Löfvens laguppställning i rådsmatcherna

Åsa Westlund (S) Foto (C) European Union 2014 EP

Åsa Westlund (S) redo för ministerpost Foto (C) European Union 2014 EP

Sverige är i väntans tider efter det Indirekta Ministerrådsvalet i söndags (aka Riksdagsvalet). Huvudspåret är att socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven blir statsminister i en minoritetsregering där även Miljöpartiet ingår. Statsministern själv Stefan Löfven (S) har inga erfarenheter från EU:s institutioner men väl från Europeiska Metall. Vilka som kommer att representera Sverige i EU:s olika ministerråd är ännu en bit bort men EUbloggen listar de hetaste kandidaterna med EU-erfarenheter.  Det är framför allt i sitt eget socialdemokratiska parti som Stefan Löfven kommer att hämta statsråden som spelat politisk boll i Bryssel, Strasbourg och Luxemburg tidigare.

Heta namn med STOR EU-erfarenhet

Margot Wallström (S) – EU-kommissionär under åren 1999-2009. Först som miljökommissionär och därefter vice ordförande i EU-kommissionen med institutionella relationer och kommunikation på sitt bord. Margot Wallström tippas av många som utrikesminister. Henrik Brors lanserar henne dock som en vice statsminister som kan sekundera Stefan Löfven på plats under toppmötena. En variant skulle också kunna vara att kombinera det med EU-ministeruppdraget. Ett långskott är att Wallström skulle få ta hand om ett kombinerat klimat & miljödepartement som departementschef med en miljöpartist eller rent av två i departementet som statsråd.

Åsa Westlund (S) – Europaparlamentariker under åren 2004-2014. I EUbloggens ögon en självskriven socialdemokratisk minister ur den nya generationen med goda europeiska kunskaper. Åsa Westlund kan vara kandidat både till EU-ministerposten men även på poster som klimatminister, miljöminister och konsumentminister.

Heta namn med EU-erfarenhet

Ibrahim Baylan (S) – har ministerrådserfarenhet från sin tid som skolminister 2004-2006. Baylan har en bred politisk profil där han har varit ordförande i trafikutskottet, partisekreterare och skolpolitisk talesman. Tar han inte plats i utbildningsdepartementet lär Löfven kunna använda honom exempelvis som infrastrukturminister eller varför inte som näringsminister.

Morgan Johansson (S) – var folkhälsominister 2002-2006 och har sin EU-erfarenhet från ministerrådet under den tiden. 2010-2014 satt han som ordförande i justitieutskottet. Johansson är möjlig justitieminister men lär också vara möjlig i andra roller.

Ylva Johansson (S) – har två ministerperioder och sina EU-erfarnenheter från 1994-1998 som skolminister och 2004-2006 biträdande socialminister med vård och äldreomosorg på sitt bort. Idag vice ordförande arbetsmarknadsutskottet och kandidat till arbetsmarknadsminister.

Carin Jämtin (S) – var biståndsminister 2003-2006 och är idag partisekrerare. Jämtin torde ingå i en regering och kan ta många olika ministerroller, från utrikesminister, till näringsliv, arbetsmarknad och socialminister.  

och så EUbloggens tips till Stefan Löfven…

Göran Färm (S) – Europaparlamentariker 1999-2004 med rapportörskap för EU:s budget 2003, därefter rådgivare åt Wallström och sen tillbaka 2007 i Europaparlamentet fram till valet i maj. I Färm har Löfven en erfaren korridorräv och förhandlare med goda kontakter och lång erfarnhet. Om EUbloggen var Stefan Löfven skulle ett av de första samtalen gå till Göran Färm och få honom att kliva in rollen som exempelvis Samordningsminister med EU-ansvar, för att kunna vara stöd och guide och lite mer av en överrock till de internationellt oerfarna ministrarna. I ett europeiskt perspektiv är heller 65 år inget hinder för en ministerpost.

Jokrar till ministerposter med varierande EU-erfarenhet

Isabella Lövin (MP) – framgångsrik Europaparlamentariker, men lär få stanna kvar i parlamentet för att MP hämtar ministrarna från hemmaplan.

Peter Eriksson (MP) – skulle i stort sett bara hinna skriva in sig i parlamentet innan det var dags att vänta hem till en ministerpost. Inte särskilt troligt.

Marita Ulvskog (S) – lär stanna kvar i Europaparlamentet.

Thomas Bodström (S) – comeback som justitieminister eller varför inte utrikeshandelsminister, en jurist kan ju behövas för TTIP & TISA. 

Jens Orback (S) – kanske biståndsminister?

Det är snart dags för nationalsång och matchstart för Löfvens lag. Men eftersom hela spelartruppen är tunn när det gäller EU-erfarenheter så räkna med att Wallström och Westlund bör få nyckelroller. Lite besvärligt är det för Miljöpartiet som saknar ministerkandidater med EU-erfarenheter, kanske kan det åtgärdas på tjänstemannasidan? Och om Stefan Löfven lyssnar på EUbloggen så tar han in Göran Färm i laguppställningen också…

(PO)

 

PARTIGRUPPERNA: Störst – ökar mest – minst

PARTIGRUPPERNA från vänster till höger

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 21.18.12

*I valresultatet ingår nya partier + grupplösa förra mandatperioden

När deadine passerat är det det dags att summera utfallet i det som jag skämtsamt kallat för MEP-draften, dvs perioden efter valet där det förhandlas om vilka partier som ingår i vilka grupper. Den stora nyheten före deadline var att EAF med högerextrema partier som Nationella Fronten mfl inte lyckades klara kriterierna att ha minst 25 ledamöter från en fjärdedel av medlemsländerna.

Den stora skrällen är att ALDE tappar sin traditionella position som tredje största partigrupp och är numera bara fyra. Vinnare i bronskampen är gruppen ECR med EU-skeptiska högerpartier som breddats till att numera omfatta mer populistiska partier. EPP (Moderater & Kristdemokrater) och S&D (Socialdemokrater) är fortsatt utan konkurrens de största partigrupperna.

EFD där Sverigedemokraterna ingår blev minsta partigrupp även den här gången men ökar i antal medlemmar på grund 5stjärnerörelsen i Italien och valframgångar för UKIP. I antal tappade mandat jämfört med förra mandatperioden är EPP och ALDE parlamentets förlorare, men där förlusten av ALDES självklara tredje plats svider mest.

Partigruppernas storlek har betydelse inte bara i praktisk maktpolitik (att få igenom sin politik) utan även i fördelning av maktposter i parlamentet. Parlamentet använder sig av d´Hondt-metoden för att fördela utskottsordförandeposter, vice ordförandeposter och rapportörskap där ju större grupp desto mer ”poäng” finns att skaffa sig poster. Här har storleksordning betydelse i vem som väljer först.

Hur politiken påverkas och hur olika konstellationer kan se ut kan du läsa här.

Officiell uppräkning av grupperna på parlamentets hemsida.

Titta gärna igenom en ganska pedagogisk video från Europaparlamentet hur det här med partigrupperna fungerar.

Skärmavbild 2014-06-24 kl. 22.04.57

Klicka på bilden för att komma till filmen

(PO)

 

 

A true modest proposal for EU 2019

A_Modest_Proposal_1729_Cover

The Original

There was a good point with the Spitzenkandidaten in trying to achieve a true pan-European debate instead of 28 national debates before the European Parliament election.

Unfortunately that debate was only present in some member states, such as Germany, Austria and Luxembourg.

In others like Sweden and United Kingdom there was silence, huge silence about the connection between Spitzenkandidaten – brought forward by the European party groups – and your national choice on the ballot who to send from your country to the European Parliament.

This connection is both unfortunate and not functioning with the national debate in the member states. Another valid objection to the Spitzenkandidaten was that no current prime minister was in the race since it is impossible to leave the national position in order to campaign on a European level (and of course for domestic reason to so openly abandon your position as the Head of Government).

In order to avoid the mess with this years Spitzenkandidaten and to do it more transparent and more democtratic with voters well ahead of elections without the pain of agreeing on a new treaty my (true) modest proposal for EU 2019 is following:

1) Council and Parliament does interpret the Treaty the same way…”Taking into account the elections to the European Parliament and after having held the appropriate consultations, the European Council, acting by a qualified majority, shall propose to the European Parliament a candidate for President of the Commission. This candidate shall be elected by the European Parliament by a majority of its component members. If he does not obtain the required majority, the European Council, acting by a qualified majority, shall within one month propose a new candidate who shall be elected by the European Parliament following the same procedure”. …by making an agreement that Member States will have a consultative election parallell with the European Election 2019.

2) The candidates on the ballot in the consultative election for European Commission President are brought forward by the European parties.

3) The Consultative Election will only be binding  (by a gentlemen’s agreement between Council and Parliament) if a qualified criteria is met.

4) The criteria should be a combination of both winning most votes and winning most countries. Example: The candidate with most votes must also have most votes in 1/2+1 (15 of 28) or 2/3 (19 of 28) of the member states, which together must have at least 51% or 2/3 of the Unions population in order to get the nomination from the council.*

5) If no candidate meets this criteria all candidates on the ballot are disqualified for the post of President of European Commission.

6) If 5) happens the Council chooses a candidate from the largest party group in the Election, which needs a majority in the Parliament confirmation.

In the Election 2014 there were no ballots with the name of Jean-Claude Juncker. If we pretend that voters would have followed their party´s choice for Spitzenkandidaten Juncker would have won only 11 of 28 countries and thus failed to meet the criteria above.

With my modest proposal we would have a better European debate and if the voters are as impressed with the front runner as they are with Jean-Claude Juncker the field would be widened with other candidates. But if candidate meet European love – it will be settled. In both cases democracy is the winner.

(PO)

*Exact criteria can be debated, I present two different options for the debate.

Sunde får inte, men Svartholm Warg går bra…

Efter inlägget om Besättningen som får Piratpartiet att kapa nya mandat så dök det upp lite frågor kring valregler. Under gårdagen fick jag tackförnämlig hjälp av Sara Ahnborg på Europaparlamentet att reda ut frågeställningarna.

Får man kandidera om man sitter fängelse?

De gemensamma valreglerna sätter inte stopp för det, utan den frågan avgörs av varje enskilt land. Här kan alltså två medlemsstater ha helt olika regler. I Sverige, när det gäller Europaparlamentsvalet, finns det ingen begränsning vad beträffande fängelsestraff. Det innebär att, som jag föreslog i blogginlägget, det är möjligt för Gottfrid Svartholm Warg att kandidera, trots att han kommer att skaka galler under valet.

Kan man kandidera i flera länder?

En annan frågeställning som dök upp är huruvida man kandidera i olika länder samtidigt. Den andre Pirate Baygrundaren, Peter Sunde, står på listan för finländska Piratpartiet, kan han kandidera i Sverige också? Svaret är nej, det går bara att kandidera i ett land åt gången. Det regleras i RÅDETS DIREKTIV av den 6 december 1993  (93/109/EG) och Artikel 4:

1. Väljare skall utöva sin rösträtt antingen i bosättningsstaten eller i hemstaten. Ingen får rösta mer än en gång vid samma val.

2. Ingen får kandidera i mer än en medlemsstat vid samma val.

Ett halvvågat förslag från Eubloggen som skulle kunna göra att Sunde kan kandidera i flera länder

Nästa Europaparlament, det som väljs 2014, får en ännu tyngre maktroll. I enlighet med Lissabonfördraget ska medlemsstaterna ta hänsyn till valresultatet när nästa ordförande för EU-kommissionen ska föreslås. Medlemsstaterna måste också föreslå en kandidat med kvalificerad majoritet i rådet, som sedan måste nå en majoritet i omröstningen i Europaparlamentet. Europaparlamentet kan alltså för första gången säga nej till kommissionens ordförande utan att fälla kommissionen som helhet.

Ett problem som Europaparlamentsvalet har är att det är 28 olika val i 28 olika länder utan en gemensam valdebatt eller känsla för kammarens gemensamma utmaningar. Det finns också demokratikritik mot att för mycket sker i slutna processer. Ett förslag som skulle göra valrörelsen mer intressant, och mer övergripande över hela EU, är om de som var kandidater till kommissionens ordförande måste toppa valsedlar för säg minst en fjärdedel av medlemsstaterna (samma regel som att bilda partigrupp i Europaparlamentet).

Då skulle också det kunna ske gemensamma valdebatter där toppnamnen kunde mötas och diskutera vilket EU de vill ha i framtiden. Sedan efter valet skulle medlemsländerna föreslå med kvalificerad majoritet och Europaparlamentet godkänna eller underkänna med vanlig majoritet. Men då skulle den nyvalde kommissionsordförande vara en välkänd europeisk politisk figur, som blivit belyst av kritisk journalistik, debatter med motståndare och passerat genom väljarens nålsöga – så väl som genom medlemsstaternas realpolitik och en majoritet av parlamentet.

I ett sådant scenario skulle Peter Sunde kunna ha varit piratrörelsens förslag till kommissionens ordförande och toppat listorna i Sverige, Finland, Österrike, Tyskland, Kroatien, Spanien, Tjeckien och Belgien…

(PO)

Besättningen som får Piratpartiet att kapa nya mandat

Eubloggen har en serie inlägg om partiernas drömuppställning i Europaparlamentsvalet 2014, vilka kandidater skulle vara ett dreamteam i varje parti – och vara det lag som kan föra partiet upp till dess maximala potential (eller rent av lite till). Blogginläggen mixar lite mellan partirealism och kryddade förslag som skulle kunna skaka om motståndarna och fånga intresset hos svenska folket. Det här blogginlägget handlar om Piratpartiet.

Upp som en sol och ned som en pannkaka. Det är något vi har har sett några gånger i svensk politik de senaste 20 åren. Det började med greven och betjänten – i läskbacksbyggande Ny Demokrati som tog riksdagen med storm och försvann ut i ingenting tre år senare.

2004 var det dags för Junilistan som red på vågen efter Nejet till Euron, men den väljarkår som lyfte in tre mandat till parlamentet (ok, en hoppade över till ett annat parti under perioden så till slut var de bara två) fanns inte kvar fem år senare. I valet 2009 var Junilistans roll som antietablissemang och alternativt parti bokstavligt talat kapad av ett gäng pirater som seglade med ipred och FRA-vind i seglen och fick ett mandat och sedan ett till Lissabon-mandat. Piratpartiets framgång bland unga, arga män, blockerade också Sverigedemokraterna från att ta ett mandat i parlamentsvalet 2009. Väl i parlamentet tog Piratpartisterna med viss tvekan plats i den gröna gruppen efter att ha övervägt liberalerna i ALDE (Centerpartiet och Folkpartiet) och haft bud från vänstergruppen GUE/NGL (Vänsterpartiet)

När partiet året efter parlamentsvalet gjorde ett magplask i riksdagsvalet 2010 så betraktade många dom som överspelade som politisk kraft och nästa pannkake-parti.

Jag skulle vara benägen att hålla med i den bedömningen fram till ganska nyligen. Sen kom en möjlig ”game changer” – Snowden och Prismaffären. Återigen har integritetsfrågorna kommit upp på dagordningen och piratpartisterna anar morgonluft. Kan det räcka för att nå till 2009-årsnivåer?

Antal röster 2009: 225 915 (NY)

Andel av rösterna 2009: 7,13 % (NY)

En mätning från TNS-Sifo antyder att Piratpartiet kanske har en del vind i seglen ändå. Eftersom mätningen inte särredovisar övriga partier så vet vi inte exakt vad PP fick i mätningen i webbpanelen, men av 6 procent övriga så är troligen PP den största andelen.

Med fler Snowdenskandaler, mer debatt om integritetsfrågorna, draghjälp från Miljöpartiet där Fridolin i Almedalen krävde att att FRA skulle sättas under en demokratisk kriskommission så finns chansen för Piratpartiet.

Kommer det att räcka ända till i maj 2014, tveksamt ändå. Stalltipset från Eubloggen är 0 mandat, men med en respektfull skrällvarning på 1-2 mandat (som annars troligen skulle hamna hos SD). Om piratpartisternas kan fylla sitt skepp med ett riktigt dreamteam kan fler mandat kapas, ja varför inte fyra eller fem…

1) Anna Troberg

Piratpartiets nya partiledare har tvättat bort en del av den grabbighet som associerades med partiet genom företrädaren Rick Falkvinge. Med översättaren och förläggaren Anna Troberg i spetsen har partiet mognat och med henne har partiet fått en mer intellektuell och välpolerad partiledare som kan bidra att fylla ut tekniken med mer ideologi och själ.

Anna Troberg är en given listetta för att visa att partiets prioritering är den betydelsefulla Europeiska arenana, även om hon givetvis kandiderar till riksdagen också och högst troligt lämnar sin parlamentsplats om partiet kommer in i riksdagen.

2) ”Daniel Ek, Spotify”

Missförstå mig rätt nu. Jag vet i ärlighetens namn inte om Daniel Ek sympatiserar med Piratpolitik, men bakom Anna Troberg skulle Piratpartiet behöva ha en fixstjärna eller två som drar mediernas och medborgarnas intresse till sig. Helst bör det vara två typer av fixstjärnor – dels helylle-framgångspersoner som vunnit världsframgångar i en kreativ och digital värld och dels ett svart får. Daniel Ek från Spotify faller väl in på det första kriteriet. Här skulle Piratpartiet få en talesman som förstår den digitala ekonomin och som står upp för partiets digitala ideologi och som redan nu har en rockstjärnestatus i många kretsar. Så om inte Daniel Ek, nån som han – ja ni fattar!

3) Gottfrid Svartholm Warg

För att spetsa det hela ytterligare skulle partiet behöva det svarta fåret, förlåt Wargen – som fängelsedömde Gottfrid Svartholm Warg. Pirate Baygrundaren är en riktig digital aktivist (eller haverist som hans motståndare skulle kalla det). Men med Warg som trea finns det ingen redaktion i Sverige (eller i världen) som skulle undgå att vilja rapportera om Piratpartiet och hur mannen som gäckat rättssystem i olika länder tar sig själv till lagstiftande församling. Under valet avtjänar Svartholm Warg dessutom fängelsestraff, vilket han lär kunna använda politiskt. Jag har inte hittat några begränsningar i Sverige om att man inte ska kunna valbar till Europaparlamentet även om man avtjänar ett fängelsestraff, någon mer kunnig bloggläsare kan kanske bekräfta eller dementera detta.

 4) Amelia Andersdotter

Kom in under mandatperioden genom Lissabonfördraget som gav Sverige ytterligare mandat. Sveriges yngsta MEP och tagit plats i ITRE (industriutskottet) där hon bekämpat ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement – ett handelsavtal mot piratkopior/förfalskningar) som parlamentet med stor majoritet röstade ned.

Amelia Andersdotter fick över 20 000 personröster i valet 2009 och var näst mest kryssad bakom listettan…

TILLÄGG: Amelia Andersdotter är inte bara Sveriges, utan även hela parlamentets, yngsta MEP. Tack Sara för faktauppgiften!

TILLÄGG 2: Amelia Andersdotter är också den yngsta MEP:en genom tiderna. Tack Rick Falkvinge för faktauppgiften.

5) Christian Engström

Partiets parlamentariker ända sedan 2009 med plats i det mäktiga inre marknadsutskottet. Christian Engström har haft en otacksam uppgift att länge ensam vara den ende valde Piratpartisten i en lagförsamling samtidigt som intresset för partiet gick från skållhett till iskallt på hur kort tid som helst. I det ensamma och ganska tysta har han slitit på med vardagsarbetet i parlamentet och drivit motstånd mot ACTA och fått de gröna att anamma Piratpartiets politik kring legaliserad fildelning. Men i vinna-eller-försvinna-valet som avgör Piratpartiets framtid får han träda tillbaka ett antal platser till förmån för starkare fixstjärnor, väl förvissad om att vid en framgång kommer han tillbaka, i alla fall som ersättare.

Piratpartiet ska spika sin lista på ett möte i höst och lär som sagt var inte se ut som listan här ovanför. Mer troligt är att Christian Engström tar första platsen och Amelia Andersdotter andra platsen, precis som 2009.  

(PO)

Åtta namn för Socialdemokraternas dreamteam

Eubloggen fortsätter sin bloggserie att lista partiernas dreamteam inför Europaparlamentsvalet 2014. Bloggserien gör analys kring vilka listor som ger partiet maximal chans till framgång och är en blandning av realism ur varje partis perspektiv med lite kryddning. Tredje delen handlar om Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna var sist ut i årets Almedalen, och det med en partiledare som gör valpremiär genom Europaparlamentsvalet 2014. Stefan Löfvén vet förstås att risken att få en förlorarstämpel inför riksdagsvalet är överhängande. Europaparlamentsvalen och EU-politiken har varit en belastning för Sveriges största parti ända sedan folkomröstning 1994, majoriteten och partiledningen har varit positiv men en stor minoritet har varit skeptisk och varit aktiv på folkomröstningarnas nejsidor. Kända EU-kritiker har också fått ta plats i Europaparlamentet för Socialdemokraterna som Marita Ulvskog (nej-sidan i EMU-omröstningen) och Sören Wibe (blev senare riksdagsledamot för S för att driva nejsidan i EMU-omröstningen och därefter Junilistan).

Inför valet 2009 satte S upp blygsamma 32 procent som mål, 32 procent har Socialdemokraterna i ett riksdagsval bara varit under tre gånger, 1911, 1914 (vårvalet) och så katastrofvalet 2010.

Många trodde att det då det senast begav sig med val till Europaparlamentet (2009), inklusive undertecknad, att det var ett realistiskt mål på 32 procent som partiledningen satte upp med tanke på att Socialdemokraterna för första gången gick till Europaparlamentsval sittandes i en nationell opposition. Parlamentsvalet brukar alltid dra åt att bli ett missnöjesval mot sittande regering. Det fanns dock de inom partiet som ville bäsa förväntningarna och i privata samtal skakade på huvudet och tyckte det var väl optimistiskt.

De personerna fick rätt, medan jag och många med mig hade fel, rejält fel för resultatet i EP-valet 2009 blev en besvikelse, en rejäl besvikelse – runt 8 procentenheter lägre än det uppsatta målet. Socialdemokraterna har faktiskt aldrig ens varit nära 30 procent i något val till Europaparlamentet:

1995: 28,1%

1999: 26,0%

2004: 24,6%

Antal röster 2009: 773 513 (+15655)

Andel av rösterna 2009: 24,41% (-0,15%)

Det ökande valdeltagande gjorde att trots något fler röster sjönk andelen och socialdemokraterna fick fem mandat som under mandatperioden blev sex mandat när Sverige fick två nya parlamentariker genom att förändringarna i Lissabonfördraget trädde i kraft.

Inför årets val har nestorn i sammanhanget, Göran Färm från Norrköping meddelat att han inte kandiderar. Samma sak för Åsa Westlund, som har två mandatperioder bakom sig i parlamentet. Där Färm trappar ned handlar det om för Westlunds del att sikta på riksdagen och lättare att kombinera småbarnsföräldrarlivet med politiken. Dessutom är det dags för en av Socialdemokraternas yngre stjärnskott att få bygga nätverk hemma i den nationella politiken.

Marita Ulvskog har inte lämnat besked, medan övriga – Olle Ludvigsson, Anna Hedh och Jens Nilsson kandiderar. UPPDATERAT: Marita Ulvskog kandiderar!

Så, hur ska Stefan Löfvén tänka för att få segerstämpeln i maj som bär till en statsministerpost i september? För att få S att lyfta i Europaparlamentet tror bloggen att han behöver lyfta luren till ett par fixstjärnor och säga att partiet kallar…

…och det är inte Margot Wallström som partiet förgäves försökt kalla hem för olika politiska uppdrag, utan en kombination av en gammal partiledare och en riktig höjdare som ska spänna bågen mot 32 procentsnivån eller högre och åtta mandat.

Löfvén behöver också ta hänsyn följande faktorer: kön (varvade listor), geografi (nord, syd & väst ska få vara med), facket (fackliga kandidater från LO måste finnas med), eu-kritiker (gest mot partiminoriteten att ha med EU-kritiker inom ramen för partilinjen), ålder (inte bara medelålders (gubbs) utan även lite yngre och gärna någon eller ett par pensionärer), utomnordisk bakgrund (att det moderna Sverige är representerade av människor med olika bakgrunder). Så Eubloggen har just gjort detta åt Löfvén och serverar följande lista som ska ge Socialdemokraterna åtta mandat:

1) Mona Sahlin

Enligt många Sveriges bästa statsminister som aldrig fick bli statsminister. Ett politiskt underbarn som varit i den politiska hetluften under fyra decennier och som varit snubblande nära statsministerposten två gånger. Gedigen erfarenhet av EU-arbete i olika ministerråd och en duktig retoriker och kunnig politiker som har ett starkt internationellt nätverk. I Europaparlamentet kan Mona Sahlin bära rollen som äldre statsman och vara den lagledare som S behöver. Talmanskandidat.

2) Stefan Holm

Folkkär från idrott och från frågesportprogram på TV så är Stefan Holm det perfekta toppnamnet bakom den politiskt erfarna Sahlin. Med Stefan Holm får Socialdemokraterna en MEP som tilltalar folkhemmet och den breda väljarbasen, samtidigt som han har en gedigen erfarenhet att sikta på höga höjder på internationella arenor. I andra länder är det inget konstigt att gamla idrottshjältar ger sig in i politiken, i Sverige har vi varit mer sparsmakade – dags att ändra på det nu. Ribban är lagd, dags att hoppa Stefan.

3) Marita Ulvskog

Förra ministern Ulvskog var listetta och draglok förra valet, men lyckades inte ta partiet till de höjder som opinionssiffrorna i riksdagsvalet förespeglade. Ramlar ned några placeringar men har en given plats långt fram på listan som en av få med erfarenheter både av ministerrådsarbete och parlamentet. Ulvskog har haft ett viceordförandeskap i partigruppen i parlamentet fram till fjol och sitter i industriutskottet och det för dagen ganska heta parlamentariska delegationen till USA (med tanke på Snowden). Som Euromotståndare tilltalar hon den EU-kritiska falangen i partiet. Under kommande mandatperioden kommer Ulvskog att uppnå pensionsålder – och gör Ludvigsson och Nilsson sällskap.

4) Olle Ludvigsson

S är ett pussel av intressen, och i Olle Ludvigsson har två starka särintressen inom partiet fått sin man på plats – dels Västsverige och dels facket. Volvoarbetaren Olle Ludvigsson har 18 år bakom sig som verkstadsklubbens ordförande på Volvo. Ludvigsson har suttit en mandatperiod i Europaparlamentet och arbetat med bl a arbetsrättsliga frågor i Sociala utskottet. Gamle metallbasen Stefan Löfvén har naturligtvis inget emot att hans fackförbunds kanske viktigaste klubbordförande numera bevakar arbetsmarknadsfrågorna i Europapolitiken. Olle Ludvigsson är given på en valbar plats på listan. Förresten skulle han nog inte behöva det, han fick 6,88 procent i personvalet och blev alltså personvald parlamentariker. Olle Ludvigsson fyller 65 år i höst.

5) Evin Cetin

Pizzakampanjen gjorde Evin Cetin känd 2009 då hon genomförde en omfattande gräsrotskampanj med hjälp av pizzerior tryckt kampanjbudskap på pizzakartongerna, sedan har partiombudsmannen från Dalarna överlevt drevet efter att hon dansade med kurdiska rebeller och nu har hon partidistriktets backning i kampanjandet för 2014. Cetin kommer att utmana Sverigedemokraternas föreställning om svenskhet och bidra till att tillsammans med Mona Sahlin lyfta frågeställningar kring rasism och om Europa ska vara öppet eller intolerant. Hon blev femte mest kryssad i valet 2009 av socialdemokraterna med över 20 000 personerröster.

6) Jens Nilsson

Republiken Jämtlands man i Europeiska Unionen, förre kommunalrådet Jens Nilsson driver glesbygdsfrågor och regional utveckling. Uppbackad av Norrlandslänen har han en självklar plats på listan och kommer att fortsätta att driva frågeställningar som rör glest befolkade och perifera områden. Jens Nilsson fyller 65 år i höst.

7) Anna Hedh

Anna Hedh från Mörbylånga har bland de mest krävande resvägarna till Bryssel och Strasbourg, och sitter i utskottet för rättsliga och inrikesfrågor. Anna Hedh fick sitt genomslag i valet 2004 där hon kryssades in från 31:a plats och lyftes in parlamentet som EU-kritiker med stark uppbackning från Handels och Transport. Idag är hon ordförande för socialdemokratiska EU-kritiker och har en given valbar plats – här placerar bloggen henne på en sjunde plats för att mobilisera fler till valurnorna i kryssningsracet för partiets röstmaximering. Anna Hedh brinner framför allt för jämställdhetsfrågor och konsumentfrågor. Genom Hedh kan man nästan säga att södra Sverige har fått sin representation.

8) Ardalan Shekarabi

Han hade en åttondeplats 2009 och får det nu också. Då drev han kampanj mot SMS-lån och fick runt 20 000 personröster. På fem år har Ardalan Shekarabi hunnit etablera sig som jurist, forska om offentliga upphandlingar på Uppsala Universitet och lett kriskommission i partiet. Shekarabi som var omstridd SSU-ordförande är numera väletablerad i partiet, och eftersom lagstiftningsarbete i Europaparlamentet är mycket juridik så är det givet att ankra S-listan med en jurist.

Alternativa bubblare om Skåne ska ha starkare plats på listan:

Hillevi Larsson:  Riksdagsveteran men fortfarande ett av Socialdemokratins yngre namn. Sitter i EU-nämnden.

Luciano Astudillo: Ramlade ur riksdagen, har lämnat partiledningen, läge för comeback i EP-valet för att ge Skåne en plats på listan?

(PO)

Sverigedemokraternas dreamteam

Eubloggen gör ju en bloggserie om partiernas dreamteam i Europaparlamentsvalet om tio månader och har nu kommit fram till Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraternas dag i Almedalen har passerat och jag har försökt damma av vad som rapporterats om SD & EU under dagen och det mesta är tunnsått. En artikel inför i Aftonbladet om att ungdomsförbundet bildar paraplyorganisation med sina europeiska polare i bl a flamländska Vlaams Belang. Inte så konstigt, jag minns redan 2007 när jag inför parlamentsvalet 2009 pratade med ledande företrädare i Vlaams Belang som skulle välkomna SD med öppna armar i sin parlamentsgrupp. Troligtvis ligger SD taktiskt lite lågt i partigruppsspekulationer för att inte dra på sig en debatt om mindre rumsrena kamrater, men sådant brukar ju inte bekymra mer radikala ungdomsförbund som har till sin uppgift att ge sina äldre partistrateger gråa hår…

DN har gjort en webb-tvintervju med partisekreteraren Björn Söder där dennne försöker bäsa förväntningarna på ett valresultat. Söder tror på 1-2 mandat och inte att SD blir tredje största parti.

Europaparlamentsvalet 2009 var ju snubblande nära att bli succé för SD, men då var det Piratpartiets oväntade uppdykande med integritetsdebatten som blev missnöjespartiet med stort M. SD blev utan mandat och den politiska jordbävningen fick vänta ett år till. Förutom att Piratpartiet kapade åt sig röster kan den hårfina skillnaden ha berott på att partiledaren Jimmy Åkesson inte fanns på listan och att partiets valsedel var anonym och namnen okända och oprövade.

Antal röster 2009: 103584 (+75281)

Andel av rösterna: 3,27% (+2,14)

Potential 2014: Som det stora missnöjespartiet i svensk politik, med en populistisk anti-Brysselretorik, så ska det mycket till för att SD inte ska plocka mandat, ja flera mandat. SD kommer dels kunna ta allmänna missnöjesröster från Piratpartiet, men även EU-kritiska gräsrötter som visar missnöje med de statsbärande Socialdemokraterna och Moderaterna kommer att finnas bland väljarna. Här finns också de väljare som vill ge etablissemanget en näsbränna i det ”mindre viktiga valet” och rösta på SD i maj, men som kanske tvekar att ge partiet en röst i riksdagsvalet i september.

SD:s stora hot är fler järnrörskandaler och att väljarna tröttnar på det (hittills verkar inte så vara fallet) samt sofflocket. Missnöjesväljarna är minst benägna att rösta i Europaparlamentsvalet vilket gör att SD har en uppförsbacke i mobiliseringen till vallokalerna.

Eubloggen tror att SD får minst två mandat i valet. Om partiet lyckas mobilisera ett Dreamteam kan det bli fler, likaså om händelser i omvärlden spelar partiet i händerna samtidigt som man lyckas undvika fler skandaler.

Eftersom det är föga troligt att Sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson kandiderar till Europaparlamentet (fullt fokus på riksdagen) så är jobbet att sätta ihop ett Dreamteam åt SD ingen lätt uppgift. Sverigedemokraterna har kort tid bakom sig i den etablerade politiken, ingen av partiets politiker har någon erfarenhet från den EU-politiska arenan (i form av ministerrådet, parlamentet, kommissionen, regionkommittén etc) och bloggaren måste dessutom vara försiktig med sina förslag för att inte få uppretade personer på sig som inte vill associeras med SD  – därför får första och fjärde namnet bli en profilbeskrivning och inget verkligt namn.

1) Fröken/fru X

I toppen behöver Sverigedemokraterna en som likt Ceasars hustru är höjd över alla misstankar om järnrörsnätter, spritfester och rasistiska tillmälen på fyllan och villan. Sverigedemokraterna behöver också en kvinna för att få bort sin grabbiga profil, men det måste vara en kvinna som kärnväljarna – grabbarna – kan betrakta respektfullt, ja närmast som en Madonna. Sålunda måste hon hämtas ur sportens värld för att ha med sig auktoriteten. Symboliken av en framgångsrik Svea som skördat triumfer mot utländska idrottare i en folkkär sport är som gjord för SD. Om hon kunde hämtas ur någon stor vintersport eller ur någon sport som förknippas med nationen som exempelvis friidrott vore det ännu bättre. Därigenom skulle partiet få en listetta som som skulle kunna trumma ut partiets motstånd mot överstatlighet och kräva Sverige ut ur EU utan att behöva dras med andra frågeställningar.

Och vi pratar förstås om en idrottare som passar SD:s världsbild.

2) Johnny Skalin

Riksdagsledamot Johnny Skalin är partiets man i EU-nämnden. Han har dessutom på sin meritlista vågmästarroll i Sundsvalls kommunfullmäktige, som han skött med den bravuren att politiken varit lamslagen med skiftande majoriteter, avhopp och bråk. Taktiska och praktiska egenskaper som kommer väl till pass i ett Europaparlament som inte är fastlåst i blockmajoriteter. Skalin är också så långt från bilden av en vilt partande SD-yngling som småbarnsförälder och med sin bakgrund som långtidssjukskriven. Han har också politiskt överlevt en intensiv granskning från lokaltidningen och slagit tillbaka mot den.

3) Carina Herrstedt

För att toppa laget och markera tyngden i kvinnoprofilerandet från Sverigedemokraternas sida behöver man skicka en från partitoppen. På tredje plats placerar vi partiets andre vice ordförande tillika ordföranden för SD-kvinnor, riksdagsledamoten från Kristianstad Carina Herrstedt. Herrstedt har överlevt politiskt ett par förtalsdomar för sitt bloggande och kommit ut med partiets förtroende i behåll.

4) Herr/fru avhopparen

I den här profilen passar en skapligt känd EU-kritisk profil som byter parti för att få kanalisera sitt EU-motstånd. Personen bör ha haft riksdagsuppdrag eller motsvarande i sitt gamla parti, och spelat en roll på Nejsidan i omröstningarna om medlemskapet och Euron. För att maximera knallen är det en person som idag inte är känd som Sverigedemokrat men som genom sitt namn och sin person för med sig trovärdighet och legitimitet som partiet behöver få ihop för sitt dreamteam. Ska man plocka ihop ett tungt Europalag får man delvis leta utanför den egna innersta partikretsen, men lyckas man med det så ger man de övriga partierna en laguppställningen som kan få vilken partisekreterare som helst att drömma mardrömmar om…

Sverigedemorkaterna väntas spika sin lista i december, så det finns några månader på sig att gräva fram ettan & fyran…

(PO)

Drömkandidater Miljöpartiet

Peter Eriksson (MP) har nu under Almedalen trätt fram som kandidat till Europaparlamentsvalet och därigenom tycks Miljöpartiet få en stark laguppställning med Isabella Lövin som drivit fiskefrågor med framgång under den gångna mandatperioden och det fd språkröret Eriksson i topp.

I en serie inlägg tänker EU-bloggen lista sina dreamteam på de olika listorna – för tänk om vi fick se några av Sveriges färgstarkaste och mest kompetenta politiker kämpa om väljarnas förtroende i ett Europaparlamentsval – som dessutom är halvtid i supervalåret 2014. Inget riksdagsparti vill ju gå in sommaren före riksdagsvalet med stämpeln som förlorare. Därför kommer rekordmycket pengar och kampanjenergi att läggas på Europaparlamentsvalet under våren 2014 i det som kommer att bli Sveriges längsta valrörelse genom tiderna.

Dags att spekulera ett dreamteam för varje parti.

Vi börjar med Miljöpartiet:

Antal röster 2009: 349114 (+199511)
Andel av rösterna: 11,02% (+5,06)

Potential 2014: Var redan 2009 nära tre mandat. EU-bloggen tror på tre mandat, med viss chans på fyra mandat, med EU-bloggens DREAM TEAM finns potentialen fem mandat. MP har fördelen av att driva gröna frågor och vara EU-skeptiskt, samtidigt som man har hög profil i integritetsfrågorna i ett läge när den allmänna trenden är en medvind som bär uppåt.

1) Isabella Lövin

MP:s Europaparlamentariker (tillsammans med Carl Schlyter som inte kandiderar) under den gångna mandatperioden. Har visat vad ett gediget arbete inom ett område där man besitter stor kompetens kan ge för resultat. Lövin har skördat framgång på framgång i sin hjärtfråga fiskeripolitik och har på området mer makt i dag än Sveriges fiskeminister Eskil Erlandsson. Okänd för många svenskar men given listetta när EU-bloggen gör sitt dream team.

2) Peter Eriksson

Kalix egen politiska storkändis. Språkrörskollega med Maria Wetterstrand, lite i skymundan bakom Wetterstrand men en politisk veteran, skicklig retorisk slugger med där kombinationen av småländsk och norrländsk envishet gör honom till en tuff motståndare. Har visat att han kan bygga koalitioner över partigränserna, något som kommer väl till pass i Europaparlamentet. Läs mer om Peter Erikssons kandidatur på Aftonbladet, HD, SVT.

3) Maria Wetterstrand 

Kandiderar inte vad bloggen känner till. Men med Wetterstrand på tredje plats så är det dragare på listan som troligtvis kommer att få flest kryss och i slutändan vara högst upp genom personvalet. Wetterstrand har en av Sveriges vassaste politiska intellekt kombinerat med med retorisk skicklighet och starkt engagemang.

4) Zaida Catalán

Eftersom man får önska i ett dreamteam så vore politisk comeback av juristen Zaida Catalán spännande i det här sammanhanget. Med starkt engagemang i jämställdhetsfrågorna har Catalán europeisk spetskompetens genom arbetet mot sexuellt våld i EUPOL-insatsen i Kongo. Internationell erfarenhet och juridik är två bra färdigheter att ta med sig lagstiftningskammaren. Catalán har tidigare varit språkrör för Grön Ungdom.

5) Ulf Holm

Ett nygammalt namn i Europaparlamentet, ledamot 1995-1999 men riksdagsledamot sedan 2002. Har uppdraget andre vice talman i riksdagen. Det gör att Holm har en gedigen parlamentarisk bakgrund även om han är ganska anonym bland allmänheten.  Men på en lista med Eriksson & Wetterstrand behövs inte fler fixstjärnor.

(PO)

PS Bloggen har varit i dvala pga mycket arbete med ett totalupplsukande jättearbete, törs inte lova att det åter vaknar i och med denna serie inlägg