Nya diskussioner om SD:s Putin-relation efter DN:s avslöjande

Följare av EUbloggen vet att jag har vid flera tillfällen skrivit om Sverigedemokaternas EU-politik och partiets relation till Ryssland. Rysslandsindexet kom till efter mina första blogginlägg om hur SD valt att rösta Putinvänligt i parlamentet men man kallade det för enbart EU-kritik trots att andra EU-kritiska partier gjort en annan analys och röstade tvärtom. Att partiet har en gren med Putinister som står mot falangen ”Nykaroliner” är också något som tagits upp i EUbloggens intervjuer med förre partiledaren Mikael Jansson och partisekreteraren Björn Söder. Att partiet i voteringarna i Europaparlamentet också tagit intryck av EUbloggens uppmärksammande och under 2015 vid två tillfällen brutit sin röstsvit. SD har i debattartiklar, uttalanden och i sociala medier kraftfullt försökt dementera att partiet är Putinvänligt eller i alla fall tona ned Putinfalangens betydelse.

Därför är helgens uppgifter i Dagens Nyheter om att tidningen Samtiden styrts av Erik Almqvist och att ansvarig utgivare inte haft kontroll över publiceringen smått sensationella. Ännu mer anmärkningsvärt är chefredaktören Jan Sjunnesson berättar om hur Almqvist (föga förvånande) tagit Rysslands parti i konflikten med Ukraina, skrivet under pseudonym.

– Jag är ansvarig utgivare för en produkt där vi har en anonym ledarskribent som skriver Putinvänliga ledare och jag kan inte gå in och säga stopp och belägg. Jag har inte ens tillgång till systemet, berättade Sjunnesson för DN.

Förutom att det är brottsligt att inte ge ansvarig utgivare kontroll över publicering så är uppgifterna att det bland annat skurit sig mellan Almqvist och Sjunnesson i Rysslandsfrågan ännu ett exempel på brännpunkten mellan Putinister och Nykaroliner i SD. Enligt Sjunnesson har det varit välkänt i partiledningen att Almqvist är den som styr och ställer. Martin Kinnunen och Paula Bieler som sitter i Samtidens styrelse (och som utreds för misstanke om skattebrott i samband med utbetalningar till Almqvists bolag) slår på Samtiden tillbaka mot Sjunnesson och skriver:

”Att det skulle ha publicerats ”Putin-vänliga” texter i tidningen är direkt felaktigt och den som tvekar kan själv söka i tidningens artikelarkiv.”

När nyheten briserade i helgen blev det en del intressanta reaktioner. Erik Almqvist skrev på sin Facebooksida och förnekade Putinvänliga ledare:

Skärmavbild 2015-02-16 kl. 15.59.39

Och han fick snabbt eldunderstöd av Mikael Valtersson. Och just i den här diskussionen är nog Valtersson en som Almqvist inte vill ha ha hjälp av. Valtersson satt i luftförsvarsutredningen har ifrågasatts, inte bara mejlande utan framför allt för kopplingar till den identitära rörelsen som är ideologiskt närstående Putin. Bland annat har Valtersson både suttit i styrelsen och varit talesperson för Viking Mineral vars huvudägare är Patrik Brinkmann med omfattande högerextrema kontakter i Europa. När uppgifterna om Valtersson kom ut beslutade sig SD för att inte förnya Valterssons mandat i luftförsvarsutredningen.

Skärmavbild 2015-02-16 kl. 16.12.25Även Gustav Kasselstrand var ute i diskussionen med missnöjda SD:are. Kasselstrand är SDU:s ordförande och bland annat twittrat om att han hellre såg ett besök av Putin än Obama i Stockholm. Kasselstrand fick också på nöten av partiledningen när han bildade ett europeiskt ungdomsförbund med de mer radikala och öppet Rysslandsvänliga partierna i Europa.

Skärmavbild 2015-02-16 kl. 16.15.17

Bläddrar man bland Erik Almqvists tweet hittar men flera intressanta exempel. Som den här:

UPPDATERING: Erik Almqvist tyckte visst inte om att jag uppmärksammade just den där tweeten. Det tog inte mer än två timmar från publicering av det här blogginlägget till att tweeten ovan raderats. Därför publicerar jag en skärmdump av tweeten istället för en inbäddningen ovan (som är trasig för att Almqvist deletat den).

Skärmavbild 2015-02-16 kl. 18.21.55

Nu handlar inte bilden om den kontext som Almqvist gör gällande, om någon trodde det. Det är istället en traditionell sedvänja i Lewes där Angela Merkel fått en betydligt mer grov docka tidigare år än Putin, för att inte tala om Cameron, Clegg, Bush och Blair… Så mycket för den anglosaxiska krigshetsen. Men Almqvist som sitter i Ungern letar gärna fram vridningar som tar Rysslands parti i konflikten över Ukraina.

Tillägg: Uppmärksamma och kunniga läsare påpekar att Nato saknar en rad av de baser som påstås finnas i bilden. Nato har inga baser bland annat i Mellanöstern och Japan. Nato håller sig till Europa, däremot har USA avtal med en rad länder om baser men USA är inte Nato, vilket bland annat visade sig i invasionen av Irak. Rysslands internationella baser uppmärksammas mer sällan men finns omtalade i ett nyhetsbrev från Militärt. Ett annat exempel på Rysslands internationella inflytande är att landet gick om USA för några år sedan som exportör av vapen till Latinamerika.

Och Almqvist ger sitt stöd för hur SD röstat under 2014 i Europaparlamentet.

De ”neokonservativa” partier han sågar är partier som röstat för i voteringar SD röstat emot, där Ryssland haft intressen.

Debatten inom SD lär fortsätta efter det här, och då och då lär vi som följer svensk politik få en glimt av det hela.

(PO)

ANALYS: Tsipras första drag en rejäl rysskram som förhandlingsutspel

Jag, liksom andra, har noterat med stigande förvåning Tsipras första drag som kan beskrivas som ”all in for orthodox brothers”. Grekland och Ryssland har som bekant gamla historiska band.

Först träffade Greklands nya premiärminister Rysslands ambassadör tidigt som bara den, sen gick han offentligt ut och sade att man inte står bakom EU:s senaste uttalande om Mariupol och kritik mot Ryssland. Trots att Atens sherpas var införstådda med det och inte gav någon signal om att nya grekiska regeringen var emot så går Tsipras ut efteråt och säger att man inte var med på noterna.

Den här öppna splittringen är förstås besvärande för EU och något som Ryssland hoppats på ska ske förr eller senare. Jag har cyniskt sett konflikten EU-Ryssland som ett race om vem som står sist, EU:s enighet eller Rysslands ekonomi. Syrizas inställning i Ukrainakonflikten som ett parti som sagt nej till allt om Ukraina finns dokumenterat i EUbloggens Rysslandsindex men finns också mer utvecklat hos Interpreter (som även länkar till bloggen) och Radio Liberty. Där är Tsipras inställning helt annorlunda än exempelvis Vänsterpartiets. Dessutom har man valt sin motsvarighet till höger som regeringsparti, dvs pro-ryska Oberoende Greker.

Min spontana analys är att Grekland nu öppnar stenhårt och höjer insatserna rejält i spelet om skuldlättnaderna. Signalen är att ”om vi inte får en avskrivning så lägger vi block på viktiga frågor”. Om den analysen är rätt kan det sluta riktigt illa när springer in i den Merkelska muren påhejad av Stubb. Än värre är analysen om Grekland nu på allvar är på väg att lämna EU redan från start. Ministerlistan som Wiseman twittrar om lär ju inte få exempelvis Jonas Sjöstedt direkt att göra vågen av lycka (läs ex DN om försvarsministern, samt att regeringen saknar kvinnor)…

TILLÄGG onsdag: Den grekiska regeringen har förutom 10 fullvärdiga ministrar (departementschefer skulle vi kalla det i Sverige) även juniora ministrar som inte fanns med under gårdagens medierapportering. Av de 10 är samtliga män. Men Tsipras har utnämnt 31 juniora ministrar, listan hittar du här, och jag får det till sex kvinnor, även om jag sett andra siffror på antalet segla runt.

TILLÄGG igen: DN:s förra politikchef Henrik Brors påpekar på twitter att de juniora ministrarna ska jämföras med svenska statssekreterare, rätt svar är då fortfarande 0 ministrar.

Här är några röster på twitter:

https://twitter.com/DanielWiklander/status/560184349531062272

Så röstade Syriza. Klicka på bilden för se den större.

Så röstade Syriza. Klicka på bilden för se den större.