Grekland nere på nio – testballong om folkomröstning

Om Grekland vore boxare skulle jag säga att räkningen just nu ligger på nio för den golvade boxaren. Nordea Market gör i en analys att det är 98 procents chans att Grekland går i konkurs inom 5 år. IMF skriver upp prognosen till 198 procent av BNP i skuld nästa år och på en presskonferens i Athen sågar IMF:s Bob Traa Grekland med jämförelsen att om Grekland är som en Mercedes som borde kunna gå 120 km/h men som bara kommer upp i 40 knyck eftersom det är så mycket skrot i motorn. Dessutom ökar trycket generellt genom att Italien fått sin kreditbetyg nedskrivet av S&P och att IMF varnar för riskerna i världsekonomin.

Samtidigt gjorde någon i den grekiska regeringen en testballong, en läcka till en tung inhemsk morgontidning som man sedan förnekade ihärdigt – att Grekland överväger en folkomröstning om Euron. Grekiska folket skulle få avgöra om man ska stanna kvar i eurosamarbetet eller återinföra en egen valuta.

Läckan ska ses i ljuset av att trojkan (IMF, EU och ECB) är i Athen och förhandlar om nästa steg i utbetalningar av räddningspaket. Hittills är inte trojkan nöjd med vad de sett, men kommer det inte in några nya pengar är Grekland bankrutt 10:e oktober. Greklands läge försvåras också av den vikande världsekonomi och sjunkande skatteintäkter, samtidigt som olika särintressen håller emot när det gäller att öka statens intäkter och minska dess kostnader.

Syftet med läckan var troligtvis en bricka i förhandlingsspelet, att visa på möjligheten att Grekland (trots att det inte är reglerat eller går rent formellt) skulle kunna ta initiativet och överge Euron som valuta och därmed skadskjuta Eurozonen. Men det är snarare så att en rad regeringschefer, för att inte tala om inhemska opinioner i till exempel Finland och Tyskland, skulle välkomna att grekerna drog sig ur självmant, snabbt och smidigt istället för att göra ett utdraget grekiskt drama som slutar med att de andra euroländerna måste hålla i yxan för att kapa Grekland. På det sättet var det ett misslyckat försök, det visar också på både panik, fantasilöshet och bunkermentalitet hos den hårt pressade grekiska regeringen som inte riktigt har något ben att stödja sig på just nu. Jag skulle säga att läcka om möjligheten (även om man förnekar det sen) om en folkomröstning är lite grann att ropa vargen kommer, ingen kommer att orka bry sig när det sedan väl inträffar.

14:e juni bloggade jag om Grekland och jag sällade mig då officiellt i dysterkvistarnas skrå och berättade om en annan grekisk händelse som fick bedömare att konstatera att Grekland är under attack av organiserad inkompetens, vilket också är en passande analys för dagens ekonomiska situation. Jag konstaterade då att det mesta talade för konkurs. Tyvärr verkar jag få rätt.

Läs mer hos SR, Yle, DI, E24, SvD, European Voice, SvD Näringsliv, DN och E24.

(PO)

Annonser

”Grekland är en misslyckad statsbildning”

Det är svårt att inte hålla med Daniel Cohn-Bendit: ”Grekland är en misslyckad statsbildning”.

När nyheterna rullar in om att Grekland halkat ned på bottenplats när S&P sänkte kreditbetyget från B till CCC och att EU-ländernas finansministrar ikväll, ännu en gång, träffas för att göra överenskommelser om budgetdisciplin vid ett extrainsatt möte är det inte svårt att tycka att det är en grekisk tragedi som spelas upp för våra ögon.

Grekland är en statsbildning som har misslyckats. Det civila förtroendekapitalet är kört i botten, där skatteundvikning och klientelsystem varit alltför vanligt, där medborgarna nu protesterar hejvilt för att de måste ta konsekvenserna av åratal av vanskötsel. Sedan att det skett mer eller mindre med allas goda minne är en annan sak. Jag bevakade en stor skogsbrand med tragisk utgång där där över 60 människor dog för några år sedan i just Grekland för SVT. För att summera rapporteringen skrev jag den här krönikan för att försöka sammanställa intrycken i mötena med offer och det grekiska räddningsarbetet.

Hur kunde det hända? Vem bär ansvaret? Frågan kommer att dominera det grekiska valet om ett par veckor. Den konservativa regeringen har försökt visa handlingskraft genom att snabbt dela ut 10 000 euro till alla som fått sina hem förstörda. Över 200 miljoner kronor till 7 500 personer betalades ut det första dygnet, många misstänks ha bluffat till sig pengar. Kritiken växer mot regeringens sätt att hantera hela krisen, också mot att myndigheterna har kallat det inträffade för en terrorliknande mordbrännarkampanj. G700, en grekisk blogg, beskriver det som att ”Grekland är under attack från organiserad inkompetens”.

Kanske är det en förklaring till att så människor dog och konsekvenserna blev så omfattande. Intrycket av att resa runt i området är stort hjärta och stor vilja, men brister i samordning och information.” 

När jag läser vad jag skrev om tragedin är det citatet ”Grekland är under attack från organiserad inkompetens” och hur snabbt och okontrollerat regeringen bara slängde ut pengar som människor kunde bluffa sig till som är mest slående utifrån dagens kris.

För några veckor sedan hade jag möjligheten att tillsammans med en grupp ledarskribenter samtala med Daniel Cohn-Bendit. Cohn-Bendit är de grönas gruppledare och en brinnande federalist för EU. Han var frank när vi kom till Grekland och beskrev det som många andra beskrivit, fast i ännu rakare termer – Grekland är en misslyckad statsbildning. Det viktigaste menade Cohn-Bendit som EU kunde göra var att hjälpa till att bygga upp de grekiska institutionerna och återställa medborgarnas förtroende för landets beslutsfattare. Hur det görs är en annan fråga, hur mycket det kostar är en tredje och den fjärde och avgörande frågan är om både EU-länderna (med ett allt tröttare Tyskland i spetsen) och Grekland och dess medborgare både har modet och viljan att ens försöka. Att sedan de flesta länder i många år mer eller mindre medvetet blundat och varit skenheliga i underskottsfrågan gör inte skådespelet mindre sorgligt. För Grekland som hade behövt en tuff och rak vänskap som stöd från de andra länderna var det som att bjuda en alkoholist på spritfest. Det kan inte sluta lyckligt och bakfyllan blir obehaglig för alla inblandade.

Själv tillhör jag de allt mer skeptiska som har svårt att se hur Grekland kan resa sig ur krisen utan att göra det genom att ställa in betalningen och efter en nollställning försöka komma upp på banan igen. Konsekvenserna och svallvågorna av ett sådant scenario är svår att överblicka och kan bli dramatiskt för finansmarknader, andra EU-länder, Euron och världsekonomin. Det är bara att hoppas att dystergökar som jag själv har fel. När jag läser inledningen på min krönika på SVT är det nästan som en metafor för över den grekiska ekonomiska krisens utveckling de senaste åren:

”Det första du känner är doften av rök. När du kommer närmare reser du in i ett tunt dis, diset ligger som slöjor i bergen i fjärran. Sedan börjar du se spåren, litet bränt här och där. Långsamt blir landskapet mer och mer bränt.

Döda träd där det en gång funnits liv och grönska. Fortfarande finns det levande växter mitt i döden, buskar och träd som trotsat förstörelsens kraft och som envist står kvar.

Ju högre upp du kommer desto glesare blir dessa gröna öar. Till sist ser du bara bränd mark, träd som stelnat till kol och hur det pyr överallt, nästan som om röken kommer från underjorden.”

(PO)

PS Om ni läser hela SVT-krönikan så ser ni slutet också, efter att allt blivit ödelagt kommer det att spira grönska igen… Är jag för mycket dysterkvist?