Oklarheter om EU-mandatet i Libyenfrågan

IMG_0409Under onsdagen hade jag möjligheten att närvara på plats under Riksdagens EU-nämnd inför toppmötet. Jag roade mig också med att försöka livetwitterrapportera från mötet – som du kan ta del av här & fortsättningen här.

Mötet var på förhand tämligen okomplicerat. Mest för att det inte finns några stora svenska strider om frågorna som ska upp (läs mitt lite mer nördiga inlägg om toppmötet eller en mer publik sammanfattning på HelaHälsingland.se) i Bryssel. Annars har ju EU-nämndens möten varit återkommande på EUbloggen med till exempel ”sifferbingo” och Wallström.

En lite mer avvikande sak jämfört med förväntad spelplan inträffade på slutet av mötet i fråga om Libyen. Libyen är en av toppmötets punkter på dagordningen men i underlaget till EU-nämnden om förberedda slutsatser så är det tomt. Diskussionen som varit de senaste dagarna har handlat om EU ska, efter godkännande från FN:s säkerhetsråd, skicka trupp (troligen stridsgruppen som leds av Sverige just nu). Formellt behöver regeringen få förhandlingsmandat från riksdagens EU-nämnd och det här påpekades mot slutet av mötet av Desirée Pethrus (KD):IMG_0410

– Vi har inga texter om Libyen idag, det är bara en punkt. Det enda jag har att relatera till är utrikesrådets uttalande i måndags. Är det dom texterna som ska bekräftas?

Statsminister Löfven (S) svarade:

-Vi har inte fått några texter om Libyen ännu över huvud taget. Är det någon text som går utöver något mandat får vi återkomma.

Nämndens ordförande Carl Schlyter klev in och konstaterade att om något inträffar så kommer kansliet informeras och frågan tas i nämnden (som är van att få godkänna frågor mitt i natten under EU-toppmöten). Men Pethrus stod på sig och hänvisade till utrikesministermötets skrivningar som inte varit föremål för nämndens godkännande.

– Nu har utrikesministern gett ok på den här texten, men vi har inte gett ok. Om den ska komma igen, ska den då förhandlas?

I det här läget passade Löfven över frågan till kabinettssekreteraren Annika Söder kring hur det behandlats tidigare:

– Jag deltog inte själv i EU-nämndens sammanträde senast men min minnesbild är att både utrikesutskottet och EU-nämnden ett flertal tillfällen meddelats att det finns en diskussionen om att vid en lämplig tidpunkt för att förbereda optioner för eventuella insatser inom ramen för den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken.

Den text som nämnden godkände under Wallströms besök i Riksdagen löd:

Diskussionspunkt
Rådet förväntas diskutera utvecklingen i Libyen, inklusive dialogsamtalen och möjliga åtgärder.

Regeringens ståndpunkt:

Krisen i Libyen, inklusive terrorattacker, hårda strider och förvärrad humanitär situation, är mycket oroande. Regeringen ger fullt stöd till dialogsamtalen i FN:s regi i syfte att nå en politisk lösning och få parterna att enas om en nationell samlingsregering och eldupphör. Regeringen uppmanar samtliga aktörer att avstå från handlingar som riskerar att förvärra situationen. Regeringen välkomnar diskussionen om EU:s fortsatta engagemang i Libyen. Viktigt att detta syftar till att stödja den FN-ledda dialogen.

I den texten (eller i någon annan av nämnden godkänd text) finns inga skrivningar eller tolkningar om militär insats i Libyen. Texten som spökar efter utrikesministermötet (och som är ministrarnas slutsats) och som då inte nått statsrådsberedningen, varken från EU-håll och uppenbart inte heller från utrikesminister Margot Wallström, lyder:

  1. As soon as there is an agreement on a Government of National Unity and related security arrangements, the EU stands ready to enhance its support to Libya and contribute to the successful implementation of the agreements through the ongoing support to key Libyan institutions and in key areas, including rule of law, economic cooperation and DDR, making full use of all its instruments. In this regard, the Council invites the High Representative to present as soon as possible proposals on possible CSDP activities in support of the security arrangements, in close coordination with the UN, Libya, key partners and regional actors, as part of a wider set of policy options in the context of an updated Political Framework for Crisis Approach, to be developed by the High Representative and the Commission.

Nyckelorden här är CSDP activitites in support of the security arrangements. CSDP betyder Common Security & Defence Policy. I medierapporteringen från utrikesministermötet har trupp diskuterats. Att det i sak inte lär finnas någon motsättning mellan Socialdemokraterna och Alliansen om att skicka den svenskledda stridsgruppen till Libyen OM FN:s säkerhetsråd ger sitt godkännande och om Libyen begär så innebär inte att det inte finns problem. Det är inte helt klart vilket ben regeringspartiet Miljöpartiet landar på.

Dessutom finns formfrågan, en lagrad irritation, om att regeringen är lite slarvig i mandatfrågorna från EU-nämnden. Det är inte första gången som det gnisslat i trion Statsministern & Utrikesministern & EU-nämnden.IMG_0397

Slutsatsen landar i att om det rör sig om något annat än en handfull militära rådgivare eller liknande så krävs det ett EU-nämndsbeslut för att Sverige ska kunna ge klartecken under toppmötet. Det beslutet borde ha varit uppe till diskussion på EU-nämndens möte idag, men så blev det alltså inte. Trots minst sagt intensiv inkörningsperiod i höstas mellan regeringen och nämnden så gnisslar det fortfarande i formfrågorna för regeringen Löfven. Det  gör livet lite besvärligare för regeringen än vad det borde behöva vara.

Det hade jag inte räknat med.

Den som vill ta del av EU-nämndens sammanträde kan göra det här.

(PO)

Sveriges möjligheter att begära EU-hjälp, fråga Finland först

Foto © European Union 2014 - EP

Foto © European Union 2014 – EP

Med anledning av den underrättelseoperation som pågår i Stockholms skärgård och som kan utveckla sig i värsta fall till Sveriges värsta säkerhetspolitiska kris sedan Catalinaaffären (jo, allvarligare än U137 pga en mer svårförutsägbar omvärld) så tar EUbloggen och ägnar ett inlägg åt politiska ramverk för militär hjälp från tredje land. 

Sverige är ju som bekant inte Natomedlem. Det finns dock två solidaritetsstrukturer som Sveriges regering skulle kunna vända sig till och be om hjälp för att hantera en upptrappad kris.

Den första är EU:s solidaritetsförklaring i artikel 222  som säger: The Union and its Member States shall act jointly in a spirit of solidarity if a Member State is the object of a terrorist attack or the victim of a natural or man-made disaster. The Union shall mobilise all the instruments at its disposal, including the military resources made available by the Member States.

Skrivningar som inkluderade ömsesidigt försvar ströks i fördragsarbetet pga motstånd från neutrala länder, som Sverige, och från Natoländer som Storbritannien som inte ville underminera Natos roll. Framför allt kan solidaritetsförklaringen åberopas om andra möjligheter är uttömda. Beslutet att aktivera solidaritetsförklaringen ligger hos det enskilda medlemslandet som också har att definiera hjälpen man önskar. Efter att hjälpen är begärd så kan även kommissionen och utrikeschefen inventera militära resurser med stöd av EU:s militära stab. Här finns bland annat EU:s stridsgrupper (två stycken av ungefär bataljonsstorlek). Militära resurser måste också upp på rådsnivå för beslut, till skillnad från de gånger Sverige aktiverat den civila skyddsmekanismen.

Även om det tydligt sägs i artikel 222 att det inte har någon försvarspolitisk bäring så har ändå Sverige valt att tolka det som att man förväntar sig att EU-länder ska bistå Sverige militärt om Sverige angrips. Man räknar alltså med en positiv rådsbehandling och att andra medlemsländer är beredda att skicka sin militär som undsättning. Dock kommer en sådan hjälp att dröja. Stridsgrupperna har till exempel en starttid på tio dagar från beslut. Det är tre dagar mer än det beryktade en veckas försvaret.

Mer närliggande än EU-hjälpen är kanske den Nordiska solidaritetsförklaringen från 2011, som enkelt kan beskrivas som ”En för alla, alla för en”. I förklaringen slås det fast att om ett nordiskt land skulle bli anfallet ska de andra länderna bistå med de medel som krävs om de blir ombedda till det. I sjätte generationens krigföring är det svårt att veta när något börjar eller sluta därför är signalen från från Finlands försvarsminister Carl Haglund på twitter nu ikväll intressant och som finländske bloggaren Corporal Frisk skrivit om.

Om Sverige, även utan att hänvisa till nordiska solidaritetsförklaringen, skulle vända sig till Finland och be om understöd i underrättelseoperationen så skulle Haglund personligen vara positivt inställd till en sådan förfrågan. Dock behöver Peter Hultqvist plocka upp telefonen och ringa Helsingfors, budskapet är tydligt om vem det är som måste ta kontakt med vem.

Med tanke på det svensk-finska försvarsnärmandet och att Sverige har utsett en Norden-minister skulle det vara ett klokt sätt göra praktik av teorin och i alla fall slå en signal och be om hjälp, i alla fall symboliskt. Hashtaggen: #RuotsinAsiaOnMeidän är redan lätt skämtsamt lanserad på twitter (Sveriges sak är vår).

Till sist, jag är alltså en #EUpol-bloggare i huvudsak, det finns många ute i #Säkpol #Föpol-bloggosfären som kan avgöra om det finns någon praktisk finländsk resurs som skulle kunna bidra på ett vettigt sätt till svenska försvarets verksamhet i skärgården just nu. Den frågan lämnar jag med varm hand över till er.

Belgisk arméövning © Photo Parlement Europeen

Belgisk arméövning. EU:s stridsgrupp har tio dagar från beslut till operationsområde. © Photo Parlement Europeen

(PO)

PS: Har samlat åtskilliga inlägg om utvecklingen i Ryssland här