Extra indirekt ministerrådsval är inställt

Det tidigare aviserade utlysande av extra indirekt ministerrådsval är avblåst. Efter det indirekta ministerrådsvalet i höstas kan man anklaga partierna för att inte ha redogjort för väljarna vilken politik man man ämnade driva i EU:s ministerrådet men orsaken till att extra val diskuterades var inrikespolitiska.

EUbloggen konstaterar att det hade varit intressant om partierna fått chansen att göra om och göra rätt i att få in EU-perspektivet i valet såsom rekommenderades i SNS Demokratirådsrapport för fem år sedan, en rekommendation för att undanröja demokratiunderskott i svensk EU-politik. Två konkreta förslag skickades till partierna, att bli bättre på att förklara hur “skenbart nationella frågor ofta har en europeisk nivå” och att inte avstå från att söka konflikt i frågor som hanteras på EU-nivå eftersom det försvårar att utkräva ansvar.

Nu får vi vänta, kanske, till 2018. Men å andra sidan var sannolikheten låg att partierna redan i mars hade klarat av EU-dimensionen.

(PO)

Den som vill läsa hela överenskommelsen hittar den här.

Fördel Juncker mot Schulz

Image

I den senaste sammanställningen av europeiska opinionsmätningar från Pollwatch har EPP tagit greppet mot PSE och utökar nu försprånget i prognosen till 11 mandat (216-205) jämfört med förra veckans sammanställning då skillnaden var blygsamma fem mandat. EPP är partigruppen där moderater och kristdemokrater ingår och det är framför allt efter framgångar Spanien, Rumänien och Polen för EPP och bakslag för PSE, där Socialdemokraterna sitter, i Frankrike och Polen.

Det betyder att EPP:s officiella kandidat till posten som ordförande för EU-kommissionen, Jean-Claude Juncker, har skaffat sig fördel i matchen mot S-kandidaten Martin Schulz.

(Förtydligande tillägg – som väljare röstar du på ett svenskt parti, det partiet är med i en partigrupp i Europaparlamentet som i sin tur har utsett sin officiella kandidat till posten som Kommissionens ordförande. Det nya med årets val är att fördraget säger att Europeiska Rådet (EU:s stats- och regeringschefer) ska ta hänsyn till Europaparlamentsvalets resultat i vem de föreslår. Partigrupperna har tagit det här steget längre och utsett sina officiella kandidater som de därigenom vill tvinga på Europeiska Rådet att välja mellan. Den som Rådet föreslår ska sedan godkännas av en majoritet av parlamentet, om parlamentet säger nej måste Rådet föreslå  en ny, som ska godkännas av en majoritet av rådet (ja, ni börjar ana det här kan bli en rysare i sig och är värd ett eget blogginlägg)).

Liberalerna ALDE (där C och FP ingår) har ett säkrare grepp om tredje platsen i den här mätningen, GUE-NGL (Vänstergruppen) ligger fyra och sedan är det jämn huggning om femte platsen mellan De Gröna (Miljöpartiet och Piratpartiet) och de båda etablerade eu-skeptiska högergrupperna ECR och EFD (där inga svenska partier ingår).

För Sveriges del använder sig Pollwatch av SVT:s mätning i mandatfördelningen och inte SKOP:s. Alla Pollwatchsiffror hittar du här.

Tillståndet till höger i fältet kommer att fördjupas i ett särskilt blogginlägg.

Skärmavbild 2014-05-07 kl. 19.13.29

Fotnot: Bilden på Juncker är hämtad från dennes Flickrsida med CC-licens

SD riskerar att bli ensamma i Bryssel

sd-affisch
Debuterar idag som fri kolumnist på Gefle Dagblads ledarsida, och kommer att medverka några gånger fram till valdagen 25:e maj. Mitt första bidrag handlar om en fråga som jag ägnade tid åt första gången redan 2007, Sverigedemokraterna och gruppfrågan. Den gången handlade det om SD skulle, vid mandat 2009, gå med i Le Pens dåvarande partigrupp ITS. Nu sju år senare är frågeställningen den samma även om ITS inte längre finns, och svaren från SD de samma (att de vet för lite). Utan partigrupptillhörighet blir eventuella parlamentariker högavlönade bänknötare och dyra bidragsmottagare i utlandet, men frågan är om SD är beredd att betala priset för vad en partigrupp kan innebära för intresset hos svenska väljare att rösta på partiet.

Läs krönikan här!

(PO)