SVT Opinion: Efter 20 år får det vara nog på okunskapen!

Skärmavbild 2015-01-04 kl. 11.52.24

Klicka på bilden för att komma till SVT Opinion för att läsa texten.

Efter 20 år i klubben är jag rätt trött på att kunskapsnivån är så låg. Det är temat för en artikeln på SVT Opinion som du kan läsa här.

Bakgrunden är den okunskap som både jag och andra har mött under årens lopp. Okunskap som är ibland helt häpnadsväckande när det kommer från personer i central maktställning i Sverige, och om det inte vore allvarligt skulle det ha varit humoristiskt.

Läs SVT Opinionartikeln och dela den gärna om du håller med mig.

(PO)

20 år i EU – men medlemskapet inte på allvar för folkvalda

20 år sedan EU-inträdet.

20 år sedan EU-inträdet.

Idag fyller Sverige i EU 20 år. Vi tog steget in i EU på nyårsdagen 1995. Två hela decennier har vi varit medlemmar och vi har ett samhälle som styrs på fyra politiska nivåer. Ändå är den fjärde nivån, EU-nivån, något som man kan soffligga på – även om man är folkvald.

Sundsvalls Tidning har gjort en bra granskning som illustrerar detta. Både efter Europaparlamentsvalet och det indrekta ministerrådsvalet (som jag skämtsamt kallar Riksdagsvalet) tillsammans med landsting/regionval & kommunfullmäktigeval i höstas har ST kollat om de folkvalda har röstat. I höstas röstade faktiskt alla, 100 procent. I Europaparlamentsvalet däremot låg 5 procent på sofflocket. Statsvetaren Niklas Bolin kommenterar i artikeln:

– Det antyder att intresset för och kunskapen om EU:s politik är mindre än för den nationella och lokala politiken…Alla politiska arenor är viktiga. Men möjligen kan man se en politisk röst lokalt som mer värdefull eftersom man på det stora hela inte är lika många som röstar som i ett EU-val.

Och på twitter:

Fler inlägg om #SEiEU20År:

20 år sedan folkomröstningen

EUbloggen har hittat jublande yngling i Rapportsändning 20 år senare

Ingvar Carlsson & Ulf Dinkelspiel om vägen till medlemskap

Gyllenhammar: Vi behöver prata mer EU

Tack alla läsare för ett fantastiskt 2014

Skärmavbild 2014-12-30 kl. 18.58.15

EUbloggen låg länge och slumrade, tyst hela hösten 2013 och fram till maj 2014 då jag kände att det saknades flera perspektiv i medierapporteringen av EU-valsdebatten. Lite som demokratisk värnplikt (och EU-politikabstinens ska erkännas) tog jag upp bloggandet och fick snabbt ett starkt gensvar på ett kokande intresse att veta mer under valet. Bland annat fick serien om vad partierna inte vill prata om stor spridning.

Bloggen citerades, refererades och blev exempelvis i den slutliga röstsammanräkningen och striden om det Hökmarkska mandatet och vem som skulle få Centerpartiets plats en viktig källa till information för många läsare. Efter det har jag fortsatt blogga av bara farten eftersom året varit späckad med #EUpol-händelser stora såväl som små. Några exempel; partigrupperna till höger om högern skulle formera sig, att ECR blev större än liberalernaJuncker blev kommissionens ordförande, Malmström blev handelskommissionär, spännande kommissionärsutfrågningar, turerna kring SD:s partigrupp som pös ihop men gjorde comeback snabbt, Mid-Swedenhärdsmältan, svenskar (ja snarare göteborgare) på framträdande platser i kommissionen och mycket annat.

Under hösten är det två teman som fått mycket uppmärksamhet och stor spridning. Det handlar om Stefan Löfven och den nya regeringens EU-politik, och framför allt agerandet i EU-nämnden i Riksdagen kring förhandlingsmandatet till klimattoppmötet. Det som numera är okänd som sifferbingo – ett inlägg som fick över 18000 visningar på en dag (ca 13% av årets trafik!).

Runt Löfven i nämnden blev det flera blogginlägg och fördjupningar. Höstens näst mest uppmärksammade inläggsserie handlar om hur Sverigedemokraterna röstat i Europaparlamentet när det funnit ryska intressen i bilden.

En tredje milstolpe var förstås att det nu gått 20 år sedan Sverige folkomröstade om EU-medlemskap.

Jag har också haft blogghjälp i form av Jacob Hederos som bidragit med flera blogginlägg under hösten, framför allt i att bevaka kommissionärsutfrågningarna, vilket gjorde att EUbloggen blev mer läsvärd och gav den mest omfattande bevakningen på svenska av utfrågningarna. Tillsammans med Jacob så har produktiviteten blivit rätt imponerande. Eller vad sägs om över 360 inlägg på 8 månader! Flest inlägg tycks ha postats på onsdagar…

Skärmavbild 2014-12-30 kl. 19.25.29

EUbloggen har aldrig, och kan aldrig ha, ambitionen att vara en heltäckande nyhetskälla när det gäller EU. Däremot har bloggen fyllt ut en del håll i svensk EU-bevakning genom att kunna berätta om saker som inte någon annan har berättat, eller att förklara och gå på djupet i olika frågeställningar som sveps igenom mer ytligt i den dagliga nyhetsbevakningen.

Men för att göra det på ett bra sätt så är jag helt beroende av ett stort engagemang från läsekretsen, som bidragit med uppslag, underlag, fakta, tips, dokument. Utan er (och ni vet vilka ni är :-)) skulle jag aldrig kunna EUblogga med det djup och bredd som varit möjlig i år. Stort, stort tack till er!

Vill du komma i kontakt med mig för att tipsa: mejla patrik.oksanen@gmail.com eller leta upp mig på twitter @patrikoksanen.

Några exempel på genomslaget är att bloggen citerats av Aftonbladet, Expressen, SR:s Studio Ett, Yles svenskspråkiga redaktion (finländskt public service), BLT och ATL. Dessutom har flera blogginlägg omarbetats till krönikor i några av Mittmedias tidningar, framför allt Dalarnas Tidningar och Gefle Dagblad, men även i Allehanda och Hälsingetidningarna (HT, Ljusnan, SK, LjP).

Till sist, när det nu är dags för ”Ring in det nya och ring ut det gamla” det nya vill jag rikta mitt varmaste tack till alla er mina läsare – oavsett var i världen ni befinner er!

Skärmavbild 2014-12-30 kl. 19.26.09

/Patrik Oksanen

Extra indirekt ministerrådsval är inställt

Det tidigare aviserade utlysande av extra indirekt ministerrådsval är avblåst. Efter det indirekta ministerrådsvalet i höstas kan man anklaga partierna för att inte ha redogjort för väljarna vilken politik man man ämnade driva i EU:s ministerrådet men orsaken till att extra val diskuterades var inrikespolitiska.

EUbloggen konstaterar att det hade varit intressant om partierna fått chansen att göra om och göra rätt i att få in EU-perspektivet i valet såsom rekommenderades i SNS Demokratirådsrapport för fem år sedan, en rekommendation för att undanröja demokratiunderskott i svensk EU-politik. Två konkreta förslag skickades till partierna, att bli bättre på att förklara hur “skenbart nationella frågor ofta har en europeisk nivå” och att inte avstå från att söka konflikt i frågor som hanteras på EU-nivå eftersom det försvårar att utkräva ansvar.

Nu får vi vänta, kanske, till 2018. Men å andra sidan var sannolikheten låg att partierna redan i mars hade klarat av EU-dimensionen.

(PO)

Den som vill läsa hela överenskommelsen hittar den här.

EUbloggen har hittat den jublande ynglingen från Rapportsändningen 1994

Skärmavbild 2014-11-11 kl. 22.21.10

Skärmdump från SVT. Klicka på bilden för att se inslaget!

EUbloggen har genom twitter hittat den yngling som i SVT:s Rapport visade sin stora glädje över JA-resultatet i Folkomröstningen 1994. Yngling, och yngling förresten. Idag är folkpartisten Johan Sandberg 44 år, bor på Kungsholmen i Stockholm och verksam både som skottkärrefabrikör (driver det lilla egna företaget Loadbarrow) och som privatekonom på SEB.

Fram till valet i höstas var Sandberg politisk sakkunig och under en period tf statssekreterare för EU-ministern. Dessförinnan var Sandberg chef för EU-budgetenheten på Finansdepartementet. EUbloggen har mejlintervjuat Sandberg om bilden och tv-inslaget, minnen från kampanjen och om EU:s framtid.

Hur reagerade du när inslaget och bilden på dig dök upp igen efter 20-år?
– Det är roligt att igen se den glädjen som kom sig av att jag hade lagt ner väldigt mycket arbete (som gjorde att jag sumpade en termins studier på universitetet…;-) ) och en stor ovisshet in i det sista. Jag var då, och är fortfarande, en väldigt engagerad europé som förälskade mig i kontinenten och dess städer genom interrailkortet.

Vem var du 1994? folkpartiet
– Jag var ordförande i Studenter för Europa i Stockholm under hösten 1994. Jag hade just kommit hem från Rotterdam där jag varit Erasmusstudent. Jag ledde också liberala studenter på Stockholms universitet. Under hösten 1994 studerade jag statsvetenskap och nationalekonomi vid Stockholms universitet. Studierna fick dock stå tillbaka något för kampanjandet…

Vad är dina starkaste minnen från Ja-kampanjen? 
– När polisen kom farande med sirenerna på för att vi glömt att söka demonstrationstillstånd för att sätta upp en ny tull mellan Uppland och Sörmland på Riksbron. Avgående statsministern Carl Bildt hade då just fastnat i vår tullkontroll. Han bad poliserna vänta ett par minuter så att Aftonbladet fick sina bilder… Själv hamnade jag dock i mitt livs enda polisförhör:-)

Om du ser tillbaka till 20 år av svenskt medlemskap, hur har utfallet blivit jämfört med dina förväntningar i november 1994?
– Jag tycker att det mentalt för svenskarna blivit minst så bra som jag hoppades. Svenskar uppfattar sig helt självklart som européer. Ryanair har betytt mycket – mer än exempelvis strukturfonderna – för denna utveckling. Även för näringslivet och miljön har den gemensamma lagstiftningen betytt mycket. Jag hade mitt första jobb på Miljödepartementet 1996. Det handlade om att skissa på en kemikaliestrategi för EU – det blev ett decennium senare grunden för Reach.
Tyvärr har oförmågan att göra snabba och verkningsfulla reformer i många medlemsländer de senaste sju åren varit förödande för EU. Resultatet av oförmågan har lett till en långdragen ekonomiska kris som nu övergått i en värderingskris med växande populistpartier.

Om du tittar 20 år ytterligare framåt i tiden – vad är EU då?
– Jag tror att några länder har hoppat av unionen och några tillkommit. Jag tror att vi fått en djupare kris en period som lett till att länder verkligen förändrat sig – så som vi själva gjorde på nittiotalet och Tyskland i början av 00-talet. Om 20 år tror jag att EU kan vara verkligen blomstrande igen. Inte ett museum som asiater besöker utan en kontinent med bra jobb, ekonomi, historia och kultur som folk över hela världen vill flytta till.

(PO)

Gyllenhammar oroad: – Vi pratar för lite om EU!


– Om inte EU består för att de viktigaste västeuropeiska ledarna inte talar om EU är det en skandal.

Orden kommer från PG Gyllenhammar, som har en lång och passionerad relation till det europeiska projektet. Under sin tid som en av Sveriges ledande industrialister var han ordförande i European Roundtable of Industrialists, som drev på frågor kring den inre marknaden.

PG Gyllenhammar

PG Gyllenhammar

Jag fick möjligheten att kort prata med Gyllenhammar efter seminariet med Ingvar Carlsson och Ulf Dinkelspiel på Europahuset, ett seminarium där Gyllenhammar gripit mikrofonen (se filmen ovan) och pratat om sin oro. I eftersnacket med EUbloggen konstaterade Gyllenhammar att han är rädd för att EU eroderar om vi inte pratar om EU. I pudelns kärna samma iakttagelse som EUbloggen återkommit till i flera fall, att vi i Sverige glömmer bort EU. Dessutom menar Gyllenhammar att det behövs ett kunskapslyft när det gäller EU.

Enligt besökare under fredagen ska Gyllenhammar också då ha tagit ordet och krävt Junckers avgång, en åsikt Gyllenhammar delar med bl a Vänsterpartiet.

#SEiEU20ÅR: ”Ofta gott är, vad de gamle säga”

Åt åldrig talare

du aldrig må skratta;

ofta gott är, vad de gamle säga.

Ofta ur skrumpet skinn

skarptänkta ord komma,

sådant som hänger bland hudar

och slänger bland småskinn

och lätt dinglar bland löpmagar.

ur vers 134 från Hávamál (Den Höges sång)

Ingvar Carlsson & Ulf Dinkelspiel

Ingvar Carlsson & Ulf Dinkelspiel

Det var gott om skrumpet skinn när Europahuset arrangerade 20 år sedan folkomröstningen om EU. På scenen satt nestorn i svensk europajournalistik Rolf Gustavsson (70 år) och modererade ett samtal mellan Ingvar Carlsson (80 år) som var socialdemokratisk statsminister vid folkomröstningen och Ulf Dinkelspiel (75 år) som var chefsförhandlare och även Europaminister 91-94. Att sedan PG Gyllenhammar (79 år) avslutade med att ta mikrofonen på slutet och hålla ett brandtal gjorde att det handlade om över 200 år av vuxen erfarenhet av politik, samhälle och Europafrågor.

För ynglingen Rolf Gustavsson var det där med ålder fascinerande och han betonade det i inledningen, vilket fick Ingvar Carlsson att muttra:

– Kan vi släppa det där med ålder nu.

Jag gör det i alla fall, och konstaterar (utan refereratsambition) några skarptänkta ord och slutsatser som kom under det timmeslånga samtalet. Citaten är från några stödtweets och fritt ur minnet och är alltså mer andemening och inte nödvändigtvis helt ordagrant.

*Tacka Berlinmurens fall för svenska EU-inträdet. Tidigare var neutraliteten och stå mellan Nato (vilket vi i idag vet inte var helt och hållet sant) och Sovjetunionens pakt en hämsko.IMG_3776

*Att Palme redan på tidigt 70-tal skulle gärna ha sett Sverige som medlemmar av det europeiska projektet, men att han gjorde bedömningen att folkopinionen samt neutralitetsfaktorn var så stark att det nog skulle bli ett nej (som i Norge) vid en folkomröstning. Carlsson: ”Hade Palme varit med om murens fall så skulle han ha verkat för ett EU-inträdet då”

*Carlsson är starkt övertygad om politikens möjligheter, vilket gjorde att han hade svårt att förstå varför vissa vänsterpolitiker som han inte ville nämna vid namn (varvid Rolf Gustavsson vänligt sufflerade för publiken GUDRUN SCHYMAN och fick en arg blick och repliken – ”Inga namn var det ju” tillbaka från Carlsson) kunde vara nöjda med EES-avtalet som gav det ekonomiska tillträdet men politisk maktlöshet och inte ville vara med i klubben och påverka.

*Att både Dinkelspiel och Carlsson i princip vill att Sverige inför Euron, men att EMU-projektet är dåligt förvaltat och skött. Farhågor om det över huvud taget kommer att hålla uttrycktes. Dinkelspiel var också förvånad över hur snabbt EMU blev verklighet efter inträdet, han trodde det skulle ha dröjt längre. Carlsson menade också att frågan om EMU var för ännu för otydlig och att blanda in den i folkomröstningen skulle nog ha varit olycklig (och lett till ett nej).IMG_3757

*Respekten, ja man skulle kunna kalla det för ömsint, mellan Carlsson och Dinkelspiel var stor. Carlsson sade bl a om Dinkelspiel att han var som ett exempel när svensk demokrati fungerar som bäst, med ansvarstagande över partigränserna. ”Något att lära av”, konstaterade Carlsson med en adress till nutiden från dåtiden.

*Roligast var nog Carlsson om DN Debatt. Carlssons strategi för försiktigt och stegvis, och han skrev en debattartikel som öppnade för ett medlemskap men som DN-redaktören tolkade tvärtemot och rubriksatte ”Carlsson stänger dörren”. Det var ju dock inte Carlssons budskap, ”så jag fick skriva en tlll”.

*Erfarenheterna från kärnkraftsomröstningen var vägledande för Carlssons strategi och taktik att få ett ja. ”Jag lärde mig respekt, fingertoppskänsla för att inte skada politiken, jag ville hitta en försiktig framgångsväg”.

(PO)

Fler Intagrambilder:

Rolf Gustavsson var först på plats.

Rolf Gustavsson var först på plats.

IMG_3733

Mikrofon på har Carlsson nog gjort några tusen gånger.

Trion med Dinkelspiel, ynglingen Gustavsson och Carlsson.

Trion med Dinkelspiel, ynglingen Gustavsson och Carlsson.

Rolf Gustavsson & Ingvar Carlsson.

Rolf Gustavsson & Ingvar Carlsson.

Mycket publik på plats i Europahuset.

Mycket publik på plats i Europahuset.

PG Gyllenhammar

PG Gyllenhammar

20 år sedan EU-inträdet.

20 år sedan EU-inträdet.

PG tog mikrofonen.

PG tog mikrofonen.

IMG_3812

Statssekreteraren Hans Dahlgren på plats för att prata om dagens prioriteringar.

Statssekreteraren Hans Dahlgren på plats för att prata om dagens prioriteringar.

Trä

#Wefie med gamla grannar i mitt Brysselkvarter.

Mer, inte mindre EU-kunskap behövs

Idag är det 20 år sedan Sverige folkomröstade om medlemskap i EU. EUbloggen har många gånger konstaterat att bristen på kunskap och närvaron av EU-frågor är den nivån att nya kunskapslyftsministern borde börja med EU, i alla fall när statliga myndigheter missar medlemskapet och partiernas valmanifest är tomma på omnämndande.

Därför är det märkligt att nu motsatsen verkar ske.  I en debattartikel på Europaportalen, skriven av Alliansföreträdare i EU-nämnden, nås EUbloggen av uppgiften att regeringen i budgeten strukit tre miljoner från bidragen till Sieps (Svenska institutet för Europapolitiska studier) och till EU-information. Jag hoppas att twitter kan ge svar på 1) varför strykningen sker och 2) vad konsekvenserna kan bli?

Twitter/Facebook-svar: Olika personer har hjälpt mig förstå vad det handlar mer om genom Twitter, Facebook och mejl, tack alla!

Det handlar inte om någon minskning av Sieps direkta anslag, utan pengarna till EU-information slussas direkt från Sieps vidare till Ungdomsstyrelsen som delar ut dem till ansökande organisationer. Det verkar också finnas något slags förhandsbesked att de tre miljonerna till EU-information kommer att kunna anslås från EU, oklart ännu för mig vilken finansieringskälla.
(PO)

Siffror & Reflektioner: 20 år sen folkomröstningen om EU

Sverige har varit med i EU i 20 år, halva mitt liv har vi alltså varit medlemmar i Unionen. En personlig reflektion som varit ständigt återkommande här på bloggen är att Sverige mentalt fortfarande inte tagit klivet in i medlemskapet. Det märks i partiernas valmanifest som EUbloggen granskat och att en myndighet som MSB helt kan utelämna att Sverige är med i EU när man beskriver hur samhället fungerar idag utan att ens generaldirektören reagerar.

En del i att det är så ligger i att Folkomröstningen var hård och jämn med högt och stundtals bittert tonläge. EU-frågan skar också genom flera stora partier, särskilt tydligt är det hos Socialdemokraterna. EU-frågan delade också stad-land, kvinnor-män, unga-gamla (de som mindes kriget röstade Ja), nord-syd. Det har bidragit till att EU är en nivå som blivit undanskymd i Sverige. Om vi jämför med andra medlemsländer så är det inget annat land som gått med efter en folkomröstning med så liten marginal för Ja-sidan. Det gör att Sverige är en särling enbart i det avseendet.

Andra orsaker till den svenska tystnaden är en komplicerad beslutsprocess med många turer, att det är enklare att skylla sitt misslyckande på en anonym EU-nivå, att medierna misslyckats med sin löpande EU-bevakning och att man inte vinner val på att nämna det där ordet EU.

Går vi tillbaka till 13:e november 1994 skiljde ca 295 000 röster mellan Ja och Nej-sidan. Valdeltagandet på 83,3 procent, vilket var högre än tidigare folkomröstningar men ändå lägre i riksdagsvalet samma år. 52,3 procent sade ja, 46,8 procent röstade nej och 0,9 procent av väljarna valde att rösta blankt. Dessa kan ha markerat missnöje med debatten, inte klarat av att välja eller protestera mot folkomröstningen som sådan. Frågan på röstsedeln lät:

”Riksdagen har beslutat att det ska hållas en folkomröstning om svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU). Omröstningen gäller om Sverige skall bli medlem i EU enligt det avtal som förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater. Anser du att Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet mellan Sverige och EU:s medlemsstater?”

Skärmavbild 2014-11-11 kl. 22.21.10

Skärmdump från SVT. Klicka på bilden för att se inslaget.

SVT:s öppna arkiv bjuder på tillbakablickar med inslagen från valvakorna. 1800 personer som tyckte att det var roligare att säga JA samlades på Norra Latin. I Rapportreportaget medverkar Marit Paulsen som berättar att hon kört ända in i väggen i kampanjen. Paulsen var JA-sidans affischnamn jämte Carlsson & Bildt och deltog i slutdebatten på JA-sidan med dessa. Carl Bildt pekar ut sista veckan som avgörande och Ingvar Carlsson var nöjd. Bildt passade på också att känga till Winberg som i kampanjen sagt att hon inte ville styras av påven.

Skärmavbild 2014-11-11 kl. 22.14.10

Skärmdump från SVT. Klicka på bilden för att se inslaget.

Nejsidan var så klart dystra. Birger Schlaug tyckte det var synd att det inte fanns fler norrlänningar och en mycket ung Anders Ygeman (numera inrikesminister) dyker upp i inslaget. Hans analys (då) var att det var Ingvar Carlsson som vände opinionen sista veckan, men att hans liv skulle bli ett elände trodde han inte, hotbilderna i debatten var alldeles för uppskruvade. Nu 20 år senare sitter han i EU:s ministerråd…

Om vi går lite djupare ned i vår tidskapsel, gräver fram siffrorna och tittar på hur delat landet var så ser vi följande:

Ja-Nej i %
Kvinnor 46 – 52
Män 53 – 46

Industriarbetare 41- 57
Högre tjänstemän 76-24
Småföretagare 63-36
Jordbrukare 53-45
Studerande 51-47

18-21-åringar 42- 55
22-30-åringar 46-52
31-40-åringar 51-48
41-50-åringar 55-44
51-60-åringar 54-44
61-70-åringar 59-40
71-80-åringar 61-38

Vänsterpartiet 13-85
Socialdemokraterna 46-53
Centern 44-54

Folkpartiet 79-20
Moderaterna 86-13
KDS 54-44
Miljöpartiet 20-79

Här vann Nejsidan (i fallande ordning i absoluta röstetal)

Norrbottens län, Västerbottens län, Kopparbergs län, Jämtlands län, Gävleborgs län, Västernorrlands län, Älvsborgs läns norra, Värmlands län, Örebro län, Blekinge län, Jönköpings län och Kalmar län

Ja-sidans segernästen (i fallande ordning i absoluta röstetal)
Stockholms län,  Stockholms kommun. Malmöhus läns södra, Malmö kommun, Malmöhus läns norra, Göteborgs kommun, Hallands län, Kristianstads län, Östergötlands län, Västmanlands län, Södermanlands län, Uppsala län, Bohuslän, Kronobergs län, Älvsborgs läns södra,  Gotlands län, Skaraborgs län (här skilde bara 187 röster!).

Tittar vi i Stockholm så blir delningen mellan stad och land tydlig. I länet var det bara en kommun som röstade nej, Norrtälje. Inne i Stockholms kommun röstade tre av fyra väljare ja i distriktet som omfattade bla Östermalm, Vasastan & City.

Nejsidan vann samtliga kommuner i de fyra nordligaste länen. Strömsund var det starkaste nejfästet med 81,8 procent.

(PO)

EUbloggen lanserar hashtaggen #SEiEU20år

cropped-euflagga3.jpg

Det är snart 20 år sedan folkomröstningen om EU (13/11) och sedan EU-inträdet 1:a januari 1995. Inför diskussionen kring Sverige nu och då lanserar EUbloggen hashtaggen #SEiEU20år som gemensam tagg för diskussionen i sociala medier.

Vad säger ni, ska vi köra på den – eller finns det bättre förslag?

(PO)