Etikettarkiv: Toppmöte

Dagen efter Tusk-Mogherini

Publicerat den av

EU fick igår som väntat Polens premiärminister Donald Tusk som Rådsordförande och Italiens utrikesminister Federica Mogherini som utrikeschef. Uppgörelsen var en klassisk EU-uppgörelse, en balanserad kompromiss som inte var riktigt väntad innan den blev verklighet – men då och andra sidan känns den ganska naturlig dagen efter.

Så här dagen efter kan kan dela upp reaktionerna i de tre delar, de som uttrycker att de är nöjda över helheten, de som dissar Tusk men hissar Mogherini, och de som dissar Mogherini och hissar Tusk. Bland de som hissar Mogherini finns Åsa Westlund, tidigare socialdemokratisk EU-parlamentariker och möjlig S-minister (i EUbloggens ögon kandidat till EU-minister eller om Wallström får posten Vice statsminister & EU-minister kan Westlund vara möjlig minister inom miljö/klimat/konsumentfrågor) skriver  frispråkigt på Facebook och twitter om valet:

– Att Federica Mogherini nu blev EU:s ”utrikesminister” känns overkligt men otroligt roligt! Har suttit på otaliga möten med denna fantastiska och kompetenta kvinna. Känns som att världen just blev lite bättre! Så glad! Men Donald Tusk som ordförande i rådet är direkt omuntert. Vad händer nu med EU:s redan otillräckliga klimatarbete..!?

Överlag är det väldigt få svenska kommentarer till gårdagens stora EU-nyhet, en avspegling av det obefintliga EU i svenska valrörelsen måhända. Ingen svensk partiledare som finns på Twitter har tweetat om det i skrivande stund, endast en enda Europaparlamentariker har skrivit om det på twitter. Centerpartiets Federley konstaterar diplomatiskt att det är intressanta val:

– Ska bli spännande att se hela uppsättningen sammantaget.

Nog är det ytterst märkligt och anmärkningsvärt att svensk politik är så ointresserade av gårdagens toppmöte i Bryssel, att så få tycker så lite i en valrörelse.

De som hyllar Tusk ser framför allt en EU-engagerad regeringschef som har hållit en hård linje mot Ryssland (Polen tillhör hökarna) och de som dissar Mogherini pekar gärna på kort erfarenhet som utrikesminister och Italiens mjuka linje mot Ryssland (läs gärna Henrik Brors analys inför mötet). Statsminister Fredrik Reinfeldts uttalande för Aftonbladet pekar på kompromissandet att Mogherini var S-regeringschefernas val och nog summerar hans uttalande den bild kritikerna talar om, att Mogherini i sig är en svag kandidat och att hon får mer rollen av härold än som beslutsfattare:

-Vi vill med den här utrikeschefen uttrycka att det finns en gemensam tyngd som hon nu får i uppgift att föra fram.

Om det sen blir verklighet eller inte återstår att se. Men nu börjar pusselbitarna för EU:s ledarskap ska se ut de kommande fem åren falla på plats. Nästa etapp är Junckers fördelning av kommissionsportföljerna, räkna med att det tar ca 10-14 dagar innan det är helt klart.

Tillägg: Litauen lade ned sin röst i omröstningen av Mogherini.

Några reax på twitter: 

#eupol

 

 



 



 



 


 

 


Hermans brev till gänget

Publicerat den av
Herman van Rompuy FOTO (C) European Union 2014 EP

Herman van Rompuy FOTO (C) European Union 2014 EP

På lördag är det dags, en sittning för stats- och regeringscheferna som förutom en rad oroshärdar (där Ukraina är den värsta huvudvärken) har att genomföra några anställningar på toppjobben Rådets ordförande och EU:s utrikeschef. Just nu ser det ut att kunna bli en snabb affär med Tusk-Mogherini, men osvuret är alltid bäst i EU-politiken.

Rådets avgående ordförande Herman van Rompuy har skickat följande inbjudan inför mötet:

Brussels, 28 August 2014

Invitation letter by President Herman Van Rompuy  to the special meeting of the European Council

It is my pleasure to invite you to the special meeting of the European Council which will take place in Brussels on 30 August.

We will start the meeting at 16.00 by the traditional exchange of views with the President of the European Parliament. I have also invited the President-elect of the European Commission, Jean-Claude Juncker, for this exchange, which will be followed by our family photo.

At our meeting in July, we held a first debate on the appointments for the next institutional cycle and agreed to reconvene for a final decision on 30 August. Therefore, our session on floor 80 will first be devoted to the election of the President of the European Council and the appointment of the
High Representative of the Union for Foreign Affairs and Security Policy.

Following that, we will discuss a number of pressing international issues in the presence of High Representative Catherine Ashton.

Den som vill läsa en mer humoristisk version av ett inbjudningsbrev från ett tidigare möte kan läsa det här.

 

Junckers dilemma: Får regeringscheferna ihop ett lag?

Publicerat den av
Donald Tusk FOTO (C) European Union 2014 EP

Donald Tusk FOTO (C) European Union 2014 EP

Det kommer att bli ett oroligt toppmöte på lördag. De förhoppningar som sattes till att Minskmötet skulle kyla ned konflikten med Ryssland föll platt när Ryssland öppnade en ny front i kriget mot Ukraina. EUbloggen kommer i fortsättningen prata om konflikten i Ukraina som ett krig mellan Ryssland och Ukraina då bloggens mörka scenario från i juli blivit verklighet.

Nya sanktioner står på dagordningen. Samtidigt vädjar Ukraina omvärlden om hjälp. Hur EU som tidigare agerat splittrat och långsamt (att få 28 nationella intressen att gå i takt kräver en kofösare av rang).

Det för oss in på den egentliga dagordningen på lördag, toppmötet ska ju utse två nyckelkofösare. Dels handlar det om EU:s utrikeschef (som också blir vice ordförande i EU-kommissionen) och Rådets ordförande (som leder toppmötena).

När nyheten om att Ryssland öppnat en ny front i Ukraina kom var min omedelbara reaktion och slutsats att detta var den definitiva spiken i Federica Mogherinis kandidatur till utrikesjobbet. Italiens socialistiska utrikesminister har ansetts vara för mjuk i fråga om Ryssland, och stoppades vid det senaste toppmötet av några av Ryss-hökarna i Rådet. Istället tryckte hökarna på för Polens utrikesminister Sikorski, något som i en shoot out borde ha slutat med att vägen låg bäddad för Kristalina Georgieva från Bulgarien. Georgieva är idag kommissionär för bl a räddningsinsatser och akuthjälp och reste bland annat till Bagdad med Bildt. Bulgarien är också av tradition ett land med goda ryska kontakter dock utan att Georgieva var komprometterad. I det scenariot skulle också Cecilia Malmström kunna dyka upp som alternativ, särskilt om man ville ge ett toppjobb till en liberal om en socialist fick rådsordförandejobbet.

Samtidigt är det många kompromisser som ska göras, mellan Euroländer och inte Euroländer, Socialister & EPP:are & Liberaler, Nord & Syd och Nya & Gamla medlemsländer.

Så EU-politik är inte alltid att enkel att nysta sig fram i, gårdagens förlorare kan vara dagens vinnare för att i morgon, ja vem vet. Därför stänger man sällan några dörrar definitivt i förhandlingsspelet i Bryssel. De medierapporter som nu kommer inför toppmötet talar om en kompromissernas kompromiss som jag inte trodde var aktuell, men som om den stämmer har en del logik i sig.

Rådsordförande: Donald Tusk, Polen.

Med Tusk får EU en rådsordförande som i Rysslandsfrågan varit en av de starkaste hökarna och kommer från ett land som drabbats hårt av ryska sanktioner. Polackerna delar också gräns med Ukraina. Att välja Tusk är också en spegling av Polens växande tyngd inom EU. Nackdelen med Tusk är han är svag på EU:s två viktigaste språk; engelska och franska. Han markerade tidigt att han inte var intresserad av jobbet, men det är ju närmaste en förutsättning för att kunna få det… Tusk har en stark supporter i Angela Merkel.
Tusk har också stöd av Storbritannien som gärna ser att en rådsordförande hämtas från utanför eurozonen.

Utrikeschef: Federica Mogherini, Italien.

Socialisterna ska ha blivit lovade utrikesposten, men EUbloggen trodde länge att det skulle bytas mot rådsordförande och därigenom bana vägen för Helle Thorning Schmidt från Danmark. Så ser det inte ut att bli. Hökarna kan acceptera att med Tusk som garant för en hård Rysslandslinje så kan ta kompromissen att säga ja till duvan Mogherini. Det gör Italien nöjda, och socialisterna får den person som man önskat föra fram.

I pusslet så ska också Eurozonens finansministrar få en egen kofösare, det ser nu ut att bli spanjoren Luis De Guindos som tar över efter holländaren Jeroen Dijsselbloem. Därigenom har den södra delen av Europa fått betydande tilldelning av toppjobb.

Om det blir så här på lördag törs jag inte sia om, men pusslet verkar EU-logiskt, precis som det var EU-logiskt att Mogherini var helt körd, men gårdagens förlorare kan bli dagens vinnare. Det kan svänga fort i kohandlandet.

euflagga1.jpgTill sist, om det inte blir det här pusslet, vad är alternativen? För rådsordförande pratas det om andra kandidater från de nya östländerna. Framför allt snurrar snacket runt Lettlands förre premiärminister Valdis Dombrovskis eller hans estniske ex-kollega Andrus Ansip. Min tidiga favorit Dalia Grybauskaite nämns inte och Helle Thorning-Schmidt ser inte heller längre ut att vara aktuell.

För utrikeschefen, ja där verkar Sikorski helt ha kastat in handduken (eftersom det är hans chef Donald Tusk som det nu snackas om till ett annat jobb), annars lurar framför allt Georgieva i vassen, och längre ned på djupet Cecilia Malmström som jag inte vill utesluta som en nattlig kompromiss. Däremot, om posterna förankras i förväg tror jag att vi kan räkna bort Malmström.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker väntar med spänning på hur det ska falla ut. Utrikeschefen måste nämligen vara klar för att han ska kunna gå vidare med pusselläggandet om vem som ska få vilken portfölj (och hur han ska hantera bristen på kvinnor, även om Polen kanske skulle kunna tänka sig byta Sikorski mot exempelvis Danuta Hübner ). Om Stats- och regeringscheferna inte skulle nå en överenskommelse förskjuts hela processen med att utse EU-kommissionen, det är också en farlig signal om svaghet när Europa står i sina farligaste stunder sedan Murens fall och Sovjetimperiets sammanbrott.

På lördag klarnar nog bilden för Juncker och för oss andra, nog, kanske.

(PO)

 

PS: Kofösare…

Hermans hälsning – vi tar det jobbigaste sist

Publicerat den av
Skärmavbild 2014-06-25 kl. 13.24.15

Klicka på bilden för att läsa brevet i original

Europeiska Rådets ordförande Herman van Rompuy har en plan som han nu har berättat för deltagarna i toppmötet som drar igång i morgon – vi tar det jobbigaste sist, dvs valet av ordförande för EU-kommissionen: ”we will start our luncheon where the focus will first be on the situation in Ukraine. We will then turn to the decision proposing to the European Parliament a candidate for President of the Commission.” Min fetning – inte Hermans. Läs det i sin helhet här (pressversionen, den som Fredrik, Helle, Mark och dom andra fått innehåller med all säkerhet några tjusiga avslutningsfraser som inte är med i denna version).

Fritt tolkat och översatt lyder brevet:

Tjenare Grabbar & Merkel (och så ni några tjejer till förstås)!

Kul att ni kommer på besök 26-27, jag tänkte vi börjar lite socialt, vemodigt och historiskt med lite slagfältsturism – det är ju faktiskt nu 100 år sen vi européer tog kål på miljontals ynglingar och sköt sönder mitt älskade Flandern fullständigt. Vill liksom att ni ska komma ihåg det så att ni minns varför vi har den här fredsklubben (ja, så David kommer ihåg det…)

När vi gjort det sticker vi till stadshuset i Ypern, äter, krökar och snackar skit (det är ju min sista juninatt med gänget) och officiellt säger vi att vi pratar om vad vi vill göra i fem år framåt. Skitsnacket är ju också bra för att rensa luften så där grabbs & Merkel (och så ni några tjejer till förstås) emellan innan vi kavlar upp ärmarna och börjar städa av grejerna vi måste göra på fredagen.

Och på fredag då, jo först lite pappersarbete och formalia. Vi har lite att skriva på när det gäller Moldavien, Georgien och Ukraina – tihi, lite kul att reta sure Vladde i Moskva. Det bör vi klara av på mindre än en kvart, helst snabbare. Sen utbyter vi artigheter med talmannen Pitella (jo vi slipper Schulz för en gångs skull så det här bör gå snabbare än det brukar, men jubla inte nu grabbar & Merkel (och så ni några tjejer till förstås) han kommer tillbaka som en boll igen till vårt nästa möte för det bestämde Merkels gäng i Berlin) innan vi kör ett ekonomipass med bankchefen. Vi behöver ju alla kunna gå ut efteråt och snacka jobb, tillväxt och konkurrenskraft och effektivare byråkrati – ja ni vet… Sen kommer vi överens om det vi redan är överens om ”strategiska planer” när det gäller lag och rätt och sånt där.

Därefter kör vi klimat och energi så det ryker så att vi kan klubba det när vi ses till hösten. Ja, då har vi väl täckt i stort sett allt för kunna säga till väljarna att vi har läget under kontroll. Innan lunch tänkte jag att vi ska hinna med att säga välkommen till Litauen som nu går med i Fantomenklubben, förlåt – Euroklubben var det… och så räknar jag med att vi alla ler och säger A-L-B-A-N-I-E-N (tjura inte till det nu David! Du var så jäkla trist när vi sågs sist) så att dom förstår att dom kan få gå med någon gång sen (typ inte under min livstid, och jag tänker bli gammal!) men det gör dom på gott humör.

Sen slutar vi förmiddagspasset och släpper in stackars Porosh-nånting från Ukraina som fått vandrat i korridorerna för att få komma in och säga hej (tihi – det är kul att reta Vladde). Sen käkar vi lunch och snackar lite Ukraina innan vi går över på det som alla väntar på…  – och då David får du bråka hur mycket du vill över Juncker – men vi kör över dig ändå. Det blir Juncker. Men om du sköter dig under resten av mötet ska vi säga snälla saker om dig i alla fall efteråt.

Vi ses snart – Hälsningar från HAIKU-HERMAN”

PS Inga smygtagna bilder som twittras, eller instagrammas under mötet. Vill inte se fler sådana här. TACK! Gäller framför allt dig David!

(PO)

För mer läsning om toppmötet:

Det blir Juncker

No Merry Men in tights

A true modest proposal

No merry men in tights

Publicerat den av

 

David Cameron träffade igår rådsordföranden Herman van Rompuy inför toppmötet senare i veckan, och med den här bilden på twitter så råder det ingen tvekan om att vi är på väg mot en showdown. Att lägga ut ett sådan bild som har det bildspråket säger väldigt mycket.

Det blir en omröstning om Juncker. Cameron kommer att rösta emot och just nu talar inte mycket för att han ska nå den blockerande minoriteten. Även om det finns de som tror och hoppas att en annan kandidat ska trollas ur hatten och Juncker får rådet som tröstpris så finns det mycket som talar för att vi går mot ett historiskt toppmöte.

Financial Times har beskrivit det det överskådligt, här är några av de viktigaste punkterna:

*Stats- och regeringscheferna får vika ned sig gentemot parlamentet. Paradigmskifte när det gäller maktfördelning inom EU. Förlorare är både kommissionen och rådet.

*Efter Costa vs Enel, 1964, som slog fast att EU-lag gällde över nationell lag är det här ett av största skiftena som skett.

*Det ökar risken för #Brexit – Storbritanniens utträde ur EU.

*Kommissionens roll som ”höjd över politiken” urholkas för att istället politiseras.

Man undrar om de närvarande stats- och regeringscheferna i EPP visste vad de gav sig in på när de släppte fram Spitzenkandidaten som tankeidé. Knappast på allvar kunde dom tro på att det skulle gå ända hit, så snabbt…

Läs gärna: Det blir Juncker och A true modest proposal som handlar om hur EU borde hantera valet 2019.

När jag ser bilden på Cameron och van Rompuy så är det svårt att se det är två Merry Men in tights som träffas…

Snarare undrar jag om inte David Cameron just nu identifierar sig med Errol Flynn från den klassiska filmen om Lätta Brigadens anfall, odödliggjord av Lord Alfred Tennysons dikt:

Half a league, half a league,
Half a league onward,
All in the valley of Death
Rode the six hundred.
”Forward, the Light Brigade!
”Charge for the guns!” he said:
Into the valley of Death
Rode the six hundred.

”Forward, the Light Brigade!”
Was there a man dismay’d?
Not tho’ the soldier knew
Someone had blunder’d:
Theirs not to make reply,
Theirs not to reason why,
Theirs but to do and die:
Into the valley of Death
Rode the six hundred.

Cannon to right of them,
Cannon to left of them,
Cannon in front of them
Volley’d and thunder’d;
Storm’d at with shot and shell,
Boldly they rode and well,
Into the jaws of Death,
Into the mouth of Hell
Rode the six hundred.

Flash’d all their sabres bare,
Flash’d as they turn’d in air,
Sabring the gunners there,
Charging an army, while
All the world wonder’d:
Plunged in the battery-smoke
Right thro’ the line they broke;
Cossack and Russian
Reel’d from the sabre stroke
Shatter’d and sunder’d.
Then they rode back, but not
Not the six hundred.

Cannon to right of them,
Cannon to left of them,
Cannon behind them
Volley’d and thunder’d;
Storm’d at with shot and shell,
While horse and hero fell,
They that had fought so well
Came thro’ the jaws of Death
Back from the mouth of Hell,
All that was left of them,
Left of six hundred.

When can their glory fade?
O the wild charge they made!
All the world wondered.
Honour the charge they made,
Honour the Light Brigade,
Noble six hundred.

Eller som det tillskrivs en åskådare, ”det är vackert men inte krig…”

(PO)

Striden om kommissionens ordförande ”for Dummies”

Publicerat den av
Image

SPEGEL, SPEGEL på väggen där, säg mig vem i Europa som mäktigast är. (Jean-Claude Juncker)                                                                                                                        Foto (C) Europeiska Unionen 2014

Det är mycket snack om Juncker, kommissionens ordförande och spekulationer om Reinfeldt är en kandidat eller inte. Här kommer en sammanfattning ”Commission president battle for dummies”.

Vem är kommissionens ordförande? – Idag är det en portugis som suttit i tio år som heter José Manuel Barroso. Han är högerpolitiker och med i samma gäng som KD och M. När han var ung var han arg maoist. Nu är det dags att byta och det vem som ska få jobbet är vad man bråkar om.

Hur ska ordföranden utses? – Det är det som bråket handlar om! Tidigare har man gjort si, men nya regelboken (Lissabonfördraget) säger så, och det har Europaparlamentet tolkat så här och det tycker några regeringschefer är korkat, för det ska ju vara så.

Så vad säger regelboken? – Att regeringscheferna (i det som kallas för rådet/Europeiska rådet) ska ta hänsyn till valet när man med minst kvalificerad majoritet (typ bra många fler än hälften) ska föreslår en ny ordförande.* Sedan ska minst 376 av 751 ledamöter i parlamentet rösta ja. **

Vad vill Europaparlamentet med sitt ”så här”? – Europaparlamentet som du precis varit med och valt för kommande fem år (eller så gick du inte och röstade) säger att rådet har att välja någon av deras handplockade kandidater och framför allt den vars partigrupp fick flest röster ska ha första tjing på att få jobbet. Det eftersom man sagt till väljarna att det är en av de här som blir kommissionens ordförande.

Sade man det, det minns jag inte från valrörelsen? – Inte så konstigt att du inte känner igen det, för de flesta svenska partier teg som muren om att en röst på S var en röst på Schulz, en röst på MP och Piratpartiet var en röst på Keller, en röst på M och KD var en röst på Juncker, en röst på Vänsterpartiet var en röst på Tsipiras. En undersökning före valet som gjordes i tolv länder med 9000 personer visade att de flesta faktiskt inte hade en aning om det här, så du är inte ensam! Det är dessutom stora skillnader på debatten i olika länder, vilket gör det mer komplicerat.

Hur då skillnader mellan länder? – I Sverige pratade vi inte särskilt mycket om de här kandidaterna. I Storbritannien kan man säga att man inte pratade alls om det, medan i Tyskland pratade man jättejättemycket om det. Och då blir det problem!

Hur då problem? – Jo, för i London säger man att om man gör som parlamentet vill så är det ett svek mot väljarna och odemokratiskt. Ja närmast en statskupp! I Berlin säger man att om man sviker väljarna genom att välja någon annan än de som vill parlamentet vill så är det odramatiskt och närmast en statskupp! Framför allt handlar snacket om Juncker eftersom han är kandidat för den grupp som blev störst, högergruppen som heter EPP (M & KD)

Vad har Rådet för problem med parlamentets ”så här”? – Man kan säga att en del som Fredrik Reinfeldt tycker att ”så här” skulle vi inte göra, det är så det ska vara som jag tolkar regelboken. Andra som David Cameron tycker att den utvalde kandidaten Juncker är för mycket en F-n, ja inte som han med bockfötter utan för mycket Federalist, en som vill ha mer av ett Europas Förenta Stater. Sen finns det förstås de i rådet som säger att de är bekväma med Juncker.

Juncker – hur är han då? – Det finns de som gillar honom och säger att han är bra, klok, duktig, erfaren och schysst. Det finns de som ogillar honom och säger att han är gammal, tröttmössa, inte vad Europa behöver, osv. Engelsk press tar i mest.

Men vem här han då den där Juncker??? – Luxemburgare. Veteran. Läs mer här.

Handlar det bara om sandlådenivå om vem som ska få bestämma mest, eller finns det andra konflikter i det här? – Det finns absolut fler konfliktytor. En handlar om vilken roll ska institutionerna inom EU ha (som redaktör Küchler bloggat om på SvD). Ska EU-kommissionen utveckla sig till en ”regering” med en ”premiärminister” i spetsen (som federalisterna vill) eller ska kommissionen vara det som den skapades för att vara, mer som edsvurna tjänstemän som oberoende ska verka för Europas bästa. Kommissionen har också rollen som fördragets väktare och kan säga ajabaja till medlemsländer som inte sköter sig, och dra länder inför domstol om de trots ajabaja inte skärper sig och är utöver det konkurrensmyndighet inom EU.

Hur ska det här sluta då? – Traditionellt brukar det bli en väldig kompromiss när alla ska vara enig och allt förankrat. Risken nu är att det blir oenigt. Men vi ska komma ihåg att man kan kompromissa på många sätt, det är ju flera poster som ska delas ut och då kan man ju ge plåster på såren på den som är mest sur så att den blir mindre sur.

Vilka fler poster handlar det om? – Ordförande för Europeiska Rådet och jobbet som EU:s utrikeschef är de två största och hetaste pusselbitarna, men man ska inte glömma talmannaposten i Europaparlamentet som ytterligare en post att kohandla om. Mindre bitar i pusslet är olika tunga portföljer inom EU-kommissionen.

Pusslet med de stora bitarna bör innehålla en socialdemokrat, minst en kvinna och minst en från östra Europa. Alla förståsigpåare älskar just nu att spekulera i namn till höger och vänster och olika poster hit och dit. Typ så här: ”Om Nisse får det jobbet, så passar Fadime där och då kan Francois bli det.” ”Nej, nej jag tro mer på Fadime där, Pekka får det och så Andrea det där” Jag älskar också dom här spekulationerna 🙂

Reinfeldt har nämnts har jag sett, är han kandidat till jobbet? – Fredrik Reinfeldt har dykt upp här och där i brittiska källor, jag skrev om det i onsdags. Man kan väl säga så här att Fredrik Reinfeldt kommer INTE att vara en kandidat till jobbet innan han blir vald av Rådet med garantier att bli godkänd av parlamentet. Så nej, Reinfeldt är ingen kandidat, av många skäl – som att han inte vill berätta för oppositionen att kan tänka sig sluta före valet, men det finns en möjlighet att han så småningom blir vald, visst, men han kommer inte säga annat än nej innan han får jobbet. Samtidigt cirkulerar det tusen rykten och spekulationer, och turerna (om nu inte Rådet backar) kan bli många och långa.

När ska det vara klart? – Tidtabellen är att på toppmötet när Europeiska Rådet träffas 26-27:e juni så ska regeringscheferna ha sin kandidat klar. Den personen bör då rimligtvis också vara förankrad med de stora partigrupperna i Europaparlamentet för att bli godkänd av parlamentet under sessionen 14-17 juli i Strasbourg. Men det finns de som tror att det kommer att ta längre tid, kanske till hösten till och med.

Vad händer om parlamentet röstar ned kandidaten? – Då får regeringscheferna enas om ett nytt förslag och så röstas det igen i Europaparlamentet. Och igen. Och igen…tills det är klart.

Vad har allt det här för betydelse för mig då? – Den som är kommissionens ordförande leder arbetet med att ta fram alla lagförslag inom EU. Det är superdupermäktig post och en nyckelspelare i hur EU ska utvecklas och styras, och konkret så handlar det om beslut som bestämmer vilka kemikalier som ska finnas i dina kläder, regler som bestämmer hur din arbetstid ska få se ut, hur mycket partiklar du får andas in på gatan i stan, hur upphovsrätten ska se ut och mycket, mycket annat. Du möter tusen olika saker under en dag, från det du vaknar till det du somnar. Därför angår det här dig!

Jag har skrivit mer om det här i bland annat DT & GD och här på bloggen, och så förstås det där med Reinfeldt. Sedan ältade jag det här problemet med att det var så tyst i svenska debatten om partigruppernas kandidater under valrörelsen i de flesta partier. Läs det här.

(PO)

*Kvalificerad majoritet i Rådet är ”minst 55 % av rådsmedlemmarna som innefattar minst 15 av dem och representerar minst 65% av EU:s befolkning. En blockerande minoritet kan skapas av minst 4 rådsmedlemmar.”

**Kvalificerad majoritet i Europaparlamentet är 50% av ledamöterna plus en (minst 376 st). Det innebär att folk måste vara närvarande i kammaren i stor utsträckning. Konkret skulle jag säga att det behövs stöd från de stora grupperna EPP (M & KD) samt Socialdemokraterna och helst Liberalerna (ALDE) för att vara säker på att ha tillräckligt många ledamöter som är på plats och säkra sig mot sura minoriteter i grupperna som lägger ned sina röster eller röstar emot.

Lång natts färd mot dag

Publicerat den av

Många har skrivit spaltmeter av analyser och klokskaper kring toppmötet som nu äntligen (anar ni ironin) ska lösa krisen. Jag har sagt det förut och säger det igen, det är inte första och inte sista mötet som behövs. EU tar ofta små-små steg och ibland små-stora steg och någon gång då och då stora steg, men det behövs alltid nya möten för att hantera det förra mötet och reda ut, förtydliga och konkretisera.

När det gäller Eurokrisen så är mitt stalltips att den tar oss snabbare mot en fördjupad union, samtidigt gungar båten och den kan välta. Det är inte en omöjlighet att euron kraschar och panik utbryter – och vad som händer då vill få tänka på. Samtidigt är det sådana scenarion som bland annat Sarkozy försöker skrämma med för att skapa handlingskraft och få igenom åtgärder.

Det blir en lång natt i Bryssel för stats- och regeringscheferna. Rubriken parafraserar O´Neills Lång dags färd mot natt. Låt oss bara hoppas att Brysseldramats aktörer inte är lika trasiga och dysfunktionella som pjäsens roller…

Läs analyser och rapportering på Europaportalen ”Reinfeldt: Fördragsändringen tar för lång tid”, SvD:s Küchler ”Avgörandets stund är kommen”, E:24 Sarkozy: Europa kan explodera” och EUobserver.

(PO)

Ännu ett toppmöte om den stora KRISEN

Publicerat den av

Idag hålls ännu ett toppmöte inom EU med anledning av den stora KRISEN, den som handlar om framför allt Grekland, men som nu hotar banker och riskerar att dra andra länder med sig.

Jag har bloggat ganska mycket om Grekland, Tyskland och Frankrike och det politiska ledarskapet. Om hur krisen kunde ha undvikits om inte de stora länderna också hade fuskat med stabilitetspakten, om grekisk inkompetens, och dynamiken mellan Frankrike och Tyskland. Läs inläggen under taggen Grekland. Idag nöjer jag mig med att konstatera att troligtvis löser inte det här mötet frågorna – nu heller. Räkna med fler toppmöten och kast mellan hopp och förtvivlan både på börser och i analyser.

Rekommenderar idag SVT:s Rolf Fredriksson, min tidigare kollega i Bryssel, som inför läsning. Hans analys inför dagen hittar du här.

Läs även: SvD, SVT, SVT,  SVT, DN, DN, EUobserver och Europaportalens liveblogg.