, och att stora idrottsevenemang utnyttjas av diktaturer. Berlin 1936, Moskva 1980, Argentina (fotbolls-VM) 1978 Beijing 2008, och går utvecklingen i Ryssland åt fel håll kan vi lägga Sotji 2014 till listan också.

(PO)

Medelhavsunionen – fågel eller fisk?

Medelhavsunionen har bildats i helgen. Frågan är bara om det blir fågel eller fisk. Sarkozys storvulna planer har urholkats och ifrågasatts. Entusiasmen har varit måttlig från andra länder på båda sidor Medelhavet. I praktiken blev det inordnat en redan befintlig struktur, Barcelonaprocessen.

Som jag ser det kan följande hända:

1) Medelhavsunionen blir en förebild för EU:s grannskapsområden och kommer att följas av Östunion (Ukraina och Georgien, kanske Ryssland i en avlägsen framtid etc) och blir ett sätt för EU att knyta nära men aldrig släppa in fler medlemmar i unionen. Samarbetet kommer att utvidgas så mycket så att länderna runt omkring känner att de inte har ett val att säga nej, men de kommer aldrig att få vad de vill – fullvärdigt medlemskap. Relationen präglas av överordning och underordning.

2) Medelhavsunionen imploderar när fransk arrogans kolliderar med tysk ordning och spretiga men viljestarka ledare i olika diktaturer.

3) Medelhavsunionen blir precis som EU var en gång i början, ett första steg där nya steg tas eftersom mot fullständig integration av rörlighet för varor och tjänster – samt starkare politisk samordning.

I ärlighetens namn tror jag definitivt inte på det tredje alternativet, däremot att det blir ett 1 eller 2.

(PO)

Sarko i Strasbourg

Det har varit smått kaotiskt idag i Europaparlamentet när Frankrikes president Sarkozy var på besök.

Sarkozy är ju en vandrande mediecirkus när han drar omkring med utspel och energi så att det gnistrar och brinner till här och där. Och dagens framträdande i Europaparlamentet blev precis så odiplomatiskt som de som fruktar för det franska ordförandeskapet oroade sig över.

Först kom MEP:arna höll knappt på att komma in i parlamentet pga allt säkerhetspådrag. Sedan retade presidenten gallfebern på parlamentets polacker, EU-kritiker och Lissabonmotståndare genom gå hårt åt Polens president som tvekar att skriva under efter Irlands nej och genom att småtackla Irland för att säga nej.

Utvidgningsvännerna blev inte gladare över att Sarko uteslöt fler medlemmar, som Kroatien, om inte fördraget kommer på plats.

Sedan upprörde flera neutrala staters ledamöter genom att prata om försvarssamarbete och därefter vänster- och liberaler genom att driva på immigrationsfrågorna. 

På sina 30 minuter hann Sarko också med att ge sig på ECB, försvara bönderna inom EU och göra ett utspel för att fotbollen (varför just den???) ska få ha undantag från inre marknadsregler.

(PO)

ECB höjer räntan

Det är inte bara riksbanken som höjer räntan, även Europeiska Centralbanken (ECB) gav beskedet om höjning idag. Räntan höjs med 0,25 procentenheter och landar på 4,25 procent. Höjningen var väntad och som det brukar heta intäcknad av markanden.

ECB-chefen Trichet fick skarp kritik av president Sarkozy som också är EU:s ordförande. Sarkozy menar att inflationen beror på ravåruprishöjningarna och inte bekämpas bäst av räntehöjningar. Också Spanien och Tyskland uttryckte oro för att höjningen kan skynda på ankomsten av lågkonjunkturen.

För mig som privatperson med bolån så innebär dagens höjningar från riksbank och även centralbank höjda omkostnader på bolån.

(PO)