Gissa vart Greklands premiärminister Alex Tsipras reser på ett av sina första officiella besök…
…rätt gissat…
…Moskva.
Vissa källor säger att det är det första officiella besöket, men Ekathimireni.com konstaterar att det finns ett tysklandsbesök före där Tsipras ska diskutera ekonomin i Grekland med Merkel. Att flytta fram Moskvabesöket från det tilltänkta i samband med segerdagen i maj är en intressant signal, både inför Merkelmötet och veckans toppmöte.
(PO)
De som säger att ett litet EU-land kan få inflytande genom aktivitet har i det senaste Poängkortet för EU:s utrikespolitik fått ett starkt argument. Det är ett researchprojekt från tankesmedjane European Council on Foreign Relations som årligen gör en bedömning av EU:s hantering av resten av världen. Första gången det släpptes var 2010.
Sverige kommer på en delad andra plats som ledare i olika politikområden. Bara Tyskland är mer aktiv än Sverige och Storbritannien. Jämför Sveriges elva poäng med exempelvis Finlands mer go-with-flow på 2.
Klicka på bilden för att läsa rapporten.
”Sweden’s high score is linked to its activist diplomacy and its commitment to playing an important role in shaping and supporting collective European decision-making.”
Rapporten pekar på allt från Kinapolitiken, klimatförhandlingarna och demokratistöd till MENA, men också stora insatser för syriska flyktingar. Men även undantag noteras:
”Sweden was notably absent from the list of countries who continued to push, even in small ways, for media freedom in Russia.”
Sverige får en ”Leader”-poäng mer än förra året och tar sig upp från en delad tredje plats till en delad andra. Fjolårets etta Frankrike har sjunkit ned till fjärde plats.
Sen ska man som Björn Fägersten påpekar alltid idka självrannsakningar när man tittar på en ranking.
För statsvetare som sysslar med EU/utrikespolitik är det här ungefär som ett VM, några kommentarer i urval:
(PO)
Dimas fick inte 180 röster. Nyvalet ett faktum. Skärmdump från skai.gr
Valkampanjen är slut, nu återstår för grekerna att välja väg. Vad som än händer kommer det att bli ett nytt kapitel som skrivs när grekernas röster räknats efter söndagens val. Mycket talar för att Syriza vinner och med det också ånyo ett spel med Svarte Petter som kan leda både till grekisk statsbankrutt och till ny eurokris.
Syriza har byggt upp förväntningar hos grekiska folket om att leverera mindre svångrem, och risken är stor för besvikelse om partiet väl vid makten blir pragmatiskt. Samtidigt kan priset bli högt om man inte blir pragmatiskt. Både Tyskland och Finland har visat sig rätt kallsinniga till stora skuldavskrivningar eftersom synsättet är att grekerna själva behöver städa upp efter krisen.
Samtidigt har många flyttat undan stora belopp från grekiska banker under senaste tiden för att förbereda sig för smällen.
På många sätt är det beklagligt för Grekland att hamna i valurnorna redan nu, ett år för tidigt. Jag har skrivit längre blogginlägg både inför nyvalskrisen (medverkar i DT &GD om grekiskt chickenrace ), om bakgrunden (farlig inblandning av Juncker i grekiskt chickenrace) och när den var ett faktum (Greklands parlament öppnar för ny Eurokris).
Valet kommer i en tid när siffrorna för Grekland började peka åt rätt håll även om effekterna tar tid. Det finns också konkreta positiva exempel att lyfta fram i den annars ganska mörka rapporteringen, SVD skriver om ett läkemedelsföretag och IT-sektorn har fått flera uppstartföretag. Här är även EU-kommissionen inblandad genom Task force for Greece som hjälper Grekland att implementera sitt reformprogram.
Business Insider har uppmärksammat IT-företagen i ”Greece is becoming huge start up incubator despite economic crisis” och listar flera företagsexempel.
Digitaliseringen av det grekiska samhället bidrar också till att effektivisera den grekiska byråkratin och möjligheten att beskatta. Tillit och öppenhet är också förbättringsområden för den grekiska administrationen. Svensk-greken Dimitris Dimitriadis som jobbar i Task force for Greece skriver om det i gästinlägg hos dåvarande kommissionären Neelie Kroes och lyfter fram ett exempel:
Att det grekiska parlamentet inte blev enig om att välja Dimas till president orsakade nyvalet. Foto (C) European Union – EP
Cl@rity (”Diavgeia” in Greek) is an initiative that makes it mandatory for all public agencies to publish any decision – financial or otherwise – on the internet. Citizens gain immediate knowledge of how much their agencies spend and can make comparisons, while the entire public administration becomes more transparent and decision-makers more accountable.
Som sagt var Grekland rör på sig, åt rätt håll, om än långsamt. Frågan är vad som händer efter söndagen. Spänn fast säkerhetsbältet, för det lär blir kunna bli en gropig färd vidare.
(PO)
Ett skämt som passade min torra humor…
Antingen är det jag som helt missat det i fem år, eller så är det att mandatperioden snart är slut och EU-kommissionärerna släpper loss lite mer. Men just nu är flera av dom riktigt roliga. Jag bloggade om Georgieva som kommenterade en kommissionärs-stand-in på en räddningsövning.
Och nu igår slog ”sportkommissionären” Androulla Vassiliou till med riktigt kul fotbollstweetande med undertecknad.
I sammanhanget så är det bra att veta att tyskarna dängde till Portugal med 4-0 och EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso är just portugis. Till skillnad från Barroso som höll sig borta i Baku så satt Angela Merkel på läktaren på plats i Brasilien, eller satt och satt förresten…
Så ska en match följas. pic.twitter.com/AXJrbqV0jd
— Peter Wolodarski (@pwolodarski) June 17, 2014
Följ Vassiliou på twitter här.
(PO)
Schulz på kampanjbesök i Umeå. Fotograf: Mattias Larsson.
I veckan stod det klart att Martin Schulz siktar på att ta tillbaka gruppledarposten i Socialdemokraterna i Europaparlamentet. Schulz har också utsetts till partigruppens förhandlare i EU-kommissionsordförandefrågan, där parlamentets kandidat just nu är Jean-Claude Juncker, något som bl a Storbritannien motsätter sig i rådet.
Det tog två dagar efter valet för Schulz att öppet erkänna att Juncker hade första tjing på jobbet som ordförande i kommissionen, men med reservation att det är hans tur att försöka få en kvalificerad majoritet i Rådet om Juncker inte får det. Det innebär i förlängningen att Socialdemokraternas förhandlingsman kommer att förhandla delvis om sig själv.
Nu räknar dock ingen bedömare att Schulz kommer i fråga för uppdraget, så därför ter sig beskedet att Schulz vill bli vald till gruppledare den 18:e juni som ett tröstpris. Schulz hade uppdraget innan han blev parlamentets talman.
Det här innebär att de två största grupperna kommer att ledas av tyskar, EPP valde i veckan Manfred Weber till sin gruppordförande. Det är också troligt att De Gröna väljer tyskan Ska Keller (som också var en av ”Spitzenkandidaten”) till en av sina gruppledare. Sett ur ett större perspektiv är det olyckligt för Europaparlamentets legitimitet om de större och mer inflytelserika gruppens ledare kommer alla från och ett samma land. Det är om man ska vara krass mer känsligt att det kommer från Tyskland som redan nu är en tungviktare ekonomiskt och politiskt än om samtliga skulle komma från säg Nederländerna.
Den troliga effekten av valresultatet är att EPP (Moderaterna & Kristdemokrater) och Socialdemokraterna kommer att göra upp ännu fler lagförslag än de 70% som det handlade om förra mandatperioden (i en mätning i en Timbrorapport). Om då allmänhetens bild av detta blir att Manfred Weber och Martin Schulz sitter på en bierstube och kohandlar så kommer det att slå mot valdeltagandet 2019 och gynna de mer EU-skeptiska krafterna.
Under semester och period med intensivt jobbande har det blivit stiltje på bloggen. Stilla är väl inte rätta ordet för att beskriva den växande eurokrisen. Berlusconi har fallit, Spanien har fått ny regeringen, Belgien har fått sänkt kreditbetyg och den ungerska valutan är under attack.
De dystra framtidssiarna blir fler och fler. Economist ägnar senate numret åt Eurons utmaningar, the FT:s kolumnist ger euron bara dagar kvar.
Risken ökar nu snabbt för att marknaden tvärviker i flera länder och att det blir politiska panikreaktioner som leder till en kedja av händelser som slutar med att Euron som vi känner den idag går under.
Ett sådant scenario skulle också innebära påfrestningar för hela EU. Det är möjligt att några nordliga länder (läs Tyskland, Finland, Holland och Österrike) skulle behålla en gemensam valuta medan Frankrike skulle hamna på fel sida med sina vikande kreditbetyg och tyngda banksektor. I sådana fall skulle den historiska EU-axeln mellan länderna vid Rhens stränder vara ett minne blott.
Det är dysterscenariot för EU-vänner. Mitt stalltips lyder fortsatt process mot överstatlighet eftersom inget enskilt land kan lösa krisen. Det kan bli en kämpig jul för Europas politiska ledare och skattebetalare. Går vi mot ett Eurons Harmageddon eller reser sig Euron och unionen sig som en Fågel Fenix hur krisens aska?
(PO)
Idag hålls ännu ett toppmöte inom EU med anledning av den stora KRISEN, den som handlar om framför allt Grekland, men som nu hotar banker och riskerar att dra andra länder med sig.
Jag har bloggat ganska mycket om Grekland, Tyskland och Frankrike och det politiska ledarskapet. Om hur krisen kunde ha undvikits om inte de stora länderna också hade fuskat med stabilitetspakten, om grekisk inkompetens, och dynamiken mellan Frankrike och Tyskland. Läs inläggen under taggen Grekland. Idag nöjer jag mig med att konstatera att troligtvis löser inte det här mötet frågorna – nu heller. Räkna med fler toppmöten och kast mellan hopp och förtvivlan både på börser och i analyser.
Rekommenderar idag SVT:s Rolf Fredriksson, min tidigare kollega i Bryssel, som inför läsning. Hans analys inför dagen hittar du här.
Läs även: SvD, SVT, SVT, SVT, DN, DN, EUobserver och Europaportalens liveblogg.
Temperaturen kring euron fortsätter att stiga. Fler och fler signaler om att beslutsfattare runt omkring i Europa börjar bli nervösa när det gäller euron och dess framtid hopar sig.
De länder som ska införa valutan enligt fördragsåtaganden, som Sverige, skattar sig just nu lyckliga att man inte kom med. Trots att Sverige röstade nej i folkmomröstningen så är egentligen Sverige bundet av fördraget att införa Euron när konvergenskriterierna är uppfyllda – vilket Sverige medvetet valt att inte uppfylla. Under min tid i EU-kommissionens pressrum 2006-2007 kom frågan flera gånger till EU-kommissionens talesmän när man skulle skruva åt tumskruvarna på Sverige så att man uppfyller sina åtaganden.
Just nu är många Eurovänner glada över att Sverige står utanför. I Agenda i söndags sade bland annat finansminister Anders Borg att det var skönt att Sverige inte är med, läs mer i Expressen. Men regeringskamraterna i Folkpartiet är de enda som just nu i Sverige ändå förordar ett medlemskap – som i fredags på SvD Brännpunkt.
Det är snarare Borgs försiktighetslinje som präglar inriktningen i andra länder än Birgitta Ohlssons europositiva hållning.
Euractiv rapporterar idag om AFP som uppger att flera nya medlemsstater i EU, som också har förbundit sig att införa Euron när de är redo, nu tvekar och vill ta sig ur sina förbindelser. Diplomatiska källor pekar ut sju länder som är överväger folkomröstningar för att ändra sina fördrag med EU. Det är förutom tidigare euroskeptiska Tjeckien med presidenten Vaclav Klaus i spetsen och Ungern som hintat åt det här hållet tidigare, även Bulgarien, Lettland, Litauen, Polen och Rumänien. Samtliga länder kom med 2004 eller 2007. De här länderna har också krävt att få sitta med vid bordet när euroländerna diskuterar krisen, eftersom besluten också påverkar länder som också är förbundna att gå med i framtiden.
Cypern, Estland, Malta, Slovakien och Slovenien som också de kom med i den femte utvidgningsvågen har redan infört Euron som valuta.
Samtidigt ökar trycket på Grekland med ryktena om en statskonkurs, och diskussionerna om ett land kan lämna eller inte går heta. EU-kommissionen försöker skapa lugn genom att slå fast att det inte går att lämna eurosamarbetet (till skillnad från själva EU som genom fördraget fått en utträdesklausul och att det finns anledning till optimism efter 2012. Men ihärdiga rykten om att Tyskland förbereder sig för ett grekiskt ”worst case/statskonkurs” får bankaktierna att falla rapporterar SvD. Om reaktionerna är överdrivna eller inte låter jag vara osagt, men det är tecken på instabiliteten och hur nervöst läget är.
Att allt fler länder mer eller mindre öppet pratar i termer som Anders Borg, ”skönt att vi inte är med”, visar bara på lägets allvar. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen – nyckeln för framtiden är vad de fransk-tyska politikerna nu förmår att göra för att hantera krisen.
(PO)
EUbloggen 