Jäätteenmäki ersätter Rehn

- Men du Olli,  vad hände med EUbloggens utseende??? Foto (C) Europeiska Unionen 2014 - EP

– Men du Olli, drar du från Parlamentet nu (tycks förre ordföranden Barroso fråga Olli Rehn) Foto (C) Europeiska Unionen 2014 – EP

Förre centerledaren Anneli Jäätteenmääki tar över vice talmansposten i Europaparlamentet efter partikamraten och landsmannen Olli Rehn. Under sessionen i Strasbourg gjordes fyllnadsvalet där Jäättenmääki besegrade Fabio Massimo Castaldo från den italienska 5-stjärnerörelsen, ett populistiskt parti som är med i EFDD-gruppen. Jäätteenmäki fick 301 röster mot Castaldos 285 röster.

Europaparlamentet har fjorton vice talmän bakom S-gruppens Martin Schulz och Jäätteenmäkis nummer är 10.

Olli Rehn som tidigare var EU-kommissionär lämnar Europaparlamentet efter bara ett år då han blivit invald i Finlands riksdag. Rehn väntas ikläda sig den näst tyngsta centerpartistiska ministerrollen efter statsminister Juha Sipilä som kommer att styra över en trepartikoalition bestående av Samlingspartiet och Sannfinländarna.

Beroende på hur de tre parterna delar på ministerposterna kan Rehn väntas landa på en EU-ministerpost, om herrar Stubb och Soini lägger beslag på utrikesminister- och finansministerposten som många väntar sig. Rehn skulle dock vara kvalificerad för båda uppdragen.

Som Europaparlamentariker ersätts Olli Rehn av Hannu Takkula som får göra comeback. Takkula satt från 2004 till 2014 men åkte ut efter valet för ett år sen. Han sitter i kultur och utbildningsutskottet och är bland annat utbildad i sång vid musikkonservatoriet i Tammerfors.

Annonser

Dubbelmoral när det gäller jämställdhet

ms3

Martin Schulz, tidigare S-gruppens ledare och nu talman i Europaparlamentet. (Foto: Mattias Larsson)

Europaparlamentet har fått smak på makt i EU. Efter triumfen med Spitzenkandidaten – ett nytt revolutionerande sätt att utse EU-kommissionens ordförande genom nomineringar i partigrupperna och sedan ett indirekt val i Europaparlamentet hotar nu parlamentet att efter att ha tillsatt Juncker som EU-kommissionens ordförande – sänka hela den tillträdande EU-kommissionen i en omröstning. Ja, om det inte blir tillträckligt med kvinnor i EU-kommissionen förstås.

Utgående Barroso II-kommissionen har 9 kvinnor, det magiska antalet anses nu för Juncker I vara lite bättre än förra, dvs minst 10. För ett par veckor sedan gick Martin Schulz, socialdemokratisk talman i Europaparlamentet, ut och satte ribban: ”Parlamentet kommer inte att acceptera en herrklubb”. Underförstått om inte medlemsländerna skickar tillräckligt många kvinnor så blir det underkänt i parlamentet, ett parlament som känner starkt självförtroende att de kan ge sig på medlemsländernas rätt att nominera vilka de vill.

10 kvinnliga EU-kommissionärer av 28 kan väl låta rimligt tycker säkert många, det är ju bara dryga 36 procent, som nästan av en slump ungefär lika stor andel kvinnor som Europaparlamentet (36,9% av MEP:arna är kvinnor) har.

Men skrapar vi djupare på siffrorna ser vi att Europaparlamentet skulle behöva göra rent framför egen dörr (som det står Herrklubb på)  innan man pekar finger. Men det är klart, pekar man finger tillräckligt mycket, länge och argt så tittar folk åt det håll man pekar och inte på pekaren.

Här kommer lite nyckeltal om ”herrklubben” Europaparlamentet:

  • Av Europaparlamentets samtliga talmän har bara två varit kvinnor (mot sisådär 26 män om jag räknade rätt i hastigheten).
  • Sedan Sverige gick med i EU har Europaparlamentet haft 9 talmän. 1 har varit kvinna. Det är 11%.
  • Tittar vi på partigruppernas ledare så har två partigrupper dubbelstyre (EFDD har två män, de Gröna en kvinna och en man) övriga en gruppledare. Endast Vänstergruppen GUE/NGL har en ensam kvinna vid rodret. Övriga är alltså män. Det gör totalt 7 män 2 kvinnor. Det är 22 procent.
  • När vi nu vänder blicken mot Martin Schulz egna socialdemokratiska partigrupp (S&D) så har man vid 17 tillfällen valt ordförande, bara två har blivit kvinnor, det är under 12 procent. Om vi är lite snälla och bara ser till ”modern tid”, dvs sedan Sveriges inträde 1995 så har man haft en kvinna, Pauline Green (som valdes innan Sverige gick med). Vid fem följande tillfällena har man valt en man. Svenska socialdemokrater har alltså aldrig fått uppleva en omröstning som inneburit att den nyvalde gruppledaren blivit en kvinna.
  • Vid en anblick kan fördelningen av utskottens ordförandeposter verka jämställda. På 22 utskott är det tolv män och tio kvinnor. Men två av utskotten är underutskott, vilket gör det 12-8. Om vi sedan börjar titta på vilka utskott som kan betraktas som tunga (med mer lagstiftningsärenden) så faller kvinnorna bort. I praktiken är det bara Vicky Ford som leder inre marknadsutskottet IMCO som kan betraktas som innehavare av en tung utskottsordförandepost.
  • Europaparlamentets högsta tjänsteman – generalsekreteraren är en man. Samtliga sju innehavare har varit män.

Innan Martin Schulz ger sig på att få andra institutioner att bli mer jämställda vore det mer klädsamt om han började arbetet där han stod och har mer makt och inflytande att kunna ordna snabba resultat. Om nu jämställdhet var en genuin politisk prioritering så skulle S-gruppen inte valt Pitella efter Schulz utan en kvinna. Dessutom hade Schulz kunnat fortsätta med att se till att det blev en jämn fördelning av portföljerna i de tunga utskotten och raskt byta generalsekreterare.

Om nu Martin Schulz (och medlemsländerna för den delen) menar allvar med mer jämställdhet inom Europaparlamentet och i EU-kommissionen så är det en enkel sak att ordna. Varför inte en överenskommelse att efter en man ska det bli en kvinna, och efter en kvinna ska det komma en man – oavsett vilken nyckelpost vi talar om (verkar enda sättet för Sverige att få jämställdhet på EU-kommissionärsposten eftersom vi i jakten på att bistå EU-nivån med jämställdhet har gjort kommissionär till ett uppdrag som bara kvinnor innehar). Det gäller EU-kommissionärerna så väl som talman i Europaparlamentet som gruppledare (om man inte har två, en av vardera könet) för partigrupperna som ordförande för parlamentets utskott.

Istället är det lätt att misstänka att jämställdhet nu har blivit ett användbart slagträ för Martin Schulzs försök att utöka Europaparlamentets makt och sätta sin prägel den kommission han aldrig fick leda. Så länge Europaparlamentet inte städar framför egen dörr så är inte utspelet om att stoppa EU-kommissionen på grundval av för få kvinnor inget annat än manlig tuppfäktning mellan Martin Schulz å ena sidan och på den andra Jean-Claude Juncker och medlemsstaternas regeringar, utan att det för den skull förtar intrycket av att färre än 9 kvinnliga kommissionärer i Juncker I skulle bli pinsamt för medlemsländerna och EU-kommissionen (men det är en helt annan historia).

(PO)

Berlin bestämmer talman i Europaparlamentet

Skärmavbild 2014-05-15 kl. 06.31.14

Inte kommissionens ”President” men väl parlamentets. Berlin bestämde på Midsommaraftonen att näste talman blir Martin Schulz

Det behövs i praktiken ingen omröstning i Europaparlamentet om talman*. Frågan är redan avgjord. På Midsommaraftonen blev det klart att ny talman blir socialdemokraten Martin Schulz. Beslutet togs i Berlin av den tyska regeringskoalitionen, inte av Europaparlamentet.

I Spiegel konstaterade först Socialdemokraterna att man kopplar stödet för en kristdemokratisk EU-kommissionär från Tyskland till att partiets Martin Schulz blir talman. Och kort därefter, i samband med en pressträff efter ett möte med Estlands nya regeringschef så bekräftade Angela Merkel uppgörelsen:

”Om Socialistgruppen i Europaparlamentet nominerar Martin Schulz till talman så kommer den tyska delen av EPP – jag kan ju bara prata för dom som deras tyska partiledare – att stödja Schulz i omröstningen”

Ordförande för EPP är Manfred Weber från CDU:s bayerska systerparti CSU. Det finns inget som talar för att Schulz som talman inte kommer att bli den officiella linjen för EPP, även om Schulz drog på sig kraftig kritik för maktfullkomlighet och att använda sin position som talman till att bedriva kampanj.

Det har varit vackra högtravande ord om att väljarna ska bestämma de senaste månaderna, att det ska vara slut på uppgörelser i stängda rum och att saker ska göras mer öppet när spitzenkandidaten Jean-Claude Juncker och Martin Schulz var ute i valrörelsen. Just det här har varit ett avgörande argument för anhängarna till varför Juncker ska bli kommissionens ordförande. Paradoxalt så bestämmer i slutändan en regering att förloraren i Spitzenkandidatenracet ska få talmansrollen som tröstpris. Dessutom stärker det bilden av en tyskdominerad union vilket försvagar legitimiteten för EU och spelar EU-kritiska krafter i händerna både till höger och vänster.

Det hade varit mycket snyggare om Berlin låtit bli att göra upp på det här sättet i frågan utan i stället överlåtit till de parlamentariska grupperna att kohandla. Visst, det skulle med stor sannolikhet ha blivit samma resultat men då hade uppgörelsen skett i rätt rum. Som kuriosa ska det bli intressant att se hur många i EPP som lägger ned sina röster eller rent av röstar på ECR:s Sajjad Karim. 

Ok, jag är inte förvånad över att det blev så här. Jag skrev om det för några dagar sedan när Schulz blev gruppledare i parlamentet.

Det har funnits bättre midsommaraftnar för europeisk integration än 2014.

(PO)

*Notera ironin 🙂

Det blir Juncker nästa vecka

Skärmavbild 2014-05-15 kl. 06.32.13

När det börjar bli dags att ta fram sillen och en isig brännsvinsflaska så får man ta tillbaka tidigare blogginlägg. Jag har sagt att jag inte tror att Jean-Claude Juncker blir vald till EU-kommissionens ordförande, jag har till och med satt en lunch på det i vadslagning med kristdemokraternas riksdagsledamot Désirée Pethrus (som jag nu tror jag förlorar alltså).  Nu ändrar jag min bedömning. Det blir Juncker.

Trots starkt principiellt motstånd från länder som Storbritannien och Ungern med ifrågasättande signaler från Nederländerna, Sverige och Italien så är tendensen nu att David Camerons hårdföra motstånd som tvingade Tysklands Angela Merkel ut på banan i försvar har gjort att det bara är Cameron och Orban i Ungern som kommer att motsätta sig Juncker. Cameron anses ha spelat bort chanserna att stoppa Juncker genom att gå ut för hårt.

Italien har kohandlat i veckan om att få minskad åtstramningspolitik i utbyte mot att stödja Juncker, vilket gör att Italiens socialdemokratiske regeringschef Renzi kan notera en inrikespolitisk framgång, samtidigt som det också försvagar Merkels hökposition när det gäller budgetdisciplin.

Både Reinfeldt och Rutte har börjat betona innehåll framför person och procedur, och Ruttes fall lär även Benelux-solidaritet ha börjat spela in (Juncker är från Luxemburg).

Det gör att det inte kommer att finnas en blockerande minoritet på toppmötet 26-27 juni. Det blir med andra ord Jean-Claude Juncker. Jag räknar nu alltså med att få bjuda riksdagsledamoten Pethrus på lunch.

FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

Två förlorare i spelet om kommissionens ordförande. David Cameron och socialdemokraternas Martin Schulz FOTO (C) Europeiska Unionen 2012

Frågan är vad David Cameron ska få som tröstpris så att han inte får för mycket stryk? För mycket brittisk stryk kan skynda på Brexit-omröstningen, om Storbritannien ska lämna EU eller inte. En tung kommissionärspost till Andrew Lansley är självklar. Däremot ska det mycket till för att Cameron ska få igenom (sin i och för sig rationella…) idé om att ha en grupp superkommissionärer som chefar över andra kommissionärer. Även om små länder nog kan acceptera en sådan ordning så är tanken på att en fransk kommissionär skulle vara junior för svårsmält i Paris. Och omvänt, om det skulle institutionaliseras att bara de stora länderna besitter superkommissionärersposter så är det i det långa loppet något de mindre länderna har svårt att ställa upp på. Bland annat Barroso och Juncker har varit kritiska mot tanken. Troligen får Cameron bindande löften om brittiska undantag från Merkel, Juncker och andra nyckelpersoner, som ska ge Storbritannien den omförhandling med EU som gör att landet stannar kvar i EU.

För att balansera Juncker öppnar det här för att Europeiska Rådets ordförande kan hämtas från ett land som inte är med i Euron vilket öppnar möjligheten både för Danmark och Sverige, även om det blir Litauen som tar posten.

Tories i Europaparlamentet har också öppet sagt att välja Sajjad Karim till (förste muslimske) talman är ett sätt att ge Storbritannien ett tröstpris. I slutändan tror jag dock de två största grupperna S&D och EPP inte släpper fram någon annan på talmansposten.

Mitt tips just nu på maktposterna:

Kommissionens ordförande: Jean-Claude Juncker

Rådets ordförande: Favorit: Dalia Grybauskaite. Utmanare: Helle Thorning-Schmidt Joker: Fredrik Reinfeldt

Kommentar: För att balansera kan en ledare från ett icke-euroland komma i fråga. Troligen blir det en kvinna, och det här jobbet kan vara skälet till att Dalia Grybauskaite lämnar Vilnius efter att blivit omvald som president i fjol.  En kvinna behövs efter att många länder bara nominerar män till EU-kommissionen. Posten är på 2,5 år och kan förnyas en gång. 

EU:s utrikeschef:  Favorit: Helle Thorning-Schmidt Utmanare: Radoslaw Sikorski, Joker: Federica Mogherini

Kommentar: I Helle Thorning-Schmidt får socialdemokraterna sitt samtidigt som det blir ännu en kvinna till ett toppjobb. Sikorski är en stark utmanare men betraktas som för högaktig gentemot Ryssland. De nya medlemsländerna har fått sitt genom Grybauskaite, därför Thorning-Schmidt. Mogherini är Italiens socialdemokratiska utrikesminister.

Tysklands EU-kommissionär: Omval av Günther Oettinger

Kommentar: Socialdemokraternas spitzenkandidaten Martin Schulz som öppet sagt att han vill bli Tysklands EU-kommissionär för att bli Junckers radarpar i EU-kommissionen släpps inte fram av den kristdemokratiska-socialdemokratiska regeringskoalitionen i Berlin. Valets stora segrare var inte Socialdemokraterna, därför går posten till en kristdemokrat och det innebär att Oettinger får fortsatt förtroende som kommissionär.

Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Malmström väntar på besked att bli få fortsätta. Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Sveriges EU-kommissionär: Favorit Cecilia Malmström Utmanare: Gunilla Carlsson och Lena Ek

Kommentar: Det borde vara en done deal att nominera Malmström. Men beskedet dröjer från svenska regeringen, en del spekulerar i att man hållit Reinfeldt som kandidat till kommissionens ordförande ifall Juncker faller. En annan orsak kan vara att de andra runt regeringsbordet tycker att Folkpartiet fått sitt och det är sista chansen på länge att dela ut maktposter och att det då i rättvisans namn borde gå till något annat parti. I ett sådant resonemang nämns exempelvis Gunilla Carlsson och Lena Ek. Sverige har bara haft kvinnliga EU-kommissionärer (Anita Gradin, Margot Wallström och Cecilia Malmström) och kommer fortsätta att ta ansvar för kommissionens helhet, även om det finns de som muttrar och säger att det nu är dags för Sverige att kvotera in en man på en post som aldrig en man har haft…

Talman Europaparlamentet: Martin Schulz Jokrar: Sajjad Karim och Guy Verhofstadt.

Kommentar: Posten väljs på 2,5 år. Tillägg: Frågan avgjordes i praktiken i Berlin på Midsommaraftonen. Det blir Schulz.

FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Snart ser vi utfallet i poster av valet… FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Till sist – någon annans tankar:

Olle Schmidt, tidigare Europaparlamentariker för Folkpartiet, skriver om sitt eget dreamteam i GP:

”IMF-chefen Christine Lagarde blir kommissionens ordförande. Jean-Claude Juncker trivs bättre i rollen som europeiska rådets ordförande. EPP-gruppen har fått sitt.

Socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt, Danmarks statsminister, blir den höga representanten för utrikesfrågor. Talman i parlamentet blir liberalen, den förre premiärministern i Belgien, Guy Verhofstadt.

Och i Sverige hoppas jag att Cecilia Malmström efter sitt utmärkta värv får förnyat förtroende som Sveriges kommissionär. Joker i leken är Fredrik Reinfeldt.”

Olle lovar belgisk choklad till den som har mest rätt, jag siktar på att kompensera min lunchförlust till KD genom choklad från FP, men å andra sidan så brukar det bli kompromisser som ingen spekulant har på kartan. Jag blir inte förvånad om jag blir chokladlös 🙂

(PO)

Schulz omvald till S-ledare

Foto (C) Mattias Larsson

Martin Schulz på valbesök i Umeå Foto (C) Mattias Larsson

Martin Schulz blir ånyo S-gruppens ledare i Europaparlamentet. I alla fall en kort tid. Martin Schulz klev av jobbet för att bli talman i parlamentet, han var sedan Socialdemokraternas Spitzenkandidaten till jobbet som EU-kommissionens ordförande. Den som kliver av uppdraget är österrikaren Hannes Swoboda.

Varken Schulz eller S-gruppen gör någon hemlighet att man vill se Schulz som Tysklands näste EU-kommissionär med en tung portfölj i kommissionen, vilket spär på ryktet att S-gruppen skulle vara beredda att utpressa Angela Merkel genom att hota att säga nej till även Juncker som kommissionens ordförande om inte Schulz får jobbet. Läs mer om ryktet här som jag är skeptisk till (eller i alla fall var tills jag läste citatet i EUobserver).

Det är mer troligt att Angela Merkel och S-ledaren på hemmaplan Sigmar Gabriel gör upp om att det blir en kristdemokratisk kommissionär, att Schulz får sitta 2,5 år som talman eftersom som EPP & S&D gör en överenskommelse om att dela posten i 2,5 år vardera.

Schulz lämnar därmed posten som talman med omedelbar verkan och i hans ställe kommer Gianni Pitella från Italien att svinga klubban vid den första sessionen i juli då talmannen ska väljas.

Röstsiffrorna enligt Jens Nilsson var nästintill enhälligt.

 

Citerad av Yles svenska nyheter

Skärmavbild 2014-06-11 kl. 20.19.38

Skärmdump från Yles hemsida. Klicka på bilden för att läsa artikeln.

Min twitterintervju med talmanskandidaten Sajjad Karim (för övrigt genomförd någonstans ute på Ålands hav) i helgen har nu plockats upp av Yles svenskspråkiga nyheter som även citerar intervjun.

Läs Yles artikel här.

Yle (officiellet svenskt namn är Rundradion AB) är det finländska public service-bolaget för radio och TV.

(PO)

 

EXKLUSIVT med talmanskandidaten Sajjad Karim

Sajjad Karim FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

Sajjad Karim FOTO (C) Europeiska Unionen 2014

I skuggan av den stora striden kring kommissionens ordförande börjar kandidaterna till talmansposten utkristalliseras. Den högerkonservativa gruppen ECR för nu fram Tory-politikern Sajjad Karim från nordvästra England. EUbloggen fick ett twittersnack med Karim under helgen. Europaparlamentet står inför stora utmaningar eftersom andelen ledamöter som på olika sätt vill riva EU ökade i antalet, vilket gör det svårare att få igenom lagstiftning. Det innebär också att talmansrollen kommer att bli både svårare och viktigare för att få EU som helhet att fungera.

– ”Förstörarna” i extremhögern och extremvänstern är den största utmaningen jämfört med förra mandatperioden. De kommer att göra allt för att försöka paralysera parlamentets arbete, säger Sajjad Karim till EUbloggen.

Sajjad Karim är advokat som suttit i parlamentet sedan 2004, först som liberal och senare gick han över till Tory, det konservativa partiet. Sajjad har rötter i Pakistan och blev Storbritanniens förste muslimske Europaparlamentariker. Beslutet att nominera Sajjad Karim till talmansposten var enhälligt i ECR, det innebär att även Sannfinländarna med Jussi Halla-aho som dömts för hets mot folkgrupp i samband med att han kallade Islam för en pedofilreligion och Dansk Folkeparti står bakom Sajjad Karims kandidatur. Ett beslut som är notervärt i ett nordiskt perspektiv efter det uppmärksammade gruppbytet.

I Europaparlamentet har 43-årige Karim bland annat varit rapportör för frihandelsavtalet med Indien. Han är ECR:s talesman i justitiefrågor och har varit i hetluften under ett terrordrama i Taj Mahal 2008. Han har offentligt uppmanat de andra grupperna att sluta upp bakom hans kandidatur för att ”det är dags för EU att enas och mota extremisternas försök till att splittra Europa”. Och när han får frågan varför han skulle vara rätt val till posten så handlar det just om att vara en samlande motkraft.

– Jag har 20 års erfarenhet av att få förtroendet från väljarna att sitta i olika politiska församlingar, 10 av dessa 20 är i Europaparlamentet. Jag kan också möta extremisternas hat och splittring genom att vara en symbol för det moderna Europa och ingjuta hopp. 

Sajjads chanser då? Stalltipset från flera insiders är att talmansposten går till liberalen Guy Verhofstadt eftersom liberalerna inte väntas få någon av posterna som EU-kommissionens ordförande, rådets ordförande eller utrikeschefsjobbet eller att det blir förre talmannen Martin Schulz från Socialdemokraterna kommer tillbaka.

Det som talar för Sajjad är två saker, för det första kan det vara ett tröstpris för David Cameron i den stora debatten kring kommissionens ordförande och för det andra driver Sajjad en kandidatur som tydligt ska innebär en motkraft mot extremkanterna. Det kan vara lockande för en del ledamöter att släppa fram en talman som inte kommer från någon av de partigrupper som traditionellt innehar posten och att Sajjad kan vara en symbol för det moderna Europa och europeisk integration.

Talmannen väljs för 2,5 år i taget. Läs mer om talmannarollen här.

(PO)