EU & Rumänien i Expressen, och Joe Hill & migranter på Folkteatern

Ibland blir ens medverkan nästan som en tanke hur det binds ihop.  Jag medverkade i ett program kring Expressens stora satsning om Rumänien, EU och romerna och gav minnesbilder från 2007 när Rumänien gick med och perspektiv på utmaningarna och problemen.

En rolig sak i samtalet var hur snyggt Cecilia Wikström (L) creddade Soraya Posts (Fi) insatser för romernas situation. Det är bara att hålla med, Post har jobbat målmedvetet men också gjort pragmatiska uppoffringar i andra frågor för att vinna trovärdighet i S-gruppen vilket kanske inte alltid har uppskattats av Fi:s sympatisörer på hemmaplan.

Klippet ligger ännu inte ute på Expressen, jag postar det senare.

expressentv

Och kvällen innan var jag på Folkteatern Gävleborg för en allsångskväll med Joe Hill-låtar där Tunnebaneorkestern med romer från Rumänien stod för musiken. Min roll var som en av tre gäster i panelsamtalet.

(PO)

Europaparlamentet om Palestina – lätt förvirrad historia

Michele Rivasi i Gröna Gruppen gör tummen upp Foto © European Union 2014 - EP

Michele Rivasi i Gröna Gruppen gör tummen upp Foto © European Union 2014 – EP

När Europaparlamentet röstade om en resolution kring Palestina är det lätt att bli förvirrad. Låt mig börja med att klargöra att resolutionerna har ingen praktisk politisk betydelse eftersom Europaparlamentet inte har den befogenheten. Däremot är det en opinionsyttring som kan påverka.

Resolutionen var en kompromiss mellan flera av partigrupperna. Den är undertecknad av både Gunnar Hökmark (tidigare ordförande i samfundet Sverige-Israel) och Marita Ulvskog (S) & Soraya Post (Fi) från S&D-gruppen. Och här någonstans börjar du kanske förstå att man kan tolka innehållet lite olika när inte ens de som undertecknat resolutionen är överens efteråt på twitter vad den innebär.

När olika polariserade åsikter om Mellanöstern hittar en kompromiss som de stora grupperna kan stödja så finns det något för alla. På pluskontot kan man spekulera att i förhandlingarna mellan partigrupperna kan bidra till olika åsikter om konflikten fått ökad förståelse för den andra sidans syn.

Kärnan i resolutionen (som du kan läsa här) att tvåstatslösning (med 1967 års gränser och Jerusalem som huvudstad för båda staterna) och i princip ett erkännande av Palestina (ordet princip kommer ni se att man tolkar olika). Dessutom innehåller resolutionen fördömande av våldshandlingar ”Parlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag alla terror- och våldsdåd” och varnar för upptrappningar som kan förstöra möjligheterna till en tvåstatslösning.

Trots en bred överenskommelse som gick igenom med 498 röster mot 88 nej och hela 111 nedlagda så var svenskarna i sin röstning ganska splittrade, och i sin tolkning av resolutionen.

Fyra ledamöter röstade nej. Peter Lundgren och Kristina Winberg från Sverigedemokraterna, Lars Adaktusson (KD) och Cecilia Wikström (FP).

Två lade ned sina röster, Marit Paulsen (FP) och Fredrick Federley (C).  Övriga svenskar röstade ja.

Och det är nu som tolkningsdiskussionen utbryter på twitter:

 

Om några som var överens är så oöverens om man vad man var överens om så förstår ni att konflikten Israel-Palestina inte är lättlöst…

(PO)

Medan jag suttit på en fjälltopp

IMG_4279

Ibland blir det stopp på bloggandet och batteriet fylls på i fjällen. Så även nu en vecka. Och som vanligt tenderar det ju att hända en del när man är borta. Så medan jag har suttit på en fjälltopp…

…så har Stefan Löfvens numera allt för välkända humör och brist på politisk kyla i pressade lägen (tänker på bl a EU-nämnden & TV-debatten) har gjort att vi för första gången på över ett halvsekel får ett extra val. EUbloggen ska ju egentligen hålla sig till EU-perspektivet, men konstaterar kort att Löfven kunde ha undvikit att förlora budgetomröstningen om regeringspartierna gjort som SD och valt att bryta praxis (istället för att begära att Alliansen skulle bryta praxis till förmån för regeringen). Genom att första rundan knocka Alliansens budgetförslag genom att aktivt rösta på SD:s budget hade fört fram SD:s budget i ett avgörande mot Regeringens, då hade Alliansen lagt ned rösterna och Löfven vunnit (och sen haft ett år på sig att hitta en överenskommelse om en ny praxis eller regelverk för minoritetsregeringars budgetar). Det finns ett par möjliga skäl till varför det inte gjordes, dels att det finns en beröringsskräck för SD som sitter så djupt in i märgen att man hellre förlorar matchen än att valla budgetbollen förbi Alliansen via SD-sargen och sätta den i mål. TILLÄGG: S i Skåne gjorde just så, reaktionen är inte nådig från ex Anders Lindberg på Aftonbladet även om det finns socialdemokrater som applåderar det, som förre kommunalrådet i Umeå Lennart Holmlund.

Det andra skälet handlar förstås om Löfvens humör. För att travestera Tjuren Ferdinand ”Riksdagsledamöterna var arga, Regeringen var ännu argare, men argast av dom alla var Statsministern”.

EU-perspektivet i detta då för att knyta ihop säcken? Jo, som Europaparlamentariker Gunnar Hökmark (M) konstaterar, i Europaparlamentet ska en majoritet skapas i varje enskild fråga utan att den finns där från början. Under processen från att EU-kommissionen lämnar ifrån sig ett lagförslag till att hitta en majoritet (både i parlamentet och i rådet) så kommer innehållet att förändras. Dessutom finns det en massa taktiska svängningar hit och dit (som att rösta på ett visst sätt för att hamna i ett annat läge) och en vana att vara osams i ett en fråga för att bli rörande överens i nästa utan att man bränt broar till varandra. Sveriges Riksdag är på väg att bli lika komplex som Europaparlamentet att få igenom sin politik i. IMG_4295

…så har jag läst en hel del böcker. En bok som är värd en eller flera egna inlägg lite senare handlar om Folkomröstningen 1994, som inte hade slutat med ett Ja om inte politiska motståndare kunnat samarbeta mot ett gemensamt mål. Boken Människor för JA! av förre kampanjgeneralen Lars Göran Johansson är läsvärd som en tillbakablick på en tid så nära men ändå så oändligt långt borta.

…så har svensk-tyska Ann Mettler blivit en nyckelspelare i Junckers framtidslag för EU. Mettler blir chef för kommissionens nya interna tankesmedja som går under EU-akronymen EPSC (European Political Strategy Centre). Syftet är att centret ska bistå kommissionen med goda råd och blicka framåt längre än kommissionens dagliga perspektiv. Ann Mettler växte upp i Tyskland och har dubbla medborgarskap. Under sin karriär har hon hunnit varit med och startat Tankesmedjan Lisbon Council, och arbetat åt World Economic Forum samt varit verksam i Washington. På CV:et finns även studier i New Mexico och i Bonn. I ett pressmeddelande lyfter EU-kommissionen Mettlers erfarenheter som strategisk analytiker och expertis när det gäller innovation och digitial ekonomi.

…så har förre kommissionären Jacques Barrot avlidit 77 år gammal. Barrot tjänstgjorde både med Margot Wallström och Cecilia Malmström i kommissionen och hann med att vara transportkommissionär och ha rättsliga och inrikesportföljen. Barrot var också fransk minister i flera omgångar. Han klarade sig också politiskt från en skandal där han varit delaktig i att slussa statliga pengar vidare till sitt parti.

…så har ordkriget mellan EU och Ryssland fortsatt. Donald Tusk har tillträtt (med svensk i kabinettet) som rådsordförande och sagt återigen att Ryssland ska ut ur Ukraina, men ordbråket har också handlat om South Stream, att Ryssland målar upp Stora Fosterländska Kriget i retoriken med väst (det blir en kall vinter har Bloggen konstaterat förut) och säkert mer som jag missat helt där på fjälltoppen. För övrigt spår Slovakiens premiärminister risken för utökat krig i Ukraina är stor: “There is a 70% probability of a military conflict in Ukraine and not only there”. Ett uttalande som dock fått mycket kritik. Men å andra sidan, om han får rätt lär det lösa Löfvens problem med extra val, för då lär det bli samlingsregering som behövs istället för ett upptrissat tonläge som drar åt det beryktade andrakammarvalet 1928. IMG_4296

…så har det visat sig att en gammal KGB-agent har lånat ut 2 miljoner Euro till Nationella Frontens Le Pen, bara en av många anmärkningsvärda pengaöverföringar från Moskva till den franska extremhögern (och naturligtvis en del i Moskvas söndra och härska). Nationella Fronten har för övrigt tidigare bidragit med både pengar och stöd till Sverigedemokraterna här hemma i Sverige.

…så har förstås svenska MEP:ar twittrat om än det ena och än det andra i sin #EUpol-vardag som inte direkt har att göra med regeringskrisen:

Och till sist, en inte alltför ovanlig illustration om hur tungt jämställdhetsfrågorna väger hos politiker från andra länder…

(PO)

IMG_4216

Misstroendeomröstningen visar på sprickor

nototax

GUE/NGL demonstrerade, men de flesta lade ned sina röster Foto © European Union 2014 – EP

Så är misstroendeomröstningen i Luxleaks kölvatten avdiskad. Allmänt i spinnet runt dagens misstroendeomröstning för EU-kommissionen och Juncker är att Juncker nu stärkt sin ställning.

Misstroendeomröstningen som dragits fram av EFDD tillsammans med grupplösa Moskvafinansierade Front National fick stöd av 101 parlamentariker, 88 avstod och 461 för. Argumentet för att man stärkt sin ställning är att när kommissionen godkändes så gjordes det med färre röster. EUbloggen är inte helt övertygad om det och lyfter i det här inlägget det motsatta perspektivet.

Det finns en skillnad i att inte rösta för ett tillträde och i misstroendevotum kräva att kommissionen faller. Rimligtvis är det senare ett mycket större steg än att rösta nej i första läget. Dessutom så är det många som inte vill hamna på samma sida i en omröstning som initierats av EFDD och som backas upp av Le Pen & Co. Och visst syns det i röstlistorna. I flera fall har nej till Junckerkommissionen bytts mot ett ja eller en blank.

Till exempel så lär inte Wallström örfila Anna Hedh och sina regeringskamrater i Miljöpartiet den här gången. Deras Nej till Juncker blev nu ett Nej till misstroendet och ett stöd för Juncker. Malin Björk i Vänsterpartiet valde att lägga ned sin röst, det gjorde också Fi:s Soraya Post (med i S&D)-gruppen.

Men om jag var Juncker och läste röstlistorna så skulle jag ändå rynka lätt bekymrat med pannan. En tredjedel av parlamentet är inte beredd att ge stöd. Vikten av att hålla en stor koalition där även liberalerna ingår blir allt tydligare när det gäller att få igenom policyfrågor. Trots att det är Nigel Farage (som valde att avstå i debatten för att inte hamna intill Le Pen i talarlistan och sen skolkade från omröstningen) och Marine Le Pen som är symboliska frontfigurer för omröstningen vilket får de flesta att rusa åt andra hållet är det ändå påfallande många som valt att inte aktivt stödja kommissionen.

Tittar vi grupp för grupp är det lätt att se att ECR är den mest splittrade och trasiga gruppen. En stor minoritet med 16 ledamöter med bl a Sannfinländare och AfD röstade för misstroendeförklaringen. Tre MEP:ar (belgiska N-VA) gav Juncker sitt stöd medan 42 lade ned sina röster (Tory & Dansk Folkeparti bland dessa).

Majoriteten av GUE/NGL valde att lägga ned sina röster men sex ledamöter valde ändå att rösta på samma sätt som sina politiska motståndare i högern bortom höger. Än mer anmärkningsvärt är att en socialdemokrat röstade likadant. Tre socialdemokrater (däribland Post som sagt var) valde att lägga ned sina röster. Tio gröna bröt också partilinjen och lade ned sina röster, tillsammans med en EPP:are.

Det är tecken på sprickor i parlamentet som borde oroa EU-kommissionen. EPP-gruppens talesman Antti Timonen konstaterade att omröstningen var ett försök att försvaga EU som helhet, och utifrån det perspektivet tror jag inte att Nigel Farage & Marine Le Pen är alltför besvikna idag med röstsiffrorna eftersom det var fler som röstade mot Juncker än som tidigare hade skrivit på begäran om omröstningen.

(PO)


Röstade för misstroendet (kommissionens avgång):

ECR: Gericke, Halla-aho, Henkel, Jurek, Kölmel, Krasnodębski, Lucke, Marias, Piotrowski, Pretzell, von Storch, Sulík, Terho, Tošenovský, Trebesius, Zahradil

EFDD: Affronte, Agea, Agnew, Aiuto, Aker, Arnott, Atkinson, Bashir, Beghin, Bergeron, Borrelli, Bours, Carver, Castaldo, Coburn, Collins, Corrao, D’Amato, (The Earl of) Dartmouth, Evi, Gill Nathan, Helmer, Iwaszkiewicz, James, Lundgren, Mach, Mazuronis, Moi, Nuttall, O’Flynn, Parker, Pedicini, Reid, Seymour, Tamburrano, Valli, Winberg, Woolfe, Zanni, Zullo

GUE/NGL: Hazekamp, de Jong, Kari, Konečná, Maštálka, Mineur

NI: Aliot, Arnautu, Balczó, Bay, Bilde, Bizzotto, Borghezio, Boutonnet, Briois, Buonanno, Chauprade, D’Ornano, Epitideios, Ferrand, Fontana, Fountoulis, Goddyn, Gollnisch, de Graaff, Korwin-Mikke, Kovács, Lebreton, Le Pen Marine, Martin Dominique, Marusik, Mayer, Mélin, Monot, Montel, Morvai, Obermayr, Salvini, Schaffhauser, Stuger, Synadinos, Troszczynski, Vilimsky, Voigt

S&D: Flašíková Beňová

Röstade emot misstroendet (och för kommissionen):

ALDE: Ali, Arthuis, Auštrevičius, Bearder, Becerra Basterrechea, Bilbao Barandica, Calvet Chambon, Cavada, Charanzová, De Backer, Deprez, de Sarnez, Diaconu, Dlabajová, Faria, Federley, Gerbrandy, Goerens, Goulard, Griesbeck, Harkin, Huitema, Hyusmenova, in ‘t Veld, Jäätteenmäki, Jakovčić, Ježek, Kallas, Kyuchyuk, Lambsdorff, Maura Barandiarán, Meissner, Michel, Mihaylova, van Miltenburg, Mlinar, Müller, Nicolai, van Nieuwenhuizen, Paet, Pagazaurtundúa Ruiz, Paulsen, Petersen, Radoš, Ries, Riquet, Rochefort, Schaake, Telička, Theurer, Toom, Tørnæs, Tremosa i Balcells, Uspaskich, Vajgl, Verhofstadt, Weber Renate, Wikström

ECR: Demesmaeker, Loones, Stevens

GUE/NGL: Eck

NI: Sonneborn

PPE: Adaktusson, Alliot-Marie, Arimont, Ayuso, Bach, Balz, Becker, Belet, Bendtsen, Bocskor, Böge, Bogovič, Boni, Brok, Buda, Buzek, Cadec, Casa, Caspary, del Castillo Vera, Cesa, Christoforou, Cicu, Clune, Coelho, Collin-Langen, Comi, Comodini Cachia, Csáky, Danjean, Dantin, Dati, Delahaye, Deli, Deß, Deutsch, Díaz de Mera García Consuegra, Dorfmann, Ehler, Engel, Erdős, Estaràs Ferragut, Ferber, Fernandes, Fjellner, Florenz, Gabriel, Gahler, Gál, Gáll-Pelcz, Gambús, Gardini, Gieseke, González Pons, de Grandes Pascual, Gräßle, Grossetête, Grzyb, Gyürk, Hayes, Hellvig, Herranz García, Hetman, Hohlmeier, Hökmark, Hortefeux, Hübner, Jahr, Jazłowiecka, Jiménez-Becerril Barrio, Joulaud, Juvin, Kalinowski, Kalniete, Karas, Kariņš, Kefalogiannis, Kelam, Kelly, Koch, Kósa, Köstinger, Kovatchev, Kudrycka, Kuhn, Kukan, Lamassoure, Landsbergis, de Lange, Langen, La Via, Lavrilleux, Le Grip, Lenaers, Lewandowski, Lins, Lope Fontagné, López-Istúriz White, Łukacijewska, McAllister, McGuinness, Macovei, Maletić, Malinov, Mănescu, Mann, Marinescu, Martusciello, Matera, Mato, Melo, Metsola, Mikolášik, Millán Mon, Morano, Morin-Chartier, Mureşan, Muselier, Mussolini, Nagy, Niebler, Niedermayer, van Nistelrooij, Olbrycht, Pabriks, Paunova, Peterle, Petir, Pieper, Pietikäinen, Pitera, Plenković, Plura, Pogliese, Ponga, Pospíšil, Preda, Proust, Quisthoudt-Rowohl, Radev, Rangel, Reding, Reul, Ribeiro, Rolin, Rosati, Ruas, Rübig, Saïfi, Salini, Sander, Sarvamaa, Saudargas, Schmidt, Schöpflin, Schreijer-Pierik, Schulze, Schwab, Sernagiotto, Siekierski, Sógor, Šojdrová, Spyraki, Štefanec, Štětina, Stier, Stolojan, Šuica, Šulin, Svoboda, Szájer, Szejnfeld, Tajani, Thun und Hohenstein, Tőkés, Tomc, Ungureanu, Urutchev, Vaidere, Valcárcel, Vălean, Vandenkendelaere, Verheyen, Virkkunen, Voss, Vozemberg, Wałęsa, Weber Manfred, Wenta, Wieland, Winkler Hermann, Winkler Iuliu, Záborská, Zalba Bidegain, Zdechovský, Zdrojewski, Zeller, Zver, Zwiefka

S&D: Aguilera García, Anderson Lucy, Andrieu, Arena, Assis, Ayala Sender, Balas, Balčytis, Bayet, Benifei, Berès, Bettini, Blanco López, Blinkevičiūtė, Bonafè, Borzan, Boştinaru, Brannen, Bresso, Briano, Bullmann, Cabezón Ruiz, Caputo, Chinnici, Christensen, Corbett, Costa, Dalli, Dance, Danti, Delvaux, De Monte, Denanot, Drăghici, Ertug, Fajon, Fernández, Ferreira Elisa, Fleckenstein, Freund, Frunzulică, García Pérez, Gardiazabal Rubial, Gasbarra, Gebhardt, Geier, Gentile, Geringer de Oedenberg, Gierek, Gill Neena, Giuffrida, Gomes, Grammatikakis, Grapini, Griffin, Groote, Gualtieri, Guerrero Salom, Guillaume, Gutiérrez Prieto, Hedh, Hoffmann, Honeyball, Howitt, Iotova, Jaakonsaari, Jáuregui Atondo, Jongerius, Kadenbach, Kaili, Kammerevert, Kaufmann, Keller Jan, Khan, Kirton-Darling, Kofod, Köster, Kumpula-Natri, Lange, Lauristin, Leichtfried, Leinen, Liberadzki, Lietz, López, Ludvigsson, Łybacka, McAvan, Maňka, Manscour, Martin David, Martin Edouard, Maurel, Mizzi, Moisă, Moody, Moraes, Morgano, Mosca, Negrescu, Nekov, Neuser, Niedermüller, Nilsson, Noichl, Panzeri, Paolucci, Papadakis Demetris, Pargneaux, Paşcu, Pavel, Peillon, Picierno, Picula, Piri, Pirinski, Pittella, Poc, Poche, Preuß, Rebega, Regner, Revault D’Allonnes Bonnefoy, Rodrigues Liliana, Rodrigues Maria João, Rodríguez-Piñero Fernández, Rodust, Rozière, Sant, Sassoli, Schaldemose, Schlein, Schulz, Schuster, Sehnalová, Serrão Santos, Silva Pereira, Simon Peter, Simon Siôn, Sippel, Smolková, Stanishev, Steinruck, Stihler, Szanyi, Tănăsescu, Tang, Tapardel, Tarabella, Thomas, Ujhelyi, Ulvskog, Valenciano Martínez-Orozco, Van Brempt, Vaughan, Viotti, Ward, Weidenholzer, von Weizsäcker, Werner, Westphal, Willmott, Zala, Zanonato, Zemke, Zorrinho

Verts/ALE: Andersson, Auken, Bové, Bütikofer, Ceballos, Cramer, Eickhout, Engström, Eriksson, Evans, Giegold, Harms, Häusling, Hautala, Heubuch, Hudghton, Keller Ska, Lambert, Lochbihler, Lunacek, Maragall, Reda, Ropė, Sargentini, Scott Cato, Smith, Staes, Tarand, Taylor, Terricabras, Trüpel, Vana, Ždanoka

Lade ned sina röster:

ECR: Ashworth, Belder, Campbell Bannerman, Czarnecki, van Dalen, Dohrmann, Duda, Duncan, Dzhambazki, Ford, Foster, Fotyga, Fox, Girling, Gosiewska, Gróbarczyk, Hannan, Jackiewicz, Kamall, Karim, Karlsson, Karski, Kirkhope, Kuźmiuk, Legutko, Lewer, McClarkin, Messerschmidt, Ożóg, Piecha, Poręba, Škripek, Swinburne, Tannock, Tomašić, Ujazdowski, Van Orden, Vistisen, Wiśniewska, Zīle, Žitňanská, Złotowski

GUE/NGL: Albiol Guzmán, Anderson Martina, Björk, Boylan, Carthy, Couso Permuy, De Masi, Echenique, Ernst, Ferreira João, Forenza, Glezos, Iglesias, Juaristi Abaunz, Kuneva, Kyllönen, López Bermejo, Lösing, Maltese, Matias, Mélenchon, Michels, Ní Riada, Sakorafa, Sánchez Caldentey, Scholz, Senra Rodríguez, Spinelli, Vallina, Vergiat, Viegas, Zuber

PPE: Polčák

S&D: Childers, Mamikins, Post

Verts/ALE: Buchner, Delli, Durand, Meszerics, Reimon, Reintke, Sebastià, Škrlec, Šoltes, Urtasun

Svenskt paradigmskifte: Regeringsparti röstar emot kommissionen

Bodil och Max säger nej, nein, non, no, ei... till kommissionen.

Bodil och Max säger nej, nein, non, no, ei… till kommissionen.

Aldrig tidigare har ett sittande svenskt regeringsparti röstat emot en tillträdande EU-kommission, men i morgon händer det. Det är var i och för sig inte på något sätt oväntat att Miljöpartiets fyra ledamöter i Europaparlamentet skulle följa grupplinjen om den landade på ett nej, och ett nej har i parlamentskorridorerna varit på gång ett tag.

SvD:s Brännpunkt anger MP att nejrösten beror på att kommissionen är ojämställd (medlemsländernas ansvar som nominerade män), sviker miljöpolitiken och minst en kommissionär är jävig (Canete).

Det innebär att Stefan Löfven får en extra sak att bevisa på toppmötet, hur han ska bli en EU-spelare när delar av hans regering röstar emot kommissionen (Miljöpartiet röstade också emot Juncker, men då var man inte i regeringsställning). Miljöpartiet är inte vana i regeringsställning och det ska bli intressant att se hur intressena på regeringsnivå och i Europaparlamentet utvecklar sig under de kommande fyra åren.

Jag skriver för övrigt om tidigare frågestecken kring Löfvens EU-lag i Dalarnas Tidning idag.

Stefan Löfvens huvudvärk på toppmötet kan bli ännu större i morgon om även de fem svenska socialdemokratiska ledamöterna röstar nej, sist jag stämde av med några S-ledamöter var det oklart hur man skulle rösta. Enbart könssammansättningen var skäl nog för ett nej kom upp i samtalet. TILLÄGG: Anna Hedh stödjer inte EU-kommissionen.

En ledamot i S-gruppen i parlamentet, som inte tillhör Socialdemokraterna i Sverige, är Soraya Post (FI). Hon har tidigare sagt att hon kommer rösta nej. Kanske delvis beroende på att hon fick häftig kritik hemma i Sverige för att ha röstat ja till Juncker som EU-kommissionens ordförande.

Jag utgår från att Malin Björk (V) röstar nej, och det gör även Kristina Winberg (SD) och Peter Lundgren (SD). Det innebär att 8 svenska nej. De sju svenska borgliga ledamöterna kommer att rösta ja. Om det blir en svensk majoritet för eller emot att godkänna EU-kommissionen avgörs av Socialdemokraterna som alltså blivit vågmästare i hur de 20 svenska MEP:arna ställer sig (dock kommer hela EU-kommissionen att godkännas av Parlamentet på onsdag eftersom den officiella linjen från EPP, S&D  & ALDE är att rösta för, även med vissa avhopp är det en betryggande majoritet).

(PO)

EUbloggen granskar valmanifesten: FI får IG

Det är indirekt val i Sverige till EU:s andra lagstiftande kammare, ministerrådet, den 14:e september. Du känner säkert igen det under ett annat namn; Riksdagsvalet. I en serie inlägg granskar EUbloggen partiernas valmanifest utifrån EU-perspektiv. Valvinnare kommer ju att bilda regering, och regeringens ledamöter deltar i det EU-lagstiftande arbetet som sker i ministerrådet.

Tidigare inlägg i serien valmanifest: Folkpartiet får MVG, Centerpartiet får knappt G, Miljöpartiet får G, Kristdemokraterna får knappt G, Vänsterpartiet får IG.

Tidigare granskning: Det här vill partierna inte prata om

FEMINISTISKT INITIATIV fi

Har eget EU/Europakapitel: Nej.

Antal gånger som olika begrepp nämns:

EU: 0

Europa: 1

Europeisk(a): 0

Euron: 0

Konkreta löften i EU-politiken: 

Inga löften. EU nämns ju inte ens.

Överraskningsfaktor: Att ett parti som precis blivit invalt i Europaparlamentet helt kan undvika den europeiska dimensionen i höstens riksdagsval.

Kommentar:

EU, euron och europeisk nämns inte. Ordet Europa nämns en gång, i form av invandrare från länder utanför Europa, FN däremot nämns exempelvis på tre ställen. Gudrun Schyman som en gång i tiden var Vänsterpartiledare har i alla fall ett gemensamt med sitt gamla parti, det är som om tiden efter EU-inträdet är utsuddat i politiken. Det är egentligen märkligt, särskilt eftersom Feministiskt Initiativ haft representation i Europaparlamentet först genom Maria (Carlshamre) Robsahm och nu efter valet genom Soraya Post, och borde därför ha en modern syn på hur sammansatt politiken är idag.

Om Feministiskt Initiativ fick alla ministerposter i Sverige, skulle Sverige driva på för kvotering av bolagsstyrelser på EU-nivå, skulle vi få se skarpa krav på könsfördelning av kommissionsposter och hur skulle FI agera om diskussionen om aborträtt kom upp på EU-nivå på allvar – acceptera att frågan ska beslutas på EU-nivå och driva frågan mot andra länder/åsikter och riskera ett nederlag som påverkar svensk lagstiftning eller konstatera att den ska avgöras nationellt? En annan hjärtefråga för FI är asylrätt, här borde partiet också kunna lämna besked om hur man vill förändra EU-nivån, lätt märkligt att frågan förbigås när Sverige dessutom har haft Cecilia Malmström (FP) som ansvarig kommissionär för migrationsfrågor.

Feministiskt Initiativ lämnar väljarna i sticket och ger inga besked i EU-relaterade frågor, det är uppenbart så mycket bekvämare att i Riksdagsvalet måla upp en värld där EU inte finns, trots att man har sin andra ledamot i Europaparlamentet…

Slutomdöme: Det blir rött kort och IG till Feministiskt Initiativ. Tillbaka på skolbänken och gör det bättre till 2018.

(PO)

PS Notera att betygssättningen inte handlar om politikens innehåll utan om hur EU-perspektivet finns med i partiernas valmanifest/valplattformar.

 

HELA LISTAN: Nordiska meppar gillar industri och rättsliga frågor mest

Federley och Post tar täten på twitter

Fredrick Federley från Centerpartiet är den Liberala ALDE-gruppens mest följda twittrare och den mest aktive liberale twittraren i det nyvalda Europaparlamentet. Federley med 44 000 följare är dock liten på twitter jämfört med den spanska talmanskandidaten för Vänstern Pablo Iglesias som har tio gånger så många följare.

Federley twittrar i snitt 29 gånger per dag vilket gör honom till ledare i liberala gruppen även där. Men en som är flitigare är Soraya Post (Fi) som är den socialdemokratiska partigruppens ivrigaste twittrare med 35 dagliga inlägg (dock är hon betydligt mer sparsmakad på twitter efter valet än före).

Läs hela sammanställningen från Europedecide om Europaparlamentariker på twitter. Däremot kan det finnas fel i sammanställningen, eller så är det jag som inte har hittat Peter Eriksson (MP) på twitter, men enligt rapporten ska samtliga svenska parlamentariker finnas på twitter.

(PO)

Fi väljer S-gruppen

Vaknar efter en kortare utlandsresa till beskedet att Fi väljer att söka medlemskap i S-gruppen.

Vad har då hänt sedan Gudrun Schyman gav EUbloggen beskedet under valrörelsen att det var De Gröna eller Vänstergruppen som gällde?

Min gissning är att Fi börjat förstå att möjligheten till inflytande är potentiellt större i en grupp som är närmare fyra gånger så stor som alternativen, samt signaler att man är välkommen. För Fi är det också inrikespolitiskt taktiskt att framstå lite mer mot mitten för att inte skrämma väljare 14:e september. Frågetecknet är om valet anses för mainstream av partiets mer radikala bas.

Socialdemokratiska gruppen väntas godkänna ansökan, särskilt eftersom den svenska delegationsledaren Marita Ulvskog är positiv. För S innebär också det här att man kan ”normalisera” Fi.

Återstår att se vilket inflytande och påverkan Soraya Post kan få i S-gruppen. En ren gissning är att man siktar på en presidieplats i Jämställdhetsutskottet ”FEMM” (som haft V:s Eva-Britt Svensson och Mikael Gustafsson som ordförande). Så här långt gör Fi allt rätt.

TILLÄGG: Tydligen är det en plats i LIBE som eftersträvas, skriver Veronica Svärd på sin blogg. Fokus blir då asyl & migrationsfrågor. LIBE är ett utskott med lagstiftningsärenden vilket FEMM inte är. Jag upprepar mig; ”Så här långt gör Fi allt rätt.”

(PO)
.